Diken i skogsmark. Bedömning av produktionsnyttan i ett avrinningsområde i Västergötland. Emelie Gunnarsson

Transkript

1 Diken i skogsmark Bedömning av produktionsnyttan i ett avrinningsområde i Västergötland Emelie Gunnarsson

2 Omslag: Text: Redigering: Skogsdike i Småland. Foto: Lennart Henrikson Emelie Gunnarsson gunnarsson-emelie@hotmail.com Lennart Henrikson December 2009 Världsnaturfonden WWF 2

3 Förord Denna rapport är en del i rapporteringen från WWF:s projekt Levande Skogsvatten. Författaren är ensam ansvarig för rapportens ställningstagande. Rapporten är ett examensarbete (30 hp) vid Göteborgs universitet klart i januari Handledare var Thomas Appelqvist, Institutionen för växt- och miljövetenskaper, Göteborgs Universitet, Linnéa Jägrud, Skogsstyrelsen Göteborg och Lennart Henrikson, Världsnaturfonden WWF. Levande Skogsvatten är ett projekt som ska: - öka kännedomen om skogsvattnens biologiska mångfald - öka intresset för vattenfrågor bland olika aktörerna i skogslandskapet - utveckla enkla verktyg för att hantera vattenfrågor i skogslandskapet - visa på praktiska åtgärder i s.k. modellprojekt - demonstrera hur vattenhänsyn kan integreras i det skogliga arbetet, från planering till konkreta åtgärder Levande Skogsvattens vision är ett skogslandskap där vattenberoende arter kan leva under goda förhållanden samtidigt som naturresurserna kan utnyttjas, alltså en uthållig användning av skogslandskapet. Levande Skogsvatten fungerar som ett nätverk av aktörer, t.ex. skogsägare, forskare, myndighetspersoner, som är intresserade av att utveckla vattenfrågorna i skogslandskapet. Världsnaturfonden WWF koordinerar arbetet. Projektet finansieras av Sveaskog och WWF samt egna insatser från aktörer. Läs mer på Lennart Henrikson WWF Program Svensk Natur och Östersjön 3

4 Innehållsförteckning Sammanfattning... 5 Inledning... 6 Bakgrund... 7 Det finns onödiga skogsdiken... 7 Syftet med att lägga igen skogsdiken... 7 Metoder för att återskapa våtmark av dikad skogsmark... 7 Kostnader för att lägga igen dike... 9 Metoder för att minimera miljöpåverkan vid skyddsdikning och dikesrensning... 9 Material och metoder Inventeringsområdet Kartering av dikessystem Metod och beräkningar av skogsdikningens arealpåverkan Identifiering av faktorer som påvisar skogsdikens produktionsnytta Resultat Diskussion Diken Naturvård vs skogsproduktion Metodiken Vi behöver veta mer Slutsatser Fakta om skogsdikning Skogsdikningens historia Syftet med att dika i skogsmark Markavvattning, skyddsdikning och dikesrensning Skogsdikningens effekter på miljön Källförteckning

5 Sammanfattning Det finns en mängd diken i Sveriges skogar som inte bidrar till ökad skoglig tillväxt. De onödiga skogsdikena skulle kunna läggas igen för att öka naturvärdet utan att det blir en stor förlust i skogsproduktion. Skogsdikning och dikesrensning kan medföra negativa miljökonsekvenser. Innan man rensar skogsdiken bör man därför göra en avvägning mellan vinsten i skogsproduktion och de negativa miljöeffekterna. Syftet med examensarbetet var att undersöka hur påverkat ett delavrinningsområde är av skogsdikning samt att identifiera faktorer som påvisar skogsdikens produktionsnytta och ge förslag på var och hur i det inventerade området man kan utföra en hydrologisk restaurering genom att lägga igen skogsdiken. Med hjälp av kartor, kompass, GPS och ArcView kartlades och mättes ett områdes samtliga skogsdiken samt diken vid skogsvägar. Inventeringen innebar flera fältbesök. Varje skogsdikes produktions- och naturvårdsnytta bedömdes med hjälp av ett inventeringsprotokoll. Ett 545 ha stort område mellan Borås och Alingsås inventerades. Där fanns det cirka 3,7 km skogsdiken och 3,2 km skogsvägdiken. Om man räknar med att en kilometer dike påverkar fem hektar mark resulterar det i att den totala arealen som är påverkad av skogsdikning är 18,6 hektar och att 7 % av skogsmarken i det inventerade området är påverkad av skogsdiken och/eller skogsvägdiken. Bedömningen av dikenas produktionsnytta resulterade i att 1,2 km (32 %) av skogdikena saknade produktionsnytta. Intressant att notera att det fanns lika mycket vägdiken som skogsdiken. 5

6 Inledning Denna studie genomfördes som ett examensarbete på Göteborgs Universitet under hösten 2007 i nära samarbete med Skogsstyrelsen, Göteborg samt världsnaturfondens, WWF:s, projekt Levande skogsvatten. Information om projekt Levande skogsvatten finns på Kontaktpersonerna var Linnea Jägrud på Skogsstyrelsen i Göteborg och Lennart Henrikson på WWF. Arbetet handlar om skogsdikning och dess påverkan på skogsproduktionen och den biologiska mångfalden. Andledningen till att skogsdikning uppmärksammats är att de negativa miljöeffekterna av att människan försökt att ta kontroll över vattnets naturliga väg i landskapet nu har blivit kända. Genom utdikningar, täckdikningar, sjösänkningar, rätning av åar och bäckar och dammbyggen har människan inte bara minskat våtmarkers och sjöars utbredning utan också mycket effektivt reducerat vattnets mer eller mindre regelbundna nivåförändringar (Niklasson och Nilsson, 2005). Skogsdikning görs i syfte att höja skogsproduktionen. Studier har visat att dikningen inte alltid leder till ökad bonitet. De misslyckade dikningarna leder istället till minskad biologisk mångfald och att andelen våtmarker minskar utan att någon produktionsnytta uppnås. För att öka andelen skogliga våtmarker skulle de onödiga dikena kunna läggas igen utan att minska på skogsproduktionen (Henrikson och Petersson, 2005). Syftet med examensarbetet var att: i ett landskapsperspektiv undersöka hur påverkat ett delavrinningsområde är av skogsdikning identifiera vilka faktorer som påvisar dikningens produktionsnytta i skogsmark utarbeta ett förslag till hur man kan jämföra denna produktionsnytta med den naturvårdsnytta som då försvinner att utifrån nämnda faktorer bedöma när en igenläggning av diket/återskapande av våtmarken är att förorda Följande frågeställningar har legat som grund för examensarbetet: Hur stor del av det undersökta området är påverkat av skogsdikning? Hur ser man att dikningen lett till ökad skogsproduktion? Hur stor del av den dikade skogsmarken har diken med produktionsnytta respektive diken som saknar produktionsnytta? Hur och var i det valda området kan man höja naturvärdet genom att återskapa våtmarker på ett kostnadseffektivt sätt? 6

7 Bakgrund Det finns onödiga skogsdiken Undersökningar visar att det finns onödiga diken i vårt landskap. Vid sumpskogsinventeringen konstaterades att 36 % av den inventerade produktiva sumpskogsarealen var dikad och hela 45 % av sumpskogen på impediment (Skogsstyrelsen, 2000). Information om sumpskogsinventeringen finns på www-ris.slu.se. En annan uppgift från Skogsstyrelsen är att det finns mellan 1,1 miljoner hektar dikade torvmarker varav hektar behöver dikas eller dikesrensas med jämna mellanrum för att behålla en god produktion. Resterande bedöms inte behöva rensas på grund av att de eller nedströms områden har höga naturvärden eller att den dikade marken har dålig tillväxteffekt och därmed dålig lönsamhet (Henrikson, 2005). Ytterligare en uppgift är att det sedan år 1850 har dikats på torvmarker med syfte att producera skog på mer än 1,5 miljoner hektar. Av dessa är hektar fortfarande impediment (Hånell, 2006). De onödiga diken som inte bidrar till ökad bonitet skulle kunna vara objekt för hydrologisk restaurering genom att skogsdikena läggs igen. Syftet med att lägga igen skogsdiken Fakta om skogsdikningens historia samt effekter av skogsdikning finns i slutet av denna rapport. Vid en igenläggning av skogsdiken kan syftet vara att: Återskapa ett mer naturligt vattenflöde. Gynna hotade arter och öka den vardagliga mångfalden. Minska transporten av humuspartiklar och löst organisk kol (DOC) till sjöar och naturliga vattendrag. Återskapa våtmark som är en bristvara i landskapet. Minska skogsbrukets påverkan på försurning och övergödning av sjöar och hav. Minska risken för spridning av tungmetaller. Skapa viltbete. Skapa fågelsjöar. Öka rekreationsvärdet. Återskapa möjligheten för naturen att skapa historiska arkiv i torvlagren. Metoder för att återskapa våtmark av dikad skogsmark För att återskapa våtmarker av dikad skogsmark behöver man inte alltid lägga igen hela diket. Det räcker ibland med att man placerar ut proppar på lämpliga ställen. Avståndet mellan propparna bestäms av hur mycket diket lutar, lutar det mycket läggs propparna tätt. Propparna kan göras manuellt eller med maskin. Med hjälp av markväv och stockar som finns i skogen kan man tillverka ett dämme för hand som håller länge (Henrikson och Petersson, 2005). Hur länge dämmet håller beror på flera faktorer. Ett litet dämme med virke och markväv i ett litet skogsdike kan hålla en mycket lång tid eftersom virket ligger kvar intakt under vattnet utan att ruttna sönder. Det som tär på ett dämme är dels om dämmet/virket kommer i kontakt med syre som gör att det ruttnar, dels kan höga vattenflöden förstöra ett dämme, både med erosion och att dämmet spolas sönder. Ju 7

8 större dike som läggs igen desto större respekt ska man ha för eventuella konsekvenser som kan uppkomma nedströms om dämmet brister och det medför att ju större dämmet är desto oftare bör man ha tillsyn över det (Per Petersson, Sveaskog, muntligt). Fördelen med manuellt dämme är att man slipper körskador samt att kostnaderna hålls nere. Vid maskinell dämning med skotare eller grävmaskin kan man blanda rötskadad massaved med jordmaterial från dikeskanterna och lägga det i diket (Henrikson, 2005). Ett dike som är tillverkat av grävmaskin blir ett tätt dike som inte släpper igenom vatten. Ett skotardämme och manuellt dämme blir tätare med tiden då material fastnat i proppen. Försök pågår med att byta ut markväven mot miljövänligare material som försvinner med tiden då diket tätats av naturligt material (Per Petersson, Sveaskog, muntligt). Figur 1. Manuellt dämme tillverkat av stockar och markväv. Foto: P. Petersson. Figur 2. Manuellt dämme tillverkat av stockar och markväv. Foto: L. Henrikson. Figur 3. Manuellt dämme tillverkat av stockar och jordmaterial. Foto. L. Henrikson. Figur 4. Dämme tillverkad med grävmaskin. Foto: L. Henrikson. 8

9 Kostnader för att lägga igen diken För att hålla kostnaderna nere vid igenläggning av skogsdiken bör man planera väl. Det kan vara lämpligt att lägga igen diken då man rensar andra diken när man redan har maskinerna i skogen. Ett skotardämme behöver inte kosta mer än kr. En igenläggning av diken med grävmaskin är dyrare men kan vara lämpligt vid större restaureringsobjekt då man behöver lägga igen längre sträckor. Figur 5. Dämning med skotare. Foto: P. Petersson. Ett dämme som är tillverkat för hand tar cirka 3 timmar att tillverka. Material till det manuella dämmet kan sågas upp av dålig massaved eller rester från gallring i den omkringliggande skogen (Per Petersson, Sveaskog, muntligt). Kostnader för produktionsbortfallet varierar beroende på områdets bonitet. Man kan rensa diken som har produktionsnytta och lägga igen diken med mindre produktionsnytta, eller är svåråtkomliga med skogsmaskiner, och får då en så liten förlust av skogsproduktion som möjligt. Metoder för att minimera miljöpåverkan vid skyddsdikning och dikesrensning Fakta om skyddsdikning, dikesrensning och markavvattning finns i slutet av denna rapport. Naturvårdsnyttan av de förslag på metoder för att minimera de negativa effekterna vid dikesrensning och skyddsdikning som finns är ännu inte vetenskapligt bevisade. Därför finns det olika bud på hur man kan minska de negativa miljöeffekterna vid skyddsdikning och dikesrensning, nedan följer några exempel: Skyddsdikning kan göras efter avverkning för att tillfälligt ersätta det vattenupptag det avverkade beståndet haft. Skyddsdiken skall inte rensas utan låtas växa igen. För att minska risken för negativa konsekvenser på miljön bör man planera ingreppet så att risken för markavvattning minimeras. Skyddsdikning fungerar bäst på grövre jordarter och man ska aldrig skyddsdika på impediment. Ju blötare marken är desto större är risken att skyddsdikningen leder till markavvattning. Man ska anpassa släntlutningen så att ras undviks och man ska aldrig dika hela vägen ut i naturliga vattendrag eller sjöar. För att minska transporten i dikena kan man anlägga slamgropar som fångar upp material (Jenny Stendahl, Skogsstyrelsen, muntligt). I dagsläget pågår det undersökningar om slamgropars naturvårdsnytta (Per Petersson, Sveaskog, muntligt). För att minska miljöpåverkan vid dikesrensning ska man helst rensa i samband vid avverkning. För att minska risken för ras och transport ska man rensa vid lågt vattenstånd. Man bör börja rensningen uppifrån. Om man lämnar den nedersta sträckan till sist kan man börja även nedifrån. Grävmaskinen ska gärna vara bandgående med gripskopa, rak skopa eller liten profilskopa. Liksom med skyddsdikning så ska man inte heller rensa ända fram till naturliga vattendrag eller sjöar (Jenny Stendahl, Skogsstyrelsen, muntligt). Vid rensningen kan man lägga i granris eller smågranar med toppen mot strömmen för att fånga upp grövre material i diket nedanför rensningen (Skogsstyrelsen, 2005) 9

10 Material och metoder Inventeringsområdet Undersökningsområdet valdes så att det skulle representera en vanlig produktionsskog i södra Sverige. För att fältundersökningarna skulle kunna utföras inom den befintliga tidsramen krävdes det att området var hektar stort samt inom rimligt avstånd. Som inventeringsområde valdes ett delavrinningsområde på 545 hektar ut (se figur 6). Det valdes ut med hjälp av kartor, utan att innan besöka området i fält. Nedströms delavrinningsområdet finns sjön Ören och ån Laxån som mynnar ut i sjön Ömmern som är en vattentäkt. Enligt Skogsstyrelsens kartdatabas bestod området av 486 hektar skogsmark då är sjöar, tomter och vägar borträknade. Figur 6. Översiktskarta på inventeringsområdet. Kartering av dikessystem Med hjälp av kartor, kompass och GPS (Garmin GPS 12 XL 12 channel) kartlades områdets samtliga skogsdiken samt diken vid skogsvägar. Skogsmarken inom gränsen för det valda området inventerades genom att gå till fots från norr till söder med 150 meters förband i öst-västlig riktning. Varje dikessystem på skogsmark eller vid skogsväg som passerades noterades som en punkt med GPS. Diken på tidigare torvtäkter där syftet med dikning inte varit att öka skogsproduktionen togs ej med i undersökningen. De skogsvägdiken som togs med i undersökningen var diken till vägar som troligtvis uppkommit i syfte att sköta produktionsskogen. 10

11 Metod och beräkningar av skogsdikningens arealpåverkan För att avgöra hur stor del av området som var påverkat av skogsdikning besöktes varje dikessystem ytterligare en gång och längden för varje dike mättes med GPS. I början och slutet av varje dike gjordes en punktmarkering sedan mättes avståndet mellan punkterna i ArcViewGIS och en karta konstruerades. Vid det besöket gjordes även bedömningar om dikenas produktions- och naturvårdsnytta. Vid beräkningar om dikenas arealpåverkan användes riksskogstaxeringens schablontal som innebär att marken räknas som dränerad om det finns ett dike inom 25 meters avstånd. Schablontalet räknades om till att en kilometer dike påverkar fem hektar mark. Det har inte tagits någon hänsyn till överlappning av den dikespåverkade marken som sker då diken är belägna mindre än 50 meter från varandra. Identifiering av faktorer som påvisar skogsdikens produktionsnytta För bedömning av dikenas produktions- och naturvårdsnytta användes ett dikesprotokoll, som är utformat av WWF och Sveaskog, som grund. Vissa ändringar och kompletteringar gjordes för att anpassa dikesprotokollet till syftet med examensarbetet (se bilaga 1). Vid bedömningen av dikens naturvårdsnytta har en förenkling tillämpats på så sätt att man antagit att återskapandet av våtmark genom en igenläggning av diken alltid ökar naturvärdet. Hänsyn har alltså inte tagits till effekter som en eventuell ökning av utsläppet av lustgaser, samt risken för läckage av metylerat kvicksilver genom att markvattennivån fluktuerar. För identifiering av faktorer som påvisar dikens produktionsnytta har för ämnet aktuell litteratur studerats samt deltagande i kurs om skyddsdikning och dikesrensning arrangerad av Skogsstyrelsen i Skövde 5-6/ Ett dikat skogsområde där det sedan tidigare var känt att dikningen lett till en ökad bonitet besöktes. Några faktorer som kan vara till hjälp för att bedöma dikens produktionsnytta lades till i WWF:s och Sveaskogs dikesprotokoll. 11

12 Resultat I det inventerade område finns det cirka 3,7 km skogsdiken. Om man räknar med att en kilometer dike påverkar fem hektar mark resulterar det i att den totala arealen som är påverkad av skogsdikning är 18,62 hektar (ha) och att 7 % av skogsmarken i det inventerade området är påverkad av skogsdiken och/eller skogsvägdiken (se tabell 1 och figur 7). Tabell 1. Tabell över längd diken och dikenas arealpåverkan i det inventerade området. Typ av dike Längd (km) Dikespåverkad areal (5 ha x km dike) (ha) Skogsdiken 3,72 18,62 Skogsdiken med produktionsnytta Skogsdiken utan produktionsnytta 2,53 12,63 1,20 5,99 Skogsvägdiken 3,23 16,15 Skogs- och skogsvägdiken 6,95 34,77 Figur 7. Andel skogsvägdikade, skogsdikade och odikade skogsmarker. Figur 8. Andel skogsdiken med och utan produktionsnytta Bedömningen av dikenas produktionsnytta resulterade i att 1,2 km (32 %) av de totalt 3,7 km skogdiken saknade produktionsnytta (se figur 8). Ifyllda dikesprotokoll från inventeringen kan ses i bilaga 1. En sammanställning från bedömningarna av dikenas produktionsnytta kan ses i tabell 2. 12

13 Figur 9. Karta över inventeringsområdet med resultat från kartering och bedömning av dikessystem. 13

14 Tabell 2. Sammanställning av bedömningen av dikenas produktions- och naturvårdsnytta. Grå = dikessystem utan produktionsnytta, Vit = dikessystem med produktionsnytta. Skogsdike nr kan återses på kartan i figur 9. Skogsdike Nr Längd (m) Bedömningsgrund Produktionsnytta. Stenar bör läggas i diket för en mer naturlig karaktär Produktionsnytta. Bör rensas Bör inte rensas, nära dike nr Försumpad, nära tjärn, låg bonitet Nyckelbiotop 6 27 Kort dike nära större dike Skogen är försumpad, låg bonitet, nära naturligt vattendrag Diket har haft produktionsnytta men är nu i igenväxningsfas. Bör inte rensas då det mynnar ut i naturligt vattendrag Diket kan låtas växas igen. Det växer bra ändå, bör ej rensas Diket ligger nära tjärn och naturligt vattendrag. Diket bör ej rensas Produktionsnytta, uppvuxen planterad gran. 12, Produktionsnytta Produktionsnytta. Behöver inte rensas. Lägg i stenar skapa lövkantzon Alsumpskog. Lutningen gör att vattnet kan rinna bort utan diket. Dämning minskar avrinningen till nedströms naturligt vattendrag Vattnet rinner bort utan dikets hjälp. Diket har ingen produktionsnytta Har nästan helt växt igen, ingen produktionsnytta. Bör ej rensas Delvis försumpad, ingen produktionsskog i dagsläget. Tidigare slåttermark. Produktionsnytta, Kan rensas vid behov. Komplettera med slamfällor för att skydda nedströms vattendrag och sjö Produktionsnytta. Bör rensas Produktionsnytta, syns tydligt mellan dikena. Bör rensas Produktionsnytta. Bör rensas Självföryngrad blandskog på vissa delar försumpad TOTALT (m) 3724 Planterad torvtäkt. Skyddsdikat. Om skogen inte sköts bättre än vad den gör idag skulle det kunna läggas igen utan att förlora produktion. Skyddsdikat. Om skogen inte sköts bättre än vad den gör idag skulle det kunna läggas igen utan förlora produktion. 14

15 Dike nr 3, 4, 5, 6, 7, 15, 16, 17, 18 och 23 bedömdes sakna produktionsnytta (se figur 9 och 10). Diken som saknar produktionsnytta bör inte rensas utan kan istället vara föremål för hydrologisk restaurering. Dike nr 4 bör inte läggas igen eftersom det troligtvis tidigare varit ett naturligt vattendrag och ett dämme skulle bli ett vandringshinder för fisk. En igenläggning av dike nr 5 skulle öka naturvärdet i nyckelbiotopen men eftersom diket är beläget nära en skogsväg kan en igenläggning göra att skogsvägen blir översvämmad. Dikessystem nr 3, 6, 18 och 23 kan låtas växa igen då de redan är på god väg. Dike nr 7 bedömdes sakna produktionsnytta eftersom området kring dike 6, 7 och 8 inte är dikat på ett effektivt sätt. Ett bättre planerat dikessystem skulle troligtvis ge bättre effekt på skogsproduktionen samt minska de negativa effekterna på miljön jämfört med om man skulle rensa de befintliga dikena. En omdragning av dikesystemet är en åtgärd som ska samrådas med länsstyrelsen. En igenläggning av dike 15, 16 och 17 skulle göra naturvårdsnytta och ingen större förlust på produktionen. Här bedömdes naturvårdsnyttan överstiga den eventuella produktionsökning som skulle ha blivit om man rensade dikena. Dikena är tillsammans 232 meter långa. Skogsvägen vid dikena är redan försumpad och skulle behöva läggas om till de högre höjderna. Eftersom det vid torr väderlek är körbar skogsväg hela vägen fram till dikena är det möjligt att lägga igen dikena med skotare eller grävmaskin i samband med att man rensar andra diken i området. Eftersom det regnar under stora delar av året kan en igenläggning för hand ändå vara det bästa alternativet. Då minskar man risken för körskador som kan öka avrinningen, orsaka kvicksilverläckage och växthusgasutsläpp. Förslag på protokoll för bedömning av dikens produktions- och/eller naturvårdsnytta för beslut om igenläggningen och rensning kan ses i figur 10. Vid bedömning av skogsdikens produktionsnytta kan följande faktorer iakttas: Visar träden några tecken på näringsbrist? Ser skogen ut att växa bra? Är grenvarven hos barrträden täta? Är barren friska och gröna? Är trädkronan tät och stor? Uppfyller diket sitt syfte att dränera? Är det tillräcklig lutning på diket? Är skogen försumpad? Leder diket bort vatten från det aktuella området? 15

16 1.Skogsproduktion Behov ytterligare dikesrensning Stort Måttlig Inget Alternativ skogsproduktion möjlig? Ja Vet ej Nej Ser träden ut att växa bra? Ja Nej Rejäl krona och gröna friska barr? Ja Nej Har barrträden täta grenvarv? Ja Nej Tillräcklig lutning på diket? Ja Nej Är skogen försumpad? Ja Nej Är diket vattenförande? Ja Nej Leder diket bort vatten från det aktuella området? Ja Nej Dikets produktionsnytta Stor Måttlig Ingen Beskriv produktionstillståndet 2.Naturvård Risk igenslammning vid dikesrensning? Ja Nej Vattenfärg ( humushalt)? Mörk Ljus Klart Särskilda naturvärden i objektet? Ja Vet ej Nej Karaktärsart/signalart/strukturer Särskilda naturvärden nedströms Ja Vet ej Nej Ange naturvärden nedströms Naturvårdsnytta med restaurering Stor Måttlig Liten Beskriv målbild för våtmarksmiljö 3. Avvägning mellan produktions- och naturvårdsnytta Åtgärd dikesrensning Ja,snarast Ja,senare Nej Åtgärd igenläggning Ja, snarast Ja,senare Nej Åtgärd Metod/Maskinval Beskriv avvägningen: 4. Lagar Nytt naturtillstånd? Grannfastigheter berörda? Beskriv info för samråd Ja Vet ej Nej Ja Vet ej Nej Slutlig bedömning Diket rensas Diket rensas ej Diket läggs igen Figur 10. Förslag på protokoll som kan vara till hjälp vid bedömning av diken vid beslut om rensning eller igenläggning (grundar sig på WWF:s och Sveaskogs dikesprotokoll). De gulmarkerade fälten innehåller de nya faktorerna. 16

17 Diskussion Diken Området är för litet för att resultaten skall kunna extrapoleras. Några slutsatser om att det ser likadant ut i andra delavrinningsområden går inte att dra, men min personliga gissning är att det kan råda liknande förhållanden i andel diken med och utan produktionsnytta på andra håll i södra Sverige. Det behövs fler replikat i andra områden för att kunna dra några sådana slutsatser. Orsaken till att dikena inte har någon produktionsnytta beror bland annat på att det är för glest dikat, näringsbrist eller att landskapet har förändrats, av till exempel vägbyggen, efter att dikessystemet anlades. Det fanns oväntat lite skogsdiken i det inventerade området dock fanns det oväntat mycket skogsvägdiken. Det fanns nästan lika mycket skogsvägdiken som skogsdiken och vissa skogsvägar var dragna genom våtmarker. Skogsvägarna borde planeras så att man behöver dika så lite som möjligt och inte tvingas anlägga vägar i våtmarker. Den låga dikesfrekvensen i det inventerade området beror troligtvis på områdets topografi och tidigare markanvändning. Det var ganska kuperat och kan enligt min uppfattning inte riktigt representera en vanlig produktionsskog i södra Sverige. Vid bedömning av skogsdiken kan det föreslagna bedömningsprotokollet vara till hjälp (Figur 10). Inventeraren bör även ha goda kunskaper inom skogsproduktion och naturvård för att kunna göra en bedömning där naturvård och skogsproduktion är lika värda. En person med vana att bedöma dikens produktions- och naturvårdsnytta kommer antagligen inte behöva dikesprotokollet. Protokollet samlar dock information vilket gör det tillgängligt för andra t.ex. i de fall då beslutet kräver tillstånd eller anmälan från länsstyrelsen eller skogsstyrelsen. Då kan det vara bra att ha dikesprotokollet till hands för en skriftlig motivering. Naturvård vs skogsproduktion Innan man väljer skötselåtgärd för skogsdiken, som till exempel rensning eller dämning, bör man göra en avvägning mellan naturvård och skogsproduktion. När man bedömer hur stor naturvårdsnyttan eller skadan kan bli efter vald åtgärd bör man titta på det aktuella områdets naturvärden men även lyfta blicken och iaktta från ett landskapsperspektiv. Finns det höga naturvärden nedströms som kan skadas vid en dikesrensning? Är det brist på våtmarker i landskapet? Detta är några faktorer som man bör ta hänsyn till. För att optimera naturvården och skogsproduktionen i våra skogar borde planering av skogsdiken ingå i det dagliga skogsbruket och vara en del av skogsbruksplanerna. En viktig fråga är om igenläggning av diken är kostnadseffektiv naturvård. Det finns ingen forskning kring ämnet men det högst troliga svaret på den frågan är: Ja! Det kostar inte mycket att dämma ett dike. Ett handgjort dämme kan göras på några timmar och kan skapa en stor areal våtmark. Man kan återskapa våtmarker på de områden med låg bonitet och då blir produktionsbortfallet litet. Eftersom våtmarker på näringsrika jordar har särskilt höga naturvärden krävs det att man avsätter skogsmark till naturvården trots att området har hög bonitet. I dessa fall kan naturvårdsnyttan av restaureringen bli stor både på objekts- och landskapsnivå. Vid hydrologisk restaurering av dikade skogsmarker återskapar man våtmarken men det är inte säkert att alla arter som funnits i området innan dikningen utfördes kommer tillbaka. Trots det kan det resultera i en naturvårdsnytta, då man ser det från ett landskapsperspektiv, eftersom vattnets väg genom landskapet blir mer naturligt. Graden av naturvårdsnyttan vid hydrologisk restaurering kan inte bara mätas med hjälp av arter, signalarter, som vid många 17

18 andra naturvårdsbedömningar. Syftet med hydrologisk restaurering av dikade skogsmarker är att återskapa livsmiljöer för vardagsmångfalden och att återfå mer naturliga vattenflöden. Att förstöra områden med höga naturvärden genom att dika eller dikesrensa kan göras på en eftermiddag men att få tillbaka samma höga naturvärde kan ta mycket lång tid. Det är med andra ord mycket viktigt att tänka efter före! Metodiken Eftersom det inte har gjorts så många andra studier av den här typen tidigare var även metoden ett experiment. Sannolikheten att jag missat något dike är mycket liten. Däremot är mätningarna av dikenas längd med GPS av sämre kvalitet. Jag rekommenderar att vid framtida liknande undersökningar använda ett mätband vid mätning av dikenas längd. Eftersom mätfelen för varje dike borde vara ungefär av samma grad är resultaten av andelen diken med och utan produktionsnytta sannolikt rättvisande. Vid en verklig planering och bedömning av skogsdiken kan det vara bra om man har tillgång till skogsbruksplaner och vet vad markägaren har för mål med skogsbestånden. Det kan även vara lättare att göra en kartering av dikena om man har en karta över beståndsindelning. Det kan också vara till hjälp att göra kärnborrningar på träden vid dikena för att se om dem haft produktionsnytta. Vi behöver veta mer Vi behöver veta mer om vad som händer med växthusgaserna och tungemetaller på dikade skogsmarker vid olika åtgärder. Vi behöver även veta mer om dikesrensningens effekter på skogsproduktionen samt nyttan av slamgropar och andra metoder för en miljöanpassad dikning och dikesrensning. 18

19 Slutsatser Det fanns 3,7 km skogsdiken och 3,2 km skogsvägdiken i det inventerade delavrinningsområdet. Av dessa var det 1,2 km skogsdiken som bedömdes sakna produktionsnytta. Den totala arealen som var påverkad av skogsdikning var 18,6 hektar motsvarande 3 % av den totala skogsmarken. Av de dikena som bedömdes sakna produktionsnytta var det 232 meter som praktiskt möjligt skulle kunna läggas igen. En igenläggning skulle ge ett naturligare vattenflöde och därmed öka naturvärdet. Igenläggningen kan ske med hjälp av proppar som placeras ut för hand eller med skotare. För att identifiera skogsdikens produktionsnytta kan man titta på trädens vitalitet och dikets dränerande effekt. För att jämföra produktionsnyttan med den eventuella skadan på naturvården vid dikesrensning bör man ta hänsyn till faktorer både på beståndsnivå och landskapsnivå. En igenläggning av skogsdiken är att förorda då naturvårdsnyttan kan bli stor eller då diket inte uppfyller sitt syfte att öka tillväxten i det aktuella beståndet. 19

20 Fakta om skogsdikning Skogsdikningens historia I mitten av 1800-talet började man dika i syfte att förbättra skogsproduktionen på försumpade marker. Uppfattningen var att man genom dikning kunde få skogsproduktion på alla torvmarker. En annan allmän uppfattning var att man genom utdikning kunde leda bort dimmorna som låg över myrarna. Det skulle medföra minskad risk för frost också på marker som låg en bit bort från den dikade marken. Frostproblem ansågs störst i Norrlandslänen. Under åren infördes därför ett bidrag för frostländighetens minskande till skogsdikning på enskilda skogar i Norrland. Under denna period grävdes stora så kallade krondiken i många myrar redovisade Domänverket skogsdikning för första gången i sin statistik. Längden diken detta år var 53,7 km. Under 1920-talet rådde stor arbetslöshet och man hävdade att skogsdikningen borde ses som ett produktivt nödhjälpsarbete. Statens skog och så småningom även enskilda skogsägare fick då statligt stöd för att utföra skogsdikning. Kraven var stora och i en del län användes en mall för att kontrollera släntlutningen. Det fick inte finnas stora stenar i dikena. Dikena skulle vara raka utan snäva krökar. Under 1940-talet minskade dikningsverksamheten på grund av brist på arbetskraft, men också för att bidraget minskade Figur 11. Andel dikad skogsmark på torv i Sverige av totala skogsmarksarealen (SLU 2006) På 1950-talet användes ny dikningsteknik och dikningen ökade igen. Sprängning med dikesdynamit blev vanlig men förbjöds efter några år på grund av säkerhetsskäl. Under dessa tider började man även använda sig av grävmaskiner. I början användes traktorgrävare, som utrustats med profilskopa. Även bandgående grävmaskiner användes i stor utsträckning (Skogsstyrelsen, 2000). Under talet var det cirka hektar skogsmark som skyddsdikades och ca hektar markavvattnades varje år. Markarelen som berördes av dikesrensning var till ytan jämförbar med skyddsdikningen (Löfroth, 1991). Det är stora regionala skillnader i dikningsfrekvens. Dikningsintensiteten är störst i södra Sverige, främst i de nederbördsrika västra delarna (Skogsstyrelsen, 2000). 20

21 Syftet med att dika i skogsmark Öka näringstillgången Vid dikning sänks grundvattennivån och det övre torvskiktet blir torrare. Markens syrehalt och nedbrytningen av den ytliga torven ökar. Nedbrytningen ökar tillgängligheten av en del växtnäringsämnen. Torven sjunker ihop vilket ger den en minskad porvolym och ökad kapillär stigförmåga. Vid en lyckad dikning ändras vattenståndet tämligen snabbt, vanligen inom några veckor. Öka tillväxten Träden ska reagera inom ett par år efter dikningen genom en ökad höjd- och diametertillväxt (Simonsson, 1987). Först ökar diametertillväxten sedan höjdtillväxten. Trädens ålder och storlek har betydelse för reaktionens styrka. Små och unga träd reagerar snabbast och kraftigast. Redan efter det första året efter dikningen ändras barrlängden och barren får en djupare grön färg. Barrlängden fortsätter att öka några år efter dikningen och är längre ju närmare diket trädet växer. Efter cirka 20 år efter dikningen stannar tillväxtökningen av på den normala tillväxtnivån (Heikurainen, 1973). Markvegetationen påverkas även indirekt av den uppväxande skogen. Vegetationsförändringarna sker snabbare på näringsrika marker än på näringsfattiga. Ett tecken på att dikningen inte varit lyckad är att vegetationsförändringen stannar upp tidigt (Simonsson, 1987). Markavvattning, skyddsdikning och dikesrensning Markavvattning kallas åtgärder som utförs för att avvattna mark när syftet med åtgärden är att varaktigt öka en fastighets lämplighet för t.ex. virkesproduktion. I större delen av södra och mellersta Sverige råder ett allmänt förbud mot markavvattning. För markavvattning i övriga delar av landet krävs tillstånd av länsstyrelsen. Skyddsdikning görs i syfte att tillfälligt dränera bort överskottsvatten efter en föryngringsavverkning och är inte tillståndspliktig. Dock ska åtgärden anmälas minst sex veckor i förväg till Skogsstyrelsen. Skyddsdiken ska inte rensas. Vid dikesrensning tas vegetation och nedrasat material bort från dikesfåran för att bibehålla vattnets djup eller läge i tidigare dikade marker. Rensning av diken är inte tillståndspliktig så länge vattnets djup och läge bibehålls (Skogsstyrelsen, 2004). Skogsdikningens effekter på miljön Vattnets naturliga kretslopp rubbas Våtmarkerna är viktiga hydrologiska komponenter i vattnets storskaliga naturliga kretslopp. Våtmarker samlar upp tillrinnande vatten från omgivningen, lagrar och sprider vatten. När våtmarker dikas, torrläggs den och de grundläggande förutsättningarna för våtmarkens överlevnad försvinner. Den aktuella våtmarken och dess biologiska liv har utvecklats och anpassats till de vattenrörelser och den vattenkemi som rått under en mycket lång tid. (Löfroth, 1991). Utdikning orsakar snabbare avrinning och ett torrare lokalklimat (Skogsstyrelsen, 2000). Den ökade avrinningen medför ofta ökad transport av eroderat och suspenderat partikulärt material och lösta näringsämnen till vattendragen. Diken som mynnar direkt i vattendrag kan skada fisk och lägre vattenlevande organismer. Även de naturliga vattenståndsfluktuationerna påverkas. Det första året efter en dikning dräneras våtmarkens ytligaste vattenmagasin. Då ökar låg-, medel- och 21

22 högvattenföringen. Under den följande dränerade fasen blir variationerna i vattenföringen mindre än i odikat tillstånd. Innan våtmarken blivit trädbärande ökar grundvattenutflödet på bekostnad av avdunstningen och den ytliga avrinningen. Om och när skogen vuxit upp minskar avrinningen och avdunstningen ökar (Naturvårdsverket, Boverket, 1996). Flera hotade arter missgynnas Ur produktionssynpunkt lyckad skogsdikning försvinner eller minskar flera våtmarksberoende arter, och floran blir mer lik de friska markernas vegetation (Simonsson, 1987). Vitmossor minskar, och istället uppträder väggmossa, husmossa och kvastmossor. Starren minskar också och ersätts av många fastmarkväxter (Heikurainen, 1973). Det finns cirka 200 hotade, sällsynta och hänsynskrävande arter i Sveriges sumpskogar. Kärlväxter, mossor, lavar, vedsvampar samt insekter, mollusker, groddjur, fåglar och däggdjur trivs i, vid och nedströms våtmarker (Gustavsson m.fl., 1995). Dikning av sumpskogar med hög bonitet är allvarlig ur naturvårdssynpunkt då dessa sumpskogar utgör en rest av tidigare betydligt större utbredning (Löfroth, 1991). Övergödning och försurning Sumpskogar fungerar som naturliga reningsverk. Självreningen av vattnet fungerar bäst i stillastående eller långsamt rinnande vatten. När sumpskogar dräneras och vattendragen rätas ut rinner vattnet snabbare ut mot havet. Reningsprocesser som nitrifikation, oxidation och sedimentering fungerar då inte längre lika bra som i det ursprungliga naturliga landskapet. (Wirdheim, 1997). Utdikade skogsmarker kan vara en källa för växthusgaser Dikade skogsmarker kan ta upp och avge koldioxid, metan och lustgas. När grundvattennivån sjunker, som vid dikning, utsätts torven i marken för syre och nedbrytningen av torv till koldioxid ökar. Metanavgången minskar däremot vid lägre grundvattennivå. Marken avger även lustgas, en ca 300 gånger starkare växthusgas än koldioxid. Vilket gör att dikade torvmarker kan vara en källa för växthusgaser. Lustgasavgången är högst på bördiga marker (von Arnold, 2005). Hela 10-30% av de svenska utsläppen av växthusgaser har sitt ursprung i torven på dikade skogsmarker. Genom att lägga igen diken bli torven vattenmättad och koldioxidavgången hämmas ( Olsson, 2005). Historiska arkiv förstörs I många sumpskogar bildas torv. I torvlagret råder syrefria förhållanden som gör att vissa organiska bildningar bevaras, exempelvis pollen och andra växt och djurdelar. Eftersom torven kan åldersbestämmas får man genom de organiska lämningarna information om hur ekosystemet och landskapet sett ut i tusentals år tillbaka Vid dikning syresätts torven och torven bryts då ned och de historiska arkiven förstörs (Skogsstyrelsen, 2000). 22

23 Källförteckning Skriftliga referenser von Arnold, K. (2005). Dikade skogsmarkers roll för Sveriges utsläpp av växthusgaser. Växthuseffekt och skogsproduktion: Hur ska vi hantera våra dikade skogsmarker? Strömgren, M.(red). Rapport i skogsekologi och skoglig marklära 90. Dokumentation från seminarium och workshop 24 aug Uppsala: Sveriges lantbruksuniversitet. Gustavsson, T. Persson, H. Samuelsson, H. (1995). Sumpskog ekologi och skötsel. Skogsstyrelsen Rapport 2:1995. Jönköping: Skogsstyrelsen. Henrikson, L. (2005) Dikad skogsmark och biologisk mångfald problem och möjligheter. Växthuseffekt och skogsproduktion: Hur ska vi hantera våra dikade skogsmarker? Strömgren, M. (red) Rapport i skogsekologi och skoglig marklära 90. Dokumentation från seminarium och workshop 24 aug Uppsala: Sveriges lantbruksuniversitet. Henrikson, L. Petersson, P (2005). Återskapa våtmarker genom att täppa igen misslyckade diken. Skogseko nr 3, Vatten. LIFE-projektet Skog för vatten. Skogsstyrelsen. Heikurainen, L. (1973). Skogsdikning. Stockholm: Norstedts. Hånell, B. (2006). Effektiv skogsskötsel på torvmarker. Växthuseffekt och skogsproduktion: Hur ska vi hantera våra dikade skogsmarker? Strömgren, M. (red) Rapport i skogsekologi och skoglig marklära 90. Dokumentation från seminarium och workshop 24 aug Uppsala: Sveriges lantbruksuniversitet. Löfroth, M. (1991). Våtmarkerna och deras betydelse. Rapport Solna: Naturvårdsverket. Naturvårdsverket och Boverket (1996). Vattenplanering Skogsbruk. Rapport Stockholm: Naturvårdsverket. Niklasson, M. S G, Nilsson. (2005).Skogsdynamik och arters bevarande. Studentlitteratur. Olsson, M (2005) Skötsel av dikade skogsmarker i fokus. Fortlöpande miljöanalys vid SLU. Insitutionen för skoglig marklära, Sveriges lantbruksuniversitet. Simonsson, P. Naturvårdsverket (1987). Skogs-och myrdikningens miljökonsekvenser. Slutrapport från ett projektområde. Rapport Solna. Wirdheim, Anders. Våtmarker- självklara i kretsloppsamhället. Halmstad kommun, länsstyrelsen Hallands län. Torsten Rosenquist: Halmstad. Skogsstyrelsen. (2000). Den spännande sumpskogen Om Sveriges sumpskogar och dess själ. Jönköping: Skogsstyrelsen. Skogsstyrelsen (2005) Skogseko nr 3, Vatten. LIFE- projektet Skog för vatten. Skogsstyrelsen Skogsstyrelsen (2004). Rensning av skogsdiken. Folder best nr: Skogsstyrelsen. Wirdheim, A. (1997) Våtmarker: självklara i kretsloppsamhället. Halmstad: Halmstadskommun. Muntliga referenser Petersson, Per, Sveaskog, december Stendahl, Jenny, (2007) Skogsstyrelsen Nord. Föredrag om Miljöanpassad skyddsdikning och dikesrensning. Kurs i skyddsdikning och dikesrensning.5-6/11-07 Skogsstyrelsen, Skövde. Figurförteckning SLU (2006). Rapport 90. Växthuseffekt och skogsproduktion: Hur ska vi hantera våra dikade skogsmarker? M, Strömgren, (red). Rapporter i skogsekologi och skoglig marklära. Institutionen för skoglig marklära. Uppsala: Sveriges lantbruksuniversitet. 23

24 Förteckning över WWF-rapporter Inom projekt Levande Skogsvatten samt närstående projekt har följande rapporter publicerats. Dessa kan beställas från WWF eller hämtas som pdf-filer på eller Bergengren, J., Engblom, E., Göthe, L., Henrikson, L., Lingdell, P-E., Norrgrann, O. & Söderberg, H Skogsälven Varzuga ett urvatten på Kolahalvön. Degerman, E., Henrikson, L., Lingdell, P-E. & Weibull, H Indikatorer på naturvärde i skogsvattendrag mossor, bottenfauna, fisk och biotopegenskaper. Mossberg, P Mandibler av dagsländan Ephemera vulgata som försurningsindikator. Degerman, E., Halldén, A. & Törnblom Död ved i vattendrag. Effekten av skogsålder och naturlig skyddszon på mängd död ved. Zinko, U Strandzoner längs skogsvattendrag. Bergengren, J. & Törnblom, J Återintroduktion av flodpärlmussla. Uppföljning av utplantering av glochidieinfekterad öring i Hyttkvarnsån. Degerman, E., Magnusson, K. & Sers, B Fisk i skogsbäckar. Degerman, E., Näslund, I. & Sers, B Fiskbeståndens utveckling i skogsbäckar i Norrlands inland. Bisther, M Utter i Pite älvs avrinningsområde inventering Bisther, M. & Roos, A Uttern i Sverige Bergman, P., Bleckert, S., Degerman, E. & Henrikson, L UNK Urvatten, Naturvatten, Kulturvatten. Vartia, K De sydsvenska öppna mossarna växer igen. Lingdell, P-E. & Engblom, E Småkryp i skogsvattendrag. Lingdell, P-E. & Engblom, E Bottenfaunan i Pite älvs avrinningsområde. Data från 58 prov Lindström, M. & Törnblom, J Attityder till Pite älv och till omgivningen kring älven. Olsson, J Skogssektorn och skogliga vattenekosystem - En undersökning av attityder, informationsspridning och kunskap. Olsson, J Hänsyn till skogsvattendrag En fallstudie Andersson, L Utvärdering av svenska våtmarksrestaureringar och anläggningar Översikt med idéer och slutsatser. Gunnarsson, E Diken i skogsmark - Bedömning av produktionsnyttan i ett område i Västergötland Övriga publikationer Henrikson, L. & Petersson, P Bör vi lägga igen skogsdiken för att återskapa våtmark? Ur: Wiklander, G. & Strömgren, M. (red.), Markdagen Forskningsnytt om mark. Rapporter i skogsekologi och skoglig marklära 92. SLU, Institutionen för skoglig marklära, Uppsala. ISSN ISRN SLU-SKOMA-R-92-SE. Henrikson, L. & von Proschwitz, T Bisam en växtätare med smak för musslor. Fauna och Flora 101(3): 2 7. Henrikson, L. & Vartia, K Öppna mossar växer igen i Sydsverige. Fauna och Flora 101(3):

25 Världsnaturfonden WWF är med sina närmare fem miljoner supportrar en av världens ledande ideella naturvårdsorganisationer. Vårt uppdrag är att: skydda jordens biologiska mångfald, i form av ekosystem, arter och deras genetiska variation medverka till att de förnybara naturresurserna används på ett uthålligt sätt arbeta för minskade utsläpp av föroreningar och slösaktig konsumtion. Världsnaturfonden WWF Ulriksdals Slott Solna Tel: Fax: info@wwf.se