Musikaliska kontraster genom förbud

Transkript

1 Musikaliska kontraster genom örbud ndersökning av min komositionsmetod antikomosition Musik, konstnärlig kandidat 019 Luleå tekniska universitet Institutionen ör konst, kommunikation och lärande

2 Förattare: Titel: Musikaliska kontraster genom örbud ndersökning av min komositionsmetod antikomosition Handledare: an Sandström Abstrakt Mitt arbete har tagit avstam i min vilja att lyta ram unika egenskaer i musikverk Flerdelade musikverk (exemelvis sviter) består ota av delar (exemelvis satser) som kontrasterar mot varandra å något sätt Det är just dessa kontraster som jag intresserat mig ör Arbetets syte är att undersöka hur jag ska kunna unå musikaliskt kontrasterande resultat med hjäl av en regelstyrd komositionsmetod Metoden utgår rån att man skaar särskilda ramar ör varje del (sats) i ett musikverk i komositionsrocessen, där ramarna ör de enskilda delarna även ungerar som örbud ör de andra delarna Dessa örbud är huvudokus ör metoden, och därör kallar jag metoden "antikomosition" För att kunna utveckla metoden har jag komonerat en 5 minuter lång orkestersvit i yra satser, där jag utnyttjar en komositionsrocess jag använt mig av tidigare ag har även läst å om andra komositionsmetoder ör att skaa en metod som utgår rån relevanta arbetssätt i komosition Egna analyser av yra andra verk har hjält mig hantverksmässigt, konstnärligt men också med material som underlättat att kommunicera mina tankar För att undvika "blindhet" ör min egen musik har jag dessutom tagit hjäl av andra tonsättare som kommenterat mitt verk

3 Innehållsörteckning 1 Inledning1 11 Bakgrund1 1 Personliga reerenser ett örtydligande Syte och rågeställningar 1 Syte Frågeställningar Metod och material 1 Inventering av komositionsmetoder Att strukturera antikomosition genom komosition Verkanalys Notation och uselning 5 Feedback 6 Relektioner av andra tonsättare å komositionen5 7 "Previe"unktioner i Mac5 Genoörande5 1 Tidigare orskning i komositionsmetoder5 11 Children Comosing och Musical Comosition5 1 Regelstyrda komositionsmetoder/rocesser6 Analys av yra beintliga verk7 1 Planeterna av Gustav Holst7 Djurens karneval av Camille SaintSaëns10 De yra årstiderna av Antonio Vivaldi1 Absent Illusions, A Hunt or the Eluded Muses av Fredrik Högberg1 Att komonera ett verk genom antikomosition1 1 Förberedelser och antaganden1 Gemensamma ramar1 tommusikaliska temat15 Att orma musikaliska idéer och ordna i texttabeller15 1 Texttabeller15 Från utommusikaliskt tema till musikalisk idé16 Distribution av musikalisk idé17 Musikaliska idéer insirerade av andra verk17 5 Problem i musikaliska idéer0 6 Att tidigt testa musikaliska idéer0 5 Från musikaliska idéer till ärdig komosition1 51 Tillvägagångssätt1 5 Problem i komositionsrocessen5 5 Slutskedet av komositionsrocessen7 6 Att ta emot eedback när antikomosition används8 7 Antikomositionsmall8 8 Diskussioner med andra tonsättare9 5 Relektion9 51 Resultat9 511 Klingande resultat9 51 Den ärdiga metoden1 5 Tillämningsrelektioner 5 Vilka vägval jag gjorde och vilka som andra kan göra 6 Reerenslista Bilagor5

4

5 1 Inledning 11 Bakgrund Ända sedan jag började komonera vid 1årsåldern har olika tyer av rogrammusik varit viktiga ör mig I början var det inte ovanligt att jag skrev musikaliska teman åt karaktärer som jag och mina komisar skaat i rollselssammanhang För mig var det väldigt viktigt att lyta ram det unika i karaktären genom hela musikverket Sedan dess har jag blivit intresserad av ler tyer av rogrammusik En väldigt seciik ty av rogrammusiksverk har blivit extra intressant: lerdelat musikverk med lerdelat utommusikaliskt tema1 Orkestersviten Planeterna av Holst är ett sådant verk: Verket har sju satser (därav ett lerdelat verk) och varje sats reresenterar var sin del av det utommusikaliska temat (därav ett lerdelat utommusikalisk tema) När jag lyssnade å lerdelade musikverk med lerdelade utommusikaliska teman märkte jag att musiken ibland inte lyte ram det unika som inns i de olika delarna För mig är det mer intressant att höra varje del om de har något tydligt unikt att tillöra ag uskattar den kvalitet som inns i kontrastrikedom Från början reagerade jag å musik som komonerats av amatörer som lagt ut sin musik å YouTube (en internetsida jag själv använde litigt ör att srida min egen musik i tonåren), men jag märkte att jag ulevde samma sak av musik rån vissa etablerade tonsättare inom konstmusik ag tror att det örsta etablerade stycket jag reagerade å var De yra årstiderna av Vivaldi Exemelvis ulever jag att inledningen å Våren och Hösten lyter ram likheter snarare än unika kvaliteter nder örsta året å Framnäs olkhögskola komonerade jag De yra elementen, som var ett verk i yra satser där varje sats reresenterade ett av elementen (alltså är verket ett lerdelat musikverk med ett lerdelat utommusikaliskt tema) ag ville lyta ram det unika hos varje element, och därmed öka kontrasterna mellan dem Det jag örsökte unå var att de olika satserna skulle bestå av olika musikaliska idéer, och att varje musikalisk idé bara skulle användas i en av satserna Man kan säga att jag örbjöd mig själv rån att återanvända material rån en sats i en annan Tyvärr hade jag inte något system ör örbuden, utan koncetet anns egentligen bara i mina tankar Det tog tillräckligt med tid bara att komonera, så jag kunde inte riktigt relektera över komositionsrocessen ag har ratat med elever och lärare inom komosition ör att se om komositionsrocessen jag använde skulle kunna vara en del av någon metod som redan inns Att döma av de jag talat med så verkar min rocess inte innas i någon strukturerad metod, även om likheter går att inna Därör var det uenbart ör mig att jag borde utorma en metod som bygger å komositionsrocessen jag hade när jag skrev De yra elementen! Processen centreras kring regeln att musikaliska idéer som komonerats till en sats inte år användas i en annan sats Alltså ungerar de musikaliska idéerna både som ramar ör sin egen sats och örbud ör de andra satserna Metoden jag utormar kommer därör gå under namnet "antikomosition" 1 Med termen "utommusikaliskt tema" menar jag koncet eller idéer som inte har örankring i musik Ett sådant tema är exemelvis "Planeterna" "De yra elementen" är ett världsbildskoncet som inneattar eld, lut, vatten och jord Med termen "musikaliska idéer" menar jag musikaliska egenskaer/kvaliteter/celler, som man kan komonera musik uteter Exemelvis "mycket legato" En mer ingående örklaring om antikomosition inns i "1 Förberedelser och antaganden" 1

6 1 Personliga reerenser ett örtydligande Mycket av mitt arbete har tagit avstam i att min musikulevelse av vissa verk inte är i linje med en seciik musikalisk reerens jag har: ramhållande av unika kvaliteter ag har valt att se mina ulevelser som ett tillälle att lyckas ta reda å vad jag inte uskattar, varör, och vad jag tar med mig rån ulevelsen Då jag aldrig kan örsäkra mig om intentionen hos etablerade tonsättare när de har komonerat ett verk kommer det inte handla om att kritisera deras musikaliska val Därör kommer jag heller inte diskutera deras intentioner ag ser mina reerenser som en imuls till att relektera och skaa Därör kommer jag ibland att exemelvis skriva att vissa musikaliska val "örtar unika kvaliteter mellan delar i ett verk" ag ulever att det sättet att se å musik ger diskussions/relektionsmaterial som lämar sig väl ör mitt arbete Det handlar inte om rätt och el, utan om att välja ett seciikt ersektiv ör att kunna se något seciikt Syte och rågeställningar 1 Syte Sytet med arbetet är att undersöka hur jag ska kunna unå musikaliskt kontrasterande resultat med hjäl av en regelstyrd komositionsmetod Frågeställningar På vilka sätt kan antikomosition tillämas i raktiskt komonerande På vilka sätt är antikomosition lämlig ör att ramkalla kontrasterande resultat i ett lerdelat musikverk På vilka sätt är antikomosition lämlig ör att bearbeta ett lerdelat utommusikaliskt tema Hur hjäler eller hindrar metoden antikomosition det konstnärliga arbetet Metod och material 1 Inventering av komositionsmetoder Algorithmic Comosition: Paradigms o Automated Music Generation av Gerhard Nierhaus (009) Boken går igenom regelstyrda komositonsrocesser och att generera musik genom strukturerade metoder genom historien Den inormationen hjäler mig att sätta antikomosition i historiskt ersektiv Aroaches to sing Rules as Comosition Method av Örjan Sandred (009) i Contemorary Music Revie Sandred skriver om regelstyrd komosition, då alicerad som ett sätt ör datorrogram att generera musik Hans sätt att utorma regler är relevant ör antikomosition Children Comosing, Research in Music Education, Sundin et al (1998) Boken behandlar komosition ör barn Här nämns olika komositionstekniker och metoder, samt jäörelser med hur barn komonerar gentemot etablerade tonsättare Etersom jag hade läst boken innan jag åbörjade arbetet visste jag att vissa metoder och arbetssätt skulle vara relevanta ör

7 antikomosition Music o the Tentieth Century: A Study o Its Elements and Structure av Ton de Leeu (196) Boken örklarar ukomsten av serialism och tolvton både historiskt och musikaliskt Serialism är regelsyrt, vilket även stämmer med antikomosition ag behöver en reerens ör att kunna göra jäörelser Musical Comosition av Reginald Smith Brindle (1986) Smith Brindle går genom komosition som ämne väldigt översiktligt Hjäler mig att konstruera antikomosition å ett sätt som är i linje med hur det är att komonera Varör begränsa sig av osein Falthin (009) Kandidatusats, Luleå tekniska universitet Falthins komositionsrocess har likheter med min Mer om det i "1 Regelstyrda komositionsmetoder/rocesser" Att strukturera antikomosition genom komosition Den huvudsakliga metoden i mitt arbete är att strukturera metoden antikomosition utirån komositionsrocessen jag använde i De yra elementen, genom att komonera ett lerdelat musikverk med ett lerdelat utommusikaliskt tema Antikomosition bygger å ramar och örbud: ag bestämmer olika musikaliska idéer ör varje sats i mitt verk, vilket blir ramarna som varje sats måste hålla sig inom Varje ram måste vara unik ör den enskilda satsen, och blir således örbud ör de övriga satserna5 ag bestämde att jag skulle komonera ett orkesterverk i yra satser där varje sats är ungeär em minuter Längden är baserad å att det var viktigt ör mig att antikomosition leder till en skaanderocess där varje sats inte blir ör låst, utan har bra möjlighet till variation ag bedömde att em minuter musik kräver en ansenlig mängd variation ör att musiken ska hållas intressant, något som inte nödvändigtvis krävs i en kortare komosition Mängden satser är baserad å att jag ville orma antikomosition så att den ungerar även när lera örbud ustått Risken skulle kunna vara att antikomosition örbjuder ör mycket när lera satser komoneras Tre satser bedömde jag skulle leda till en ör liten mängd musikaliska örbud ör att kunna testa om metoden ungerar vid lera musikaliska örbud ag gjorde även bedömningen att jag örmodligen inte skulle hinna med att komonera mer än 0 minuter orkestermusik 0 minuter delat å em minuter er sats gav mig ett alternativ: att komonera yra satser I slutändan blev vissa satser längre: Verket jag komonerade blev 5 minuter ag ville skriva ör syoniorkester med dess variation av instrumentationsmöjligheter, och valde NorrlandsOerans orkesterbesättning Bekantskaen med deras seciika sättning i rojekt å Musikhögskolan underlättade min komositionsrocess Komositionsrocessen har dokumenterats litigt genom loggbok Mitt tillvägagångssätt när jag har använt mig av metoden har tagit avstam i vad jag anser är relevant ör mig som tonsättare i raktiken, snarare än rent teoretiskt6 Att jag valde NorrlandsOerans orkesterbesättning har också sin grund i mitt raktiska tillvägagångssätt I och med att jag kommer vara verksam i meå vill jag att mitt arbetsliv ska innehålla moment där jag skriver ör orkestern I utbildningen har de selat min musik tidigare, så jag vet att orkestern är 5 6 En mer ingående örklaring om antikomosition inns i "1 Förberedelser och antaganden" En mer ingående örklaring om mitt raktiska tillvägagångssätt inns i " Att komonera ett verk genom antikomosition"

8 givande att arbeta med Andra saker har också ormats utirån vad som är raktiskt, vilket nämns i arbetet när det är relevant ag vill ramhålla att min metod att analysera min rocess och strukturera antikomosition genom att komonera har lett till två searata resultat, som jag kommer att diskutera under "5 Relektion" Det ena resultatet är det klingande resultatet, själva komositionen Det andra resultatet är utormningen av metoden antikomosition Verkanalys Verkanalyser gjordes innan jag började komonera ag hade två huvudsakliga mål med att analysera verk Det ena är att verkanalyser ska ge mig möjlighet att visa vilken ty av musikaliskt uttryck jag ersonligen är ute eter i min komosition, vilka jag inte är ute eter, och hur antikomosition är kolat till det Det andra målet är att analyserna ska ge mig en inblick i hur de olika delarna av ett lerdelat verk med ett lerdelat utommusikaliskt tema kan skilja sig åt Förhoningen är att se hur de musikaliska arametrarna är varierade satserna emellan Analyserna var ganska översiktliga, då jag avslutade mina analyser eter att ha unått det jag ville ag har valt att exkludera vissa slutsatser av analyserna rån examensarbetet om de inte varit relevanta ör mina resonemang och mitt verk ag valde yra verk att analysera: Planeterna av Gustav Holst, Djurens karneval av Camille SaintSaëns, De yra årstiderna av Antonio Vivaldi och Absent Illusions av Fredrik Högberg Samtliga verk har ett lerdelat utommusikaliskt tema, däremot är alla utom Absent Illusions lerdelade Planeterna analyserade jag därör att den var musikaliskt närmast det jag ville unå, och ör att det är ett känt stycke Stycket är ör orkester, vilket mitt verk också är Djurens Karneval analyserade jag därör att det också är ett känt stycke, men även ör att det har 1 delar ag ville analysera stycken med ett historiskt brett urval, vilket ick mig att välja De yra årstiderna och Absent Illusions ag ville dessutom se om den sammanhållna strukturen hos Absent Illusions innebär att jag kan hämta något unikt som inte inns i de andra verken Notation och uselning För det mesta har jag jobbat i notationsrogrammet Sibelius Etersom jag ulever att variation i rocessen höjer den allmänna musikaliska kvaliteten har jag även komonerat en del saker ör hand innan jag skrivit in det i Sibelius ag har även tagit hjäl av mitt Roland eliano och mina ianoärdigheter För att kunna höra den noterade musiken har jag rämst använt mig av mjukvaran NotePerormer, som även har varit till hjäl konstnärligt 5 Feedback Genom utbildningen har jag ått kontinuerlig musikalisk eedback å examensarbetets stycke av lärarna Fredrik Högberg, an Sandström och Hans Hjortek ag har dessutom ått kontinuerlig eedback av min klasskamrat Erik Hedlund och min artner Emelie Klein Feedbacken har bland annat stöttat mig i den delikata balansen mellan integriteten hos musikaliska idéer och olika varianter av tilltalande estetik Det kan vara svårt att ta till sig eedback när antikomosition används De som ger eedback har inte samma insikt i de musikaliska idéerna som du själv har, vilket gör att deras örslag kanske inte går att genoöra Det blir roblematiskt ör mig, etersom eedback alltid varit en naturlig del av min skaanderocess ag ulevde emellertid att den roblematiken går att lösa, och kommer diskutera detta i "6 Att ta emot eedback när antikomosition används"

9 6 Relektioner av andra tonsättare å komositionen När komositionen var klar behövde jag utvärdera om det klingande resultatet unådde kontraster mellan delarna I och med att tonsättare lätt blir blinda ör sin egen musik har jag bett andra tonsättare kommentera mitt verk i diskussioner med mig Verket har genomgått små örändringar sen en del av diskussionerna skedde, men inga avgörande örändringar ag valde två olika gruer av tonsättare att diskutera med: de som visste vad mitt examensarbete handlar om, och de som inte visste det ag var nyiken å om vetskaen om antikomosition örändrar uattningen av verket Etersom detta handlar om utvärdering och resultat kommer jag diskutera det i relektionsdelen under "511 Klingande resultat" snarare än " Genoörande", men en mer djugående örklaring av diskussionerna inns under "8 Diskussioner med andra tonsättare" 7 "Previe"unktioner i Mac Etersom att jag ville ge läsaren en djuare örståelse av arbetet har jag lagt in kommentarer i artituret av verket jag komonerade Det kommenterade artituret inns som Bilaga 5, men den är inte relevant ör läsaren just nu För att kunna lägga in kommentarer i artituret har jag använt revieaen (örhandsvisning) och dess unktioner som inns i Macdatorer Genoörande 1 Tidigare orskning i komositionsmetoder Det örsta jag lade märke till i mitt sökande av texter om komositionsmetoder är att jag ota stötte å texter som okuserade å att lära ut komosition till barn, och hur olika komositionsmetoder ungerar ör barn Det andra jag märkte var att restriktionsbaserat komonerande (som exemelvis örbud) ota länkades med datorrogrammering Även om det inte riktigt var vad jag letade eter kunde jag ändå dra nytta av att läsa texterna Children Comosing behandlar olika intuitiva och erkända tillvägagånssätt som visade sig vara mer eller mindre lämade ör antikomosition, som jag kommer örklara under "11 Children Comosing och Musical Comosition" 11 Children Comosing och Musical Comosition I kaitlet "Comosing and Teaching Comosition" ur Children Comosing (Sundin, 1998) står det att den öredömliga situationen ör en lärare är när en student vet hur något ska låta, men undrar hur man åstadkommer det Teori och teknik öljer naturligt som lösningar å de roblem som ukommer när komosition sker med njutning och stimulans i centrum (Sundin, 1998) ag vill att antikomosition ska ulevas som ett verktyg snarare än ett hinder För att tonsättaren ska bibehålla njutning genom antikomosition vore det hjälsamt om ramarna/örbuden som metoden ger uhov till är helt inom tonsättarens kontroll Exemelvis genom att metoden tillåter örändringar i ramarna/örbuden genom hela komositionsrocessen, så länge de unika kvaliteterna inte komromissas "Comosing and Teaching Comosition" har en bilaga i slutet med olika övningar Tre av övningarna handlar om komosition och imrovisation Varje övning innehåller olika saker att örhålla sig till i skaanderocessen Övningen som heter "igsa comosition" utgår rån att lyssna å ett verk och relektera över musikaliska motiv, ör att sedan komonera egna motiv Motiven används sen som material i en komosition, och således inns det något konkret att komonera utirån Här vill jag även tillägga något som Smith Brindle skriver i Musical Comosition: I kaitlet "First ideas" beskriver han att det kan vara svårt att komonera utan någon idé eller annan konkret insirationskälla Han öreslår att tonsättaren bör bestämma vilken musik som ska skrivas, utirån 5

10 det som tonsättaren önskar tan att bestämma vilken musik som ska skrivas kan det vara svårt att se hur musikaliska idéer assar in i visionen ag kommer se till att antikomosition också lägger ram konkreta saker att komonera utirån, där tonsättaren umuntras att själv bestämma saker I kaitlet "Musical learning as Cultural Practice" ur Children Comosing (Sundin, 1998), av Göran Folkestad, ramgår det tydligt att barnen i hans emiriska studie (Comuter based creative musicmaking: Young eole's music in the digital age, 1996) använder olika arbetssätt ör att skaa musik De två huvudkategorierna i arbetssätten är "horisontellt komonerande" och "vertikalt komonerande" Horisontellt komonerande innebär att ett stycke skrivs rån början till slut innan tonsättaren tittar å vissa arametrar och detaljer, exemelvis instrumentation Vertikalt komonerande innebär att i stort sett varje takt är ärdig innan nästa åbörjas Folkestad visar å likheter mellan skillnaderna i barnens sätt att komonera och skillnader mellan Beethovens och Mozarts sätt att komonera: Beethoven komonerade rämst horisontellt, Mozart vertikalt Därör har jag testat olika tillvägagångssätt i rocessen och relekterat över ör och nackdelar med dem i antikomosition Mer om det i " Att komonera ett verk genom antikomosition" 1 Regelstyrda komositionsmetoder/rocesser Antikomosition är en regelstyrd komositionsmetod Att styra sin komositionsrocess med hjäl av regler är inget nytt, och kan delas in i olika områden, bland annat algoritmisk komosition, serialism och "arameterkomosition" Algoritmisk komosition, att generera musik genom en strukturerad metod, har en tusen år gammal tradition där musikteoretikern Guido rån Arezzo (991/99 eter 10) tidigt skaat automatiserade metoder i sin musik (Nierhaus, 009) Serialism bygger å serier/sekvenser av musikaliska arametrar Tolvton, tidig serialism som örst användes i Schönbergs Fem Pianostycken, o (19019), var ett sätt att ge struktur åt den annars strukturlösa kromatiska skalan (Leeu, 196) "Parameterkomosition" kan syta å en vidgad tillämning av metoder rån serialismen och återinns inom "ne comlexity"7 som till exemel hos Brian Ferneyhough an Sandström menar i en intervju att här utgår man inte nödvändigtvis rån serier/sekvenser utan det kan handla om distribution eller underliggande sänningskällor som leder till olika musikaliska händelser8 Antikomosition bidrar med två unika, sammankolade egenskaer: Det ena är att ramarna (reglerna) även ungerar som örbud, det andra är att utormningen kräver två delar (exemelvis satser) eller ler ör att vara alicerbar Artikeln Aroaches to sing Rules as a Comosition Method (Sandred, 009) gör en åtskillnad av olika tyer av regler som kan användas inom algoritmisk komositon ag har intresserat mig ör två regler han behandlar: Rule Design 1 och Rule Design Rule Design 1 styr detaljer Exemelvis att en tonsekvens bara år innehålla ett visst antal tonhöjder Rule Design styr övergriande kvaliteter De kan styras genom att exemelvis bestämma distribution av något Ibland öredrar man en viss ty av karaktäristik i musik, och till skillnad rån detaljstyrning lämnar distributionsstyrning många alternativ öna (Sandred, 009) Distribution kan handla om att 50% av alla notlängder i ett verk eller en assage ska vara sextondelar En distributionsmängd behöver inte nödvändigtvis oatta 100% av ett verk/en 7 8 "Ne comlexity" är en term som tidigt användes av Richard Too i tidssartikeln Four Facets o 'The Ne Comlexity' (1988), i vilken han diskuterar musik av tonsättarna Michael Finnissy, ames Dillon, Chris Dench, och Rich Barrett, som han även intervjuar Barrett, en av tonsättarna, nämner i intervjun att material ör honom ungerar i rocesser som är statistiskt roducerade genom en dator, och att exonentiella rocesser intresserar honom Too nämner även Brian Ferneyhough som en del av "ne comlexity" Stuart Paul Duncan skriver i doktorsavhandlingen The Concet o Ne Comlexity: Notation, Interretation and Analysis (010) att tonsättare inom "ne comlexity" örkastade serialistiska tekniker, och att musiken ota var svårselad eller omöjlig att sela Notbilderna beskrivs ota som "svarta", det vill säga att det är stor mängd noter i artituren Duncan skriver om ulevelsen av "oändlig mängd inormation" Intervju via mejl (01909) med an Sandström där han skriver om när han studerade ör Brian Ferneyhough 6

11 assage ör att ge den estetik som etersträvas Både detaljstyrning och distributionsstyrning anser jag är viktigt i antikomosition Detaljstyrning är viktigt ör att skaa starka och tydliga kontraster mellan satser, medan distributionsstyrning är viktigt ör att lämna lats åt variation utan att taa unika kvaliteter/unik karaktäristik ag hittade likheter mellan mitt arbete och Cusatsen Varör begränsa sig av osein Falthin (009) Hon använde sig av arameterkomosition när hon skrev komositionen Nerv till sitt examensarbete Parameterkomosition utgår rån att tonsättaren, å örhand, bestämmer hur olika musikaliska arametrar ska ungera, exemelvis med hjäl av tabeller och graer, innan musiken komoneras (Falthin, 009) Hon skriver även att en utommusikalisk tanke9 kan ligga till grund ör arameterkomosition Både arameterkomosition och utommusikaliska tankar har kolingar till hur jag tänkte alicera antikomosition När jag läste Falthins usatts ick jag uattningen att Nerv är ett verk med ett lerdelat utommusikaliskt tema Hon skriver att hon utgått rån kontrasten mellan värme och kyla, vilket jag tolkar som två olika delar ur det sammanhängande temat "temeratur" Hennes sökande eter kontrasterande musikaliska uttryck känner jag igen mig i I hennes rocess skrev hon ned musikaliska idéer kolade till de olika delarna av det utommusikaliska temat i en texttabell ag valde att göra samma sak när jag komonerade mitt verk Något som skiljer hennes rocess rån antikomosition är användandet av samma musikaliska idéer till olika delar I Falthins texttabell har exemelvis orden 'rörligt' och 'tröghet' kolats både till värme och kyla I antikomosition skulle kolingen till värme ha örbjudits om koling till kyla gjorts Falthin skriver även i sitt arbete att redetermination genom arameterkomosition hjält henne hitta nya sätt att komonera, samt att det hjälte henne att öka kontrasterna mellan delarna Det hon unått är något jag hoas unå med antikomosition ag ser hennes resultat som ett gott tecken ör mitt arbete! Analys av yra beintliga verk I denna sektion kommer jag att beskriva vad jag observerat i de yra verk jag analyserat ag skriver rämst om det jag i slutändan valde att alicera i min musik Hur jag väljer att alicera kunskaen beskrivs i " Att komonera ett verk genom antikomosition" ag avslutade analyserna när jag unått mitt mål med dem 1 Planeterna av Gustav Holst Att analysera orkestersviten Planeterna har hjält mig både konstnärligt och hantverksmässigt, något som de övriga analyserna inte bidragit med lika starkt Sedan innan visste jag att Netunus var enda satsen med kör, men nu såg jag att besättningen kan skilja satserna åt rätt mycket Exemelvis återinns orgel i Mars, Saturnus, ranus och Netunus, men inte i Venus, Merkurius och uiter Dessutom har Mars bland annat yra trumeter, tre tromboner, två tubor och två timani, medan Venus inte har något av dessa instrument De stora skillnaderna i besättningen har gjort att jag inte riktigt kunnat ta till mig de instrumentationsmässiga skillnaderna mellan satserna å det sätt jag hade önskat Etersom alla satser i mitt verk har samma besättning kommer jag inte kunna unå vissa saker som Holst unår 9 ag tolkar hennes begre "utommusikalisk tanke" och mitt begre "utommusikaliskt tema" som liktydiga 7

12 Det inns olikheter mellan satsernas taktarter Sats Taktart i inledningen Mars 5/ Venus / Merkurius 6/8 uiter / Saturnus / ranus 6/ Netunus 5/ Vissa satser har samma taktarter i inledningen, men skillnader ramgår när man jäör dessa Exemelvis har Mars och Netunus samma taktart, något som kan gå lyssnaren örbi då de är lacerade å var sin ända av ordningen å satserna Mars byter mellan 5/, 5/ och / som är med örst i slutet Netunus ändrar inte taktart alls Mars har en otroligt stark uls ör det mesta, medan Netunus har en svagare ulskänsla Ibland känns ulsen inte alls i Netunus Trots likheterna i taktart inns även betydande skillnader Även Venus och Saturnus har samma taktart Vissa skulle kunna mena å att uiter kan räknas med dem då / kan noteras i / genom att ördubbla längden å notvärderna och hastigheten å ulsen (teoretiskt sett ska det klinga likadant då) Därör jäör vi dessa tre ag kommer diskutera taktart, temo och uls ör att ge en tydligare bild uiter har generellt sett en tydligare uls än Venus och Saturnus, vilket leder till att taktarter känns tydligast hos uiter Alla tre satserna har mycket variation i temo, och byter till taktarter med treunderdelning (exemelvis /) vid minst ett tillälle Venus och uiter byter ram och tillbaks mellan tvåunderdelning och treunderdelning, medan Saturnus byter en gång till treunderdelning och håller det till slutet Även om temovariationer inns i dessa tre satser så märks de tydligast hos uiter, i och med att ulsen ota är tydlig Det gör att uiter sticker ut rån dessa tre satser i arametern taktart/temo medan Venus och Saturnus har en hel del likheter uiter är till stor del ubyggd av en handull motiv som bildar melodierna och komgruerna i verket Satsen använder entaskalan rätt litigt, och har många ramträdande byten i temo och karaktär Dessa karaktärsdrag verkar unika ör uiter Vissa likheter å detaljnivå går att inna mellan satserna i Planeterna Ett tydligt exemel inner vi i de musikaliska gester som träblåset selar i uiter och Saturnus (bild å nästa sida): 8

13 uiter, s 8 Saturnus, s 15 Båda varianterna av gester i träblåset har nedåtgående åttondelar, öljt av uåtgående sextondelar Båda är ubyggda av treklanger som rör sig arallellt Båda ungerar som "ills" De ureas även å liknande sätt Min bedömning är att dessa likheter inte kommer ram, rämst ör att de ungerar som just "ills" snarare än att ligga i okus Den jäörelsen år mig att örstå att de likheter som kan örekomma bör innas i raser som inte kommer ram, medan kontraster ska innas i de viktiga unkterna i satserna Däremot vill jag mena att antikomosition ska örebygga även likheter i de mer subtila raserna, men att det är mindre viktigt huruvida det lyckas där eller inte Både Venus och Saturnus har assager med ackord som tydligt "vaggar" ram och tillbaka utan att harmoniskt utvecklas I Venus är det är två olika läggningar av samma ackord som selas eter varandra i komiguren I Saturnus är det två olika ackord Hade någon beskrivit den vaggande idén ör mig hade jag antagit att det skulle låta tråkigt Holst väljer att variera annat än harmoniken och komet, som exemelvis instrumentation eller andra lager som öljer harmoniken å andra sätt Det klingande resultatet är inte alls tråkigt, även om det ger en mer stillsam känsla Den vaggande känslan ick dessutom olika eekt beroende å om strukturen var olika ackord eller samma ackord ag blev väldigt örvånad över den generella eekt som båda varianterna gav Mars har generellt sett en väldigt långsam harmonisk rytm Till skillnad rån andra satser som också har assager med harmoniska stillestånd så utnyttjar inte Mars någon orm av "vaggande" mellan ackorden Det innebär att harmoniken är mer statisk än i de andra satserna Inledningen till uiter har också långsam harmonisk rytm, men inte i lika lång utsträcking När harmoniken väl kommer igång är den väldigt aktiv, något som inte sker i Mars Merkurius inleds med areggion i örgrunden Det är ackordstoner ur tersbaserade treklanger som utgör areggiona ag ann ingen annan sats som utnyttjade areggion lika ramtonat Netunus, sista satsen i Planeterna, har en mycket intressant musikalisk textur Exemelvis används den recis innan reetitionssira II (bild å nästa sida) 9

14 Netunus, s 166 En del av texturen består av snabba areggion i stråket ubyggt av sextondelssextoler En annan viktig asekt av texturen är de raka trettiotvåondelsrörelserna i hara Stråkets sextoler ureas exakt likadant Den ormen av urening tror jag är tacksam både ör tonsättare och ör instrumentalister: Tonsättaren år ut mycket musik med lite material, och instrumentalisterna behöver bara öva in ett snabbt areggio istället ör lera olika rening har alltid en liten risk att minska intresse hos lyssnaren, men den ty av textur som unås i Netunus har ett musikaliskt dju som bibehåller intresse Med musikaliskt dju menar jag att det kan ta en stund att orientera sig i musiken och örstå exakt vad som händer, vilket leder till att musiken inte känns tråkig Venus, Merkurius, Saturnus och Netunus slutar med riktigt ljust stråk (Netunus sista takt är bara kör, men det ljusa stråket är med innan dess) Det är yra av sju satser Slutet av satser är inte lika känsligt ör likheter, i och med att vi bär med oss intrycken rån resten av satserna, men jag vill ändå undvika det i mitt verk Djurens karneval av Camille SaintSaëns Det huvudsakliga som min analys av Djurens karneval bidragit med är exemel å sammanhang där jag ulever att tonsättaren inte lyt ram det unika hos varje sats Ett exemel å ett sammanhang där jag ulever att unikhet går örlorad är mellan tredje satsen "Vildåsnor" och nionde satsen "Pianister" Den örstnämnda gestaltar snabba djur medan den sistnämnda gestaltar ianister "Vildåsnor" ska raöras av två ianister, medan "Pianister" ska raöras av två ianister och en enkelbesatt stråksektion Även om "Pianister" har större besättning så är det ett tydligt okus å ianona Dessa egenskaer har satserna gemensamt: Börjar med enbart två ianon, hög andel sextondelar och stort okus å skalenliga rörelser Likheterna ulever jag som mycket åtagliga Sontant hade jag velat att okuset å iano skulle vara unikt ör den sats som gestaltar just ianister Min ulevelse nu är att det blir klangärgsmässigt ointressant att lyssna å "Pianister" Eekten av att ha en sats som okuserar å ianister örtas också av att 10 av de totalt 1 satserna inleds med bara iano Samt att satsen "Kängururna", recis som "Vildåsnor", enbart selas av två ianon Det jag tar med mig är att jag kommer sträva eter tydligt olika inledningar å mina satser, och undvika att lyta ram samma instrument/instrumentgru i lera satser ag ulever att åttonde satsen "Personer med långa öron" lyter ram dess unika egenskaer väldigt väl En av de unika egenskaerna är otroligt stora ho i register Första hoet är rån yrstrukna E 10

15 till ettstrukna C Det är ett ho å tre oktaver + en stor ters Flera ho i liknande storlek används genom hela satsen vilket ger en otroligt stark karaktär En annan utmärkande egenska ör satsen är den stora mängden tystnad ag tar med mig att ureningar av det tydligt unika materialet kommer kunna ge den eekt jag är ute eter tnyttjandet av tystnad ick mig att relektera om det går att öka kontraster mellan verk genom hur tystnad används ag lyssnade örst igenom hela verket utan att okusera å någon särskild asekt Eteråt hade jag en känsla att vissa satser "vägde tyngre" än andra Vissa var enklare att komma ihåg, och gav ett starkt intryck redan rån början Flera aktorer åverkade min ulevelse Exemelvis är längden å satserna kontrasterande Den kortaste är "Vildåsnor", som knat når 5 sekunder Den längsta är "Svanen" som är över min Passager eller delar som är längre i tid känns ota viktigare i musik, och kanske är det en av anledningarna varör "Svanen" är en den mest kända satsen ag tror också att vissa unika kvaliteter var tydligare i några satser, vilket gjorde att de gav ett starkare intryck ag ulever att satsen "Akvarium" sticker ut mest av alla satser Instrumentationen, besättningen och tonsråket är unikt ör den satsen, och de egenskaerna introduceras direkt "Vildåsnor" tror jag gav svagast intryck av satserna Bristen å rytmisk, harmonisk och klangärglig variation tror jag bidrog till att satsen inte gjorde ett starkt intryck Att "Vildåsnor" börjar med samma instrumentation som satsen innan ("Hönor och tuar") slutar med med tror jag också bidrar till det svagare intrycket Den stora skillnaden i hur starka intrycken är skulle jag vilja undvika i mitt orkesterverk ag vill att alla satser ska ge ett starkt intryck och kännas unika gentemot varandra Harmoniken skiljer sig åt mellan satserna Exemelvis inner vi stor harmonisk skillnad mellan "Fossiler" och "Akvarium" "Fossiler" har en kadens som selas ett lertal gånger, i högt temo: Cm Amb5/C Bb/D (omit 5) D Gm (de yra örsta ackorden är i en enda takt) reningen av den seciika, snabba kadensen lyter ram den unika harmoniken hos "Fossiler" "Akvarium" har en ackordrogression som, ör mig, ger en magisk känsla Troligen är den känslan starkt sammankolad med ackordet B(b5)/A, etersom dess yra toner ingår i heltonsskalan som i sin tur ger en svävande och drömsk känsla Den mest ramträdande ackordrogressionen rån "Akvarium" står nedan Observera att det endast är två olika ackord Am B(b5)/A Am B(b5)/A (dessa yra ackord är i en enda takt) Det jag tar med mig är att det krävs en liten mängd ackord ör att hitta ett musikalisk uttryck som ulevs unikt Olika varianter av "skikt" i musiken inns i Djurens karneval Satsen "Eleanten" har exemelvis två tydliga skikt: ianokom och kontrabasmelodi Komet är rätt rytmiskt statiskt och består av ackord, medan melodin har mer rytmisk och artikulationsmässig variation Trots olikheterna så är de klart sammanhållna av karaktären och tonsråket Även den registermässigt låga klangen håller iho dem rätt bra En annan sats som har liknande struktur men annan distinktion mellan skikten är "Sköldaddor" "Sköldaddor" har också två skikt: ianokom och melodi i oktaver i stråksektionen Här inner vi större skillnad i skikten jäört med "Eleanten": Komet i "Sköldaddor" är triolunderdelat, men stråket är tvåunderdelat Vi år alltså olyrytmen tre mot två Det searerar skikten å ett sätt jag inte ulever i "Eleanten" Skikten seareras ännu tydligare genom dissonanser som sker i bland annat takt 1 mellan komets G# och melodins A Ackordet som komet och melodin bildar i den takten är ett Fm med A i basen, vilket inte bildar en konsonant samklang Trots likheter i skikt mellan "Eleanten" och "Sköldaddor" inns det tydliga skillnader i skikten som kommer ram 11

16 Det jag tar med mig är att en idé kan utöras helt olika Det innebär att om jag vill använda samma musikaliska idé i två satser kan jag ormulera idén uteter vad som skiljer dem åt Då har jag snarare två olika musikaliska idéer som liknar varandra I och med de generellt sett korta längderna å satserna inns det inte särskilt mycket musikalisk utveckling Nio av dem är ungeär en och en halv minut långa, eller ännu kortare Därör kunde jag generellt sett inte hitta stor variation inom satserna De yra årstiderna av Antonio Vivaldi Generellt sett inns det många likheter mellan violinkonserterna Det gäller bland annat de musikaliska arametrarna harmonik, rytmik och dynamik Det har gjort det svårt ör mig att hitta konkreta saker att ta insiration rån ag är dessutom mindre bekant med den här tidserioden, vilket har gjort analyser något svårare ag ska delge det jag ann nyttigt ör min musik Introduktionerna i samtliga violinkonserter örutom Vinter har tydliga likheter Alla instrument börjar sela samtidigt, örutom i Sommar då kontrabasen inte är med Vinter börjar däremot med enbart cembalo och cello, ör att sedan lägga å ler instrument etersom Det gör att Vinter redan rån början år en mer unik karaktär ag tror att likheten i instrumentationen å introduktionen i Vår och Höst är en bidraganda aktor till att de år liknande karaktär Dynamiken varierar mer i introduktionen mellan satserna Vinter börjar i mezzoorte och Sommar i ianissimo Dock börjar Vår och Höst i orte, en annan aktor som gör att de klingar lika Periodiseringen i introduktionen bidrar också till likheter mellan Vår och Höst Båda melodierna bygger å tretaktserioder som ureas I båda allen är den örsta erioden i ortenyans och den andra erioden i ianonyans Vivaldis resultat är något jag vill undvika ag år vara vaksam vid de ovannämnda musikaliska arametrarna Violinkonserten Vinter använder urening av tonhöjder å ett sätt som skiljer sig rån de andra violinkonserterna I inledningen å Vinter sker ureningarna i relativt långsamma notvärden, något som gör att musiken känns mer stillastående Här vill jag lyta ram att det är just temot som gör att det ulevs annorlunda Det blir tydligt att musikaliska idéer kan vara liknande, men att vissa seciika skillnader gör att de ulevs helt olika Alla violinkonserter utnyttjar tonurening väldigt mycket, rämst i komen, men inte å samma sätt Den mesta musiken i violinkonserterna ger mycket "av och å"känsla Exemelvis kommer ota många instrument in samtidigt och selar starkt, istället ör att smyga in instrument eller bygga u å något annat sätt Terassdynamik är ett tydligt exemel Vinter går emot den strukturen i sin inledning genom att, takt ör takt, bygga u instrumentationen För varje takt läggs instrument å, så en stegring ulevs Även om den musikaliska idén i sig inte är särskilt unik idag så blir den unik i sitt sammanhang Det inns en motsvarighet till detta i Höst i Adagio molto Då år vi också en instrumentationsbaserad stegring Även om stegringen absolut ramkommer så ger det inte samma eekt, etersom att det inte är i okus: Cembaloareggiot i den assagen tar mer okus Det inns en seciik likhet mellan Vår och Vinter som man kan mena örtar det unika mellan satserna å ett sätt som kanske inte går att härleda till själva stilen Båda violinkonserterna har ureade korta drillar vid musikaliskt viktiga unkter Vår har ureade drillar när soloviolinen har sin örsta solistiska insats Musiken kommer sedan att bygga mycket å drillar av olika längd Vinter har ureade drillar som börjar i takt yra Musiken utvecklar inte drillarna i det allet I båda assagerna hamnar de korta drillarna i okus Vinter har ett snabbare temo å tonureningarna med drillar, vilket ger en lite annan känsla, men det är inte lika stor 1

17 temoskillnad som i det som diskuterades kring tonureningarna i Vinter Drillarna i Vinter ackomanjeras av många instrument som selar en enkel ton utan drill också ag tror dock att ureade korta drillar har ett "starkare värde" än ureade toner: reade korta drillar i sig är väldigt seciikt, vilket gör att en variation i temot och instrumentation kanske inte räcker ör att de olika drillarna ska kännas unika Absent Illusions, A Hunt or the Eluded Muses av Fredrik Högberg Absent Illusions är ett multimediaverk ör violin, videorojektioner och orkester Videorojektionerna består av 6 videor som startas å inrickning enligt artituret Endast ett av videoklien har ljud, vilket är ett videokli å solisten själv I assagen då det videokliet selas selar solisten å scenen en duett med inselningen av sig själv ag har tyvärr inte hat tillgång till videorojektionerna, och har därmed bara utgått rån artitur och klingande orm Absent Illusions har delar namngivna eter de nio muserna rån grekisk mytologi Högberg valde även att lägga in en tionde musa: Isabelle van Keulen, solisten (violin och viola) som uruörde verket De namngivna delarna är inte searata satser När jag lyssnade så reagerade jag å den dansanta assagen i Callioe (takt 9156) ag ulevde en väldigt stark kontrast mellan det som var dansant och det som inte var det Trots den starka kontrasten så sker den inom en del, istället ör att signalera byte till en ny del Det som gör att jag ortarande ulever musiken som en del av det öregående är att den starka melodin selas igen, och med samma instrumentation: soloviolin Återkommande rytmiska celler kan ge stark karaktär Absent Illusions har två rytmiska celler som är lika varandra: Den vänstra återinns i Clio, den högra i Eutere Dessa likheter gör att de delarna inte ulevs lika unika gentemot varandra Här ulevs Eutere vara en ortsättning å Clio, då rytmen är så ramträdande, ör mig som inte ser videorojektionerna Det melodiska materialet som solisten selar är annorlunda i Eutere, även om likheter mellan dem inns Den sammanhållna strukturen innebär att det inte är lika tydligt när en ny del börjar, jäört med Planeterna, Djurens karneval och De yra årstiderna I och med att Absent Illusions innehåller videokli så inns det en möjlighet att vi år en annan ty av tydlighet Videon gestaltar stundtals de olika muserna, vilket ändrar vårt sätt att orientera oss i musiken ag har inte tänkt utnyttja den visuella aktorn i mitt verk, då det inns risk att verket bryter mer traditioner och konventioner än jag lanerat Exemelvis utgår orkestrar ota rån traditionella laceringar av instrument, som tekniskt sett går att åverka ör att ge visuell eekt men som kan leda till roblem såsom att musikerna är ovana eller att man själv missberäknar eekten ag ulever att det otast är det melodiska materialet som blir ramträdande ör de olika delarna Även om annat också särskiljer dem är min ulevelse att det melodiska lyts ram Vi år starka melodier i Callioe, Tersichore, Melomene och i Erato I Clio och Eutere år rytmen ett stort okus, men även där är det melodiska materialet bärande I Thalia år vi en melodi som inte är riktigt lika sångbar eller stark Dock år den melodin ändå okus då arametrar såsom rytm, klangärg, harmonik osv agerar understöd till den överordnade melodin ust melodin i Thalia är mekanisk, vilket ger den en helt annan karaktär än de övriga melodierna Polyhymnia och rania är 1

18 de delar som har mindre okus å melodi Där är klanger, texturer och ibland rytmer mer intressanta I mitt verk kommer jag sträva eter en mer jämn ördelning av vilka arametrar som är intressanta att lyssna eter Varje arameter i sig kan örstås ge tydliga karaktärsmässiga skillnader, som exemelvis skillnaden mellan Thalias mekaniska melodi och de mer lyriska Däremot ulever jag att likheten i okus gör att man orienterar sig i musiken å samma sätt, vilket jag vill undvika Att komonera ett verk genom antikomosition Denna del av genoöringen är själva kärnan i mitt examensarbete Genom att komonera ett lerdelat musikverk med ett lerdelat utommusikaliskt tema kan jag relektera över mina tankar om hur antikomosition bör ungera i raktiskt komonerande ag valde att se antikomosition som en metod som hjäler mig i raktiken, snarare än som en teoretisk begränsning jag måste ölja Det innebär att jag har rioriterat en ärdig rodukt raör att ölja metoden exakt Det innebär också att jag örsökt orma antikomosition eter vad jag anser är en generell komositionsrocess ag bedömer att mitt tillvägagångssätt generellt sett är mest lämligt i raktiska rojekt 1 Förberedelser och antaganden Som tidigare nämnt är ramar och örbud centrala koncet i antikomosition Etersom jag valt att komonera en orkestersvit så kommer jag komonera musikaliska idéer som är unika ör varje sats: De musikaliska idéerna ungerar både som ramar ör sin egen sats och örbud ör de andra satserna Dock var inte min intention att reglerna skulle öljas i strikt bemärkelse: intentionen är att satserna ska kontrastera mot varandra I rocessen har jag därör brytit mot ramarna/örbuden där jag ansåg att unika kvaliteter ändå behölls ag har alltid varit säker å att antikomosition kommer att leda till kontrasterande resultat som lyter ram unika musikaliska egenskaer hos delarna i musikverket som komoneras Dock var jag rädd att metoden skulle kunna bli ör begränsande: att alla örbud skulle leda till en situation där jag helt enkelt inte år skaa något För att kunna säkerställa att jag tydligt ser att satserna inte utnyttjar samma musikaliska idéer, och ör att kunna säkerställa att jag blir nöjd med kombinationen av musikaliska idéer inom en sats, kommer jag att komonera satserna arallellt Att komonera satserna arallellt tror jag är en örutsättning ör att antikomosition ska ungera När jag skrev De yra elementen saknade jag verktyg att strukturera mina musikaliska idéer med, och därör kunde jag bara översiktligt jäöra satserna med varandra Det som slog mig var att musik kan analyseras genom musikaliska arametrar, och arametrarna går örstås att skriva ned i texttabeller (som Falthin gjorde i sin usats) Mer om texttabellerna under "1 Texttabeller" Tidigare hade jag inte relekterat över vilka moment som kan ingå i en komositionsrocess med det mål jag hade när jag komonerade De yra elementen ag valde att utgå rån denna grundstruktur: 1 Bestäm utommusikaliskt tema att utgå rån Arbeta ram musikaliska idéer utirån det utommusikaliska temat och ordna idéerna i texttabeller Komonera stycket med hjäl av de musikaliska idéerna Gemensamma ramar Redan rån början var mitt mål att komonera ett verk som skulle vara rimligt att å raört Etersom att jag inte är en etablerad tonsättare känner jag att jag vill ta hänsyn till hur ett otentiellt raörande av min musik skulle kunna bli av ag vill örenkla det otentiella raörandet, och därmed göra det mer attraktivt ör exemelvis musiker Det är en av anledningarna varör mitt verk ick gemensamma ramar: örutsättningar som gäller samtliga satser Som tidigare nämnt valde jag 1

19 att skriva ör orkester ör att ha tillgång till dess variation av instrumentationsmöjligheter För att göra ett raörande enkelt och smidigt har alla satser samma besättning Min ulevelse är att musiker inte har lust att sitta och vänta, etersom deras assion är att sela musik ag vill att antikomosition ska hjäla mig att unå kontrasterande resultat mellan satser även när besättningen är samma, vilket gör begränsningen rimlig ör mitt arbete När jag hade aktivt arbetat med examensarbetet i en månad, och därmed komonerat en del musik, slog det mig att jag hade en del ramar som gällde samtliga satser som jag inte riktigt tänkt å ag hade å något vis tagit dem ör givet, men inte skrivit ned dem En av dessa ramar är den dramaturgiska kurvan Vissa av mina koncet, som exemelvis variation inom de musikaliska idéerna, lämar sig väl med den dramaturgiska kurvan ag bedömde att jag inte skulle kunna rångå den å ett tillredsställande sätt och samtidigt ha tid till annat jag tänkte göra Det är svårt att observera sig själv, och därör insåg jag allt etersom jag komonerade att jag även använde andra gemensamma ramar Förhoningsvis lyckades jag skriva ned de relevanta ramarna De gemensamma ramarna inns som Bilaga 1, med motivering ör varje ram Den som önskar ördjuad örståelse om konstnärliga uteslutningar som jag gjort kan läsa Bilaga 1 redan nu tommusikaliska temat ag har en örkärlek ör antasy, och därör kändes det mycket sännande att välja grekisk mytologi som det utommusikaliska temat att utgå rån i min komosition ag hade bestämt att orkesterstycket skulle bestå av yra satser, därmed valde jag yra bestar att gestalta ag ville att bestarna skulle komlettera varandra och kännas unika gentemot varandra Därör valde jag Kerberos, Enhörning, Fenix och Hydra (enhörningar hörde dock till grekernas naturhistoria örut, inte mytologi, därör att grekerna var övertygade om enhörningens existens) Trots att jag gjorde urvalet noga så anns det vissa aktorer som en del av bestarna har gemensamt, vilket ledde till roblem som diskuteras senare Orkesterverket ick namnet Hellas bestar, därör att Hellas är det äldre namnet ör Grekland å grekiska Här vill jag även assa å att kommentera artituret: Varje best har en sira som motsvarar deras lacering i verket Många har åekat att "IIII" () skulle vara el ör järde satsen att det ska vara "IV" Men jag har inte utgått rån romerska siror (vilket vore osmakligt!) Sierbeteckningen är det attiska talbeteckningssystemet, som användes örr i Grekland, och då betecknas som "IIII" ag läste å om de yra bestarna och skrev ned den inormation jag hittade Eter det utormade jag min egen ersonliga (utommusikaliska) tolkning av bestarnas karaktärer ag valde ut de egenskaer jag ersonligen tycker lämade sig bäst i mitt sammanhang Om bestarna hade likheter med varandra så örsökte jag ta bort likheterna ur min tolkning utan att ändra essentiella egenskaer När jag var nöjd med min tolkning började jag arbeta ram musikaliska idéer Att orma musikaliska idéer och ordna i texttabeller 1 Texttabeller För att kunna säkerställa att jag inte använder samma musikaliska idéer i ler än en sats behövde jag ett system ag örsökte att, i örväg, bestämma inom vilka musikaliska arametrar jag skulle skaa musikaliska idéer Det jag insåg rätt ort var att mitt sätt att komonera och strukturera musik i det här sammanhanget gjorde att den vanliga indelningen i "sju musikaliska arametrar"10 inte lämade sig ag utormade istället egna arametrar, som jag kallar ör "komositoriska arametrar" Vissa är densamma som de musikaliska arametrarna, men det inns många andra arametrar också ag valde att skriva in de örutbestämda komositoriska arametrarna i en texttabell ör att å en enkel 10 De musikaliska arametrarna brukar delas in i sju stycken: tonlängd, tonhöjd, harmonik, klangärg, artikulation, temo och dynamik 15

20 översikt Varje musikalisk idé blev då inskriven i den komositoriska arameter den tillhörde Det skulle visa sig att jag genom komositionsrocessen behövde utöka mängden komositoriska arametrar ör att kunna ordna idéerna med bra översikt Det var också vanligt att jag, medan jag komonerade, blev missnöjd med hur de musikaliska idéerna klingade tillsammans Då korrigerade jag de musikaliska idéerna eter min smak, men såg örstås ändå till att ingen musikalisk idé användes i ler än en sats ag insåg att just mitt sätt att dela in i komositoriska arametrar örutsatte en medvetenhet kring likheter/kolingar som inns mellan arametrarna Exemelvis om en musikalisk idé är nedskriven i texttabellen och kategoriserad till en seciik komositorisk arameter kan det krävas att en annan komositorisk arameter nämns i beskrivningen av idén ör att å hela bilden Till exemel i den komositoriska arametern orm behövde jag ibland inkludera beskrivningar av klangärg eller harmonik ör att ge rätt bild Satsen "Personer med långa öron" ur Djurens karneval är en av orsakerna till att jag la till tystnad som komositorisk arameter ag trodde att jag skulle använda texttabellen lika aktivt rån början av komositionsrocessen som till slutet, men rent raktiskt var inte det lämligt När jag väl yllt i alla luckor i texttabellen så tittade jag inte lika mycket å den När allt grundmaterial väl anns komonerat med utgångsunkt rån de musikaliska idéerna var komonerandet i örsta hand intuitivt Först trodde jag att det var negativt att sluta titta i tabellerna Tabellerna var ju viktiga! ag örstod så småningom att jag inte ville gå emot min intuitiva komositionsrocess: ag ville anassa metoden uteter min komositionsrocess ag gjorde bedömningen att tabellernas syte var uyllt, och således lämnade jag dem Alla musikaliska idéer var medvetna och väl genomtänkta, därör anns de ortarande tydligt i mitt huvud när jag komonerade Att lämna tabellerna skulle visa sig ha konsekvenser, då jag senare tittade igenom tabellerna igen och såg att jag inte riktigt öljt dem När jag sedan örändrade musiken eter tabellerna började vissa musikaliska saker alla å lats och kännas bra Det är orimligt att hela tiden titta i tabellerna, men jag borde ha tittat å den med jämna mellanrum i alla all Tabellen inns som Bilaga ag vill örtydliga att tabellen är mina musikaliska idéer inte en objektiv analys av det noterade eller klingande resultatet För djuare örståelse av musikverket kan tabellerna läsas eter att arbetet är genomläst, men det bör då öljas av att antingen lyssna å verket eller läsa artituret Från utommusikaliskt tema till musikalisk idé För att komma ram till en musikalisk idé använde jag olika tillvägagångssätt Ett sätt var att dra markanta musikaliska kolingar till det utommusikaliska temat: Besten Kerberos vaktar underjorden, och därör skulle melodierna kunna bestå av rämst nedåtgående rörelser Ett annat sätt var att utgå rån de örbud som skaats genom antikomosition och örsöka hitta något som inte var örbjudet Vid ett tillälle var melodiska musikaliska idéer bestämt ör alla utom Hydra De idéer som redan var tagna var, kortattat: 1 Mycket uåtgående rörelser Mycket nedåtgående rörelser Balanserade melodiska rörelser Det var svårt att komma ram till en musikalisk idé kolad till melodi som inte var örbjuden, men till slut lyckades jag komma å en lösning som dessutom lämade sig väl med besten själv snabbt slingrande melodier Med det menar jag melodier som består av enbart sextondelar som bara år röra sig i sekundintervall och måste gå lite u och ned i register innan melodin kan lytta sig längre i registret Denna musikaliska idé tvingades jag komma ram till genom de örbud som anns i antikomosition När jag komonerade melodin uteter dessa musikaliska idéer insåg jag att jag troligen inte skrivit någon liknande melodi tidigare ag tror att mina melodier generellt sett har större rytmisk och melodisk variation än vad de skrivna musikaliska idéerna tillät Det gav mig nya sätt att uttrycka mig musikaliskt ag kom tidigt ram till att Enhörning rämst skulle bestå av kontraunktiska melodier insirerade av Palestrina ag ulever att Palestrinas musik ger samma känsla av renhet, lugn och godhet som jag kolar till besten enhörning Dock bedömde jag att mitt val att ta insiration rån Palestrina skulle kunna innebära konstnärliga roblem: ag kan inte unå den konstnärliga kvalitet 16

21 jag bedömer lämlig om jag bara örlitar mig å kontraunkt För att lösa det roblemet underade jag å om någon annan musikalisk idé skulle kunna komlettera kontraunkten, i ho om att själva kombinationen av idéer unår konstnärlig kvalitet Då mindes jag texturen till Netunus, den sista satsen ur Holsts Planeterna Netunus har en rörlig och luddig textur som jag inner väldigt intressant ag insåg att jag skulle kunna skaa en liknande textur som kan ge ett "glimmer" till kontraunkten Den texturen kan bidra med en känsla av "magi", som jag deinitivt kolar till enhörningar ag testade att skriva kontraunkt där den nämnda tyen av textur har rollen av ett mycket vagt kom (örsta gången i Violin I, takt 159) ag gillade resultatet! Mina relektioner om textur skulle visa sig lösa ler roblem i Enhörning, som jag kommer att diskutera under "5 Problem i komositionsrocessen" Distribution av musikalisk idé När jag utarbetade de musikaliska idéerna kolade till skalor kom jag snabbt ram till att jag ville att distributionsasekten skulle vara annorlunda i de olika satserna Även om själva materialet ger karaktär tror jag att val av bearbetning av materialet också gör det ag antog att satserna skulle riskera att klinga å ett liknande sätt karaktärsmässigt om distributionen såg likadan ut i alla satser Alla satser skulle då kunna löa risken att kännas begränsade eller "yrkantiga" Kortattat är exemelvis Enhörning väldigt strikt inom en enda skala, medan Hydra består av tre olika skalor vilket leder till en helt annan helhetsdistribution av de enskilda skalorna: Hydra kan inte helt bestå av en skala, medan Enhörning gör det Kerberos har istället tillåtelse att gå utanör sin enda skala vid en enda unkt i verket, vilket leder till en nästan hundrarocentig distribution av skalan Musikaliska idéer insirerade av andra verk När jag utarbetade de musikaliska idéerna ör Fenix tog jag medvetet och undermedvetet mycket insiration rån uiter ur Planeterna av Holst ag valde att utgå rån entaskalan därör att jag tycker skalan är "lutig", då bara em av de tolv tillgängliga tonerna selas ag valde att ramhäva brass etersom brass låter "eldigt" i mina öron ag valde även att variera temo och karaktär mycket Variationen kom dels rån att jag behövde komma å en musikaliska idé inom arametern "temo" som inte var örbjuden och dels att jag ville gestalta en busig enix I slutändan stämmer mycket av det här in å uiter En musikalisk idé som inte härstammar rån uiter är att jag valde att använda sextho i tremolostråk kombinerat med snabba träblåsrörelser som ett återkommande motiv ag utnyttjade koncetet av vaggande ackord bestående av olika läggningar av samma ackord rån Venus ur Planeterna i slutet å Hydra ag ville ha en lugn avslutning som gav intrycket av vatten I Högbergs Absent Illusions blev det tydligt att dansanta assager kan kontrastera starkt mot icke dansanta assager ag ville att Fenix skulle ha ormdelar som kontrasterade mot varandra, därör underade jag å om jag ville inkludera en dansant assage När jag väl visste att jag ville ha Fenix som tredje satsen blev det därmed självklart att lägga in en menuett, därör att i syonier var det örr vanligt att tredje satsen var en menuett Insirerad av De Fyra Årstiderna av Vivaldi undersökte jag olika sätt att använda tonurening i längre assager Kerberos har rämst tonurening som en del av koigurer i träblås, men Hydra har ått en hel assage där tonurening ligger i okus i alla instrumentgruer På nästa sida öljer örst ett utdrag ur Kerberos, sedan ett utdrag ur Hydra 17

22 Hellas bestar, Kerberos, s1 18

23 Hellas bestar, Hydra, s 81 19

24 5 Problem i musikaliska idéer Vid en unkt insåg jag att många av mina musikaliska idéer var kolade till arallellöring av intervall Det skulle motverka min önskan att lyta ram det unika ur varje sats, så jag ick omarbeta idéerna En idé å arallellöring som blev kvar är de arallella nonorna i Kerberos Btema (stråkmelodi takt 86) Det var reella aralleller örut, men jag ändrade det till att ölja tonarten av estetiska skäl ag hade även idéer å arallellörda intervall till Fenix, vilka jag slängde tillsammans med andra idéer Torsdag den 0 setember såg jag att jag ordagrant hade skrivit "tät och slät struktur, med mycket rörelse" som musikalisk idé under arametern textur både till Enhörning och Hydra Det är just detta jag ville undvika, så det var bra att jag utäckte det i tid Det har varit svårt att variera just texturen satserna emellan Problemet löstes aldrig helt, däremot såg jag till att den täta och släta strukturen i Enhörning rämst bestod av kontraunktiska rörelser i ristående melodier Medan i Hydra bestod den täta och släta strukturen antingen av ett skikt kom och ett skikt melodi eller helt och hållet av komliknande igurer i exemelvis areggion ag märkte att musiken inte nödvändigtvis låter som lanerat även om de musikaliska idéerna öljs till unkt och ricka Ett konkret exemel är att jag råkade komonera/instrumentera den ikoniska rytmen hos Kerberos å ett sätt som gav en komisk känsla Även om jag löste det genom att öka dynamik och inkludera basinstrument vid ett tillälle belyste det vikten hos att hålla koll å ens konstnärliga vision och exakt vad som unår den I mitt arbete insåg jag att vissa musikaliska tekniker/öreteelser är kolade till vissa situationer som inte har med det musikaliska koncetet att göra Exemelvis brukar de olika stämmorna i kammarmusik vara ganska självständiga Som musiker i en kammarmusiksensemble örväntas man ta lats Det skiljer sig rån orkestermusik, där musikerna snarare ses som en mindre del i en viktig helhet Stämmorna är generellt sett mindre självständiga ag har dessutom blivit lärd att en orkester är som ett stort maskineri: "Det tar lång tid att å maskinen till ull hastighet och att å ner den i hastighet" Skillnaderna som inns exemelvis mellan sättningar gör att musikaliska idéer kan vara mer eller mindre anassade Det innebär också att seciika musikaliska idéer kanske behövs ör att musiken ska raöras bra Problemet jag stötte å var att jag ville att Kerberos skulle ha rytmisk komlettering som musikalisk idé, etersom att rytm och olymetrik var i okus I min uattning är just rytmiska komletteringar ett bra sätt att "å igång maskineriet" Om de andra satserna inte skulle å tillgång till den musikaliska idén "rytmisk komlettering" kanske raörandet lider ag valde att recisera den musikaliska idén ungeär såhär "rytmiska komletteringar är många och ramhållna genom accenter" Enhörning är en sats som verkligen kräver rytmiska komletteringar i och med dess inriktning å kontraunkt Däremot har inte Enhörning accenter, vilket leder till att rytmerna inte år lika stort okus 6 Att tidigt testa musikaliska idéer Det är viktigt att regelbundet testa olika musikaliska idéer som hör till samma sats samtidigt Med det menar jag att det kan vara bra att komonera exemelvis ett huvudtema, en ackordrogression eller en kort assage, innan alla musikaliska idéer är ärdiga Då kan man säkerställa att man blir nöjd med hur idéerna ungerar tillsammans Tester ger också en översikt kring hur olika/lika de musikaliska idéerna aktiskt är Detta märkte jag när vi gjorde en ilotstudie i andra året å kandidatutbildningen Då gjorde jag en minivariant av arbetet och såg att mina musikaliska idéer hade lite väl mycket gemensamt: jag hade missat arametern "rytm", vilket ledde till stora rytmiska 0

25 likheter Testerna bör också göras därör att vissa kombinationer av musikaliska idéer kan bli roblematiska i raktiken ag stötte själv å sådana roblem, och ibland så sent i rocessen att jag valde att bara ortsätta komonera utan att ixa det ag ulevde att jag ota var noga med att testa kombinationerna, men ibland inte tillräckligt De ledde till roblem jag diskuterar under "5 Problem i komositionsrocessen" Ibland hände det att nya musikaliska idéer ukom utan att jag tänkte å det Ibland har jag, i eterhand, skrivit ned musikaliska idéer jag inser att jag använt Om jag märker att jag är missnöjd med utormningen av någon musikalisk idé så har jag ota ändrat den tills jag är nöjd, men örstås sett till att den ortarande är unik ör den satsen ag har örstått att "arameterkomosition" inte har samma orm av lexibilitet, utan att de regler som satts u inte år ändras Flexibiliteten tycker jag lämnar utrymme ör ens musikaliska örutsättningar och gör komonerandet lustyllt utan att ramarnas/örbudens konstnärliga nytta örtas När en musikalisk idé ska skrivas ned som en ram ör satsen, och därmed som örbud ör de övriga satserna, är det viktigt att hitta kärnan i idén ag märkte att det är lätt hänt att alltör mycket blir örbjudet om inte idéerna är tillräckligt seciika Exemelvis skulle "mycket areggio" kunna seciiceras till "mycket areggio, inte sällan olika areggion i medrörelse olyrytmiskt mot varandra, rämst så ass svagt att det knat hörs" Detta blir alltså en annan musikalisk idé än "mycket areggion, nästan uteslutande två samtidigt i motrörelse, som ungerar som stabilt kom" Exemelvis gav inledningen till violinkonserten Vinter en annan känsla genom att temot å tonureningarna var mycket långsammare än i övriga satser och assager Också viktigt är att det inte alltid räcker med en enda musikalisk idé till en komositorisk arameter Ibland kan det krävas lera musikaliska idéer innan arametern känns komlett 5 Från musikaliska idéer till ärdig komosition 51 Tillvägagångssätt För att komonera musik av de teoretiska musikaliska idéerna använde jag olika tillvägagångssätt Ett tillvägagångssätt var att imrovisera vid ianot: jag visste att Kerberos skulle ha nedåtgående melodier, och att Kerberos skulle lyta ram små nonor i allmänhet men små sekunder i melodiska rörelser Genom imrovisation å iano testade jag några olika varianter av rämst nedåtgående rörelser som lyte ram små sekunder Eter att jag blivit nöjd, vilket resulterade i den slutgiltiga introduktionen å Kerberos, så örsökte jag skaa en skala som innehöll toner rån den komonerade melodin ag ville även att skalan skulle innehålla stor möjlighet till arallella små nior och möjlighet till många små sekunder Resultatet blev den nonatoniska skalan jag använt Den skalan utgick jag rån när jag skaade allt annat tonhöjdsrelaterat material till Kerberos Ett annat tillvägagångssätt var att skissa generella, otestade idéer å notblad, ör att sedan testa dem å iano När jag blev nöjd med idéerna noterade jag dem i notationsrogrammet Sibelius, men då i articell11 Eter att articellet ör assagen var ärdig orkestrerade jag assagen Tillvägagångssättet ledde till en av assagerna i Fenix Hela Enhörning skrevs örst in som articell innan jag instrumenterade, just ör att jag ville ha bra översikt över kontraunkten Metoden skulle klassas som horisontellt komonerande ag insåg att horisontellt komonerande har en möjlig nackdel i antikomosition: Om mina melodiska/harmoniska/registermässiga idéer inte lämar sig ör den instrumentation som jag ska hämta rån mina musikaliska idéer kommer det inte att bli så lyckat Därör behöver antikomosition alltid någon orm av moment med vertikalt komonerande i rocessen, även om man bara testar essentiella delar Kanske räcker det med enbart en takt vertikalt komonerande ör att se att en assage å 16 takter borde ungera Ett tredje tillvägagångssätt 11 Ett articell är en notbild som innehåller all musik tillhörande ett verk (eller en del av ett verk) men ej instrumenterat 1

26 använde jag exemelvis vid komonerandet av en variation å huvudmelodin i Hydra ag visste att jag ville ha med en variation av melodin å ett seciikt ställe, men jag hade svårt att komonera en variaiton jag blev nöjd med Då valde jag en nästan slummässig startton å melodin, skrev ned den i Sibelius, och sedan adderade jag ler noter i öljd, som helt enkelt öljde ramarna ör melodier i Hydra ag brydde mig här väldigt lite om det klingande resultatet, därör att jag ville ha en melodi bara ör att kunna gå vidare i stycket När sedan hela verket var komonerat återvände jag till melodin ör att oorma den tills jag blev nöjd Två aktorer öranledde ett annat seciikt arbetssätt: Den ena aktorn är att en av de gemensamma ramarna är att musiken ska vara någorlunda lättselad ör en roessionell orkester Den andra aktorn är att det var mycket musik att skriva å kort tid ör mig (5 minuter musik å ungeär 5 månader) Det ledde till att många musikaliska idéer, samt kombinationerna av de som ingick i en och samma sats, skissades väldigt snabbt örst ag hade inte tiden att djudyka i varje idé/kombination rån början Senare omarbetade jag skisserna till mer kärnulla och enkelselade varianter Ett exemel å en assage som genomgick denna rocedur är introduktionen ör Kerberos Nedan öljer två artiturutdrag Det ena är skissen jag gjorde ör att örsäkra mig om att kombinationen av musikaliska idéer gav det resultat jag ville ha I den skissen använder jag den ty av test som jag diskuterar under "6 Att tidigt testa musikaliska idéer" Det andra artiturutdraget är den ärdiga versionen, då jag örenklat och örinat idén

27 Kerberos, örsta skiss ör introduktion

28 Hellas bestar, Kerberos, s1

29 Musikaliska idéer skaar örutsättningar, och ibland leder de till beslut som inte var lanerade rån början Exemelvis visste jag att timani skulle å stor roll i Kerberos då jag tycker att timani är det orkesterinstrument som är mest lik en stor hund Därör ville jag också skriva solistiska inslag, men ör att de solistiska inslagen ska kunna raöras så bra som möjligt ville jag inte att timanisten skulle behöva stämmas om Det resulterade i en ganska statisk eller enkel harmonik när timani selar, vilket då ick bli en av de musikaliska ramarna Den statiska harmoniken har likheter med hamorniken i Mars ur Planeterna 5 Problem i komositionsrocessen Tidigare i arbetet beskrev jag att jag anade att roblem skulle kunna ustå i Enhörning i och med brister i mina kunskaer i kontraunkt Trots att jag komletterade kontraunkten med en mer intressant textur (insirerad av Netunus) så stannade komonerandet vid ungeär yra minuter musik Det var svårt ör mig att nå em minuter intressant musik med mina givna örutsättningar Eter mycket underande örstod jag vad jag kunde göra: ag kunde reetera vissa ormdelar men variera texturen å små sätt som ger den riktning i musik som behövs ör att intresse ska bibehållas ag varierade texturen å olika sätt, men vill oängtera två sätt: Ett sätt var att jag utgick rån texturen insirerad av Netunus ör att alstra ny musik ag örändrade texturens rörelsemönster tonhöjdsmässigt, och jag lade in lera auser i texturen i vissa assager Ett annat sätt var att ändra de kontraunktiska unktionerna hos melodierna i de assager där texturen insirerad av Netunus inte anns I de lesta all är melodierna väldigt ristående rytmiskt, vilket ger en rörlig och jämn textur Därör kunde texturen varieras genom att i vissa assager skaa två tydligt searata rytmiska skikt, där huvudmelodin var ett skikt och de övriga stämmorna ett annat De övriga stämmorna ick ler auser i sitt skikt, vilket lyte ram melodin Den rörliga och jämna texturen ändrades således i vissa assager till en mer markerad textur med olika skikt I en eriod å 16 takter kan det räcka att göra en sådan örändring i enbart två av takterna ör att riktningen och lyssnarens intresse ska bibehållas ag stötte å ett intressant roblem när jag komonerade Kerberos Kerberos är en sonatorm med två huvudteman, där tema A är i timani (börjar i takt 1) och tema B är i stråk (börjar i takt 8) När jag blev nöjd med örsta utormningen av A och Btemana var det dags att komonera genoöringen När jag bearbetade Btemat insåg jag att temat hade vissa uenbara likheter med de melodiska musikaliska idéerna i Fenix Btemat bestod tidigare av bland annat motiv som gick en sext ned ör att sedan återvända till samma ton Det uattades som sextho när jag bearbetade temat i genoöringen I och med att Fenix består av väldigt många sextho beslutade jag mig ör att skriva om Btemat helt och hållet Hade jag inte arbetat med antikomosition hade jag troligtvis inte tagit tid ör detta Dessutom tyckte jag om det gamla Btemat Arbetar man med en sonatorm går det inte heller att ortsätta å resten av stycket innan Btemat är klart Därör tog det tid att arbeta sig ramåt i Kerberos trots att jag hade en del material rätt tidigt i rocessen I slutändan är jag nog mer nöjd med nuvarande Btemat ag är deinitivt nöjd med att ha undvikit likheter mellan de två satserna På nästa sida öljer en bild å gamla Btemat, sedan det slutgiltiga Btemat 5

30 Hellas bestar, Kerberos, gammal skiss å Btemat Hellas bestar, Kerberos, nuvarande Btemat, s Vid en unkt i rocessen såg jag att Fenix inte utnyttjade brasset lika mycket som ramarna bestämt Det beror bland annat å att jag bestämde att sextho i tremolostråk kombinerat med snabba träblåsrörelser skulle vara ett återkommande motiv Då testade jag de raser som bygger å sextho i olika brassinstrument, och blev enbart nöjd med hur tuba ramställde temat ag hade inte alls tänkt ha den musiken i tuba, men det var enda sättet ör mig att ha med brass mer i introduktionen ag är nöjd med resultatet och hur ramarna tog mig dit Vid en annan unkt i rocessen insåg jag att alla satser byggde å erioder om yra takter Det gav alla satser en likhet som kanske inte märks direkt men som deinitivt åverkar ulevelsen Vår och Höst av Vivaldi visade samma likhet ag ändrade det, men unådde inte lika stora kontraster som jag hoats Enhörning utgår otast rån erioder om yra eller åtta takter Hydra utgår i början rån erioder om "yra lus två" takter Fenix ändrar till och rån, men har ett arti som bygger å erioder om tre takter Kerberos Atema består av 10 takter, men å övriga ställen är det ör ota erioder om yra takter ör att å stor kontrastverkan Stråk hade ör mycket okus i de lesta satserna vid en unkt i rocessen Exemelvis var Kerberos intro helt och hållet stråk rån början, etersom att jag utgick rån kontrabas när jag instrumenterade melodin örsta gången ag valde att låta träblås ta mer lats i introduktionen ör att se till att stråket tar lats där ramarna säger att de ska ta lats ag stötte å ett konstnärligt roblem i Kerberos ag hade visionen att Kerberos skulle ha en allvarstyngd som inte de andra satserna hade Det var mitt sätt att tolka Kerberos koling till underjorden ag hade också som musikalisk idé att rytmik skulle lytas ram mycket i Kerberos Kombinationen av allvarstyngd och rytm var inte enkel ör mig att lyckas med Det blev väldigt enkelt ett "groove", och nästan dansant Rytmerna var ota ör "härliga" Ibland gav rytmerna ett 6

31 intryck av en "maskin" som tuggade å, vilket inte heller var min intention Problemet ustod örst och rämst i Atemat, örsta timanisolot Eter många örsök av olyrytmiska idéer, lacering av artikulation och dynamik lyckades jag med ett tillredsställande resultat Problemet med ett "groove" ustod senare i Hydra, mellan takt Även om Hydra ska vara mer mystisk än vad den ska ha en allvarstyngd så var resultatet inte enligt min vision ag hade dock inte tid att lösa det roblemet Det var naturligt ör mig att skriva Hydra som en ritornell1, vilket jag inte ick etersom att Fenix har ritornell som orm Det roblemet ustod etersom jag hade svårt att bestämma orm ör Hydra, och kände mig tvungen att låta det bli som det blev ag valde till slut att ormen ör Hydra mer skulle baseras å harmoniska idéer som återkom likt en ABCABCstruktur istället Däremot tror jag inte att jag lyckades "städa undan" alla sår eter mitt ritornelltänk Längden å vardera sats var tänkt att vara kring em minuter En av många anledningar till valet av längd är att om alla satser är i samma längd kommer de kännas ungeär lika "viktiga" Dock visade det sig att det musikaliska materialet och min ormidé ör Kerberos nog krävde mer tid i ansråk När den blivit sju och en halv minut kände jag att materialet var tillräckligt bearbetet Baserat å att Kerberos är styckets örsta sats bedömde jag att det skulle ungera Trots det insåg jag ett annat roblem: Om örsta satsen är lång, då måste den sista satsen också vara det ag är rätt säker å att det skulle kunna kännas snoet om sista satsen bara skulle vara em minuter om örsta är drygt sju Därör bestämde jag att sista satsen, Hydra, behöver bli längre än em minuter Det visade sig vara en utmaning ör mig: ag behövde hitta lera olika sätt att variera musiken inom de musikaliska idéerna, och ibland hitta å nya musikaliska idéer att inkororera Heltonskalan blev ett tillägg till de musikaliska idérna som ett örsök att ta mig vidare i musiken, vilket ungerade! I slutändan blev Hydra sex och en halv minut, vilket jag nöjde mig med När väl alla stycken anns rån början till slut, men en del ormdelar saknades och andra detaljer behövde ixas, så stötte jag å ett roblem: När jag lyssnade å NotePerormers uselning av musiken hade jag svårt att bedöma när musiken lät bra ag visste inte om jag aktiskt tyckte det lät bra eller om jag hört det så ass många gånger Etersom att jag slarvat med mycket ör att hinna komonera all musik så visste jag att det anns många delar som klart kunde örbättras ag lyckades lösa det å tre sätt: skriva ut och titta å musiken istället ör att lyssna, utnyttja teoretiska kunskaer om vad som borde vara bra eller mindre bra, och visa musiken ör vänner som år ge sina utlåtanden 5 Slutskedet av komositionsrocessen I de senare delarna av komositionsrocessen ör de olika satserna var det inte ovanligt att jag antingen bröt mot ramarna eller valde att oormulera dem till en bredare deinition I mitt komonerande insåg jag varör jag gjorde det, och varör det är lämligt Det örsta intrycket av ett musikaliskt verk, eller en sats, kommer att åverka hur vi uattar resten av verket/satsen Det vi hör i början blir den reerens rån vilken vi örstår resten Om ett stycke bryter någon ram i slutet kommer det därör inte åverka lika mycket, ör vi kommer ändå att reerera till vad vi redan hört Om ramar däremot bryts väldigt tidigt kommer det istället att bli en "missvisande" reerens som ormar vår uattning av resten Därör tror jag att kontraster mellan satser inte örsvinner av att deras unika ramar bryts i slutet av ett verk Att bryta ramar i slutet bidrar till variation utan att det unika uttrycket går örlorat Ett exemel av det inner vi i slutet av Fenix Från takt till slutet 1 Ritornell är en musikalisk orm som bygger å en återkommande del, kallat "ritornellen" Den återkommande delen selas sällan i sin helhet när den kommer tillbaka, till skillnad rån ett rondo Man kan säga att en ritornell har ormen ABACAD etc, där A reresenterar ritornellen 7

32 kommer en stor mängd nedåtgående melodier Först i basen, sedan i melodin Det ger en otroligt avslutane känsla, men den uåtsträvande tendensen tror jag ligger kvar hos lyssnaren när detta selas Ett arbetssätt jag är bekväm med är att skriva ut mina komositioner och öra anteckningar i artituret med enna och aer, ungeär som om jag skulle revidera stycket innan det är klart Med enna i hand ulever jag ett ersektiv som känns mindre "låst" ag kan lättare se vad jag har gjort, och ringa in det jag vill örändra En aktor som jag är övertygad om selar in, men inte har bevis ör, är att det känns mer "å riktigt" om musiken är utskriven När vi hanterar utskriven musik är det ota i lektionssammanhang eller inör reetitioner Då höjs ribban och andra tyer av analysverktyg används, menar jag ag ulever att det arbetssättet är väldigt lämligt ör antikomosition, då det kan bli många arametrar att ha kontroll å Exemelvis märkte jag att en melodi inte gav det visuella intrycket det borde göra ör att musiker ska örstå vad jag vill Snabbt insåg jag att det saknades två legatobågar När jag lade till legatobågarna syntes min idé av växlande mellan "hoig anar" och "ljuvt uttryck" ag skulle även mena att detta motarbetar den "musikblindhet" som vissa menar ukommer när man komonerar i ett notationsrogram som jag gör Man kan ju inte lyssna å ett utskrivet aer eller å örändringarna man antecknat Det inns mycket att kommentera i 5 minuter musik I mitt arbete har jag nämnt det jag tycker är mest lärorikt, men ändå känner jag att hela bilden inte kommer ram Partituret inns som Bilaga 5, med kommentarer som tar u mycket av det jag inte skrivit om I artituret inns en örklaring ör kommentarerna Den som vill ördjua sig i musiken kan läsa örklaringen och kommentarerna i artituret Nedan inns även en länk till en ljudil genererad genom mjukvaran NotePerormer htts://youtubecom/atchv=odazqrli_iseature=youtube 6 Att ta emot eedback när antikomosition används Antikomosition innebar ör mig att jag hade en stor texttabell med olika ramar och örbud I komositionsrocessen visade jag mitt verk ör mina lärare (samt Erik och Emelie) ör eedback, men det blir ör krångligt att visa hela texttabellen Vid ett tillälle ledde eedback till diskussion om en assage i Fenix Min lärare Högberg sa att en uåtsträvande melodi i en assage aldrig ick landa För mig var det dock viktigt att melodin steg u markant det lyte ram en unik asekt ör Fenix Dessutom var en av ramarna ör Fenix att melodiska linjer generellt sett ska sträva uåt Men, Högberg hade ortarande en bra oäng Dock ville han att jag skulle ändra melodin så att den skulle å landa Det var u till mig att örsöka inna en lösning som inte bröt mot de ramar som skaats av de musikaliska idéerna ag kom ram till att lösningen är att överdriva känslan som den melodiska uåtsträvan ger ag örstod att roblemet rämst låg i löde och balans Därör valde jag att skaa löde genom variation i harmonik, basgång, artikulation och dynamik, istället ör att ändra huvudmelodin De andra komositoriska arametrarna ick balansera ut den obalanserade melodin I slutändan tyckte Högberg att roblemet var löst, trots att melodin var exakt likadan 7 Antikomositionsmall ag har lyckats orma antikomosition såsom jag önskade, men jag känner att mitt arbete inte skulle vara komlett innan jag hade en antikomositionsmall som går att ölja Genom att skaa en mall kommer jag se om jag har örstått hur jag vill orma metoden Dessutom vill jag ge läsaren konkreta verktyg att använda i sitt egna komonerande För den som vill läsa mallen inns den som Bilaga Den mallen utgår rån att tonsättaren önskar att skriva ett lerdelat musikverk med ett lerdelat utommusikaliskt tema 8

33 8 Diskussioner med andra tonsättare Det är svårt att diskutera sin egen musik etersom att vi tonsättare lätt blir blinda ör den Därör har jag visat min musik ör andra tonsättare och diskuterat med dem, utirån rågor jag ormulerat ag har delat in tonsättarna i två huvudgruer: De som vet vad mitt examensarbete handlar om (Gru A), och de som inte vet (Gru B) Dessa gruer består av undergruer, vilket reresenterar de som var med under seciika diskussionstillällen ag ställde olika rågor till de olika gruerna, då vissa rågor jag ville ha svar å riskerade att indikera vad mitt arbete handlar om För mig var det viktigt att ha en gru tonsättare som inte visste vad examensarbetet handlar om, därör att möjligheten inns att man uattar musiken å ett annat sätt då Exemelvis skulle vetskaen om mitt kontrastsökande kunna bidra till att en lyssnare okuserar å det, istället ör den allmänna musikaliska ulevelsen ag hade lanerat att diskutera med alla inom en gru vid ett och samma tillälle, men alla hade tyvärr inte möjlighet samtidigt Därör har jag diskuterat med vissa i gru, med andra enskilt Nedan öljer datum ör alla träar, vilka som var där och huruvida de visste om vad mitt arbete handlade om eller inte ag diskuterade med alla gruer utom Gru B (Viktor Elinder): ag skickade rågorna till honom er mejl och ick ett svar som han skrivit utan någon diskussion Gru A1 (019011): Erik Hedlund och Oskar Lidström Gru A (019005): Fredrik Ekenvi Gru A (019007): Hans onsäll Gru B1 (01901): Alva Stern, Marcus Ahlmark, Mathieu Keith och William Väänänen Gru B (rågor skickades , svar mottogs ): Viktor Elinder Etersom att en del eedback rån diskussionerna kom en bit innan verket var helt ärdigt så kunde jag utnyttja eedbacken lite Alla har ått möjlighet att korrigera sina kommenterar uteter mina ändringar, men det var bara små ändringar ag har använt dessa diskussioner som utgångsunkt när jag diskuterar det klingande resultatet under "511 Klingande resultat" ag har antecknat och sammanattat vad som sades i diskussionerna, och de anteckningarna inns som Bilaga Allt i Bilaga är min egna sammanattning av vad som sades i diskussionerna, örutom Gru B som är identiskt med svaret jag ick å rågorna av Elinder Den som vill ördjua sig kan läsa Bilaga eter att ha läst "511 Klingande resultat" 5 Relektion 51 Resultat Som tidigare nämnt inns det två resultat att diskutera: det klingande resultatet, och den slutgiltiga utormningen av komositionsmetoden antikomosition 511 Klingande resultat Det huvudsakliga målet med att använda antikomosition är att det klingande resultatet ska bestå av olika delar som kontrasterar mot varandra För att kunna diskutera om det klingande resultatet 9

34 unådde den eekten behövde jag andras åsikter Många av de utvalda tonsättarna tyckte att det anns kontraster mellan satserna, dock ulevde dem ändå tydliga likheter mellan vissa Kort örklarat tyckte många att Kerberos och Hydra lät "mörk", medan Enhörning och Fenix lät "ljus" ag tycker själv den beskrivningen stämmer med det klingande resultatet Helst hade jag dock gärna undvikit att satserna gruerades in två och två i diskussionerna, men jag hade å känn att det skulle hända Det hade kanske gått att undvika grueringen med hjäl av en idé jag kort testade i min rocess: Att sätta musikaliska idéer å en gradvis tvådimensionell skala Min artner Emelie kom med örslaget att, exemelvis, göra en helt egen texttabell ör varje enskild komositorisk arameter Då skulle exemelvis Yaxeln kunna vara en lämlig organisering av materialet, medan Xaxeln skulle vara en lämlig organisering av distributionsasekten av materialet På det sättet går det att se hur nära satserna är varandra, rent teoretiskt, i seciika arametrar Om jag hade lagt ned tid å detta kanske jag hade sett att Kerberos och Hydra, resektive Enhörning och Fenix, legat närmre varandea i örhållande till vissa arametrar Min utgångsunkt var att tabellerna skulle underlätta ör mig att i examensarbetet visa hur jag hade tänkt, när de i själva verket hade kunnat underlätta komositionsrocessen Hade jag kommit å att de kunnat underlätta komositionsrocessen kanske jag hade okuserat mer å det, men jag vet inte om jag hade tid till att göra det helhjärtat Nedan öljer ett exemel å hur jag hade tänkt göra Kerberos ick två helt motsatta mottaganden av två tonsättare: Ena tonsättaren tyckte att jag lyckats bäst med motiverad variation i Kerberos, medan den andra tonsättaren tyckte att jag lyckats sämst i Kerberos Båda tonsättarna tolkade introduktionstemat1 som huvudtemat, vilket inte var min intention Ena tonsättaren hävdar att raserna bygger å varandra med väl valda rytmer, medan den andra hävdar att avsaknaden av dramaturgi ger ett intryck av ett och samma tillstånd genom hela satsen Deras olika ulevelser av satsen kan jag tänka mig åverkar ulevelsen av kontrasten mellan satserna, något jag år tänka å om jag vill örmedla kontrasterna till en bred ublik ag kan tänka mig att de olika tonsättarna okuserade å olika asekter av Kerberos: I satsen ramhålls olymetrik å olika sätt, vilket tillsammans med ett okus å rytmiska assager ger rytmiken en utveckling genom verket Det stämmer överrens med ena tonsättarens uattning Kerberos saknar däremot tydliga harmoniska rogressioner Inte sällan används samma ackord yra takter eller längre, och vissa ackordsrogressioner har ingen tydlig utveckling Det skulle kunna ge intrycket av 1 Takt 111 i Hellas bestar 0

35 ett och samma tillstånd genom hela satsen, vilket stämmer överrens med den andra tonsättarens uattning Gru B1 diskuterade något som de övriga gruerna inte gjorde: att det skulle kunna innas en musikalisk koling mellan alla satser De lesta höll med varandra om att det skulle kunna vara så att något musikaliskt motiv eller material återanvändes mellan satserna Det var inte det resultat jag var ute eter Gru A ick rågor som tog u just kontraster, vilket Gru B inte ick Det kan ha gjort att de Gru A intuitivt letade kontraster, medan Gru B1 inte gjorde det Däremot ick jag ulevelsen att Gru B1 ville örsöka lista ut vad mitt examensarbete handlar om, och kanske drog slutsatsen att det rimligen borde innas en koling mellan verken Dock ick Gru B samma rågor som Gru B1, men drog inte samma slutsats om återkommande material Det belyste aktumet att jag borde tagit hjäl när jag utormade rågorna, även om resultatet av alla diskussionerna var ruktsamma Tonsättarna nämnde ota att någon sats stack ut mer än de andra i någon asekt, men de ratade ota om olika asekter och olika satser Den samlade bedömningen rån de rågade tonsättarna gav resultatet att varje sats hade ramträdande unika egenskaer Den som vill ördjua sig i diskussionerna kan nu läsa Bilaga, som är mina sammanattningar å diskussionerna 51 Den ärdiga metoden En mall ör antikomosition inns som Bilaga Den som vill ördjua sig kan läsa mallen redan nu Antikomosition ser nu ut ungeär som jag hade örväntat mig, men det som skiljer sig mest är vilket örhållningssätt jag tycker är lämligt när metoden används Exemelvis trodde jag att texttabellen skulle vara lika aktuell ör mig genom hela rocessen Då det inte kändes intuitivt ör mig valde jag att sakta asa ut tabellen när alla musikaliska idéer var nedskrivna En annan oörutsedd insikt är att antikomosition lämar sig bäst ör en kombination av vertikalt och horisontellt komonerande Det vertikala krävs ör att idéerna ska å testas i sin komletta orm, då det kan bli svårt att ändra å ramarna ju längre in i ett stycke man kommer Det horisontella kan krävas ör att testa om ormen känns bra eller om melodiska och harmoniska riktningar känns bra ag alicerade även horisontellt komonerande, i orm av ett articell, bland annat ör att komonera ort men också ör att å en överblick över musikaliska motiv ag vill dock understryka att varje assage bör innehålla minst en takt där vertikalt komonerande användes i komositionsrocessen: Då kan man undvika kombinationer av musikaliska idéer som inte ungerar med varandra När vertikalt komonerande aliceras ör sent kan raktiska och estetiska roblem ukomma, såsom att de musikaliska raser man komonerat inte kan selas av de instrumentklanger man bestämt som komositorisk arameter ag var orolig att antikomosition skulle vara en ör begränsande metod ag har kommit till insikten att den inte alls behöver bli det, bara man är umärksam Ett konkret exemel är instrumentering av träblåssektionen: Även om alla instrument selar går det att lyta ram olika klanger Om alla instrument selar blir klangen ändå annorlunda beroende å register och vilka instrument som är överst/underst Det gör att om en musikalisk idé är "lyter ram oboe och agott" så kan ortarande alla andra träblåsinstrument användas Musiken ska bara instrumenteras enligt ramen Det är ibland bra att seciicera ännu mer, etersom exemelvis löjt låter mycket olika i 1

36 låga och höga registret Metoden går ibland emot det arbetslöde jag har och som jag uattat att andra har Trots att jag ville utarbeta en metod som öljer tonsättaren väl så inns det vissa asekter jag inte tror går att komromissa utan att taa viktiga egenskaer hos antikomosition Ett exemel berör själva arbetssättet att komonera alla satser arallellt Exemelvis skrev inte Holst Planeterna arallellt ag tror att det borde vara möjligt att sluta skriva arallellt eter att ungeär hälten å varje sats är komonerad: Då har variationer å musiken testats och de lesta roblem borde ha lösts Även om Enhörning var komonerad rån början till slut öre de andra satserna så gjorde jag örändringar i alla satser tills min ersonligt satta deadline ag har örstått att det i regel är enklare att komonera å en sats i sänder För mig är allet lite annorlunda, trots att det var tungt att komonera alla satserna i Hellas bestar arallellt: ag gillar att komonera lera musikstycken samtidigt, ör om jag astnat i en sats har jag möjligheten att ortsätta komonera i en annan sats I rocessen stötte jag dock å ett roblem: Variationer å Kerberos Btema lät som musikaliska idéer rån Fenix, vilket jag lyckades lösa i tillräckligt god tid ör att hinna testa ett nytt Btema ag identiierade roblemet ör att jag komonerade arallellt, och hann lösa det i tid därör att jag komonerade väldigt många skisser Problemet är att om man hamnar i ett "lo" i en sats vill man gärna ortsätta där, vilket är roblematiskt om man inte ser allt som skisser som kan slängas sen 5 Tillämningsrelektioner I mitt arbete har jag bara alicerat antikomosition som en metod att komonera ett lerdelat verk med ett lerdelat utommusikaliskt tema ag är dock säker å att antikomosition går att ormulera å ler sätt som kan assa ler situationer Mitt huvudmål med antikomosition var att skaa kontraster mellan satser, men det inns klart ler sammanhang när kontraster i musik är etertraktad Kerberos är en sonatorm med två huvudteman Precis som i många sonatormer av andra tonsättare har det ena temat en struktur liknande anarer, medan det andra temat har en struktur som är mer sångbar I och med att temana kontrasterar mot varandre blir det lättare att som lyssnare orientera sig i musiken under genoöringsdelen då temana selas mindre searerade rån varandra ag strävade eter kontraster å ett liknande sätt som antikomosition umuntrar, ör att musiken skulle bli begrilig I de all där bara två olika teman används kanske antikomosition inte ger lika mycket, däremot har jag sedan tidigare skrivit en sonatorm med yra teman ag ulevde att det blev viktigt att hitta sätt att searera temana musikaliskt, och önskar att jag då hade hat tillgång till antikomosition Fenix är i ritornellorm, och min vision var att de olika ormdelarna skulle kontrastera mot varandra rätt mycket Om jag hade velat hade jag kunnat använda de musikaliska idéerna till Fenix som "gemensamma ramar", och sedan konstruerat en ny texttabell där varje ormdel har egna musikaliska idéer som är inom de nya gemensamma ramarna Med det menar jag att antikomosition även borde kunna tillämas å en ritornellorm ag valde att inte göra det då det hade kunnat krångla till det ör mycket etersom jag inte ens visste hur jag ville orma antikomosition Men det hade absolut varit en möjlighet ag vill gå tillbaks till examensarbetets början, nämligen att skriva huvudteman till karaktärer I ilmer, oeror och andra konstverk är karaktärer ota essentiella Det innebär att karaktärer ota har starka musikaliska teman kolade till sig I verk med lera karaktärer kan de då bli viktigt att kunna särskilja karaktärerna, seciellt etersom att dessa musikaliska teman kan selas utan att karaktären syns ag tror att antikomosition kan leda till tillredsställande resultat även i dessa sammanhang, och då kan gemensamma ramar hålla iho musiken

37 5 Vilka vägval jag gjorde och vilka som andra kan göra Trots att jag är nöjd med mina val kan jag inte sluta undera å huruvida det hade varit bättre att skriva ler antal satser med kortare längd Förbuden blev aldrig en stor utmaning, då det inns så otroligt många sätt att uttrycka sig i musik Exemelvis kunde jag tillägga helton som harmonisk idé i Hydra utan att antikomosition hindrade mig Det blev en större konstnärlig utmaning att skriva den mängd musik jag skrev än att komonera kontrasterande musikaliska idéer Visserligen överskred jag mitt mål med hela em minuter, men jag kunde lägga mycket tid där då antikomosition inte tog lika mycket tid som jag trodde En av aktorerna som bidrog till att längden var svår att unå var aktumet att det var svårt att variera de musikaliska idéerna Det var lättare att introducera en ny musikalisk idé, men ibland var det inte en lämlig taktik ag är glad att längden å satserna krävde kreativa lösningar å variation inom satserna Även om jag hade mina anledningar att utnyttja gemensamma ramar ör hela Hellas bestar så tror jag att jag inte lade ned tillräckligt med tid att relektera över vilka som verkligen behövdes Det som de gemensamma ramarna gjorde var att bibehålla likheter mellan satserna som antingen var örankrat i mitt raktiska tillvägagångssätt eller i mina musikaliska örutsättningar Tyvärr tror jag att de gemensamma ramarna hindrade mig rån att öka kontrasterna mellan satserna å ett sätt som hade utmanat mig mycket mer Om sytet enbart hade varit att utvecklas som tonsättare då hade jag nog behövt ta bort många av de gemensamma ramarna En tanke som en tonsättare delade med sig av, innan Hellas bestar var ärdigställd, var om antikomosition leder till att satserna blir alltör olika varandra Vid den tiden hade jag varit otydlig med att min intention var att komonera en orkestersvit snarare än ett sammanhållet verk i stil med en syoni ag skulle dock kunna tänka mig att om någon vill använda antikomosition men har samma oro så kan roblemet kanske lösas med hjäl av gemensamma ramar

38 6 Reerenslista Litteratur Duncan, Stuart (010) The Concet o Ne Comlexity: Notation, Interretation and Analysis Diss, Cornell niversity Falthin, osein (009) Varör begränsa sig Kandidatusats, Luleå Tekniska niversitet De Leeu, Ton (196) Music o the Tentieth Century: A Study o Its Elements and Structure trecht: Oosthoek Översatt till engelska av Stehen Taylor (005) Amsterdam: Amsterdam niversity Press Nierhaus, Gerhard (009) Algorithmic Comosition: Paradigms o Automated Music Generation Wien: SringerVerlag Smith Brindle, Reginald (1986) Musical Comosition Ne York: Oxord niversity Press Inc Sundin, Bertil et al (1998) Children Comosing Malmö: Lunds niversitet Sandred, Örjan (009) "Aroaches to sing Rules as Comosition Method" i Contemorary Music Revie, Vol 8 Nr, Aril 009, s Too, Richard (1988) "Four Facets o 'The Ne Comlexity'" i Contact: a journal o contemorary music, Nr, våren 1988, s 50 Notutgåvor Holst, Gustav ( ) Planeterna Tryckt 191 London: Boosey and Hakes SaintSaëns, Camille (1886) Le Carnaval des Animaux Tryckt 19 Paris: Durand Cie Vivaldi, Antonio (171) Concerto in Fa Minore, L'autunno Tryckt 1950 Milano: Ricordi Vivaldi, Antonio (171) Concerto in Sol Minore, L'estate Tryckt 1950 Milano: Ricordi Vivaldi, Antonio (171) Concerto in Fa Minore, L'inverno Tryckt 1950 Milano: Ricordi Vivaldi, Antonio (171) Concerto in Fa Minore, La rimavera Tryckt 1950 Milano: Ricordi Otryckta källor Högberg, Fredrik (017) Absent Illusions A Hunt or the Eluded Muses Partitur i PDFormat rån Högberg

39 Bilagor Bilaga 1: Gemensamma ramar Bilaga : Musikaliska idéer i min texttabell Bilaga : Antikomositionsmall Bilaga : Sammanställda diskussioner med andra tonsättare som svarat å rågor gällande Hellas bestar Bilaga 5: Partituret ör Hellas bestar, med kommentarer 5

40 Gemensamma ramar Här står de ramar som är gemensamma ör alla satser i Hellas bestar Detta ör att jag vill ta hänsyn till olika saker av relevanta skäl Sättning Alla satser selas med samma sättning (instrument) Slagverksusättningen är olika ör de olika satserna, men det är alltid en slagverkare Vissa musiker byter mellan traditionsenliga sekundära instrument Exemelvis har löjtisten tillgång till altlöjt De sekundära instrumenten används inte i alla satser ag valde den sättning som NorrlandsOerans syoniorkester har Dessa val har jag gjort ör att det blir bäst ur en raktisk synvinkel: Även om orkesterstycken kräver många selare så är NorrlandsOerans syoniorkester örhållandevis liten Därör kan stycket selas av lera orkestrar i världen En annan utgångsunkt som motiverar mitt val med samma sättning i alla satser kommer rån att jag vill att de musiker som ändå måste vara å lats ska å vara med i alla satser Musiker har det yrke de har därör att de tycker om att sela, därör vill jag undvika att någon musiker måste sitta ned ör länge utan att göra något Dessutom leder den ilosoin till att det blir mer utmanande att lyta ram kontraster inom arametern instrumentation tökade seltekniker ag bara har valt att inkludera väldigt standardiserade utökade seltekniker, och utesluta mer ovanliga Därör att jag strävar eter att göra stycket hysat lättselat Dessutom ulever jag att det är större chans att verket låter bra i ler orkestrar när det är ärre utökade seltekniker Selbarhet ag vill att musiken ska vara någorlunda lättselad, och undviker därör alldeles ör komlexa musikaliska uttryck som kan innas i viss ty av serialism och ointillism ag har även exkluderat aleatorik då det kan leda till svårigheter att orientera sig i musiken Konventioner och raxis ag vill att mitt stycke ska ölja de konventioner och raxis som örväntas av ett verk som ska selas av orkester ag vill att verket ska kännas tacksamt å det viset, så musikerna är så bekväma som möjligt Därör kommer jag exemelvis inte att lytta laceringen av musiker Stämmor Sammantaget i hela verket (det vill säga alla satserna tillsammans) vill jag att varje stämma i sig självt ska uylla en del kriterier: De ska vara hysat lättselade, ör rosmusiker, generellt sett De ska ha rimlig mängd aus De ska ha svårare assager, men som är å i antal ag tror att dessa kriterier leder till musik som är rolig att sela, vilket är viktigt ör mig Variation Ett av mina mål är att ramarna som skaas i de musikaliska arametrarna inte örhindrar variation Målet är också att variationen inte örtar det unika hos varje sats I och med det kommer jag inte sätta ramar såsom "bara hela satsen" (Netunus rån Planeterna av Holst har hela satsen) Varje sats kommer att ha variation inom de musikaliska arametrarna, trots den teoretiska möjligheten att utesluta variation Variationen leder således till kontraster som en ramträdande idé i alla satser Register Etersom att alla musiker ska sela i alla satser kommer det innas vissa registerrelaterade ramar jag inte kommer att kunna sätta Exemelvis kan jag inte sätta ramen "all musik är över tvåstrukna c", därör att exemelvis tuba, bastrombon och trombon kan inte sela så högt Om jag vill sätta liknande ramar kommer de snarare beröra disosition Det kan alltså stå "lyter ram register över

41 tvåstrukna c" Genre Varje sats kommer vara em minuter, och målet är att varje sats i sig ska innehålla variation Mina mål gör därör att genren minimalism inte lämar sig ör mitt verk Om det inns andra genrer som skulle stöta å liknande roblematik har jag medvetet vald bort dem Dramaturgi ag vill att varje sats ska ölja den dramaturgiska kurvan, å något sätt ag ulevde att det skulle bli en utmaning i sig att rångå den klassiska dramatiken och ändå unå musik som jag tycker är tillredsställande Seciellt med tanke å mängden musik Tydliga uttryck Varje sats kommer att ha ett väldigt tydligt uttryck, som ska göra att de är igenkännbara ag ulever att metoden antikomosition leder till just den tyen av uttryck, och jag tror att tydliga uttryck gör jäörelser lättare Satserna kommer därmed att likna varandra vad gällande just tydlighet "Överväldigande" som utgångsunkt Varje sats gestaltar en best hämtad ur grekisk mytologi ag ser bestarna som kratulla väsen som vi dödliga aldrig kommer att kunna tygla Min utgångsunkt leder därör till vissa starka uttryck som kommer vara lika mellan satserna ag örstår att jag kan ha missat något, då det är svårt att observera sig själv Vissa av dessa skrevs ned rån början, medan andra adderades allt etersom jag insåg dem

42 Musikaliska idéer I denna tabell står musikaliska idéer jag utgått rån i varje sats De är indelade eter komositoriska arametrar som jag själv deinierat Dessa musikaliska idéer ungerar som ramar ör den tillhörande satsen samt som örbud ör de övriga satserna Textabellen örenklar jäörelser 1 I: KERBEROS II: ENHÖRNING III: FENIX IIII: HYDRA Vision Allvarlig, mörk och dramatisk sonatorm, med rytmik som en dominerande aktor Tematik Tematiken bygger å melodiska och rytmiska teman, med två huduvteman lus ett sidotema, som eter searata resentationer bearbetas tillsammans Rytmik Rytmen lyts ota ram genom accenter Polymetrik och rytmiska komletteringar har stark roll genom nästan hela verket Rytm har rogression genom utveckling och örskjutningar Otast har ingen stämma hela summarytmen, och komlementära rytmer är ramhållna genom accenter Vision Lugn och vacker kontraunkt med majestätiska höjdunkter där melodi ligger i centrum Återhållsamhet som underliggande tema Tematik Tematiken bygger rämst å en huvudmelodi som ligger till grund ör mycket i verket Melodik är grundstommen ör hela verket Rytmik Mycket långa notvärden i melodin men korta notvärden i de ormlöst klingande koigurerna Melodierna har balanserad rytmik Vision Ritornell med undertoner av scherzo, ubyggt av ett åtal motiv som ibland utmynnar i nya och lötsliga musikaliska gester/assager Tematik Hela stycket baserar sig å små motiv som används å lera olika sätt, där tremolo+drill i stråk resektive träblås blir ett karaktäristiskt återkommande motiv Rytmik Mycket "ornamentrytm" såsom drillar och örslag Tremolo som melodiskt rör sig över ett större register Lyter ram ett rytmiskt motiv bestående av två sextondelar öljt av lång ton Vision Mystiskt lödande gester som ibland avbryts av aggressiva hugg, där harmoniken selar stor roll till strukturen Tematik Tematiken kommer rämst rån en uniorm harmonik där varje klang innehåller minst en L (eller S7 eller L9), men också rån en melodisk idé som enbart innehåller skalrörelser i valria diatoniska skalor Inte sällan bygger musiken snarare å gester, klang och harmonik snarare än melodik, rytmik och tydliga motiv Rytmik Mycket åttondelar, men också många sextondelar Ota jämn summarytm som inte kommer rån intrikata komletteringar, utan rån unisona rytmer I varje takt har ota något instrument summarytmen, eller nästan hela Om inte ett instrument har summarytmen inns den hos en och samma musikaliska

43 5 6 Dynamik Drastiska örändringar i dynamiken som sedan år hålla i sig ett tag De drastiska dynamikörändringar na sker otast med samma material som redan används Stor andel diminuendon gentemot andra nyansörändringar Stor andel diminuendon till väldigt svaga nyanser Ota lötsligt stark dynamik öljt av ett diminuendo Form Sonatorm med introduktion, tydliga ormdelar En tydlig kadens i ett instrument, likt solokadenser i konsertverk Stycket har två distinkta teman som används genom verket Skala Nästan allt bygger å en nonatonisk skala ubyggt av "entakord" med ormen "halvhelhalvhalv" där de är Dynamik ämn och balanserad, öljer melodins intensitet I och med de självständiga melodiska linjerna sammanaller sällan dynamiken, även om de ota nästan sammanaller Dynamiken sammanaller nästan enbart vid ormdelsbyten eller eriodslut Inga lötsligt starka dynamiker Form Varje ormdel reeteras tre gånger eter varandra i olika varianter Formen kan örklaras som ABCA', där varje bokstav reresenterar tre varianter å en och samma ormdel A' innehåller också tre varianter, men den tredje skiljer sig avsevärt rån de övriga två Skala Allt utom slutet bygger å den lydiska skalan som vi rämst år i en grundton men även en till I slutet Dynamik Väl varierade tyer av dynamikörändringar Många drastiska dynamikörändringar som ota byter musikalisk material att utgå rån Ota crescenderar något samtidigt som stark dynamik diminuerar Form Ritornell, med ormdelar som kontrasterar mot varandra i karaktär, ota med tydliga början och slut Vissa delar resenteras och avslutas utan någon tydlig örankring i den tidigare musiken Ibland korta och lötsliga musikaliska händelser Oväntade musikaliska händelser Skala Pentatonisk skala i melodin (ibland dur, ibland moll) och ibland diatoniskt i komet Ibland tonartsrämmande linje thållen unkterad halvnot lyts ram som ett vanligt örekommande element Dynamik Dynamiken går ota kontinuerligt ram och tillbaks, ota utan någon koling till melodiska linjer Plötsliga orten i musikaliska "hugg" som öljs av svag dynamik eller tystnad bryter av musiken Inte sällan lötslig tystnad eter crescendo Form Formen leds ram genom konkreta harmoniska idéer i en ormstruktur som liknar ABCA'B'C' osv Formdelarna har ibland tydliga avgränsningar men ibland inte Skala Harmoniken, rämst i komrörelser, använder ota alla 1 toner Heltonsskalan används i harmoniken i vissa

44 7 ett helt tonsteg rån varandra Harmonik Nästan alltid inom den nonatoniska skalan Treklangsbaserat, som ota antingen är dur/moll/#5/b5 Lyter ram den lilla nonan, går tillbaks till tonikan Använder stora tersen i skalan som en "dominant" innan återgång till tonikan Enkel harmonik eller statisk harmonik till Atemat och varierad men oormbar harmonik till B temat Harmoniken har sällan en tydlig riktning eller rogression, så variationer i harmoniken uattas ota som någon orm av stillastånd används den joniska skalan också Harmonik Harmoniken bygger å att de horizontella linjerna ska ha ett bra löde, men ändå skaa ters/sextörhållande med lägsta stämman Dissonanser löses u Melodin går alltid tillbaks till tonikan genom någon orm av kadens toner Harmonik Ibland diatoniskt baserade treklanger Ibland genom strukturer som bygger å stalingar av varannan ters varannan sekund, därör att med den strukturen är det möjligt att bygga en entaskala Ibland inns ingen tydlig harmonisk rogression Det händer att harmoniken lämnar tonarten, både lötsligt och mer örberett Även tonartsrämmande toner utnyttjas ibland i harmoniken assager Melodierna bygger å skalor som är diatoniska i grunden men har en överstigande sekund som lyts ram Därör har sällan melodik och kom något självklar koling Harmonik Fyrklangsbaserat Otast utnyttjas den kromatiska skalan Varje ackord som utnyttjar kromatiska skalan måste innehålla minst en L (eller S7 eller L9 genom omläggningar) Dessa ackord ska också undvika de traditionella yrklangsstrukturerna, samt måste ackorden ha annan struktur än det öregående och eteröljande ackordet Heltonsskalan används harmoniskt och då ota med någon orm av symmetrisk struktur, men örstås utan intervallen L/S7/L9 Ackordstrukturer som aliceras är: samma ackord (som DurMaj7) i olika läggningar och transoneringar, alltid exanderande i intervallen som utgör klangerna, och alltid segelsymmetrisk

45 8 9 Melodik Lilla nonan lyts ram mest, men även stora nonan Melodier letar sig i rinci alltid nedåt, sett genom hela raser Ett seciikt tema har bara toner i sig Lågt register lyts ram Tonurening utnyttjas ör att lägga okus å rytmik, ota ramhållet genom accenter Klangärg Klangen rån timani, kontraagott och kontrabas lyts ram Klanger rån klarinett, engelskt horn, oboe och agott lyts ram raör löjt Registermellanrum större än en oktav mellan stämmor används måttligt Ota klanger med mörk karaktär, såsom låga toner eller låga register ör olika instrument Enda satsen med Gran Cassa Enda satsen med gliss 10 Tonart Intro och Atema går i E (nonatonisk) medan Btema går i Melodik Musikens struktur bygger så starkt å melodier att koigurer kan tas bort utan att musiken taar nämnvärd struktur eller yllighet Ota lera skikt Melodiska ho örbereds otast med rörelse åt motsatt riktning, både innan och eter, ör att ge balans Höjdunkter och lågunkter är väl balanserade med den generella rörelsen hos melodin Få sekvenser Klangärg Ingen klangärg lyts ram seciikt, men brassklangen används mer i bakgrunden eller som stöd i volymstarka tuttiartier Pizzicato blir rominent i en hel assage Klangärg skiljer åt ormdelar och erioder, om än subtilt En "glittrande" klang år koling till den "glimmrande" texturen genom ind chimes Tonart Otast D som grundton med lydisk skala, kadenserar Melodik Mycket ho Sexten lyts ram Främst motivbaserat Mycket sekvenser Melodier letar sig i rinci alltid uåt, sett genom hela raser Klangärg Ota ensamma instrument å melodiska insatser Brass lyts ram Rörklockor, cymbal och tamtam används enbart i Fenix Tonart Otast i E men går utanör tonarten stundvis Ibland Melodik Melodin "slingrar sig ram" genom att den i rinci bara rör sig i sekunder (även överstigande sekunder) och kräver många rörelser ram och tillbaks ör att ta sig längre u eller längre ned i register Letar sig i rinci alltid tillbaks till starttonen eller närliggande ton Melodin rör sig antingen ort eller står stilla å en ton, och då ibland genom tonurening Areggion är nästan alltid st i motrörelse Melodin är alltid i en nästan diatonisk skala med överstigande sekund Klangärg Enstaka instrument lyts ram i tuttisammanhang Klangen varieras gradvis, men snabbt i vissa assager Lyter ram klarinetter och låga löjter Enda satsen med marimba Växelsel i klang mellan träblås och stråk är rominent Enda satsen med bartokizz Tonart Ingen grundton som ramhålls genom kadenser, men

46 G# (nonatonisk) Dessa tonarter ställs mot varandra eter alla temaresentationer 11 Temo Långsamt och tungt, 6bm i järdedelsnot Ota tydligt uls som är markerad Har ulsen å dubbla hastigheten vid intensivare artier Byter temo tydligt i en enstaka del Rör sig mellan temon totalt (där ett är dubbla av ett annat) 1 Taktart / med mycket olymetrik känslan är ibland att det är två eller ler taktarter samtidigt 1 Textur Texturen är ota tät bestående av snabba notvärden med mycket markeringar, eller tät summarytm som inte inns i något enskilt instrument 1 Kontraunkt Stämmorna ramhäver självständiga rytmer, men knat några självständiga melodier Ota är en melodisk linje klart alltid innan slutet å ormdelar Temo Långsamt och lätt, 58bm i halvnot Om än tydligt temo har den inte tydligt markerad uls Byter aldrig temo Taktart / genom hela Textur Kontraunktisk enkel tät textur bestående av långa notvärden, med "limmrande" i orm av areggion som ligger i bakgrunden Ota uniorm textur i alla sektioner Kontraunkt Flerstämmigt där stämmorna komletterar varandra rytmiskt som harmoniskt De lesta melodiska stämmor har ungeär lötsliga byten utan någon seciik motivering Temo 18bm å järdedel, otast, men blandat Byter temo ota, och byten sker mellan lera olika temi Varierar mellan hur markerad ulsen är Taktart Byter taktart mycket, och mellan lera taktarter: /, /, /, /, 6/8, 9/8, 1/8 Byter alltså även underdelning Textur Väl varierad textur Kontraunkt Ota växelsel mellan motiv och teman snarare än kontraunktiskt det lämnas ota utrymme ör varje motiv att komma ram genom urening kan exemelvis D uattas mer som en grundton trots att alla 1 toner används rekvent Temo 108bm, unkterad järdedel Generellt sett tydlig uls i temot Byter temo bara i början och slutet, där ulsen är mer otydlig Taktart 1/8 ör det mesta, men byter mellan 6/8, 9/8 och 1/8 rekvent i korta assager nderdelningen är alltid samma Textur Tät och slät textur där vissa saker lyts ram och tillbaks rån bakgrunden Snabb eller måttligt snabb rörelse, som tydligt ramkommer, nästan hela tiden Ibland uniorm textur i alla sektioner, ibland varierad och öränderlig textur Kontraunkt Det inns sällan något tydligt harmoniskt samband mellan melodi och kom Motrörelse lyts ram Antingen ramhålls en linje

47 mer ramhållet än de andra 15 Artikulation Mycket accenter Inte sällan staccato ör att lyta ram det rytmiska 16 Tystnad Används ör att lyta ram obehagskänslor och ör att skaa dov sänning, ota eter något med svag dynamik samma vikt och bärighet, och därör kommer ingen ram som viktigare Artikulation En del legato, inte särskilt mycket annan artikulation Melodierna är ota utan artikulation Tystnad Aldrig tystnad alltid något aktivt i musiken ndviker kontraunktiska strukturer ör det mesta Artikulation Väl varierat, men mycket staccato jäört med de övriga satserna Tystnad Den "tystnad" som blir är ota mellan insatser av motiv, men det blir inte helt tyst etersom att den tystnad som skulle blivit ersätts av edaltoner som har mer av ett komutseende, eller en linje som har mer av ett melodiutseende Kontraunkt i en bredare bemärkelse är ramhållet genom lera självständiga skikt samtidigt och andra självständiga linjer som dyker u och örsvinner Artikulation Främst legato, men varierat Melodierna har nästan uteslutande legato Andra artikulationer används som variation eller ör sänning i musiken, men man återkommer alltid till stadigt legato Tystnad Ota tystnsd eter eller innan smällar med stark dynamik Därör ota väldigt sänd tystnad 17 Perioder Otast i erioder av, eller 8 takter, men inte sällan 5 Perioder 8takter, alltid Dynamiken sammanaller alltid när ny eriod börjar, och i nästan alla eriodslut inns någon orm av kadens Ny eriod visas ota genom ny klangärg Perioder Väldigt blandat Perioder Perioderna har ota en gemensam nämnare å 6, ota i ormatet + 18 Riktning Riktningen kommer rämst rån markeringar och Riktning Riktningen i musiken kommer rån de melodiska Riktning Snabba växlningar mellan motiv och instrument tar Riktning Dynamiska vågor tar riktningen ramåt Ibland bidrar även

48 olymetrik, men även rån drastiska eller gradvisa örändringar i dynamiken Nedåtgående rörelser skaar också en viktig del av riktningen 19 Instrumentation Ett solistiskt instrument (timani), resterande instrument saknar någon solistisk roll, med undantag ör violinen å ett enda ställe Extremregister lyts ram i många av instrumenten linjerna och dynamiska örändringar som öljer melodiernas dramatik Riktningen kommer även rån snabba koigurer Brass hjäler till med riktningen genom att gradvis gå ram och tillbaks dynamiskt, ibland även utan melodi Instrumentation Alla instrument har melodisk unktion någon gång i stycket, men se som har lest melodier är träblås, sen stråk, sen brass och sist slagverk Ota bekväma register ör alla instrument musiken ramåt Även de generellt uåtgående rörelserna bidrar med riktning Instrumentation Lyter ram många enskilda instrument i korta, men ibland längre, assager Snabba instrumentbyten lyttar ljudbilden både i klang och i rum harmoniken med ett löde, då ytterstämmorna av ett ackord ibland rör sig konsekvent längre rån varandra Instrumentation I assager med svag dynamik år ota träblås mest okus, och selar mest

49 Kort örklaring Antikomosition Denna komositionsmetod är utvecklat till öljande scenario: du ska komonera ett lerdelat musikaliskt verk, med ett lerdelat utommusikaliskt tema Exemelvis Planeterna av Holst (orkestersvit, temat är laneterna och varje sats är en lanet) och Djurens Karneval av SaintSaëns (humoristisk svit, temat är djur och varje sats är ett/lera djur men med några undantag) är sådana ty av verk Metoden går ut å att du komonerar alla delarna arallellt Du bestämmer musikaliska idéer ör varje sats, men varje idé år bara örekomma i en del Därör agerar de musikaliska idéerna som ramar ör en del men örbud ör de övriga Du deinierar vad "musikalisk idé" innedär Genomgång av metoden A tommusikaliska temat, innan musik komoneras 1) Bestäm vilket lerdelat utommusikaliskt tema du ska komonera utirån Exemelvis "de yra årstiderna" ) Skaa en bild om hur temat och delarna beskrivs av andra, via böcker, nätet eller kunniga inom området ) Arbeta ram en helt egen, ersonlig, ickemusikalisk tolkning av delarna, där du utgår rån materialet du tillskansat dig rån unkt nummer Vissa teman har mer utrymme ör tolkning, vissa har inte det, men viktigt är att du själv känner dig bekväm med tolkningarna av delarna B Antikomosition, när musik komoneras ) Arbeta ram enskilda musikaliska idéer som du tycker ungerar till seciika delar "Musikalisk idé" kan vara vad som helst; mycket crescendo och diminuendo; snabba musikaliska gester; Gdur till Abmoll; en seciik rytm; osv Men varje gång du kommer ram till en idé du vill alicera å någon del år du inte alicera den å någon annan del Du har å så vis "antikomonerat" musiken å de andra delarna genom att du vet hur de inte ska se ut 5) Testa idéerna innan du har ör många Om du har två idéer (eller ler) till en del, testa dem samtidigt och se om du år resultatet du var ute eter Om ja, låt det stå Om nej, se över unkt igen 6) När du har en handull idéer, organisera dem enligt de musikaliska arametrar de tillhör, utirån ett system du är bekväm med Ett rytmiskt motiv hör till arametern "rytm", men en seciik skala kan antingen höra till arametern "tonhöjd" eller arametern "skala", beroende å hur du väljer att organisera Nu när du ser vilka arametrar du arbetar i kan du se till alla delar har musikaliska idéer i alla arametrar men idéerna år inte vara samma 7) Vissa musikaliska idéer kan vara ör breda, vilket leder till en ör snäv begränsning i de andra delarna Om en musikaliska idé skulle vara "melodier används", men du vill ha melodier i ler delar, då kan du göra idén mer snäv, exemelvis "sångbara melodier är i starkt okus och utvecklas genom hela stycket" Nu kan du ha med melodier i andra delar, bara de ungerar å andra sätt Viktigt att komma ihåg: du kan hoa ram och tillbaks mellan unkterna ör att ändra saker, om något inte ungerade enligt din konstnärliga vision Se dock till att ingen musikalisk idé örekommer i ler än en sats!

50 Diskussion, Gru A1 Sammanattning av diskussion mellan mig, Erik Hedlund och Oskar Lidström Erik Lyckas jag unå kontrasterande resultat mellan satserna i Hellas bestar a, deinitivt! Däremot skulle jag hellre valt att ormulera det som att satserna har olika karaktär Det är inte jättestora kontraster, som om olika tonsättare hade komonerat de olika satserna Det inns tydliga likheter mellan alla satser, exemelvis tjock orkestrering och lexibel klangärg Med lexibel klangärg menar jag att instrumentationen är väl varierad, och att verket saknar långa assager med samma instrumentation Vissa satser har gemensamma egenskaer: Både Fenix och Hydra har korta, snabba assager Kerberos och Hydra är mörkare medan Enhörning och Fenix är ljusare Diatoniken hos Enhörning och Fenix år de att klinga å liknande sätt Enhörning och Hydra har mycket areggion, men det märks att de används å olika sätt Lyckas jag variera musiken inom satserna, utan att det känns musikaliskt omotiverat a Det tycker jag du gör väldigt bra Formerna är bra inom satserna och hjäler till att å saker att kännas motiverade Övrigt Prominenta längre soloassager inns inte det inns ingen sats som genomsyras av långa soloassager Det är i grunden en god idé att sträva eter att alla musiker ska å sela lika mycket, men det kan också resultera i att man lägger till instrument i assager där de inte behövs ag uskattar att slutet å Hellas bestar inte är tutti Oskar Lyckas jag unå kontrasterande resultat mellan satserna i Hellas bestar a ag ulevde däremot en del likheter mellan vissa satser Både Kerberos och Enhörning har långa raser Slutet å Enhörning och början å Fenix lät lika Brassbakgrunderna i Fenix är lika brassbakgrunderna i Hydra Hydra har vissa starka timanihits, med kontrabas, som åminner mycket om Kerberos ag hade skrivit ned "mycket stråk" som hjälanteckning i en sats, men tagit bort det då det alicerades å mer än en sats Lyckas jag variera musiken inom satserna, utan att det känns musikaliskt omotiverat a ag ulever att Fenix är motiviskt ubyggd vilket håller iho den ormmässigt Satsens många ensamma melodier ger tillsammans intrycket av en helhet Övrigt ag underar å vad som hade hänt om man valt en annan ordning å verken Ordningen: Kerberos HydraFenixEnhörning hade lyt ram andra kontraster, men taat vissa kontraster En annan ordning hade kunnat vara KerberosHydraEnhörningFenix, ör då år man tunglätttunglätt Det känns inte som att någon av satserna gav mycket okus till träblås

51 Diskussion, Gru A Sammanattning av diskussion mellan mig och Fredrik Ekenvi Fredrik Lyckas jag unå kontrasterande resultat mellan satserna i Hellas bestar a Däremot kontrasterar satserna olika mot varandra Exemelvis är Kerberos och Hydra mest lik varandra Enhörning och Fenix är också rätt lika varandra Likheterna är inte allvarliga, men de märks med artitur Fenix stack ut mest gentemot de andra satserna Enhörning har en enkel orm med enkel harmonik Den enkelheten inns inte i de andra satserna Enhörning gav också tydligast bild till ilmmusik (något som inte är negativt) Den eisodiska ormen hos Fenix gör att den sticker ut ormmässigt rån de andra satserna Dessutom har Fenix en menuett, vilket är den assage som sticker ut mest rån hela Hellas bestar Dock åminner tonsråket i menuetten om tonsråket i Enhörning Lyckas jag variera musiken inom satserna, utan att det känns musikaliskt omotiverat a, i det stora hela Du lyckas bäst i Kerberos Där händer rätt mycket, men det känns som att allt är motiverat Fraserna är välarbetade och bygger å varandra Rytmerna assar helt enkelt I Hydra lyckas du mindre bra Där kändes saker mindre motiverat rening av samma ton känns ganska omotiverat i Hydra Hitsen i Hydra stack också ut Fenix ulevdes väldigt eisodisk, och därör behöver inte musiken låta lika motiverad som i de andra satserna Övrigt Likheterna mellan Kerberos och Hydra skulle kanske ha örstärkts om de var lacerade närmre varandra i ordning ag ulevde inte satserna som searata verk, och jag tror att de gemensamma ramarna gynnade hela verket ag anser det viktigare att satserna tillsammans känns som en svit än att de skulle kontrastera extremt mot varandra När Kerberos intro återkommer så blir det en stark eekt, etersom att det är ett tydligt tema ag tänkte inte riktigt å det temat som introduktion det är ett så starkt tema Enhörning var så avslutande att den inte riktigt ungerar som andra sats ag tyckte att slutet å Hydra lät oärdigt

52 Diskussion, Gru A Sammanattning av diskussion mellan mig och Hans onsäll Hans Lyckas jag unå kontrasterande resultat mellan satserna i Hellas bestar a Det inns en tematisk sammankoling mellan Kerberos och Hydra, samt mellan Enhörning och Fenix: Kerberos och Hydra ger ett mörkt intryck Kerberos ger intryck av "mörk antasy" men Hydra mer "skräckilm" Båda ger nästan intrycket av ont usåt Enhörning och Fenix ger ett ljust intryck Enhörning ger ett "skimmrande, ragilt och houllt ljus" som intryck, men Fenix ger ett "modigt, räktigt och varmt ljus" som intryck Fenix ger däremot ett visst intryck av "ara", något som Enhörning inte ger Enhörning väcker mest symati av alla satserna Fenix ulevs som en beskyddare av något Varken Enhörning eller Fenix ger intryck av ont usåt Det är stor kontrastverkan mellan Kerberos och Enhörning Den "slingrande" känslan som lyts ram i Hydra känner jag inte i de andra satserna ag hade dock örväntat mig kontraunktiska eller olyrytmiska element i Hydra ör att gestalta lera huvuden ag ulever slutet av Enhörning som "Studioghiblieiskt" Nästan lite "aardinning" ilmmusik ag ulever brasset som mer ramhållet i Fenix Även om jag tolkade både Enhörning och Fenix som lygande varalser så ulever jag olika tyer av rörelser kolat till att lyga Enhörningen breder ut sina vingar och nästan svävar ram Fenix tar däremot tydligt ansats i varje vingslag, och man känner verkligen "la, la, la" Lyckas jag variera musiken inom satserna, utan att det känns musikaliskt omotiverat a, överlag ulevs en variation Inte direkt likt Steve Reich Varierat genom instrumentation och bearbetning av teman/motiv Ota är de instrumenterade å olika sätt Den akustiska ulevelsen blir annorlunda även om notbilden är rätt likadan satserna emellan Kerberos känns minst varierad Alla satser utom Kerberos kändes väldigt varierade, ör de övriga hade en dramaturgisk kurva som var mer narrativ i sin natur Med Kerberos kändes det mycket mer som ett tillstånd Det kändes inte som att det anns någon tydlig dramaturgi ag ulevde däremot introduktionen som huvudmotivet/ huvudtanken Man reagerade å den när den kom tillbaks Kerberos var mest suggestiv med variation av materialet ag undrade hur introduktionen och materialet skulle varieras Det var ganska mycket med motivet som örändrades eter ett tag Min örsta tanke eter introduktionen var "Oj, kommer det ortsätta såhär hela satsen igenom" och "Hur ska det bli mer intressant" Timanisolot kontrasterar introt väldigt mycket Hydra hade väl varierad dynamik Ljudbilden varieras mycket också Fenix år en stor eekt av att det stannar av i slutet, etersom att det varit så rörligt i stort sett hela tiden Övrigt Orkestern blir som en hel karaktär, med olika skikt Man kan höra miljö i några stämmor, och besten i andra stämmor ag ulever Enhörningen som babyblå eller rosa Stark association till vingar och att lyga genom de snabba rörelserna som inns hos Enhörning Tremolot hos Fenix känns som en laddrande lamma Hydra ger intrycket av någon orm av dimma

53 Diskussioner, Gru B1 Sammanattning av diskussion mellan mig, Alva Stern, Marcus Ahlmark, Mathieu Keith och William Väänänen Alva Hur skulle du beskriva Hellas bestar Verket beäster en dominant musiktradition hämtad ur tvselsmusik, istället ör de konstmusikaliska traditionerna Mycket av stråket bidrar till det Överlag känns det som att verket skulle må bra av en anassad konsertlokal, eller en mixning i studio Klangen låter mer anassad ör tillgång till equalizer än akustiskt raörande Det beror bland annat å stråkklangerna, harmoniken och de många olika solistiska insatserna Troligtvis kommer inte allt ram som lanerat i vilken lokal som helst Finns det några nämnvärda asekter/kvaliteter ör helheten i Hellas bestar I sådana all, vad Även om satserna skildrar olika karaktärer år jag känslan att det inns en utommusikalisk tanke som håller iho dem Kanske att alla karaktärer öljer samma regent Skulle kunna vara olika skildringar av en och samma kärna Musikaliska motiv, taktarter och instrumentationen verkar återkomma mellan satserna å ett sätt som håller iho verket Överlag inns det ett löde i musiken som gör att taktarterna inte känns av särskilt tydligt Man behövde inte räkna takterna, istället öljde man med de melodiska linjerna Finns det några nämnvärda asekter/kvaliteter ör de enskilda satserna I sådana all, vad Andra hälten av Fenix var väldigt bra! Den hade starkast melodiskt material Helt lötsligt anns det en melodisk riktning som höll allt samman Takt 6 i Enhörning hade extremt bra harmonik! Övrigt I takt 55 i Kerberos ick jag underingar såsom Hur tänkte tonsättaren här och Kan man sjunga såhär Det är väldigt ota som dynamik byts snabbt inom en sats, och då står det sällan subito ag relekterade över valet att inte skriva ut det Osäkerhetsaktorn känns rätt stor överlag, i och med många känsliga artier Mycket krusedulliga melodiska linjer Dessutom är det ota soloinsatser Mängden soloinsatser sätter musikerna i utsatta situationer, och det ör med sig en viss risk Det kan göra en dirigent rädd ör hur det kommer bli ör orkestermusikerna och raörandet Marcus Hur skulle du beskriva Hellas bestar Väldigt ilmiskt överlag Skitsnyggt gjort alltiho!

54 Finns det några nämnvärda asekter/kvaliteter ör helheten i Hellas bestar I sådana all, vad De olika satserna håller iho genom motiv och orkestrering ag håller med de unkter som andra tog u Finns det några nämnvärda asekter/kvaliteter ör de enskilda satserna I sådana all, vad Kerberos gav en mystisk känsla med det stegvist nedåtgående materialet Enhörning var min avorit ag gillar hur dynamiken används i den satsen Beteckningen quasi niente gör mig nyiken över vilken unktion det yller Setolerna som öljer samma rörelsemönster som stråket var snyggt! Övrigt Inget att tillägga Mathieu Hur skulle du beskriva Hellas bestar ag ulevde yra olika stilar som ändå hänger iho Det låter inte som yra olika tonsättare Finns det några nämnvärda asekter/kvaliteter ör helheten i Hellas bestar I sådana all, vad Tonsråket mellan satserna hänger iho det inns ett avtryck rån en enskild erson som skrivit verket Ibland lät det som att materialet bearbetades i andra satser än de introducerades i Det känns som att alla satserna skulle kunna utgå rån samma material Det ulevs att tonsättaren har konsekventa reerenser i orkestrering Det inns ett löde i musiken som gör taktarterna mer otydliga Finns det några nämnvärda asekter/kvaliteter ör de enskilda satserna I sådana all, vad Hydra åminde mest om selmusik Kanske mest ör att det örstås selas u i MIDI, men själva ormen och instrumentationen kändes seciell ör den satsen Mina tankar drogs till RPG sel såsom Chrono Trigger Generellt sett med syonier, som också kan ha yra satser, örväntar man sig ett amigt slut Det har inte Hellas bestar Istället var slutet mer mystiskt Det uskattades! Kerberos och Fenix tyckte jag om! De satserna hade bästa motiv att utgå irån Kerberos var mest modern Enhörning lät mer romantisk, och lite jaansk Hydra lät nästan som en balett Det var den enda satsen som å något sätt behövde något rogram ör att ölja med De andra satserna hade klarat sig utan någon orm av örklaring ag ick också ulevelsen att man skulle titta å något samtidigt som man lyssnade å Hydra Den hade inte heller lika tydliga motiv, eller någon stark melodisk unktion, som de övriga satserna Mer oörutsägbar än de andra Den hade en sänning som byggde u en örväntan, men det jag örväntade mig kom aldrig Övrigt Ibland är det ör noggrant noterat i artituret, och då svårare att läsa Du är ör seciik med den dynamiska notationen En del överbindningar gör att jag underade å om det var synkoer när det inte alls var det William Hur skulle du beskriva Hellas bestar ag ick två tydligt searata ulevelser, där seciellt Kerberos och Hydra gav en mer rimitiv karaktär Som en inblick mot grekisk mytologi Homoonliknande satser Den andra ulevelsen ick jag av

55 Enhörning och Fenix, som istället skaar en mer antasiull atmosär Tonsråk, klangerna, stråket och brasset åminner om antasy och scii rent generellt Moderna och bekanta klanger Finns det några nämnvärda asekter/kvaliteter ör helheten i Hellas bestar I sådana all, vad ag ulevde en tonsråksmässig sammanhållning mellan Kerberos, Fenix och Hydra Enhörning stack ut Finns det några nämnvärda asekter/kvaliteter ör de enskilda satserna I sådana all, vad Solo timani i Kerberos var mycket uriskande! Det är sällan som timani är i så stort okus Det ärgade tonsråket å ett ositivt sätt Enhörning är den sats som sticker ut mest tonsråksmässigt, och det gav mig känslan att den skulle ha kunnat skrivas av en annan tonsättare Melodiken var mest genomslående i den satsen De övriga satserna raör karaktäristiska drag genom en tonal melodi men med mer atonala bakgrunder Dessutom är slagverket tydligt annorlunda i Enhörning jäört med de andra satserna Slagverket ick en tydligt annorlunda unktion i Enhörning Övrigt Musiken kan vara svår att ta till sig ör ersoner som inte är musiker eller erarna musiklyssnare Det kan vara svårt att uatta tydlig melodik ag ulever att musiken har ett harmoniskt ideal istället ör ett melodiskt Melodiken blir mer av ett ornament till harmoniken Det gör att det blir svårt att uatta någon melodisk linje, om man är ovan musiklyssnare För att underlätta ör musiker kan det ibland vara bra att skriva beskrivande ord istället ör att vara otroligt noga med dynamik Det blir lättare ör musikern att tolka notbilden då Tredje och järde satsen bygger inte å material rån örsta och andra satsen, vilken man kanske skulle kunna örvänta sig

56 Svar via mejl, Gru B Svar å rågorna av Viktor Elinder Frågor skickades , svar mottogs Hur skulle du beskriva Hellas bestar ag tycker verket som helhet är oerhört imonerande Musiken skulle rimligtvis kunna beskrivas som en syoni, eller kanske ännu mer som en konsert ör orkester (även om den inte kallas ör det i noterna), som besöker yra mytologiska kreatur rån det antika Grekland Finns det några nämnvärda asekter/kvaliteter ör helheten i Hellas bestar I sådana all, vad Till att börja med kan jag nämna att alla satserna innehåller rätt extensiva solistiska assager (mer om dessa senare) som jag ulever verkligen knyter iho verket som helhet Min uattning är att sats I och IV är de starkaste delarna av verket, vilket, om en ser verket som en syoni eller konsert ör orkester är logiskt, och ett rimligt sätt att komonera ett verk av den här storleken ag kan dock uleva att detta gör de två mittensatserna något av en otjänst (se nedan) Finns det några nämnvärda asekter/kvaliteter ör de enskilda satserna I sådana all, vad I Kerberos: Satsen kan i rinci sägas vara byggd runt ett långt timanisolo, som i sin tur bygger å stora sjuor och små nior Detta, i kombination med timanins relativt grumliga klang, ger solot (och i örlängningen hela satsen) en oerhört stark "tonalitet", samtidigt som musiken håller sig relativt atonal Det tycker jag är otroligt hätigt, och ger satsen ett center som inte bygger å en viss tonalitet, men som ändå ungerar å samma sätt som en grundton hade gjort i mer tonal musik Rytmiciteten och de tvära kasten i satsen ör verkligen tankarna till en stor hund ör mig II Enhörning: Som verkets andra sats blir den här satsen lite mjukare, mildare och snällare än den örsta Det är musikdramaturgiskt logiskt, men jag kan tycka att det sker lite å bekostnad av satsens huvudigur, enhörningen Min bild av en enhörning är, om än graciös och elegant, lite mer kratull än så här Med detta sagt så har satsen ett rätt imonerande klimax, och jag blev ositivt överraskad av de uthållna ind chimesartierna som örekommer ett antal gånger Som självuttalad ind chimeshatare gör det alltid lite ont i hjärtat att se dem örekomma i ett artitur, men som de används här blir eekten snarare den av en "glittergenerator", inte helt olikt ljudet av regn eller vågor III Fenix: Den här satsen börjar med ett tubasolo, som långsamt klättrar sig uåt i instrumenteringen, nästan som att det stiger u ur askan av sitt gamla jag Eter detta ulever jag dock att den taar styrarten något, lyckas starta och stoa lera intressanta idéer, innan den äntligen kommer till ett hätigt klimax, som dock både kommer lite ör sent och är lite ör kort ör min smak I övrigt har satsen vissa drag av en klassisk scherzosats insrängda, vilket, återigen är logiskt om verket betraktas genom en lins av västerländsk syonitradition, men som jag har lite svårt att lyckas örena med den mytologiska iguren enix IIII Hydra: I mitt tycke den enskilt starkaste satsen Tonsråket är här väldigt målande: solon som slingrar sig som ormar kring varandra och rytmiska stötar som åminner om tunga steg musiken segar sig mystiskt ramåt och taar aldrig sin sänning, trots att den inte når ram till någon egentlig stor inal, utan snarare slingrar sig bort i intet Övrigt Ett å det hela taget väldigt imonerande och väl sammanhängande verk med tydlig insiration rån sel och ilmmusik, och en komositör som är uenbart intresserad av den mytologiska värld som avbildas

57 Hellas bestar (Beasts o Hellas) Orkestersvit i satser (Suite or orchestra in movements)