1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna.

Transkript

1 Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor. Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Ecuador 2007 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna. Trots tillfredsställande lagstiftning brister respekten för mänskliga rättigheter i många fall. Även om rättsäkerheten har förbättrats och de statliga institutionerna har stabiliserats finns flertalet brister inom de juridiska och politiska systemen. Korruption och brister i effektivitet och insyn i rättssystemet samt knappa resurser leder till överbelagda och våldsamma fängelser där anhållna tvingas vänta i långa perioder på rättslig prövning. Utomrättsliga avrättningar förekommer, liksom tortyr och godtyckliga frihetsberövanden. Straffrihet för polis och säkerhetsstyrkor som gör sig skyldiga till MR-brott är likaså ett problem. Ecuadors president Rafael Correas sätt att hantera oppositionen och medierna har kritiserats under året. Oppositionen anser sig ha blivit nedtystad med olagliga medel i kongressen. Angrepp mot yttrandefriheten har minskat dock förekommer rapporter om tendens till självsensur. I den offentliga förvaltningen har kvinnors förhållanden förbättrats då de i allt högre grad syns på viktiga poster och inom universitetsvärlden. Löneskillnaderna mellan kvinnor och män är emellertid markanta. Problemen med människohandel och våld och sexuella övergrepp mot kvinnor och barn kvarstår. Ecuador uppskattas ha regionens största andel barnarbetare. Urfolk och afroecuadorianer lever under sämre levnadsvillkor än genomsnittet och utsätts för diskriminering. Viktiga erkännanden av urfolkens rättigheter har dock gjorts under senare år. Samtidigt finns konflikter mellan nationell lagstiftning och urfolkens traditionella rättspraxis och efterlevnaden av deras kollektiva landrättigheter har lett till både framsteg och konflikter.

2 Flyktingsituationen är komplicerad då Ecuador inte har tillräckliga resurser för att hantera det stora antal colombianska flyktingar som varje dag tar sig in i landet. Majoriteten av flyktingarna lever i fattigdom och det förekommer polisiära övergrepp och godtycklig deportering av flyktingar. President Correa, som tillträdde i januari 2007, har en vänsterorienterad agenda i vilken sociala åtaganden väger tungt. Ökad tillgång och bättre kvalitet inom fängelse- utbildnings- och hälsosektorerna, vilka i nuläget uppvisar klara brister, är exempel på åtgärder som står högt på dagordningen. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om MR samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Ecuador har ratificerat följande centrala konventioner om mänskliga rättigheter: Konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) samt tilläggsprotokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraff FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD) Konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW) samt tilläggsprotokollet om enskild klagorätt Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT). Ecuador har inte undertecknat tilläggsprotokollet om förebyggande av tortyr Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter och om handel med barn Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det tillhörande protokollet från 1966 Romstadgan för internationella brottsmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC) Amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter, samt de tillhörande protokollen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och om dödsstraffets avskaffande 2

3 3 Ecuador har undertecknat men ej ratificerat: Konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder, Convention of the Rights of Persons with Disabilities. Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the Protection of all Persons from Enforced Disappearances. Ecuador ligger efter med totalt sex rapporter till FN-systemets kommittéer: en till kommittén om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor, en till kommittén om avskaffandet av rasdiskriminering, tre till kommittén om barnets rättigheter och en till kommittén om medborgerliga och politiska rättigheter. Ecuador har utfärdad en stående inbjudan till FN:s särskilda rapportörer. I maj 2007 besökte FN:s särskilde rapportör om rätten till hälsa Ecuador. FN:s arbetsgrupp om legosoldater och mänskliga rättigheter besökte Ecuador i augusti-september 2006, FN:s särskilde rapportör om urfolk besökte Ecuador i april-maj 2006 och FN:s arbetsgrupp om godtycklig arrestering besökte Ecuador i februari FN:s specialrapportörer har beskrivit Ecuadors regering som samarbetsvillig och öppen inför deras besök. 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Lagstiftningen förbjuder tortyr och andra former av fysiskt straff eller trakasserier. Det finns en plan om mänskliga rättigheter i fängelser som bland annat syftar till att eliminera tortyr och kränkningar av den kroppsliga integriteten. Ecuadors regering planerar att implementera Istanbulprotokollet som är en internationellt erkänd standard för att effektivt undersöka och dokumentera brott om tortyr. Enligt utrikesministeriet har myndigheten för social rehabilitering tilldelats ökade resurser och att det finns flera projekt för humanisering och utveckling av fängelsesystemet. Enligt flera rapporter fortsätter utomrättsliga avrättningar och övervåld begångna av polis och säkerhetsstyrkor att vara ett problem i Ecuador. Den kristna MR-organisationen CEDHU registrerade under 2006 nio utomrättsliga avrättningar begångna av polis och säkerhetsstyrkor. Fram till maj 2007 hade samma organisation registrerat tre fall av utomrättsliga avrättningar. Landets lagar lever inte helt upp till FN:s konvention mot tortyr. Till exempel påpekar FN i en rapport från oktober 2006 att situationen för tortyroffren försvåras av att det enda intyg som är giltigt vid anmälan om tortyr är det som utfärdas av polisen. Eftersom intyg av privata läkare inte accepteras är straffrihet en vanlig följd vid tortyrbrott, som sällan dokumenteras.

4 4 Svårigheterna att dokumentera tortyrfall beror också på att tortyroffer som torteras i häkten hålls kvar i veckor istället för de 24 timmar som lagen säger. När offren senare lämnar häktet är spåren av tortyr borta. FN:s tortyrkommitté uppgav i sina slutsatser och rekommendationer i februari 2006 att 70 procent av de personer som satt anhållna i Quito uppgav sig ha blivit torterade eller utsatta för annan typ av våld under arrest eller häkte. Organisationen CEDHU registrerade 37 fall av tortyr under 2006, vilket är 13 fall fler än Fängelserna är överbelagda och det förekommer att fångar utsätts för övergrepp och tortyr av polis och fängelsevakter. Förlegad infrastruktur innebär att många anstalter saknar vatten, elektricitet och grundläggande sanitära faciliteter. De svåra förhållandena leder till sjukdomsutbrott och flera fångar har avlidit på grund av sjukdom. Dessa förhållanden har gett upphov till flera upplopp och våldsamheter i fängelserna. Generellt sett är förhållandena bättre i fängelser för kvinnor. Enligt USA:s utrikesdepartement har cirka 325 barn levt med sina mödrar i fängelserna under 2006, vilket är 75 barn färre än föregående år. FN har kritiserat Ecuador för att placera kvinnor tillsammans med män i häkten, och att flera gravida kvinnor hålls häktade i mörka, smutsiga och överfulla celler utan tillgång till lämplig mathållning eller medicinsk rådgivning. När FN:s arbetsgrupp om godtycklig arrestering besökte Ecuador i februari 2006 fanns fångar i Ecuadors fängelser ( fångar enligt Ecuadors ombudsmannamyndighet i oktober 2007) som har kapacitet för personer, och antalet anhållna personer har ökat med flera tusen sedan år Ecuadors ombudsman kritiserade regeringen i sin årsrapport för åren för de bristfälliga fängelseförhållandena och för att inte ha någon strategi för rehabilitering av fångar. Ombudsmannen pekade på det direkta sambandet mellan bristen på rehabilitering och den ökade brottsligheten i det ecuadorianska samhället, och framhöll att rättigheterna till hälsa, utbildning och arbete inte ska ignoreras i fängelserna. 4. Dödsstraff Dödsstraff är förbjudet enligt lag sedan år Opinion saknas för införandet av dödsstraffet. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Enligt konstitutionen är godtyckliga frihetsberövanden förbjudna. Frihetsberövande kräver domstolsbeslut inom 24 timmar efter anhållande och

5 5 enligt lag skall en brottsundersökning inledas senast 90 dagar efter det att en misstänkt frihetsberövats. Rätten att ställas inför en domare inom 24 timmar efter anhållan respekteras sällan i Ecuador, och enligt FN uppger domare att de fattar beslut om arrest utan den anhållnes närvaro. Enligt lag får en person kvarhållas i högst ett år i väntan på rättegång. Enligt Amnesty och FN väntar idag över hälften av de intagna på rättslig prövning. Antalet fångar antas dock minska under år 2008 till följd av rekryteringen av fler offentliga försvarare Under 2006 rapporterades inga politiskt motiverade kidnappningar, men däremot registrerade polisen 41 fall av ekonomiskt motiverade kidnappningar samt 25 fall av express kidnappningar där förövarnas syfte är en snabb frisläppning mot betalning. Problemet är särskilt stort vid gränsen till Colombia då colombianska illegala väpnade grupper utför kidnappningar på båda sidorna om gränsen. Enligt den internationella frivilligorganisationen Pax Christi är Ecuador ett av de tio länder med flest kidnappningar i världen. I maj 2007 undertecknade Ecuador konventionen mot påtvingade försvinnanden. Ofrivilliga försvinnanden förekommer i Ecuador, men är enligt FN inte ett brott som utförs systematiskt. Restriktioner av inrikes- eller utrikesresor förekommer i princip inte. Rörelsefriheten har dock begränsats vid vissa tillfällen då undantagstillstånd utlysts till följd av protester och demonstrationer. Att ansöka om pass och IDkort innebär i regel inga problem för den enskilde medborgaren. 6. Rättsäkerhet och rättsstatsprincipen Ecuadors nuvarande konstitution från 1998 slår fast att statens främsta åtagande är att "respektera mänskliga rättigheter". Internationella konventioner för mänskliga rättigheter är direkt tillämpliga oavsett nationella lagar. Sedan 1997 finns en ombudsmannamyndighet i landet. En ny konstitution håller på att utarbetas av en grundlagsstiftande församling och en folkomröstning om antagandet av konstitutionen kommer att genomföras Processen om den nya konstitutionen har föregåtts av en maktkamp mellan President Correa och oppositionen. Situationen beskrivs av människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW) som allvarlig då regeringen enligt organisationen använder sin makt för att reglera rättsväsendet genom att godtyckligt avsätta domare och oppositionspolitiker. FN:s råd för mänskliga rättigheter ser stärkandet av den juridiska administrationen i Ecuador som högsta prioritet då rättsystemet är ineffektivt

6 och lider av brister i kunskap, kapacitet, engagemang och säkerhet som krävs för att Ecuador effektivt ska kunna skydda de mänskliga rättigheterna. Polisen och rättssystemet åtnjuter lågt förtroende i det ecuadorianska samhället, och en vanlig uppfattning är att rättssystemet är manipulerat av ekonomiska och politiska intressen. Domare på olika nivåer uppgav under besöket av FN:s arbetsgrupp om godtyckligt frihetsberövande 2006 att de inte kan verka självständigt på grund av påtryckningar från framför allt politiska partier och media. Flera domare uttryckte rädsla för att avskedas eller till och med åtalas om de fattar beslut som inte överensstämmer med politikers, medias, polisens eller åklagarens åsikter. I lag säkerställs rätten till offentlig försvarare och möjligheten att överklaga domar. Bristen på offentliga försvarare anses vara ett av de främsta problemen för rättssystemet, och det finns ett stort behov av ökade resurser på området då de anhållna ofta inte har råd att anlita en advokat. År 2006 fanns enligt FN omkring 300 offentliga åklagare, men endast 32 offentliga försvarare. I slutet av 2007 knöts ungefär 200 nya offentliga försvarare till rättssystemet.. Det existerar fortfarande ett parallellt rättssystem för medlemmar av militären och poliskåren, i vilket de väpnade styrkorna och säkerhetsstyrkorna agerar både domare och jury. Fall där polis och militär står åtalade för MR-brott prövas dessa mål ibland i militärdomstolen. FN menar att förutom att detta strider mot den konstitutionella principen om likhet inför lagen, så resulterar det av straffrihet till följd av jäviga rättegångar. Enligt den globala antikorruptions organisationen Transparency International är Ecuador Latinamerikas mest korrupta land efter Haiti och Venezuela. På den tiogradiga skalan i organisationens Corruption Perceptions Index 2007 (CPI) ligger Ecuador på värdet 2,1 vilket kan jämföras med Sverige som är 9,3. Ungdomar mellan 12 och 18 år får enligt lag vara häktade i max 30 dagar och kan dömas till högst 4 års frihetsberövande. Ungdomar mellan 12 och 18 år ska företrädesvis vara föremål för åtgärder i rehabiliterings- och utbildningssyfte och endast i undantagsfall avtjäna straff i ungdomsfängelse. Barn och ungdomars rättigheter respekteras inte alltid och det förekommer att frihetsberövade minderåriga placeras tillsammans med vuxna i häkten. 7. Straffrihet Amnesty International och flera andra MR-organisationer anser att straffriheten för brott mot de mänskliga rättigheterna i Ecuador har varit ett problem i årtionden, och fortsätter att vara det även idag. Att polis och militär som åtalas för brott mot de mänskliga rättigheterna fortsätter att prövas i polisiära och militära domstolar som varken kan anses oberoende eller ojäviga leder till att 6

7 7 förövarna ofta förblir ostraffade. Majoriteten av fallen om MR-brott prövas aldrig i rätten. Straffriheten leder till att befolkningen har lågt förtroende för det rättssystemet och att brott begångna av polis och militär inte anmäls. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet Ecuadors konstitution garanterar yttrande- och tryckfrihet. Samtliga större nyhetsorgan, förutom en statlig radiostation, är privatägda. Kritik mot presidenten och regeringen framförs på debattsidor och i tv. Viss grad av självcensur gällande politiskt och militärt känsliga ämnen förekommer dock enligt flera observatörer. Det internationella samfundet har under Correas regeringstid uttryckt en viss oro för hot mot pressfriheten i landet. Organisationen reportrar utan gränser uppger att angrepp mot pressfriheten har minskat sedan president Gutiérrez avsattes 2005, och få attacker mot media skedde under år Dock finns spänningar kvar mellan media och staten. President Correa anses mediefientlig av Inter American Press Association (IAPA). Även Organization för Amerikas Staters (OAS) och organisationen Instituto Regional de Asesoría de Derechos Humanos (INREDH) har uttryckt kritik mot Correas sätt att hantera landets medier. Förenings- och mötesfrihet råder i landet och respekteras i allmänhet. Dock finns relativt omfattande restriktioner för fackföreningar, särskilt för anställda inom den offentliga sektorn. Demonstrationer leder ibland till våld och det rapporteras om oklara dödsfall i samband med protester. De omfattande demonstrationerna mot ekonomiska reformer och kommersiell exploatering av naturresurser som kännetecknade år 2006 ledde till att polis och militär använde övervåld mot demonstranterna enligt Amnesty International. I flera provinser förklarades undantagstillstånd i minst 60 dagar till följd av protesterna, vilket innebär att yttrande- och mötesfriheterna hävdes och säkerhetsstyrkor kunde genomföra husrannsakan utan tillstånd. Religionsfrihet garanteras av konstitutionen och respekten för denna är god. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Ecuador är en konstitutionell republik med enkammarkongress. Landet har flerpartisystem sedan 1979.President- och kongressval hålls vart fjärde år och röstning är obligatorisk för alla medborgare som har fyllt 18 år. Kongressen består av 100 kongressledamöter och har den lagstiftande makten. Högsta domstolen är den främsta rättsskipande myndigheten tillsammans med andra domstolar, med disciplinärt och administrativt stöd av regeringens

8 nationella rättsliga råd, El Consejo Nacional de la Judicatura. Urfolkens myndigheter utövar rättsliga funktioner och tillämpar normer och procedurer i enlighet med urfolkens sedvanor och rättspraxis, så länge dessa inte strider mot konstitutionen och andra lagar. Oklarheter i relationen mellan nationell lag och urfolkens rättspraxis leder dock ibland till konflikter. President Correa tillträdde som president i januari Correa har under sitt första år som president mött en hel del kritik från oppositionen. Konflikten har till stor del handlat om den nya konstitutionen. Regeringen har begränsat oppositionens handlingsutrymme och framgångsrikt kunnat fortskrida med utformningen av den nya konstitutionen. Konflikten kulminerade i mars när högsta domstolen avsatte 57 kongressledamöter från oppositionen. Dessa återinsattes av konstitutionsdomstolen i april. Kongressen kontrade genom att avskeda samtliga 9 domare i konstitutionsdomstolen. Den konstituerande församling som ska utarbeta den nya konstitutionen har i teorin oinskränkt makt verkställande, lagstiftande och juridisk - att omforma den ecuadorianska statens institutionella ramverk fram till dess uppdrag slutförs i mitten av I praktiken har dock inträffanden i slutet av 2007 tytt på att den grundlagsstiftande församlingen snarare har fullständig makt så länge dess ingripanden inte stör presidentens agenda. Under de senare åren har andelen kvinnor i den statliga förvaltningen ökat stadigt på grund av en kvoteringslag som kräver att 30 procent av politiska kandidater, diplomater, politiker och ministrar är kvinnor. Lagen har dock inte implementerats tillfredsställande. I valen år 2006 var 45 procent av kandidaterna kvinnor men de valda bestod endast till 26 procent av kvinnor. Kvinnor representerar 25 procent av parlamentsledamöterna, 16 procent av guvernörerna och 6 procent av borgmästarna sedan valen Ecuadors ombudsmannamyndighet, Defensoría del pueblo, grundades 1997 och har kontor i alla provinser. Bland annat otillräckliga resurser gör dock att ombudsmannamyndigheten ännu inte kan fungera tillfredsställande. Kritik i frågor som rör myndighetens politiska oberoende har förekommit. Dock är det ökade antalet fall och klagomål som mottas av ombudsmannen ett tecken på en växande medvetenhet bland befolkningen om myndighetens existens. Ecuadors nationella handlingsplan för mänskliga rättigheter togs fram i enlighet med rekommendationerna från FN-konferensen om mänskliga rättigheter i Wien Planen utarbetades i samarbete mellan staten och civilsamhället och godkändes

9 9 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Ecuador har ratificerat internationella arbetsorganisationens (ILO) åtta centrala konventioner. Drygt fem procent är fackligt anslutna enligt EU. Konstitutionen och arbetslagarna tillåter att arbetare får organisera sig fackligt men förbjuder statstjänstemän och löntagare i den offentliga sektorn att bilda fackföreningar. Anställda vid företag med färre än 30 anställda har inte möjlighet att organisera sig fackligt. ILO har kritiserat denna lag och pekat på att lagen lett till att företag bildar dotterbolag för att komma runt 30- personergränsen. LO-TCO menar att lagen innebär att en miljon löntagare utestängs från facklig organisering då 60 procent av alla företag i Ecuador har färre anställda än 30. Strejkrätten finns i praktiken inte för statstjänstemän då författningen fastställer att det är förbjudet att stoppa verksamhet inom stora delar av den offentliga sektorn. De som bryter mot föreskriften kan dömas till mellan två och fem års fängelse. I den privata sektorn kan strejker bara utföras på företags- eller fabriksnivå. Lagen begränsar dessutom strejkrätten för flera områden genom en avkylningsperiod på 10 dagar innan strejken kan påbörjas. Enligt Ecuadors centralbank har arbetslösheten legat på omkring 10 procent under 2007, vilket är något lägre än föregående år. Undersysselsättningen var enligt Centralbanken på 46,6 procent i september Arbetslösheten skiljer sig kraftigt mellan könen, då hela 69 procent av de arbetslösa 2005 var kvinnor enligt Ecuadors millenniemålsrapport för Minimilönen ligger på 170 USD i månaden vilket inte är tillräcklig för att uppnå en rimlig levnadsstandard och många har svårt att försörja sig och sin familj. I en undersökning utförd av statliga INEC uppger omkring 30 procent att de har svårigheter att få lönen att räcka till deras utgifter för mat. Arbetsförhållandena för stora delar av befolkningen är undermåliga med låga löner och långa arbetsdagar. Det förekommer att arbetskraft, varav majoriteten urfolk, utnyttjas inom jordbruket med löner på 2-3 USD per arbetsdag. FN:s särskilde rapportör för urfolkens rättigheter rapporterar att dessa arbetare lider av svåra hälsoproblem och att tusentals barn och ungdomar exploateras för arbete på plantagen utan att staten ingriper. Minoritetsgrupper och urfolk utestängs från delar av arbetsmarknaden. Det finns stora löneskillnader mellan etniska grupper samt mellan kvinnor och män. Enligt FN:s utvecklingsfonds(undp) Human Development Index 2006 är kvinnors lön i Ecuador i genomsnitt 55 procent av mannens, medan EU uppger att det rör sig om runt 70 procents skillnad.

10 Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Hälsosektorn i Ecuador lider av stora brister, och president Correa förklarade undantagstillstånd för hälsosektorn i mars 2007 för att på så vis hantera hälsosituationen. Correa har flera gånger uttryckt sig i starka ordalag om den oacceptabla hälsosituationen och har lovat att förbättra tillgång och kvalitet. När FN:s särskilde rapportör för hälsa besökte Ecuador i maj 2007 mötte han en stark oro bland många frivilligorganisationer som vittnade om bristande tillgång till hälsa för många samhällsgrupper, särskilt urfolk, afroecuadorianer, flyktingar, internflyktingar och fattiga. En reform av hälsosystemet har länge diskuterats. Idag finns en starkare opinion och flera krav på reformer än tidigare, och befolkningen har fått en allt klarare uppfattning om hälsa som en fundamental rättighet. Ecuadors utgifter för hälsosektorn utgör 7,2 procent av statsbudgeten eller 1,4 procent av BNP. Den del av statsbudgeten som läggs på hälsa har ökat stadigt sedan 2000, vilket även gäller som del av BNP med undantag för Hälsoministeriet beslutade 2007 att eliminera avgiften för hälsorådgivning. Undersökningar visar en negativ trend vad gäller antalet personer smittade av hiv och aids. Enligt FN:s program för HIV/Aids-insatser (UNAIDS) uppskattar att cirka personer lever med hiv i Ecuador men bara 42 procent av de smittade har tillgång till behandling. Den största delen av arbetet mot hiv/aids finansieras av internationellt bistånd. En nationell strategi för åtgärder mot hiv/aids formulerades under och utgifterna på området har ökat sedan år Förväntad medellivslängd i Ecuador är enligt WHO 70 år för män och 75 år för kvinnor. Runt 18 procent av barn under fem år lider av undernäring, vilket enligt Ecuadors millenniemålsrapport 2007 innebär en förbättring sedan år I vissa regioner är över 35 procent av barnen under fem år kroniskt undernärda. Även övervikt och fetma är hälsoproblem i Ecuador. Världsbanken menar att samexistensen av överviktiga mödrar och underviktiga barn visar två sidor av samma mynt som konsekvenserna av näringsproblemen i landet. Regeringen har implementerat olika program och fonder för att bekämpa undernäringen bland barn. Besprutningen med kemikalier av kokafält i gränslandet mellan Ecuador och Colombia har enligt FN:s särskilde rapportör för hälsa och Ecuadors ombudsman lett till fysiska som psykiska hälsoskador för befolkningen. Urfolk är särskilt drabbade. Dricksvatten och odlingar rapporteras ha blivit förgiftade och befolkningen vittnar om utbrott av hudsjukdomar och andra besvär i samband med besprutningen. Ecuador har försökt pressa Colombia med rättsliga medel för att besprutningarna ska upphöra.

11 Rätten till utbildning Enligt konstitutionen har alla barn rätt till grundläggande utbildning vilket motsvarar nio års skolgång. Brist på skolor i landsbygdssamhällen och kostnaden för böcker och uniformer gör att rättigheten inte uppfylls för alla barn. Omkring 90 procent av barnen i Ecuador började grundskolan 2006, men endast 47,7 procent avslutar grundutbildningen enligt Ecuadors millenniemålsrapport för Rapporten uppger att antalet barn som börjar skolan har ökat med sju procent under det senaste decenniet och att även antalet barn som avslutar grundskolan har ökat under senare år. Sex av tio barn från urbana områden avslutar grundskoleutbildningen, i jämförelse med endast två av tio på landsbygden. En positiv utveckling är tydligt märkbar vad gäller kvinnors utbildningsnivå. I grund- och gymnasieutbildningen finns marginella skillnader med överrepresentation av män i vissa regioner medan för högre utbildning är kvinnor klart överrepresenterade. Mest resurser satsas på utbildning i de större städerna, både i fråga om läromedel och kompetenta lärare. Minst resurser satsas på landsbygd och i synnerhet i bergsområdena där andelen urfolk är hög och utbildningsnivån låg. Analfabetismen i Ecuador har minskat men det finns oro att denna positiva utveckling ska komma av sig. Världsbanken och UNDP rapporterar att analfabetismen uppgick till cirka 9 procent 2006, men på landsbygden och i bergsområdena kan den vara så hög som 25 procent. Kvinnor är analfabeter i högre grad än män. Regeringen tillhandahåller inte alltid tvåspråkig utbildning för urfolken. Konstitutionen fastslår att 30 procent av statsbudgeten skall gå till utbildningssektorn men i praktiken går enligt Ecuadors centralbank endast 16,4 procent till utbildning. Mätt i BNP används 3,1 procent till utbildningssektorn och regeringen planerar att höja det till 4 procent av BNP President Correa deklarerade undantagstillstånd för utbildningssektorn i mars 2007 för att kunna använda statliga resurser som egentligen varit öronmärkta för andra ändamål. Målet med ingripandet var att förbättra skolornas infrastruktur genom till exempel reparationer och materiell utrustning. I statsbudgeten för 2007 var utbildning den sektor vars budget ökade mest. Utbildningsministeriet har bland annat program som förser fattiga barn med gratis skollitteratur och gratis skoluniformer. Avsaknaden av möjligheter till utbildning för många fattiga barn och ungdomar är en av de främsta orsakerna till de ihållande sociala och ekonomiska ojämlikheterna i Ecuador.

12 Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Fattigdomen är utbredd i Ecuador. Trots att situationen har förbättrats sedan den ekonomiska krisen i början av 2000-talet har enligt FN strax över halva befolkningen idag inte sina basbehov tillfredsställda. Enligt Ecuadors millenniemålsrapport 2007 lever 38,3 procent i fattigdom och 12,9 procent i extrem fattigdom. Dessa siffror är nästan samma som för 10 år sedan. Den enskilda organisationen CEDHU uppger dock att runt 70 procent av befolkningen lever i fattigdom. De ekonomiska ojämlikheterna är höga i Ecuador och enligt CEDHU äger den 10 procent rikaste andelen av befolkningen 80 procent av landets rikedomar. Gini-koefficienten (ett index på ekonomisk ojämlikhet där 0 representerar total jämlikhet) är 0,53 för Ecuador, vilket kan jämföras med Sveriges som är 0,25. Ojämlikheten har ökat under de senaste 10 åren, och trenden verkar hålla i sig då det inte existerar effektiva mekanismer som förhindrar den strukturella ojämlikheten. Correa vann presidentvalet 2006 med löften om att införliva en medborgarrevolution och refererar till landets sociala skuld till den stora andelen ecuadorianer som är i desperat behov av förbättrade levnadsvillkor. De sociala utgifterna ökades med 15 procent 2007 och omfördelning av resurser såsom land är viktiga delar av den nya regeringens politik. Ungefär hälften av befolkningen hade 2006 tillgång till rinnande vatten och avlopp i hemmet. Skillnaden mellan stad och land är anmärkningsvärd då endast 14 procent av befolkningen på landsbygden har tillgång till det statliga vattensystemet, till skillnad från 66 procent i städerna enligt Ecuadors millenniemålsrapport Trångboddhet är ytterligare ett problem som en stor del av befolkningen lider av, och totalt finns ett underskott på omkring 1,1 miljoner bostäder enligt bostadsministeriet. Problemen är som mest utbredda bland urfolk och afroecuadorianer. 14. Kvinnors rättigheter På jämställdhetsområdet har ett antal institutionella och rättsliga framsteg gjorts sedan 1998 års författning antogs. De institutionella garantierna är goda och kompletteras med ett antal nationella planer med könsperspektiv. En särskild ombudsman för kvinnor har tillsatts och ett statligt råd för kvinnofrågor (CONAMU) har upprättats liksom en kvinno- och familjekommission i kongressen och en särskild ombudsman för kvinnor. Attityden gentemot kvinnans roll i samhället håller på att förändras och det blir allt vanligare att se kvinnor på viktiga positioner. Det finns dock klara ojämlikheter mellan kvinnors och mäns tillgång till resurser, makt och möjligheter till deltagande i det ekonomiska och politiska livet. EU menar att

13 det område där kvinnor mest exkluderas är på arbetsplatsen. År 2006 saknade 70 procent av kvinnorna egen inkomst enligt Ecuadors millenniemålsrapport Ecuador är ett ursprungs-, transit- och destinationsland för människohandel. Kvinnor och barn säljs för att utnyttjas sexuellt och för tvångsarbete. Människohandel inom landets gränser är vanligast men kvinnor säljs även till utlandet. Kvinnor köps även utifrån för att utnyttjas i Ecuador. Den colombianska konflikten har genererat en boom av människohandel vid gränsen och FN rapporterar om en alarmerande hög sexuell exploatering av kvinnor, tonåringar och barn samt människohandel i syfte att leverera arbetskraft till de illegala kokafälten på den colombianska sidan om gränsen. Den ecuadorianska regeringen har vidtagit åtgärder för att komma åt och straffa förbrytare, skydda offren och förebygga människohandel Statistik om våld mot kvinnor visar höga siffror som inte har kunnat reducerats de senare åren. CONAMU beräknar att 42 procent av den kvinnliga befolkningen har utsatts för någon typ av våld. Antalet anmälningar har ökat och uppgick 2006 till enligt CONAMU. Denna siffra uppges i Ecuadors millenniemålsrapport motsvarar endast 4 procent av det totala våldet mot kvinnor. Kvinnor från urfolk samt lågutbildade kvinnor är de som uppger sig vara mest utsatta Barnens rättigheter Barn och ungdomars rättigheter i Ecuador skyddas av en särskild lag för minderåriga (El Código de la Niñez y Adolescencia). Ecuador har även utarbetat en nationell plan och det finns 70 ombudsmän för barn på kommunal nivå. Genom studier av barn och ungdomars situation har medvetenheten ökat och nya politiska strategier har utarbetats. Ecuador samarbetar även med internationella organisationer såsom internationella arbetsorganisationen (ILO) för att bekämpa barnarbete och främja utbildning, men som påpekas av bland andra EU-kommissionen så är åtgärderna på området inte tillräckliga givet situationen. Det förekommer att barn faller offer för människohandel och köps och säljs för att utnyttjas sexuellt främst från kust- och gränsområden till urbana center, men även till grannländerna och Europa. Resurserna och åtgärderna för arbete mot människohandel har ökat. Organisationen Latin American and Caribbean Committee for the Defense of Human Rights (CLADEM) uppmärksammade 2007 Ecuadors ansträngningar inom området, men uttryckte samtidigt oro över det höga antalet barn som utnyttjas sexuellt för kommersiella syften och anser att den ecuadorianska staten inte har vidtagit tillräckliga åtgärder. EUkommissionen och CLADEM uttryckte också oro över den höga nivån av våld

14 och sexuella övergrepp i hemmet som ecuadorianska barn utsätts för och anser att det saknas en definierad politik på området. Barnarbete är vanligt förekommande i Ecuador. Enligt Ecuadors statistiska centralbyrå INEC så arbetar ca barn i åldern 5-17 år i Ecuador, och 25 procent av dessa är mellan 5 och 11 år. Den största delen av barnarbetet har traditionellt sett skett inom jordbrukssektorn men idag syns alltmer barnarbete i städerna. CLADEM menar att barn från urfolk är särskilt utsatta då de ofta måste arbeta inom jordbrukssektorn från 4 års ålder. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt ursprungsfolk Det finns 14 officiellt erkända urfolk i Ecuador. Det finns inga säkra uppgifter om hur stor andel av befolkningen som tillhör urfolk, men Ecuadors statistiska centralbyrå (INEC) och UNDP uppskattar att de utgör 7-8 procent. Ecuador är enligt konstitutionen ett multikulturellt och mångetniskt land och den ecuadorianska staten har etablerat en rad institutioner för främjandet av urfolkens rättigheter. Urfolken erkänns rätten att kollektivt äga land och i vissa fall utöva traditionell rättspraxis samt rådfrågas innan naturtillgångar i områden bebodda av urfolk exploateras. Ecuador röstade ja när FN:s generalförsamlings antog deklarationen om urfolkens rättigheter Urfolken lever generellt sett under betydligt sämre villkor än resten av befolkningen. Andelen urfolk som lever i extrem fattigdom är nästan dubbelt så stor som för den totala befolkningen och de har sämre tillgång till den offentliga sektorns service såsom utbildning och hälsa än genomsnittet. Urfolkens kollektiva rättigheter i konstitutionen har inte införlivats i övrig lagstiftning, vilket skapar konflikter mellan nationell lag och urfolkens traditionella rättspraxis. Högsta domstolen vittnar om flertalet fall där domstolarna dömer i fall som redan avgjorts i urfolkens rättsystem, vilket illustrerar behovet av att göra de två rättsordningarna förenliga. Politiskt har urfolken försvagats under senare år och har nu 6 platser i kongressen till skillnad från 10 före valen Urfolk finns även representerade i olika regionala församlingar och statliga sektorer och i den konstituerande församling som ska formulera den nya konstitutionen. Viktiga framsteg har gjorts i erkännandet av urfolkens rätt till territorier och olika urfolksgrupper har tilldelats land av regeringen. I november 2007 antogs en lag som ökar tilldelningen av vinster från oljeutvinning till urfolk i Amazonasregionen. Lagen om landrättigheter ignoreras dock i praktiken av en del företag. Exploateringen av naturresurser hotar urfolkens rätt till liv och hälsa, särskilt i Amazonasområdet, och enligt FN kan vissa urfolk riskera att 14

15 utrotas till följd av exploateringen. Oljeutvinning liksom utvinning av palmolja och träindustrin är omdiskuterade aktiviteter som har engagerat många urfolk och organisationer. Staten tar inte sitt fulla ansvar för att skydda urfolken, och fall av tvångsförflyttning, förföljelse, tortyr, förnedrande behandling och godtyckliga anhållningar av ledare för proteströrelser förekommer. Enligt FN finns inga uppgifter om att förövarna av dessa brott har straffats. Afroecuadorianerna utgör omkring 3 procent av befolkningen. De har en egen kultur och traditioner och strävar efter att bevara sina traditionella sociala institutioner och rättspraxis. Sedan 2006 finns en lag som syftar till att skydda afroecuadorianernas kollektiva rättigheter och ett oberoende offentligt organ för afroecuadoriansk utvecklig, CONDAE, övervakar och främjar utvecklingen för afroecuadorianernas rättigheter och levnadsstandard. De uppskattningsvis afroecuadorianerna lever liksom urfolken generellt under ofördelaktiga förhållanden och är en av de mest sårbara och marginaliserade grupperna i det ecuadorianska samhället. Omkring 43 procent av afroecuadorianerna lever i fattigdom och 12 procent i extrem fattigdom, enligt Ecuadors millenniemålsrapport Det existerar en utbredd rasism mot afroecuadorianer och de behandlas ofta nedlåtande av vita och mestiser. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning Sexuellt umgänge mellan vuxna människor av samma kön avkriminaliserades Konstitutionen garanterar skydd mot diskriminering på grund av sexuell läggning.. Ecuador medger dock i en rapport till FN:s tortyrkommitté att medvetenheten om personers rätt till sin egen sexualitet behöver stärkas i landet. Ansträngningar görs och det finns hopp om att homo- bi- och transpersoners (HBT) rättigheter kommer att förstärkas i den nya konstitutionen. Människorättsförsvarare uttrycker dock oro för att reformerna inte blir tillräckliga. Den nationella människorättsorganisationen INREDH och tidningen QuitoGay menar att den samhälleliga acceptansen för HBT-personer har ökat men att kränkningar av dessa personers rättigheter förekommer fortfarande. Transpersoner är särskilt utsatta. Trots skyddet i lagen utsätts HBT-personer för sporadiska trakasserier, oftast med straffrihet som följd. Inom polisstyrkan existerar utbredd homofobi, vilket leder till övergrepp mot HBT-personer. Få fall av brott mot dessa grupper blir uppklarade. Fall har rapporterats och även anmälts till myndigheterna där militärer och poliser anklagas för fysiska, verbala och även sexuella övergrepp. Vissa har även utsatts för dödshot och under förevändningen att det finns risk för aids tvingats genomgå hiv-test. 15

16 Flyktingars rättigheter Rätten att söka asyl fastslås i Ecuadors författning. Historiskt sett har Ecuador haft en generös hållning till flyktingar från grannländer, vilket påpekas av FN:s flyktingorgan (UNHCR) som sedan år 2000 har ett centralt och tre fältkontor i landet. Besprutningen av kokafält och närvaron av illegala väpnade grupper vid gränsen till Colombia har lett till att hundratals familjer, särskilt urfolk, har drivits bort från sina hem som internflyktingar. Den colombianska konflikten skapar flyktingströmmar från Colombia till Ecuador, vilket följs med oro av ecuadorianska myndigheter. Colombianerna utgör 90 procent av flyktingarna. Colombianer är utsatta för rasism och diskriminering i Ecuador och svartmålas ofta i medierna vilket ytterligare förvärrar deras utsatthet. Enligt UNHCR är Ecuador det land med flest flyktingar i regionen. Enligt statistik från ecuadorianska utrikesministeriet har över personer sökt asyl i Ecuador under åren och av dessa har cirka 30 procent erhållit flyktingstatus. De flesta flyktingar undviker att ge sig till känna för myndigheterna och UNHCR av rädsla för att deporteras och blir därför utan lagligt skydd och rättigheter i Ecuador. Antalet flyktingar som är i behov av internationellt skydd uppskattas av UNHCR vara Mottagarsystemet för flyktingar gör det svårt för dessa att kräva sin rätt och dessutom är många omedvetna om sina rättigheter och om hur asylprocessen fungerar. Det största administrativa hindret för asylsökande är kravet på att kunna identifiera sig. År 2004 infördes restriktioner i flyktinglagen i form av krav på presentation av registerutdrag från straffregistret i hemlandet, id-kort och andinskt migrationskort, vilket har inskränkt rätten att söka asyl. UNHCR har kritiserat detta krav som ett brott mot flyktingkonventionen från Polisen och andra myndigheter har inte tillräcklig kunskap om den lagliga betydelsen av temporära asylkort och flyktingvisum vilket leder till diskriminering. Asylsökande har inte rätt att arbeta under asylprocessen, vilket ofta är en mycket utdragen period, och majoriteten arbetar därför inom den informella sektorn. Enligt UNHCR lever hälften av alla flyktingar i extrem fattigdom och 75 procent i fattigdom. Legala som illegala flyktingar har rätt att utnyttja den allmänna hälso- och sjukvården i Ecuador, men denna rättighet begränsas avsevärt av flyktingarnas ekonomiska situation. Samma sak gäller för utbildningssektorn vars tillgång har ökat något sedan Ecuador efter påtryckningar har avlägsnat kravet på dokumentationshandlingar för flyktingar.

17 17 Tillgången till sjukvård och skolor är dock mycket knapp i marginaliserade områden där flyktingar ofta lever. Flyktingarnas främsta orosmoment är rädslan för förföljelse av illegala väpnade grupper, våld och sexuella övergrepp samt deportering. Polis och militär utsätter enligt UNHCR flyktingar för hot och förnedring och det rapporteras även om fall av godtycklig deportering och sexuellt utnyttjande av kvinnor och unga flickor. Många flyktingar prostituerar sig för att överleva. Plan Ecuador är en utvecklingsplan som den ecuadorianska regeringen lanserat med syfte att förbättra integrationen och levnadsstandarden för colombianska flyktingar i Ecuador, och regeringen samarbetar med UNHCR i ett antal program för att komma till rätta med flyktingproblematiken. 19. Funktionshindrades rättigheter Konstitutionen erkänner funktionshindrades rättigheter och Ecuador har ratificerat den Interamerikanska konventionen om elimineringen av alla former av diskriminering av funktionshindrade. I mars 2007 undertecknade Ecuador FN:s konvention om funktionshindrades rättigheter samt det fakultativa protokollet, men de har vid slutet av år 2007 ännu inte ratificerats. Diskriminering på grund av funktionshinder är förbjudet enligt lag. Myndigheterna har dock haft svårt att genomföra dessa åtaganden på grund av bristande resurser och uppföljningsmekanismer. Den första handlingsplanen för funktionshindrades rättigheter utarbetades Denna ersattes med en ny plan 2003 som skall gälla under tio år. Det nationella rådet för funktionshindrade (CONADIS) är ett oberoende offentligt organ som verkar för funktionshindrades rättigheter i Ecuador. Enligt CONADIS är 13 procent av befolkningen på något sätt funktionshindrade. Många funktionshindrade saknar möjlighet att rösta, trots att lagen säger att staten är skyldig att erbjuda denna möjlighet. Begränsningarna i rösträtten beror delvis på otillgängliga vallokaler och avsaknad av transportmedel. Det finns funktionshindrade som övergivits av sina släktingar och då ofta saknar identitetshandlingar och därmed inte erkänns medborgerliga rättigheter såsom rösträtten. Enligt lag skall landets byggnader vara tillgängliga även för funktionshindrade personer. Detta efterlevs dock inte i praktiken. Offentliga transportmedel är i regel inte heller anpassade för funktionshindrade. Den ecuadorianska konstitutionen och den nationella handlingsplanen för mänskliga rättigheter garanterar tillgången till arbete för funktionshindrade. Majoriteten av de funktionshindrade är dock antingen arbetslösa eller

18 undersysselsatta och de allra flesta är beroende av sin familj för försörjning. De största hindren för funktionshindrades sysselsättning är arbetsplatsers bristande tillgänglighet, underskattning av funktionshindrades möjligheter att arbeta samt undermålig utbildning eller arbetsträning. Arbetslagen anger att statliga och privata företag med över 25 anställda skall anställa minst en funktionshindrad person. Lagen efterföljs dock knappt och kan dessutom kringgås genom upprättandet av filialer. Ecuadors arbetsmarknadsminister påbörjades ett kontrollprojekt 2007 med syfte att uppfylla lagen i praktiken. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Flera nationella och internationella MR- organisationer verkar i Ecuador och dessa publicerar ofta regeringskritiskt material. Det finns en kontinuerlig och öppen dialog mellan regeringen och de frivilligorganisationer som stödjer denna, medan dialogen med regeringskritiska frivilligorganisationer är mindre bra. Flera av regeringens ministrar har en bakgrund inom frivilligorganisationer och MR-organisationer, men regeringens mest centrala förespråkare för mänskliga rättigheter avsattes i slutet av året. Ecuadors ombudsman för mänskliga rättigheter har under det senaste året noterat en ökning av hot mot MR-försvarare, särskilt i områden med mineraler och olja där hoten motiveras av ekonomiska intressen. EU-kommissionen rapporterar också om en ökning av trakasserier och hot som en följd av frivilligorganisationernas ökade synlighet och arbete för mänskliga rättigheter. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter FN-systemet finns på plats med kontor, bland annat UNDP, UNIFEM, UNICEF och UNHCR. Sedan 2007 finns en officiell FN-representant för mänskliga rättigheter i Ecuador, dock inget landkontor för OHCHR. OAS har ett landkontor i Ecuador. EU har projekt i landet i samarbete med olika frivilligorganisationer. Sverige ger också stöd till främjandet av mänskliga rättigheter Ecuador via svenska enskilda organisationer verksamma i landet, samt via FN och EU. 18