Utdrag ur Slussvaktaren av Jimmie L Olsson

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Utdrag ur Slussvaktaren av Jimmie L Olsson"

Ulla-Britt Fredriksson
för 8 år sedan
Visningar:

1 Utdrag ur Slussvaktaren av Jimmie L Olsson Efter att ha plockat undan den enkla kvällsmåltiden gick han in i vardagsrummet, slog upp en whiskey från en av de dammiga flaskorna i barskåpet som stått där ända sedan han var barn i huset och satte sig i fåtöljen med en djup suck. Han tog en klunk, blundade och lät alkoholen sprida sig i blodomloppet. Värmen bredde snart ut sig som ett mjukt täcke i hans kropp och mindre än en minut senare sov han djupt, utmattad av resan och intrycken av sin hemkomst. Hans drömmar var oroliga och flackade från det ena till det andra. I ena stunden satt han på golvet i sitt och Martins gemensamma rum och byggde lego. Martin snodde ideligen åt sig hans bitar, en efter en med ett elakt hånflin. Han försökte förgäves rädda dem men lyckades inte och Martins hånflin blev ännu bredare alltmedan högen med bitar krympte framför honom och växte på Martins sida. I andra stunden var han tillbaka nere vid Bobergs sluss och stod på stranden vid Sotån och blickade ut över vattnet. Sedan skiftade drömmen igen, hastigt som ett filmklipp, och han befann sig plötsligt på ett flygplan. Han visste inte om han var på väg hem eller bort. I nästa tvära kast var han återigen vid slussen, nu ute på udden. Han var ensam, och det var kväll. Luften var sval och

Värmen bredde snart ut sig som ett mjukt täcke i hans kropp och mindre än en minut senare sov han djupt, utmattad av resan och intrycken av sin hemkomst.

2 månen lyste över vattnet som en kall skrivbordslampa. Ån låg lika klarblank framför honom som den gjort när han besökt den tidigare under dagen. Han satte sig på huk vid vattnet precis som han gjorde då och stack ned handen i det. Det var iskallt och kolsvart ännu svartare än vanligt. Han rörde sakta med handen i vattnet. Ringarna från hans rörelser vandrade ut över ån och växte sig större och större tills de mötte den motsatta stranden och löstes upp i små darrande strimmor. Det var kusligt lugnt, inte en människa syntes till, inget ljud hördes. Han blickade återigen ner i vattnet. Plötsligt blixtrade det till nere i djupet och som en avfyrad missil sköt en murken hand upp och grep tag om hans handled. Med en oerhörd kraft slet den ned honom i vattnet och drog honom under ytan. Han försökte skrika men ljudet från hans läppar reducerades till ett dovt bubblande undervattensläte och bildade bara ett skum som brusade som en ilsken fors runt hans huvud medan han obönhörligt drogs djupare och djupare ned i mörkret. Och ju djupare ner de kom desto kallare blev det. Han sparkade förtvivlat med benen och vevade vilt med sin fria arm för att slita sig loss men handen som höll fast honom hade hans handled i ett järngrepp och nu kände han ytterligare en hand klamra sig fast vid hans ena axel. Dödsångesten som legat i bakhåll satte nu obarmhärtigt sina klor i honom och han kämpade febrilt för att behålla sitt lugn. Den skönaste döden är att drunkna, viskade något inom honom. Nå, han hade ingen tanke på att ta reda på om det var sant.

Ringarna från hans rörelser vandrade ut över ån och växte sig större och större tills de mötte den motsatta stranden och löstes upp i små darrande strimmor.

3 Han vred på huvudet från den ena sidan till den andra, blinkade hastigt med ögonen och försökte se någonting men hans svidande ögon var blinda av det grumliga vattnet. Febrilt trevade han med sin lediga hand efter det som höll i honom, slog ilsket med den genom vattnet mot där det borde befinna sig och körde plötsligt in fingrarna i mjukt kött, ballongartat, uppsvällt. Han kramade om den svampiga vävnaden, mosade den mellan fingrarna och kände sedan med handen vidare upp över extremiteten. Konturen av en axel tog form under hans hand, sedan hals, käkben och förnimmelsen av ett deformerat huvud. Ett fiskarlik? Han kastade sig runt i vattnet, vred benen mot det som höll honom och satte ena foten mot det som borde vara bröstkorgen och tryckte till så hårt han kunde. Greppet om hans handled var oförändrat och hans handled vreds runt då han själv vred sig och han skrek återigen under vattnet, släppte ut det sista av luft han hade i lungorna. Motståndet hans fot mötte gav efter och den begravdes ända upp till vristen i en dyaktig substans till kropp. Han kände hur kräkreflexerna aktiverades och reciterade en rad av nejnejnejnej för sig själv. Äcklad slet han foten ur den murkna kroppen. Greppet om hans handled lossnade, han kände en lätt svallvåg skölja mot sitt ben och ett sjok av bottenslam som slog emot honom, och så var det som hållit i honom borta, lika plötsligt som det tagit honom. Han trevade med fötterna mot bottnen, fann en sten och tog spjärn och sköt sig hastigt uppåt. Med ett kraftigt andetag bröt han vattenytan och slog upp ögonen. Han irrade vettskrämt med blicken omkring i rummet, som om han förväntade sig att liket skulle stå där och titta på

uppsvällt. Han kramade om den svampiga vävnaden, mosade den mellan fingrarna och kände sedan med handen vidare upp över extremiteten.

4 honom. Men ingen fanns där. Hans tänder hackade som en ovillig gammal bilmotor och han blev plötsligt medveten om att han frös något infernaliskt; kvar av den utbrunna elden i eldstaden var bara en liten hög med grå aska, och han kavade av sig filten han haft om sig för att resa sig och gå och tända en ny. Kläderna kändes tunga och kalla mot hans kropp och han såg instinktivt ned på dem. De var genomvåta. Han hoppade till i fåtöljen. Upptäckten hade sänt en skarp ilning längs ryggraden. Sittdynan under honom gav ifrån sig ett svampaktigt ljud av hans rörelser och först nu upptäckte han att han satt i pöl av dyigt vatten. Han reste sig skräckslaget, snurrade runt och stirrade på den indränkta fåtöljen. Huvudet snurrade hjärnan försökte febrilt gripa efter något verklighetsförankrat men gick bet, och han vacklade till och tvingades gripa tag om ryggstödet på fåtöljen för att inte ramla omkull. Med blöta sockor klafsade han vinglande fram till den öppna spisen och slet åt sig en eldgaffel. Darrande som ett asplöv och med flackande blick omkring sig höjde han den i luften, som om han väntade på en ny attack, beredd att till varje pris slå ner vad som än uppenbarade sig framför honom. Men allt var lugnt och stilla i rummet. Inga som helst ljud hördes, förutom det stilla suset utanför fönstret av vinden som smekte trädgrenarna på äppelträden. Han tog ett stadigare grepp om eldgaffeln och gick sakta mot fönstret. Försiktigt förde han ena gardinen åt sidan med

han kavade av sig filten han haft om sig för att resa sig och gå och tända en ny. Kläderna kändes tunga och kalla mot hans kropp och han såg instinktivt ned på dem. De var genomvåta.

5 eldgaffeln och kikade ut. Månens metalliska sken i den molnfria natten gav trädgården ett kusligt intryck. Men förutom det verkade allt vara som det skulle. Hans för en liten stund sedan vilt skenande hjärtslag började återfå sin normala rytm. Han sträckte fram handen och kände på fönsterhakarna, försäkrade sig om att de satt på och drog sedan för gardinerna ordentligt. Med eldgaffeln fortfarande i handen, nu i ett mer avslappnat grepp, gick han ut i hallen och kontrollerade att också ytterdörren var låst. Det måste ha varit en dröm, intalade han sig och sköt ifrån sig bilden av den indränkta fåtöljen i vardagsrummet. Hallucinationer, fortsatte han på sitt inslagna spår. Jag är trött. Och full. Precis så är det. När han bestämt sig för att det var det det var; bara inbillning, kom tröttheten återigen krypande och han snubblade in i sovrummet, skalade av sig sina kläder, förträngde det faktum att de var genomvåta och gled sedan utmattad ned mellan de svala lakanen och drog duntäcket över sig, packade in sig i det som en fjärilslarv i sin kokong, trygg från omvärlden. Ur Slussvaktaren

Han sträckte fram handen och kände på fönsterhakarna, försäkrade sig om att de satt på och drog sedan för gardinerna ordentligt.

Relevanta dokument

Felix och gammelgäddan

Felix och gammelgäddan Tycker du om den här sagan? Surfa in på www.smasagor.se Där kan du hitta fler sagor Har du funderingar, kommentarer eller frågor skicka ett epostmeddelande till jonny_carlsson@passagen.se