_ i. li s. I,mud'll ii.,; - =- - [>7fe=«a. jt.m. t?#'. '2* ti, S'..3. d?!. i".«a 1 if; W. mlm .1: T. " \^K. or P fi. <!r. i» Ji.

Transkript

1 li s - =- - [>7fe=«a I,ud'll ii.,; _ i jt. % If t?#'. '2* ti, S'..3 d?!. i".«a 1 if; W ji.1: T. " or Ft P fi L \^K r <!r 4P i» t Ji» c«i P

2 Fataburen 1976 Nordiska useets och Skansens årsbok

3 Redaktör: Magne Velure i saarbete ed Bengt af Klintberg och Reiund Kvideland Pärens färgbild: Mörksuggor utanför ett fönster, akvarell av Verner Molin. Tapeten är från Nordiska useets salingar. Tryckt hos Berlingska Boktryckeriet, Lund 1976 ISBN

4 Anna-Maja Nylén Anna-Maja Nylén anställdes vid Nordiska useet på hösten 1937 och hade således vid sin bortgång den 27 februari 1976 varit knuten till institutionen i er än 38 år. Den längsta tiden tjänstgjorde hon vid allogeavdelningen, där hon hade att ansvara for useets ofattande salingar av folkdräkter. Men hennes arbetsuppgifter fick en långt större spännvidd, och hon ägnade sig ed energi åt avdelningens skiftande ärenden och åt etnologisk forskning i ett vidare perspektiv. Hon bedrev t.ex. ett flertal fältundersökningar på olika håll i landet och salade värdefullt uppteckningsaterial till useet o det förindustriella sahället och hur det fungerade ekonoiskt och socialt. Den största satsningen ino denna verksahetsgren genoförde hon i den brett upplagda undersökningen av Bruksvallarna i västra Härjedalen. Det var i slutet av 40-talet so hon upptäckte denna bygd och den ko sedan att engagera henne livet ut. När hon 1974 fick uppdraget att föreläsa vid högtidssaanträdet i Gustav Adolfs-akadein, där hon året innan - f.ö. so första kvinna - invalts so arbetande ledaot, var det just Bruksvallsundersökningaa hon behandlade under rubriken En fjällby öter nutiden. En annan arbetsuppgift so hon under några år i början av 50-talet var engagerad i var inredningen av Ekshäradsgården på Skansen ed allt vad detta krävde av forskning och dokuentation. Härvid trängde hon också in i bygdens näringsliv för att placera den papiga byggnaden i dess historiska saanhang. Här hanade hon s.a.s. på sin aas gata. Norra Värland kände hon sedan barndoen och 300 där hade hon en ycket stark känsloässig förankring. Hon kände väl till det värländska kynnet och uppskattade värlänningarnas lättsaa attityd till ovärlden. Denna förtrogenhet en fraför allt hennes utpräglade taktkänsla gjorde henne särskilt väl läpad för den känsliga uppgiften att från gårdar i trakten förvärva de föreål so behövdes för att rekonstruera denna iljö. Det var eellertid so dräkt- och textilforskare so Anna-Maja Nylén gjorde sina est betydande insatser. Hennes överblick var unik och hennes idéer epokgörande vilket hon visat prov på bl.a. i skriften Varför klär vi oss. Hennes vetenskapliga intresse för dräkten understöddes f.ö. av en era flärdfull glädje vid att för egen del klä sig parant. Efter att under åren ha förestått Etnologiska undersökningen blev hon sistnända år chef för den då nyinrättade textilavdelningen. Med sina ofattande kunskaper, ed sin sittande arbetsglädje och sin konstruktiva fantasi blev hon en stiulerande ledargestalt, inte bara ino sin egen avdelning utan ino hela institutionen, ja långt vidare. Till henne gick an gärna ed sina tankar och idéer. Hon förstod vad de var värda och ed sin klarsyn insåg hon snabbt hur de kunde utvecklas. Hur ånga vetenskapliga arbeten hon granskat i anuskript för forskare på olika nivåer, det kunde hon nog inte själv hålla räkning på. Geno den undervisning hon under flera år bedrev bl.a. vid Uppsala universitet och för Handarbetets Vänners högre kurs i slöjd och inredning delade hon ed sig av sina gedigna kunskaper och gav fruktbara ipulser åt generationer av elever.

5 För heslöjdsrörelsen blev hon ett oersättligt stöd, alltid beredd att käpa och outtröttlig i sin strävan att finna utvägar för dess fortsatta verksahet och för att hålla kvalitetsbegreppet levande. Ett enträget arbete och därtill ett änglalikt tålaod lade hon ner för att få till stånd ett aktivt studiecentru på Forsbacka herrgård i Gästrikland i anslutning till Hedvig Ulfsparres donation av svenska heslöjdstextilier, där i första hand alla so verkade ino heslöjden skulle kunna inhäta kunskap och inspiration att bygga vidare på. Anna-Maja Nylén hade en arbetskapacitet so få, och när hon höll i skaftet blev det också någonting uträttat. Vi är idag oändligt tacksaa för allt vad hon hann ed att publicera, trots hennes ångskiftande engageang både ino och uto institutionen, inte inst på det internationella planet, där hon knöt värdefulla kontakter. Hennes stora verk Heslöjd so ino kort föreligger i aerikansk översättning koer att vidga våra kontakter och sprida kunskap o det svenska kulturarvet ute i världen. Anna-Maja Nylén var aldrig rädd för att säga ifrån o hon ansåg att det behövdes, det kunde gälla de ständigt aktuella lokalprobleen, det kunde gälla lönefrågor eller arbetsförhållanden av annat slag. Därför frastod hon för ånga so en obekvä person. Men ingen kunde ifrågasätta hennes outliga rättrådighet, hennes raka lojalitet och osjälviska arbetsoral. Vi so kände henne närare vet vilka kvaliteter hon hade so änniska. Mest utärkande var hennes generositet, självklar och osentiental. Den tog sig ånga uttryck, alltifrån resoluta ingripanden för att bistå andra och till en storslagen frikostighet. So gäst i hennes he blev an väl förplägad. Hon förstod till fullo vad en god åltid i festlig inraning betydde so stiulans i ugänget änniskor eellan. Vi stiulerades också av hennes intelligenta huor och hennes fördosfria optiis. Vi inns henne ed glädje och stolthet och än er ed stor tacksahet för vad hon lärt oss intellektuellt och oraliskt. Inga Wintzell