Vad händer när jag blir 84? Rapport om det framtida rekryteringsbehovet i äldrevården och -omsorgen

Transkript

1 Vad händer när jag blir 84? Rapport om det framtida rekryteringsbehovet i äldrevården och -omsorgen

2 SKPF maj 2014 SKPF Box Stockholm

3 Inledning De senaste åren har en stor debatt pågått i Sverige hur vi ska klara välfärden i framtiden. Utgångspunkten är den demografiska utvecklingen eller den demografiska utmaningen. Vi blir allt fler äldre i framtiden, både till antal och till andel. Den stora frågan har gällt ekonomin. Hur ska framtidens äldrevård och -omsorg finansieras. Skräckvisioner har målats upp, allt ifrån att kommunalskatten skulle behöva höjas med 13 kronor till att stora delar av äldrevården och -omsorgen får de äldre själv finansiera. Vad som däremot mer har framgått lite vid sidan om är ett egentligen ännu större problem. Vem ska ta hand om alla dessa fler äldre i framtiden? Om ekonomin kan bli bekymmersam i framtiden, så kommer rekryteringen av personal till äldrevården och -omsorgen att bli ett verkligt problem. Det visar siffrorna över befolkningsutvecklingen. Enbart på tio års sikt kommer arbetskraften (mellan år) att öka med knappt 5 procent medan antalet äldre (65 år och äldre) ökar med nära 20 procent. På 2020-talet börjar 40-talisterna komma upp i 80-årsåldern och med längre återstående livslängd kommer det ökade behovet av insatser i äldrevården och omsorgen att kräva en ökad rekrytering av personal.. Äldrevården och framför allt äldreomsorgen har idag få statusfyllda och glamorösa yrken. Trots inspirerande arbetsuppgifter är alltför många deltidsanställda till låga löner i en arbetsmiljö, som alltför ofta visar på stora brister. De ökade behoven av rekrytering av arbetskraft till äldrevården och omsorgen kommer att möta en allt hårdare konkurransutsatt arbetsmarknad. Det är här som den stora utmaningen kommer att uppstå. Även om det skulle finnas en finansiering av en utökad äldrevård och -omsorg i framtiden är den stora frågan om det kommer att finnas tillräckligt med personal, som vill eller kan arbeta inom området i framtiden. Denna rapport är en liten sammanställning över de prognoser, som idag finns över behoven av arbetskraft i äldrevården och omsorgen i framtiden. Rapporten är enbart inriktad på arbetskraften i framtiden utan några ekonomiska aspekter. Rapporten kommer inte med någon ny kunskap utan syftet är att belysa de kommande problemen med arbetskraften inom äldrevården och -omsorgen i framtiden för att kunna planera för den redan nu. SKPF har den unika fördelen att kunna se äldrevården och -omsorgen från två olika perspektiv. Väldigt många av våra medlemmar, som idag åtnjuter äldrevård och omsorg, har just arbetat inom området och det är därför denna rapport ligger SKPF varmt om hjärtat. Rapporten är framtagen på SKPF:s förbundskansli. Stockholm maj 2014 Sam Sandberg Förbundsordförande 3

4

5 Innehållsförteckning Inledning 3 Den demografiska utvecklingen 7 Arbetskraftens utveckling 10 Faktorer som bestämmer arbetskraftens utveckling 11 Personalen inom äldrevården och -omsorgen idag 13 Antal anställda 13 Åldersfördelning 14 Äldrevårdens och omsorgens kostnader 16 Antal äldre i framtiden 17 Personalbehovet inom äldrevården och omsorgen 19 Framtidens utmaningar 21 Arbetsmarknaden och invandringen 22 Strategi för framtiden 22 5

6

7 Den demografiska utvecklingen Demografin är den enskilt viktigaste faktorn vid beräkningen av behovet av arbetskraft inom vård och omsorg av de äldre. Den nuvarande befolkningsutvecklingen brukar betecknas som den demografiska utmaningen ökningen av antalet och andelen äldre i befolkningen. Denna utmaning finns inte bara i Sverige den är allmän i hela Europa. Eurostat, som är EU:s statistikmyndighet gör prognoser på befolkningsutvecklingen i EES, som är EU med Island, Lichtenstein, Norge och Schweiz, summa 31 länder. Deras senaste prognos från år 2010 speglar utvecklingen från idag till år Statistiken visar på en obönhörlig demografisk utmaning på både medellång (till år 2030) till lång sikt (till år 2060). Den medellånga sikten fram till år 2030 är en god mättidpunkt, eftersom statistiken är mycket säker, då i princip alla berörda förvärvsarbetande och äldre redan är födda. Samtidigt når de allra sista kullarna från 1940-talet 80-årsåldern med begynnande påfrestningar på vård och omsorg. Den gemensamma nämnaren för hela EU är att befolkningsökningen stagnerar under det att andelen äldre i befolkningen ökar. Ett vanligt sätt att mäta betydelsen av att antalet och framförallt andelen äldre ökar i befolkningen är medianåldern. Det är den ålder, som delar befolkningen i två lika stora grupper med en ålder under respektive över medianåldern. Inom EES förväntas medianåldern stiga från cirka 40 år till drygt 44 år 2030 och till 47 år Detta visar på att andelen äldre i befolkningen ökar. Från år 2010 till år 2030 prognosticeras en ökning av andelen äldre (65 år och äldre) från cirka 17 procent till över 22 procent år 2030 till nästan 30 procent år Ännu kraftigare ökar andelen äldre äldre (80 år och äldre) från drygt 4 procent år 2010 till cirka 6,5 procent år 2030 och till 11,5 procent eller med nära 63 procent till år 2030 och över 180 procent till år 2060! 1 Regional population projections EUROPOP2008, Statistics in focus, Issue 1/2010, Eurostat, samt The Greying of the Baby Boomers, Statistics in focus, Issue 23/2011, Eurostat 7

8 Ett annat viktigt mått på de äldres påverkan på samhället är försörjningsbördan av de äldre. Den mäter i vilken omfattning den äldre befolkningen (65 år och äldre) måste försörjas av arbetskraften (enligt vedertagen uppfattning mellan år). År 2010 var försörjningsbördan för EES cirka 24 procent, dvs. att 100 personer ur arbetskraften försörjde runt 24 äldre eller omvänt att varje äldre försörjdes av cirka 4,2 förvärvsarbetande. Till år 2030 förväntas försörjningsbördan öka till knappt 37 procent eller att varje äldre försörjs av cirka 2,7 förvärvsarbetande för att fortsätta öka till över 52 procent, dvs att mindre än två förvärvsarbetande försörjer varje äldre. Om man i beräkningen också tar med alla barn och ungdomar, som inte arbetar, kommer varje förvärvsarbetande att få försörja fler än en person. År 2010 är det bara två länder, vars försörjningsbörda för äldre är över 30 procent medan år 2060 förväntas inte något land ha en försörjningsbörda för äldre under 30 procent. I diagrammen ovanför ligger Sverige förhållandevist bra till. Når det gäller: - befolkningen i stort förväntas Sverige ha en positiv utveckling under hela perioden till år 2060, dvs. att Sverige kommer att öka sin befolkning. Redan idag i EU finns det flera länder, vars befolkning stagnerar och t.o.m. minskar, t.ex. i Tyskland; - medianåldern är den högre än genomsnittet idag inom EES men väntas öka med endast några år så att år 2030 skulle Sverige vara den sjätte yngsta landet inom EES för att 30 år senare sjunka till det femte yngsta landet inom EES; - andelen äldre har vi en betydlig mindre ökning från drygt 18 procent till drygt 22 procent år 2030 till drygt 26 procent år 2060, vilket ligger under genomsnittet inom EES. Samma gäller andelen äldre äldre (80 år och äldre), som stiger från drygt 5 procent till cirka 7,5 procent år 2030 till närmare 10 procentår 2060, vilket också ligger under genomsnittet inom EES; 8

9 - försörjningsbördan antas den öka från dagens drygt 27 procent till över 37 procent år 2030 upp till drygt 46 procent år 2060, vilket innebär att Sverige åker upp i tabellen över EES-länder från att vara bland de sämsta till en av de bästa länderna. Europastatistiken visar att diskussionen om behovet av arbetskraft i vården och omsorgen redan har börjat i flera länder. Framför allt Tyskland och Italien brottas redan nu med mycket besvärliga problem, där befolkningen minskar medan både antalet och framför allt andelen äldre bara växer. Den europeiska utvecklingen kan komma att innebära att invandringen av yngre arbetskraft till Sverige minskar och i princip upphöra från ungefär mitten av talet. Dels kommer emigrantländerna att få större behov av sin egen arbetskraft, dels kommer behovet av invandring vara större i andra delar av Europa, vilket medför att Sverige inte kan utan ansträngning räkna med någon större hjälp utifrån i framtiden för att lösa de framtida arbetskraftsproblemen inom vården och omsorgen. Den svenska statistiken från SCB visar på samma förhållanden 2, alla kurvor pekar uppåt dock med något dystrare siffror. Vad som främst skiljer sig från Eurostat är de högre siffrorna för försörjningsbördan från de äldre. Anledningen är att SCB räknar med en mindre arbetskraft, en arbetskraft som är fem år äldre, mellan 20 till 64 år jämfört med Eurostats intervall, som är mellan 15 till 64 år. SCB:s befolkningsframskrivningar har stor betydelse i Sverige, då den ligger till underlag för bl.a. behoven av arbetskraft i framtiden. Den är den mest framträdande utgångspunkten för planeringen för framtiden. Dock är även dessa befolkningsframskrivningar osäkra och SCB har under de senaste decennierna i regel underskattat utvecklingen. Även SCB ser framför sig en minskning av invandringen eller snarare nettomigrationen (skillnaden mellan invandring och utvandring) i framtiden. Fram till åren antas invandringen till Sverige öka för att sedan under tioårsperioden därpå minska ganska kraftigt. Ungefär år 2025 och framåt stabiliseras invandringen på en lägre nivå med en svag tendens till ökning. Samtidigt ökar utvandringen kontinuerligt under hela perioden, vilket ger ett litet invandringsöverskott från cirka år 2025, som pendlar mellan personer per 2 Befolkningsframskrivningar, Befolkningsutveckling och prognos , SCB

10 år. Ställd mot dagens överskott på drygt personer ger det en väsentlig minskning i tillskott på arbetskraft i framtiden. Arbetskraftens utveckling SCB räknar med en arbetskraft i Sverige bestående av alla personer mellan 20 till 64 år till skillnad från Eurostat, där arbetskraften räknas från 15 år till 64 år. SCB:s definition av arbetskraft i Sverige ligger närmare den svenska verkligheten men måste ändock betraktas som ett överskattande av storleken. Främsta anledningen därtill är den sena etableringsåldern i Sverige, dvs. när 75 procent av en årskull är sysselsatta på arbetsmarknaden. I Sverige har den ökat från cirka 22 år i mitten av 1990-talet till dagens 28 år sex års ökning på knappt 20 år. Vad som framgår av diagrammet ovan är att arbetskraften visserligen kommer att öka dock avtagande på både medellång och lång sikt för att därefter stagnera. Däremot kommer dess andel av befolkningen att under hela perioden sjunka om än måttligt. Den arbetsföra befolkningen antas på medellång sikt från i år fram till år 2030 öka med cirka 5 procent och till år 2060 med nära 10 procent. Denna ökning är avhängig ett relativ högt och stadigt migrationsöverskott, dvs. en högre invandring än utvandring. En jämförelse mellan ungdomars inträde på arbetsmarknaden med avgångar från arbetsmarknaden visar på en viktig kommande förändring. Antalet avgångar kommer 10

11 snart att börja överstiga antalet inträden till arbetsmarknaden, vilket kommer att leda till stora obalanser. Särskilt som inträden och avgångar slår olika i olika delar av Sverige Enligt Arbetsförmedlingen innebär utvecklingen att i nästan 90 procent av landets kommuner blir det färre tillträdande ungdomar än antalet åldersavgångar. Storstäder och förortskommuner berörs i mindre utsträckning men däremot kommer många små och medelstora kommuner att beröras i högre grad. Det historiska tillskottet av arbetskraft på minst personer under flera tioårsperioder tillbaka kommer att minska till ett tillskott av enbart under kommande tioårsperioder. Denna halvering av tidigare tillskott kan innebära att arbetskraftstillgången i mer än 2 av 3 kommuner riskerar att krympa. På en sådan arbetsmarknad i framtiden kommer konkurrensen om arbetskraften att öka högst väsentligt. Detta innebär att tillgången på personal i framtiden inom vård och omsorg kommer att bli klart mer ansträngd. Faktorer som bestämmer arbetskraftens utveckling Förändringar i fruktsamhet och dödlighet har en relativt liten betydelse för hur befolkningen i åldrarna år kommer att utvecklas i framtiden, både när det gäller arbetskraften (i åldrarna år) och de äldre Det som däremot har stor inverkan på den framtida befolkningen år är antagandet om migrationen in- och utvandringen. Förändringar i migrationen är svåra att förutse och kan ske snabbt. De beror både på förhållanden i landet och utanför. Idag påverkas migrationen främst av politisk och ekonomisk turbulens samt instabilitet i olika delar av världen. Invandringen kommer även i fortsättningen att formas av konflikter och av den socioekonomiska situationen i omvärlden. Eventuella miljöfaktorer i framtiden kan också väsentligt påverka migrationens storlek. Den svenska migrationspolitiken är också i hög grad avgörande för hur många som tillåts invandra. En viktig del av invandringens bidrag till arbetskraften är deras förvärvsfrekvens. Den skiljer sig för olika grupper av invandrare. I dagsläget kommer de flesta till Sverige som asyl- eller anhöriginvandrare. Dessa kan av förklarliga skäl ha svårt att komma 11

12 in på arbetsmarknaden snabbt medan arbetskraftsinvandrare redan har ett arbete när de kommer till Sverige. I SCB:s befolkningsprognoser antas arbetskraftsinvandringen till Sverige från utvecklingsländer öka något under prognosperioden. Den största invandringen väntas dock även framöver utgöras av asyl- och anhöriginvandrare från varierande konflikthärdar. SCB har ett ljusare antagande om migrationsöverskottet från år 2030 jämfört med Eurostats mer dystra utsikter. Det får betraktas som en positiv uppfattning om Sveriges möjligheter att i framtiden kunna locka till sig invandrare. 12

13 Personalen inom äldrevården och -omsorgen idag Personalen inom vården och omsorgen om de äldre är Sveriges största enskilda yrkesgrupp. Någon exakt uppgift om antalet sysselsatta inom yrkesgruppen finns inte. Äldreomsorgen och delar av äldrevården är ett kommunalt ansvar medan landstingen ansvarar för den medicinskt kvalificerade äldrevården. Därtill har den privata sektorn inom vård och omsorg ökat väsentligt de senaste åren även om det är från en låg nivå. Den allt dominerande delen av personalen är dock fortfarande kommunalt och landstingsanställda. Antal anställda Socialstyrelsen har gjort en uppskattning av antalet anställda inom kommunalt finansierad vård och omsorg om äldre senast för år Statistiken är främst baserad på Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) personalregister. Registret upptar all personal, som kommunerna och landstingen/regionerna rapporterar in till SKL. SKL:s personalregister gör ingen åtskillnad mellan vård och omsorg av äldre, av funktionshindrade och av missbrukare. Antalet anställda hos enskilda/privata utförare har skattats utifrån den andel av verksamheten, som bedrivs i enskild/privat regi. Omräknat i årsanställningar uppgår antalet anställda både månadsanställda och timanställda till cirka personer 4. Dessa är fördelade på kommunalt anställda cirka personer och enskilt/privat anställda cirka personer. Någon uppskattning av antalet anställda inom landstingets vård och omsorg om äldre finns inte. Region Skåne har gjort en uppskattning över hur stor del av det totala nettokostnaden för regionens hälso- och sjukvård, som belöper sig på vård och omsorg av äldre ett mått som används i olika sammahang av bl.a. Socialstyrelsen för att beräkna vård- och omsorgskostnaderna för de äldre. Detta mått är drygt 37 procent av kostnaderna. Utifrån ett likartat kostnadsläge för både yngre och äldre vårdtagare kan en ungefärlig uppskattning av antalet anställda i landstingen/regionerna, som i huvudsak ägnar sig åt vård och omsorg av äldre, utgöra cirka 37 procent av antalet anställda. Detta är förmodligen ett underskattande av det reella antalet anställda inom vården och omsorgen av äldre, då äldre kräver i vissa avseenden mer personalintensiv vård. Utifrån SKL:s personalregister över landstingsanställda, som anger antalet anställda inom vård och omsorg uttryckt som årsanställda till cirka personer, skulle 37 procent därav utgöra cirka personer. Detta gör sammantaget att antalet årsanställda inom vård och omsorg om äldre utgör cirka personer år En annan uppskattning av arbetskraften inom vård och omsorg av de äldre kommer från SCB. Deras metod skiljer sig från SKL, då dess uppgifter är baserad på 3 Tillståndet och utvecklingen inom hälso- och sjukvård och socialtjänst Lägesrapport 2014, Socialstyrelsen a. a. tabell 7:7, sid

14 rapporter från kontrolluppgifter för alla anställda. Även hos SCB görs ingen åtskillnad mellan vård och omsorg av äldre och andra. Till skillnad från SKL innehåller SCB:s register även uppgifter om enskild/privat anställda inom vård och omsorg. Dock visar det sig att i grunden baseras både SKL:s och SCB: register på samma uppgifter beträffande kommun- och landstings/regionanställda, varför något avgörande skillnad inte finns mellan olika statistikförare. Socialstyrelsen har bearbetat och presenterat statistiken över antalet anställda hos enskilda/privata utförare inom vård och omsorg av äldre. Åldersfördelning SKL:s personalregister anger även åldersfördelning på anställd personal, vilket är betydligt fler än antalet årsarbetare pga. det stora antalet deltidsanställningar. För kategorin anställda inom vård och omsorg exklusive personliga assistenter ser åldersfördelningen ut enligt följande: Årsintervall Procent av totalt antal anställda upp till 29 år 10,9 procent år 18,8 procent år 28,4 procent år 29,5 procent varav år 14,9 procent år 14,6 procent 60 år och äldre 12,4 procent Andelen kvinnor i personalen är 89,9 procent och medelåldern är knappt 46 år för kvinnor och cirka 43 år för män. I personalkategorin vård och omsorg ovan ingår förutom anställda inom äldreomsorg och vård även personal inom vård och omsorg av funktionshindrade (exklusive personliga assistenter) samt av missbrukare. Det finns ingen anledning att anta att ålders- och könsfördelningen mellan dessa tre kategorier av vård- och omsorgspersonal skiljer sig nämnvärt från varandra. Samma sorts åldersfördelning finns för vård- och omsorgspersonal inom landstingen/regionerna enligt följande: Årsintervall Procent av totalt antal anställda upp till 29 år 10,7 procent år 23,4 procent år 25,1 procent år 27,1 procent varav år 12,8 procent år 14,3 procent 60 år och äldre 13,6 procent Andelen kvinnor är något lägre 80,5 procent och medelåldern är relativt lika mellan kvinnor och män på drygt 45 år. 14

15 Personal där vård och omsorg av äldre är den huvudsakliga uppgiften antas vara cirka 37 procent. Det finns inga anledningar att anta att åldersfördelningen mellan den personal, som i huvudsak arbetar inom vård och omsorg av äldre skulle skilja sig från resten av personalen. För enskild/privat anställda inom vård och omsorg av äldre finns ingen publik statistik över åldersfördelningen. Dock finns ingen anledning att anta att ålderfördelningen inom den enskilda/privata skiljer sig från den inom kommunerna och landstingen/regionerna. Åldersfördelningen över kommunalt anställda inom äldrevården och -omsorgen ger en intressant bild en ålderspyramid med mycket ojämn fördelning och med tyngdpunkt i mitten. På medellång sikt inom en femtonårsperiod fram till cirka år 2030 kommer en fjärdedel av den nuvarande personalen att pensionera sig och lämna anställningarna om dagens pensionsmönster håller i sig. 15

16 Äldrevårdens och omsorgens kostnader Socialstyrelsen utger varje år en rapport Tillståndet och utvecklingen inom hälso- och sjukvård och socialtjänst En lägesrapport, där det ingår ett avsnitt om ekonomiska analyser av både hälso- och sjukvårdens kostnader och socialtjänstens kostnader. Enligt rapporten uppgick kommunernas och landstingens samlade kostnader för vård och omsorg om äldre år 2012 till drygt 181,7 miljarder kronor, vilket är en ökning med 3,2 procent sedan Kostnadsutvecklingen var lika stor för kommunernas vård och omsorg om äldre, som för landstingens hälso- och sjukvårdsinsatser till de äldre. Det vill säga cirka 3 procent för perioden. Kommunernas kostnader för vård och omsorg om äldre inklusive hälso- och sjukvård och hemsjukvård enligt Hälso- och sjukvårdslagen uppgick år 2012 till 101,8 miljarder kronor, varav 59,4 procent gick till särskilt boende och drygt 39 procent till insatser i ordinärt boende. Landstingens kostnader för hälso- och sjukvård om äldre beräknas 2012 uppgå till cirka 80,0 miljarder kronor, utifrån en uppskattning baserad på äldres andel av de totala hälso- och sjukvårdskostnaderna i Region Skåne 5. Den sammanlagda kostnaden för vård och omsorg om äldre totalt i kommunerna och landstingen har sedan år 2008 ökat t.o.m. år 2012 med 3,2 procent. Under samma tid har antalet äldre 65 år och äldre ökat i Sverige med drygt 11,1 procent eller med knappt 2,7 procent per år. Personalen inom äldrevården och omsorgen i kommunerna växte under samma tid med drygt 8,3 procent eller med drygt 2 procent per år 6. Detta ger en indikation på att kostnaderna för vården och omsorgen om äldre inte stiger i samma takt som antalet äldre. 5 Tillståndet och utvecklingen inom hälso- och sjukvård och socialtjänst Lägesrapport 2014, Ekonomiska analyser, Socialstyrelsen 2014, sid 203 från vilken sida tabellen är hämtad. 6 a. a. tabell 7:7, sid

17 Antal äldre i framtiden Både antalet och andelen äldre i befolkningen kommer att öka både på medellång och på lång sikt. Ökningen av antalet äldre beror, dels på att antalet äldre ökar och att de äldre blir allt äldre. Födelsetalen sedan 1930-talet ökade brant på 1940-talet, vilket skapade den s.k. rekordgenerationen. Från födelsetal mellan per år under 1930-talet steg födelsetalen till mellan per år under 1940-talet. Följande år höll sig födelsetalen ovan per år fram till mitten av 1970-talet. Tillsammans med den minskade mortaliteten kommer antalet äldre att öka under den närmaste framtiden. Samtidigt ökar den återstående medellivslängden vid 65 år kontinuerligt. Sedan mitten av 1980-talet har den återstående medellivslängden vid 65 år ökat från drygt 14,5 år till drygt 18,4 år Enligt SCB:s senaste riksprognos kommer den återstående medellivslängden efter 65 år att fortsätta öka stadigt i framtiden. Erfarenheter från tidigare prognoser visar på svårigheter att prognosticera medellivslängder i framtiden. Generellt tenderar SCB att underskatta ökningen i återstående medellivsländ. För äldrevården och -omsorgen är det framför allt antalet äldre, som är 80 år och äldre som är styrande för resursanvändningen. På kort sikt kommer antalet 80 år och äldre att vara konstant. Därefter från 2020-talet börjar de första 40-talisterna nå 80 år och inom en kort period på drygt 10 år kommer antalet 80 år och äldre att öka med personer eller med 60 procent eller lika mycket som för hela perioden eller nästan 50 år. Den kraftiga ökningen av antalet 80 år och äldre sammanfaller i tiden med ett minskat tillskott på arbetsmarknaden. Under kommande tioårsperiod som antalet 80 år och äldre ökar med 60 procent antas arbetsmarknaden öka med mindre än 5 procent. Kommunal har åskådliggjort utvecklingen av antalet äldre i form av tre pucklar, som blir större och större 7. Den första puckeln som uppstår under de första tio åren består av de yngre och friskare pensionärerna mellan 65 och 74 år. Det följande decenniet 7 Välfärdstjänsternas framtida finansiering, Rapport Kommunal 2010 (inklusive diagram) 17

18 växer nästa åldersgrupp, år, mest. Efter 2030 är det de äldsta och mest vårdkrävande pensionärerna som står för den största ökningen. Utveckling av olika åldersgrupper över 65 år åren Indextal År 2009 = 100 Källa SCB och Kommunals egna bearbetningar 18

19 Personalbehovet inom äldrevården och omsorgen Flera olika prognoser har gjorts på personalbehovet inom äldrevården och omsorgen i framtiden. Socialdepartementet har genom sin simuleringsmodell SESIM, som är en mikromodell med personer beräknat år 2010 personalbehovet enligt nedan: Framskrivning av totalt personalbehov inom hälsooch sjukvård samt äldreomsorgen. Årsarbetare Utökad sjuklighet = Uppskjuten sjuklighet = Komprimerad sjuklighet = Framtida längre genomsnittlig sjukperiod bland de äldre jämfört med idag. Ungefärlig samma framtida genomsnittliga sjukdomsperiod bland de äldre som idag. Framtida kortare genomsnittlig sjukdomsperiod bland de äldre jämfört med idag. Vad detta diagram visar är att de olika antagandena om de äldres sjuklighet i framtiden inte kommer att spela så stor roll beträffande personalbehovet. Oavsett genomsnittlig längd på sjukdomsperiod kommer behoven av personal i framtiden att vara relativt stabil. Sveriges Kommuner och Landsting har nyligen i april 2014 gjort en bedömning av behoven av personal inom tio år fram till år Där konstateras att om inga förändringar görs i arbetssätt och bemanning, kommer det att behövas ungefär nya medarbetare i vården och omsorgen kommuner, landsting/regioner samt privata utförare fram till år Ungefär 60 procent av det totala behovet beror på pensionsavgångar. Övriga 40 procent, nästan , beror på en ökad efterfrågan på vård och omsorg till följd av att andelen yngre och äldre i befolkningen ökar. Rekryteringsbehov total vård och omsorg * Anställda 2013 Anställda 2022 Pensioneringar Rekryteringsbehov Kommuner Landsting/regioner Totalt *I kommuner, landsting/regioner och privata utförare Denna prognos bygger i huvudsak på demografisk utveckling, befolkningens behov av välfärdstjänster och kommande pensionsavgångar enligt SCB:s befolkningsprognoser och SKL:s personalstatistik. Rekryteringsbehovet kommer naturligtvis även att påverkas av en rad andra faktorer som ökad globalisering, konjunkturförändringar och ökad rörlighet på arbetsmarknaden. Det kan också 19

20 handla om nya sätt att arbeta och organisera arbete, IT-utveckling, nya kommunikationsmöjligheter och nya läkemedel. Mer exakta effekter på rekryteringsbehovet för olika yrkesgrupper är därför svåra att beräkna. Detta är således en bedömning av utvecklingen av rekryteringsbehoven, ingen exakt prognos. 8 Kommunal uppskattar rekryteringsbehoven till äldreomsorgen och till hälso- och sjukvården till år 2050 enligt följande 9 Antal behövda personer inom välfärdstjänsterna Källa Kommunals egna bearbetningar Diagrammet visar med eftertryck att den huvudsakliga ökningen av behovet av personal inom välfärdssektorn i Sverige är äldreomsorg och hälso- och sjukvård. Enligt Kommunals rapport stiger personalbehovet inom äldreomsorgen fram till år 2030 med nästan 50 procent, fler än personer, medan hälso- och sjukvården behöver växa med 30 procent, drygt personer. Efter år 2030 avtar ökningstakten märkbart. Antalet rekryteringstillfällen kommer dessutom att bli betydligt högre än nettoökningen av behoven. Utöver nettoökningen finns behov av att ersätta pensionsavgångar och övrig personalomsättning. Enligt äldre undersökningar av Kommunal beräknades omsättningen av personal vara 15 till 20 gånger så stor som behovsökningen inom äldreomsorgen fram till år Dessa höga omsättningstal var en följd av den höga andelen timavlönade och tillfälligt anställda inom äldreomsorgen. 8 Så möter vi rekryteringsutmaningarna i vården och omsorgen, SKL april 2014 (inklusive tabell) 9 Välfärdstjänsternas framtida finansiering, Rapport Kommunal 2010 (inklusive diagram) 20

21 Framtidens utmaningar Varje form av kartläggning av behoven av personal i äldrevården och -omsorgen i framtiden visar med all tydlighet att behovet kommer att öka kraftigt. Oavsett eventuella under- eller överskattningar av framtidens antal och andel av äldre över 65 år i Sverige har den demografiska utmaningen redan inletts. De stora barnkullarna från 1940-talet har börjat pensionera sig och om tjugo år är de 80 år och äldre och kommer att bli allt mer vårdkrävande. Enbart pensionsavgångarna från dagens anställda inom äldrevården och omsorgen kräver redan idag ett kraftigt tillskott av personal. Detta ska ske på en arbetsmarknad, där antalet förvärvsarbetare ökar svagt och konkurrensen om arbetskraften bara kommer att bli hårdare i framtiden. Den pågående diskussionen om den framtida finansieringen av äldrevården och omsorgen har visserligen en stor betydelse för behovet av personal i framtiden. Likaså kommer utvecklade tekniska och andra lösningar, förändrade och förbättrade arbetsorganisationer och nya medicinska rön att påverka de framtida personalbehoven. Likväl kommer alla former av framtida finansiering och förändrade förhållanden innebära en kraftig ökning av personal jämfört med dagen situation. Denna aspekt på framtidens äldrevård och omsorg saknas idag i debatten. SKPF har i olika sammanhang fört fram förslag på hur antalet arbetade timmar kan öka. Framför allt kan mera göras inom följande områden för att öka utbudet av arbetskraft. Sänk inträdesåldern på arbetsmarknaden. Idag etableras en årskull på arbetsmarknaden (dvs. när cirka 75 procent av en årskull har sysselsättning på arbetsmarknaden) först vid år. Det är en radikal åldersökning sedan mitten av 1990-talet, då etableringsåldern låg på år. Det finns inga omständigheter, som har inträffat sedan dess, som motiverar den kraftiga ökningen av etableringsåldern. Varje års sänkning av etableringsåldern kan ge upp mot nya förvärvsarbetande. Höj framför allt kvinnornas förvärvsfrekvens. Idag arbetar ett stort antal kvinnor på deltid, trots att de skulle vilja kunna arbeta på heltid. Detta är särskilt markant inom äldrevården och omsorgen. En omvandling av dessa deltidstjänster till heltidstjänster skulle kunna öka arbetsutbudet med upp till personer enligt Kommunals beräkningar. Kommunal anser att om sysselsättningen på den kommunala sektorn i sin helhet blir lika hög som på den övriga arbetsmarknaden sjunker rekryteringsbehovet för välfärdstjänster i hela sektorn med fler än personer fram till år Öka hjälpen till anhörigvårdare. Den bristande dimensioneringen av äldrevården och omsorgen idag har lett till att antalet anhörigvårdare har ökat högst väsentligt det senaste decenniet. Socialstyrelsens undersökning från år 2012 visar att cirka personer uppger att de behövt gå ned i arbetstid på grund av den omsorg de ger och ca att de lämnat arbetsmarknaden av detta skäl. 11 Genom en 10 Välfärdstjänsternas framtida finansiering, Rapport Kommunal Socialstyrelsen, Anhöriga som ger omsorg om närstående. Omfattning och konsekvenser,

22 bättre vård och omsorg riktad mot anhörigvårdare skulle ett stort antal upp till framför allt kvinnor kunna frigöras fört heltidssysselsättning på arbetsmarknaden. Bättre omhändertagning av invandrare. Sverige får varje år ett stort tillskott till arbetskraften genom nettomigration att antalet invandrare överstiger antalet utvandrare. Integrationen av detta tillskott på arbetsmarknaden fungerar dåligt. Även om många invandrare behöver skolning för att anpassa sig till arbetsmarknaden är dagens åtta år genomsnittliga tid för att invandrare ska få arbete en alltför dålig insats från samhällets sida. Denna långa tids anpassning är markant högre än vad andra länder behöver för att få ut sina invandrare på arbetsmarknaden. För varje år, som anpassningen till arbetsmarknaden kan kortas i Sverige, tillkommer cirka invandrare i arbetskraften. Höj pensionsåldern. Den faktiska pensionsåldern är idag 63 år. Med den tilltagande bättre hälsan i befolkningen finns det förutsättningar för att en stor del av arbetskraften skulle kunna arbeta upp till högre åldrar än idag. Detta kräver, dels en bättre arbetsmiljö inom slitsamma yrken, dels en mer flexibel inställning hos arbetsgivare. En skärpning av arbetsmiljöansvaret hos arbetsgivare är nödvändig och ett aktivt arbete måste föras mot den åldersdiskriminering och ålderism, som härskar på arbetsmarknaden. Arbetsmarknaden och invandringen En mycket väsentlig del i framtidens utbud av arbetskraft är invandringen. Idag har vi en relativ hög invandring, som ger ett migrationsöverskott på cirka personer per år. Denna källa till arbetsmarknaden beräknas börja sina vid 2030-talet och sjunka vid oförändrade omständigheter till cirka per år bort emot talet. Invandring är det absolut snabbaste sättet att radikalt förändra arbetsmarknaden och snabbt öka utbudet av arbetskraft. Detta faktum håller på att tränga in i det allmänna medvetandet i Europa, vilket kommer att leda till att även konkurrensen om invandringen kommer att hårdna i framtiden. Här måste Sverige redan idag arbeta fram en strategi för att locka till sig en högre (arbetskrafts)invandring i framtiden än vad prognoserna anger. SKPF förordar att en planering för ökad arbetskraftsinvandring i framtiden redan nu bör förberedas med tonvikt på att erbjuda invandrare en snabb skolning till arbetsmarknaden. Planeringen bör också ta i beaktande att konkurrensen om invandrare kommer att bli hårdare i framtiden. Strategi för framtiden Oavsett finansieringen av välfärden i framtiden och även med hänsyn taget till prognosers osäkerhet krävs en strategi för att möta rekryteringsbehovet av personal till äldrevården och omsorgen. Denna strategi bör vara föremål för diskussion och utarbetande av ett stort antal aktörer på välfärdens område. Strategin bör visa hur arbetet bedrivs och uppfattas idag inom äldrevården och -omsorgen. Den bör klargöra hur de olika arbetsområdena kan göras mer attraktiva för att locka till sig nödvändig arbetskraft, som också stannar i yrket. Att 22

23 undersökningar idag visar på att var tredje anställd i äldreomsorgen gärna vill och eventuellt kommer att byta yrke inom tre år är ett varningstecken, som måste tas på allvar. En viktig del i strategin måste vara att se till att det finns olika studievägar till att bli utbildad och väl rustad för ett arbete inom äldrevården och omsorgen. Det är ganska märkligt att till Sveriges största yrke, personalen inom äldreomsorgen, finns det idag ingen utbildningsinriktning på gymnasiet. En väl genomtänkt satsning på invandrare bör finnas med i strategin. Det kommer att vara invandrare, som i första hand kommer att kunna fylla rekryteringsbehovet i framtiden. Detta måste underlättas av väl planerade förberedelser och arbetsplatsförlagda utbildningar. Sammantaget krävs en nationell handlingsplan för rekrytering av arbetskraft till äldrevården och omsorgen i framtiden. Detta är ett krav SKPF har framfört i olika sammanhang utan gehör. Nu är det hög tid att ta de framtida rekryteringsbehoven på allvar genom att bilda en nationell kommission för att arbeta fram den nationella handlingsplanen. 23

24 SKPF Box Stockholm Tel Fax E-post: