Hänsynsplan. Svegs distrikt. Datum: Sammanställd av: Bror Österman. Uppdaterad:

Transkript

1 Hänsynsplan Svegs distrikt Datum: Sammanställd av: Bror Österman Uppdaterad:

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Fliknummer Sidnummer 1 INLEDNING BAKGRUND SYFTE AVGRÄNSNING AV HÄNSYNSPLANEN 6 2 ALLMÄN BESKRIVNING NATURGEOGRAFISKA FÖRUTSÄTTNINGAR BESKRIVNING AV GEOGRAFI BERGGRUND OCH JORDARTER KLIMAT MARKFUKTIGHET OCH VEGETATION BESKRIVNING AV VATTENMILJÖER SKOGSHISTORIA DAGENS SKOGSTILLSTÅND ÅLDERSKLASSFÖRDELNING TRÄDSLAGSBLANDNING LÖVBESTÅND TALL OCH GRANBESTÅND 14 3 KARTLÄGGNING AV NATUR- OCH KULTURVÄRDEN INVENTERINGS- OCH PLANERINGSARBETE NYCKELBIOTOPSINVENTERINGEN ÖVRIGT BESLUTSUNDERLAG RESULTAT AVSATTA AREALER KULTURMILJÖER VATTENMILJÖER AVSATTA AREALER SOM INTE MEDRÄKNAS I REGIONENS MILJÖMÅL VIKTIGA OMRÅDEN FÖR RENSKÖTSEL 19 4 BRISTANALYS ASIO- KLASSNING REFERENSLANDSKAPET JÄMFÖRELSE MELLAN REFERENSLANDSKAPET OCH DAGENS LANDSKAP PRIORITERING AV OBJEKT 25 5 RIKTLINJER OCH MÅL AVSATTA AREALER MÅL ÅTGÄRDSFÖRSLAG 26 3

3 5.2 LÖVSKOGAR MÅL ÅTGÄRDSFÖRSLAG ÄLDRE SKOG MÅL ÅTGÄRDSFÖRSLAG BRAND MÅL ÅTGÄRDSFÖRSLAG 28 6 AVVERKNINGSBERÄKNING DISTRIKT SVEG BAKGRUND MODELL ALLMÄNT UNDANTAGNA AREALER AVVERKNINGSFÖRSLAG FÖR DISTRIKT SVEG AVVERKNINGSVOLYMER OCH -AREALER AREALER ÖVER LSÅ INKLUSIVE NATUROMRÅDEN TILLVÄXT OCH FÖRRÅDSUTVECKLING 33 7 REFERENSER 36 8 KARTBILAGA DISTRIKTSKARTA REGIONKARTA KARTA ÖVER AVSATTA AREALER AVSATTA AREALER, FÖRDELNING PÅ BIOTOPGRUPPER TRÄDSLAGSFÖRDELNING MARKFUKTIGHETSKLASSER VEGETATIONSTYPER JORDARTER 37 9 RAPPORTBILAGA SVEGB02 SKOGSTILLSTÅND PER ÅLDERSKLASS, INKL NATUROMRÅDEN SVEGB04 NATUROMRÅDEN SVEGB50 UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, AVSATTA AREALER SVEGB51 UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, BIOTOPSGRUPPER SVEGB52 UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, BRÄNNINGAR SVEGB53 UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, LÖVSKOGAR SVEGB54 UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, ÅLDERSKLASSFÖRDELNING SVEGB55 UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, ÖVRIGA NULÄGESUPPGIFTER SVEGB56 UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, REFERENSLANDSKAP ÖVRIGA BILAGOR BESKRIVNING AV ASIO-MODELLEN OCH BRISTANALYSEN 47 4

4 1 INLEDNING 1.1 BAKGRUND Naturligt förekommande växter och djur skall ges möjlighet att långsiktigt kunna fortleva i skogslandskapet. För att detta skall uppnås krävs att det kontinuerligt och på lång sikt finns olika biotoper i skogslandskapet. Vissa biotoper, som lövdominerade skogar som uppkommit efter skogsbränder, kan inte konserveras utan måste nyskapas. Många arter, t ex tjäder, kräver tillgång till flera olika typer av biotoper. Hänsynsplanen omfattar dels en kartläggning av befintliga natur- och kulturvärden och dels en bedömning av vilka miljöer som helt eller delvis saknas i dagens skogslandskap. Utifrån resultaten utformas långsiktiga mål för att naturvärdena bibehålls eller ökar genom att bristmiljöer återskapas. Natur- och kulturhänsyn kan uppdelas i tre olika skalor: detalj-, bestånds- och landskap. Naturvård på detalj- och beståndsnivån regleras genom bl.a. lagkrav (Skogsvårdslagen) och genom skogscertifieringen. Skogsbruket på Holmens skogar är sedan december 1998 certifierat enligt den svenska FSC-standarden (Forest Stewardship Council). På detalj eller beståndsnivå kan man gynna arter som är beroende av vissa miljöer eller substrat genom att exempelvis spara träd på impediment, lämna naturvärdesträd, tillskapa död ved eller genom att gynna framtida naturvärdesträd vid röjning eller gallring. Detta finns närmare beskrivet i Holmen Skog Riktlinjer för Uthålligt Skogsbruk. Naturvårdsplanering på landskapsnivå syftar till att ha en god fördelning i tid och rum av till exempel nyckelbiotoper, äldre skog, lövdominerad skog och bränd skogsmark. Denna hänsynsplan beskriver Holmen Skogs naturvårdsarbete på landskapsnivå. Ett av åtagandena i svenska FSC-standarden är att certifierade markägare frivilligt undantar 5 % av den produktiva skogsmarken för att bevara eller främja den biologiska mångfalden. Ett av Holmen Skogs prioriterade miljömål är att minst 5 % av den produktiva skogsmarksarealen inom var och en av Holmen Skogs regioner skall undantas från avverkning. 1.2 SYFTE De tre huvudsyftena med Holmen Skogs hänsynsplaner är att: ge ett landskapsperspektiv för natur- och kulturmiljövården ge underlag för avverkningsberäkningar fungera som hjälpmedel vid extern information. 5

5 1.3 AVGRÄNSNING AV HÄNSYNSPLANEN Hänsynsplanen avfattas inom distriktets gränser. Varje distrikt utformar en eller i undantagsfall flera hänsynsplaner. Hänsynsplanen kan innehålla ett eller flera hänsynplanområden. Hänsynsplanområdet avfattas utifrån vad som kan ses som en sammanhållen enhet med hänsyn till markinnehavets arrondering, naturgeografi, lokalklimat, vattenavrinningsområde. Denna hänsynsplan omfattar Svegs distrikt. I den allmänna beskrivningen, vilket är en övergripande beskrivning har distriktet räknats som en enhet. I resultatdelen, bristanalysen och skötselprogram har tre st. hänsynsplaneområden avgränsats (se nedan). Syftet till avgränsningarna är att skapa mindre enheter med hänsyn tagen till geografi, arrondering, lokalklimat eller vattenavrinningsområde. Hänsynsplaneområden på Svegs distrikt: 1. Vemdalen, den norra delen av distriktet med fjällområdena och angränsande skogar. 2. Ljusnan Hoan, mellanområdet kring Sveg-Aspan-Klaxås. 3. Lillhärdal, distriktets södra del som domineras av magra jordarter ur dalasandsten och älvdalsporfyr. För Holmen Skogs prioriterade miljömål (se kap 1.1) räknas Region Iggesund som enhet. Undantaget är miljömålet om andelen äldre skog som ska uppfyllas på varje distrikt. Målet på respektive distrikt kan därför variera inom Regionen med hänsyn tagen till referenslandskapet och dagens förutsättningar. Utsökningar på andra delar av distriktet kan vid behov göras med hjälp av Holmen Skogs rapportbeställningssystem. Hänsynsplanen är ett resultat av en lärande process. Hänsynsplanen skapas genom att information om våra skogar insamlas och bearbetas utifrån de kunskaper vi har idag i skogsekologi samt i skoglig natur- och kulturvård. Hänsynsplanen är ett levande dokument. Förändrade förhållanden, förbättrade inventeringsunderlag, nya forskningsrön med mera medför att hänsynsplanen ska uppdateras kontinuerligt. Denna hänsynsplan gäller som längst t.o.m. utgången av Beslut om avsättning av nya områden, som ännu inte är avsatta i hänsynplanen, görs i en samlad bedömning när hänsynsplanen uppdateras. Vägledande är beståndets befintliga naturvärden, och att naturvårdsnyttan maximeras hos avsatta bestånd. Vid uppdateringen byts bestånd ut mot sådana som har högre naturvärden, i enlighet med gällande certifieringsstandard. Kartmaterial som visar avsatta områden i hänsynplanen lämnas ut på förfrågan. I första hand hänvisas till det material som bifogas hänsynsplanen. Tag kontakt med distriktskontoret för mer detaljerade kartor. 6

6 2 ALLMÄN BESKRIVNING 2.1 NATURGEOGRAFISKA FÖRUTSÄTTNINGAR BESKRIVNING AV GEOGRAFI Härjedalen är ett glest befolkat landskap med ca personer och är Sveriges enda landskap som saknar stad. Kommuncentrat är Sveg med cirka personer. Andra större tätorter är Hede, Funäsdalen och Vemdalen. Ytterhogdal tillhör också Härjedalens kommun men ligger i landskapet Hälsingland. Holmen Skogs markinnehav på Svegs distrikt ligger till största delen i södra och östra delen av Härjedalens kommun. En mindre del, ca 5000 ha, tillhör Bergs kommun och landskapet Jämtland, (s k Klaxåsenområdet). Den produktiva skogsmarksarealen på Svegs distrikt omfattar ca ha. Markinnehavet har en stor utsträckning i nord-sydlig riktning och täcker in hela breddgradsspännvidden mellan och Spännvidden i höjdregistret är också omfattande, från 260 m ö h i Ytterhogdal och upp i kalfjällsmiljöer på ett flertal områden, t ex Skorvdalsfjället 1009 m ö h. Barrskogsgränsen på företagets markinnehav ligger på ca 800 m ö h. Av den produktiva skogsmarksarealen ligger ha ovanför skogsstyrelsens gräns för fjällnära skog. Det kan noteras att ha av distriktets produktiva skogsmark ligger över 600 m ö h. Holmen Skogs markinnehav på Svegs distrikt framgår av översiktskartan i kartbilagan. I kartbilagan redovisas karta över distriktet, hänsynsplaneområdena samt Region Iggesund BERGGRUND OCH JORDARTER Bergrunds och jordartskartor finns framtagna av Sveriges Geologiska Undersökning, SGU. Markinnehavet inom Lillhärdals socken, ca ha, domineras av dalabergarter, dvs. porfyrer och Dalasandsten. Porfyren är en magmatisk sur bergart med hög kiselhalt och stora strökorn av kvarts. Den är hård, spröd, spricker lätt och är svår att repa med kniv. Dalasandsten tillhör dom sedimentära bergarterna och består till största delen av kvartskorn. Den är lätt att känna igen genom en tydligt bandad sedimentär struktur. Bergarten är hård, svårvittrad och kan ej repas med kniv. Båda bergarterna är mycket näringsfattiga och ger inte möjligheter till några högproduktiva skogsmarker. Den röda Älvdalsporfyren liksom den rödaktiga Dalasandstenen är mycket karakteristiska inslag på Lillhärdalsmarkerna. Norr om Ljusnan och speciellt på dom östra delarna av markinnehavet dominerar den s.k. Rätansgraniten. Normalblockig sandig-moig morän utgör den dominerande jordarten på Svegs distrikt. I vissa stråk, speciellt söder om Sveg i trakterna av Siksjön, Hundsjön och Amsen, övergår moränen till stor- eller rikblockig. Längs vattendragen dominerar isälvsavlagringar av grus samt sjösediment av grovmo och sand. Inom några mindre områden finns inslag av vindsediment t ex i Gönans dalgång mellan Näcktjärnstugan och Gönkrok. Förutom kalfjällen ovan trädgränsen finns på företagets marker ett stort inslag av kala berg, t ex: Lörberget 777 m ö h, Laxsjöknoppen 731 m ö h, Torrberget 716 m ö h och Siksjöberget 583 m ö h. 7

7 Stora torvmarksområden finns inom markinnehavet där en del utnyttjas av torvindustriföretaget Härjedalens Mineral AB (HMAB). Några exempel på stora myrkomplex i höglägen som troligtvis inte kommer att exploateras för torvbrytning är Jonastjärnarna, sydväst Lillhärdal, och Flötanområdet, norr om Sveg. De i massmedia mest kända myrarna på företagets marker är Gullhög- och Tönningfloarna. Under många år har torvexploaterings- och naturvårdsintressen stridit med varandra om myrarnas betydelse. I kartbilagan redovisas exempel på temakarta över jordarter KLIMAT Härjedalen har ett lokalkontinentalt präglat klimat vilket normalt ska innebära kalla nederbördsrika vintrar och varma nederbördsfattiga somrar. Under senare tid har dock avvikelser förekommit med en följd av år som givit milda och nederbördsfattiga vintrar. Framtiden får utvisa om detta är tillfälligheter eller en tendens på att vi nu upplever någon form av bestående klimatförändring. Vegetationsperiodens längd för större delen av Svegs distrikt ligger i intervallet dygn. I de norra delarna av distriktet med höga lägen kommer inte vegetationsperiodens längd upp till mer än dygn. Hela markinnehavet inom Svegs distrikt har en temperatursumma understigande 1000 dygnsgrader. Årsmedelnederbörden under vegetationsperioden är cirka 400 mm. Humiditeten under vegetationsperioden kan grovt indelas i två regioner. Östra delarna tillhör en normalhumid klimatregion med ett överskott mm. Västra delarna är en starkt humid klimatregion med ett överskott mm MARKFUKTIGHET OCH VEGETATION Sverige är indelat i fem vegetationsregioner och Svegs distrikt tillhör den norra barrskogsregionen. Tallskogar dominerar området, men det finns även rena gran- och blandskogar. Det förekommer även rena Contortabestånd. Fältskiktet består i huvudsak av olika ristyper. Lokalt är det stora inslag av lavar i fältskiktet. I kartbilagan redovisas exempel på temakarta över fördelningen på markfuktighetsklasser och vegetationstyper BESKRIVNING AV VATTENMILJÖER Härjedalen är rikt på bäckar och åar. Som en pulsåder i ett vattenvägssystem rinner Ljusnan genom hela landskapet från källflödena söder om Skarsfjället i nordväst, nära norska gränsen. I sin fortsatta väg mot Bottenhavet lämnar Ljusnan kommunen i sydost och rinner vidare genom Hälsingland med utlopp vid Ljusne. Ljusnans del i Härjedalen är till stora delar reglerad för elkraftsproduktion med 8 stycken kraftstationer. Två stora regleringsmagasin har skapats genom Lossenmagasinet vid Tännäs och Svegssjön, ca 60 km till ytan, väster om Sveg. Som exempel på några större skogsåar som har utlopp i Ljusnan kan nämnas Veman, Rånden, Lofsen och Härjån. Våra skogsåar i kommunen är rika på strömmande vatten och utgör 8

8 utmärkta möjligheter för flugfiske efter harr och öring. Även våra naturliga sjöar och det rikliga antalet av skogstjärnar inbjuder till bra fiske efter såväl gädda, abborre och ädelfisk. Härjedalen är en turistkommun och stora insatser görs av de lokala fiskevårdsområdesföreningarna för att skapa attraktiva fiskevatten med biotopvårdande åtgärder och utplantering av fisk. Det är också viktigt att återskapa naturliga reproduktionsmöjligheter genom att undanröja vandringshinder i lekvattendrag. Skogsbruket får här vara berett på att ta ansvar genom omläggning av vägtrummor, efter skogsbilvägar, som utgör vandringshinder. Med sitt stora markinnehav i kommunen ingår Holmen Skog som medlem i ett flertal fiskevårdsområden, men för att locka turister till kommunen räcker det inte med att skapa attraktiva fiskevatten. Även övrig service måste fungera på ett tillfredsställande sätt. Därför sker alltmer satsningar på utbyggnader av fiskecamper med uthyrningsstugor, serveringsmöjligheter och serviceanläggning för självhushåll. Det är också viktigt att vägverket tar sitt ansvar för felaktiga vägtrummor efter det allmänna vägnätet. Valvtjärnsbäcken och Aspan, två skogsbäckar på distriktets marker i Aspanområdet, är mycket skyddsvärda då de hyser bestånd av den förr vanliga men numera alltmer sällsynta flodpärlmussla (Margaritifera margaritifera). Sedan 1994 är flodpärlmusslan fridlyst i hela landet. I artdatabankens förteckning över hotade arter tillhör flodpärlmusslan hotkategori 2 (sårbar). I bilaga till hänsynsplanen finns Återinventering av flodpärlmussla i Valvtjärnsbäcken (Österman, Bror 1998). 9

9 2.2 SKOGSHISTORIA Härjedalens skogars historia börjar strax efter inlandsisens tillbakadragande för år sedan. Den äldsta skogsvegetationen invandrade från söder och utgjordes av björk, tall och havtorn. Granen invandrade norrifrån och etablerade sig i området för cirka 2500 år sedan. Skogsbränder förekom med ett nästan cykliskt förlopp och föryngrade skogarna. Skogsbrandfrekvensen varierade på olika marktyper, ofta på torra tallmarker, och mera sällan på fuktiga granmarker. Ett egentligt skogsutnyttjande av människan inleddes först i samband med invandringen av jordbrukande och boskapsskötande bönder. I Härjedalen skedde denna jordbruksexpansion under Vikingatiden ( e Kr). Bebyggelsen var ända fram till slutet av 1500-talet huvudsakligen bunden till de lättbearbetade sedimentmarkerna i älv- och ådalarna. Skogsutnyttjandet var också begränsat till dessa områden. Samekulturen nådde Härjedalen först på 1500-talet. Renskötseln innebar ett extensivt skogsutnyttjande över stora arealer. Under början av 1600-talet inleddes en viktig förändring, då koloniseringen av de högre belägna moränmarkerna inleddes. Denna utveckling pågick ända in på 1900-talet, men var som intensivast under och 1700-talen. Koloniseringen uppmuntrades av myndigheterna, och hörsammades, till att börja med, mestadels av krigströtta finnar. Med eldens hjälp beredde de överlevnadsmöjligheter för sig och sin boskap. Svedjebruket inledde nu en renässans med betydande förändringar inom stora skogsområden. En näringsgren som i ännu högre grad innebar lokala förändringar av skogen och landskapet var gruv- och bruksnäringen, som började växa fram i slutet av 1600-talet. Dessa verksamheter krävde mycket stora mängder skogsråvara. Ljusnedals kopparverk och järnbruk ( ) tillhörde de äldre och mer betydelsefulla verksamheterna. Det stora genombrottet för sågverksindustrin kom på 1850-talet. Högproduktiva ångsågverk anlades i första hand efter norrlandskusten. Efterfrågan på sågtimmer blev mycket stor, och i inledningsskedet skrevs 50-åriga dimensionsavverkningskontrakt mellan sågverksägare och bönder. Redan år 1870 hade ungefär 1/3 av alla skattelagda hemmantal i Jämtlands län sålt avverkningsrätter till sågverksindustrin. Förvärven av avverkningsrätter, i främst Lillerdalsområdet, var en viktig råvarubas för Engelska bolaget och dess arvtagare Hudiksvalls Trävaruaktiebolag. Trävarubolaget förenades sedermera med AB Iggesunds Bruk. Senare inleddes också i stor utsträckning uppköp av bondeskog. Under perioden beräknas att bolagen köpte in ungefär 90 % av sina idag ägda skogsmarker. Flottledsnätet byggdes ut i snabb takt och snart blev nästan alla skogar i landskapet tillgängliga för avverkning och vidaretransport till industrierna utefter kusten. På 1940-talet slog trakthyggesbruket och aktiv återbeskogning igenom. Detta märks bland annat genom att en stor del av innehavet på distriktet är ungskogar som idag är 50 år eller yngre. 10

10 AREAL, HA 2.3 DAGENS SKOGSTILLSTÅND Alla uppgifter som beskriver distriktets skogar är hämtade ur Holmen Skogs beståndsregister (SVEG). Skogstillståndet är av naturliga skäl inget statiskt tillstånd utan förändras kontinuerligt, främst genom tillväxt, avverknings- och skogsvårdsåtgärder. Alla utförda åtgärder uppdateras löpande, och årligen sker en framskrivning av beståndsregistret vad gäller ålder och virkesförråd ÅLDERSKLASSFÖRDELNING Det finns en tydlig ålderssvacka i åldersklasserna år, figur 2.2. Trakthyggesbruket infördes på 1950-talet. Då dominerades markerna av äldre skog som var plockhuggen och dimensionsavverkad UNDER LSÅ ÖVER LSÅ K ÅLDERSKLASS Figur 2.1. Åldersfördelningen på Svegs distrikt. Figuren visar arealen produktiv skogsmark inklusive naturområden fördelat på åldersklasser. LSÅ= Lägsta tillåtna slutavverkningsålder. 11

11 ha, planområde ha, distriktet Vemdalen Ljusnan Lillhärdal Sveg Figur 2.2. Diagrammet visar åldersklassfördelningen för de hänsynsplaneområden som distriktet är indelat i. Aktuella sammanställningar över åldersklassfördelningen på distriktet finns i rapportbilagan, Rapport SVEGB02 Skogstillstånd per åldersklass, inkl naturområden och Rapport SVEGB54 Underlag för hänsynsplaner, åldersklassfördelning TRÄDSLAGSBLANDNING Tall är det dominerande trädslaget inom distriktet. I kartbilagan redovisas exempel på temakarta över trädslagsfördelning. Figur 2.3. Diagrammet visar trädslagsblandningen i % av volymen på distriktets totala skogsmarksinnehav. 12

12 ha, planområde ha, distriktet LÖVBESTÅND Distriktet består till stora delar av magra tallmarker där det saknas naturliga förutsättningar för att skapa lövbestånd. Figur 2.4. Diagrammet visar i % andelen lövdominerade marker inom respektive delområde. Vemdalen Ljusnan Lillhärdal Sveg Figur 2.5. Diagrammet visar åldersfördelningen för de lövdominerade bestånden. För respektive åldersklass anges andelen av den totala lövdominerade marken i %. Aktuella sammanställningar över lövbestånd finns i rapportbilagan, Rapport SVEGB53 Underlag för hänsynsplaner, lövskogar. 0 13

13 ha, planområde ha, distriktet ha, planområde ha, distriktet TALL OCH GRANBESTÅND Vemdalen Ljusnan Lillhärdal Sveg kal mark Figur 2.6. Diagrammet visar hur de talldominerade bestånden är fördelade i respektive åldersklass. Linjen visar snittet för hela distriktet kal mark 0-10 Vemdalen Ljusnan Lillhärdal Sveg Figur 2.7. Diagrammet visar hur de grandominerade bestånden är fördelade i respektive åldersklass. Linjen visar snittet för hela distriktet. Aktuell sammanställning över tall- och granbestånd finns i rapportbilagan, Rapport SVEGB55 Underlag för hänsynsplaner, övriga nulägesuppgifter

14 3 KARTLÄGGNING AV NATUR- OCH KULTURVÄRDEN 3.1 INVENTERINGS- OCH PLANERINGSARBETE NYCKELBIOTOPSINVENTERINGEN Under perioden genomfördes en nyindelning av majoriteten av Holmens skogar och i samband med denna utfördes även nyckelbiotopsinventeringen. Nyckelbiotopsinventeringen i samband med nyindelningen gjordes i tre steg. I det första steget förtolkades flygbilder med avancerade stereoinstrument. Vid förtolkningen avgränsades bestånd utifrån trädslagsblandning, ålder m m. Områden som utifrån trädskiktets struktur och läge i terrängen misstänktes ha höga naturvärden markerades. Biotoper med hög lövandel, bäckmiljöer, raviner och branter är exempel på områden som markerades vid flygbildstolkningen. I det andra steget kontrollerades och justerades förtolkade data i fält och dessutom uppmättes kompletterande variabler. Eventuella nyckelbiotoper som markerats vid flygbildstolkningen besöktes i fält av dem som utförde nyindelningen. Dessa bedömde naturvärdet i områdena. Tydliga biotoper klassades som nyckelbiotoper medan osäkra fall kvarstod som eventuella nyckelbiotoper. Dessutom tillkom ytterligare områden som fältkontrollanten hittade i detta steg. I det tredje och sista steget besökte tjänstemän från distriktet eller anlitad personal samtliga eventuella nyckelbiotoper och bedömde om de hade tillräckligt höga naturvärden för att klassas som nyckelbiotop eller objekt med naturvärden. Metodiken innebär att den utförda inventeringen inte är helt fullständig, då all Holmens mark inte har fältbesökts. Mindre områden med höga natur- eller kulturvärden kan därför fortfarande vara oregistrerade. Vid all avverkningsplanering görs en naturvärdesbedömning för att återfinna dessa områden, som då kan undantas och registreras. Inventeringen på Svegs distrikt har utförts av Bror Österman och har pågått sedan Två områden har specialinventerats som enskilda arbeten vid kurser på Sveriges Lantbruksuniversitet. Dessa inventeringar finns i bilagor till hänsynsplanen ÖVRIGT BESLUTSUNDERLAG Uppgifter har inhämtats från ortsbefolkningen och ideella naturvårdsföreningar som t ex Svenska Naturskyddsföreningen. Externa inventeringar som beaktats i denna studie är t ex: Naturvärdesinventering 1992, Gudrun Norstedt Klaxås-nybodarna, Gönkrok Mats Wedin: Kvinnfolksbaracken Bert Andersson: Örastupet Forskningsresa i naturvårdens utmarker,

15 3.2 RESULTAT AVSATTA AREALER Sammanställningar över de avsatta arealerna redovisas i rapportbilagan: Rapport SVEGB50 Underlag för hänsynsplaner, avsatta arealer Rapport SVEGB51 Underlag för hänsynsplaner, biotopsgrupper I kartbilagan redovisas exempel på temakarta över avsatta arealer samt fördelning på biotopgrupper. Sammanställning av de avsatt arealerna medtagna respektive inte medtagna i miljömålet återfinns i tabell 3.1 och tabell 3.2. Tabell 3.1. Tabellen visar andel avsatta arealer medtagna i miljömålet. Prod. areal (ha) Vemdalen Ljusnan Lillhärdal Di. Sveg Antal Antal Antal Antal objekt objekt objekt objekt % av prod. areal Prod. areal (ha) % av prod. areal Prod. areal (ha) % av prod. areal Prod. areal (ha) % av prod. areal Naturområden Naturreservat Holmenreservat Nyckelobjekt , , , ,1 Naturvärdesobj , , ,9 Delsumma , , Naturarealer Nyckelbiotoper 0, ,5 1 0 Delsumma 0, ,5 1 0 Totalt , ,

16 Barrskogar Lövskogar Sumpskogar Hävd Brandpåverkat Topografi Vatten ha, planområde ha,distriktet Avsatta arealer per biotopgrupp Sveg Topografi Brandpåverkat 11% 0% Hävd 0% Sumpskogar 16% Lövskogar 1% Vatten 5% Barrskogar 67% Figur 3.1. Diagrammet visar avsatta fördelningen mellan olika biotoper för de avsatta arealerna som medräknas i miljömålet. Vemdalen Ljusnan Lillhärdal Sveg Figur 3.2. Fördelningen mellan biotopgrupper för respektive delområde. Endast arealer som medräknas i miljömålet är medräknade. 17

17 Tabell 3.2. Dominerande biotoper, areal och andel i % av den avsatta arealen Biotop Areal, ha BARRNATURSKOG URSKOGSLIK 526 BARRSKOG DELVIS PÅVERKAD 3266 MYRHOLME 414 SKIKTAD TALLSKOG 111 GRANSUMPSKOG 533 LÖVSUMPSKOG 33 MYRMOSAIK 121 TALLSUMPSKOG 30 BLANDSUMPSKOG KULTURMILJÖER Härjedalen bär en stark prägel från det gamla bondesamhället med en fäbodkultur som utvecklades under flera hundra år. Inom Svegs distrikt finns därför ett stort antal gamla fäbodvallar på företagets marker. Många fäbodvallar som inte varit i drift på mycket lång tid har dock förfallit och idag återstår bara rester av byggnader och husgrunder. I början av talet rustades ett antal vallar på initiativ av dåvarande förvaltaren på Svegs skogsförvaltning, Leif Eriksson. Mycket arbete lades ner på att höja grunder, byta ut stockar och lägga nya tak. I dag kan konstateras att renoveringsinsatserna för 30-talet år sedan var mycket lovvärda. Även under senare tid har renoveringsarbete pågått och flera vallar har fått nya tak. På företagets marker i Härjedalen finns idag ett antal väl rustade fäbodvallar med stort kulturmiljövärde. I nutid finns inte längre någon fäbodvall som är under drift och problem uppstår hur framtida skötsel ska kunna upprätthållas. Den levande fäbodvallen var en öppen miljö som numera snabbt förbuskas och växer igen utan hävd. En del vallar utnjyttas av olika jaktlag och några är uthyrda till privatpersoner, på så vis sker en viss skötsel och hävd. Ett antal fäbodvallar skulle behöva tas om hand av kulturmiljöintresserade personer som med företagets hjälp vore beredda att återskapa den gamla vallrutan. Röjningsarbete av busk- och lövsly är nödvändigt. Eftersom en återgång till den gamla betesdriften inte längre är realistiskt så kanske en årlig slåtterdag med lie vore ett alternativ för att upprätthålla den säregna ängsfloran på en fäbodvall. Några av de bäst bevarade fäbodvallarna på Svegs distrikt är: Överbergsbäckarna Stor-Tävremsvallen Rosstjärnvallen Nybodarna, Storblekan Rottenhållan Gönhållan Rasp 18

18 3.2.3 VATTENMILJÖER Vattennära miljöer är som regel alltid värdefulla naturmiljöer. Sjöstränder utgör övergångszoner där olika biotoper möts. Bäcknära miljöer är speciella biotoper i skogslandskapet, med hög artrikedom. Även vattenmiljön har en viktig ekologisk funktion och stor artrikedom. En stor del av den avsatta arealen utgörs av vattenpåverkade miljöer som sumpskogar, bäckdrog och kantzoner mot vatten och myr. Avverkning intill vatten skall ske med särskild hänsyn AVSATTA AREALER SOM INTE MEDRÄKNAS I REGIONENS MILJÖMÅL Endast bestånd som har dokumenterade naturvärden eller förväntas utveckla naturvärden inom en nära framtid ingår i miljömålet. Bestånd som av annan anledning undantas skogsbruk redovisas i rapportbilagan, Rapport SVEGB50 Underlag för hänsynsplaner, avsatta arealer VIKTIGA OMRÅDEN FÖR RENSKÖTSEL Holmen Skog accepterar och tar hänsyn till den samiska renskötsel som bedrivs på det markinnehav som befinner sig inom det område som i Lantbruksstyrelsen, Statens Planverks rapport 44 del 5, 1978, anges som renskötselområde samt vad som avtalats i förlikningsavtal Om markinnehavet ligger ovan angivet område skall hänsyn tas till rennäringen enligt skogsvårdslagen 31. Vad beträffar samråd tillämpas föreskrifter och allmänna råd enligt 20 och 31 i skogsvårdslagen, om inte annat överenskommits utanför renskötselns åretruntmarker. Svegs distrikt skall samråda med fyra samebyar: Ruvhten Sijte, Mittådalens-, Handölsdalensoch Tåssåsens sameby. Tidpunkt för samrådsmöte beslutas av parterna gemensamt. Vid samrådsmöten skall protokoll föras. Av protokollet skall framgå vilka områden och åtgärder som berörs vid samrådet, vad som överenskommits och vilka skiljaktiga uppfattningar som kvarstår. Protokoll såväl som bilagor justeras av bägge parter. På markinnehavet inom renskötselområdet beaktar Holmen Skog i sin planering tillgången på hänglavbärande skog och lämnar kantzoner mot myrar och bäckar samt bevarar områden/trädsamlingar inom eller i anslutning till avverkningstrakt som spridningskällor för hänglav. Markbehandling, som behövs för att trygga återväxten av skog, sker med minsta möjliga påverkan på marker av lavrik typ, lavtyp och torra rismarker med inslag av lav, och/eller samråd med resp. sameby. Bränning utföres inte på lavmarker som är viktiga för rennäringen. Inom renskötselområdet skall Holmen Skog ta hänsyn till och respektera i samverkan med samerna och med hänvisning till deras ájourförda markanvändningsredovisningar identifierade 19

19 platser av särskild betydelse för samerna i kulturellt, ekologiskt, ekonomiskt eller religiöst hänseende. 20

20 4 BRISTANALYS 4.1 ASIO- KLASSNING Branden var tidigare den störningsfaktor som hade störst areell påverkan på skogsekosystemen. Utifrån kunskaper om hur ofta ett område brinner, och hur det påverkar sammansättningen av skogstyper kan man bilda sig en uppfattning om hur landskapet såg ut innan människans påverkan blev omfattande. Ett sätt är den så kallade ASIO-modellen, där skogsmark indelas i typer av mark efter hur ofta de brann: Aldrig, Sällan, Ibland eller Ofta. Mer information om ASIO-modellen och hur den kan användas för att skapa sig en bild av ett referenslandskap finns som bilaga till hänsynsplanen. Sammanställning över distriktets ASIO-klassning finns rapportbilagan, Rapport SVEGB56 Underlag för hänsynsplaner, referenslandskap 6% 6% 8% A-MARK S-MARK I-MARK O-MARK 80% Figur 4.1. Diagrammet visar fördelningen av ASIO-klasser på produktiv skogsmark på distriktet. Beräkningen är gjord med beståndsregistret som grund. 21

21 Tabell 4.1 visar fördelningen för ASIO-klasserna för respektive hänsynsplaneområde ASIO-KLASS HÄNSYNSPLANEOMRÅDE A-MARK S-MARK I-MARK O-MARK VEMDALEN 9% 10% 79% 2% LJUSNAN - HOAN 2% 9% 82% 7% LILLHÄRDAL 10% 5% 77% 8% SVEGS DISTR. 6% 8% 80% 6% HOLMENSKOG 2% 18% 72% 8% SVERIGES SKOGSMARK 5% 15% 70% 10% REFERENSLANDSKAPET För att ha ett mål för vilka skogstyper som är viktiga att bevara eller återskapa är det viktigt att ha en referens till hur landskapet såg ut långt tillbaka i tiden. Genom att dela in bestånden i ASIO-klasser kan man skatta fördelningen av olika skogstyper i ett tänkt referenslandskap. Sammanställning över referenslandskapet på distriktet finns i rapportbilagan, Rapport SVEGB56 Underlag för hänsynsplaner, referenslandskap 22

22 AREALANDEL 4.2 JÄMFÖRELSE MELLAN REFERENSLANDSKAPET OCH DAGENS LANDSKAP Jämförelse mellan ett referenslandskap och dagens skogstillstånd redovisas i rapportbilagan, SVEGB56 Underlag för hänsynsplaner, referenslandskap Brandfrekvensen, d v s hur stor andel av arealen som kan antas ha brunnit årligen, kan för referenslandskapet uppskattas enligt följande (efter Rülcker & Angelstam, 1994): A-mark brann i princip aldrig. S-mark kan antas ha brunnit 1 gång vart 250:e år, d v s brandfrekvensen var: 1/250*100 = 0,4 % per år på S-mark. I-mark kan antas ha brunnit 1 gång vart 100:e år, d v s brandfrekvensen var: 1/100*100 = 1 % per år på I-mark. O-mark kan antas ha brunnit 1 gång vart 50:e år, d v s brandfrekvensen var: 1/50*100 = 2 % per år på O-mark. Årlig brandpåverkad areal redovisas i rapportbilagan, Rapport SVEGB56 Underlag för hänsynsplaner, referenslandskap 60% 50% 57% 49% REFERENSLANDSKAP NULÄGE 40% 39% 30% 26% 20% 10% 0% EN- OCH FLERSKIKTAD TALLSKOG 13% 1% 12% 3% BLANDSKOG LÖVBRÄNNOR GRAN, LÅNG KONTINUITET SKOGSTYP Figur 4.2. Diagrammet visar skillnaden i förekomst av olika skogstyper i dagens skogslandskap jämfört med ett referenslandskap grundat på ASIO-modellen. Inom distriktets skogar finns i förhållande till ett tänkt referenslandskap brister avseende främst mängden lövbrännor/lövskog och gammal granskog med längre kontinuitet. Som framgår av tidigare avsnitt i denna plan är det svårt att rekonstruera ett referenslandskap, då det varit starkt påverkat av människan ända sedan sista istiden, och brandförekomsten sannolikt också förändrats av människan. Bristanalysen kan därför endast ses som vägledande. 23

23 ANDEL ÄLDRE SKOG 70,0% 60,0% REFERENS ANDEL AV PRODUKTIV AREAL, % NULÄGE, AREAL ÖVER LSÅ, % 50,0% 40,0% 30,0% 20,0% 10,0% 0,0% VEMDALEN LJUSNAN - HOAN LILLHÄRDAL SVEGS DISTR. Figur 4.3. Diagrammet visar andelen äldre skog i ett referenslandskap grundat på ASIO-modellen jämfört med andelen äldre skog i dagsläget. 24

24 4.3 PRIORITERING AV OBJEKT Prioritering av objekt som avsätts i hänsynsplanen har gjorts i följande ordning: 1. Befintliga natur- eller kulturmiljövärden (nyckelbiotoper, reservat, kulturmiljöer mm) 2. Geografisk fördelning inom distriktet 3. Bristanalys i förhållande till referenslandskapet 4. Fördelning mellan distrikt (avstämning mot regionmål) Kärnan i hänsynsplanen är områden med dokumenterat höga naturvärden. Hit räknas nyckelbiotoper, Holmenreservat och naturreservat. Bristanalysen används för att prioritera bland objekten som används för att 5 % målet uppnås på regionnivå på Holmen Skog. Här tillkommer t.ex. objekt med naturvärden, övrigt FSCområde och motsvarande. Möjligheten att bilda större sammanhängande områden har beaktats i valet av bestånd som ej har de högsta naturvärdena. Ett av Holmen Skogs prioriterade miljömål är att minst 5 % av den produktiva skogsmarksarealen inom var och en av Holmen Skogs regioner skall undantas från avverkning. På distriktsnivå är ambitionen att minst 3 % undantas. För att regionmålet skall nås avsätts därför mer än 5 % av skogsmarken på distrikt med högre naturvärden. Detta innebär även att inom distrikt med ont om avsättningsbar skog har i vissa fall bestånd med relativt sett låga naturvärden undantagits framför bestånd med högre naturvärden inom andra distrikt. Zoner kring vattendrag har i vissa fall medräknats om bredden är >25 m på vardera sidan om bäcken och det gått att motivera såsom ekologiskt funktionellt. I första hand sker prioriteringen efter befintliga naturvärden (se ovan), och möjligheten att skapa eller binda samman större områden. 25

25 5 RIKTLINJER OCH MÅL 5.1 AVSATTA AREALER MÅL Målet är att på regionnivå undanta minst 5 %. På distrikt Sveg har 9,9 % (8 090 ha) avsatts. Inom Regionen har mer än 5 % avsatts. Avsatta arealer redovisas i rapportbilagan, Rapport SVEGB50 Underlag för hänsynsplaner, avsatta arealer Rapport SVEGB51 Underlag för hänsynsplaner, biotopsgrupper ÅTGÄRDSFÖRSLAG Avsatta områden skall behandlas så att naturvärdena bibehålls långsiktigt. Största delen av den avsatta arealen är beroende av lång kontinuitet och inga aktiva skötselåtgärder behövs där. En del områden kommer att skötas genom i huvudsak gallring och plockhuggning för att gynna löv på framför alt granens bekostnad. Talldominerade biotoper med spår av tidigare skogsbränder men avsaknad av stora mängder död ved och gamla träd kan bli föremål för naturvårdsbränning. 5.2 LÖVSKOGAR MÅL Målet är att på regionnivå skall minst 5 % av den frisk och fuktig marken bestå av lövdominerade bestånd under merparten av omloppstiden. På distrikt Sveg är för närvarande 0,7 % av den frisk och fuktig marken beskogad med lövdominerade bestånd. På regionnivå är måluppfyllelsen för närvarande 3,7 %. Åldersklassfördelning på lövskogarna och lövskog per markfuktighetsklass redovisas i rapportbilagan, Rapport SVEGB53 Underlag för hänsynsplaner, lövskogar ÅTGÄRDSFÖRSLAG Distriktet består till stor del av magra tallmarker där det saknas naturliga förutsättningar för att skapa lövbestånd. Målet för distriktet är därför cirka 2 %. För att öka andelen lövrika bestånd skall distriktet vidta följande åtgärder: främst på fuktig mark där spontan lövföryngring uppträder skall man genom lämplig skötsel behålla en hög lövandel under beståndets livslängd. genom röjning och gallring i lämpliga bestånd, vidmakthålla lövdominansen samt påskynda diameterutvecklingen. identifiera lövrika delar av större bestånd samt beskriva och behandla dem som egna enheter. 26

26 verka för att hålla viltstammar på en sådan nivå att utveckling av lövträd och lövrika bestånd underlättas. 27

27 5.3 ÄLDRE SKOG MÅL Enligt Holmen Skogs prioriterade miljömål skall minst 20 % av den produktiva skogsmarksarealen inom varje distrikt långsiktigt utgöras av skog som är äldre än lägsta tillåtna slutavverkningsålder (LSÅ) enligt Skogsvårdslagen ÅTGÄRDSFÖRSLAG I dag är andelen skog äldre än LSÅ på Svegs distrikt, inklusive avsatta arealer 48 %. Åldersklassfördelningen redovisas i rapportbilagan, Rapport SVEGB54 Underlag för hänsynsplaner, åldersklassfördelning. I kapitel 6 redovisas gällande avverkningsberäkning som har anpassats till detta mål. 5.4 BRAND MÅL I referenslandskapet beräknas det inom distriktet i genomsnitt ha brunnit omkring 815 ha årligen (cirka 1,0 % av arealen). Ett av Holmen Skogs miljömål är att varje Region under en femårsperiod ska försöka bränna minst 5 % av den årliga föryngringsytan på torr och frisk mark ÅTGÄRDSFÖRSLAG Den sammanlagda årsytan på torr och frisk mark under perioden uppgick till 3900 ha på distriktet. Detta innebär att det inom distriktet bör vara lämpligt att sammanlagt bränna i storleksordningen 195 ha under en femårsperiod. Utförda och planerade bränningar redovisas i rapportbilagan, Rapport SVEGB52 Underlag för hänsynsplaner, bränningar 28

28 6 AVVERKNINGSBERÄKNING DISTRIKT SVEG 6.1 BAKGRUND Under år 2000 gjordes en företagstaxering av hela Holmen Skog marker. Taxeringen utfördes med hjälp av Indelningspaketet. Region Iggesund delades upp i tre beräkningsområden: 1. distrikt Sveg 2. distrikt Uppland 3. Iggesund, övriga distrikt Under 2001 gjordes även avverkningsberäkningar för dessa områden med hjälp av Indelningspaketet Vid denna avverkningsberäkning har Holmen Skogs AVB-program använts. Programmet är ett konsekvensberäkningsprogram där resultat analyseras och förutsättning ändras tills resultatet uppfyller de krav som ställs. Detta avsnitt i hänsynsplanen är ett utdrag ur den ordinarie distriktsvisa avverkningsberäkningen. Redovisningen har anpassats för att ingå i den hänsynsplan som tagits fram för distrikt Sveg. För en mer detaljerad redovisning av avverkningsberäkningen hänvisas till den ordinarie AVB redovisningen. 6.2 MODELL ALLMÄNT Avverkningsberäkningen är gjord med beståndsregistret som grund och beaktar de miljörestriktioner som gjorts i hänsynsplaneringen. Avverkningsnivån är anpassad till Holmen Skogs skoghushållningspolicy enligt nedanstående: Skogsvårdslagens restriktioner Holmens skogsvårdsprogram Holmens naturrestriktioner utöver SVLs krav Fortsatt förrådsuppbyggnad Jämn eller ökande avverkningsnivå 5 % av arealen undantas per region Minst 3 % av arealen undantas per distrikt Minst 20 % av arealen över LSÅ (Lägsta slutavverkningsålder enl. Skogsvårdslagen) Minst 10 % av arealen över Rekommenderad ålder (LSÅ + 10 %) Detaljhänsyn vid slutavverkning motsvarande 5 % av volymen Beräkningen har utförts av Ingmar Östman, skogsvårdsavdelningen, Holmen Skog. Krav på jämt slutavverkningsuttag mellan perioderna har ställts i beräkningen för distriktet. Slutavverkningsnivån har testats och justerats efter kravet på att minst 20 % av arealen alltid skall vara äldre än LSÅ och att minst 10 % av arealen skall vara äldre än 10 % över 29

29 rekommenderad ålder. Gallringsuttagets nivå har beräknats med hjälp av Skogsstyrelsens gallringsmallar UNDANTAGNA AREALER I beräkningarna ingår samtliga bestånd i SVEG-registret, inklusive naturområden. Naturarealerna, som på distrikt Sveg uppgår till 1144 ha, ingår däremot inte då dessa saknar samtliga beståndsuppgifter. I samband med beräkningen undantogs följande arealer från avverkning; Naturarealer - hela bestånd som undantagits av naturvårdsskäl OBS-områden - delar av bestånd som undantagits av naturvårdsskäl Svåra drivningsförhållanden - lutning > 4 och ytstruktur > 4 Övriga undantagna arealer (utlottade) Summa ha 228 ha 171 ha 53 ha ha Totalt undantas 11 % av produktiv areal. Vid beräkningarna har dessutom 5 % av volymen undantagits för den detaljhänsyn som tas vid slutavverkning. Av denna volym avser 3 % undantagna arealer (kantzoner mm) och 2 % undantagna volymer (enstaka träd och trädgrupper). 30

30 6.3 AVVERKNINGSFÖRSLAG FÖR DISTRIKT SVEG AVVERKNINGSVOLYMER OCH -AREALER I figur redovisas volymer och arealer som enligt avverkningsförslaget avverkas per 10- årsperiod. Den årliga slutavverkningsvolymen (inkl skiktavverkning) i första perioden ( ) ligger på 142 km 3 sk. Slutavverkningsvolymerna varierar ytterst lite mellan perioderna. Under den senaste 3-årsperioden ( ) har slutavverkningsvolymen på distrikt Sveg i genomsnitt varit 170 km 3 sk/år. Den årliga slutavverkningsarealen i första perioden är 722 ha. Slutavverkningsarealerna minskar de kommande perioderna på grund av ökade volymsuttag per hektar. Bestockningen i slutavverkning kulminerar i den sjunde perioden med 300 m3sk/ha. Under den senaste 3-årsperioden har slutavverkningsarealen på distrikt Sveg i genomsnitt varit 858 hektar och uttaget har i genomsnitt varit 197 m 3 sk/ha. Gallringsvolymerna ökar kraftigt från 8 km 3 sk i första perioden till 60 km 3 sk/å i den sjunde perioden. De årliga gallringsarealerna ökar från 90 ha i första perioden till ca 1000 hektar i den nionde perioden. Under den senaste 3-årsperioden har gallringsarealen på distrikt Sveg i genomsnitt varit 95 hektar och uttagen volym har i genomsnitt varit 6 km 3 sk. Den första perioden är det totala volymuttaget 86 % av tillväxten. Under 100-årsperioden tas cirka 83 % av tillväxten ut. På distrikt Sveg har cirka ha planterats med contorta. Föryngringarna utfördes under en kort tidsperiod, varför hanteringen av dessa skogar har stor betydelse i beräkningarna. I skötselgruppen contorta görs inga gallringar och slutavverkningarna sker mellan 50 och 85 års ålder beroende på ståndortsindex. Eftersom contortan tvångsavverkas vid uppnådd maxålder blir contortaavverkningarna mycket koncentrerade i tiden. 31

31 Ha / år Km3sk 300 Totalavverkning och tillväxt Di Sveg 200 Gallring Övrig avv Slutavv Tillväxt Period Ingmar Östman SVA Holmen Skog Figur 6.1. Årlig total avverkningsvolym per 10-årsperiod samt nettotillväxt Avverkning ha/år Di Sveg Slutavv Övrig avv Gallring Period Ingmar Östman SVA Holmen Skog Figur 6.2. Årlig avverkningsareal per huggningsform och 10-årsperiod. 32

32 6.3.2 AREALER ÖVER LSÅ INKLUSIVE NATUROMRÅDEN Under den femte perioden är arealen över LSÅ vid den lägsta nivån, cirka 25 %, därefter ökar andelen. Under den sjätte perioden är arealen över rekommenderad ålder (LSÅ + 10 %) vid den lägsta nivån, därefter ökar andelen (fig.6.3). 60 Areal % över LSÅ resp REK ålder Di Sveg % LSÅ Rek Period Ingmar Östman SVA Holmen Skog Figur 6.3. Andel av arealen (inklusive undantagna arealer) över LSÅ och andel av arealen (exklusive undantagna arealer) över rekommenderad ålder per 10-årsperiod TILLVÄXT OCH FÖRRÅDSUTVECKLING Den löpande tillväxten är under den första perioden 2,5 m 3 sk/ha och år (fig. 6.4). Den genomsnittliga bestockningen per hektar ökar från 91 m 3 sk/ha i ingången av första perioden till cirka 132 m 3 sk/ha i den tionde perioden (fig.6.5). Tallandelen som i den första perioden är 71 % minskar till 52 % i den femte perioden för att därefter öka. Contortaandelen kulminerar i period sex då andelen är 25 %. 33

33 M3sk / ha m3sk 4 Tillväxt m3sk/ha och år Di Sveg 3 2 Tillväxt Period Ingmar Östman SVA Holmen Skog Figur 6.4. Genomsnittlig volymstillväxt per 10-årsperiod M3sk / ha Di Sveg Period Ingmar Östman SVA Holmen Skog Di 12 Figur 6.5. Genomsnittlig bestockning per 10-årsperiod. 34

34 % 100 Trädslagsblandning Di Sveg Contorta Löv Gran Tall Period Ingmar Östman SVA Holmen Skog Figur 6.6. Virkesförrådets volymvägda trädslagsblandning per 10-årsperiod. 35

35 7 REFERENSER Hänsynsplan över Bergsjö distrikt, 1998, MoDo Skog, Bergsjö Distrikt, Region Iggesund. Normark Erik, Rantaniemi Lisbeth, 1998, MoDoSkog Örnsköldsvik SVA, Förslag till utformning av hänsynsplaner i MoDoSkog Normark Erik, Rantaniemi Lisbet, 1999, MoDoSkog Örnsköldsvik SVA, Riktlinjer för uthålligt Skogsbruk Rülcker C, Angelstam P och Rosenberg P Naturlig branddynamik kan styra naturvård och skogsskötsel i boreal skog. Skogforsk. Resultat nr Svensk FSC-standard för certifiering av skogsbruk, Svenska FSC-arbetsgruppen. 24 september Praktisk skogshandbok, 14:e upplagan. Sveriges Skogsvårdsförbund, Djurholm Isaksson, Lennart (1982): Urskogar och urskogsartade naturskogar i Jämtlands län. Länsstyrelsen i Jämtlands län 36

36 8 KARTBILAGA 8.1 DISTRIKTSKARTA 8.2 REGIONKARTA 8.3 KARTA ÖVER AVSATTA AREALER 8.4 AVSATTA AREALER, FÖRDELNING PÅ BIOTOPGRUPPER 8.5 TRÄDSLAGSFÖRDELNING 8.6 MARKFUKTIGHETSKLASSER 8.7 VEGETATIONSTYPER 8.8 JORDARTER 37

37 Fotnot: Kartan visar skogsinnehav och aktuella distriktsgränser. Sedan denna hänsynsplan gjordes har några distrikt slagits samman, vilket framgår av kartan ovan. 38

38 39

39 40

40 41

41 42

42 43

43 44

44 45

45 9 RAPPORTBILAGA Aktuella uppgifter som tillhandahålles av distriktet. 9.1 SVEGB02 SKOGSTILLSTÅND PER ÅLDERSKLASS, INKL NATUROMRÅDEN 9.2 SVEGB04 NATUROMRÅDEN 9.3 SVEGB50 UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, AVSATTA AREALER 9.4 SVEGB51 UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, BIOTOPSGRUPPER 9.5 SVEGB52 UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, BRÄNNINGAR 9.6 SVEGB53 UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, LÖVSKOGAR 9.7 SVEGB54 UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, ÅLDERSKLASSFÖRDELNING 9.8 SVEGB55 UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, ÖVRIGA NULÄGESUPPGIFTER 9.9 SVEGB56 UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, REFERENSLANDSKAP 46

46 10 ÖVRIGA BILAGOR 10.1 BESKRIVNING AV ASIO-MODELLEN OCH BRISTANALYSEN Branden var tidigare den störningsfaktor som hade störst areell påverkan på skogsekosystemen. Blixten var den vanligaste brandorsaken, men även människan har haft stort inflytande genom svedjebruk och betesbränningar samt oavsiktliga antändningar. Numera är skogsbränder ovanliga, och de som uppstår släcks innan de har hunnit åstadkomma för stor ekonomisk skada. Brandfrekvensen, d v s hur ofta det brann i ett område, är beroende av klimat, topografi och ståndortsförhållanden. Brandintensiteten beror av mängden brännbart material, och dess uttorkningsgrad. Det vanligaste var lågintensiva bränder, där delar av marken lämnades mer eller mindre intakta och där en stor andel av träden överlevde. Härigenom skapades flerskiktade, ojämna bestånd som innehöll både löv- och barrträd. Intensiva kronbränder var ganska ovanliga. Oftast dog då hela trädskiktet och i det efterföljande beståndet fick lövträd goda förutsättningar. Blöta gransumpskogar och fuktiga granskogar i nordostsluttningar brann nästintill aldrig och kännetecknas därför av lång skoglig kontinuitet. Föryngring i dessa skogar sker genom så kallad intern beståndsdynamik, som innebär att plantor växer upp i små luckor som kontinuerligt bildas i beståndet. Mängden död ved var hög i dessa biotoper, vilket tillsammans med det stabila klimatet gjorde att många lavar, mossor och insekter gynnades här. Annan fuktig mark, t.ex. fuktiga granskogar i sydvända sluttningar som därför ibland lättare torkade ut, brann mer sällan först när betingelserna var de rätta. Här kunde flera hundra år passera mellan brandtillfällena. Ofta var dessa skogar en mosaik av lövrika och barrdominerade bestånd, båda i vilka granen dominerade alltmer ju längre tid som förflutit sen sista branden. Friska marker, där blåbär, skogsmossor och gräs dominerar i fältvegetationen, hade en högre brandfrekvens och brann i medeltal ungefär vart hundrade år. Träd som utvecklar skorpbark, som tall, vårtbörk och asp, överlevde ofta branden. Dessutom klarade sig ofta små fuktigare partier obrända. Skogen var därför ofta flerskiktad med inslag av grova lövträd och dungar med yngre lövskog. Torr skogsmark, som till exempel tallhedar, brann i medeltal ett par gånger per sekel. Eftersom bränderna ofta återkom var bränslemängden ganska liten. Marken är oftast mager, med låg produktion av bränsle (kvistar, barr mm), vilket också bidrog till att bränderna hade låg intensitet. Branden lämnade efter sig en olikåldrig, flerskiktad tallskog. Utifrån kunskaper om hur ofta ett område brinner, och hur det påverkar sammansättningen av skogstyper kan man bilda sig en uppfattning om hur landskapet såg ut innan människans påverkan blev omfattande. Ett sätt är den så kallade ASIO-modellen, där skogsmark indelas i typer av mark efter hur ofta de brann : Aldrig, Sällan, Ibland eller Ofta ASIO-modellen har i senare tids forskning ifrågasatts. Bl.a. visar studier att sambandet mellan brandfrekvens och skogstyp ej är så starkt som tidigare antagits. I dagsläget finns dock inte några bättre modeller för att enkelt kunna skaffa sig en landskapsövergripande bild på hur skogarna sett ut historiskt. ASIO-modellen är därför fortfarande ett av redskapen som använts 47