ATT SKRIVA DRAMATIK ATT UTFORMA ETT MANUSKRIPT. En handledning i dramaturgi av Henrik Bergkvist

Transkript

1 ATT SKRIVA DRAMATIK ATT UTFORMA ETT MANUSKRIPT En handledning i dramaturgi av Henrik Bergkvist

2 innehåll Att utforma ett manuskript s 3. Layout s 4. Lathund för skrivandet s. 5 Tips Om författaren: Henrik Bergkvist har sysslat med teater och musik sedan barnsben och arbetar numera som lärare på gymnasienivå. Han har skrivit ett antal dramatiksa verk och bearbeteat olika manus. Själv och tillsammans med andra har dessa förvandlats till teaterföreställningar. Upphovsrätt: Det är fritt fram att använda detta material. Med andra ord kan ni skriva ut, kopiera och använda det hur mycket ni vill. Ni måste alltid ange källa och vem som skrivit materialet. Hjälp på vägen: Studiefrämjandet och ATR är en naturlig resurs på vägen fram till ett lyckat arrangemang eller i starten av en förening. Om du som läsare behöver ytterligare hjälp och stöd, kontakta närmaste Studiefrämjande kontor eller ATR s kansli. De kan ge ytterligare råd och tips på lokala personer att kontakta om du behöver hjälp. Studiefrämjandet kan även anordna olika former av studiecirklar och helgkurser för dig som vill fördjupa dig ytterligare. sid 2

3 Layout Det finns flera olika sätt att ställa upp ett manuskript och den absoluta huvudsaken är förstås att det ska vara lätt att läsa och så tydligt som möjligt. Överst bör styckets titel vara angiven och gärna författarens namn. Man kan också använda sig av en ren titelsida som försättsblad. Efter titeln anger man en personförteckning och miljöbeskrivning. När det gäller personförteckningen är det klokt att ange inte bara namn, utan även ålder, yrke och kanske några generella egenskaper. Klassisk dramatik i bokform innehåller sällan mer information än en uppräkning av rollfigurernas namn, men speciellt i kortare texter är det viktigt att ge lite information om personerna för att läsaren snabbt ska få en bild av de olika karaktärerna. Miljöbeskrivningen skrivs kursiv. Här anges i kortfattade ordalag en beskrivning av spelplatsen och även någon slags tidsangivelse (vilken tid på dygnet? Nutid eller 1800-tal?) En längre pjäs kan delas in i olika avdelningar akter. Inledning i akter görs numera ganska godtyckligt, och det är mycket ovanligt med modern dramatik där det finns mer än två akter. Om det görs ett större hopp i tid och/ eller rum kan det utgöra grunden för en aktindelning. Dramatisk text delas dessutom in i olika scener. Scenindelningen liknar bokens kapitel och varje gång en person antingen gör entré eller sorti (det vill säga lämnar spelplatsen) bör man markera detta med ny scen. Scenerna numreras och ska man exempelvis markera den sjunde scenen skriver man helt enkelt Scen 7 eller, om det finns flera akter; Scen 1:7. I det senare fallet anger första siffran vilken akt det är och den andra vilken scen det är. Scenangivelsen bör skrivas i vänsterkanten och vara understruken. Efter själva scenangivelsen finns det möjlighet att kommentera den förändring och den situation som uppstår i samband med entré eller sorti. En sådan scenanvisning får gärna skrivas kursiv och/eller inom parentes. Sedan skriver man repliker på så sätt att man först och främst anger man namnet för den som har repliken (antingen i vänstermarginalen eller centrerat). På nästa rad skriver man sin replik, utan citationstecken eller talstreck. Efter en replik gör man en tom rad innan nästa replik. Om man vill beskriva ett tonfall eller något som händer mellan repliker eller samtidigt med det som sägs så gör man det med så kalllade scenanvisningar. Dessa skrivs inom parentes och gärna kursivt. En scenanvisning som är direkt kopplad till en persons replik kan även skrivas på samma sätt inne i repliken. Exempel på manuskriptlayout: CYKELSEMESTERN Personer: Kalle, 28 år. Arbetar som försäkringsjurist. Pedant. Sambo med Lisa. Lisa, 25 år. Arbetslös bibliotekarie som prenumererar på olika självhjälpsböcker. Ett kök i ett svenskt medelklasshem. Trendiga möbler och en ganska steril miljö. Inga krukväxter i fönstret, men däremot står en radio på. Popmusik. Det är tidigt på morgonen och på bordet är en rejäl frukost framdukad - apelsinjuice och fullkornsbröd, hälsofil och müsli. Scen 1: Kalle kommer in i morgonrock och sätter sig vid bordet. LOTTA Jag tycker att vi bör cykla! KALLE Nej, vi går. (Lotta vecklar ut en karta på golvet som hon börjar att studera) LOTTA Klart att vi ska cykla, jag menar, vi hade ju bestämt det från början och det finns ju ingen anledning att ändra KALLE (avbryter surt) Skärp dig. sid 3

4 Lathund inför skrivandet När man ska skriva en scen, oavsett om det är en fristående scen eller en scen som ingår i ett sammanhang, kan det vara klokt att göra en skiss och en översikt först. Här följer en sorts lathund som du kan använda som utgångspunkt inför skapandet av en dramatisk scen. Ämne Vad är det du vill ha sagt med scenen? Finns det ett uttalat eller dolt budskap? Och om din scen ingår i ett större sammanhang på vilket sätt driver scenen handlingen framåt? För att du ska få en bra spänning i scenen är det också viktigt att formulera en stark konflikt. Någon/några karaktärer har en drivkraft (de vill någonting) men stöter på motståndare i form av t ex andra karaktärer, samhällsnormer eller fysiska hinder. Motsättningar utgör dramatikens motor! Exempel: Lasse vill cykla till Lisa för att leka, men stöter på följande motstånd : a) Lasses mamma tycker att det är för sent på dagen. (personmotståndare) b) kompisarna i klassen tycker att det är mesigt att leka med flickor, vilket gör att Lasse tvekar. Är det värt priset? (motståndare i form utav samhällsnorm) c) Cykeln visar sig ha punktering (fysiskt hinder) 7 V:na Det finns en tumregel som brukar benämnas de 7 V:na. Den bygger på sju olika frågor som det är klokt att besvara innan man börjar skriva. (ibland ser man även de 5 V: na då är det de två sistnämnda frågorna som tagits bort) Tumregeln består av följande frågor: Vem? Först och främst måste man göra klart för sig vem som medverkar i scenen. Att förse karaktärerna med många egenskaper ger en god grund att stå på inför den kommande skrivprocessen. Det absolut minsta man måste ange är namn, yrke och ålder, men ju mer du vet om dina karaktärer desto lättare blir det att skriva repliker. Arbetar du med en längre text (flera scener) så kan egenskaper komma att ändra sig efterhand. Att göra ett karaktärsschema (se kap 6) som åskådliggör karaktärernas egenskaper och utveckling är ett bra hjälpmedel. Var? Var (i vilken miljö) befinner sig personerna? Beskriv spelplatsen/spelplatserna. Vad? Vad håller personerna på med? Vilken är deras faktiska aktivitet? Varför? Varför gör de så? Vilka är deras motiv att ägna sig åt det som de ägnar sig åt? Vilken tid? Vilken tid är det? 1800-tal eller nutid? Morgon eller eftermiddag? Varifrån? Om du exempelvis kommer från ett tandläkarbesök där du fick beskedet att du har femton hål som måste lagas så lär det påverka ditt agerande under resten av dagen, på samma sätt som om du skrapar fram en miljon på en trisslott. Varthän? En rollfigur kan också påverkas av det som ska ske längre fram i tid. Att fasa för framtiden eller längta efter något kan vara viktigt för scenens karaktärer. Form Efter att du har gjort ditt val av ämne och budskap, formulerat konflikten och besvarat de 7 V:na är det dags att stolpa upp handlingen. Arbetar du med ett längre dramatiskt stycke måste du lägga rejäl kraft på dramats form (se kap 5), men nedanstående bild kan illustrera grunden en kortare scen eller sketch. sid 4

5 Tips! Tänk på att snabbt etablera konflikten och försök sedan att hålla dig till ämnet. Presentera karaktärer snabbt och tydligt. Begränsa antalet karaktärer maximalt. Trappa upp spänningen successivt tills det att konflikten löses. sid 5