Rapport från möte med referensgruppen för WTO frågor den 30 september 2005

Transkript

1 Promemoria Utrikesdepartementet Enheten för internationell handelspolitik Praktikant Mojtaba Ghodsi Telefon Mobil E-post Rapport från möte med referensgruppen för WTO frågor den 30 september 2005 Deltagare SNF: Mikael Karlsson Livsmedelsindustrierna: Arne Gabrielsson LRF: Christina Furustam Svenskt Näringsliv: Hans Ekdahl Plast och Kemiföretagen: Georg Wergeman Jernkontoret: Mathias Ternell Riksdagen: Hans Hegeland EU-nämnden Riksdagen: Margareta Hjorth Stockholms handelskammare: Björn Kongstad ATTAC: Farhad Jahanmahan, Maria Iglesias Peralta, Kent Backlin Forum Syd: Maud Johansson Genève Representationen: Mia Horn af Rautzien UD: GU- Sara Aulin, GU- Ander Oljelund, IH- Louise Bergholm, IH- Daniel Blockert, IH- Claes Ljungdahl, IH- Kajsa B Olofsgård, IH- Per-Arne Hjelmborn, IH- Renate Jacob, IH- Madeleine Eriksson. Claes Ljungdahl inledde mötet med att välkomna deltagarna och meddela att man under punkten för övriga frågor kort skulle gå igenom logistiken inför ministermötet i Hongkong. Under övriga frågor skulle man även tala om när nästa möte med referensgruppen skulle äga rum. 1. Regeringens skrivelse Claes Ljungdahl meddelade att regeringens skrivelse: Ökad välfärd och global utveckling- svensk handelspolitik i WTO: s Doharunda, idag presenterades för media utav Thomas Östros. Därefter lämnade han ordet över till Daniel Blockert för en kort redogörelse utav skrivelsen.

2 Daniel Blockert informerade om att tre personer ingick i den redaktionskommitté som samlade ihop enhetens bidrag till skrivelsen och som sammanställde den slutgiltiga versionen. Dessa tre personer var: Daniel Blockert, Louise Bergholm och Per-Arne Hjelmborn. Skrivelsen behandlar främst hur läget inför förhandlingarna ser ut idag, men även vad Sveriges position är inför ministermötet i Hongkong och överlag i Doharundan. Redogörelsen fortsatte med att Daniel Blockert nämnde att senast man lade fram en liknande skrivelse var inför WTO-mötet i Seattle Därefter gick Daniel Blockert igenom skrivelsen kapitel för kapitel. Han nämnde att första kapitlet handlar om regeringens övergripande mål, vilka är: tillväxt och sysselsättning, hållbar utveckling, öppet Europa, ekonomisk utveckling i fattiga länder, demokrati och säkerhet. I andra kapitlet tar man upp kopplingarna mellan den inre marknaden och den yttre marknaden. Daniel Blockert gick vidare med kapitel tre som behandlar världshandelns utmaningar men även hur Kina, Brasilien och Indien har blivit krafter som tar allt större plats på den handelspolitiska scenen. Att EU håller sig aktiv är av denna anledning något eftersträvansvärt när risken för utmarginalisering ökar. I detta kapitel redogörs det även för regeringens syn på regionala och bilaterala förhandlingar, vilka kan utgöra ett komplement till den multilateralism som präglar WTO förhandlingarna. Louise Bergholm fortsatte redogörelsen av kapitel tre genom att gå in på utvecklingsaspekten där det i skrivelsen lyfts fram att ekonomisk utveckling är en stark drivkraft till global utveckling. Hon informerade även om hur svårt det är för fattiga länder att dra nytta av världshandeln där till synes gynnsamma förhållanden ändå kan utestänga dessa länder genom t.ex. säkerhetskrav från i-ländernas sida. Louise Bergholm nämnde även att fattigare länder ofta har problem med att identifiera och koordinera sina intressen i internationella förhandlingar. En viktig punkt är enligt regeringen ett fortsatt engagemang i handelsrelaterat bistånd, ett område där internationella diskussioner kring ämnet varit lovande. Daniel Blockert gick igenom sista delen av kapitel tre som avslutningsvis behandlar den sociala dimensionen av handel och som även går in på företagens ansvar. Därefter fortsatte Daniel Blockert med redogörelsen av kapitel fyra där Doharundans historia och dess viktigaste aktörer skildras. Vidare så redogjorde han för vilka de prioriterade områdena är för Sveriges del, områden så som miljö och arbetsvillkor. Daniel Blockert avslutade den korta genomgången av skrivelsen med att redogöra för de förhandlingsområden som är lagda för diskussion under årets möte i Hongkong. 2

3 Georg Wergeman från plast och kemiföretagen frågade om skrivelsen kommer att behandlas av riksdagen. Riksdagens representant Hans Hegeland svarade att 17 november var det datum då näringsutskottet skulle komma med ett betänkande, medan 1 december var det preliminära datumet för när behandlingen utav skrivelsen skulle vara klar. Hans Ekdahl från svenskt näringsliv undrade om det finns en strategi för hur man ska övertyga de andra i EU att följa Sveriges linje. Detta sedan implementering av handelspolitik ligger i EU:s händer och när EU rent generellt är mer protektionistisk än vad Sverige är. Claes Ljungdahl svarade på frågan genom påpekandet att man på olika politiska nivåer försöker influera andra, men att en exakt plan för övertygande idag inte är aktuellt. Per-Arne Hjelmborn menade även att ett är spridningen utav Sveriges ståndpunkt, vilket kommer att ske då en översatt version utav skrivelsen kommer att distribueras. En annan syn gällande denna fråga som yttrades under mötets gång var även vikten av att skapa stöd från näringslivet och det civila samhället. Maud Johansson från Forum Syd ansåg att en viktig aspekt har fallit bort i skrivelsen, nämligen den att WTO-avtal alldeles för många gånger begränsar instrument för utveckling. WTO-avtal är i sig ett utvecklingshinder menar Maud Johansson och undrar varför denna aspekt har fallit i skymundan. Hon frågade även specifikt om varför termen policy space inte diskuteras i skrivelsen. Louise Bergholm svarade att detta faktiskt är något som skrivelsen tar upp. Läser man olika delar utav skrivelsen så kan man få en förståelse för denna problematik som idag existerar. Även om den exakta termen, policy space, vilket Maud Johansson använder i sin fråga saknas, så återfinns dynamiken utav problemet att finna i skrivelsens olika delar. Louise Bergholm kunde hålla med om att vissa aspekter har utelämnats, men att detta är något medvetet och nödvändigt då det inte är menat att skrivelsen skall göra några djupare problematiseringar. Det är snarare tänkt att skrivelsen ska ge en bild av förhandlingsläget och redogöra för regeringens prioriteringar. Frågestunden fortsatte med en fråga ställd av Björn Kongstad från Stockholms handelskammare gällande initiativ från diverse sektorer. Han 3

4 undrade om man vet vad olika näringslivssektorer egentligen önskar, och han undrar ifall det har det tagits några initiativ till att även få deras röster hörda i WTO-rundan? Per-Arne Hjelmborn svarade att man försöker få kommentarer från Sveriges näringsliv gällande deras önskemål. Än så länge håller de sig till en övervägande del på samma linje som regeringen vad gäller frågan om t.ex. tullar där man vill ha så låga tullar som möjligt. Från Kommerskollegiets sida har det arbetats med ett yttrande om olika sektorers önskemål. Per-Arne underströk att man väldigt gärna vill veta vilka sektorer som är av intresse och vilka deras intressen är. Av stor vikt är att EU tar itu med denna fråga, något som kommissionen har varit dåliga med. Christina Furustam från LRF undrade om Sverige kommer att få stöd för sin hållning inom jordbruksområdet under ett långsiktigt perspektiv. Daniel Blockert var tveksam om de andra kommer att gå med på Sveriges hållning då reformambitionerna kring jordbruksfrågan skiljer sig åt. För att bedöma konsekvenserna av en WTO-uppgörelse måste man titta på sektorsnivåer, bedömde Daniel Blockert. Christina Furustam från LRF tillade att hon ser väldigt positivt på att marknadsanpassningen sker under en längre tidsrymd, vilket ger utrymme för en acklimatisering. Daniel Blockert kommenterade detta med påpekandet att Sverige är väldigt offensiva i fråga om stöd för jordbruk, men att vi även är väl medvetna om att svensk jordbruk behöver ett visst stöd, bara det att stödet borde vara lägre än vad den är idag. Sverige kan uppfattas som extremare än nödvändigt ibland. Arne Gabrielsson från Livsmedelsindustrin tillade att det i skrivelsen borde framgå att tullnivån för förädlade råvaror skiljer sig från U-land till U-land. Mikael Karlsson från SNF reflekterade över att även om det finns en grad av problematisering i skrivelsen, missar man helt enkelt ena sidan av myntet. Varför är tillväxt ett mål i sig när handel inte är ett mål i sig undrade han. Han avslutade med att fråga vad det är EU vill verka för? Vilka är ambitionerna och prioriteringarna i miljöområdet och vad ska regeringen verka för? Vad gäller reflektionen från Mikael Karlsson menade Daniel Blockert att det finns en hel del intressanta resonemang som ej är med i skrivelsen eftersom man ville ha fokus på just WTO-förhandlingarna. Svar på Mikael 4

5 Karlssons reflektioner finns dock med i regeringens proposition om global utveckling som i alla delar alltjämnt är relevant. Kajsa B Olofsgård fortsatte att kommentera reflektionen som Mikael Karlsson gjorde med att påpeka det faktum att man i syftesbeskrivningen går igenom vad som kommer att utgöra fokus för skrivelsen. I fokus är främst en beskrivning av vilken politik som bedrivs och vad som händer i förhandlingarna. Däremot så utesluter detta inte att man är medveten om andra dilemman som återfinns. Daniel Blockert gick därefter in på frågan Mikael Karlsson ställde gällande miljöfrågor. Han informerade att denna fråga bäst kan besvaras utav UD- IH:s handläggare Catarina Hedlund som har hand om miljöfrågor men som idag inte är närvarande. Daniel Blockert nämnde dock rent allmänt att Sverige har konkreta önskemål i miljöförhandlingarna, men en hel del frågor har gått trögt i förhandlingarna. Bättre samarbete mellan WTO och diverse miljöorganisationer är ett exempel på något som Sverige verkar aktivt för. Kajsa B Olofsgård tillade att man i denna skrivelse är mer offensiv i miljöfrågor och frågor kring hållbar utveckling än någonsin tidigare. Maud Johansson från Forum Syd ansåg att omfattningsargumentet inte är ett hållbart argument till varför en hel del frågor kommit i skymundan. Hon refererade till de frågor som tas upp i vissa avsnitt av årets upplaga av Human Development Report, där hon tyckte att man borde nämna de delar som är kritiska till handel. Vidare menade hon att texten inte är i tillräckligt grad analytisk när det gäller de utvecklingsrelaterade aspekterna. Hon ansåg även att en förenkling utav TRIPS- avtalets problematik hade gjorts. Hon nämnde specifikt att man t.ex. kunde ha haft en mera utförlig beskrivning av problematiken på TRIPS och hälsa. Frågan följdes upp utav en diskussion mellan Madeleine Eriksson och Maud Johansson kring statusen av beslutet om TRIPS- och hälsa, huruvida lösningen i och med beslutet är temporär eller permanent. Per-Arne Hjelmborn upprepade att man faktiskt har varit tvingade till att korta ner texten, något som har drabbat alla sakområden och inte bara utvecklingsfrågan. Louise Bergholm tog över i samtalet då hon belyste att det är en omöjlighet att ge lika och rättvis utrymme för allt som är av vikt och fortfarande hålla sig inom ramen av vad skrivelsen egentligen syftar till. 5

6 Maud Johansson från Forum Syd ställde en sista fråga under denna punkt då hon undrade var Sverige står i frågan om bindande benchmark i GATSförhandlingarna. Per-Arne Hjelmborn menade att man just nu befann sig i ett alldeles för tidigt stadium för att gå in på var Sverige befann sig i frågan. Diskussioner förs just nu kring vilken förhandlingsmetodik som kommer att gälla. 2. Det övergripande förhandlingsläget i DDA Mia Horn af Rautzien från Genève representationen tog över ordet i syfte att redogöra för de senaste veckornas läge i förhandlingarna. Efter sommaruppehållet startade förhandlingarna i rask fart med den nye WTOchefen Pascal Lamy som är väldigt engagerad och aktiv. Meningen var att han skulle få fart på allting och möjliggöra resultat. En G-4 grupp har bildades med USA, EU, Brasilien och Indien som medlemmar. Förhandlingar inom denna grupp är av största vikt och en generell uppfattning är att om överenskommelse inte sker här, kommer det att vara ännu svårare att uppnå konsensus i en större kollektiv. Förutom i G- 4 gruppen så förekommer det även aktivitet med möten bland andra geografiska områden och ämnesspecifika områden. Vad gäller sakfrågorna är jordbruksfrågan den enskilt viktigaste frågan och alla väntar spänt på någon sorts framgång inom detta område. Framgång här är en förutsättning för att något ska ske i andra områden. Önskvärt vore det med en mer flexibel inställning från USA. Problemet är att USA inte vill röra sig framåt med jordbruksfrågan innan framsteg sker inom andra områden samtidigt som Brasilien och Indien inte vill förhandla på andra punkter förrän framsteg sker i jordbruksfrågan. Det är helt enkelt en låst situation man befinner sig i. Anledningen till USA:s icke-flexibla hållning kan förklaras med inrikesförhållanden där det interna stödet är ojämnt fördelade med intressenter som drar åt olika håll. Något som gör det komplext för USA att få igång en rörelse. En ljuspunkt har varit att man under möten i Paris mellan EU och USA, gällande jordbruksfrågor, pratade om market access och faktiskt började titta på hur diverse scenarier kan komma att se ut i praktiken rent konkret med hjälp av siffror. Detta kan verkligen ses som en framgång ansåg Mia Horn af Rautzien. Vad gäller handel med tjänster har många länder visat sitt intresse, däribland Indien. Man beslutade i ett möte i Paris att sätta ihop 15 länder för att 6

7 gemensamt på ett konkret sätt behandla hur en marknadsöppning ska ske i tjänstesektorn. Mia Horn af Rautzien fortsatte redogörelsen genom två reflektioner. Den ena reflektionen var att många länder kommer att hamna utanför förhandlingarna och det andra var en allmän besvikelse över att ambitionsnivån antagligen kommer att dämpas. Angående ambitionsnivån finns det en samsyn bland aktörerna om att man inte får se en upprepning av Cancún. Mötet i Hongkong ses som ett viktigt avgörande för multilaterala förhandlingars framtid och ambitionsnivån måste komma att ligga på en nivå som man tror kan komma att stämma överens med det resultat man får i slutändan, något som är extremt svårt att balansera. Hon gick vidare och informerade om att utvecklingsdimensionen är av stor vikt för Sverige och att Aid for Trade är ett område som man har satsat mycket på. Vad som är problematiskt är dock att även om man skulle få till en runda som präglas utav utveckling, kommer fortfarande många länder att förbli så kallade no gainers. Helt enkelt av den anledningen att dessa länder inte har någon utbudskapacitet som kan tillgodogöra sig den positiva effekten av handel. 3. Övriga frågor Claes Ljungdahl nämnde att den svenska delegationen till mötet i Hongkong som äger rum mellan december kommer förutom den politiska ledningen, tjänstemän från UD och den resterande delen av regeringskansliet även att bestå av följande: Svensk handel, TCO, LO, Svenskt näringsliv, LRF och Naturskyddsföreningen. Dessa utser i sin tur varsin representant. Även dagliga möten med dem som ej ingår i delegationen kommer att äga rum under mötets gång. Nästa möte kommer att äga rum någon gång under november månad när det har producerats en text som borde diskuteras. Maud Johansson från Forum Syd undrade om referensgruppen kommer att få ta del av ett mer ingående positionspapper. Per-Arne Hjelmborn svarade att gruppen kommer att få del av dessa under ett senare skede. 7