Kontaktfamilj till vem, varför och hur?

Transkript

1 FoU rapport 2013:3 Kontaktfamilj till vem, varför och hur? Handläggare inom Socialtjänsten i samtliga kommuner i Gävleborgs län beskriver en av sina vanligaste tjänster riktad till barn och unga Marie Löhman

2

3 Kontaktfamilj till vem, varför och hur? Handläggare inom Socialtjänsten i samtliga kommuner i Gävleborgs län beskriver en av sina vanligaste tjänster riktad till barn och unga Marie Löhman

4 FoU Rapport 2013:3 FoU Välfärd Region Gävleborg Layout: Gunilla Bloom Lundqvist Tryck: Backman Info, Gävle ISSN:

5 Förord Inom FoU Välfärd vid Region Gävleborg pågår sedan 2008 projektet Att dokumentera insatser för barn och unga med syfte att förbättra dokumentation och uppföljning inom socialtjänstens barn- och ungdomsarbete i länet. Det långsiktiga syftet är att kunna utvärdera olika insatser. Alla aktualiseringar sammanställs årligen för varje kommun samt för länet som helhet och möjliggör jämförelser mellan kommunerna och över åren. Insatser för barn och unga avseende kontaktfamilj och kontaktperson rapporteras idag till socialstyrelsen/scb endast på mängdnivå. Den generella kunskapen om vilka barn som får denna insats och vilka behov den avses svara mot är liten. Då kontaktfamilj/kontaktperson samtidigt är den vanligaste insats som erbjuds barn och unga, men det finns få utvärderingar gjorda av denna insats, har vi valt att göra en särskild studie av hur denna används i kommunerna i Gävleborgs län. Av vilka skäl beviljas den? Vilket behov svarar den mot? Vilka barn och unga får den? Vad innehåller den? Hur går det till när ärendet handläggs? Hur följs den upp? I denna rapport redovisas hur insatsen kontaktfamilj används inom socialtjänsten i kommunerna i Gävleborgs län. Förhoppningen är att rapporten ska komma till användning för utveckling av insatsen i länet, och också kunna utgöra ett kunskapsunderlag för kommuner i andra delar av landet. Gävle i juli 2013 Annika Almqvist FoU Chef FoU Välfärd, Region Gävleborg

6

7 5 Innehållsförteckning FÖRORD... 3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING... 5 SAMMANFATTNING INLEDNING... 9 Bakgrund... 9 Lagstiftning... 9 Syfte och frågeställningar...10 Syfte Frågeställningar TIDIGARE FORSKNING...11 Kunskapsöversikt Rapport från FOU Välfärd Gävleborg Licentiatavhandling Registerstudie METOD...15 Tjänsteforskningsansatsen...15 Tjänstemenyer Tjänstekartan Denna studie RESULTAT OCH ANALYS...17 Del 1. Beskrivning av tjänsten...17 Tjänsteerbjudandet = kontaktfamilj Klientens behov Tjänsteprocessen Kommentarer till tjänstekartan Tjänstesystemet Statistik Del 2 Olikheter, styrkor och svagheter i tjänsteprocessen...26 Klient och behov Tjänsteprocessen DISKUSSION...36 Styrkor i tjänsteprocessen...37 Behov av tjänsteutveckling...37 Maja 22 år Robert 25 år BILAGA 1. ANTALET OCH ANDELEN BEVILJADE KONTAKTFAMILJER FÖR BARN 0 20 ÅR...44 BILAGA 2. GÄVLE KOMMUN SAMMANFATTNING...45 BILAGA 3. SANDVIKENS KOMMUN SAMMANFATTNING...47 BILAGA 4. HUDIKSVALLS KOMMUN SAMMANFATTNING...49 BILAGA 5. BOLLNÄS KOMMUN SAMMANFATTNING...51 BILAGA 6. SÖDERHAMNS KOMMUN SAMMANFATTNING...53 BILAGA 7. LJUSDALS KOMMUN SAMMANFATTNING...55 BILAGA 8. OVANÅKERS KOMMUN SAMMANFATTNING...57

8 6 BILAGA 9. HOFORS KOMMUN SAMMANFATTNING...59 BILAGA 10. NORDANSTIGS KOMMUN SAMMANFATTNING...61 BILAGA 11. OCKELBO KOMMUN SAMMANFATTNING...63 REFERENSER...65

9 7 Sammanfattning Kontaktfamilj och kontaktperson är den vanligaste tjänsten som erbjuds barn och unga i kontakt med Socialtjänsten. Den har ökat i betydelse sedan den infördes socialtjänstlagen FoU Välfärd Gävleborg och länets kommuner fann det därför intressant att göra en jämförande studie av denna tjänst som förekommer i samtliga kommuner men beviljas av olika skäl och delvis till olika grupper. Syftet med denna rapport var att utifrån tjänsteforskningen beskriva och jämföra Socialtjänstens intentioner med insatsen kontaktfamilj i samtliga kommuner i Gävleborgs län. Vilka får insatsen? Hur ser deras behov ut? Hur går det till när ärendet handläggs? Vilka resurser och vilken organisation finns som stöd? Detta arbete omfattar endast kontaktfamilj medan kontaktperson redovisas i en separat rapport. Tidigare forskning (Andersson & Bangura Arvidsson 2001, Almqvist & Åsbrink 2010, Berg Eklundh 2010, och Brännström m.fl. 2012) visar på att få utvärderingar är gjorda av tjänsten kontaktfamilj (såväl som kontaktperson). Det som finns vittnar om nöjda klienter och en flexibel insats som används på olika sätt och till olika barn och unga. Kontaktfamilj ges oftast till de mindre barnen medan kontaktperson är vanligare i yngre tonår och uppåt. Tjänsten tillsätts ofta för att förebygga och kompensera brister i barnets uppväxtmiljö. T.ex. tunt nätverk, brist på stimulans, frånvarande fäder och mödrars behov av avlastning. Det är vanligt att föräldrar har en allvarlig social problematik såsom missbruk eller psykisk sjukdom. Ibland har barnet egna svårigheter som t.ex. ADHD. När det saknas samtycke från föräldrar ang en erbjuden insats eller andra alternativ saknas i kommunen blir kontaktfamilj det som ska tillgodose olika barns olika behov. Det vanligaste är att föräldrar själva ansöker om tjänsten men det förkommer också att socialtjänsten föreslår den utifrån en utredning om hur ett barn har det. Tidigare forskning anser samfällt att socialarbetarna sällan pratar med barnen om deras behov, och att deras delaktighet är begränsad när det gäller utförare och planering (i alla fall inledningsvis). Ökningen av tjänsten sedan den infördes har inte i motsvarande grad minskat antal placeringar i dygnsvård. Det är inte ovanligt att barn som har kontaktfamilj senare placeras på heltid. Det är också vanligt att tjänsten kombineras med andra insatser som t.ex. behandling i öppen vård. Denna studie utgår från tjänsteforskningen (Messing & Westlund 2004) vilken beskriver begreppet tjänst som aktiviteter eller handlingar som bildar en process i syfte att uppnå ett visst resultat. Genom att upprätta en tjänstekarta avser jag att tydliggöra tjänsten kontaktfamilj. Tjänstens innehåll och process från upptäckten av ett behov fram till att tjänsten upphör eller avslutas. Kartan kan på så sätt bli ett hjälpmedel i Socialtjänstens metodutveckling. Som underlag för min beskrivning har jag i grupp intervjuat 2 6 handläggare i varje kommun i Gävleborgs län. I handläggarnas beskrivningar av sina intentioner med tjänsten kontaktfamilj fann jag fler likheter än skillnader mellan kommunerna. Det resulterar i att jag upprättar en generell tjänstekarta för länets samtliga kommuner. Där framkommer att klienten oftast är yngre barn upp till tonåren och att det är deras ensamstående mamma som ansöker om tjänsten. De behov som påkallar tjänsten är stöd i omsorg och fostran, utökat nätverk, avlastning, stimulans och vila, alternativ uppväxtmiljö och behov av manliga förebilder. De olika kommunerna har fyra

10 8 olika sätt att organisera arbetet beroende av i vilken utsträckning man har en specialiserad organisation, med t.ex. familjehemssekreterare. Olikheter, styrkor och svagheter i tjänsteprocessen som jag ansåg värda att särskilt notera, lyfts fram i ett särskilt avsnitt och analyseras utifrån Berg Eklund (2010) samt Brännström m.fl. (2012). Avslutningsvis sammanfattas och diskuteras de styrkor och svagheter som framkommer i beskrivningen av tjänsteprocessen. Här noteras att barnperspektivet har stärkts då alla uppger att de talar med barnen under utredningen. Målen med tjänsten har blivit tydligare och följs upp mera noggrant än tidigare. Till svagheterna hör att det är att det kan finnas en otydlighet i vems behov tjänsten är till för att möta då det kan vara svårt att skilja barns behov från föräldrarnas. Ytterligare noteras i vilken utsträckning man använder nätverksarbete eller familjerådslag som hjälpmedel eller alternativ till kontaktfamilj och hur noggrant kontaktfamiljer utreds. Matchning av barnets behov mot kontaktfamiljens möjligheter och resurser samt inskolning i kontaktfamiljen diskuteras också. Ingen av de tillfrågade kommunerna hade vid intervjutillfället något formaliserat stöd att erbjuda sina kontakfamiljer. Av resultatet framgår att kommunerna i Gävleborgs län använder tjänsten i högre grad än i hela riket. Söderhamn har använt tjänsten mest av alla kommuner under åren Ljusdals har en markant ökning av antalet kontaktfamiljer sedan 2009 och är den kommun som hade den klart största användningen av alla Hofors har i stället en mycket markant minskning från 46 barn 2007 till 14 barn Minst användning av tjänsten sett över hela perioden har Hudiksvall. Rapporten pekar på skillnader mellan kommunerna när det gäller hur mycket de använder tjänsten. Vad detta beror på ges inga klara svar på utan jag kan endast spekulera i tänkbara förklaringar. Att större kommuner har fler specialresurser och kan erbjuda flera alternativa lösningar för barnet, att brist på resurser i form av alternativ i små kommuner gör att kontaktfamilj är det enda som står till buds. Det kan också handla om brist på eller god tillgång till kontaktfamiljer, att det är kultur i några kommuner och därmed en känd företeelse vilket dels påverkar flera att ansöka. Enskilda tjänstemännen kan ha en förkärlek för insatsen som sådan. I intervjuerna framkommer att det i också ibland handlar om politiska beslut om hur arbetet bör bedrivas. Hur kommunernas öppenvård fungerar och kan vara ett alternativ kan också ha betydelse. En förhoppning är att rapporten ska tjäna som ett underlag för egenanalys där varje kommun kommer att föra en diskussion om de egna siffrorna samt använder tjänstekartan som stöd i att granska och utveckla tjänsten kontaktfamilj i den egna kommunen.

11 9 1. Inledning Kontaktfamilj och kontaktperson är den vanligaste insats som erbjuds barn och unga som kommer i kontakt med Socialtjänsten, och som inte har så allvarliga problem att de behöva placering i fosterhem eller på institution. Insatsen har också ökat i betydelse sedan den infördes i den nya lagstiftningen Den nådde sin höjdpunkt 2004 då barn och unga hade någon av dessa insatser för att sedan plana ut (Berg Eklundh 2010) hade barn och unga någon av insatserna som inte går att särskilja då den samredovisas i Socialstyrelsens statistik (Brännström m.fl. 2012). Insatsen är frivillig och ingen rapporteringsplikt till socialtjänsten föreligger från kontaktfamiljer/kontaktpersoner utöver den generella anmälningsplikt som gäller för alla. Bakgrund Inom FoU Välfärd Gävleborg bedrivs i samarbete med länets kommuner ett projekt med syfte att förbättra dokumentation, uppföljning och utvärdering av Socialtjänstens insatser för barn och unga i länet. Inom ramen för detta projekt har det gjorts en kartläggning av öppenvårdsinsatser riktade till barn och unga i länets kommuner. Efter denna inventering fann man det intressant att göra en jämförande studie av insatsen kontaktperson och kontaktfamilj, då det är en insats som förekommer i alla kommuner i länet och är flexibel, vilket innebär att den kan ha olika innehåll, rikta sig till delvis olika grupper och beviljas med delvis olika motiv (Almqvist & Åsbrink 2010). Jag kommer att använda mig av tjänsteforskningens teori och begrepp (se kap 3) som jag ser som fruktbart för att få en bild av vilket behov insatsen svarar mot, vilket innehåll den har samt vilka resurser den ges. Detta tillvägagångssätt ger även möjligheter att identifiera likheter och skillnader i användningen av dessa insatser mellan länets kommuner. Denna rapport kommer endast att redovisa data avseende kontaktfamilj. Resultatet av undersökningen avseende kontaktperson kommer att redovisas i en särskild rapport. Lagstiftning I propositionen till 1982 års sociallagstiftning (Prop. 1979/80:1) betonades att kontaktfamilj skulle kunna bli en positiv resurs om man visade stor respekt för människors integritet och var vaksam på att inte skapa beroendeförhållanden. Insatsen skulle ej heller användas i för svåra ärenden men med möjlighet att kombineras med annat professionellt stöd. Insatsen ansågs kunna vara bättre än en placering av barn i familjer med behov av särskilt stöd och särskilt de som saknade nätverk. Tidigare, likväl som i nuvarande lagstiftning, anges inte någon definierad målgrupp eller hur insatsen ska användas (Berg Eklundh 2010). I nuvarande lagstiftning sägs följande om kontaktfamilj: Nämnden kan utse en särskild person (kontaktperson) eller en familj med uppgift att hjälpa den enskilde och hans eller hennes närmaste i personliga angelägenheter, om den enskilde begär eller samtycker till det. Socialtjänstlagen 3 6 (SFS2001:453)

12 10 Syfte och frågeställningar Syfte Syftet med denna studie är att utifrån tjänsteforskningens teori och begrepp beskriva och jämföra Socialtjänstens intentioner med insatsen kontaktfamilj i samtliga kommuner i Gävleborgs län. Frågeställningar Vilka får insatsen? Hur ser deras behov ut? Hur går det till när ärendet handläggs? Vilka resurser och vilken organisation finns som stöd?

13 11 2. Tidigare forskning Kunskapsöversikt 2001 Det finns få utvärderingar gjorda av denna insats, men i en kunskapsöversikt från 2001 går Andersson och Bangura Arvidsson igenom befintliga utvärderingar och forskning. De utvärderingar som finns tyder enligt författarna på att klienterna överlag är mycket nöjda. Det är också en relativt billig insats då det är icke-professionella som på sin fritid tar uppdrag som kontaktfamilj/kontaktperson. Även kontaktfamiljerna och kontaktpersonerna tycks enligt de utvärderingar som gjorts uppfatta sitt uppdrag positivt och meningsfullt. Samtidigt visar de gjorda utvärderingarna att denna insats används i olika stor utsträckning och på olika sätt i olika kommuner och i relation till olika grupper av barn och unga. I kunskapsöversikten ges en bild av brukarna: de osynliga barnen och de stökiga tonåringarna, den närvarande modern och den frånvarande fadern. Författarnas bedömning är att ca en tredjedel av de barn och unga som har kontakt med Socialtjänsten har insatsen kontaktperson eller kontaktfamilj, vilket gör den till Socialtjänstens vanligaste barnavårdsinsats. De båda insatserna särskiljs inte i nationell statistik, men i social praktik tycks, enligt Andersson och Bangura Arvidsson, dock begreppen kontaktperson och kontaktfamilj särskiljas. Då det är en flexibel insats som kan anpassas till behov och önskemål kan den användas på olika sätt. Kontaktfamilj är vanligast för barn som inte blivit tonåringar och innebär oftast att barnet regelbundet bor över hos kontaktfamiljen och deltar i dess vardagsliv både för att avlasta modern och för att kompensera barnet för brister i hemmiljön. Kontaktpersoner är enskilda personer som ger stöd till barn i skolåldern och särskilt tonåringar. Barnet är en del av en familj med problem, ungdomarna har själva problem. I båda fallen saknas ofta en pappa i barnets familj. Kontaktfamiljerna bor ofta i mer landsortsbetonad miljö än klientfamiljerna, medan kontaktpersonerna däremot oftare finns i ungdomarnas tätorts- eller stadsmiljöer. Barn och unga som är födda utomlands eller har föräldrar som är det är underrepresenterade, medan de däremot är överrepresenterade i vård utom hemmet, särskilt i sluten ungdomsvård. Det är, skriver Andersson och Bangura Arvidsson, inte helt lätt att få denna insats, men när man väl har fått den kan den pågå i många år så länge alla är nöjda. De motiv som författarna har funnit för att bevilja insatsen är främst att det är bra för barnen att lära känna andra vuxna och att få andra förebilder, och att det är roligt för dem att delta i kontaktfamiljernas aktiviteter eller att göra saker tillsammans med sin kontaktperson. Trots betoningen av fäderna i kontaktfamiljerna som förebild är det oftast mödrarna som mest engagerar sig i barnen. De ensamstående mammorna har svårigheter med att räcka till, sätta gränser, ha tillräckligt tålamod. Men det är inte stöd i fostran av barnen som mammorna vill ha, utan tryggheten i att veta att barnen har det bra hos kontaktfamiljen. Det är således i första hand avlastning som de ensamstående mammorna, som ofta har med ett svagt socialt nätverk, behöver. Ofta har dessa mammor också en allvarlig social problematik, t.ex. missbruk eller psykiska problem. Insatsen beviljas oftast på mammornas initiativ, de har själva ansökt om den. Det kan dock även vara fosterföräldrar som behöver avlastning. Kontaktperson och kontaktfamilj förekommer också i familjer med två föräldrar t.ex. om barnet har diagnosen ADHD.

14 12 Av aktstudier framkommer att socialsekreterarna sällan samtalar med barnen om deras behov, däremot ofta med tonåringarna. Detta innebär att få av barnen vet om att det är en kontaktfamilj som de brukar vara hos ibland. Kontaktfamilj och kontaktperson ses som en förebyggande insats. Då problem redan finns när insatsen beviljas är tanken oftast att förbygga ytterligare problem och eller lindra de problem som redan finns. Andersson och Bangura Arvidsson frågar sig om det inte vore lämpligare att beteckna insatsen som en stödinsats här och nu (2001). Ökningen av kontaktfamiljer och kontaktpersoner har inte lett till motsvarande minskning av placerade barn och unga. Författarna hänvisar till en studie av Lundström och Vinnerljung (2001) där det framkommer att antalet omhändertaganden av tonåringar i dygnsvård ökat kraftigt under 1990-talet samtidigt som antalet förebyggande åtgärder ökat. Rapport från FOU Välfärd Gävleborg 2010 I en kvantitativ rapport avseende sju av tio kommuner i Gävleborgs län har Almqvist och Åsbrink gjort en sammanställning omfattande 467 barn- och ungdomsärenden där insatsen varit kontaktfamilj eller kontaktperson under år Författarna konstaterar att studiens resultat i stort överensstämmer med tidigare utvärderingar i andra län och kommuner. Studien har givit ytterligare kunskap om insatsernas längd, i vilken grad insatserna kombineras med andra insatser, hur vanligt det är att barn i familjehem även har kontaktfamilj samt i vilken grad det finns skillnader mellan kommuner. Av de studerade ärendena beviljades fler insatser i form av kontaktfamilj än kontaktperson. Kommunerna Bollnäs, Ovanåker och Söderhamn hade en klar övervikt av insatsen kontaktfamilj (Bollnäs 19 % kontaktpersoner mot 81 % kontaktfamilj). Övriga kommuner (Hofors, Hudiksvall, Ljusdal och Sandviken) hade en förhållandevis jämn fördelning av de bägge insatserna. Författarna ställer frågan om skillnaderna beror på kultur och förhållningssätt inom respektive förvaltning eller på faktiska förhållanden för barnen i de specifika kommunerna? Kontaktperson tillsattes i störst utsträckning till barn i en genomsnittsålder av år och kontaktfamilj till barn som i genomsnitt var 7 8 år. Inga större skillnader mellan könen noterades. De flesta barnen (75 %) levde med en ensamstående förälder, sannolikt en ensamstående mamma. 64 % av de beviljade insatserna hade aktualiserats via en ansökan och 35 % via en anmälan om oro för barn. Författarna hävdar att utredningar efter anmälan om omsorgssvikt de flesta gånger ledde till bistånd i form av en kontaktfamilj för barnet. Anmälningar om beteendeproblem hos barnet ledde oftast till en insats i form av kontaktperson. En majoritet av barnen (58 %) hade tidigare varit aktuella för Socialtjänstens insatser/utredning. 25 % av barnens familjer hade tidigare beviljats försörjningsstöd. I 37 % av fallen hade barnet kontaktperson/kontaktfamilj i kombination med någon annan insats som öppenvård av något slag eller placering i familjehem eller HVB-hem. 15 % av kontaktfamiljsinsatserna rörde barn som är placerade i familjehem. Kontaktfamiljen fungerade då som avlastning till familjehemmet. 28 % av kontaktpersonsinsatserna kombinerades med någon form av öppenvård för barnet. I genomsnitt pågick insatsen kontaktfamilj i tre år och kontaktperson i två år. Insatserna pågick något längre för flickor än för pojkar och att de yngre barnen hade längre insatser än de äldre (Almqvist & Åsbrink, 2010).

15 13 Licentiatavhandling publicerades en licentiatavhandling vid Stockholms universitet. Kontaktfamilj. En förebyggande stödinsats eller mellanvård (Berg Eklundh). Den kvalitativa och longitudinella studien, hade syftet att beskriva och analysera användningen av kontaktfamilj som insats och hur den har utvecklats över tid. Undersökningsgruppen bestod av 50 barn från 38 familjer i fyra olika kommuner, som haft insatsen kontaktfamilj kortare eller längre period under Under dessa år samlades data in via aktstudier och intervjuer med barn, föräldrar, handläggare och kontaktfamiljer. Resultatet visar att barnens bild av orsaken till att de hade kontaktfamilj var att föräldern behövde avlastning, stöd och vila. De kunde också ange som orsak att det var bråkigt hemma med föräldrar som drack eller mådde dåligt. De flesta barn var nöjda med sin vistelse i kontaktfamiljen. Barnens delaktighet (särskilt de mindre barnen) var begränsad när det gällde val av insats, utförare och hur vistelse planerades inledningsvis. Något bättre delaktighet kunde spåras senare i processen när det gällde att vara med och planera sina vistelser och innehållet i dem samt när insatsen skulle avslutas (Berg Eklundh 2010). Familjerna i studien hade en socialt utsatt situation. Separerade föräldrar, bristfällig eller ingen kontakt med den ena föräldern. Arbetslösa eller sjukskrivna föräldrar i hälften av fallen. 40 av barnen levde med förälder i missbruk eller psykisk sjukdom. Barnen hade också själva olika typer av problem som krävde insatser från barn- och ungdomspsykiatrin eller stöd i skolan. 30 av barnen hade bevittnat våld eller själva varit utsatta för det. Enligt Berg Eklundh hade 30 av barnen en rörig familjesituation bestående av separationer, byte av partners och dödsfall. Resultatet visade ibland på en otydlighet i vad man förväntade sig att insatsen skulle avhjälpa. Socialsekreterarens motiv kunde vara befarad omsorgsbrist hos föräldern utan att detta kommunicerades till den berörda eller dokumenterades. Föräldrarnas motiv till insatsen var i första hand avlastning och därefter att man önskade att barnet skulle få tillgång till fler vuxna och en alternativ familj. Föräldrarnas behov föreföll vara i centrum i de fyra undersökta kommunerna. Socialsekreterarna hade svårt att definiera vad man ville uppnå med insatsen eller om det var barnets eller förälderns behov. Två typer av avlastning identifierades. Enbart avlastning till föräldrar med tillräckligt god omsorgsförmåga men en pressad situation eller avlastning och stöd i föräldraskapet. Socialsekreterarna i studien menade att insatsen inte kan motiveras som barnvakt utan andra sociala skäl. Barnets behov av andra vuxna var också vanligt som skäl och kontaktfamiljen kunde bidra med kompensation för en saknad förälder. Berg Eklundh gör en liknelse mellan kontaktfamilj och barnseriens Barbapappa (sid 204), som kunde anta den form och utseende som barnen önskade. När det saknas alternativ eller samtycke till andra insatser blir kontaktfamilj det som kan tillgodose olika barns olika behov. En relativt stor del av barnen i studien (40 %) hade kvar samma kontaktfamilj under flera år men familjen kunde under perioden få olika uppdrag i relation till barnet. Det kunde förutom sitt grunduppdrag bli både jourhem och familjehem. Kontaktfamilj är tänkt att vara och används många gånger som en förebyggande insats för att en utsatt situation inte ska förvärras. Studien visar en förekomst av att insatsen även används som en del i ett omhändertagande av barnet. Författaren menar här att detta ställer krav på kontaktföräldrarna att hantera komplicerade sociala problem samt att det förväntas att insatsen ska vara mera behandlande. Socialsekreterarnas handlingsutrymme anges som en orsak till att insatsen kunnat få så olika utformning över tid för en del av barnen i studien (Berg Eklundh 2010).

16 14 Registerstudie utgavs från Socialförvaltningen i Stockholms stad rapporten Kontaktfamilj och kontaktperson för barn. Uppföljning och utvärdering med registerdata (Brännström, Hjern och Vinnerljung). Genom samkörning av olika nationella register söker författarna svar på fem frågor om effekterna av de båda insatserna. Verkar de minska riskerna för placering i dygnsvård? Verkar de minska ogynnsam utveckling på sikt hos barn i allmänhet och hos barn med missbrukande föräldrar? Har insatsens längd någon positiv betydelse? Vilka bakgrundsfaktorier hos barnet verkar förutsäga sämre eller bättre framtida utfall? Resultatet visar att insatserna kontaktfamilj och kontaktperson snarare ökar än minskar risken för framtida placering i dygnsvård och ogynnsam utveckling på lång sikt. Inte heller verkar det ha gjort någon skillnad, utan snarare en ökad risk, för barn vars föräldrar har indikationer på missbruk. Insatstidens längd har ingen positiv betydelse. Längre vistelsetid tenderar att öka risken för ogynnsamt utfall. De bakgrundsfaktorer som ökade risken för ogynnsam framtida utveckling var mamma med låg utbildning, mamma med socialbidragsberoende när barnet var 17 år samt mamma med betydande kriminalitet. Som en av orsakerna till den dåliga prognosen som resultatet visar, säger författarna, att de familjer som blir aktuella för insatsen har allvarliga sociala problem och att insatsen ibland används även där man misstänker en framtida placering av barnet. Insatsen har inte räckt till för att skapa en varaktig förändring. Insatsen ökar också Socialtjänstens insyn i familjen vilket ökar sannolikheten för att barnets placering i dygnsvård. Brännström m.fl. anför att registerstudier har begränsningar som gör att resultatet kan bli tolkningar och spekulationer. I registren saknas uppgifter som sannolikt påverkar resultatet. T.ex. saknas information om skäl för insatsen men även annan viktig information på en rad områden. De hävdar att det långt ifrån är självklart att detta är den bästa metoden att utvärdera denna typ av insatser. Flera studier visar att en majoritet av dem som fått insatsen är nöjda med vad de har fått vilket är en viktig indikation på att insatsen fungerar som den ska. I de två studier som sammanfattats ovan (Anderson & Bangura Arvidsson 2001, Berg Eklundh 2010) efterfrågas dock större kvantitativa studier som kan visa vad som har hänt med barnen på längre sikt.

17 15 3. Metod Tjänsteforskningsansatsen Något förenklat definierar tjänsteforskningen begreppet tjänst som handlingar eller aktiviteter som bildar en process i syfte att uppnå ett visst resultat (Messing & Westlund 2004). Jag kommer därför i fortsättningen att använda begreppet tjänst i stället för insats. Inom tjänsteforskningen utgör klientens/brukarens behov den centrala utgångspunkten. Detta är ett viktigt ställningstagande som innebär att brukarens behov bör styra utformningen av tjänsten snarare än andra faktorer. Tjänsteforskningen försöker beskriva och inte minst utveckla tjänster. När man betraktar en tjänst kan man använda begrepp inom tjänsteforskningen för att tydliggöra och beskriva tjänsten med nedanstående bild: Figur 1. Producentens modell enligt Messing och Westlund Klienten är mottagare av sociala tjänster (tjänsteerbjudanden) och deltar samtidigt i tjänsteprocessen. Dvs. hur tjänsten utövas i praktiken och dess kvalitet. Klienten är på så sätt även en resurs i tjänstesystemet som är till för att stödja tjänsteprocessen. Tjänstesystemet avser resurser av olika slag, som t.ex. personal, kunskap, tid och lokaler. Tiden påverkas av hur klienten agerar i tjänsteprocessen likväl som att klienten kan medverka till kunskap om tjänsten och därmed tjänsteutvecklingen. Tjänstemenyer Enligt tjänsteforskningen kan en verksamhet upprätta så kallade tjänstemenyer. Man skulle kunna jämföra dessa med en restaurangmeny som beskriver vilka rätter restaurangen har beredskap för i form av råvaror, kunnande och utrustning att tillaga. Inom en verksamhet för barn och unga kan man med hjälp av en meny på samma sätt tydliggöra vilka olika tjänster verksamheten har, vilka resurser de kräver och vilka målgrupper eller behov de riktar in sig på. Kontaktfamilj kan vara en tjänst som Socialtjänsten erbjuder på sin meny.

18 16 Tjänstekartan Inom tjänsteforskningen är tjänstekartan ett verktyg för att tydliggöra tjänsteprocessen under produktionen av en tjänst. Med tjänstekartan beskrivs tjänsteprocessens olika moment grafiskt med fokus på tjänsteprocessens början, de olika aktiviteterna och deras tidsmässiga ordning samt när och hur den aktuella tjänsten avslutas. Förenklat kan man säga att det handlar om att följa klientens väg från det att ett behov aktualiseras till att den tjänst som avser att täcka behovet avslutas. Även de inblandade aktörernas roller och åtaganden tydliggörs med hjälp av tjänstekartan. Tjänstekartan är på detta sätt en väg i metodutveckling och ökad medvetenhet om de olika aktiviteterna som bildar den aktuella tjänsten. Med hjälp av tjänstekartan kan man också identifiera svaga punkter, kritiska moment eller betydelsefulla aktiviteter som bygger upp och stärker tjänsteprocessen. Min avsikt med denna rapport är bl.a. att som en del av mitt resultat, presentera en generell tjänstekarta i vilken tjänsten kontaktfamilj i länets samtliga kommuner beskrivs. Klientens väg från upptäckt av behov till, tjänsteerbjudande och avslut kommer att analyseras utifrån styrkor och svagheter. Denna studie Det är inte min avsikt att besvara de kvantitativa frågor som Andersson och Bangura Arvidsson (2001) samt Berg Eklundh (2010) ställer och som till viss del har besvarats av Brännström m.fl. (2012). Jag har heller inte intervjuat kontaktfamiljer eller föräldrar om deras erfarenheter av och synpunkter på insatsen. Jag har intervjuat handläggare inom Socialtjänsten med utgångspunkt i tjänsteforskningen för att försöka få fram hur tjänsten/erbjudandet kontaktfamilj ser ut i de olika kommunerna i länet, dvs. vilket innehåll den har och hur den är organiserad och resurssatt samt vilket behov den svarar mot. Jag hoppas kunna belysa frågan om hur tjänsten/erbjudandet skiljer sig mellan kommunerna. För att i någon mån ge utrymme för klientens röst och illustrera tjänsten ur barnets perspektiv har jag intervjuat två personer mellan år som haft kontaktfamilj som barn. De två intervjuade ungdomarna har efter genomläsning ansett att deras berättelser är tillräckligt anonymiserade för att kunna publiceras. Insamling av data gjordes med hjälp av gruppintervjuer i varje kommun. Antalet handläggare i grupperna varierade mellan 2 6 personer. Jag utgick från strukturerade frågor som konstruerats utifrån tjänsteforskningens begrepp; klientens behov, tjänsteerbjudande, tjänsteprocess och tjänstesystem (Messing & Westlund 2004). Intervjuerna spelades in på band och transkriberades ordagrant. Därefter kategoriserades materialet utifrån samma begrepp. Därefter sammanfattade jag varje kommun för sig (se bilaga 1 10) och såg då att handläggarnas sätt att beskriva insatsen hade fler likheter än skillnader. I stället för att presentera en tjänstekarta för varje kommun valde jag att presentera en generell sådan för länets samtliga kommuner för att i nästa steg lyfta fram och analysera de olikheter som framkommit mellan kommunerna och eller dilemman och svårigheter i tjänsteprocessen som jag ansåg värt att notera i informanternas berättelser. Den generella tjänstekartan sändes ut till samtliga kommuner där en av intervjupersonerna ombads att kontrollera innehållet tillsammans med någon/några handläggare som inte deltog vid intervjutillfället. Om fler än de intervjuade känner igen sig i det som beskrivits ökar sannolikheten för att beskrivningen är giltig (intersubjektiv kontroll) (Hansson, 2007).

19 17 4. Resultat och analys Resultat och analys kommet att presenteras i två delar. Den första delen beskriver tjänsten utifrån intervjumaterialet samt statistik. Den andra delen beskriver olikheter mellan kommunerna samt dilemman och svårigheter, styrkor och möjligheter som framkommit i tjänsteprocessen. Resultatet analyseras mot bakgrund av Berg Eklundhs (2010) avhandling samt Brännströms m.fl. rapport (2012). Del 1. Beskrivning av tjänsten I intervjumaterialet fann jag betydligt fler likheter än skillnader mellan handläggarnas beskrivningar av tjänsten kontaktfamilj i de olika kommunerna. Därför har jag valt att inleda resultatdelen med att presentera en tablå för samtliga kommuner i länet utifrån tjänsteforskningens begrepp, klientens behov, tjänsteerbjudande, tjänsteprocess och tjänstesystem. Där går att utläsa vad det studerade intervjumaterialet har att säga om vem som är klienten, vilka behov klienten har, vilka resurser och organisation de olika kommunerna har för att arbeta med tjänsten. Tjänsteprocessen, dvs. de aktiviteter som skapar tjänsten kommer att redovisas i form av en generell tjänstekarta. Klient Behov Tjänsteprocess Tjänstesystem Oftast ensamstående mammor. Oftast yngre barn upp till tonåren. Helst inte riktigt små barn (0 2) men det förekommer. Tonåringar förkommer också. Stöd i omsorg och fostran Missbruk, fysisk eller psykisk sjukdom, utvecklingstörning, levt i destruktiv relation, många barn, barnet är krävande, ser inte barnets behov, bristande ork, svårt med gränssättning och rutiner, behov av eget stöd i föräldrarollen. Utökat nätverk Brist på mor/farföräldrar och släktingar, sociala problem i befintligt nätverk, behov av fler och trygga vuxna som kan se och stödja barnet, få tillgång till kontaktfamiljens nätverk. Avlastning Krävande barn med diagnoser eller liknande. Många barn i familjen. Sjukdom eller egna problem hos förälder. Syskon behöver mera tid med föräldern. Barnets behov av mindre ansvar bara vara barn, vila för barnet och från varandra i bråkig relation. Ren avlastning utan sociala problem förkommer i princip inte. Se 7.4 Tjänstekarta Gävle: Socialsekreterare: 18 tjänster barn, 16 tjänster ungdom. Utreder behov av stöd, följer upp insatsen. Särskild tjänst (handläggare) på barn gör alla uppföljningar + stöd till kontaktfamiljer. Familjehemsekreterare: 2 personer har i sina tjänster att rekrytera och utreda alla kontaktfamiljer. Familjestödjare/öppen vård: 38 tjänster. Sandviken: Socialsekreterare. 7 tjänster. Utreder behov, följer upp insatsen. Familjehemsekreterare: 2 tjänster Rekryterar och utreder kontaktfamiljen och familjehem. Familjestödjare/öppenvård: 14 tjänster (arbetar med barn ungdomar och föräldrar). Hudiksvall: Socialsekreterare: 8 tjänster barn och 8 tjänster ungdom utreder och följer upp insatsen. Familjehemssekreterare: 2 tjänster utreder och rekryterar kontaktfamiljer, skriver avtal. Familjestödjare/öppenvård: 8 tjänster. Bollnäs: Socialsekreterare: 5 tjänster barn, 5 tjänster ungdom, 2 tjänster ensamkommande flykting barn. Utreder behov, följer upp, rekryterar, utreder och stödjer kontaktfamiljer och kontaktpersoner. Familjehemssekreterarna arbetar endast med familjehem. Familjestödjare/öppen vård: oklara siffror då omorganisation pågår.

20 18 Stimulans och/eller vila Under- eller överstimulerade barn, kaos i familjen, stärka barnet i vardagen, göra aktiviteter med barnet, ge lugn och ro, ensam tid med vuxen, bryta destruktiva mönster. Alternativ uppväxtmiljö ge en bild av andra vuxna, annan miljö och annat sätt att leva, delta i det som inte är möjligt hemma, goda vuxna förebilder. Manliga förebilder fader saknas och män i nätverket. Söderhamn: Socialsekreterare: 4 tjänster +teamledare på barn, 4 tjänster + teamledare på ungdom 2 tjänster ensamkommande flykting barn. Utreder behov av stöd. Familjehemssekreterare: 2 tjänster + 1 socialsekr. som rekryterar, utreder kontaktfamiljer samt följer upp insatsen i varje ärende. Familjestödjare/öppen vård: 10. Ljusdal: Socialsekreterare: 6 tjänster barn, 4 tjänster ungdom. Utreder behov av stöd, följer upp insatsen. Familjehemssekreterare: 2 tjänster. Rekrytering, utredning, stöd och avtal med kontaktfamiljer och familjehem. Familjestödjare/öppen vård: 5 tjänster. Ovanåker: Socialsekreterare: 5 tjänster (1 vakant) 2 tjänster utreder behoven, 2 tjänster verkställer beslut och följer upp t.ex. rekryterar, tillsätter och följer upp kontaktfamilj. Utredning av kontaktfamiljer köps av konsulter. Familjestödjare/öppenvård: 8 tjänster (arbetar med vuxna och barn). Hofors: Socialsekreterare: 5 tjänster. Utreder behov av stöd, uppföljning av biståndet. Familjehemssekreterare: 1 tjänst fördelad på 2 personer (50% var). Rekryterar, utreder, råd och stöd till kontaktfamilj, kontaktpersoner och familjehem. Familjestödjare/öppen vård: 2 Nordanstig Socialsekreterare: 5 tjänster. Utreder behov av stöd, följer upp insatser. 2 tjänster rekryterar, utreder, stödjer kontaktfamiljer, kontaktpersoner och familjehem. Familjestödjare/öppen vård: 2 tjänster. Ockelbo Socialsekreterare: 5 tjänster, utreder barnets behov, rekryterar och utreder, följer upp och stödjer kontaktfamiljen. Viljeinriktningen är att en utreder barnet och en kollega utreder kontaktfamiljen. Hösten 12 tillsätts en extra tjänst som har uppdraget att utreda alla kontaktfamiljer och kontaktpersoner. Familjestödjare/öppen vård: 2 tjänster. Figur 2. Tablå över tjänsten kontaktfamilj för kommunerna i Gävleborgs län. Tjänsteerbjudandet = kontaktfamilj Utifrån tjänsteforskningen är tjänsteerbjudandet det som ska svara mot klientens behov i det aktuella fallet. I denna studie är kontaktfamilj det som erbjuds utifrån de behov som barnet anses ha. I intervjumaterialet beskrivs den ideala kontaktfamiljen (tjänsteerbjudandet) som en familj med tillgångar och brister. Inga överkompetenta människor eller experter. Gärna inte alltför olik den egna familjen. Kontaktfamiljen ska kunna vara ett alternativ eller en motbild. Erbjuda en alternativ syn på hur man kan vara som vuxen. Vara ställföreträdande föräldrar och en vuxen förebild. Ha en stabil social situation och ta in kontaktbarnet i den egna familjen. När det gäller barn med en mera komplex problematik ställs mer specifika krav på kompetens, erfarenhet och ork.

21 19 Klientens behov Klienten beskrivs samstämmigt och vanligtvis som en ensamstående mamma som ansöker om kontaktfamilj för att få avlastning i en besvärlig situation. Par kan också förekomma om de har ett barn med t.ex. ADHD. (Enligt Almqvist & Åsbrink 2010, levde % av dem som beviljades kontaktfamilj/kontaktperson i sju kommuner i Gävleborgs län 2007 med en ensamstående mamma). Det vanligaste är att yngre barn får kontaktfamilj även om tonåringar också förekommer. När det gäller de behov som tjänsten ska uppfylla är detta som tidigare sagts en sammanfattande bild av vad alla kommuner har svarat. För att ta del av varje kommuns egna svar (se bilaga 2-11). De sammantagna behoven är stöd till föräldrar i omsorg och fostran, utökat nätverk, föräldrars behov av avlastning, även att barnet kan behöva lastas av från ansvar i en svår familjesituation eller ett syskon som kan behöva vila från ett bråkigt syskon. Ytterligare behov är stimulans och/eller vila för barnet och att få vistas i en alternativ uppväxtmiljö med goda vuxna förebilder. Behov av manliga förebilder pga. att män saknas i nätverket nämns också i materialet. Tjänsteprocessen Jag kommer utifrån mitt intervjumaterial nu att beskriva tjänsteprocessen i form av en tjänstekarta (se figur 3, nästa sida). Varje aktivitet i tjänsteprocessen har högst upp en egen rubrik och presenteras linjärt från vänster till höger. Under varje aktivitet finns ett antal rutor som visar vilka personer/myndigheter som är involverade i varje aktivitet. Kartan illustrerar klientens väg i olika steg från upptäckt av ett behov via tjänsteerbjudandet kontaktfamilj och vidare fram till att tjänsten avslutas. Kommentarer till tjänstekartan I beskrivningen av tjänsteprocessen framkommer stor samstämmighet i att föräldrar själva oftast ansöker om tjänsten. Andra myndigheter kan också se behovet och informera och stödja föräldrar i att ansöka. Ett annat vanligt scenario är att Socialtjänsten själva upptäcker behovet inom ramen för en anmälan/utredning om hur ett barn har det (SoL 11). 64 % av samtliga barn som fick kontaktfamilj/kontaktperson i sju av länets kommuner 2007 hade ansökt själva, 35 % upptäcktes via en anmälan om oro (Almqvist & Åsbrink, 2010). Samtliga uttrycker att barnets behov utreds med hjälp av BBIC (utredningsverktyg, barns behov i centrum). Vid ansökan från föräldrar utreds endast de delar som anses relevanta för ansökan om kontaktfamilj, t.ex. familj och sociala relationer samt förälders omsorgsförmåga. Samtliga anger att de alltid träffar och/eller pratar med barnet under utredningen. Om barnet inte har ett språk görs observationer av barnet. Familjens nätverk inventeras. Eventuellt hålls nätverksmöte eller familjerådslag för att utröna om behoven kan tillgodoses i det egna nätverket. När det anses nödvändigt kontaktas referenter och/eller annan myndighet som informanter i utredningen. Om det utifrån utredningen beslutas att en kontaktfamilj ska erbjudas familjen rekryteras en sådan. Samtliga intervjuade kommuner säger att det är vanligt att föräldrar själva föreslår kontaktfamilj. Andra sätt att rekrytera är att tjänstemännen tipsar varandra om personer ur det egna nätverket eller andra som man känner till. Familjer kan också anmäla sitt eget intresse eller att man använder dem som tidigare har haft liknade uppdrag. Samtliga uppger att man ibland försöker att annonsera men att det inte brukare ge något vidare resultat. Flera uppger det är olika lätt att rekrytera till olika barn. De som har väldigt stora behov och innebär ett stort åtagande har man svårare att hitta familjer till.

22 20 Behovet uttrycks Utredning barnets behov Beslut Rekrytering av kontaktfam. Utredning av kontaktfamilj Matchning Barnet Föräldrar Socialsekr/ fam.hemssekr Kontaktfam Vanligast att föräldrar ansöker eller att socialtjänsten ser behovet i en egen utredning 11:2. Behovet utreds via BBIC. Relevanta delar, t.ex. fam. och sociala relationer. (vid ansökan). Föräldrar tillfrågas, pratar med eller observerar barnet. Socialsekreterare beslutar om tjänsten. Vanligt att barn och föräldrar själva ger förslag på kontaktfamilj. Socialsekr./ famhemssekr. Söker i sitt nätverk över befintliga familjer. Familjer anmäler sig själva till socialtjänsten. Familjen intervjuas via t.ex. hembesök. Olika hur omfattande utred. Som görs. Ingen anger någon särskilt utprövad metod för matcher att hitta familjer som kan svara upp mot barnets intressen och personlighet/behov Flera talar om intuition magkänsla och erfarenhet av vad som fungerar Anhöriga/ nätverk Annan myndighet Annan myndighet, t.ex. skolan hör av sig Nätverket inventeras. Ev. nätverksmöte/ familjerådslag. Referenter tillfrågas och vid behov annan myndighet, t.ex. skolan. Annan myndighet, t.ex. skolan ger tips Registerutdrag tas vid behov t.ex. polis-, och social-register). 4 mån utredning enl 11:2

23 21 Första kontakten Genomförandeplan (BBIC) Inskolning Uppdraget pågår Stöd till kontaktfam. Uppföljning av tjänsten. Förlängning eller avslut Familjerna informeras om varandra. Kontakt via telefon, träff på socialtjänsten eller i kontaktfamiljens hem. Olika i vilken ordning, hur, och vilka som deltar här. Olika i vilken utsträckning och när i processen barnet deltar. Skrivs när båda parter sagt ja till varandra. För att tydliggöra kontaktfamiljens uppdrag och mål med tjänsten. Inskolning lära-känna - fasen varierar i tid i olika ärenden, t.ex. yngre barn längre inskolning. Olika hur mycket Socialtjänsten styr inskolningen. Uppdraget löper på vanligast varannan eller var tredje helg. Barnet åker till kontaktfamiljen. Inget formellt stöd till kontaktfamiljerna erbjuds. De får höra av sig till socialsekr. vid behov. Gävle erbjuder viss fortbildning. Uppföljning sker var sjätte månad och tätare i början (ca 3 mån). Olika hur och vilka som deltar. Olika och osäkert i vilken utsträckning barnet deltar. Avslutas om målet anses uppnått, barn eller föräldrar inte vill längre, ändrade för-hållanden i kontaktfamiljen. Om alla är nöjda och behov fortfarande finns förlängs uppdraget. 3/6 mån Figur 3. Tjänstekarta som beskriver tjänsten kontaktfamilj som stöd till barn- och ung-domar i socialtjänsten i Gävleborgs län från att ett behov upptäckts fram till att tjänsten avlutas.

24 Sid Efter rekrytering utreds och godkänns familjerna för uppdraget. Det förefaller vara olika mellan kommunerna hur omfattande utredningar som görs. Det har att göra med tillgång till resurser och tillgång till familjer som man redan har viss kunskap om, via andra uppdrag eller via egna kontakter. T.ex. intervjuas familjen, det görs hembesök och utdrag tas ur kronofogde- social- samt brottsregistret. Samtliga informanter uttrycker att de försöker att göra någon form av matchning mellan kontaktfamilj och barn. Om behovet hos det aktuella barnet inte anses kunna tillfredsställas av de familjer som är aktuella görs en ny sökning i det egna kontaktnätet eller via annons. Ingen anger någon särskild metod för hur man matchar. Utredningen ger vägledning om vad barnet behöver och några informanter talar också om intuition och magkänsla. När en familj som anses lämplig för uppdraget är utredd och godkänd tas kontakt mellan parterna vilket enligt intervjumaterialet kan ske på olika sätt. Allt från att alla inblandade (inklusive barnet) träffas på socialkontoret till att handläggaren väljer att informera kontaktfamiljen anonymt om det barn som är aktuellt. Det är olika i vilken utsträckning barnet finns med som fysisk person i inledningsskedet och innan kontaktfamiljen har bestämt sig för att säga ja till uppdraget. Samtliga informanter anger att genomförandeplanen (som är en del av BBIC) är ett viktigt dokument då det anger syfte och mål med insatsen. Planen verkar ofta skrivas tillsammans. När familjerna har sagt ja till varandra startar inskolningen av barnet. Några uttrycker att detta kan gå väldigt fort och att familjerna i stort sett sköter detta själva medan andra mera talar om formell inskolning som sker stegvis, vilket anses särskilt viktigt när det gäller små barn. Uppdraget löper sedan på varannan eller var tredje helg vilket anses vara vanligast. Uppföljning av tjänsten görs efter sex månader men tätare i början. Hur tätt har att göra med ärendets art. När det gäller svåra barn eller stökiga tonåringar kan kontakten mellan Socialtjänst, kontaktfamilj och föräldrar vara mycket intensiv i perioder. Det framkommer olikheter i hur ingående man gör halvårsuppföljningen. Att den görs är alla informanter eniga om. En del följer upp endast per telefon med var och en medan andra ordnar fysiska träffar med parterna tillsammans eller var för sig. Det är också olika i vilken utsträckning barnet deltar och på vilket sätt. Om målet är uppnått avslutas tjänsten. Förhållandena i den egna familjen kan ha förändrats till det bättre. Avslut kan även bero på att barnet inte längre vill åka eller bero på ändrade förhållanden i kontaktfamiljen. Tjänstesystemet Tjänstesystemet redovisar de resurser som varje kommun har till förfogande för att stödja tjänsten kontaktfamilj samt hur organisationen ser ut. Om de resurser som står till buds i varje kommun för att stödja tjänsten kontaktfamilj är rimliga eller ej ingår inte i denna rapport att analysera. Varje kommun kan förhoppningsvis ha nytta av att se sina egna resurser i förhållande till andras. Jag har inte gjort några jämförelser av resurser kommunerna emellan. I materialet framkommer fyra olika typer av organisationsformer: 1. Socialsekreterare utreder och följer upp tjänsten. Familjehemssekreterare rekryterar och utreder och ger stöd till kontaktfamiljen. 2. Samma socialsekreterare handlägger hela processen. Utreder barnets behov samt rekryterar, utreder och stödjer kontaktfamiljen samt följer upp tjänsten.

25 23 3. Socialsekreterare utreder barnets behov. Familjehemssekreterare rekryterar, utreder kontaktfamiljen, följer upp barnets behov och stödjer kontaktfamiljen. 4. Socialsekreterare utreder barnets behov. Annan socialsekreterare verkställer beslut samt följer upp. Hudiksvall, Sandviken, Ljusdal och Hofors har typ 1. Även Gävle har typ 1 med det undantaget att en särskild person har i uppdrag att göra alla uppföljningar av pågående uppdrag samt att stödja kontaktfamiljerna. Typ 2 förkommer i Bollnäs och Ockelbo (dock planeras i Ockelbo en tillfällig förändring till typ 1), Söderhamn har typ 3 och Ovanåker har typ 4. Berg Eklundh(2010) påpekar att lagstiftningen inte ger någon vägledning när det gäller målgrupp eller användningsområde för tjänsten kontaktfamilj. Författaren uttrycker också att hon i en tidigare FOU-rapport fann en väl utvecklad praxis i 15 undersökta kommuner där likheten dem emellan var stor när det gällde vilka kriterier som gällde för att tjänsten skulle beviljas. Brännström m.fl. (2012) anger att flera forskare ingående har diskuterat insatsens syfte i praktiken. Stöd och avlastning, förstärkning av familjens nätverk, manliga förebilder och tillgång till en vanlig familj är återkommande teman vilka ytterligare bekräftas i denna studie. Den bekräftar också att det även i Gävleborgs läns 10 kommuner har utvecklats en praxis när det gäller tjänsten kontaktfamilj. Informanterna gav en i hög grad samstämmig bild av de intentioner man har med tjänsten. Vilken typ klienter som får den, vilka behov den ska tillgodose. När det gäller tjänsteprocessens olika steg samt i sättet att organisera personalen för den aktuella tjänsten finns fler olikheter. Statistik Jag kommer här att presentera siffror på tjänsten kontaktfamilj och kontaktperson i länets kommuner under åren Siffrorna är hämtade från Socialstyrelsens register som bygger på det antal beviljade insatser som respektive kommun årligen rapporterar in. En svaghet är som tidigare nämnts är att det inte går att urskilja varje tjänst för sig då de samredovisas i statistiken. En annan svaghet kan vara att det finns brister i kommunernas redovisningssystem. De siffror som redovisas gäller barn och ungdomar 0 20 år. Socialstyrelsens siffror på antalet beviljade tjänster i varje kommun jämförs sedan procentuellt med antalet barn i varje kommun för att på så sätt relatera de olika kommunernas siffror till varandra. Siffror på antalet barn gäller barn och ungdomar 0 19 år vilket är det intervall som går att finna i SCB:s statistik. Även om det är en svaghet att åldersintervallen inte är desamma i de båda systemen är det troligen en liten andel ungdomar som har tjänsten kontaktfamilj/kontaktperson efter fyllda 19 år. Jag kommer nu att presentera siffrorna i tabellform i ordning efter kommunernas storlek:

26 24 Tabell 1. Andelen barn 0 20 år som beviljats kontaktfamilj i varje kommun, i hela länet och i riket Kommun Gävle 0,96 % 202 1,0 % 218 1,1 % 245 1,3 % 280 1,2 % 257 Sandviken 1,5 % 129 1,5 % 125 1,3 % 106 1,3 % 102 1,1 % 91 Hudiksvall 1,0 % 91 0,98 % 83 0,68 % 57 0,69 % 57 0,58 % 47 Bollnäs 1,7 % 99 1,3 % 77 1,5 % 85 1,6 % 91 1,7 % 93 Söderhamn 1,7 % 99 1,9 % 106 2,0 % 112 2,0 % 107 1,7 % 87 Ljusdal 1,4 % 60 1,4 % 58 1,6 % 64 1,9 % 75 3,0 % 118 Ovanåker 1,3 % 35 1,4 % 36 1,6 % 39 1,8 % 42 1,7 % 40 Hofors 2,0 % 46 1,8 % 39 1,2 % 27 0,80 % 17 0,70 % 14 Nordanstig 0,74 % 17 0,84 % 19 1,1 % 24 1,1 % 24 1,4 % 31 Ockelbo 1,8 % 23 1,2 % 16 1,7 % 22 2,0 % 25 1,4 % 16 Hela länet 1,3 % 801 1,2 % 777 1,3 % 781 1,3 % 820 1,3 % 794 Hela riket 0,99 % ,98 % ,97 % ,96 % ,92 % Av tabellen (se även bilaga 1 där även antalet barn redovisas samt bilaga 2 11 där varje kommun redovisas var för sig med stapeldiagram) framgår att Söderhamn har använt tjänsten kontaktfamilj/kontaktperson mest av alla, sett över hela perioden, men har en nedgång Jämfört med Bollnäs som är en kommun av motsvarande storlek ligger Söderhamn något högre i användning. I Söderhamn har man haft längre uppföljningstider. Ett år i stället för halvårsvis. En annan sak som framkommer är att den egna behandlingsenheten inte har någon budget. Dvs. ekonomiska möjligheter att göra aktiviteter (som kostar) med ungdomar vilket ibland leder till att man tillsätter externa kontaktpersoner i stället. Bollnäs ligger relativt jämnt i användning men har en ökning Nämnas bör att Bollnäs enligt intervjuerna endast i undantagsfall använder sig av externa lekmän i form av kontaktpersoner. Man använder i stället anställda i stödenheten för dessa uppdrag. Trots detta är Bollnäs siffror relativt höga och man kan därmed dra slutsatsen att kontaktfamiljer används i stor utsträckning. Ljusdal använde tjänsten mest av alla 2011 och har en markant ökning sedan Av intervjuerna framgår att de själva upplever sig använda tjänsten väldigt ofta och att de anser sig ha brist på andra alternativ. Ockelbo är också en av de flitigaste användarna av tjänsten sett över hela perioden med undantag för en nedgång 2008 samt Hofors har en mycket markant minskning (70 %) när det gäller att bevilja kontaktfamilj/kontaktperson. Nordanstig som till storlek går att jämföra med Hofors har tvärtom haft en markant ökning (45 %) av antalet beviljade tjänster Även Ovanåker står för en ökning av tjänsten sett över hela perioden. Hudiksvall använder tjänsten minst av alla kommuner. Jämfört med Sandviken som är lika storleksmässigt använder Hudiksvall tjänsten hälften så mycket. Hudiksvall har trots redan

27 25 låga siffror nästan halverat sin användning av tjänsten under undersökningsperioden. Av materialet framgår att ledningen under 2008 gett direktiv om att minska på antalet kontaktfamiljer och i stället arbeta mera med att stärka den biologiska familjen. Sandviken använde tjänsten dubbelt så mycket som Hudiksvall men har en stadig markant nedgång (29 %) av beviljade tjänster under perioden. Gävle använder tjänsten relativt lite jämfört med andra. Användningen har dock ökat varje år till 2010 (30 %) för att därefter minska marginellt Gävle är också den kommun som har mest specialresurser till sitt förfogande vilket kan vara en förklaring till en lägre andel beviljade kontaktfamiljer/kontaktpersoner. De har också en tydlig nätverksinriktning på sitt sociala arbete. Tillgången på kontaktfamiljer kan också vara en faktor som avgör hur omfattande användningen av kontaktfamilj är. T.ex. säger både Ljusdal och Söderhamn att de har oftast har god tillgång till familjer vilket kan vara en av förklaringarna till deras jämförelsevis höga siffror. Jämfört med motsvarande siffror för hela riket kan man se att länets kommuner ligger högre i användning av tjänsten kontaktfamilj och kontaktperson med undantag för Hudiksvall (samtliga år) Hofors (2010 och 2011) samt Gävle (2007). Denna rapport handlar om tjänsten kontaktfamilj och det är en brist att det i statistiken inte går att särskilja den tjänsten från tjänsten kontaktperson. Jag har därför gjort ett försök att be länets kommuner att själva räkna hur många beviljade tjänster de har av varje kategori under Fyra kommuner har svarat enligt följande: Tabell 2. Särredovisning av respektive tjänst kontaktfamilj/kontaktperson i fyra av länets kommuner Kommun Kontaktfamilj Kontaktperson Totalt Gävle % % 258 Sandviken % % 95 Bollnäs % % 100 Ovanåker % % 42 Hofors % 1 6 % 16 Av dessa kommuners svar framgår att man under 2011 beviljat betydligt färre kontaktpersoner än kontaktfamiljer med undantag för Gävle som har fler beviljade kontaktpersoner än kontaktfamiljer. Detta trots att man jämfört med andra mindre kommuner har tillgång till mera specialiserad öppenvård för ungdomar. En tänkbar förklaring kan vara att ungdomars behov av den anledningen upptäcks i större utsträckning. I Gävle finns en särskild tjänsteman som arbetar med rekrytering och tillsättning av kontaktpersoner. Gävle har en storstads struktur vilket även kan innebära fler och svårare ungdomsproblem. Det verkar jämfört med andra kommuner vara svårare att få kontaktfamilj i Gävle vilket leder till tanken att det kan vara den siffran som är låg snarare än att siffran för kontaktpersoner är hög. Denna rapport kan inte förklara de skillnader som finns mellan kommunerna när det gäller användningen av tjänsten. Jag kan endast spekulera i orsaker som t.ex. att större kommuner har fler specialresurser och större potential att upptäcka behov. De kan också erbjuda andra tjänster som alternativ och att brist på resurser i form av alternativ i små kommuner gör att kontaktfamilj är det enda som står till buds. Det kan också handla om brist på eller god tillgång till kontaktfamiljer, att det är kultur i några kommuner och därmed en känd företeelse

28 26 vilket dels påverkar flera att ansöka eller att tjänstemännen har en förkärlek för insatsen som sådan. I intervjuerna framkommer att det i också ibland handlar om politiska riktlinjer om hur arbetet bör bedrivas. Noteras bör att samtliga kommuner i någon form och utsträckning har satsat på egen öppen vård t.ex. familjebehandling och ungdomsstöd. Hur detta slår mot användningen av kontaktfamilj/kontaktperson är svårt att sia om. Antingen leder det till en nedgång av tjänsten då man väljer att öppenvårdslösningar i stället eller att tjänsten ökar för att den öppna vården upptäcker fler behov. Del 2 olikheter, styrkor och svagheter i tjänsteprocessen I intervjumaterialet framkommer en del olikheter mellan kommunerna som därmed avviker från den generella tjänsteprocessen (tjänstekartan) som tidigare presenterats. Informanterna uttrycker också vissa svårigheter/dilemman samt styrkor möjligheter som jag kommer att lyfta fram, beskriva och analysera i detta avsnitt. De teman som jag väljer att lyfta fram beskrivs utifrån de rubriker som används i figur 2 (sid 15), Klient, behov, tjänsteprocess och tjänstesystem. Klient och behov Vem är klienten och vem har behoven? De flesta informanter anger en svårighet med att i utredningen avgöra om det är barnets eller förälderns behov det handlar om samt att dessa i hög grad samverkar. Föräldrar som har egna problem har i allmänhet svårare att vara föräldrar fullt ut och barn som inte får sina behov tillgodsedda kan också bli svårare att hantera. Föräldrars behov av avlastning anses av flera också kunna gagna barnets behov. Det är barnet som ska åka iväg någonstans. Men sen så när man ser att mamman om det är en ensamstående mamma om hon blir avlastad så kan ju det gagna barnet också. Det går att vända på det det går ihop ändå. För då kan hon orka vara en bra mamma resterande tid kanske. Men vi brukar vara ganska tydlig med att det inte handlar om barnvakt. Det är ett sätt att hjälpa både barn och vuxna att få vila från varandra. Dom (föräldrarna, min kommentar) får lägga jättemycket energi på det här barnet som är väldigt aktivt och krävande så att man försöker lösa så att även föräldern får tid med dom andra barnen. Det är väl också en kategori som vi har. Samtliga intervjuade erfar att BBIC som verktyg i utredningen är en stor hjälp och en styrka när det gäller att se barnet tydligare. Jag tycker att det BBIC är ett väldigt bra redskap och det är väl det som gjort att det blivit den här svängningen tror jag, att man tidigare har varit väldigt generös och helt på föräldrars önskemål, beviljat den här insatsen med kontaktfamilj, att när vi gör den här utredningen då utifrån den här ansökan och då görs den utifrån barnets behov och dom olika behovsområdena. Det är då man ser att nej men för barnets bästa är inte det här att det ska vara en kontaktfamilj heller. Det är inte något fel här på nätverket eller så utan det är mamman som inte har resurser riktigt att klara det här eller pappan i familjen eller vad det nu kan vara och då ser man att men här finns det helt andra behov.

29 27 Samtliga informanter anger att de talar med barnen bl.a. för att efterhöra deras åsikt om att åka till en annan familj. En anledning till att ett uppdrag avslutas är att barnet uttrycker att det inte vill längre. Men det är absolut så att om ett barn då skulle protestera och säga att jag vill inte, då måste vi ta stort hänsyn till barnets röst. För barnets behov är det som vi ska sätta i centrum. Genom att BBIC infördes så blev det mer specifikt att prata med barnet så har det ju varit i ett par sådana kontaktfamiljsuppdrag och som har upphört för barnet har fått komma till uttryck och sagt jag vill inte! Och då har vi ju avslutat. Temat som här synliggörs som en svårighet och ett dilemma i intervjumaterialet stämmer väl med Berg Eklundhs (2010) resonemang om att det finns en otydlighet i vems behov tjänsten ska tillfredsställa. Hon pekar också på att det kan förkomma en dold agenda där föräldrarna tror att de får insatsen pga. av avlastning medan handläggaren ser omsorgsbrist som orsaken vilket inte tas upp med föräldern. Om detta är fallet i denna studie går inte att besvara då inga aktstudier eller intervjuer med föräldrar har genomförts. Berg Eklundh för ett resonemang om att insatser bör beviljas utifrån en helhetssyn på familjens behov men att det är viktigt att vara medveten om från vilket perspektiv man bedömer. Om det är utifrån barnens behov eller föräldrarnas önskningar. Att intressekonflikter kan uppstå och att det är av största vikt att förvissa sig om att barnets behov är det centrala samt att barnet kommer till tals. I mitt material uppger samtliga informanter att de talar med barnen i utredningen. I vart fall de större barnen, om hur de har det, och deras syn på att få en kontaktfamilj. De uppger också samstämmigt att BBIC varit till stor hjälp i att tydligare se barnets behov. Flera uttrycker att man tidigare, i större utsträckning, gick på föräldrarnas önskemål. Fler och svårare behov? Samtliga informanter anger föräldrars egna problem/omsorgsbrister som en av orsakerna till att barnet får kontaktfamilj. Dels är det ju de barn som faktiskt har diagnoser lite särskilda behov utifrån att det blir hårt tryck så att föräldrarna inte riktigt förmår då, sen föräldrar med psykisk ohälsa, alltså dåligt psykiskt mående, föräldrar med begränsningar, funktionshinder kanske begåvningsbegränsningar. Samtliga säger också att det aldrig handlar om ren avlastning utan att det måste föreligga sociala problem av någon art eller grad. Gävle är den kommun som tydligast uttrycker att de familjer som idag får kontaktperson har betydligt större behov än tidigare: Det är ju helt klart tycker jag, mycket svårare ärenden om man säger nu på de senaste åren man ska jobba mer på hemmaplan och många fler insatser i varje familj och i kombination då med att man har kontaktfamiljer, barn och familjestöd och sådana insatser. Det är ju inte helt sällan som barnen som har kontaktfamilj blir familjehemsplacerade sen det händer ju inte helt sällan men inte alltid och då är det ju en då handlar det ju faktiskt om stora omsorgsbrister hos föräldrarna.

30 28 I stort sett alla informanter uttrycker också att kontaktfamilj kan vara en första åtgärd i en kedja av insatser. Det kan råda tveksamhet om hur stora behoven är och ifall kontaktfamilj räcker som insats eller ej. Föräldern kan också tacka nej till alla andra insatser såsom placering i familjehem eller familjebehandling men acceptera kontaktfamilj som då blir det näst bästa alternativet: Vi kanske har förslag på andra saker men som föräldrarna tackar nej till, men det dom går med på är kontaktfamilj och vi kan ändå se att familjen skulle ha nytta av det och barnets behov av det. Så är väl det kanske det man kan börja med. Vi tänkte nog att det här kommer att hamna i en placering men vi börjar med en kontaktfamilj, det var lite så. Ja det var svårt att få fram vad det var själva problemet låg någonstans. Ja och det är aldrig lika hotande för biologiska föräldrarna att tacka ja till en kontaktfamilj. Ibland kan det ju vara så att det är kontaktfamiljen som sen blir familjehem, så det blir ju inte så stort hopp för barn eller ungdom tänker jag då. Ja det är svåra avväganden, det är det ju. Det förefaller också i de flesta kommuner fortfarande finnas möjlighet att få kontaktfamilj med en något lättare social problematik. Det är precis som om jag har två köer jag har en kö för dom här lite svåra där det nästan inte händer någonting sen har jag en kö för dom lättare där är det mycket större omsättning och lättare så det är lite båda delarna. Alltså det är ju så otroligt olika för om man tänker grupper, ensamstående föräldrar som inte har något nätverk runtikring sig där man ser att barnet behöver någon mer vuxen runtikring sig det kan vara familjer där det är kaos där barnen behöver en annan familj och kunna landa i och få lugn och ro, så just någon speciell kategori eller grupp det vet jag inte riktigt om man kan säga. Det här barnet kanske behöver vuxna förebilder utöver bara mamman om det inte finns något annat. Det behöver inte vara någon brist hos mamman på något sätt utan här handlar det om barnets behov av kanske manliga förebilder eller att se lite hur det fungerar på andra ställen, för att stärka upp barnet. Kontakten med pappan finns inte och så har man dåliga relationer till sina egna föräldrar och syskon. Det finns liksom inte personer som kan träda in för barnet. Det kan vara en nyinflyttad person som saknar nätverk helt och hållet. En majoritet (58 %) av barnen i sju kommuner i Gävleborgs län som fick tjänsten kontaktperson/kontaktfamilj 2007 hade tidigare varit aktuella för insats/utredning, 25 % av familjerna hade tidigare beviljats försörjningsstöd. 37 % av barnen hade tjänsten kontaktperson/kontaktfamilj i kombination med annan tjänst, öppen vård eller placering i familjehem eller HVB (Almqvist & Åsbrink 2010). Brännström m.fl. (2012, sid 37 38) hävdar genom att hänvisa till flera studier att tjänsten kontaktfamilj ofta används i familjer med allvarliga sociala problem. De hävdar att Andersson (1992) också pekar på att insatsen ibland används för familjer där socialtjänsten misstänker att man i framtiden måste göra en placering i vård utom hemmet. Socialarbetarna söker därför ibland en kontaktfamilj som kan bli familjehem om situationen i barnets familj försämras allvarligt. Berg Eklundh 2010 för samma resonemang då hon i sitt resultat kunde se att

31 29 samtliga familjer hade en utsatt social situation att kontaktfamiljernas uppdrag i flera fall förändrades över tid för samma barn. Dvs. kunde växla mellan kontaktfamilj, jourhem och familjehem. Det finns en trend sedan flera år att Socialtjänsten i större utsträckning satsar på egen behandling i öppen vård som alternativ till att placera barn och ungdomar utanför det egna hemmet. Anledningen är de nedslående resultat som viss forskning visar (Vinnerljung, 1996) samt att det är en hög kostnad i kommunerna. Några kommuner lyfter fram detta som en orsak till att de familjer som får kontaktfamilj har blivit svårare och att det inte är ovanligt med en kombination av insatser i samma familj. Föräldrar tackar ibland nej till de frivilliga insatser som Socialtjänsten erbjuder (t.ex. placering av barnet eller familjebehandling) men kan tänka sig kontaktfamilj med hänvisning till att de själva behöver avlastning i sitt föräldraskap. Här finns en risk i det som Berg Eklundh (2010) talar om att Socialtjänsten har en dold agenda. Föräldern tror sig ha fått tjänsten pga. behov av avlastning medan Socialtjänsten tänker att det är en kontrollfunktion, första steget i en vårdkedja pga. förälders omsorgsbrist. Kan det också vara så att en dold agenda i vissa fall kan gagna barnet (om inte ett omedelbart skyddsbehov föreligger), om det är ett sätt att bygga en relation till en negativt inställd förälder som inte har tillräcklig insikt i eller förnekar sina egna problem. Att gå med föräldern i de egna önskemålen (om det är utrett att det inte strider mot barnets bästa) kan vara första steget i en längre hjälpprocess? I materialet framkommer också det som pekar på att det är möjligt att få insatsen även med en lättare social problematik. Gävle som är storstad i länet, uttrycker klarast att det är i princip bara familjer man känner till sedan tidigare medan det i de mindre kommunerna också lyfts fram att föräldrar utan direkt omsorgsvikt kan få kontaktfamilj pga. dåligt nätverk. Berg Eklundh (2010) kunde i sin undersökning urskilja två stödgrupper (sid 2012). Den ena gruppen var föräldrar som klarade sitt föräldrauppdrag men befann sig i en pressad situation och sakande nätverk. Den andra gruppen hade en mer komplex situation och behövde även avlastning/stöd i sitt föräldraskap. Hon diskuterar också kontaktfamilj som en mycket flexibel insats som kan användas på alla möjlighet sätt och i olika situationer. Att detta är möjligt har också att göra med det handlingsutrymme som varje handläggare har att göra individuella bedömningar. Jag har här tagit upp handläggarnas uppfattning om vilka klienter och vilka behov som ligger till grund för tjänsten kontaktfamilj. Det finns en klar tendens i materialet att behoven upplevs vara fler och svårare jämfört med tidigare. För att säkert kunna svara på den frågan behöver t.ex. aktstudier göras. Tjänsteprocessen Samtal med barnet och BBIC 1 Som tidigare nämnts uttrycker samtliga av de intervjuade att de talar med barnen och om de är för små och inte har ett språk observerar man barnet. Samtliga uttrycker också samstämmigt att utredningsverktyget BBIC är till stor hjälp i att få ett tydligare barnperspektiv i utredningarna. Jämfört med tidigare anser man att det också är lättare att ge ett avslag på en ansökan då det tydligare framträder vad som gagnar barnet skiljt från föräldrars önskemål: Idag ges avslag vilket är en förändring sedan tidigare då man i princip beviljade alla som ansökte. BBIC har haft betydelse i detta sammanhang 1 Barns behov i centrum. Utredningsmodell som används av Socialtjänsten i många kommuner.

32 30 Ja vi ska ju alltid prata med barnen sen är det väl lite grand beroende på ålder och mognad och lite grand hur pass ja hur föräldern bedömer då att man ska ta upp det. Att barnen kommer till tals är den stora skillnaden sedan BBIC infördes. Tidigare forskning (Andersson & Bangura Arvidsson 2001 och Berg Eklundh 2010) lyfter fram att det finns stora brister i just detta att tala med barnen i utredningsprocessen. Berg Eklundh uttrycker dock att hon mot slutet av sin longitudinella studie kunde se tendenser till det bättre när det gällde att verkligen se till barnets behov i stället för föräldrarnas önskemål, vilket hon förklarar med att ett förändrat synsätt på barn och barndom börjat slå igenom med hjälp av bl.a. barnkonventionen. I mitt material är informanterna mycket eniga om att de ska och ofta pratar med barnen. I vart fall de barn som är stora nog att tala med. Nätverksarbete och familjerådslag Alla kommuner anger att en avgörande faktor för att få kontaktfamilj är att det egna nätverket på olika sätt är bristfälligt. Att nätverket är litet eller att de personer som finns saknar de resurser som krävs för att tillfredsställa barnets behov. Att inventera nätverket är därför en viktig del av barnutredningen. Några kommuner anger att det finns krav på att familjerådslag 2 eller nätverksmöte 3 ska anordnas innan beslut fattas om kontaktfamilj. Detta för att om det är möjligt förmå det egna nätverket att täcka behovet. Det framgår av några svar att detta inte alltid görs. T.ex. i Bollnäs och Söderhamn: Någonting vi ska göra när det är en ansökan om kontaktfamilj är att föreslå ett familjerådslag. Vi försöker (med familjerådslag, min kommentar) men oftast så finns inte dom här personerna. Oftast har dom tömt ut alla resurser innan dom ringer till oss. Även Söderhamn har svårt att få till detta med familjerådslag: Vi har väl sagt att vi ska ha den rutinen men nu vet jag inte hur ofta det blir av då många söker för att det inte finns något nätverk Nej alltså jag har inte varit med om något ärende med familjerådslag på länge. Vi hade en period förut då det var väldigt intensivt. Man kan inte köra metoder hur länge som helst för det går inte att få tag på folk och det (familjerådslag) är väldigt beroende av bra samordnare. Gävle har en uttalad policy att arbeta med nätverket och har också flera utbildade nätverksledare: Nätverksgruppen vill ju att det ska användas mer alltså så man försöker ju. Förr hade man ju familjerådslag. Det är helt borta men det var jättemycket sånt en period. Det har ju liksom utbildats nätverksledare så om man vill satsa på och det finns alltid tider att ha nätverksmöten. 2 3 Personer som ingår naturligt i barnets liv, dvs. det egna sociala nätverket, överlägger själva, med stöd av Socialtjänsten och en utifrån kommande samordnare, i syfte att finna resurser och sätt att hjälpa barnet i en svår situation då en utredning pågår (Lilja 2000). En eller flera utbildade nätverksledare samlar tillsammans med klienten det personliga nätverket runt den problematik som fört en hjälpsökande person till en hjälpare (Forsberg m.fl. 1998).

33 31 Fast det är ju inte så att man inför varje placering i t.ex. kontaktfamilj har ett nätverksmöte utan man använder det när man tycker att det är lämpligt. Ibland vet man hur det är sedan tidigare. Alltså det finns ju olika sätt att utreda nätverk. Det tittar man väl alltid på. På något vis i alla fall och om det är att rita en nätverkskarta med familjen eller ett nätverksmöte. Det finns ju olika sätt att se det på. Men många gånger i våra familjer så är ju nätverket rassligt. Några arbetar inte alls med nätverksarbete som metod, t.ex. Ockelbo och Nordanstig: Jag har aldrig jobbat aktivt med nätverksämnet. Man har sammankallat olika myndigheter i utredningen men inte som en insats. Alltså vi har ju jobbat mera med nätverksmöten förr än vad vi gör nu. Samtidigt är det också svårt att få människor att sätta ord på att det finns ett nätverk. Ljusdal har satsat på utbildade nätverksledare och är lite av pionjärer på området: Om man får lite mera rutin liksom skjuts på det där så tror jag att när man bjuder in nätverket och dom får liksom inblick i att det här faktiskt är ett problem eller vad det nu handlar om för oss och vi vill ha hjälp, ja men då finns det ju många i nätverket som vill hjälpa, men dom har inte riktigt velat erbjuda sig tidigare pga. att dom inte har vetat om dom ska våga eller vad det handlar om, så det tycker jag. Så jag tror att det kommer att komma mer och mer när man bjuder in nätverket. Det framgår av resultatet att kommunerna har olika policy, vana och kompetens när det gäller att aktivt arbeta med att stärka och utveckla nätverket som hjälpresurs. Några har instruktioner om att så bör ske. I många fall, när det gäller kontaktfamiljsansökningar, så är en av orsakerna att nätverket inte räcker till. En anledning till att arbeta nätverksinriktat är att få barnets behov tillgodosett i det egna nätverket i stället för att sätta in externa hjälppersoner som kanske inte kan finnas kvar för barnet på lång sikt. Gävle är den kommun i länet som har med den mest uttalade nätverksinriktningen. De har jämfört med andra kommuner relativt låga siffror när det gäller användning av kontaktfamilj. Om den sedan flera år uttalade nätverkstanken som även innefattar många utbildade nätverksledare skulle ha effekt på antalet beviljade kontaktfamiljer så borde siffrorna vara ännu lägre. Mitt resultat visar också i likhet med Bergh Eklundh 2010 att enskilda socialarbetare har stor handlingsfrihet att själva bedöma vilken tjänst som är mest lämplig i det enskilda fallet likväl som vägen dit (tjänsteprocessen). Hon hänvisar till Wingfors (2004) och begreppet gräsrotsbyråkrater (sid 47) som kännetecknas av stor handlingsfrihet baserat på eget omdöme och gällande regelverk. I vilka ärende och på vilket sätt bedöms nätverksarbete eller familjerådslag vara en resurs för barn i behov av stöd och när är det inte det? Vilken metod/insats man väljer kan också ha att göra med den enskilda socialarbetarens kompetens eller intresse. Utredning av kontaktfamiljen Alla kommuner har inte redogjort i detalj för hur de går tillväga när de utreder kontaktfamiljerna. Av dem som svarat kan man se att det finns vissa olikheter i förfarandet. T.ex. talar Ovanåker om resursbrist vilket har lett till att man lämnat alla sådana utredningar till en extern konsult och att utredningarna inte görs lika omfattande som en familjehemsutredning:

34 32 Vi hinner inte för egentligen har vi tjänster som inte tillsätts, man spar in på familjerätt och sådant där och då får vi hellre anlita konsulter då. Och då tycker vi det är bättre att lägga ut en sådan sak som ändå är en punktinsats än utreda barn, för det är ju sämre. Både det (utredningarna, min kommentar) och att ge stöd skulle ju kunna vara mycket bättre om vi haft resurser. Det blir ju inte som en familjehemsutredning absolut inte och vissa dom har funnits med i 100 år så det är ju ungefär lika där man vet hur det ser ut och man kan dom om man säger så. Det blir ju nästan mer en kartläggning tänker jag, att nej inte någon noggrannare utredning. Gävle beskriver en något mera omfattande utredning med upp till två träffar med familjen. De avviker också från övriga när det gäller rekrytering av familjer genom att man bjuder in till särskilda informationskvällar: Då tar vi registerutdrag, dels så har vi informationskväll var sjätte vecka där man kan gå om man vill det här eller inte helt förutsättningslöst, sen när folk har anmält sitt intresse så pratar vi i telefonen först och gör ett hembesök, ett långt hembesök med intervjuer med båda makarna, om det är två, och tar registerutdrag, social, kronofogde o polis före eller efter det besöket, vilket kan se lite olika ut. Sen om det behövs så har vi en träff till och annars så skriver ihop en utredning sen. Gemensamt för alla verkar vara att utredningar om kontaktfamilj inte är lika omfattande som utredningar för familjehem. Samtliga uttrycker också en svårighet i att hitta familjer som kan matcha behoven hos de barn som har störst svårigheter. En del familjer har också tydliga önskemål när det gäller vilka barn de kan tänka sig och inte. Det bör vara av stor vikt att få rätt personer till uppdraget särskilt om det är så att barnens svårigheter är mera komplexa än tidigare. Berg Eklundh (2010) beskriver att en stor andel av barnen i hennes studie över tid fick andra relationer till sin kontaktfamilj, t.ex. jourhem och senare även familjehem. I denna studie bekräftar flera av de intervjuade att detta inte är ovanligt. Mot bakgrund av detta torde det vara viktigt att den utredning som görs ges nödvändiga resurser. En väl genomförd utredningsprocess inklusive god information om uppdraget bör kunna tjäna som en form av fortbildning/ förberedelse för kontaktfamiljen eller en god grund för de sökande familjerna att hoppa av som intressenter, om de uppfattar uppdraget för svårt eller krävande. Start och inskolning barnets medverkan Det ser ut att finnas en viss skillnad mellan kommunerna när de gäller barnets medverkan i uppstarten. Några är restriktiva med att ta med små barn i det första läget, innan de båda familjerna bestämt sig för varandra : Det handlar om både föräldern och kontaktfamiljen ska ha möjlighet att ta ställning till om det här matchar och så då. Man vill inte att det ska bli ett avbrott p g a att man gått för snabbt fram. Därefter åker förälder och socialsekreterare ut till familjen och hälsar på och sen gör man en inskolningsplan och träffar för barnet. Ja om inte barnen är för små, tycker jag, för jag tycker absolut att tonåringar ska vara med och lite äldre barn, men här om veckan hade vi ett möte med bara föräldern och kontaktfamiljen.

35 33 Jag tänker om att det inte blir av efter det där mötet att man drar igång något som dom får fantasier om, det är bättre om dom kanske tror att första mötet är i familjen. Vi bokar en tid att träffas, då träffas vi här föräldrarna ja sen beroende på hur gammal barnet är om dom är med eller inte, det har sett lite olika ut. I några av de övriga kommunerna är barnet ofta med från början i processen: Första gången då åker man till den här familjen och så bara fikar man förutsättningslöst. Barnen om det nu är barn och vuxna och sen så bara fikar och så pratar man och så tänker man så här så får man åka hem på sin kammare och fundera igen, den här familjen vill dom och den här kontaktfamiljen tror dom att det här kommer att funka. Ett gemensamt möte med föräldrar och ibland barn då och kontaktfamilj. Så får dom presentera sig för varandra och berätta lite vad det handlar om, sen får var och en gå hem till sig och ja efter det då bestämma om detta verkar ok. Vi träffas tillsammans på kontoret. Barn, föräldrar, kontaktfamilj och familjehemssekreteraren. Föräldrarna får berätta lite om sitt barn. Viktigt att dom känner att dom är delaktiga så att inte bara vi sitter och talar om hur det är. Berg Eklundh (2010, sid 55) hänvisar till Halldén (1994) som skiljer på begreppen barnperspektiv och barns perspektiv. Det första handlar om att de vuxna verkar för barnets bästa medan det andra innebär att det är barnen själva som medverkar och ger sitt bidrag olika frågor. Hur handläggarna i min studie har resonerat i de val de har gjort när det gäller att ta med barnet eller inte framgår inte av resultatet. Det bör alltid vara en central fråga att ställa sig och noggrant tänka igenom barnets delaktighet genom hela tjänsteprocessen. När ska barn göras delaktiga och när är det för barnets bästa att det inte bör vara det? Berg Eklundh (2010) ser i sin studie att barnens delaktighet i utredningen var begränsad t.ex. när det gällde val av utförare. I synnerhet de mindre barnen hade svårt att komma till tals. Uppföljning av tjänsten Samtliga uttrycker att de numera följer upp insatsen betydligt bättre än vad som var fallet tidigare. Ja om man tittar bakåt i tiden för jag vet när jag började med det här då 2004, då fick jag 104 ärenden och när jag började ringa till kontaktfamiljer så vart dom oj är det någon som hör av sig då hade det bara rullat på och rullat på, så det var ju massor man kunde avsluta så det blev ju skillnad. Sedan 2009 finns inskrivet i lagtexten gällande kontaktfamilj och kontaktperson att Socialnämnden ska kontinuerligt följa genomförandet av insatserna (SOU 2009:68). Detta har med stor sannolikhet bidragit till att uppföljningarna skärpts sedan dess. De flesta uttrycker följande om sin uppföljning: I början när det är en helt ny familj då brukar vi ta en kortare period om tre månader. Sen om man ser att det rullar på då kan man ta var sjätte månad. Ett par kommuner som också uttrycker att de försöker men inte alltid lyckas: Det är jätteolika. Vissa kontaktfamiljer är det jättetät uppföljning på. Det beror ju på svårigheterna om man säger så, du kan ju ha jätteutagerande tonåring som har både

36 34 det ena och det andra för sig, så är det ju, det kan vara föräldrar som stökar runt och ja det kan se jätteolika ut. Vi försöker hålla det är att man minst var sjätte månad så har vi uppföljning. En gång var sjätte månad är ju det minsta och det har vi blivit bättre på. Det var inte alla år det funkande det heller faktiskt, men jag tror att det går rätt bra nu. En kommun talar också om att man inte alltid formaliserar sina uppföljningar: Det är som jag säger man springer på dom på ICA man springer på dom här, du får in tidrapporter som kommer in varje månad där det står att barnen har varit där, ibland har vi föräldrar som går på ekonomi, slinker in på rum ja men förstår du man får den här informationen ändå. Andra har vi ju jättestadigt där är det t.ex. en gång i månaden, eller var tredje månad och så bokar man in var tredje månad ett nytt datum till nästa var tredje månad och följer upp. Medan andra gör det mera konsekvent: Oftast träffas vi tillsammans både föräldrar och kontaktfamilj och går igenom genomförandeplanen. Ibland träffas vi var för sig i två olika möten. Ibland tar vi det på telefon också om det är något som bara rullar på och man vet att det inte är några större förändringar, Ja det görs ju kontinuerliga uppföljningar där man pratar med barnet enskilt. I Söderhamn var det resursbrist på familjehemssidan vid intervjutillfället samt att familjehemssekreteraren inte bara utreder kontaktfamiljerna utan även ansvarar för uppföljning av tjänsten: Här kan väl jag kanske tycka att det haltar lite grann för jag är ju helt ensam då med detta och ja jag kan väl inte säga att jag är så där jättestolt över själva uppföljningarna. Jag försöker ju hålla kontakt med dom men det mesta sker på telefon så är det. Jag hinner inte med jag försöker få det att flyta försöker hålla ramarna på utredningarna och allting som ska skötas med genomförandeplaner och så här. Jag ringer runt. Utifrån det tycker jag att det funkar ganska bra fast man kan ju tycka att det känns lite torftigt. När vi var två då kände jag att man kunde ha uppföljningarna hemma hos kontaktfamiljen, alltså att man kunde åka dit och träffas där och barnen kunde springa och leka så att man kunde sitta och prata och så var dom med och så fikade man, men då var vi ju två och det är svårt när man är själv. Ja jag har haft halvårsvis men vi har gått över mer på helår. På nya har vi halvår första gången Vi har gjort lite olika. Av resultatet framgår att uppföljningarna görs mer kontinuerligt idag än tidigare. Det finns tecken i materialet som tyder på att man i några kommuner inte lyckas hålla tidsintervallet såsom det är tänkt. Hur formaliserat man gör sina uppföljningar och huruvida man pratar med barnen vid uppföljningen ser olika ut. Sättet att följa upp verkar variera mellan telefon, träffar på kontoret eller hemma hos kontaktfamiljen. Även här kan man tänka sig att den enskilda handläggarens handlingsutrymme har betydelse för hur man agerar inom de gränser som lagen föreskriver (Berg Eklundh 2010). En fråga som väcks också om man i mindre landsortskommuner har en mera utvecklad tradition av att arbeta med mera informella lösningar då alla känner alla i större utsträckning än i större städer?

37 35 När ges avslag? En fråga som också ställdes till informanterna vara när och i vilken utsträckning man gav avslag på en ansökan om kontaktfamilj. Av svaren framgår att detta är ovanligt men att det förekommer: Ja det händer väl. Jag har ett exempel där det troligtvis kommer att bli det där att det finns bestämmelser om umgänget med pappa varannan helg och dom har ansökt om varannan helg kontaktfamilj, vilket gör att mamma inte får någon helg och jag tänker då i det ärendet så blir det ju mer och jobba med och få igång att det funkar med den andra föräldern och det kanske är där man ska lägga insatsen och energin att få det och funka, att man inte bara ska räkna bort pappa och säga att nej men det där funkar nog ändå inte, så åk till kontaktfamilj varannan vecka. Har vi gett något avslag nån gång? Jag har inte gjort det själv och jag vet inte. Alltså jag har en pågående utredning som troligen kan bli avslag men det är alltså en mamma som ansöker för en ettåring. Att man ser att barnet är på dagis fem dagar i veckan si och så många timmar. Det finns ett nätverk. Det kanske är hos mormor ibland eller hos pappan som inte framkommit. Att de är mer förälderns behov än barnets och att barnet redan är på flera ställen och det skulle inte vara bra med ett ställe till. Ja fast jag tror inte att jag har gjort det någon gång. För det mesta blir det bifall. Vi har haft något avslag här på slutet. Man har sett att det är föräldrarnas behov och deras behov av avlastning kan tillgodoses på annat sätt. Att föräldrar som ansöker om tjänsten får avslag är inte vanligt. I de fall det blir avslag kan det handla om förälders behov av enbart avlastning, att det finns resurser i nätverket eller att det strider mot barnets bästa t.ex. genom att det bli för många människor inblandade i barnets liv. Många av informanterna uttrycker också att de är restriktiva med att bevilja insatsen till väldigt små barn. Berg Eklundh menar att i rollen som gräsrotsbyråkrat ingår att i största möjliga mån balansera myndighetens uppdrag med den enskildes önskemål. Handlingsutrymmet kan sägas då ha använts för att erbjuda den insats som klienten önskade sig (sid 214). Myndighetens uppdrag är bl.a. att bevaka barns bästa. Om en önskan från en förälder inte är negativt för barnet är det mycket troligt att ansökan beviljas.

38 36 5. Diskussion Syftet med denna studie var att utifrån tjänsteforskningens teorier och begrepp beskriva Socialtjänstens intentioner med insatsen kontaktfamilj i samtliga kommuner i Gävleborgs län samt även jämföra kommunerna sinsemellan. De klienter som får kontaktfamilj är oftast yngre barn med en ensamstående mamma som ansöker om det hos Socialtjänsten. Behoven är stöd till föräldrar i omsorg och fostran, utökat nätverk, behov av avlastning, stimulans och vila, en alternativ uppväxtmiljö samt manliga förebilder. Den typiska klienten samt de behov som framkommer i denna studie stämmer väl överens med tidigare forskning på området. När det gäller tjänsteprocessen, dvs. klientens väg från upptäckt av behovet till avslut av kontaktfamilj som beviljad tjänst, finns fler likheter än skillnader mellan de undersökta kommunerna. I likhet med Berg Eklundh (2010) verkar en vedertagen praxis ha utvecklats när det gäller hur man handlägger dessa ärenden. Utredningsmodellen BBIC (socialstyrelsen 2006, 2011: barns behov i centrum) används numera av samtliga kommuner i länet vilket ytterligare stärker enhetligheten i handläggningsprocessen. Detta kan förklara de likheter som framkommer. Skillnaderna har troligen att göra med olika kulturer i olika kommuner, hur man organiserat verksamheten och vilken kompetens och intresse de olika handläggarna har. Det som Berg Eklundh (2010) benämner som socialarbetarens handlingsutrymme (se kap 2). Till detta hör även de resurser som varje kommun har till sitt förfogande (se kap 4). Små kommuner har mindre tillgång till ett varierat utbud av tjänster och metoder och kan av den anledningen oftare använda kontaktfamilj. Ockelbo kan vara ett sådant exempel. Den statistik (tabell 1) som presenteras i rapporten pekar på skillnader mellan kommunerna när det gäller hur mycket de använder tjänsten. Vad detta beror på ges inga klara svar på utan jag kan endast spekulera i tänkbara förklaringar. Att större kommuner har fler specialresurser och kan erbjuda flera alternativa lösningar för barnen, att brist på resurser i form av alternativ i små kommuner gör att kontaktfamilj är det enda som står till buds. Det kan också handla om brist på eller god tillgång till kontaktfamiljer, att det är kultur i några kommuner och därmed en känd företeelse vilket dels påverkar flera att ansöka. Enskilda tjänstemän kan ha en förkärlek för insatsen som sådan. I intervjuerna framkommer att det i också ibland handlar om politiska beslut om hur arbetet bör bedrivas. Mitt val av metod, att endast intervjua handläggare avseende hur de tänker och gör generellt i handläggningen kan ha sina brister. Aktstudier eller andra mera direkta observationer av det konkreta arbetet i enskilda fall hade kanske lyft fram fler skillnader eller undantag från den regel man säger att man har i en generell utsaga. Det finns en uppenbar risk att intervjuer av detta slag beskriver handläggningen som den borde göras i stället för hur den faktiskt görs. De svårigheter och dilemman som informanterna uttrycker ger också en bild av tjänstens svaga länkar och dess behov av översyn och utveckling. Likväl framkommer styrkor som säger att vissa delar i tjänsteprocessen har stärkts jämfört med i tidigare forskning.

39 37 Styrkor i tjänsteprocessen I mitt resultat framkommer att barnperspektivet har stärkts. Alla pratar med barnen i handläggningsprocessen vilket skiljer sig från vad tidigare forskning har visat. I stort sett alla intervjuade uttrycker att utredningsmodellen BBIC haft betydelse för att stärka barnperspektivet likväl som barnkonventionen. Att barnperspektivet stärkts de senaste åren är också något som Berg Eklundh (2010) slår fast i sitt resultat. Hon kunde dock fortfarande se brister i barns delaktighet, särskilt i början av tjänsteprocessen. Även detta syns i mitt resultat. T.ex. när det gäller rekrytering av kontaktfamilj och den första kontakten. Det finns en skillnad mellan de undersökta kommunerna i vilken utsträckning man tar med barnet i början då en familj utsetts men ännu inte tackat ja till uppdraget. Några kommuner väljer att ha med barnet från början då parterna träffas medan andra involverar barnet först då de vuxna parterna bestämt att tacka ja till varandra. Min tolkning av detta är olika sätt att bedöma barnperspektivet. De som tar med barnen anser att barns bästa handlar om att vara med i angelägenheter som rör dem och kunna uttrycka sin åsikt om den utsedda familjen och att vara med i processen fullt ut medan andra anser att barns bästa handlar om att skydda barnet från de onödiga besvikelser/separationer det kan innebära om den utsedda kontaktfamiljen tackar nej. Det kan också handla om att man inte alls tänkt igenom barnperspektivets utan handlar mera omedvetet och utifrån vad som är mest praktiskt. Barnets ålder spelar också roll i denna bedömning och det är troligare att det är de små barnen man väljer att skydda. Målen med tjänsten har blivit tydligare jämfört med tidigare. Utredningsmodellen BBIC (barns behov i centrum) används av samtliga kommuner har bidragit till en ökad tydlighet vad beträffar barnets behov. BBIC innehåller också en genomförandeplan som ska upprättas och tydliggöra målen med tjänsten. Många av de intervjuade säger att de skriver planen vid ett gemensamt möte med föräldrar och kontaktfamilj. Tidigare forskning säger att uppdraget som kontaktfamilj i stort sett kunde pågå okontrollerat och utan uppföljning. Av mitt material framgår att ansvaret för att följa upp tjänsten har skärpts betydligt sedan en tidsgräns infördes i lagstiftningen. Det verkar dock finnas skillnader i hur noga man gör uppföljningarna. I vissa fall görs endast uppföljningar per telefon medan andra träffar alla parter för att gå igenom genomförandeplanen. I mindre kommuner kan finnas tendenser till mera informella uppföljningar genom att alla känner alla. Behov av tjänsteutveckling Utifrån resultatet vilket också bekräftas av tidigare forskning är det svårt att skilja barnets behov av kontaktfamilj från föräldrars behov av t.ex. avlastning. Mot bakgrund av detta kan jag konstatera att det finns en stor otydlighet i vems och vilka behov tjänsten kontaktfamilj är till för att möta. Det lär vara mycket svårt att tydligt och en gång för alla skilja barns och föräldrars behov åt. Det systemteoretiska perspektivet beskriver mänskliga system som ekologiska mekanismer som deltar i ett komplext samspel (Hårtveit & Jensen 2005). Utifrån denna teori skulle det stå klart att alla delar i familjesystemet påverkar varandra ömsesidigt. Om en person i systemet förändras och/eller agerar annorlunda måste övriga delar i systemet förhålla sig till detta och därmed påverkas positiv eller negativt. Ett sådant synsätt skulle med stor sannolikhet påstå att tjänsteforskningens begrepp är alltför rationella och begränsade och att det inte är möjligt att skilja ut behov och åtgärder på ett så tydligt sätt. Likväl kan man tänka sig att tjänstelogiken kan tydliggöra det som inte går att tydliggöra vilket gör oss medvetna om komplexiteten i de processer vi arbetar med i socialt arbete.

40 38 Många av de intervjuade anger föräldrars omsorgsbrist som en vanlig orsak till att barnet får kontaktfamilj. Dessutom är det numera ovanligt att man får tjänsten som ren avlastning utan att det föreligger svårare sociala problem. Det är också vanligt med kontaktfamilj som första åtgärd i en kedja som slutar med att barnet blir placerat på heltid. En kedja som även tydligt bekräftas i Berg Eklundhs (2010) forskning. Här råder stor osäkerhet om hur stora behoven verkligen är och ifall kontaktfamilj är rätt eller tillräcklig insats. När det handlar om föräldrars omsorgsbrist så lär kontaktfamilj för barnet inte göra föräldrarna till bättre föräldrar. Möjligen kan kontaktfamiljen bli ett gott stöd för de biologiska föräldrarna. Berg Eklundh talar om dold agenda som kan förekomma när man tillsätter kontaktfamilj. Handläggarna ser föräldrars omsorgsbrist som orsaken medan föräldern tänker att det är ren avlastning. Det är då otydligt för parterna vilka behov som tjänsten ska tillfredsställa. I detta avseende finns en svaghet i tjänsteprocessen som bör lyftas och utvecklas. Inriktningen mot vård på hemmaplan (öppen vård) i stället för att placera barn i annan familj har bidragit till att man på olika sätt pusslar med det som står till buds. Detta får också till följd att samma barn/familj kan ha flera olika tjänster i kombination för att täcka de behov som finns. Det kräver god och tydlig kommunikationsförmåga hos den som arbetar med ärendet för att tydliggöra vad de olika insatserna syftar till. Tjänsteforskningen talar om klienten som medproducent i resultatet. För att kunna vara medproducent måste man förstå spelreglerna och vad de tjänster som tillsätts syftar till. Det är speciellt svårt att vara klient och medproducent i en tjänst om det förekommer en dold agenda från handläggarens sida. En vanlig orsak till att man tillsätter kontaktfamilj är att de biologiska föräldrarna har ett svagt eller obefintligt nätverk. Därmed säger samtliga informanter att det är en viktig del i barnutredningen att inventera hur nätverket ser ut. I några kommuner är man särskilt ålagd att t.ex. ha familjerådslag eller nätverksmöte innan man beslutar om kontaktfamilj vilket är en större ambition än att endast inventera hur nätverket ser ut. Av resultatet framgår att några inte alls använder nätverksarbete, andra gör det ibland. En fråga som bör ställas är om det i kommunerna generellt finns kunskap om hur man går tillväga för att bredda och stärka ett nätverk eller om det råder kunskapsbrist om sådana metoder? Flera säger att det är ett magert eller socialt belastat nätverk som ofta är problemet och därför finns det inga personer att samla till t.ex. ett nätverksmöte. Eftersom det framgår av svaren att det i vart fall i några av kommunerna inte förkommer nätverksarbete eller att man inte använder sig av metoden så ofta som man kanske borde är det på sin plats att ställa frågan om nätverksinriktade metoder skulle kunna vara ett alternativ till kontaktfamilj. En skillnad mellan de undersökta kommunerna är hur man utreder de blivande kontaktfamiljerna. Några gör mera omfattande utredningar med fler än ett hembesök medan andra nöjer sig med ett samtal och registerutdrag. En generell regel verkar vara att dessa familjer inte utreds lika omfattande som familjehemsfamiljer. Detta bör ställas i relation till att fler ärenden som blir aktuella för kontaktfamilj tenderar att bli allt svårare. I likhet med Berg Eklundhs (2010) resultat finns det i min studie mycket som talar för att kontaktfamiljen över tid kan få nya uppdrag både som jourfamilj och som familjehem. Det finns därför skäl att inte göra alltför svepande utredningar. En noggrann utredning tjänar också ett syfte som förberedande instrument. Att familjerna vet vad de ger sig in på och fått ta ställning till egna resurser, möjligheter och hinder kan vara ett sätt att undvika sammanbrott. Ingen av de intervjuade uttrycker någon särskilt specificerad metod för matchning mellan barnets behov och kontaktfamiljens möjligheter och resurser. På fråga hur de går tillväga talas om erfarenhet, magkänsla och intuition. Därmed är vi inne på färdighetskunskap eller

41 39 tyst kunskap som är en stor del av det praktiska hantverket i socialt arbete. I en studie där samtliga medarbetare inom individ- och familjeomsorgen i tre svenska kommuner tillfrågats säger 57 % att de använder metoder som inte tillhör någon officiellt erkänd metodik. 30 % svarar att de använder sådana metoder ibland och tre procent svarar sällan. (Perlinski, 2011, s 121). Om syftet är att utveckla en tjänst kan det vara en ide att i så stor utsträckning som möjligt reflektera över och sätta ord på den tysta kunskapen och på så sätt göra den mera tydlig och tillgänglig utanför den enskilda socialarbetaren. Perlinski anför att inget råmaterial blir en bra produkt utan att bearbetas av yrkesskickliga människor (s 127). Mitt resonemang här handlar om att det finns en gräns för varje metod som sådan. Den måste hateras av yrkesskickliga människor med erfarnhet, magkänsla och intuition men vi kan bli bättre på att vaska fram råmaterialet. Ytterligare en fas i tjänsteprocessen som skulle tjäna på en översyn är hur man inskolar barnet i kontaktfamiljen på ett optimalt sätt. Det framkommer stora skillander mellan kommuner när det gäller hur man går tillväga. Allt från mera formaliserade program som sker stegvis till snabba processer som sköts av föräldrar och barn med mindre inblandning av socialtjänsten. Barnets ålder har betydelse i sammanhanget likväl som andra omständigheter i varje enskilt fall. Att ändå se över och bestämma sig för en huvudinrikning där man beaktar barnperspektivet är angeläget för att säkra tjänstens kvalitet. Ingen av de tillfrågade kommunerna hade vid intervjutillfället något formaliserat stöd till kontaktfamiljerna att erjuda. Gävle planerade viss fortbildning. Med tanke på den svåra sociala problematik, som denna och andra studier har visat, hos majoriteten av barn och föräldrar som erbjuds tjänsten torde det vara en angelägen uppgift att hitta stödformer för de familjer som åtar sig att vara kontaktfamiljer. De uppföljningssamtal som genomförs varje halvår kan också vara ett tillfälle till stöd och handledning under förutsättning att samtalen planeras och genomförs metodiskt och pedagogiskt. Enligt Brännström m.fl. (2012) registerstudie finns inga belägg för att tjänsten leder till en gynnsam utveckling hos de barn som får den. Tvärtom är det troligt att placering i kontaktfamilj snarare ökar än minskar risken för placering av barnet i dygnsvård och ogynnsam utveckling på lång sikt. Mot detta ska ställas att insatsen oftast upplevs som mycket positiv av de som får den, vilket författarna också påpekar. Kontaktfamiljen kan vara den oas som gör att barnet trots svåra umbäranden får en lindring och en med jämna mellanrum avlastning från en destruktiv uppväxtmiljö. Tjänsten är dock inte tillräcklig för att vända familjens utveckling eller föräldrars omsorgsförmåga. De krav på vård på hemmaplan i kommunerna och de bristfälliga resultat som heltidsplacering av barn visat kan också tvinga fram att man använder kontaktfamilj trots att det inte är rätt tjänst eller ens tillräckligt. Min förhoppning med denna studie är att den beskrivning av tjänsten kontaktfamilj, t.ex. (Tjänstekartan sid 20) ska tjäna som ett underlag för varje kommun att se över sin klients väg genom tjänsteprocessen. Hur kan tjänsten utvecklas till att hålla en ännu högre kvalitet för de barn som blir aktuella i framtiden? Avsnittet Statistik (sid 23) bör också ses som ett hjälpmedel till reflektion över de egna siffrorna. Oavsett vilka siffror man har kan det vara av värde att närmare granska och analysera hur det kommer sig att de ser ut som det gör. Maja 22 år Jag var väl där i tre till fyra år. Minns inte exakt men jag trivdes jättebra. Jag ville hellre vara där än hemma ett tag. Jag var tio år och slutade när jag var tretton. Det började med varannan

42 40 helg. Sen blev det så att mamma kunde ringa när hon kände att hon behövde och jag kunde ringa när jag ville komma dit. De två första åren var det varannan helg. Mamma och jag bråkade bara. Mamma hade väldigt svårt med mig för att jag har temperament, men det hon inte visste var att jag hade ADHD. Jag fick ju slåss mot henne för att få hennes uppmärksamhet. Vi bråkade och slogs. Jag var bara elak för att hon skulle se mig och höra mig och ju mer drog hon sig undan. En ond cirkel. Det var inte lätt för henne. Det kan jag förstå nu när jag själv har barn. Hon ville att jag skulle vara hos en kontaktfamilj och nu i efterhand så känner jag att det nog var min räddning. Det var väl mycket för mamma också. Just att vi skulle få komma ifrån varandra ett tag och få lite nystart. Eftersom det bara har varit mamma och jag så har vi varit uppe i varandra hela tiden. Jag har ju inte åkt till någon pappa så det var väl mycket det att vi skulle få vila lite. Det var väl lika för mig att jag skulle få komma ifrån och komma till en annan miljö och så gjorde vi roliga saker, åkte till typ Gröna Lund och sådana där grejer. Sen att få ha en riktig familj. Föräldrar, syskon, bo i hus. Det var väldigt skönt. Jag hade ju en stor familj för jag hade ju mamma också plus den här familjen så det vart ju liksom ett substitut för pappa. En manlig liksom. Jag fick ju liksom en låtsasmormor och en låtsasmorfar också. Vi var ju mycket och hälsade på dom. Jag har ju bara mamma och mormor som är min familj. På pappas sida har jag syskon. Pappa träffar jag som mest vartannat år. Han flyttade till Finland när jag var fyra och när jag var tretton flyttade han till Italien. Farfar och farmor och all släkt på pappas sida träffar jag ju inte i och med att jag inte är med pappa så mycket. Mina föräldrar flyttade isär när jag var typ ett år. Jag var hos pappa varannan helg och varannan vecka när jag blev större. Sen flyttade han och jag pratade inte med honom förrän jag var sex, tror jag. De senaste fem åren har jag ju haft bra kontakt med honom. Nu sen min son föddes. Vi har varit där han bor två gånger. Jag hade ju kontakt med BUP så det kan vara genom dom som jag fick en kontaktfamilj, eller att mamma ringde. Sen tog Socialtjänsten fram en familj. Jag skulle få prova om jag trivdes. Mamma hade mycket kontakt med BUP men jag vägrade att gå dit. Tyckte att dom var knäppa. Dom erbjöd oss väldigt mycket hjälp i vår relation. Jag tyckte att dom var elaka som ville skicka bort mig. Men det slutade ju så ändå för först hade jag kontaktfamilj sen fick jag flytta till ett ungdomshem. Jag bodde där nästan ett år och då vart det ju tvång istället för jag ville ju inte gå med på det. Nu så ser jag ju att båda dom där grejerna har ju hjälpt mig så himla mycket så det känns ju bara dumt att jag inte förstod det då. Vi hade ett möte då min socialsekreterare föreslog kontaktfamilj. Jag tror att jag blev arg och gick därifrån. Men det var ju tvång. Jag ville inte. Jag fick skriva önskemål om hur jag ville ha det om jag ville att dom skulle ha djur eller så. Dom lyckades få in en perfekt match utifrån det. För dom bodde så att det sa klick med en gång och så hade dom typ fyra katter. Vi träffade kontaktfamiljen första gången på Socialkontoret och jag var ju jättenervös, ledsen, arg och besviken men dom var så himla glada båda två. Jättepositiva så det blev ju bra stämning och det kändes kul att prova liksom, tänkte jag. Sen åkte vi dit typ en timme och fikade och sen så vart det liksom över en dag och jag fick vara där själv så det var ju inte pang-tjong varannan helg, utan jag blev inslussad. Och jag var ju mycket där med mamma i början. Efter typ tre veckor så ville jag bara dit. Jag längtade. Det jag tyckte var lite tråkigt var att jag inte fick sitta vid datorn eller titta på TV när jag ville så det kunde ibland bli långtråkigt. Men dom var himla vänliga och släppte in mig i familjen. Det var verkligen en sådan här riktig familj. Mamma har jobbat nästan 24 timmar om dygnet. Jag har ju varit mycket hos mormor och morfar, men i och med att vi har varit två stycken

43 41 så har det liksom inte blivit någon riktig familj. Dom var så tajt, hade roligt tillsammans och skrattade och skämtade och det var inte några sådana här spänningar alls. Jag tror aldrig att jag såg någon av dom arg utan det var bara så här skönt, harmoni. Ja vi har ju aldrig varit någon familj. Självklart så har vi ju det trevligt vi också. Kan ha väldigt mysigt men det har ju inte varit den här stora familjen. Det har ju bara varit jag och mamma så det är just det som har varit skillnaden. Sen att det var mycket lugnare där hos stödfamiljen. När man kom dit var det som semester. Inga kompisar som ringde och störde och ingen skola. Hemma var det bara så stressigt hela tiden. Allihopa dukade, diskade och lagade mat. På fredagskväll var det ofta typ mys med chips o godis och då kunde dom hyra filmer och sen på lördagen om det var fint väder kunde vi åka till en strand och bada hela dagen eller på vintrarna kunde vi åka skridskor eller slalom ja det hände mycket. Det var väldigt mycket kärlek, väldigt mycket omtanke och det är det ju i min lilla familj också. Det var ju på olika sätt, för att mamma hade ju sina krav. Det vardagliga så, men det var ju inte att jag fick komma dit och slappa en hel helg utan jag skulle ju hjälpa till, och så kunde jag prata mycket med mamman vilket hjälpte mig. Alltså dom bjöd ju mamma på middag flera gånger. Hon tyckte också jättemycket om familjen och hon har fortfarande kontakt med mamman. Därför hon har ju ringt mig några gånger också och t.ex. gratulerat när min son fyller år. När jag fyller år så kan hon skicka kort och hon hade också blivit mormor, så hon och mamma pratar mycket och det tycker jag är lite roligt och sen så fick vi inte något riktigt avslut, utan vi hade bestämt att vi skulle göra något roligt, typ ta en fika eller äta ute innan vi skulle sluta, men det har vi liksom inte gjort än. Det kommer vi att göra någon gång. Det var ju meningen först att det skulle bli fosterfamilj men så att jag började vara där varannan helg och sen kanske bo där om det inte funkade hemma. I och med att jag mådde bättre och det blev bättre hemma så fungerade det ju. Då behövdes det liksom inte mer. Jag flyttade ju hem då när jag var tretton eller dom flyttade till Stockholm den familjen så sista halvåret så var jag kanske där bara en gång i månaden för det är ju inte bara att åka till Stockholm över en helg. Jag blev jätteledsen när dom flyttade och sen så flyttade dom ifrån varandra och jag åkte ett tag till mamman. Sen var jag hemma i ett år till jag kom till ungdomshemmet. Vi började bråka igen när jag blev tonåring. Där var jag i tio månader. Jag har inget minne av att jag träffade någon från Socialtjänsten under den här tiden men jag tror att mamma hade kontakt med dom. Jag kände lite överkörd av vuxna under den här tiden när jag var mellan sju och tio år. Dom tyckte väl att jag var liten och att mamma skulle bestämma åt mig. Ja, jag minns så väl efter möten både på BUP och Socialtjänsten att jag kände mig så lurad och besviken. Ja sviken för att jag fick nästan aldrig prata med dom för att jag var ju bara åtta år. Vad vet jag liksom, ingenting, även fast jag kanske hade mycket att säga. Så kändes det. Nu har ju mamma och jag jättebra kontakt. Båda har gått igenom så pass mycket så har vi väl kunnat närma oss varandra. Jag önskade att jag hade bättre kontakt med kontaktfamiljen fortfarande för att det var som sagt att dom hjälpte mig verkligen, och mamma också. Så att nu känns det alltså bara jävligt bra att ha varit där. Robert 25 år Jag minns ganska mycket av min tid hos kontaktfamiljen. Jag kom ut på landet med hundar och slakt av grisar och sådana saker. Massa aktiviteter som man aldrig gjorde hemma. Det är i princip bara positiva minnen. Det var aktiviteter hela tiden, det var det som var grejen. Det fanns alltid någonting att göra.

44 42 Morsan och farsan hade skilt sig och jag och mina tre bröder flyttade hit med morsan. Jag skulle precis börja i fyran. Morsan hade inte sagt till farsan att hon skaffat egen lägenhet. Sen åkte vi bara dit och morsans släktingar kom utifall pappa skulle bli förbannad eller någonting. Fast första dagen när det hände och vi skulle åka hemifrån, då kom ju dom som gällde som kontaktfamilj sen och hämtade oss, så vi fick åka hem till dom. Det var väl bara för att pappa inte skulle bli förbannad eller så. Mamma var rädd att han skulle bli tokig så vi fick bo där så länge. Sen åkte pappa iväg och då flyttade vi alla till morsans nya lägenhet. Sen flyttade pappa också till orten. Det var väl bara för att han skulle kunna vara med sina grabbar. De var jag och min lillebror som åkte till kontaktfamiljen. Vi var väl ganska jobbiga mot morsan och så här. Mamma ville ha lediga stunder själv liksom, så då fick vi börja åka till en kontaktfamilj. Vi bodde ju i en lägenhet och vi barn hade en massa energi men vi kunde liksom inte göra någonting. Det var ju inte direkt att vi kunde dra med mamma på någonting, åka och spela bowling eller vad som helst liksom, för hon var ju alltid så trött. Hon jobbade hela dagarna och för att hon skulle få lite lugnt så skickade hon väl iväg dom två yngsta som inte förstod så mycket. I början hade jag nästan ingen kontakt alls med pappa. Då var det bara att han kom hit och så drack han ett tag ganska kraftigt men det lade han ju ner ganska snart. Sen så började vi få umgås med pappa på julafton och sådana här grejer så blev det att vi åkte dit varannan helg och så. Han kom in på rätt spår. Han skaffade jobb och sådana saker så det ordnade sig det också. Men det var efter att vi varit hos kontaktfamiljen. Jag har igen aning om hur soc kom in i bilden och det var inga möten som jag var med på som jag minns det. Skulle tro att det var mamma som tog kontakt. Ensamstående med fyra grabbar, det kan ju vara lite tungt. Jag tror inte att jag fick det liksom rakt i ansiktet så att du ska få en kontaktfamilj utan det var mera att vi åkte till dom samma dag som mamma o pappa skilde sig och sov där tills pappa åkte iväg, och så tyckte jag och min lillebror att det var väldigt roligt att vara där. Jag hade säkert träffat dom någon gång tidigare eftersom mamma och pappa kände dom men sen så sa mamma då att ni ska åka till Anna och Stefan. Det var ju inte direkt så att ni ska få en kontaktfamilj. Ni ska åka till dom i helgen och vara hos dom och det tyckte vi var roligt. Ibland var det så att man kände nej jag vill inte åka, men så var man tvungen, och sen kom man dit, och då var det liksom roligt ändå. Det var riktigt roligt att vara där! Dom hade hur många rum som helst. Ett jättestort hus. Ibland var det mycket folk där. Grannar och andra barn som vi lekte med. Stefan och Anna betydde ganska mycket för oss. Dom var varma och kärleksfulla. Jag säger inte att mamma inte är så men det var svårt för henne att liksom fixa allting ensam. Ja men det var ju liksom att när vi bodde hos morsan slafsade hon in någon snabbmat. Dom gjorde husmanskost. Hemgjort potatismos och sådana saker, riktigt landet och sånt älskar jag, och brorsan också. Sen så var det ju det med rutiner lite grand, att man liksom vaknar, går upp, man äter frukost tillsammans, man duschar och gör sig i ordning och liksom hjälper dom att jobba och så. Hemma där kunde man sitta uppe halva natten liksom och kolla på film eller tv. Vi kollade på TV max en timme kanske eller två timmar om dagen när vi var där. Det enda vi gjorde när vi var hemma var att kolla på tv. Kontaktfamiljen hade energi och ork att följa med och göra aktiviteter. Mamma tyckte också att dom var jättebra människor och hon tyckte nog att det var skönt när vi var där. Vi brukade väl åka dit på fredagar, var tredje helg eller varannan helg. Det var bra för oss och bra för henne. Vi tog våra cyklar till stationen och åkte tåg. Det var ju underbart att dom kom och hämtade oss och sen när vi kom dit så stod Anna och lagade mat då gick vi ut och lekte med hundarna sen gick man in och åt och så var vi

45 43 ute vid kusten och fiskade strömming, sen åkte vi hem och tillagade det. Det var fint det. Sen cyklade vi lite längre till någon sjö eller så och satt och grillade. Deras äldre son lärde mig lite sattyg (skratt). Jag var tolv tretton år när jag fick köra bil första gången på isen på sjön och jag fick prova skjuta hagelbössa mot en kartong och sådana saker. Man fick liksom avlasta all energi som fanns. Jag tror att vi var i kontaktfamiljen något år. När pappa skärpte till sig så började vi umgås med honom på helgerna och då vart det inte lika mycket. Vi kanske åkte iväg någon enstaka gång liksom och då vet jag inte om soc. var inblandad. Vi kanske bara åkte dit för att vi hade varit där innan alltså. Det var ju så att när man var med pappa så fick man ju också aktiviteter. Spela minigolf eller åka till Gävle och gå på bio och träna fotboll som jag gjorde tre dagar i veckan. Ja alltså att jag har haft den här kontakten det har ju betytt mycket för mig att det har hjälpt mig ganska mycket. Man kan lära sig mycket av att vara i en annan familj. Idag bor pappa i norra Sverige med sin nya tjej och jag hälsar på honom ibland och ringer och frågar hur det är och så. En av mina bröder har flyttat till samma stad. Mamma bor kvar här och jag träffar henne oftare. Hon ställer upp ganska mycket när jag behöver.

46 44 Bilaga 1. Antalet och andelen beviljade kontaktfamiljer för barn 0 20 år Tabell 2. Antalet och andelen beviljade kontaktfamiljer för barn 0 20 år i varje kommun i Gävleborgs län och hela riket jämfört med antalet barn 0 19 år i varje kommun, i länet samt i hela riket. Kommun Gävle ,96 % ,0 % ,1 % ,3 % ,2 % Antal barn 0 19 i kommunen Antal barn k.familj/person 0 20 Andel barn i k.familj 0 20 i % Sandviken ,5 % ,5 % ,3 % ,3 % ,1 % Hudiksvall ,0 % ,98 % ,68 % ,69 % ,58 % Bollnäs ,7 % ,3 % ,5 % ,6 % ,7 % Söderhamn ,7 % ,9 % ,0 % ,0 % ,7 % Ljusdal ,4 % ,4 % ,6 % ,9 % ,0 % Ovanåker ,3 % ,4 % ,6 % ,8 % ,7 % Hofors ,0 % ,8 % ,2 % ,80 % ,70 % Nordanstig ,74 % ,84 % ,1 % ,1 % ,4 % Ockelbo ,8 % ,2 % ,7 % ,0 % ,4 % Hela länet ,3 % ,2 % ,3 % ,3 % ,3 % Antal barn 0 19 i länet Antal barn i kontaktfamilj/-person 0 20 Andel av antal barn 0 19 Hela riket ,99 % ,98 % ,97 % ,96 % ,92 % Antal barn 0 19 i riket Antal barn i kontaktfamilj/-person 0 20 Andel av antal barn 0 19

47 45 Bilaga 2. Gävle kommun sammanfattning Det är väldigt svårt att generellt säga vad barnen har för behov, men jag tänker att om man börjar i ena änden så det är ju inte helt sällan som barnen som har kontaktfamilj blir familjehemsplacerade sen det händer ju inte helt sällan men inte alltid och då är det ju en då handlar det ju faktiskt om stora omsorgsbrister hos föräldrarna. Det är ju helt klart tycker jag om jag nu bara ska tänka hur jag tycker att det är mycket svårare ärenden om man säger nu på de senaste åren man ska jobba mer på hemmaplan och många fler insatser i varje familj och i kombination då med att man har flera kontaktfamiljer, barn och familjestöd och sådana insatser. Följande behov anges som orsak till att barn beviljas kontaktfamilj: Föräldrars omsorgsbrist alla som får kontaktfamilj har någon form av social problematik, och behöver stöd i föräldrarollen under kortare eller längre tid. Föräldern kan ha psykisk ohälsa och/eller behöva repa sig efter att ha levt i en destruktiv relation. Ensamstående föräldrar en av parterna finns av olika orsaker inte längre för barnet. Ren avlastning för en ensamstående förälder är i princip aldrig aktuellt. Det måste förekomma någon typ av problematik. Att man är väldigt uttröttad, har ett speciellt krävande barn eller att det föreligger någon annan svårighet i föräldrarollen. Bristfälligt nätverk stora svårigheter och social problematik i nätverket eller att det är väldigt magert. Behov av annan miljö och stimulans behöver få komma till en vanligt fungerande familj och göra saker som man normalt gör. Behov av att få vara barn bär för mycket ansvar för situationen i det egna hemmet och behöver få avlastning genom att bara få vara barn Behov av vuxna förebilder goda vuxna förebilder är viktigt för alla barn Behov av att få vila från varandra tonårsföräldrar ber ibland om kontaktfamilj för äldre barn för att relationerna är väldigt ansträngda. Behovet uttrycks via förälder själv eller upptäcks av tjänsteman inom ramen för en utredning om hur ett barn har det. Förskola/skola kan vara en aktör som fångar upp behovet och tipsar om insatsen. De allra flesta är kända familjer sedan tidigare. Barnets behov och föräldrarnas omsorgsförmåga utreds. Det är inte helt lätt att skilja barnets behov från föräldrarnas även om BBIC underrättar här. Nätverket utreds på olika sätt beroende på vad som är lämpligt. Nätverksmöten eller närverkskartor samt anhöriga som referenter i utredningen. Många av de sökande familjerna har tunna eller socialt belastade nätverk. Ingen kan svara på om det är vanligt med avslag på en ansökan. En känsla är att ärenden bedöms och sorteras bort i första instans (Mottagningsgruppen) innan det går till vidare utredning hos barn- och ungdomsgrupperna. Vid stora behov är det vanligt med skräddarsydda lösningar bestående av flera insatser i stället för att placera barn och ungdomar (om inte direkt skyddsbehov föreligger) Familjebehandling i egen regi, gruppverksamhet för barn som lever med missbruk och psykisk sjukdom hos föräldrar. Ytterligare ett särskilt resursteam som t.ex. arbetar med familjesamtal samt sär-

48 46 skilt familjeboende under utredningstiden. Det är inte ovanligt att ärenden börjar med kontaktfamilj som sedan blir barnets jourhem och därefter placering i ett familjehem eller att kontaktfamiljen blir barnets familjehem. Det är inte så god tillgång på kontaktfamiljer utan man får leta aktivt. Eget förslag från familjen förkommer. Var sjätte vecka anordnas informationskvällar som intressenter kan besöka för att informera sig om uppdraget. Intresserade utreds via hembesök, intervjuer med båda makarna samt koll av registerutdrag. Det krävs att de ska vara förberedda på en lång relation med barnet, ge god omsorg och ha en stabil social situation. Vara goda förbilder och ta med barnet i det liv de lever. De bör vara medvetna om att det kan vara ett stort åtagande. Många ärenden har blivit tyngre då barnen har större behov. Den vanligaste vistelsetiden är varannan helg. Insatsen anses förbyggande då familjerna inte har något behandlande uppdrag. Det är inte säkert att de kontaktfamiljer som är aktuella kan matcha det aktuella barnets behov. Det kan vara barn som inte alla familjer klarar av. En del familjer har också önskemål om vilket sorts barn de kan tänka sig. En första kontakt tas per telefon med kontaktfamiljen för att informera om ett aktuellt barn (avidentifierat) Är det något som familjen kan tänka sig. Om så är fallet träffas den som utrett kontaktfamiljen dem själva för att berätta utförligare om uppdraget. Den sökande familjen är inte med i detta skede då man först vill förvissa sig om att detta verkligen är något som kontaktfamiljen acceptera. Nästa steg är sedan att socialsekreteraren som utrett barnet träffar kontaktfamiljen tillsammans med föräldrarna. Därefter görs en genomförandeplan som båda parter undertecknar. En inskolningsplan upprättas också och man träffar barnet. Små barn kräver ofta längre inskolning. Uppföljning sker var sjätte månad och tätare i början. Det är bättre rutiner för detta nu mot tidigare då uppdrag kunde rulla på länge utan ordentlig uppföljning. Det är olika hur länge insatsen pågår. Många relationer övergår under åren från formella till informella. Att familjerna finns kvar även efter att de avslutats formellt. Vanligt är att det avslutas i tonåren. Kontaktfamiljerna erbjuds ingen organiserad handledning utan får vid behov vända sig till Socialtjänsten för stöd. I våras erbjöds för första gången en grundutbildning till nya kontaktfamiljer. Det förekommer även att kontaktfamiljer bjuds in att delta i olika föreläsningar. Diagram 1. Insatser i form av kontaktperson-/familj. Antal barn och unga 0 20 år i Gävle kommun åren

49 47 Bilaga 3. Sandvikens kommun sammanfattning Man provar idag i större utsträckning med kontaktfamilj innan man beslutar om placering. Mer hemmaplansinsatser där andra vuxna kommer in som komplement. Det gäller att kompensera brister hos föräldrarna. Om föräldrar tackar nej till placering i familjehem kan man börja med kontaktfamilj. Följande behov anges som orsak till att barn beviljas kontaktfamilj: Brister hos föräldrarna psykiska problem, missbruk eller utvecklingsstörning Barn med diagnoser: Avlastning t.ex. litet barn behöver vara hos kontaktfamilj så att förälder kan ägna sig åt syskon i tonåren som har problem. Förälder som behöver vila för att orka. Förälder vänder sig till Socialtjänsten och formulerar ett behov eller att en tjänsteman ser behovet inom ramen för en utredning om hur ett barn har det. Behovet utreds utifrån BBIC som anses vara ett bra verktyg om än lite för omfattande och krångligt i vissa delar. Barnets behov blir tydligare. Föräldraförmågan utreds och möjligheten till kompensation i det egna nätverket. Många får avslag vid ansökan om det handlar om att man vill ha egen tid/avlastning och det finns ett eget nätverk. Kaos i en familj kan inte alltid avhjälpas med en kontaktfamilj. Det är inte tillräckligt. Då kan familjebehandling vara ett alternativ. Kommunens eget Familjecenter bedriver hemmabaserat familjearbete, ibland i samverkan med LSS (lagen om särskilt stöd). Idag provar man i högre grad med kontaktfamilj innan man beslutar om att placera ett barn i familjehem. Särskilt i de fall föräldrar tackar nej till en placering i familjehem. Hemmaplanslösningar av olika slag blir allt vanligare för att försöka kompensera brister hos de biologiska föräldrarna. I vissa fall kan en kontaktfamilj avlasta släktingar som har barnet boende hos sig eller ett externt familjehem som behöver vila. Det är inte svårt att rekrytera kontaktfamiljer. De som anmäler sitt intresse utreds. Även ensamstående kan vara kontaktfamilj. Det händer att man börjar som kontaktfamilj för att senare bli familjehem till samma barn eller ett annat. En kontaktfamilj ska vara lika men ändå olika. T.ex. kan egna tidigare erfarenheter av droger föra samman familjerna och vara ett stöd. Insatsen ska var både avlastande och stödjande. Vid uppföljning får föräldrarna formulera vilka resultat de ser hos sina barn. Om målet ej nås tas en diskussion om vilka andra insatser som kan behövas. När barnen blir tonåringar upphör ofta insatsen då de själva uttrycker att de inte längre vill åka till kontaktfamiljen. Kontaktfamiljerna erbjuds inte organiserat stöd (handledning, utbildning). Får vända sig till Socialtjänsten för stöd vid behov.

50 år 2007 år 2008 år 2009 år 2010 år 2011 Diagram 2. Insatser i form av kontaktperson-/familj. Antal barn och unga 0 20 år i Sandvikens kommun åren

51 49 Bilaga 4. Hudiksvalls kommun sammanfattning Tidigare pågick det okontrollerat. Det var brister i uppföljningen och många familjer kunde få betalt trots att barnet inte varit där. Idag har vi bättre rutiner för detta. För två år sedan kom ett direktiv från ledningen att minska på antalet kontaktfamiljer och i stället arbeta mera med relationerna i den biologiska familjen. Det är lätt att kontaktfamilj blir en permanent lösning utan att något av det som är problematiskt i den egna familjen förändras. Det finns direktiv att använda familjerådslag i dessa ärenden. För att kanske få det egna nätverket att täcka behovet. Det kan vara svårt att få familjen med på en sån åtgärd. Det är lättare att motivera med ungdomar då det ofta är mer av kris och oro i familjen. Följande behov anges som orsak till att barn beviljas kontaktfamilj: Utökat kontaktnät magert nätverk och ofta ensamstående förälder. Stimulans eller lugn och ro understimulerade eller överstimulerade barn. Oförmåga hos föräldrarna förmår inte se sitt barn tillräckligt. Har nog med sina egna behov och bekymmer och mäktar just då inte med situationen. Manliga förebilder fadern finns inte till hands och lever med ensamstående mamma. Gemenskap i en annan familj alternativ till egna familjen. En bild av ett annat sätt att leva. Bryta mönster stöd för ungdomar att bryta ett destruktivt mönster. Kan behöva ha någonstans att åka på helgen i stället för att vara på sta n. När det gäller barn är det vanligast att föräldern ansöker. Familjer kan vara helt okända sedan tidigare. Socialtjänsten kan själva se behovet i en utredning utifrån en anmälan. Om ungdomar får kontaktfamilj så är det mest utifrån en orosanmälan. Behovet utreds enligt BBIC och man tittar på de delar som är motiverade utifrån ansökan. Familj och sociala relationer utreds alltid. Handläggaren samtalar med föräldrar och barn (om barnet är mindre observeras barnet). Det finns direktiv om att använda familjerådslag för att om möjligt få det egna nätverket att täcka behovet. Detta görs inte i tillräcklig utsträckning då det kan vara svårt att motivera familjen för en sådan åtgärd. Kan vara lättare när det gäller ungdomar eftersom det då oftast är mera av kris och oro. När det gäller ungdomar är det vanligt att man talar med fler än familjen i utredningen. T.ex. skolan. BBIC underlättar när det gäller att motivera insatsen. Tidigare var det mera godtyckligt. Det kan ibland vara svårt att skilja barnets behov från föräldrarnas. Om mamman behöver vila så gagnar det också barnet. Ibland ger vi avslag på ansökan. Det kan finnas en annan förälder som kan täcka behovet eller det övriga nätverket. Ibland anser vi att det är ren barnomsorg och inget socialt vårdbehov. När omsorgsbristen hos föräldrarna är för stor tillsätts inte kontaktfamilj. T.ex. barn som inte kommer hela och rena till skolan och inte alls får något stöd i skolarbetet. Kommunens familjeteam kan då gå in och arbeta i familjen. Samma familj kan ha både kontaktfamilj och familjeteamet i hemmet. Kommunens direktiv är att vård på hemmaplan ska prövas innan ett barn placeras om det inte handlar om skyddsbehov. Ibland finns en känsla av att det kan bli

52 50 fråga om en placering av barnet men situationen är inte tillräckligt allvarlig för att hålla juridiskt och familjen tackar nej till allt annat än kontaktfamilj. I dessa fall tänker familjehemssekreteraren noga efter vilken familj som får uppdraget eftersom den familjen kanske kommer att övergå till att bli familjehem. För två år sedan kom ett direktiv från ledningen att minska på antalet kontaktfamiljer och i stället arbeta mera med svårigheterna i den biologiska familjen. Det är lätt att kontaktfamilj blir en permanent lösning utan att något i den egna familjen förändras. Kontaktfamiljer rekryteras via förslag från familjen som ansöker, eller intresseanmälan som inkommer till Socialtjänsten via nätet. Det är ingen brist på kontaktfamiljer utan det ramlar in en jämn ström av intressenter. En idé som praktiseras är att låta blivande familjehemsföräldrar börja som kontaktfamilj. Det ses som en god träning sig på att ha en relation med vårdnadshavarna. Familjehemssekreteraren informerar om uppdraget och gör en basutredning av kontaktfamiljerna där olika uppgifter inhämtas om dem själva, träffar föräldrarna och ser miljön via hembesök. Det förväntas att familjerna ska medverka till en positiv utveckling för barnet. Hitta nya intressen (förebyggande) och bryta destruktiva mönster (behandlande). Vanliga familjer som kan ge en alternativ syn på hur man kan vara som vuxen. En långsiktig investering i en ny relation. En familj att vända sig till även då uppdraget är slutfört. Många ungdomar fasar själva ut sig genom att sluta sova över och bara komma över dagern. Uppföljningarna görs tätare i början men tenderar att bli sämre sedan. Tidigare pågick insatsen okontrollerat vilket har blivit bättre. Man träffas inte alltid utan det kan ske genom telefonsamtal. Det vanligaste är att insatsen pågår länge och blir en naturlig del i barnets liv. Det finns en risk att det bara rullar på samtidigt som det blir långa insatser då behovet kvarstår. Det egna nätverket är fortfarande tunt. Inget formellt stöd (handledning, utbildning) ges till kontaktfamiljerna. De får vanda sig till socialsekreteraren vid behov år 2007 år 2008 år 2009 år 2010 år 2011 Diagram 3. Insatser i form av kontaktperson-/familj. Antal barn och unga 0 20 år i Hudiksvalls kommun åren

53 51 Bilaga 5. Bollnäs kommun sammanfattning Man ska vara minst två tre år innan man får en kontaktfamilj och upp till 12 år. Det brukar kunna avslutas kring tolv år, när dom blir tonåringar och tycker att det är roligare vara hemma och leka med kompisar. Jag har jättemånga, 21 st. tror jag, eller alltså ungdomar som har kontaktfamilj. Utifrån anknytningen att barnen är små och ska inte lämnas till olika personer, men det beror ju på också ibland är det ju specifika behov hos barnet, det händer väl att vi har tillsatt till yngre än tre år, men det är sällan. Vi tycker att det är så bra insats. Och sen att vi försöker se till att det blir någon i det egna nätverket som blir kontaktfamilj i så fall. Ja det är väl så vi försöker se på det det ska ju vara ett behov som barnet har om vi ska bevilja en kontaktfamilj. Ja vi har ju försökt komma ifrån det här gamla att tänka att det är föräldrarna som ska bli avlastad så tänkte man tidigare men att nu försöker vi vara ganska hård på att det är barnets behov som ska gå i första hand. Det är barnet som ska åka iväg någonstans. Men sen så när man ser att mamman om det är en ensamstående mamma om hon blir avlastad så kan ju det gagna barnet också. Det går att vända på det det går ihop ändå. För då kan hon orka vara en bra mamma resterande tid kanske. Men vi brukar vara ganska tydlig med att det inte handlar om barnvakt. Följande behov anges som orsak till att barn beviljas kontaktfamilj: Ensamstående förälder det vanligaste bland de barn som får kontaktfamilj. Föräldrar med egen social problematik t.ex. missbruk eller psykisk sjukdom. Svagt nätverk möjlighet att komma iväg till en annan miljö och får tillgång till fler vuxna. Behov av stimulans/aktiviter hemmiljön och föräldrarna kan inte fullt ut ge den stimulans som barnet behöver. Barn med diagnoser stora behov och det sliter mycket på barnet själv och övriga i familjen. Oftast ansöker föräldrar om insatsen. Kan vara tidigare helt okända familjer. Socialtjänsten kan också se behovet i en utredning. Skola eller BVC (barnavårdscentalen) kan tipsa föräldrar om att ansöka. Ungdomar kan själva säga att dom har ett behov. Barnets behov utreds via BBIC i de delar som är relevanta utifrån ansökan. Ger hjälp i att se barnets behov tydligare. T.ex. familj och sociala relationer. Föräldrar intervjuas och ibland förskola/skola. En regel är att använda sig av familjerådslag för att se om det egna nätverket, som är mer beständigt övertid, kan stödja. Ofta är nätverket så tunt att de inte anser sig ha några att bjuda in till ett rådslag. Handläggaren pratar alltid med barnen. Om de är för små att prata med görs observationer. Ibland avslås ansökan. Om det t.ex. finns ett tillräckligt eget nätverk eller att det handlar mest om den vuxnes behov eller att det inte är lämpligt för barnet att vara på ett annat ställe.

54 52 Vid omfattande omsorgssvikt hos föräldrar är placering alternativet. Vid gränsfall kan kontaktfamilj beviljas för att utröna hur långt den insatsen räcker (innan man beslutar om ett omhändertagande). Ibland finns inte tillräcklig grund för tvång och föräldrarna nekar placering på heltid då får man tillsätta det som finns i form av öppna insatser. Det kan vara kommunens egen öppenvårdsenhet som arbetar i familjen i kombination med kontaktfamilj. Ibland är kontaktfamilj det enda föräldrarna kan acceptera även om det finns behov av mer insats. Små barn brukar inte få kontaktfamilj då det kan slita för mycket att bryta upp från de biologiska föräldrarna. Det är svårt att hitta kontaktfamiljer. Vissa ringer och anmäler sig och man har försökt att annonsera. Intressenterna sätt i en pärm och utreds när ett behov finns. Hembesök görs och olika frågor ställs. Gamla familjer kan också komma ifråga. Ibland har den sökande föräldern ett eget förslag på familj. Försök görs att matcha familj mot det aktuella barnets behov. Här försöker man att lyssnar på föräldrars önskemål, om t.ex. religion. Familjen förväntas kunna ge barnet ett utökat nätverk och kompensera i de delar de biologiska föräldrarna inte räcker till. Alla parter träffas (barnet är med i mån av ålder) på Socialkontoret för att ställa frågor till varandra. Om det känns bra startas uppdraget upp genom att ett avtal skrivs med kontaktfamiljen. En genomförandeplan skrivs också som tydliggör uppdragets mål och de behov som barnet har, vilket man också pratar om vid den första träffen. Uppföljning av insatsen görs ungefär var sjätte månad ibland tätare. Ibland träffas man tillsammans, ibland var för sig och ibland görs uppföljning via telefon. Det är vanligt att det avslutas i tonåren. Samtidigt som en handläggare uppger att hon har 21 ungdomar med kontaktfamilj vilket hon anser beror på att hon övertaget ärenden från tre andra handläggare. Kontaktfamiljerna erbjuds inte organiserat stöd (handledning, utbildning). Får vända sig till Socialtjänsten vid behov Diagram 4. år 2007 år 2008 år 2009 år 2010 år 2011 Insatser i form av kontaktperson/familj. Antal barn och unga 0 20 år i Bollnäs kommun åren

55 53 Bilaga 6. Söderhamns kommun sammanfattning Jag tycker att jag har en positiv känsla när det gäller kontaktfamilj det är bara det att jag tänker att man ska inte ha för stora förhoppningar för det är ju ingen behandlande insats som ska lösa sociala problem direkt men att det är en positiv insats som kan betyda en höjning av livskvaliteten för föräldrar och barn. Ja jag tycker också att det känns som en bra om det inte går så långt så att det går ut över barnen på bekostnad t.ex. av ett umgänge (med annan förälder, min kommentar) eller att man kan känna sig lite tveksam varför ska de här barnen vara borta dom här helgerna alltså där tycker jag att det går någon slags gräns. Ja jag har också bara positiva erfarenheter. Och det är ju ingen laddad insats utifrån som vi försöker att sälja in för att det är stor oro för familjen utan det är ju något som vi tycker är positivt och som dom ofta vill ha. Följande behov anges som orsak till att barn beviljas kontaktfamilj: Ensamstående förälder oftast ensamstående mammor. Frånvarande fäder av olika skäl inte är delaktiga i barnets liv. Föräldrar med egna problem t.ex. missbruk som gör att de brister i sin omsorg. Föräldrars behov av avlastning t.ex. barn med diagnoser/liknande beteendeproblem vilket kräver mycket av föräldrarna. Syskons behov av avlastning krävande syskon leder till lite tid med egen förälder. Barns behov av fler vuxna nätverket är tunt och barnet kan behöva stimulans och miljöombyte och mer ensam tid med vuxna. Föräldrar ansöker oftast själva om insatsen eller Socialtjänsten föreslår den utifrån en utredning om hur ett barn har det. Barnets behov utreds via BBIC. Utredningsmodellens struktur underlättar att fokusera på barnet. Föräldern står för den mesta informationen och tillfrågas först. Samtal med barnet hålls om barnet vill och förälder gett sitt godkännande. Referenter föreslås av vårdnadshavarna. Uppgifter från övriga (t.ex. skolan) begärs bara in om det är nödvändigt. Ibland är behovet så självklart att någon större utredning inte är befogad. Nätverket inventeras via frågor till föräldrar och barn. En strävan är att använda sig av familjerådslag för att se om det befintliga nätverket kan vara till hjälp. Något man inte använt så ofta på senare tid. Många söker p g a bristande nätverk vilket gör det svårt med rådslag. De flesta ansökningar beviljas men ibland leder utredningen till avslag. T.ex. om någon inte samtycker eller att barnet är för litet. Alternativa insatser till kontaktfamilj kan vara samtal eller konkret socialt arbete i familjen via BUC (kommunens Barn och ungdomscenter). Tillgång till BUC täcker upp det som en kontaktfamilj inte kan klara. Ibland kan kontaktfamilj vara en start och man kan avvakta och se hur mycket bättre det blir av en sådan insats. Ibland kan familjer få en kombination av dessa insatser. När det gäller svåra sociala problem såsom droger och kriminalitet tillsätter man inte kontaktfamilj. Oftast inte heller när det handlar om väldigt små barn. Här kan omhändertagande vara ett alternativ. I vissa fall kan en tidigare

56 54 kontaktfamilj bli barnets familjehem om ett omhändertagande behöver göras. Det finns en uttalad policy i kommunen att man ska arbeta för lösningar hemma så långt det är möjligt och undvika att placera barn i annat hem. Från och till har man en god tillgång på kontaktfamiljer och många tar själva kontakt med Socialtjänsten. Ibland söker man lämpliga familjer via bekanta eller de som haft uppdrag tidigare. Till krävande barn kan det vara svårt att rekrytera. De som anmäler sig kan ha tydliga önskemål om vilka barn de kan tänka sig och inte. Utifrån barnets intressen och genom att tänka sig in i båda parters personlighet och förhållanden gör familjehemssekreteraren en matchning mellan barn och kontaktfamilj När kontaktfamiljen utretts och godkänts träffas alla parter i Socialtjänstens lokaler och därefter träffas familjerna på egen hand hos kontaktfamiljen och fikar. Små barn är inte alltid med i fall om det inte blir någon fortsättning på kontakten. En genomförandeplan styr kontaktfamiljens uppdrag för de barn de fått. Olika krav ställs på familjerna beroende av barnets behov. Kontaktfamiljen ska inte syssla med behandling utan vara en vanlig familj, erbjuda barnet ett större nätverk och ge föräldern en möjlighet till avlastning. Det är en tidig förbyggande insats innan det blivit för stora problem. När det gäller de svårare barnen som kan ha diagnoser så ställer det större krav på kontaktfamiljerna när det gäller att orka och klara av. Uppföljning görs första gången efter ett halvår och därefter varje år vilket inte är tillfredsställande. Familjehemssekreteraren är ensam handläggare (vid intervjutillfället, ytterligare en person har senare anställts) och hinner inte följa upp så ofta som hon borde. Vissa uppdrag avslutas väldigt snabbt medan andra pågår i flera år. Anledning till avslut kan t.ex. vara att mamman träffar en ny partner, att nätverket förändrats eller att barnet blir större och inte vill åka längre. Inget formellt stöd erbjuds kontaktfamiljerna (utbildning eller handledning). Familjehemssekreteraren finns till hands om problem skulle uppstå. Visst ekonomiskt och materiellt stöd kan utgå utifrån barnets behov år 2007 år 2008 år 2009 år 2010 år 2011 Diagram 5. Insatser i form av kontaktperson-/familj. Antal barn och unga 0 20 år i Söderhamns kommun åren

57 55 Bilaga 7. Ljusdals kommun sammanfattning Det som har varit bra det är ju att den här familjen hjälper till där det fattas hemma, att det blir mera helt för ungdomen så, det har man sett tydligt att ungdomen har mått bättre och lugnare beroende på vad det har varit för någonting. Ja det är ju likadant med barnen att dom kan ge dom ett sammanhang, ett helt sammanhang liksom att dom får se vuxna förebilder på ett annat sätt och få ett samspel, kanske inte alltid vara ett jobbigt barn eller bara i vägen eller vad det nu kan vara. Dom känslor som dom sitter på. Att dom får eget utrymme och få bekräftelse och allt möjligt. Vi har ju överlag väldigt många kontaktfamiljer, väldigt mycket egentligen. Vi har ju färre familjehemsplaceringar men många som har uppdrag som kontaktperson och kontaktfamilj. Ja alltså jag kan nog tycka det ibland (att kontaktfamilj erbjuds i brist på andra resurser, min kommentar) att det blir en insats vi har som är vanlig och som man vet vad det är och det år lättsamt att ta till det. Och sen har vi ju som sagt inte så mycket annat och erbjuda heller utan det här är ju ändå någonting som kan hjälpa till ganska bra. Följande behov anges som orsak till att barn och ungdomar beviljas kontaktfamilj: Ensamstående förälder kan inte själv tillgodose barnets eller ungdomens alla behov. Bristfälligt nätverk eller att nätverk saknas behöver tillgång till någon mer vuxen person än vad nätverket erbjuder. Kaos i familjen behöver landa i en annan familj för att få lite lugn och ro. Omsorgssvikt behöver mera omsorg än vad det kan få hemma pga. föräldrars problem. Kontaktfamiljen kan också vara ett stöd för den biologiska föräldern. I förebyggande syfte kan en kontaktfamilj vara en av flera insatser för att stärka upp familjen. Lika vanligt att föräldrar ansöker om insatsen som att Socialtjänsten förslår den utifrån en utredning om hur barnet har det. Skolan kan också höra av sig om ett behov av vuxenstöd. Alla ansökningar utreds för att se om det finns ett behov och hur nätverket ser ut. Nätverksmöten är en metod man försöker använda. Det är svårt att skilja på barnens och de vuxnas behov då de påverkar varandra. BBIC är en hjälp här. Utredaren försöker alltid att prata med barnet även enskilt utan förälder. Barnet får ge sin syn på insatsen. Avslag är ovanligt men förekommer. Det är inte ovanligt att kontaktfamilj förkommer även för ungdomar. Vid stor omsorgssvikt är placering i familjehem alternativet. Ibland är det gränsfall då vi börjar med kontaktfamilj som en första åtgärd för att se hur långt det räcker. Kommunen har en egen familjestödsverksamhet som kan arbeta hemma i familjen. Ibland kombineras familjestöd och kontaktfamilj. Kontaktfamiljer är ganska lätt att rekrytera om inte barnet har för stora svårigheter och behov. Då kan det vara svårare att hitta familj med rätt kapacitet. Handläggarna har ett eget stort kontaktnät som används. Ibland har de sökande ett eget förslag på familj. Ingen större utredning görs av kontaktfamiljen. Utdrag från register, samt hembesök för att få en uppfattning

58 56 om miljön och familjen i stort. Familjen får också fylla i uppgifter om sig själva. Kravet som ställs på familjen är att vara ställföreträdande föräldrar som erbjuder barnet andra saker och mer stimulans än i det egna hemmet. När behov uppstår ser man efter vilka familjer man har som kan matcha det aktuella barnets behov. Alla träffas tillsammans och går igenom vilka behov barnet har och vad som är målet med insatsen. Uppföljning görs inom sex månader och tätare i början. Det vanligaste är att insatsen förlängs och ibland kan det bli väldigt långa kontakter. Kontaktfamiljerna erbjuds inte organiserat stöd (handledning, utbildning). Får vända sig till Socialtjänsten vid behov år 2007 år 2008 år 2009 år 2010 år 2011 Diagram 6. Insatser i form av kontaktperson-/familj. Antal barn och unga 0 20 år i Ljusdals kommun åren

59 57 Bilaga 8. Ovanåkers kommun sammanfattning Ja men ta bara en sådan här enkel sak som i alla familjer, det fungerar inte det där med morgonrutiner alltså man går upp på morgonen, man äter sin frukost, nu kan inte alla äta frukost och jag menar inte att man måste, men någonstans det är så man gör. Man tvättar sig, man borstar tänderna, jag menar det finns ändå en struktur som dom får med sig även om dom inte har det sju dagar i veckan så ser dom åtminstone någonting annat tänker jag, skulle dom bara ha det här sju dagar i veckan ingen ordning på någonting, ja men då visste dom ju inte om någonting annat heller. Så det är nog så tänker jag att man får en del av ett liv som man kanske inte skulle veta att det fanns om man inte. och man kan bråka t.ex. och vara trygg i det det är liksom man får inte på käften eller man försvinner inte ut genom dörren och kommer tillbaka om två dagar utan hur man kan resonera sig fram till saker, ja, mycket så tänker jag. Det är nog mycket just det där med motbild egentligen, för att annars kan man ju tycka och tro att de här barnen som det är i min familj så har alla barn det, så ser det ut bara, att det inte finns något annat och så är det normalt. Men nu ser dom ju att det finns någonting annat också. Följande behov anges som orsak till att barn beviljas kontaktfamilj: Ensamstående förälder barn som av olika skäl inte har tillgång till sin andra förälder. Svagt nätverk separerade föräldrar och brist på andra vuxna som kan hjälpa till. Föräldrar som inte räcker till ett väldigt krävande barn eller att det finns många barn i familjen. Svårigheter att klara gränssättning. Sjuka eller utvecklingsstörda föräldrar. Barn med speciella behov mycket aktiva barn som kräver mycket av föräldraskapet. Oftast ansöker någon förälder om insatsen. Ett barn kan också uttrycka att det vill komma någon annanstans eller att skolan hör av sig om ett behov. Socialtjänsten kan också föreslå insatsen utifrån en utredning om hur ett barn har det. Skolan har informerats om att det är bättre om de kan få föräldrarna att ansöka om insatser än att anmäla familjen. I mån av tid görs det hembesök i familjen vilket ger mera information än en träff på Socialkontoret. Barnets nätverk inventeras genom att man frågar barn och föräldrar samt gör nätverkskartor. Handläggaren pratar med barnen utifrån ålder och vill gärna se dem i sin miljö. Något nätverksarbete eller familjerådslag ingår inte som en del i utredningen. BBIC har hjälpt till att göra barnets behov tydligare även om det inte alltid är så lätt att skilja barnets behov från föräldrarnas. Ibland ger man avslag vilket är en förändring sedan tidigare då man i princip beviljade alla som ansökte. BBIC har haft betydelse för att klargöra barnets behov. Alternativa insatser kan vara stöd i hemmet i form av öppenvård i kommunens egen regi. I familjer med stora relationsproblem och där det är stökigt för barnen hjälper inte kontaktfamilj mer än tillfälligt. Allt är ändå sig likt där hemma. Ibland kan man kombinera kontaktfamilj med öppenvård så att föräldrarna också får arbeta med sina svårigheter. När det finns oro runt ett barn kan man sätta in kontaktfamilj trots att familjen skulle behöva andra insatser men

60 58 tackar nej till det vi erbjuder. De kan däremot tänka sig kontaktfamilj. Därmed kan kontaktfamilj bli en första åtgärd som sedan leder till en placering av barnet på heltid. Väldigt små barn placeras inte i kontaktfamilj utan då försöker man andra lösningar. När insatsen beviljats har man tre månader på sig att hitta en kontaktfamilj. Familjehemsekreteraren letar då bland sina egna kontakter i närsamhället och försöker att matcha utifrån barnets intressen och personlighet. Familjen kan också förslå någon. Då de flesta är kända görs ingen större utredning av kontaktfamiljerna. Om det är en ny familj tar man utdrag ur polisoch kronofogderegistret. Resursbrist gör att man tar in konsulter för att utreda blivande familjehem. Denna brist påverkar också hur noga man utreder kontaktfamiljerna. Det ska vara en vanlig familj med tillgångar och brister. Inga överkompetenta människor eller experter. Kontaktfamiljen ska kunna vara ett alternativ eller en motbild till den egna familjen. Insatsen är i första hand förebyggande. Att ett barns situation hemma inte ska leda till problem i framtiden. Familjehemssekreteraren försöker på bästa sätt att matcha barn och kontaktfamilj genom att inventera sina kontakter. Det är olika hur uppdraget startas upp. Ibland träffas alla parter och ibland känner alla varandra sedan tidigare och man löser det via telefon. Oron i ärendet styr hur ofta man gör uppföljningar av insatsen. Målet är att följa upp varje halvår. En del uppdrag kan pågå till barnet är vuxet. Vanligaste är att man får kontaktfamilj, på låg- eller mellanstadiet och när man blir tonåring så avslutas det. Dels klarar man sig bättre själv och dels så förändras mycket med kompisar, och mera aktiviteter utanför hemmet. Känslan är att Socialtjänsten är generösa med att bevilja fortsättning på uppdraget. Inget organiserat stöd (utbildning, handledning) erbjuds kontaktfamiljerna i Ovanåker. De får höra av sig till Socialtjänsten som stödjer vid behov år 2007 år 2008 år 2009 år 2010 år 2011 Diagram 7. Insatser i form av kontaktperson-/familj. Antal barn och unga 0 20 år i Ovanåkers kommun åren

61 59 Bilaga 9. Hofors kommun sammanfattning Ja om jag tänker tillbaka i tiden så tycker jag nog till största del att det har fungerat bra när det har varit insatser ja det tycker jag nog att det kanske har blivit rätt insats då jag tror det i alla fall. Om kontaktfamilj har pågått under en längre tid då har det ju känts rätt. Det är väl positiva tankar kring det. Och sen är det ju viktigt att man följer upp och pratar med barnet så att man hela tiden får ett kvitto på att dom flesta ser ju fram emot att få fortsätta när dom väl har kommit in i det och det har skapats en trygghet. Följande behov anges som orsak till att barn beviljas kontaktfamilj: Svagt nätverk finns inte mor- och farföräldrar eller släktingar. Tjänsten kan ge barnet ett nätverk som kan hänga med kortare eller längre tid i barnets liv. Ensamstående förälder kanske en ensamstående mamma som är en bra mamma, men barnet behöver vuxna förebilder utöver bara mamman om det inte finns någonting annat. Det behöver inte vara någon brist hos mamman på något sätt utan här handlar det om barnens behov. Manliga förebilder mamman är ensamstående och män saknas i nätverket. Stimulans stärka barnet genom att ge en bild av hur det fungerar i en annan familj. Stimulera och aktivera barnet på sätt som föräldrarna av olika anledningar inte klarar. Chans för barnet att få träffa andra människor, åka till ett annat område där det finns andra barn och vuxna (utanför kontaktfamiljen) som barnet också kan knyta kontakt med. Stöd till föräldrar förälders behov avlastning, t.ex. när det handlar om sjukdom i familjen. Oftast ansöker föräldrarna och ibland föreslår Socialtjänsten insatsen inom ramen för en utredning om hur ett barn har det. Barnets behov, föräldrarnas och nätverkets resurser utreds. Det är barnets behov som ska styra och här är BBIC ett bra hjälpmedel i utredningen. Tidigare var de vanligt att insatsen beviljades helt utifrån föräldrars önskemål. Idag ges avslag om barnets behov och vilja är något annat än kontaktfamilj eller om det egna nätverket kan fylla behovet. I utredningen pratar man med alla barn som är gamla nog att prata med. Kommunens egen behandlingsenhet kan arbeta hemma i familjen vilket kan vara ett alternativ till kontaktfamilj eller en kombination av dessa två. Andra huvudmän kan också bistå med behandling eller stöd. BUP, Vuxenpsykiatri, skolkurator osv. Det är svårt att hitta kontaktfamiljer. Vanligt är att den familj som ansöker har ett eget förslag på kontaktfamilj. Familjehemssekreterarna letar via det egna kontaktnätet, annonser och sprida ryktet att det finns ett behov. Ibland anmäler sig någon på eget initiativ. De utreder också de familjer som är aktuella för ett uppdrag. Utredningen är mindre omfattande än den för familjehemsfamiljer. Familjen intervjuas och utdrag ur register kontrolleras. Förväntningarna på kontaktfamiljen är att de ska vara en vanlig familj, vara bra vuxna till ett barn, göra barnet delaktigt i familjen under vistelsen. De ska kunna ge barnet en meningsfylld tillvaro och göra saker som man inte kan göra hemma.

62 60 Om de familjer som finns till hands inte kan matcha barnets behov går man ut och försöker hitta rätt familj. Därefter träffas man tillsammans. Barnet, familjen och kontaktfamiljen och tjänsteman. Föräldrarna får berätta om sitt barn. När uppdraget startar är det en inskolning. Särskilt om det är ett litet barn är det viktigt att barnet successivt vänjer sig. Uppföljning görs varje halv år och tätare i början av ett uppdrag. Vid uppföljningen pratar man med barn, föräldrar och kontaktfamilj. Det är olika från fall till fall om man pratar gemensamt eller var och en för sig. Efter BBIC har kravet på att specifikt prata med barnet stärkts. Barnets behov och målen i genomförandeplanen styr om uppdraget ska fortsätta eller avslutas. Tidigare fanns stora brister i dessa rutiner men nu följer vi upp kontinuerligt. Kontaktfamiljerna erbjuds ingen organiserad handledning utan får vid behov vända sig till Socialtjänsten för stöd. Det kan förekomma att kontaktfamiljer bjuds in att delta i olika föreläsningar Diagram år 2007 år 2008 år 2009 år 2010 år 2011 Insatser i form av kontaktperson-/familj. Antal barn och unga 0 20 år i Hofors kommun åren

63 Bilaga 10. Nordanstigs kommun sammanfattning 61 Jag tror det att hittar man fler schyssta vuxna som kan engagera sig och vara med ett barn då får dom ju till sig flera alternativ, dom har större utbud att välja sitt eget sätta att vara på sen när dom blir lite äldre, dom har fler förebilder helt enkelt. Ja drar man det till sin spets så vet man det där med maskrosbarn att där har det ju liksom funnits någon vuxen som har sett dom, sen så är det ju som sagt så att det ska ju in en större insats om det är så dåligt att det inte finns någon bärighet. Finns det nackdelar med insatsen? (min kommentar) skulle möjligen kunna vara att vi på något vis kan dra oss tillbaka och tänka att nu har vi i alla fall gjort något och så blir dom lite lämnade men det är ju inte insatsen i sig. Följande behov anges som orsak till att barn beviljas kontaktfamilj: Ensamstående förälder kontakt med den ena föräldern fungerar inte efter separationen. Omsorgssvikt bristande förmåga att ge sina barn vad dom behöver. Förälder behöver tid för sin egen läkning. Föräldrar och barn förstärker varandras svårigheter. T.ex. ett barn med en diagnos ställer extra stora krav på föräldraskapet som redan sviktar pga. föräldrarnas egna svårigheter. Föräldrarnas problem förstärker barnets svårigheter. Föräldern skulle kanske klara sitt barn själv om det inte hade en diagnos. Magert nätverk finns inte så många vuxna som kan ge barnet alternativ till föräldrarnas sätt att leva. Lika vanligt att föräldrar ansöker om insatsen som att Socialtjänsten förslår den utifrån en utredning om hur barnet har det. Behovet utreds utifrån BBIC vilket gjort barnets behov tydligare. De närmaste tillfrågas om nätverket och kanske skolan. Handläggarna arbetade mera med nätverksarbete tidigare än vad man gör idag. Alla känner alla på en liten ort vilket gör att man ofta vet vilka resurser som finns. Det är olika från fall till fall om och hur mycket man pratar med barnet. Det är ovanligt att avslag ges på en ansökan men det händer. Vid stor omsorgssvikt tillsätts inte kontaktfamilj. Alternativen är då heltidplacering eller kommunens föräldrastöd (hemma-hos-verksamhet). De senare arbetar med att förändra och stötta upp i ursprungsfamiljen. En kontaktfamilj är till för barnets behov av stimulans. En kombination av dessa insatser kan förekomma. På en liten ort upplever man ibland en brist på alternativ vilket kan innebära att kontaktfamilj tillsätts i brist på annat. På den lilla orten finns också tillgång till ett naturligt socialt stöd vilket gör att kontaktfamilj inte behövs. Kontaktfamiljer rekryteras via lokal kännedom på orten, tips från andra eller att familjer anmäler sig (vilket är mera ovanligt). Det är svårt att rekrytera och man försöker bl a med blänkare på kommunens lönespecifikationer. Kommunen har fått straffavgift för att man inte lyckts tillsätta kontaktfamilj som beviljats. Kravet som ställs på familjerna är att vara ett alternativ till den egna hemmiljön. Vara vuxen förebild, erbjuda lugn och ro samt lyssna och se barnet. Erbjuda alternativ sysselsättning och kanske hitta på roliga saker. En viss matchning försöker man göra mellan barn och familj men det begränsas av att tillgången på familjer är liten.

64 62 Samtliga parter träffas och handläggaren berättar lite vad det handlar om. Ibland träffas man utan barnet och det är heller inte alltid att de biologiska föräldrarna är med när handläggaren informerar om barnets behov. Var och en får gå hem och fundera på om man vill tacka ja till varandra. Därefter träffas man hos kontaktfamiljen och gör en överenskommelse om hur kontakten ska se ut. Samtliga bjuds in till Socialkontoret var sjätte månad (tätare i början) för att följa upp målen för uppdraget. Oftast blir det långa kontakter. Målet är inte så lätt att nå då det handlar om varaktiga behov under hela barndomen. Ibland kan förändringar ske i den egna familjen som gör att behovet upphör. Kontaktfamiljerna erbjuds inte organiserat stöd (handledning, utbildning). Får vända sig till Socialtjänsten vid behov år 2007 år 2008 år 2009 år 2010 år 2011 Diagram 9. Insatser i form av kontaktperson-/familj. Antal barn och unga 0 20 år i Nordanstigs kommun åren

65 63 Bilaga 11. Ockelbo kommun sammanfattning Som enskild insats så gör det kanske inte så mycket till tänker jag, alltså det förbättrar ju inte förälderns nätverk i sig utan det är ju ett jobb som föräldern behöver göra. Jag tänkte också på de stora barnen, tonåringar som hamnar ibland snett i samhället och ha en sådan kontaktfamilj som tar emot honom det gagnar och speciellt när det är den här personen som har nära kontakt med barnen, som bara kan anförtro sig till den här personen det ger ju resultat så att inte barnet hamnar snett i samhället eller börjar med kriminalitet eller så. Det är den som skulle ge resultat. Att det finns dom här aktiviteterna i kontaktfamiljen som saknas i den biologiska familjen. Det här med nätverk och trygga vuxna. Att dom ser barnet, att den helgen är bara barnet i fokus hela tiden. Jag upplever att det är jätteroligt när du hör t.ex. en kontaktfamilj säga att barnet lärt sig att jag kommer på fredag. Dom har redan förberett sin ryggsäck allt som behövs under helgen och så väntar dom klockan tre. Tycker det är jätteroligt att höra sådana här berättelser för då ser jag att barnet vill vara där och tillbringa den här helgen. Följande behov anges som orsak till att barn beviljas kontaktfamilj: Ensamstående förälder barnen är oftast från 5 6 år och upp till tidiga tonår. Ibland saknas den andra föräldern helt. Bristfälligt nätverk eller att nätverk saknas tillgång till ett större nätverk och fler trygga vuxna. Förälders problem behöver komma ifrån föräldern ett tag och få vardagsrutiner. Föräldern kan ha egna problem att bearbeta och/eller ha bristande ork. Miljöombyte möjlighet att se andra vuxna och en annan miljö. Göra saker som inte är möjliga hemma. Det vanligaste är att föräldern själv ansöker om kontaktfamilj. Behoven utreds via BBIC och man tittar bl.a. på barnets nätverk. Utredaren parata nästan alltid med barnet. Om det är stort nog att kunna prata. Det är inte helt lätt att skilja barnets behov från föräldrarnas men BBIC har underlättat att få en klarare bild av barnet. Ingen av de intervjuade kan minnas något fall där det blivit avslag på ansökan. Familjebehandling i kommunens egen regi kan vara ett alternativ till kontaktfamilj. Då kontaktfamilj blir aktuellt är inte omsorgssvikt det största problemet utan ett svagt nätverk. Ibland kan samma person ha en kombination av familjebehandling och kontaktfamilj. Vid omsorgsvikt blir det i första hand aktuellt med familjebehandling då man anser att kontaktfamilj är en alltför begränsad insats i dessa fall. Det är brist på kontaktfamiljer. De som söker har ibland ett eget förslag på familj. Annars letar handläggaren bland sina kontakter eller annonserar. De har ständigt annonser ute men de får inte många svar. Då man inte har så många att välja på kan det ibland vara svårt att matcha det aktuella barnets behov. Utredaren tittar på kontaktfamiljens resurser och försöker att hitta rätt familj i varje ärende, t.ex. utifrån gemensamma intressen. Det som krävs av familjerna är

66 64 att de ska vara trygga vuxna och kunna ge barnet möjlighet att kompensera det som de egna föräldrarna eller nätverket inte har möjlighet till. Det kanske finns hästar och hundar. Att de har förmåga att se barnet. Att de har erfarenhet av egna barn och vet en del om barns utveckling och behov. När en familj utsetts till ett barn är det vanligaste att alla inblandade träffas hos kontaktfamiljen för att prata om uppdraget som skrivs i en genomförandeplan. Insatsen följs upp var sjätte månad och första gången efter tre månader. Handläggaren pratar med alla parter och de träffas också tillsammans. Målen för insatsen ses över och eventuellt justeras genomförandeplanen. Ibland har förändringar skett i den biologiska familjens förutsättningar som gör att uppdraget kan upphöra. Kontaktfamiljerna erbjuds inte organiserat stöd (handledning, utbildning). Får vända sig till Socialtjänsten för stöd vid behov år 2007 år 2008 år 2009 år 2010 år 2011 Diagram 10. Insatser i form av kontaktperson-/familj. Antal barn och unga 0 20 år i Ockelbo kommun åren

67 65 Referenser Almqvist, A., & Åsbrink, P. (2010). Att dokumentera socialtjänstens insatser för barn och unga. Om kontakpersons- och kontaktfamiljeinsats. Arbetsrapport 2010:2. Gävle: FoU Välfärd Region Gävleborg. Andersson, G., & Bangura Arvidsson, M. (2001:1). Vad vet vi om insatsen kontaktperson/familj? Lund: Socialhögskolan. Stockholms universitet. Berg Eklundh, L. (2010). Kontaktfamilj. En förebyggande insats eller mellanvård. Stockholm: Institutionen för socialt arbete. Stockholms universitet. Brännström, L., Hjern, A., & Vinnerljung, B. (2012. Kontaktfamilj och kontaktperson för barn: uppföljning och utvärdering med registerdata. Rapport i socialt arbete: nr 138). Stockholm: Stockholms universitet. Forsberg, G., & Wallmark, J. (1998). Nätverksboken. Om mötets möjligheter. Stockholm: Liber AB. Hansson, S. O. (2007). Konsten att vara vetenskaplig. Stockholm: Institutionen för filosofi och teknikhistoria, KTH ( Hårtveit, H., & Jensen, P. (2005). Familjen plus en resa genom familjeterapins praktik och idéer. Stockholm: Mareld. Lilja, I. (2000). Familjerådslag. Handbok för socialsekreterare. Stockholm: Svenska kommunförbundet. Lundström, T. & Vinnerljung, B. (2001). Omhändertagande av barn under 1990-talet, i Szebehely, M. (red.). SOU 200:38. Välfärdstjänster i omvandling. Antologi från kommittén välfärdsbokslut. Messing, J., & Westlund, P. (2004 ). Klienten som medproducent. Tjänsteperspektiv på den sociala barnavården. Rapport i socialt arbete: nr 138. Falun: Dalarnas forskningsråd. Perlinski, M. (2011). Att känna in klienten. Om kunskapsanvändning i klientarbete inom individ- och familjeomsorg, i Sandström, G. Att vara socionom-från utbildad till erfaren ( s. 192). Lund: Studentlitteratur. Regeringens proposition 1979/80:1. Om socialtjänsten. Stockholm: Reprint Gotab. SOU 2009:68 Socialtjänstlagen. (SFS 2001:453). Socialstyrelsen. (2006). Grundbok. Barnsbehov i centrum (BBIC). Stockholm: Socialstyrelsen. Socialstyrelsen. (2011). Barns behov i centrum (BBIC). Formulär och stöddokument. Stockholm: Socialstyrelsen. Vinnerljung, B. (1996). Svensk forskning om forsterbarnsvård. En översikt. Falköping: Liber utbildning AB. Wingfors, S. (2004). Socionomyrkets professionalisering. Avhandling. Göteborg: Institutionen för socialt arbete.

68

69

70 Kontaktfamilj till vem, varför och hur? Handläggare inom Socialtjänsten i samtliga kommuner i Gävleborgs län beskriver en av sina vanligaste tjänster riktad till barn och unga Kontaktfamilj och kontaktperson är den vanligaste tjänst som erbjuds barn och unga som kommer i kontakt med Socialtjänsten, och som inte har så allvarliga problem att de bedöms behöva placering i familjehem eller på institution. Tjänsten har ökat i betydelse i hela riket sedan den infördes i den nya lagstiftningen Denna rapport belyser vilka intentioner personal inom Socialtjänsten i samtliga kommuner i Gävleborgs län har när de bedömer, beslutar om och genomför tjänsten kontaktfamilj för barn och ungdomar. Vilka får tjänsten? Hur ser deras behov ut? Hur går det till när ärendet handläggs? Vilka resurser och vilken organisation finns som stöd? I resultatet görs en generell beskrivning (tjänstekarta) av klientens väg från att behovet av stöd kommer till Socialtjänstens kännedom till att en kontaktfamilj utses, tar emot barnet och fram till att uppdraget avslutas. Rapporten som utgår från tjänsteforskningens teori och begrepp belyser också styrkor och svagheter under klientens vandring genom tjänsteprocessen. Därmed är rapporten ett underlag för egen granskning och tjänsteutveckling i de berörda kommunerna när det gäller kontaktfamilj för barn och ungdomar. Avslutningsvis presenteras två berättelser utifrån intervjuer med två unga vuxna som haft kontaktfamilj som barn. Beställ rapporten från: [email protected] FoU Välfärd Region Gävleborg Box Gävle Tel: Hemsida: Marie Löhman FoU Rapport 2013:3 ISSN: