Bör vi lägga igen skogsdiken för att återskapa våtmark?

Transkript

1 Miljömål: Myllrande våtmarker Bör vi lägga igen skogsdiken för att återskapa våtmark? Lennart Henrikson 1 och Per Petersson 2 1 Världsnaturfonden, WWF, Solna 2 Sveaskog, Växjö Ur: Wiklander, G. och Strömgren, M. (red), Markdagen Forskningsnytt om mark. Rapporter i skogsekologi och skoglig marklära 92. SLU, Institutionen för skoglig marklära, Uppsala. ISSN ISRN SLU-SKOMA-R-92-SE Sammanfattning Våtmarker är idag en bristvara i många svenska skogslandskap. Det är angeläget och helt realistiskt att med enkla och billiga medel återskapa våtmarker. Det finns en stor potential på de hektar där dikning inte gett produktionsnytta och på de hektar där diken behöver rensas. Om diken på 10 procent av dessa arealer läggs igen, kan vi återskapa resp hektar våtmark! På så sätt gynnar vi biologisk mångfald och säkrar ekosystemtjänster (t ex vattenrening) alltså bidrar till myllrande våtmarker. En planering på landskapsnivå visar var åtgärder behöver sättas in. Planering på objektsnivå visar vilka diken som kan läggas igen. Enkla och billiga metoder för att proppa igen diken har tagits fram och testats i WWF:s projekt Levande Skogsvatten. Brist på våtmarker kräver åtgärder I dagens odlingslandskap finner vi bara fragment kvar av alla de våtmarker som en gång fanns. De dikades ut i en tid då vi behövde mer odlingsmark, mark för att försörja en växande befolkning och i en tid med andra ekonomiska förutsättningar samt hade begränsande kunskap om ekologiska konsekvenser. Idag kan vi se storskaliga effekter. I skogsmark har utdikningen inte varit lika drastisk. Det finns olika uppgifter på hur mycket skogsmark som dikats, på hur stor del av skogsmarken där dikena inte gett någon påtagligt förbättrad skogsproduktion och på hur mycket av dikena som behöver rensas. Hånell (2006) anger att 1,5 miljoner hektar torvmark dikats för skogsproduktion och att hektar förblivit impediment. De dikade markerna är naturligtvis inte jämnt fördelade över landet och det är uppenbart att det är brist på skogliga våtmarker med en ostörd hydrologi i flacka landskapsavsnitt. Idag vet vi att bristen på våtmarker lett till att hundratals växt- och djurarter rödlistats, vattenflödena ändrats och att våtmarkernas funktion som naturens egna reningsverk försvunnit. Skogspolitiken innebär att produktions- och miljömålen ska jämställas. Det är alltså uppenbart att vi måste intensifiera arbetet med att restaurera och återskapa skogliga våtmarker. 45

2 Miljökvalitetsmålet Myllrande våtmarker och vattendirektivet ställer krav Miljömålet Myllrande våtmarker innebär att våtmarkernas ekologiska och vattenhushållande funktion i landskapet skall bibehållas och värdefulla våtmarker bevaras för framtiden. Naturvårdsverket och andra myndigheter (2005) har presenterat en strategi för detta miljömål. WWF och andra ideella organisationer (2005) har tagit fram en våtmarksstrategi för Sverige för att intensifiera arbetet mot miljökvalitetsmålet. EU:s ramdirektiv för vatten har som mål att i princip alla ytvatten, kustvatten och grundvatten ska ha god status år För att uppnå detta behövs naturligt fungerande våtmarker, för t ex vattenrening och flödesutjämning. I vissa landskap kan alltså vattendirektivet kräva att vi återskapar våtmarker. Vardagslandskapet måste ha en hög kvalitet Miljökvalitetsmålet Myllrande våtmarker fokuserar på säkerställande/återskapande av våtmarker med dokumenterat höga naturvärden och att fler våtmarker inte ska förstöras. Detta ligger i linje med den naturvårdsstrategi som tillämpas idag att säkerställa biotoper/landskap med höga värden som en typ av kärnområden. Strategin bygger också på att landskapet mellan dessa skyddade områden vardagslandskapet måste ha en hög kvalitet. Ett exempel är att det ska finnas ett inslag av ostörda våtmarker. Vi kan börja återställningsarbetet redan idag Det finns alltså ett stort behov av att återskapa våtmarker i skogslandskapet. Detta kan göras utan att skogsproduktionen påverkas i nämnvärd grad. En stor potential finns på de hektaren en halv miljon fotbollsplaner där dikningen inte lett till höjd skogsproduktion. Redan idag kan vi systematiskt börja arbetet med att åtgärda dessa misslyckade diken. Om bara 10 procent av de misslyckade dikena läggs igen, kan vi återskapa hektar våtmark! Ytterligare potential finns på de hektaren där diken behöver rensas (Hånell 2006). Det finns ofta avsnitt av diken som inte behöver rensas av produktionsskäl och andra avsnitt där det finns möjligheter att återskapa våtmarker. Tänk efter före planering Åtgärderna kan bli kostnadseffektiva om de planeras väl och utförs i samband med andra skogliga åtgärder. Dikesrensning får inte bli en stereotyp åtgärd utan måste planeras tänk efter före och rensa endast de diken som verkligen behöver rensas! Planera från vattenlandskap (avrinningsområde) till vattenobjekt (diken, våtmarker etc)! Börja med att göra en landskapsanalys av förekomsten av ostörda våtmarker. Gå vidare med en planering av vattenobjekt där det är brist på våtmarker. Planeringen görs lämpligen i samband med planering av andra skogliga åtgärder, som gallring eller slutavverkning. Åtgärderna kan också läggas in de Gröna skogsbruksplanerna. 46

3 Vattenlandskap Ett vattenlandskap avgränsas och därefter bedöms andelen ostörda våtmarker av olika typer, t ex laggkärr och alkärr. Som hjälp för bedömning om det är brist på våtmarker, kan man utgå från att det behövs 20 procent av ursprunglig areal av olika våtmarkstyper. Detta tröskelvärde brukar man använda för andra skogliga biotoper. I praktiken kommer man att finna att det i princip saknas ostörda våtmarker i många flacka landskap. Planeringen på landskapnivå kan i normalfallet göras med hjälp av kartmaterial och våtmarksinventeringar. Vattenobjekt Planeringen av vattenobjekten ger svar på vilka våtmarker som är lämpliga att restaurera. Med hjälp av ett enkelt inventeringsprotokoll dokumenteras bland annat: dikets produktionsnytta idag möjligheter till alternativ skogsproduktion (som inte kräver markavvattning) befintliga naturvärden i våtmarken potentiella naturvärden om restaurering görs. Med detta underlag görs en avvägning mellan produktion och miljö alltså om naturvårdsnyttan av att lägga igen diket överväger produktionsnyttan av att ha kvar diket och eventuellt rensa det. Självklart kan det finnas objekt där det potentiella naturvärdet överstiger produktionsnyttan och då skogsmarken överförs från produktionsmark till naturvårdsmark. Ett exempel inventeringsprotokoll finns i Skogsekos vattenbilaga nr 3/2005 (Henrikson & Petersson 2005). Enkla och billiga praktiska åtgärder Det finns flera enkla och billiga metoder att täppa igen diken. I två WWF-projekt projekt Gallåsen och Laskerudsprojektet har flera olika metoder utvecklats. Syftet har varit att återställa grundvattennivåerna genom att proppa igen diken på strategiska ställen. Det bästa skulle naturligtvis vara att lägga igen hela diken, men vi bedömer att det inte är ekonomiskt möjligt. En metod är att med hjälp av en skotare lägga ned rötskadad massaved i diket, varvat med jordmaterial. Detta görs lämpligen i samband med andra skogliga åtgärder, t ex gallring, i närheten. Ett annat sätt är att göra manuella dämmen med kapade bitar av trädstammar och så kallad markväv. Båda dessa typer visar sig fungera väl och är billiga. Antalet proppar bestäms av lutningen på diket. Kostnaden för att göra dessa typer av dikesproppar är låg i storleksordningen kronor. Många intresserade markägare eller viltvårdare kan nog tänka sig att göra det själva, för att samtidigt skapa fina viltbeten. Igenläggning av diken gynnar vardagsmångfalden Genom att lägga igen diken kan vi förvänta oss: återskapade livsmiljöer för våtmarksarter bra viltbiotoper, tack vare ökad fodertillgång med mera mer naturliga vattenflöden förbättrad naturlig rening av näringsämnen och partiklar minskad avgång av koldioxid. 47

4 De återskapade våtmarkerna kommer att gynna de arter som hör hemma i ett skogslandskap, det vill säga vardagsmångfalden. Genom att återskapa mosaiken av våtmarker i vardagslandskapet skapar vi också rastplatser för mer sällsynta arter och miljöer för vilt. Före Efter några timmar I landskap med stor brist på våtmarker kan det vara motiverat att återskapa våtmarker på bekostnad av skogsproduktion. I Gallåsenprojektet avverkades lågkvalitativ granskog, diken täpptes igen och lövsumpskog kommer att utvecklas. I Laskerudsprojekten proppades diken på en före detta odlingsmark, som sedan planterats med gran. Granarna kommer att dö och successivt kommer en sumpskog att bildas. Igenläggning av diken behövs också i de värdefullaste våtmarkerna Flera av de våtmarker som har fått höga naturvärden i den nationella våtmarksinventeringen är skadade av diken. Detta gäller även våtmarker som är skyddade som naturreservat. I skötselplaner kan en åtgärd vara att lägga igen diken. De enkla metoder, som presenteras här, kan då användas. Vi behöver veta mer Tyvärr finns det inte några ingående vetenskapliga studier av effekter av att lägga igen diken. I Laskerudsprojektet har Karlstads universitet gjort studier av hydrologi, vattenkvalitet och biologi. Resultaten har ännu inte publicerats. Genom att lägga igen diken kan våtmarker restaureras. Bilderna är från återskapande av alkärr i projekt Gallåsen. Nedre bilden visar ett manuellt dämme. Foto: Per Petersson. 48 Det behövs ytterligare studier för att vi ska kunna dokumentera positiva och eventuella negativa effekter. Ett exempel är vad som händer med avgången av växthusgaser. Om man lägger igen diken, minskar avgången

5 av koldioxid men å andra sidan kan istället avgången av metan öka (t ex von Arnold 2006). En annan fråga är om igenläggningen leder till ökad uttransport av kvicksilver. En pilotundersökning i projekt Gallåsen (i samverkan med IVL) tyder dock på att det kan handla om obetydliga mängder. Gör igenläggning av diken till en rutinåtgärd och bidra till myllrande våtmarker! På många håll är skogslandskapet så sönderdikat att vi kan räkna med storskaliga negativa effekter på biologisk mångfald och vattenkvalitet. Det finns stora möjligheter att återskapa våtmarker. Metoderna är enkla och billiga och kan göras till rutinåtgärder i skogsbruket. På så sätt bidrar vi till den landskapsrestaurering som behövs för att miljömålet ska uppnås. Vardagsmångfalden är en förutsättning för myllrande våtmarker. Referenser Henrikson, L. & Petersson, P Återskapa våtmarker genom att täppa igen misslyckade diken. Skogseko nr 3 oktober 2005, bilaga, sid. 14. Skogsstyrelsen. Hånell, B Effektiv skogskötsel på torvmarker. I: Strömgren, M. (red.) Växthuseffekt och skogsproduktion: Hur ska vi hantera våra dikade skogsmarker? Dokumentation från seminarium och workshop i Stockholm 24 aug Sid. 12. Rapporter i skogsekologi och skoglig marklära Rapport 90, Institutionen för skoglig marklära, Uppsala, Sveriges lantbruksuniversitet ISSN Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, Jordbruksverket & Riksantikvarieämbetet Nationell strategi för Myllrande våtmarker. Rapport från Naturvårdsverket. von Arnold, K Dikade skogsmarkens roll för Sveriges utsläpp av växthusgaser. I: Strömgren, M. (red.) Växthuseffekt och skogsproduktion: Hur ska vi hantera våra dikade skogsmarker? Dokumentation från seminarium och workshop i Stockholm 24 aug Sid Rapporter i skogsekologi och skoglig marklära Rapport 90, Institutionen för skoglig marklära, Uppsala, Sveriges lantbruksuniversitet ISSN Världsnaturfonden WWF, Sveriges Ornitologiska Förening SOF, Svensk Våtmarksfond VMF & Svenska Jägareförbundet SJF Våtmarksstrategi för Sverige. Policy och strategi för bevarande, uthålligt nyttjande och återskapande av våtmarker och deras funktioner, ekosystem och arter. Kan hämtas på Mer information genom projekt Levande Skogsvatten WWF:s projekt Levande Skogsvatten syftar till att förbättra vattenvården i skogsbruket. Projektet tar fram kunskapsunderlag och utvecklar enkla metoder för användning inom skogsbruket. I projekt Levande Skogsvatten arbetar WWF tillsammans med skogliga aktörer, t ex skogsbolag, skogsförvaltare, forskare och myndigheter, som vill bidra till att lyfta vattenfrågorna. Resultat med mera presenteras på levandeskogsvatten. Projekt Gallåsen, är ett samarbetsprojekt mellan WWF och Sveaskog. I projekt Laskerud samarbetar WWF med Skogsstyrelsen (Arvika), Stora Enso och Karlstads universitet. Under 2006 kommer en mer detaljerad rapport om igenläggning av diken att publiceras på hemsidan. Denna artikel är också ett bidrag från LIFE-projektet Skog för vatten (Forest for Water), se 49