Gestaltningsprogram Väg E22 Hurva Bromölla

Transkript

1 Gestaltningsprogram Väg E22 Hurva Bromölla Koncept

2 Uppdragsorganisation: Beställare: Projektledare: Landskapsarkitektur: Landskapsarkitektur: Miljö: Vägverket Region Björn Tillström Karin Gullberg Lennart Andersson Anne Andersson Konsult: Uppdragsansvar och Landskapsarktiektur: Landskapsarkitektur: Landskapsarkitektur: Vägarkitektur: Brofrågor: Kartor: Vägverket Konsult Dan Settergren Chatarina Hennig Cecilia Frederiksen Benny Birgersson Magnus Wiberg Malin Arvidsson Mattias Benninge Allmänt kartmaterial från Lantmäteriet medgivande L1999/139 Foto: Sidorna 40,52,68,70 och 71: Olle Norling Sida 10: Mats Lindqvist Snedbilder Fogdarp - Hörby norra: Chatarina Hennig Snedbilder Hörby norra - Vä: Tyréns Infrakonsult Övriga foton Dan Settergren, Chatarina Hennig

3 Gestaltningsprogram Väg E22 Hurva Bromölla Koncept

4 Innehåll 5 Förord 7 Sammanfattning Bakgrund 11 1 Inledning Syfte Omfattning Vägarkitektoniska mål Det skånska landskapet 15 2 Förutsättningar 15 Historisk utveckling 16 Det Skånska landskapets karaktärsdrag Landskapet kring E22 19 Mellanskånes slättlandskap 19 Odlingslandskap söder om Ringsjön 22 Åslandskapet på Linderödsåsen 22 Mosaiklandskapet vid Tollarp23 Kristianstadsslätten 24 Nordöstskånes slättlandskap Nuvarande väg E22 mellan Hurva och Bromölla 26 Vägstandard 26 Vägrummet 27 Upplevelseperspektivet 28 Trafikantupplevelse 29

5 INNEHÅLL 3 Vägens formgivning Vägen i landskapet Ny väg mellan Hurva och Bromölla 32 4 Utformningsprinciper Vägen med sidområden Väganläggningar Konstbyggnader Element i vägrummet Vägrummets möblering Övrigt 72 5 Förslag till åtgärder Viktiga vägavsnitt 75 Från Hurva till Hörby 77 Från Linderödsåsen till Kristianstad 97 6 Rekommendationer för fortsatt arbete 113 Källor och litteratur 115

6 E22 Hurva - Bromölla 6

7 Gestaltningsprogram FÖRORD Vägverket har på regeringens uppdrag tagit fram handlingsprogram för att höja den arkitektoniska kvaliteten i väghållningen. Sedan 1999 finns inskrivet i väglagen att en estetiskt tilltalande utformning skall eftersträvas samt att hänsyn ska tas till stadsoch landskapsbild och till natur- och kulturvärden. Kvalitetsprogrammen Vackrare väg och Vägar beskriver en rad insatser för hur Vägverket skall leva upp till kraven. En åtgärd är att lyfta fram gestaltningsprogram för vägprojekt som en generell metod. Syftet är att identifiera frågor om arkitektur och formgivning tidigt i vägprojekten för att de ska kunna bli vägledande för det fortsatta arbetet. Gestaltningsprogrammet ska skapa en samsyn på hur vägen slutligen ska se ut och fungera som ett stöd för alla som arbetar inom vägprojektets olika faser. Väg E 22 är en viktig nationell och regional förbindelse som byggs om för att möta den framtida trafikutvecklingen. Ombyggnaden är uppdelad på ett flertal etapper där planerings- och projekteringsprocessen har nått olika långt för delsträckorna. Behovet av ett övergripande gestaltningsprogram som identifierar de viktiga arkitektoniska frågorna och skapar en sammanhållen helhetssyn för hela väg E 22 är därför särskilt stort. Den kreativa processen ska fokusera på det som är unikt för det speciella vägprojektet och den bygd som vägen drar fram igenom. Arbetet med att ta fram ett gestaltningsprogram bygger på noggranna analyser (t.ex. kulturmiljöanalys och naturmiljöanalys). Uppgiften är att i möjligaste mån anpassa vägen till sitt omgivande landskap samt att stärka vägens estetiska identitet både för de omkringboende och för att trafikanten ska erbjudas en angenäm och omväxlande resa. Gestaltningsprogrammet för väg E 22 Hurva-Bromölla kommer ligga som grund och utgöra en vägledning för det fortsatta arbetet med väg E 22 och samtidigt syftar programmet till att definiera konkreta åtgärder på specifika platser utmed vägsträckan mellan Hurva och Bromölla. Gestaltningsprogrammet redovisas som ett fristående dokument, där riktlinjerna för den estetiska utformningen av vägrummet och dess sidoområden formuleras och redovisas på ett samlat och tydligt sätt, för att det ska kunna följa med deletapperna genom sina olika faser. Kristianstad 22 maj 2002 Karin Gullberg, Landskapsarkitekt VSK 7

8 E22 Hurva - Bromölla Väg E22 genom Skåne 8

9 Gestaltningsprogram SAMMANFATTNING Nuvarande väg E22 kommer att byggas om för att förbättra vägens standard och möta framtida trafikutveckling. Den nya vägen kommer att ges bättre framkomlighet samt ökad trafiksäkerhet och komfort. Ombyggnaden sker huvudsakligen på eller i anslutning till nuvarande väg men vissa sträckor kommer dock att byggas i ny sträckning. Arbetet kommer att delas upp i flera etapper. Väg E22 är ett viktigt kommunikationsstråk som knyter samman större orter diagonalt genom Skåne och vidare till Blekinge. Vägen utgör riksintresse ur kommunikationssynpunkt och ingår i Vägverkets nationella stamvägnät. Beslut har tagits att E22 skall byggas om till 4 fältsväg med mitträcke och två principiella vägsektioner har lagts fast. Söder om Kristianstad kommer vägen att breddas från 13 m till 18,5 m och norr om Kristianstad kommer en konventionell motorvägssektion om 26,5 m att tillämpas. Mot bakgrund av projektets varierande förutsättningar samt utbyggnadstiden som väntas ske under flera år har Vägverket Region Skåne sett det angeläget att ta fram ett gestaltningsprogram för vidare arbete. Gestaltningsprogrammet är tänkt att fungera som ett samordnat dokumet som underlag för framtida projektering och byggande. I princip har gestaltningsfrågor alltid funnits med i Vägverkets planeringsprocess men utvecklingen med parallella utbyggnadsskeden och olika aktörer i projektering och byggande ställer allt högre krav på samordning och hur man löser vägarkitektoniska frågor. Detta gestaltningsprogram är tänkt att vara ett levande dokument som fördjupas och förtydligas i takt med att utformningsfrågor behandlas. Programmet kan dels ses som ett informationsdokument och dels en vägledning för nya uppslag och utformningsprinciper. Tanken är att den nya vägen slutligen får ett arkitektoniskt uttryck och upplevs som en helhet både vad gäller vägens formgivning i stort och detaljutformning av enskilda element eller ytskikt. Gestalningsprogrammet är uppdelat i fem avsnitt: Förutsättningar - landskapets karaktär och upplevelsen av vägen Den nya vägens planerade utformning Utformningsprinciper för vägrummet och dess ingående element Åtgärdsförslag för olika vägavsnitt Förslag till fortsatt arbete med gestaltningsprogram 9

10 E22 Hurva - Bromölla 10

11 Gestaltningsprogram 1 INLEDNING 1.1 Bakgrund En omfattande utbyggnad av vägnätet i Sverige har under senare år kommit att sätta fokus på vägarkitektoniska aspekter i vägplaneringen och samtidigt har kraven ökat på att ge arkitekturfrågor tillräckligt utrymme. Vägverket har på regeringens uppdrag tagit fram ett kvalitetsprogram, Vägar - kvalitetsprogram för vägarkitektur, VV-publikation 1999:102, för att höja vägmiljöernas arkitektoniska kvalitet. Kvalitetsprogramet var en vidareutveckling av Vägverkets tidigare redovisning Vackrare väg - Arkitektoniska kvalitetsfrågor i väghållningen, VV-publikation 1997:88. Ett handledningsprogram för gestaltningsarbetet, Gestaltningsprogram - en vägledning, VV-publikation 2001:65, har även framtagits för att införa en generell metod för gestaltningsarbete i vägplaneringen. Väg E22, som i Sverige sträcker sig mellan orterna Trelleborg och Norrköping, knyter samman nordöstra Skåne med Öresundsregionen. Vägen är en viktig nationell och regional förbindelse och av vital betydelse för landets transportförsörjning och ekonomi. Väg E22 ingår i den nationella väghållningsplanen och planeras byggas ut till 18.5 m fyrfältsväg med mitträcke alternativt till 26.5 m motorväg på vissa sträckor. Nuvarande väg har en skiftande vägstandard, som på vissa avsnitt är mycket låg. För närvarande pågår planeringsarbetet för utbyggnad av vägen mellan Hurva och Bromölla. Planeringsprocessen för olika delsträckor har nått olika långt. På vissa delsträckor är utbyggnaden i begrepp att påbörjas, medan vägutredningsskedet eller arbetsplaneskedet fortfarande pågår för andra delsträckor. Behovet av ett övergripande gestaltningsprogram, som identifierar viktiga arkitektoniska frågor och ger en sammanhållen syn för hela väg E22 är därför stort. 1.2 Syfte Detta gestaltningsprogram utgör en vägledning för det fortsatta arbetet. Programmet syftar till att ge generella mål och utformningsprinciper för vägrummet med sidoområden och förekommande gestaltande element. Samtidigt syftar programmet till att definiera konkreta åtgärder på olika platser utmed vägen. Tanken är att gestaltningsprogrammet skall utgöra grunden för ett samlat gestaltningsgrepp för hela vägsträckan mellan Hurva och Bromölla. 11

12 E22 Hurva - Bromölla 1.3 Omfattning Gestaltningsprogrammet omfattar väg E22 mellan Hurva och Bromölla, en vägsträcka på 7 mil. Från Kristianstad och vidare mot sydöst planeras vägen att byggas ut till 18,5 m väg med 2,5 m mittremsa med mitträcke och mellan Kristianstad och Bromölla planeras vägen få standarden 26,5 m med 4 m mittremsa med mitträcke. Gestaltningsprogrammet är uppbyggt i fem avsnitt: Förutsättningar - landskapets karaktär och upplevelsen av vägen Den nya vägens planerade utformning Åtgärdsförslag för olika vägavsnitt Utformningsprinciper för vägrummet och dess ingående element Förslag till fortsatt arbete med gestaltningsprogram 12

13 Gestaltningsprogram 1.4 Vägarkitektoniska mål Begreppet vägarkitektur definieras i Vägar - kvalitetsprogram för vägarkitektur publ. 1999:102. Vägarkitektur omfattar de tre begreppen arkitektur, estetik och miljö. God vägarkitektur förutsätter en helhetssyn där såväl tekniska, kördynamiska och funktionella krav som estetiska krav, hänsyn till befintliga värden, drift och underhåll etc. uppfylls. Vägarkitektur innefattar också en rörelse. I arbetet med gestaltningsprogammet för väg E22 har dessa övergripande vägarkitektoniska mål formulerats: Vägen ska anpassas till terrängen och det omgivande landskapet i så stor utsträckning som möjligt och inom ramen för Vägverkets styrande dokument, VU 94. Vägen ska förtydliga upplevelsen av det skiftande skånska landskapet. Vägens linjeföring ska framhäva de naturgeografiska variationerna, accentuera mötet med kulturhistoriska element och nutida betydelsebärare i landskapet. Målsättningen är att trafikanterna som färdas på E22 får förståelse för det skånska landskapets identitet. Vägen ska ges en egen identitet. E22 ska om möjligt upplevas som ett sammanhållet element. De olika vägsekvenserna ska uppfattas som sammanhållna väggeometriska avsnitt, vilka ska utgöra tydliga delar av vägen i sin helhet. Vägmiljön ska ges ett samlat arkitektoniskt gestaltningsgrepp vad avser väganläggningar, konstbyggnader, element i vägmiljön, till exempel bullerskärmar, och annan utrustning i vägrummet så som belysning, reklam, konstnärlig utsmyckning etc. De nya trafikplatserna utmed vägen blir viktiga knutpunkter. Trafikplatsernas läge och utformning ska anpassas till landskapet samt ges ett medvetet vägarkitektoniskt uttryck. Detta är avgörande för hur tätorterna annonseras och för orienterbarheten utmed vägen. 13

14 E22 Hurva Bromölla 14

15 Gestaltningsprogram 3 VÄGENS FORMGIVNING 3.1 Vägen i landskapet Ett av huvuddragen för god vägformgivning är att vägen samverkar med det omgivande landskapet. Utgångspunkterna vid lokalisering och formgivning av vägen bör ses som en helhet, där form skala och rytm ska stämma överens med landskapets förutsättningar och bilda en harmonisk helhet. Formgivningen måste tillgodose de estetiska och funktionella krav som ställs från såväl de trafikanter som vägen ska betjäna som de som vistas i miljön omkring vägen. God vägformgivning är resultatet av väl avvägd teknisk och arkitektonisk bearbetning, där ett stort mått av inlevelse hos vägprojektörer och arkitekter har betydande inverkan på slutresultatet. Här kan man konstatera att objektiva, erfarna bedömningar i projekteringsskedet är lika viktiga som projektspecifika krav och övergripande regelverk för att få en bra slutprodukt. Linjeföring och landskapsanpassning Förutsättningarna för vägens linjeföring bestäms i huvudsak av en kombination av kördynamiska och säkerhetsmässiga krav samt landskapsmässiga möjligheter och restriktioner. Ur gestaltningssynpunkt ska vägen som formelement i princip anpassas till landskapet och fånga dess rytm och terrängvariation oavsett om man utgår från trafikantperspektivet eller åskådarperspektivet. I det öppna, flacka och böljande odlingslandskapet bör följsamhet eftersträvas. Linjeföringen utformas med stora svepande kurvradier så att profilen följer terrängens variation så långt som möjligt. I den backiga terrängen kan linjeföringen tillåtas större grad av kontrast, för att understryka landskapets rörelse och rytm. Detta innebär att måttliga ingrepp i landskapet i form av skärningar och bankar medges i större utsträckning. Ibland kan dramatiska möten mellan vägen och landskapet vara motiverat. Möten som innebär att stora ingrepp i vägens sidoområden måste övervägas. Den vägsektion och profilstandard som ska tillämpas innebär som regel konflikter av skilda slag. Det medför ofta att avsteg från angiven vägsektion måste göras. Därför bör kritiska avsnitt, som kan medföra avsteg från planerat utförande, inventeras och granskas tidigt i projekteringsprocessen. Andra faktorer som påverkar linjeföringen är upplevelsemässiga värden av mer subjektiv art. Det kan handla om element som ger optisk ledning t.ex. vegetation och terrängformationer men även om hela miljöer som ger landskapet dess struktur och innehåll t.ex. enskild natur och kulturmiljöobjekt och landmärken. Utmed den aktuella vägsträckan förekommer ett flertal alléer, åar och kulturmiljöer som utgör viktiga element för vägplaneringen. om 31

16 E22 Hurva Bromölla Föreslagen principsektion 18.5 m för väg E22 mellan Gårdstånga och Kristianstad 3.2 Ny väg mellan Hurva och Bromölla Målstandarden för väg E22 är enligt den nationella väghållningsplanen fyrfältsväg och motorväg med mittremsa och mitträcke. Referenshastigheten för vägen är 110 km/h. På den aktuella sträckan kommer utformningen av vägen att skilja sig mellan olika vägavsnitt. Från Kristianstad mot Bromölla planeras utbyggnad ske till motorväg och mellan Hurva och Kristianstad planeras fyrfältsväg (4F). Vägsektion väg E22 Två principiella typsektioner är föreslagna för vägen genom utredningsområdet. Mellan Gårdstånga och Kristianstad föreslås vägsektionen 18,5 m med en mittremsa på 2,5 m samt mitträcke. Typsektionen omfattar 2 körfält i vardera riktning med grunda diken och flacka slänter. Den befintliga vägen väntas få en total nominell breddökning om ca 12 m. Från dagens vägområde som är nominellt ca 18 m blir det nya vägområdet ca 30 m inräknat slänter. Från Kristianstad och österut i utredningsområdet får vägen en traditionell motorvägssektion på 26,5 meter med en 4 m bred mittremsa. Breddökningen uppgår till ca 20 m där den totala sektionen för hela den nya vägen med slänter uppgår till ca 38 m. Vägsektionen kan lokalt ändras genom tillfälligt ökad bredd av mittremsan. I Linderödsåsens nordsluttning kan det vara lämpligt med en särskild vägsektion där vägbanorna separeras och terrasseras, eftersom terrängen lutar starkt i vägens tvärriktning. Detta redovisas närmare i kapitlet Viktiga vägavsnitt. 32

17 Gestaltningsprogram Föreslagen principsektion 26.5 m för väg E22 från Kristianstad och österut Väggeometri Vägstandarden bestäms huvudsakligen av trafikflödets förutsättningar som har stor betydelse för trafiksäkerhet och framkomlighet. Öster om Kristianstad uppgår trafikmängden till drygt ådt (fordon per årsmedeldygn) och väster om Kristianstad ligger trafikmängden något under fordon men den ökar ju närmare Lund man kommer. Andelen tunga fordon utgör generellt drygt 10 %. Enligt vägverkets normer, som baseras på vad som är samhällsekonomiskt lönsamt, är en så kallad 4F-väg (fyrfältsväg) dimensionerad för trafikflöden mellan fordon och gränsen för motorvägsstandard går vid ådt. Den nya vägen kommer att byggas ut delvis i befintlig och delvis i ny sträckning. Där vägen kommer att gå i befintlig sträckning finns en ambition att anpassa den nya vägens standard till befint- lig plan- och profilstandard så långt som möjligt, bl a. för att minimera intrång kring vägen. Anpassningen kan medföra vissa konflikter med standardkrav vad gäller mötessikt. Men eftersom vägen kommer att förses med mitträcke kommer kraven på stoppsikt att tillgodoses, vilket innebär fullgod trafiksäkerhet. 33

18 E22 Hurva Bromölla 34

19 Gestaltningsprogram 4 UTFORMNINGSPRINCIPER Vägrummet utformas av flera delar som fogas samman till en arkitektonisk helhet. I detta kapitel redovisas en exempelsamling med generella riktlinjer för vägrummets utformning. Här presenteras vägrummets ingående delar, som åtföljs av förslag till principutformning för väg E22. Kapitlet är upplagt med följande underrubriker: Vägen med sidområden Väganläggningar Broar Element i vägrummet Vägrummets möblering Övrigt 35

20 E22 Hurva Bromölla 4.1 Vägen med sidområden Exempel på mittremsa som är gräsbesådd och försedd med vajerräcke, väg E22 söder om Skarhult Vägrummets utformning bestäms främst av vägens standard och sektion. För väg E22 finns två typsektioner fastställda, se avsnitt 3 Vägens formgivning. I vägsektionen ingår vägen med mittremsa och diken, vägslänter, bankar och bergskärningar. Mittremsa och diken Gräsbesådda ytor som omger vägens asfaltbeläggning ger ett mjukt och harmoniskt intryck av vägrummet. Ytorna ramar in de hårdgjorda ytorna och förmedlar kontakten med det omgivande landskapet. Kombinationen av en lågt hållen vägprofil med grunda och flacka gräsbesådda diken, förankrar vägen i terrängen och kan därigenom skapa upplevelse av att färdas på en parkväg. Princip för E22 Mittremsa och vägdiken skall gräsbesås på en mager och mullhaltig växtbädd. Gräsytan ska ansluta i en distinkt linje utmed stödremsan som anläggs av krossmaterial. Öppningar och överfarter i mittremsan utförs som gräsarmerad yta av betongsten. Under broar läggs mittremsa och diken i betongsten alternativt krossmaterial lika stödremsan. Säkerhetsräcket i mittremsan skall vara genomsiktligt med luftigt intryck. Mot yttre diken ska säkerhetsräcken utföras med rörräcke. Driftvändplatser anläggs med ytskikt av stenmjöl och mittrefug av gräs. Dessa bör lokaliseras med stöd i terrängen t ex. vid övergång mellan bank och skärning eller ett vegetationsparti. Vägslänter och bankar Mötet mellan vägen och landskapets topografi medför varierande grad av ingrepp i form av skärningar och bankar. Med en väl genomarbetad linjeföring eller trassering, kan vägen förankras i landskapet och ge ett harmoniskt intryck. Samtidigt reduceras behovet av andra åtgärder som t ex. med terränganpassning och avskärmande plantering etc. 36

21 Gestaltningsprogram I detta projekt kan påtagliga ingrepp förväntas vid, Elisefarm, Linderödsåsens nordsida, Fjälkinge samt vid planerade trafikplatser och planskilda korsningar. Princip för E22 Vid trafikplatser och passager genom mindre höjdpartier kan flack släntlutning vara motiverad. Åtgärder med terränganpassning och åkerhöjning utanför vägområdet bör övervägas om vägbankens höjd överstiger 1,2 m. Vid övergång mellan bank och skärning kan lutningen varieras med s k propellerslänter och släntkrön / släntfot avrundas. Uppstickande stenar eller bergklackar, murar och vegetation mm utanför vägens säkerhetszon bevaras. Slänter med erosionsskydd ska täckas med mullhaltigt finmaterial och gräsbesås. Höga bankar jordtäcks och planteras med landskapsväxter. I branta lägen kan erosionsskydd utföras med geonät. 37

22 E22 Hurva Bromölla Bergskärningar Bergskärningar är intressanta inslag i vägmiljön som ger möjlighet att skapa spännande landskapsscenerier. Bergets form med naturliga slag och struktur bör framhävas och ge vägen identitet samtidigt som den sprängda ytan kan fungera som optisk ledning. Normalt ställs bergskärningar i lutning 5:1-2:1 men flackare och brantare lutningar förekommer. Bergytor med dålig hållfastighet kan vid behov läggas ner i lutning 1:2 och bör i så fall gräsbesås enligt ovan. På aktuell sträcka förekommer ytligt liggande berg framförallt på Linderödsåsens nordsida. Här går berget i dagen vilket ger möjlighet att använda bergskärningar som ett återkommande tema för den nya vägen. På andra håll kan berg förekomma om än i sparsam omfattning. Princip för E22 Bergskärningar anpassas till bergets naturliga slag och spricksystem. Åtgärden måste beaktas i projekteringsskedet och följas upp i byggprocessen. I dikeszonen mellan vägen och bergskärningen bör en motslänt anläggas i lutning 1:2. Växtlighet vid bergskärningens fot bör användas med återhållsamhet. 38

23 Gestaltningsprogram 4.2 Väganläggningar Trafikplatser Trafikplatserna utgör viktiga knutpunkter där korsande vägnät och entréstråk till samhällen länkas samman med huvudstråket väg E22. Här bör landskapets karaktärsdrag tillvaratas samtidigt som trafikplatsens betydelse betonas för att skapa identitet och sammanhang mellan vägen och de verksamheter som den betjänar. Vägrummets formgivning, med de element och byggdelar som tillhör vägen, bör hållas samman genom en enhetlig formgivning. Däremot kan det enskilda landskapsrummets karaktärsdrag med fördel framhävas och förstärkas och därigenom bidra till att skapa rytm och sekvenser utmed vägen. Överblick och orienteringsförmåga inom trafikplatsen inger ofta trygghet. Om anläggningen dessutom kan presenteras för resenären innan man kommer fram till trafikplatsen, förstärks effekten. Vegetationen bör hållas samman av träd i grupper eller solitärträd som förankrar och framhäver brofästen och anslutande vägar. Sammanhängande vegetation med täta buskage bör ordnas så att trafikplatsen ges ett rumsligt stöd snarare än att avskärma olika delar av anläggningen. Befintlig vegetation bör kunna tas tillvara genom att styra byggprocessen. På väg E22 delen Hurva Bromölla är trafikplatserna entrépunkter till flera orter men det är främst vid Kristianstad som närheten med staden är uppenbar, framförallt beroende på den visuella kontakten med stadsbebyggelsen. Vid trafikplatserna i Fjälkinge och Gualöv är kontakten med samhällena mer begränsad och detsamma gäller för samhällena sydväst om Kristianstad. 39

24 E22 Hurva Bromölla Ekerödsrasten utmed E22 öster om Hörby. Sittgrupp i skogsgläntan, Ekerödsrasten väg E22. Trafikantservice Till vägens sidoanläggningar hör platser med varierande funktion för trafikantservice. Avståndet mellan dessa anläggningar varierar efter behovet men normalt eftersträvas ca minuters färd. Vägens sidoanläggningar kan vara: Rastplatser för korta pauser med möjlighet att gå ur bilen, ta en promenad och sätta sig ner med en fikakorg. Infoplatser med kartor och information Vägkrogar Motell Bilvårdsanläggningar med bensinstation, serviceverkstad och butik etc. Väl besökta rastplatser kännetecknas ofta av att de lokaliserats till vacker natur och kulturmiljö med utblickar över landskapet och där det finns möjlighet att komma ett litet stycke från trafiken på huvudvägen. Här brukar finnas utemöbler, regnskydd, WC, telefon mm. Bra utformade miljöer kring rastplatser karaktäriseras av lättöverskådlighet med enhetligt formspråk vad gäller val av utrustning, skyltning, belysning möbler. markbehandling etc. Byggnader och materialval samt färgsättning bör kännas igen för vägen som helhet samtidigt som en lokal anknytning i formspråk är fördelaktig. Informationssystem i form av kartor, informationsblad och annat som används, bör på motsvarande sätt ges en utformning och ett innehåll som ger såväl långväga resenärer som lokala trafikanter värdefull information. Info-platserna är ofta utrustade med kartor och annan information på såväl lokal som regional nivå. 40

25 Gestaltningsprogram Informationsplats, rastplats Gårdstånga väg E22. Rastplats Skånegården, Yttre Ringen Malmö. Toaletthusets arkitektur är väl anpassat till den äldre gården. Dessa utgör en viktig annonseringsmöjlighet för lokala intressen som både kan gälla konsumtion och rekreation. På väg E22 delen Hurva Kristianstad finns två rastplatser som är lokaliserade relativt nära varandra. Ekerödsrasten på Linderödsåsen har såväl rastplatsfunktion, infoplats samt servering och motell. Anläggningen ligger i direkt anslutning till vägen och har god kontakt med omkringliggande terräng med bland annat bokskog. Rastplats Vä utgörs i huvudsak av en infoplats för samhället Vä och Kristianstad. Rastplatsen ligger i anslutning till väg E22 mellan trafikplatsen och samhället. Någon ytterligare rastplats planeras inte utföras. Rastplats Skånegården, Yttre Ringen Malmö. Val av markmaterial och detaljutformning har gjorts med omsorg. 41

26 E22 Hurva Bromölla Ur Skånetrafikens Hållplatsprogram, markmaterial i grått och antrasitgrått. Busshållplatser och pendelparkeringar I takt med ökat resande har kollektivtrafiken utvecklats och därmed behovet av väl fungerande anläggningar för resenärer. Hållplatser, cykelparkeringar, och pendelparkeringar blir alltmer vanliga i anslutning till de större vägarna. Samtidigt ökar såväl funktionella som estetiska krav på miljöer kring dessa anläggningar. Skånetrafiken har utarbetat ett layoutprogram i form av en handbok för att stärka verksamhetens identitet och bidra till god kollektivtrafik. Programmet redovisar hur bl a hållplatser, terminaler och stationer skall utformas vad gäller disposition, materialval och färgsättning av t ex väderskydd och informationssystem. Tanken är att Skånetrafikens handbok skall ligga till grund för utformningsprinciper, men även vara ett levande dokument för vidareutveckling av arkitektoniska frågor kring kollektivtrafikens anläggningar. Väg E22 utgör ett huvudstråk genom Skåne med omfattande pendling med kollektivtrafiken. Lokalisering av hållplatslägen med pendelparkeringar och knutpunkter görs i samråd mellan Skånetrafiken, kommunen och Vägverket. Princip för E22 Utformning av enskilda platser skall ha sin utgångspunkt i hög grad av tillgänglighet, säkerhet, komfort och gestaltning. Hållplatser bör generellt placeras i anslutning till trafikplatser och viktiga korsningspunkter där möjlighet ges att effektivt byta transportslag. I anslutning till hållplatserna måste tillräckligt utrymme ges för pendelparkeringar med bil och cykel. Anläggningarna bör vara lättöverskådliga samtidigt som olika funktioner ges en tilltalande inram- 42

27 Gestaltningsprogram Ur Skånetrafikens Hållplatsprogram Utrustningens formspråk går i grått och rött. Exempel på hållplats ur Skånetrafikens hållplatsprogram. ning med hänsyn till landskapsbild och lokala förutsättningar. Utrustningsdetaljer för väderskydd med möbler, skyddsräcken, stolpar för information mm behandlas i Skånetrafikens program. Sammansatta anläggningar och platser i anslutning till samhällen där många resenärer passerar kan markmaterial och vegetation ges en stram och mer stadsmässig prägel. I detta gestaltningsprogram föreslås markmaterial av ljusgrå betongsten med antrasitgrå markeringssten. Se ovan! 43

28 E22 Hurva Bromölla Bro över E6 i Halland Bro över E4 i Småland 4.3 Konstbyggnader Broar Broar betecknas som byggnadsverk och utgör ofta påtagliga element i vägrummet och i landskapet. Vid lokalisering och broutformning vägs såväl funktionella, tekniska och ekonomiska som estetiska aspekter mot varandra. Formspråk och funktion återspeglas ofta genom att detaljer och helhetssyn samverkar både vad gäller lokalisering av bron och utformning av brons omgivning. Ibland kan man utmed en vägsträcka särskilja karaktärsdrag med enhetligt formspråk från en viss utbyggnadsperiod, på motsvarande sätt som bebyggelse från olika tidsperioder finns representerade i landskapet. Princip för E22 På aktuell väg kommer nya broar att byggas utmed hela sträckan, såväl i det öppna och flacka odlingslandskapet som i kuperad skogsterräng. Eftersom ny väg följer befintlig sträckning på långa sträckor kommer nya broar att blandas med befintliga broar. På flera platser kommer korsande vägar och vattendrag att ledas under väg E22. De generella principerna för broutformning kan sammanfattas enligt följande: Lokalisering och utformning av bron ska utgå från landskapets förutsättningar. Bron ska vara en del av vägens linjeföring. Generös spännvidd med högt uppdragna brostöd som ger rymd och utblickar under bron. Linjer och element i bron skall utformas så att de ger spänst och ett slankt uttryck. Detaljutformning med färgsättning, ljussättning samt utrustning skall göras varsamt och ge ett samlat intryck. Markytor vid brofästen, brokoner och under brobanan utformas omsorgsfullt. 44

29 Gestaltningsprogram I det flacka och öppna odlingslandskapet föreslås korsande broar generellt utformas som öppna konstruktioner med hög grad av genomsikt, vilket normalt uppnås genom snedbalkbro (snedbening) eller som trespannsbro. I båda fallen kommer brofästenas avstånd från vägen att öppna vägrummet. För att ytterligare mildra bankeffekten på korsande väg kan profilen hållas nere på huvudvägen. I den backiga terrängen på Linderödsåsen föreslås korsande broar utföras som enspannsbroar med spännvidd som medger att brofästen kan döljas eller minimeras i bakslänten. Vid bank kan slänterna närmast bron ges en flack lutning minst 1:4. Betong gjuts mot brädform som för brobanan är horisontell och brostöd är vertikal. I övergången mellan brospann och brostöd ingjuts en dekorfries med bredden 200 mm som löper runt om och accentuerar byggnadsdelarna. För att erhålla en jämn kulör skall alla betongytor svepblästras och impregneras. Vägräcken föreslås utföras med rörräcke och ståndare typ ZB1. Alla detaljer föreslås ha en ytbehandlad yta av varmförzinkning. Markbehandling vid brofästen utförs med gräs som ytskikt vilket understryker och lyfter fram byggnadskonstruktionen. En stensatt bård av råkilad granit som är ca 500 mm bred läggs som fris utmed brostödet vilken följer kantbalkens kontur mot vägkant. Ytan under brobanan stensätts med packad sprängsten, storlek mm med ca 100 mm fogar, som fylls med krossmaterial. Ljussättning vid broar studeras individuellt. Större trafikplatser har som regel funktionell belysning av anslutningsramper som lyser upp bron. Vid ljussättning av miljön kring bron bör man beakta hur brokonstruktionen uppfattas i vägrummet. Här föreslås att belysningspunkter i första hand samlas vi brofästen. Effektbelysning av brokonstruktionen föreslås utföras i form av diskret släpljus från brofästena och mot undersidan av kantbalken. Utmed väg E22 förekommer idag två typer av broar, med och utan mittpelare. Mellan Hurva och Vä är brospannen relativt korta vilket gör att brostöden ibland får ett dominerande intryck men broarna har en enkelhet som ger dem ett tidlöst uttryck. På sträckan från Vä förbi Kristianstad är broarna utformade med mittstöd och relativt högt uppdragna sidostöd som öppnar utrymmet under bron. Räcken och övrig utrustning utgörs av konventionell typ med varmförzinkade ståldetaljer. Broarna i Kristianstad har utrustats med effektbelysning som placerats i dikeskanten och vid Vä har stolpar och armaturer fått en enhetlig utformning med speciell armatur och färgsättning. Befintliga broar föreslås rustas upp och göras i ordning i samband med vägens ombyggnad. Synliga betongytor blästras rena och befintliga broräcken kompletteras med en varmförzinkad dekorbalk. Vid mer omfattande renovering av tex kantbalkar byts befintliga räcken förslagsvis ut mot rörräcken av typ ZB1 och målas med kulör NCS XXX. Breddökning av nuvarande väg medför ingrepp i befintliga brokoner. Åtgärden medför att stödmurar kommer att behöva ta upp den nivåskillnad som uppstår. Även om befintliga broar mellan Hurva och Linderödsåsen skiljer sig något åt, är problematiken likvärdig vilket erbjuder en möjlighet att söka en genomgående lösning. Ett samlat grepp med ett barriärelement placerat direkt vid vägkanten möjliggör frihet att utforma brokonerna oberoende av varandra. Barriärelementet kan dels användas som ett fristående element med förekommande dike bakom eller som stödmur där så erfordras. Elementet byggs samman med ev vajerräcke som alternativt kan ledas in i bakslänten. Utbredningen i plan föreslås utformas symmetriskt på båda sidor om vägen med elementen tillräckligt långt utdragna från bron. 45

30 E22 Hurva Bromölla Bef. bro vid Hurva, där vägen redan breddats. Fotomontage, av bef. bro vid Hurva, visar slänter som är gräsbesådda. 46

31 Gestaltningsprogram Förslag på broräcke Förslag på ett barriärelement Förslag på broräcke typ ZB1 47

32 E22 Hurva Bromölla Bro över Rönne å väg E4 48

33 Gestaltningsprogram Bro över Rönne å väg E4, exempel på en landskapsbro över en flack och öppen dalgång. 49

34 Gestaltningsprogram 2 FÖRUTSÄTTNINGAR 2.1 Det skånska landskapet Det skånska landskapet utmärks av stor variation och artrikedom som uppkommit av naturliga förutsättningar som klimat och berggrund samt kulturlandskapets historia. Skåne genomskärs diagonalt, i nordväst sydostlig riktning, av den så kallade Tornquistzonen som är en gräns mellan urbergsskölden i norr och de yngre sedimentära bergarterna i söder.de skånska åsarna är orienterade efter detta mönster med omväxlande branta förkastningar och böljande backlandskap som bildar övergångszoner till omgivande landskap. På åsarna ligger urberget nära ytan vilket ger upphov till förhållandevis näringsfattiga jordar. Slättlandskapet ligger på sedimentära bergarter vilka ger betydligt bördigare områden. Sjöarna utgörs dels av stora relativt grunda och näringsrika vatten i slättlandskapet dels av mindre, förhållandevis djupa och näringsfattiga sjöar i norra Skåne. Vattendragens karaktär ändrar sig från de mindre bäckarna som avvattnar höjdområdena till allt större åar som meandrar genom slättlandskapet och ibland ger upphov både till mäktiga, djupt nedskurna ravinlandskap eller utbredda våtmarksområden. Vegetationen i slättlandet består till stor del av skogar eller dungar av lövträd medan barrskogen dominerar i norr. De stora vegetationsområden som breder ut sig på åsarna uppvisar stor variation med bokskogar, barrblandskogar och planterade barrskogar. I backlandskapets betesmarker förekommer en rik flora med örter, träd och buskar. Vid bebyggelsen i byarna, ensamgårdarna och godsmiljöerna är vegetationen sammansatt av natur- och kulturväxter. Alléer och pilevallar är ett av kulturlandskapets mest iögonfallande vegetationselement. 15

35 E22 Hurva Bromölla Den äldre vägen går från by till by. Resenären passerar genom varje samhälle. Nya vägar leds runt samhällena. Trafikanten passerar förbi. Utsnitt ur Skånska rekognoseringskartan Historisk utveckling Det Skånska landskapet exploaterades tidigt av människan först av en nomadiserande jägar- och samlarkultur och senare i form av odling och betesdrift, vilket idag återspeglas i rik förekomst av fornlämningar i landskapet. Förändring mot det öppna landskapet skedde i samband med en kulturell expansion för ett par tusen år sedan som först inleddes med svedjebruk och senare med mer organiserad odling och bete. Bebyggelsen låg ofta samlad i bybildningar av varierande storlek. Den största omdaningen av landskapet skedde i samband med skiftesomläggningen vid 1800-talets början. Ändrad indelning av ägogränser gav upphov till att bebyggelsen splittrades, gårdar flyttades ut i landskapet och nya vägnät kom till. Nästa stora förändring kom under senare delen av 1800-talet i samband med industrialiseringen som gjorde att stora delar av befolkningen flyttade till större orter samtidigt som jordbruket rationaliserades kraftigt. Äldre vägar med slingrande sträckning växte fram ur stigar som människor och djur trampade upp. Stigarna gick där det varit lättast att komma fram, runt stenar och större träd, över hällar och runt våtmarker. Så småningom ökade kraven på farbarhet och vägar byggdes ut till system, där viktiga stråk knöts samman i strategiska punkter och dit bebyggelse och verksamheter än idag lokaliseras. Vägen gick tidigare genom byar och samhällen vilket man på senare tid undviker för att istället anlägga trafikplatser som ansluter till orterna. 16

36 Gestaltningsprogram Lundaslätten kring E22 Det Skånska landskapets karaktärsdrag Det må vara sagt att det Skånska landskapet är platt, men det utmärkande draget i landskapet är omväxling och variation både vad gäller terrängformer och markutnyttjande. I ett översiktligt perspektiv kan tre typiska bygder identifieras i det Skånska landskapet; slättbygd, mellanbygd och skogsbygd. SLÄTTBYGDENS bördiga områden utgörs av s k fullåkersbygd som kännetecknas av ett starkt uppodlat landskap med få odlingshinder, som ger ett vidsträckt och öppet intryck med diffusa gränser. Här är odlingsmönstret regelbundet och storskaligt. Gårdarna ligger utspridda i landskapet, ofta förbundna av raka vägar kantade med pilevallar. Bebyggelsen karaktäriseras av vitslammade eller tegelklädda hus, ibland med synliga skiftesverk och högresta tak. I de många små byarna reser sig kyrkor och silos över bebyggelsen och utgör viktiga landmärken som ger landskapet identitet. MELLANBYGDENS landskap utmärks av ett varierat jordbruk med en blandning av åker, betesmark och skogsmark. Boskapsdrift utgör ett viktigt inslag. Här är landskapet inte lika storskaligt och det präglas av betes- och ängskultur med inslag av åar och våtmarker. I mellanbygden förekommer karaktäristiska stubbskottsängar och fäladsmarker som ibland omgärdas av stenmurar. Här finns områden som aldrig har odlats och som därför har stora biologiska och kulturhistoriska värden. Lägre befolkningstäthet har gjort att mellanbygden har en glesare bebyggelsestruktur och även glesare 17

37 E22 Hurva Bromölla De flesta Skånska godsen har anor från medeltiden. Bilden visar Osbyholms slott som ligger vid Hörbyån där E22 passerar. vägnät. Många skånska slott är belägna i mellanbygden. De drivs som storskaliga jord- och skogsbruk. Pampiga slottsanläggningar med ekonomibyggnader och alléer utgör tillsammans med omgivande vidsträckta betesmarker och bokskogar karaktäristiska miljöer, som bildar särskilda godslandskap i mellanbygden. SKOGSBYGDENS landskap utgörs till stora delar av granskog med inslag av områden med bok och blandlövskog. De uppodlade odlingsmarkerna ligger insprängda i skogslandskapet och bebyggelsen förekommer i mindre grupper eller i form av ensamgårdar. I skogsbygden är husen i större utsträckning byggda i trä som vanligen är målade i falurött och uppförda på stengrund. Ägogränser och äldre vägar kantas här och var av vällagda stenmurar. Genom forna tiders svedjebruk har landskapet här och var utvecklats till ljunghedar som än idag finns bevarade. Skogsbygden har en småskalig struktur med täta ägoindelningar. Bilden visar stengärdesgårdar i Linderödsåsens sydsluttning. 18

38 Gestaltningsprogram Väg E22 väster om Hurva. Vägen löper här över Mellanskånes storskaliga och böljande slätt. 2.2 Landskapet kring E22 Väg E22 skär tvärs över det skånska landskapets geologiska och naturgeografiska gränser och bildar en diagonal i nordostlig sydvästlig riktning. Från Hurva till Bromölla löper vägen genom sex skilda landskapsekvenser, som alla har olika innehåll, skala, struktur och karaktär: Mellanskånes slättlandskap Odlingslandskapet söder om Ringsjön Åslandskapet på Linderödsåsen Mosaiklandskapet vid Tollarp Kristianstadsslätten Nordöstskånes slättlandskap Se kartbild på nästa uppslag! Mellanskånes slättlandskap Landskapet utgörs huvudsakligen av ett öppet böljande odlingslandskap men det skiljer sig tydligt från den storskaliga Lundaslätten. Mellan Kävlingeåns nedskurna åfåra och Ringsjön höjer sig landskapet nära 100 m, vilket är en överraskande stor nivåskillnad för att vara på slättlandet. Den storskaliga och böljande slätten upplevs tydligast från en punkt strax väster om Hurva medan landskapet söder om Ringsjön bäst upplevs från en punkt strax öster om Fogdarp. Utmärkande drag i landskapet ju närmare Linderödsåsen man kommer, är att åkrarna successivt blir alltmer steniga och stengärdesgårdarna och vegetationsridåer allt talrikare, vilket ger landskapet en småskaligare struktur jämfört med slätten i sydväst. Gränsen mellan det småbrutna och starkt kuperade landskapet väster om Ringsjön går vid Brååns dalgång vid Rolsberga. 19

39 E22 Hurva Bromölla 20

40 Gestaltningsprogram 21

41 E22 Hurva Bromölla Odlingslandskapet söder om Ringsjön Betesmark på Linderödsåsen Odlingslandskap söder om Ringsjön Området söder om Ringsjön utgörs av en övergångszon mellan slättbygden och skogsbygden. Allt eftersom sten- och blockmängden ökar minskar åkrarnas areal. Landskapsrummet vänder sig mot Ringsjön med höjdryggarna vid Sextorp och Lyby i bakgrunden varifrån man har utblickar över sjön och Bosjökloster. Vid Hörbyåns utlopp till Ringsjön ligger slottet Osbyholm, som har anor från medeltiden. Här ligger även Osbyholms vattenkvarn och en gammal valvbro. Hörbyån och dess strandskogar med al och sälg mm bildar en gräns i landskapet mellan Linderödsåsen och det öppna böljande odlingslandskapet. Åslandskapet på Linderödsåsen Linderödsåsen, som är en urbergshorst, kännetecknas av ett delvis mycket kuperat åslandskap som sluttar svagt mot sydväst och har en starkt markerad förkastningsbrant mot norr. Åsens skogsområden domineras av bokskog men inslaget av varierande bland- skog är stort. Här och var ligger ett småskaligt odlings- och beteslandskap insprängt. I sydväst möter åsen slättlandet där skogsdominansen övergår till alltmer öppet landskap och steniga betesmarker byts ut mot åkermark, som successivt ökar i storlek. Vid foten av Linderödsåsen ligger Hörby som sedan urgamla tider varit en medelpunkt och marknadsplats i centrala Skåne, en mötespunkt i gränslandet mellan slätternas överflöd och skogsbygdens strävsamma sparande. Nordsluttningen präglas av sin kraftiga topografi, som möjliggör vida utblickar mot det låglänta öppna mosaiklandskapet i norr där Kristianstadslätten tecknar sig mot horisonten. Här förekommer storvuxen bokskog och naturskogslik ädellövskog som blandas med hagmarker och odlingsrösen, vilka omgärdas av stengärdesgårdar. Bäckar med frodig vegetation följer stråk med raviner nerför åsbranten. Linderödsåsens höga natur- och kulturvärden återspeglas av såväl rik flora och fauna som den stora förekomsten av fossil åker- 22

42 Gestaltningsprogram Mosaiklandskapet vid Tollarp mark. Här finns t.ex. äldre fäladsmarker och ädellövskogsbestånd som har lång historisk kontinuitet. Mosaiklandskapet vid Tollarp Öster om Linderödsåsen, vid Tollarp, möter vi ett småbrutet, mosaikartat landskap som utgör en utsträckt övergångszon till den öppna Kristanstadsslätten. Här utmärks landskapet av dess småskaliga karaktär och de omväxlande öppna och skogbevuxna odlingsmarkerna. Den finmaskiga ägostrukturen med stengärdesgårdar, vegetationsridåer och äldre gårdsbyggnader ger ibland en ålderdomlig prägel åt landskapet. I söder ligger Tollarps samhälle där östra och västra Vrams kyrkor utgör viktiga landmärken. Genom Tollarp och utmed Linderödsåsens fot rinner Vramsån, som omges av bårder med klibbal och annan våtmarksvegetation. Från de högre och fritt liggande partierna i landskapet erbjuds här och var en storslagen utsikt över Vramsåns dalgång, Tollarps samhälle och Linderödsåsens nordsida. Det backiga åslandskapet 23

43 E22 Hurva Bromölla Kristianstadsslätten kring Fjälkinge Hammarsjön söder om Kristianstad Kristianstadsslätten Kring Kristianstad utbreder sig ett flackt och storskaligt slättlandskap som utgörs av s k fullåkersbygd, vilket har sin motsvarighet i sydvästra Skåne. Slätten har sedan förhistorisk tid varit en centralbygd vilket medfört att i stort sett alla tidsperioder finns representerade genom de fornlämningsområden som sätter sin prägel på landskapet. Bebyggelsen ligger samlad i städer och byar t.ex. i den medeltida staden Vä, som en gång var centralort. Många gods som etablerades på medeltiden har nu blivit storskaliga brukningsenheter och tillsammans med viktiga verksamheter satt prägel på landskapet. I Nöbbelöv ligger stärkelsefabriken och spritfabriken med sina väldiga silos och produktionshallar. Dessa bildar betydelsefulla landmärken i landskapet. Ett annat viktigt landmärke är Kristianstad lasarett som höjer sig över stadsbebyggelsen. Miljön kring Kristianstad präglas till stor del av Helge å och flera sjöar, t ex. Hammarsjön söder om staden, som är en av de största sjöarna på slätten. Kring sjön breder stora våtmarksområden ut sig som bla utgör viktiga fågellokaler. Nordöstskånes slättlandskap Mellan Kristianstadslätten och Blekinge utmärks landskapet av ett omväxlande öppet och slutet svagt böljande slättlandskap som huvudsakligen präglas av odling. Gränsen till Blekinge i öster går vid det mäktiga Ryssberget öster om Bromölla. I väster går gränsen mot Kristianstadslätten strax väster om Fjälkinge där landskapet blir markant öppet och flackt. Skogspartierna i landskapet utgörs delvis av tallskog vilken planterats i syfte att förhindra jordflykt. I området kring Fjälkinge finns 24

44 Gestaltningsprogram Nordöstskånes slättlandskap med landmärket Fjälkinge backe ett påtagligt inslag av lövridåer och läplanteringar här och var som utgörs av högresta poppelrader. Landskapet är rikt på kulturlämningar av vilka bör nämnas ett stort fornlämningsområde vid Fjälkinge. Fjälkinge backe som utgör en markant höjd norr om Fjälkinge samhälle bildar ett säreget landmärke i det annars så platta landskapet. Andra landmärken är stärkelsefabrikens stora silos vid Bäckaskog och Kristianstad lasarett. Centralt i landskapet ligger det för Skåne mycket kända godset Trolle-Ljungby, som är av riksintresse för kulturvården. Ett annat gods av betydelse är Årup strax utanför Bromölla som är en typisk herrgård. Egendomarna omfattar slotts- och herrgårdsanläggningar med ekonomibyggnader och omgivande vidsträckta odlingsfält där miljön starkt präglats av stordriften kring godsen. Kring dessa finns även flera alléer bevarade som utgör tydliga element i landskapet. 25

45 E22 Hurva Bromölla Väg E22 över det kuperade åslandskapet 2.3 Nuvarande väg E22 mellan Hurva och Bromölla Väg E22 utgör en regional förbindelse för transporter och pendling diagonalt genom Skåne och Blekinge. Längs vägen finns betydande målpunkter som t ex. Malmö, Lund, Hörby, Tollarp, Kristianstad och Bromölla. På flera håll har befintlig väg byggts om till motorväg eller 18.5 m fyrfältsväg och nu planeras åtgärder på vägavsnittet Hurva Bromölla. Vägstandard Nuvarande väg E22 har byggts ut under och talet och följer till stora delar tidigare vägsträckning. Utmed vägen förekommer såväl mindre samhällen som enskilda hus vilka bitvis har direktutfarter till den befintliga vägen. Vägens linjeföring i plan och profil anses vara av låg standard med långa raksträckor och snäva kurvor. På vissa håll, t ex. vid Linderödsåsen, förekommer dessutom vägavsnitt med skymda partier som inte uppfyller dagens krav på tillräckliga avstånd för mötessikt. Den nuvarande vägens relativt låga standard bedöms ge upphov till trafikfarliga situationer som med ökad trafikintensitet väntas förvärras. Vägsektionen varierar något mellan olika vägavsnitt men generellt är vägbredden ca 13 m för hela sträckan mellan Hurva och Bromölla. Ett undantag är vägavsnittet som passerar förbi Vä och Kristianstad där vägen är utformad som motorväg. Skyltad hastighet är 90 km/h resp.110 km/h. På många platser, där vägen går genom mindre samhällen och vid knutpunkter, är hastigheten reducerad till 70 resp. 50 km/h. 26

46 Gestaltningsprogram Befintlig principsektion för väg E22 Väg E22 - bro över Hörbyån Vägrummet Vägrummet karaktäriseras av en traditionellt utformad väg med vägren, stödremsa och slänter som i huvudsak är gräsbesådda. Vegetationen kring vägen utgörs i huvudsak av naturlig växtlighet som tillåtits växa fritt utan särskilda underhållsinsatser förutom siktröjning. På några håll har vägrummet kompletterats med vegetation t ex. stomplanteringar vid bullervallar vid Vä och Fjälkinge samt vid trafikplatserna kring Kristianstad. Dessa utgörs främst av buskoch trädplanteringar som bildar vegetationsvolymer i miljön. Broarnas placering och form tillgodoser, med några få undantag, i första hand funktionella behov. Sydväst om Kristianstad är de flesta broar plattrambroar i ett spann. Undantaget är trafikplatsen vid Vä där två broar som korsar E22 är utformade med mittstöd och votad undersida. De stadsmässigt utformade ramperna och den individuellt utformade belysningen på bron ger trafikplatsen som helhet en egen identitet. Även broarna vid Kristianstad har en enkel och funktionell utformning som kompletterats med effektljussättning med markplacerade armaturer. Utrustning i form av räcken, skyltar och belysning är utformad enligt den standard som härrör från den tid då vägen byggdes ut. Här följer också utformningen i första hand funktionella krav som kräver små underhållsinsater. Information om viktiga lokala företeelser som t ex. intressanta miljöer, vattendrag och byggnadsverk saknas. Utmed nuvarande väg finns ingen belysning förutom den som tjänar lokalvägar eller viktiga korsningspunkter. Bullerskärmar förekommer främst som jordvallar och byggda träskärmar, ibland i kombination med varandra. Jordvallarna är ofta planterade med buskplanteringar. Bullerskärmar av trä är i flera fall behandlade med listverk i olika mönster. Färgsättningen är medvetet återhållsam. 27

47 E22 Hurva Bromölla Upplevelseperspektivet I vägplaneringen sammanfattas landskapsupplevelsen i två begrepp, åskådarperspektiv och trafikantperspektiv. Härmed menas att åskådaren upplever landskapet från en punkt i landskapet som en form av stillbilder medan trafikanten ser landskapet som en serie händelser som relateras till en rörelse utmed vägen. Visuella upplevelser beskrivs ofta med begrepp som identitet, orienterbarhet och rytm. IDENTITET beskriver landskapets särdrag, struktur och kännetecken vilket ofta handlar om markanvändning, topografi samt förekomsten av olika element i form av bebyggelse och vegetation. I det öppna böljande odlingslandskapet till exempel är enstaka gårdar och pilevallar av stor betydelse. ORIENTERBARHET handlar i stort om förståelsen av landskapets uppbyggnad och sambandet mellan olika rum. För att beskriva detta används begrepp som områden, gränser, stråk, knutpunkter och landmärken. RYTM i detta sammanhang är relaterad till tid och rörelse och byggs upp av sekvenser där begrepp som kontinuitet, variation, kontrast och komplexitet är centrala för upplevelsen, t ex. ålderdomligt mosaiklandskap med rik förekomst av stengärdesgårdar, lövridåer och gammal bebyggelse. I figuren nedan redovisas schematiskt hur vägen upplevs i ett antal tidssekvenser som är relaterade till resan mellan Hurva och Bromölla. Bedömningen tar inte hänsyn till subjektiva värden. Det grafiska diagrammet grundar sig på upplevelser i tre avseenden: Övergripande landskapskaraktär, vilka beskrivs i avsnitt 2.2. Trafikplats Vilan vid Kristianstad Vägavsnitt där landskapets olika karaktärer sammanfaller med vägens identitet och geometri i plan och profil. Landskapets variation mellan öppna och slutna rum. Som framgår av figuren finns en rytm som sammanfaller med landskapets olika karaktärer. Jämför karta över landskapskaraktärer. Övergången mellan landskapstyperna är ofta otydlig och gränserna mer eller mindre distinkta. Här ligger en utmaning i det fortsatta projekteringsarbetet att betona gränserna så att landskapets överordnade struktur upplevs tydligare. Då kommer också känslan av resans rytm att förstärkas. 28