Allt som jag sagt till båda föräldrar under årens gång kan sammanfattas med följande rader:

Transkript

1 1

2 Inledning: Pappamanualens Arv är en serie viktiga källor till insikter och råd som växt upp under åren i detta arbete med barn och föräldraskap. Som vanligt är den ocensurerad, provokativ men även skriven med glimten i ögat. Ni är välkomna att kritiskt granska dess kontext, vända och vrida på det och syna det i sömmarna. Länkar för vidare studier finner ni i fotnoterna och ni får fritt använda materialet i ert fortsatta arbete. Källor visar också att kunskapen funnits tillgänglig länge och jag rekommenderar nya utredningar så dessa uppdateras. - Kunskap förändras över tid och vi med den. Upplevs detta som en kvinnofientlig skrivelse så vill jag redan nu be om ursäkt. Många skeva bilder om fäder har rotat sig sedan flera år tillbaka och endast genom att bemöta dessa så kan vi bli fria att forma morgondagens syn på föräldraskap. Min personliga övertygelse är att vi hade haft samma problem oavsett vem som tagit hand om barn, när det inte finns två närvarande föräldrar. Således skall "mamma" och "pappa" läsas som "föräldrar" där det är möjligt. (Upp till egen tolkning) Jag vill även passa på att tacka alla som hjälpt Pappamanualen med underlag, tips och otal förslag på uppslag. Tack för alla skrivelse, berättelse och fina komplimanger som jag fått under åren och tack alla som hämtat stöd i Pappamanualen och verkligen läst den i sin svagaste stund i det mörkaste farvatten. Det har varit en ära att få detta förtroendet att lysa upp en bit på färdvägen. - Tusen tack ;-) Allt som jag sagt till båda föräldrar under årens gång kan sammanfattas med följande rader: Pappa hade du aldrig varit om det inte var för mamman som födde Ert barn. Och barn hade inte varit Ert om det inte var för dig. Så var rädd om varandra för barnets gåva till livet kommer från Er båda och det bästa av vad ni båda har att ge - Sviker ni varandra, så sviker ni även Ert barn. Innehåll: Märk mina ord - Det behövs bara en för att starta en konflikt, men två för att bli sams! s. 2 Inledning s. 3 Barns bästa skall ligga till grund för alla beslut rörande barn s. 3 Föräldrauttag kontra föräldraansvar vid en separation s. 4 Uppkomsten av konflikt vid separation bygger troligen på bristande empati snarare än faktiska omständigheter - (Neuropsykologi) s. 6 "Våld i nära relation" omfattar sällan den biologiska pappan s. 7 Män som offer för partnervåld syns inte i statistiken, men synliggörs i andra studier s. 7 Barn löper ökad risk att bli drabbad av bl.a. yttre våld hos en ensamstående s Barn bevittnar inte våld i familjen, utan snarare 2 miljoner barn och totalt ca 2455 gånger per år - Men är allt olagligt? s. 9 När pappan är borta knackar socialtjänsten på dörren, igen s. 9 Pappamanualens Arv Materialet är sammanställt av Markus Ollikainen, grundare av Pappamanualen.se och är den sista i skrivelsen om barn och föräldraskap. november 2012 Pappamanualens Arv är upphovsrättsskyddat Copyright Pappamanualen.se 2

3 Barns bästa skall ligga till grund för alla beslut rörande barn Idag saknas det rätt baskunskap som definierar "barns bästa" ur ett psykosocialt perspektiv, en plattform att utgå ifrån om båda parter är likvärdiga föräldrar. Detta gäller speciellt vid en konflikt, eller då domstol skall döma och myndigheter gör sina utredningar i fråga om vårdnad, boende och umgänge. Folkhälsoinstitutet gjorde en undersökning avseende just stöd till föräldrar i konflikt och kom fram till att parter som fick hjälp med det praktiska, snarare än att bearbeta själva "separationen", fick barn som mådde bättre. (Trots en pågående konflikt), således kan man anta att barn egentligen inte lever med överhängande risk för psykisk ohälsa, så länge som behovet av båda sina föräldrar säkerställs. "Vid en litteratursökning identifierades fyra kontrollerade försök där familjer som skiljt sig hade fått tillgång till förebyggande insatser. Samliga fyra försök visade att barnens psykiska hälsa blev bättre då familjen hade fått tillgång till insatsen... Programmen är inriktade på att främja barnens och föräldrarnas förmåga att klara påfrestningar snarare än på bearbetning av de upplevelser skilsmässan medfört." (FHI ) Regeringsuppdraget till socialstyrelsen om "separationsteam" 2 (aug. 2012) ligger således helt rätt i tiden om den utgår från vetenskapligt grundade principer om "barns bästa". Hela denna skrivelse kommer tydligt visa att det är när barn får vara med båda sina föräldrar, speciellt efter en separation. Föräldrauttag kontra föräldraansvar vid en separation Ingen statistik, eller studie påvisar att barn löper större risk för psykisk ohälsa i parrelationer, oavsett hur föräldrauttagen fördelas mellan föräldrarna, så länge som barnet har fri tillgång till båda sina föräldrar. Den främsta orsaken är att barnen upplever en förutsägbarhet och således inte ser frånvaron som ett problem då barnet vet med övertygelse att föräldern faktiskt kommer hem. Att uttrycka saknad och sorg är en helt naturlig (och viktig) del av våra emotioner, så länge det finns en vetskap om dess framtid. Byter du däremot ut förutsägbarheten till "att inte veta" så har man skapat ett tomrum och vips en cocktail av växande psykisk dysfunktionalitet, vilket kommer att lyftas längre fram. Att föräldrauttagen inte har avgörande betydelse för ansvarsfrågan efter en separation ser man tydlig då pappans föräldrauttag ligger idag på knappt 24% 3 (2011), men vid en separation så har barns boende växelvis ökat kraftigt de senaste åren till närmare 40% 4 (2011). 1 FHI 2009 "Skilsmässa": 2 Regeringen "Separationteam 2012": 3 TCO-tidningen "Föräldradagar": 4 Socialförsäkringsrapport 2011:5: 724da30b57f2/socialforsakringsrapport_2011_5.pdf?MOD=AJPERES 3

4 Uppkomsten av konflikt vid separation bygger troligen på bristande empati snarare än faktiska omständigheter - (Neuropsykologi) Vi har idag ca barn per år som är med om att sina föräldrar separerar. Förr fanns tydliga könsroller där mamman förväntade sig att ta hand om barnen och pappan snällt fick finna sig i att degraderas till en lekfarbror. Denna bild är sedan länge utraderad och de allra flesta fäder känner ett stort engagemang och vill idag ta sitt föräldraansvar och vara lika närvarande. Samtidigt får vi intrycket av att vi idag har fler konflikter i samband med separation, vilket faktiskt är sanning med modifikation. Sanning så tillsvida att fler fäder börjar stå på sig och med det oftare hamnar i konflikt för sin vilja att vara lika delaktig, men detta är egentligen bara ett uttryck för att de inte låter sig skrämmas iväg lika lätt som de gjorde tidigare. Belöningen har blivit en bild av pappan som oansvarsfull, hotfull och aggressiv, som kablas ut vitt och brett i media, när de egentligen bara vill vara en närvarande förälder. Sanningen är att en pappa som inte vill vara engagerad skulle aldrig utsätta sig för denna förnedring, utan skulle dra. (Vilket många fortfarande också gör.) Empiriska studier visar att en frånvarande pappa oftast inte är frånvarande pga. av bristande föräldraförmåga, utan av oviljan att bemöta återkommande konflikt med barnets mor. 5 En annan faktor är kontakten med socialtjänsten där många utredningar blir direkt vinklade för att få pappan att framstå som en sämre förälder. Oavsett omständigheter och direktiv att hörsamma barnets "uttryckliga vilja" (Prop. 2009/09:232 6 ) så är det föga värt när personal från socialtjänstens också saknar empati och istället är fyndiga nog att ändra slutversioner som sedan skickas till domstolen för underlag till bedömning. (Vill passa på understryka att det finns många bra inom socialtjänsten, men det behövs tyvärr bara en så kan den vålla enorm skada för inblandade parter.) I utredningar framstår mamman som den bättre föräldern och barnet utryckliga vilja betyder bara en sak. Barnet får välja vad den vill, så länge den väljer "mamman". Det är sällan pappans bristande förmåga som avgör om det blir en tvist, eller inte, utan det finns andra faktorer som bättre kan beskriva detta fenomen. 5 Empiriska fakta om "barns bästa vid separationer": 6 Prop. 2009/10:232 "Strategi att stärka barnets rättigheter i Sverige": 4

5 Redan 2002 publicerades en studie från Kanada (Fathers For Life 7 ) som visade att ca 50% av mammorna ansåg att den biologiska pappan inte behövdes efter en separation, så även medgav ca 40% av mammorna att de utövat umgängessabotage. Spår av kvinnans attitydförändring kunde vi utläsa redan i slutet på 1990-talet i SCB underlag till Eva Lundgrens forskning. "Slagen Dam" 8 där ca 10% av kvinnorna angav att de upplevt "våld i nuvarande relation", men när det gällde sitt ett ex. så var svaret närmare 35%. (En främling fick 30%) Bristande empati för en partner vittnar mer om att det rör sig om neurovetenskapliga förklaringar, (biologi) och rimligen har samband med vår överlevnadsdrift att göra. Att såpass många mödrar delar samma likgiltighet till sitt ex. borde uppmuntra till att forska vidare i detta ämne. Omvänt är svartsjuka och emotionella låsningar, där man har svårt att frigöra sig från den andra då det är slut. Emotioner är en utav våra kanske viktigaste verktyg för hur vi orienterar oss i vår samtid, men den kan också spela oss ett spratt. Exempel finner vi i Nationella Trygghetsundersökningen (NTU ) där vi tydligt ser hur emotioner påverkar kvinnor. Trots att kvinnor var minst utsatt för både våld och hot i samhället, så upplevde de rent emotionellt störst oro och rädsla. "Otrygga en sen kväll" Kvinnor 25% Män 7% Känslan av "otrygghet" är en emotion och bygger på en inre inlevelse kring omständigheterna och "Empati" betecknar förmågan att ha medvetande om andra personers känslor. 10 Betänk nu att mamman har en pappa som vill umgås med deras gemensamma barn. Istället för att förstå barnets behov av sin pappa, eller pappans behov av att få vara delaktig, så upplever mamman istället pappan som påstridig. Saknar man då empati så är det moralen 11 (etiska regler) som håller det sociala spelreglerna i schakt. Vad händer då om man både saknar empati och moral? - Vad händer om parternas intressen inte samspelar med varandra? (Läs "Pappan och Föräldraskapet" 12 avseende incitament) Att två parter hamnar i osämja fråntar inte barnets behov av båda sina föräldrarna men det har en avgörande betydelse om den ena förälderns flyttat ut och förvägras umgänge, eller blir motarbetad. En vårdnadstvist saknar krav på bevisunderlag, utan det är upp till domaren att väga parterna trovärdighet. Således formas besluten mer på attityder, snarare än på saklig bevisbörda. Att det är en fråga om "attityd" snarare än lämplighet finner vi då boendet i 9 av 10 fall tillfaller mamman och pappan redan från start får starkt reglerad umgänge, vilket är otroligt förnedrande och psykiskt knäckande för en helt normalt fungerande förälder. Detta gäller också omvänt då pappan är den part som slår först. Systemet är således konfliktdrivande och uppmuntrar till umgängessabotage, snarare än att vara ett bra föredöme för sina barn. Idag känner de allra flesta en förälder som hamnat i detta dilemma efter en separation. Företeelsen är så vanlig att det inte går att blunda. Helt vanliga medborgare blir borttvingade från sitt föräldraansvar, allt på bekostnad av att barnet samtidigt berövas rätten till ett lugnt och värdigt liv. Och det behövs inte ens vara två stridande parter - Det duger gott med en som vägrar samarbeta! 7 Kanada 2002 "Fathers For Life": 8 Slagen Dam: 9 NTU 2011 "Om utsatthet, trygghet etc.": 10 wikipedia "Empati": 11 wikipedia "Moral": 12 PM "Pappan och Föräldraskapet": 5

6 "Våld i nära relation" omfattar sällan den biologiska pappan Pappor har en förmåga att skuldbeläggas kollektivt i media eller vid kontakt med rättssystemet och det dras allt för ofta in i debatten om "våld i nära relation". Denna kollektiva bild finns det ingen stöd för i varken statistik eller andra studier om man styckar upp statistiken i mindre bitar. Först en allmän överblick kring "kvinnors utsatthet för våld" enligt BRÅ: Den allmänna bilden av våldet mot kvinnor är att det främst sker inom ramen för en nära relation. Drygt en fjärdedel (25 %) av de kvinnor som uppger att de råkat ut för våld har blivit misshandlade av någon närstående det visar svaren i Nationella trygghetsundersökningen. Enligt undersökningen är dock den vanligaste typen av våld mot kvinnor inte det våld som sker i nära relation, utan det som utövas av en bekant person som inte är närstående. Drygt 85 procent av de som misstänks för misshandel mot kvinnor är män. (BRÅ "Misshandel mot kvinnor" 13 ) Av ca anmälan (BRÅ 2010) omfattades endast 25% av "Nära relation", varav 85% var män. Av dessa som var kvar (ca 5800). Att varje angivare i regel gör en till anmälan inom 6 månader medför att man kan utgå från att det rör sig om ca 2900 män per år. Då vet vi inte heller hur många som är "pappor". Om vi ser till kvinnofridskränkning så kunde jag däremot finna en procentandel som var "pappor" I BRÅ 2000:11, avseende kvinnofridskränkning, på s.33, man kan läsa följande: "I 38 procent av domarna hade paren gemensamma barn." (BRÅ 2000:11)" Om det generella våldet mot kvinnor hade varit snarlikt "38%" så blir "5800" anmälan istället ca 2200 anmälan, eller 1100 pappor. Att jämföras med ca pappor! Här behövs bättre underlag för tydlig kartläggning så man slipper lösaktiga påståenden. Bilden av våldet befästs när Internationella organisationer eller kända journalister och sk. experter basunerar ut skräckpropagandan om barns utsatthet. Sanningen är att ingen tänker tanken på att få deras påståenden granskade. "Ovillighet att anmäla en familjemedlem" är en vanlig förklaring till varför det är få som anmäler. Om ovillighet att anmäla är en utav förklaringarna till varför så få "pappor" anmäls. Vad är då inte avseende mödrar? Varken polis eller socialtjänst vill yttra sig om mödrars bristande föräldraskap så länge en pappa finns att jämföras med. (Annan tongång blir det när pappan blivit frånvarande). Redan 2001 försökte BRÅ att uppmärksamma riskfaktorer avseende barns psykiska uppväxtvillkor: En omfattande forskning har påvisat en mängd förhållanden hos föräldrarna som kan kopplas till en ökad risk för antisocial utveckling hos barnen. Kriminalitet, missbruk, psykisk sjukdom, att vara ensamstående mamma eller tonårsförälder, långvarig och allvarlig social stress, bristande omsorgsförmåga, övergrepp och misshandel är några av de kanske vanligaste påvisade riskfaktorerna (2,3,4,5,10). Ofta påpekas att risken för antisocial utveckling ökar med antalet familjerelaterade stressfaktorer som barnet exponeras för (BRÅ rapport 2001:15 14 ) - Pappan anges inte som riskfaktor, utan närmast beskrivs processen då pappan blir borttvingand. 13 BRÅ "Misshandel mot kvinnor": 14 BRÅ rapport 2001:15: 6

7 Män som offer för partnervåld syns inte i statistiken, men synliggörs i andra studier Att ens försöka lyfta mannen som ett potentiellt offer är nästan meningslöst. Dels för att mannen mindre gärna skulle erkänna det offentligt och dels för att kvinnans handling inte ses som annat än en mindre incident. Även om män förstår att kränkningar, eller våld är fel, så betraktas det snarare som en privat angelägenhet och "priset man få betala" för sin relation med sin älskade. Många gånger uthärdar män för att skydda barnet. (Här har genusforskningen något att bita i.) Studier där man fått en glimt av hur verkligheten ser ut för vissa män visar följande: SCB Enkätundersökning (1997) - Underlag till "Slagen Dam" På frågan till endast kvinnor "Har blivit utsatt för våld någon i livet efter 15 år", svarade 47,4% JA (3878 svarande) Att jämföras med Aftonbladet (2003) som gjorde en liknande webbenkätsundersökning även till män 15 : På frågan; "Har du någon gång fått stryk av din kvinnliga partner?", svarade 72,7% JA (2021 svarande) Har du någon gång blivit slagen av din partner? Kvinnor 47,7% Män 72,8% - Således angav ca 50% mer män att de utsättas för våld i en nära relation av sin partner. Något år senare (2005) gjordes en Internationell studie med 30 länder som samverkade i frågor om våld i nära relation. Peter Gill, (Umeå universitet) var delaktig från Sverige. Resultatet publicerades i DN men av någon underlig anledning så togs det bort från deras server. Unik internationell studie: Dubbelt så många Svenska kvinnor som män uppger att de slog först. Kvinnor använder våld mot sin partner i samma omfattning som männen... "Vem slog först?" Kvinnor 67% Män 33% Ovan studier kompletteras vad som hittills tystats och man ser ett tydligt mönster: - Både kvinnor och män kan vara förövare och offer. Barn löper ökad risk att bli drabbad av bl.a. yttre våld hos en ensamstående Socialstyrelsen genomförde en undersökning (Socialrapport ) avseende faktiska sjukhusbesök för barn och deras boendeform. Det intressanta med denna studie är att den avslöjar flera hittills missvisande bilder om föräldrar och riskfaktor. Dels visade sammanfattningen att "yttre våld", som är ett vanligt argument för att hålla "Pappan borta", var den klart minsta andelen riskfaktorer, men att det var också ca 2,5 ggr. fler besök för barn hos en ensamstående. Således kan man anta att barnet löper större risk för yttre våld i familj med endast en förälder än där barnet har haft tillgång till båda föräldrarna. Tre ökade orsaker för sjukhusbesök vill jag lyfta upp som kan vara bra att känna till: - Yttre våld som fodrade sjukhusbesök var ca 2,5 ggr större för barn hos en ensamstående - Risken för att få alkoholrelaterad diagnos var ca 2,8 ggr större för barn hos en ensamstående 15 Aftonbladet "våld i närarelation" 2003: 16 DN 2005 "Unik studie om våld": 17 Social Rapport 2006: 7

8 - Risken för att få drogrelaterad diagnos var ca 6 ggr större för barn hos en ensamstående Här kommer åter "mörkertalet" in som lyder enligt följande: "Att desto bättre man känner förövaren..." Men nu lägger vi även till "sjukhusbesök" En intressant kartläggning som kan bemöta detta påstående är Folkhälsoinstitutet undersökning på barns psykiska besvär och deras boendeform (FHI 2009) 18 I denna undersökning fick barn svara på en serie frågor om hur de upplevde sin livssituation. Svaren visar genomgående att barn löpte minst risk till psykisk ohälsa då de hade tillgång till båda sina föräldrar, både i parförhållanden som växelvis efter en separation. Barn löpte dubbelt så stor risk att utveckla psykisk ohälsa boende endast med en förälder och nästan 4 ggr. så stor risk om båda föräldrarna var frånvarande. Barns behov av en nära anknytning till sina biologiska föräldrar talar sitt tydliga språk. - Ingen kan ersätta en riktig, närvarande förälder. 18 FHI 2009 "Barns psykiska ohälsa": 8

9 Barn bevittnar inte våld i familjen, utan snarare 2 miljoner barn och totalt ca 2455 gånger per år - Men är allt olagligt? I Aftonbladet kunde man ta del av en undersökning som blev kallad "Den stora bråklistan" (2011) och denna undersökning visade tydligt att osämja och gnabb hör till vardagslivet: Par bråkar i genomsnitt gånger om året, enligt en undersökning där personer över hela världen tillfrågats, skriver Daily Mail. Det blir nästan sju gånger om dagen. Faktum är att dagliga gräl är en del i att vara i ett normalt hälsosamt förhållande. Men tyvärr visar vår forskning att par grälar upp till sju gånger om dagen. Trots att det kan handla om småsaker verkar det vara mycket, säger Nikki Sellers på hemförsäkringsbolaget Esure som genomfört undersökningen. Sexlivet ger upphov till 87 gräl om året medan en partner som inte säger jag älskar dig ofta nog ligger bakom 67 sammandrabbningar enligt undersökningen. De allra vanligaste orsakerna till att paren gnabbas är pengar, lathet och en partner som inte lyssnar. Snarkningar, en partner som kör för fort och vad man ska äta till middag ligger också bakom många av grälen. 19 Således kan vi utesluta att de flesta vardagsgräl skulle vara huvudorsaken till att barn mår psykiskt dåligt, så länge som barnen fortfarande har tillgång till båda sina föräldrar. Skall man göra varje familjegräl "straffbart" (som vissa vill göra) så räcker nog inte heller med " barn", utan mer rimligt borde vara "2 miljoner barn" och ca 3,2 miljarder fall per år. - Om man skulle satsa på stävja "våldet" så vore det på sin plats att lära föräldrar att försonas, snarare än rida på själva konflikten, men skadligt för barnet är det inte i samma omfattning så länge som barnet har tillgång till båda sina föräldrar. När pappan är borta knackar socialtjänsten på dörren, igen Statistiken över extra stödinsatser till ensamstående föräldrar avslöjar att problemet är långt större när pappan är frånvarande än om pappan hade fått funnits i barnets liv. Två närvarande föräldrar som delar på ansvaret fungerar mer som ett emotionellt, socialt och ekonomiskt skydd för barnet även om det förekommer enskilda störningar i självaste föräldraskapet. En närmare titt hos socialstyrelsen avseende SOL och LVU visar att vi just nu massproducerar trasiga barn. "Den 1 november 2010 hade ungefär barn och unga heldygnsinsatser. Slutligen var cirka barn och unga placerade någon gång under året... Av de barn och ungdomar som fick vård enligt LVU den 1 november var brister i hemmiljö skäl till insatsen för ungefär 71 procent, 24 procent av dem fick vård på grund av eget beteende och drygt 5 procent på grund av både brister i hemmiljö och eget beteende." 20 Ovan fakta talar för att en ensamstående löper ökad risk till att bli en dysfunktionell boendemiljö för barn. Även om det inte varit avsikten, så är vardagslivet och alla åtagande kring ett barn tufft. Alla får inte detta livspussel att gå ihop. Varför skall våra barn behöva lida om det egentligen finns två som kan dela ansvaret? Dagens rutiner med att isolera den ena föräldern, i tron att man stävjar "konflikten", borde istället vara att ställa tydliga krav på samarbete och delat ansvar. Har en förälder problem så erbjud hjälp. Följ upp och mät handling och inte emotion. Är föräldrarna "ögontjänare" och beter sig exemplariskt så betyder det samtidigt att barnet har lugn och ro - Bra! - Investerar man i föräldrarna så investerar man samtidigt i barnen, vilket blir en vinst för alla. 19 Wendela Den stora bråklistan : 20 Socialstyrelsen "Barn och unga insatser år 2010" : 9

10 Pappamanualens Arv Denna separationsindustri och återkommande skuldbeläggande har blivit en lukrativ miljardindustri med många aktörer som livnär sig på denna destruktivitet. Allt från advokaten som försvarar sina klienter, socialsekreterarna och familjerätten med sina utredningar till extra stöd åt dysfunktionella föräldrar eller ännu värre omhändertagna barn med ett utåtagerande beteende som följd. På det har vi privata aktörer och institutioner som frossar i detta smörgåsbord, livnär sig på att upprätthålla bilden av mannen/pappan som livsfarlig, experter som rycker ut som vittnen utan en tanke på de konsekvenser de utsätter barnet för vid falska påståenden. Vi har skapat en buffé för giriga som livnär sig på andras bekostnad, eller på ren Svenska - På våra barns bekostnad. Borttvingade föräldrar saknar helt stöd idag att hantera sin livskris med få chanser att resa sig upp och komma tillbaka och kunna känna sig åter hel och värdig som medmänniska. Många tar sin tillflykt i alkohol eller medicin för att kunna hantera sitt trauma. Många blir passiviserade, slutar betala räkningar som leder till KF, blir beroende av sjukpenning eller ännu värre försöker ta sitt liv för att smärtan och saknaden är för outhärdlig. Destruktivitet föder destruktivitet... Avsaknaden av en fadersfigur med tydliga riktlinjer, regler och värderingar skapar vildvuxna ungdomar/män utan grund för normer, identitet och framtidstro. Vem står där och fångar upp dem? Redan idag ser vi ett tydligt mönster där 85 % av ungdomsbrottslingarna som avtjänar fängelsestraff kommer från faderlösa hem, vi kan samtidigt bevittna ökad gängbildningar och tuffare kriminalitet. - Så viktig är fadersrollen Hela kedjan av alla dessa destruktiva processer resulterar i astronomiska siffror med följdkonsekvenser som påverkar hela vårt samhälle. Redan 2004 presenterade Folkhälsoinstitutet, skolverket och Socialstyrelsen "Tänk långsiktigt" 21 där siffror sammanställdes och presenterades. - Vänligen läs denna viktiga skrivelse "Tänk långsiktigt" är mitt råd. Pappamanualen har under åren inte bara identifierat problemet, utan också flitigt försökt upplysa om en viktig pusselbit till lösningen. Skall vi stävja denna ohälsa, på riktigt, för våra barns skull 22, så måste problemet få de resurser detta arbete förtjänar. Konkreta lösningar som går från ord till handling. Allt börjar med en gemensam tanke som förenar, en idé som måste ges utrymme att få växa, mogna och sen spridas i all verksamhet som berör barn och föräldraskap. Med ödmjukhet och respekt för rätten till lika värde inför lag och ordning som medborgare, oavsett om man är barn eller förälder. För barn behöver och har rätt till båda sina föräldrar, och föräldrar behöver sina barn 21 FHI 2004 "Tänk långsiktigt!": 22 FHI 2009 "Barn till ensamstående och risker": risker-forklarande-faktorer-och-forebyggande-insatser/ 10

11 Visar ni prov på beslutsamhet och vilja att lösa detta problem, så kommer våra barn inte att tacka er men ni kan i hemlighet le och säga att ni fixade det ;-) Med detta stämplar Pappamanualen ut och tackar för denna period \o/ Markus Ollikainen nov

12 Pappamanualens Arv Barns bästa skall ligga till grund för alla beslut rörande barn Föräldrauttag kontra föräldraansvar vid en separation Uppkomsten av konflikt vid separation bygger troligen på bristande empati snarare än faktiska omständigheter - (Neuropsykologi) "Våld i nära relation" omfattar sällan den biologiska pappan Män som offer för partnervåld syns inte i statistiken, men synliggörs tack vare andra studier Barn löper ökad risk att bli drabbad av bl.a. yttre våld hos en ensamstående Barn bevittnar inte våld i familjen, utan snarare 2 miljoner barn och totalt ca 2455 gånger per år - Men är allt olagligt? När pappan är borta knackar socialtjänsten på dörren, igen Pappamanualens Arv 12