Uppdaterad vägledning för medlemsstaterna om behandling av fel som redovisas i de årliga kontrollrapporterna

Transkript

1 EGESIF_ final 9 oktober 2015 EUROPEISKA KOMMISSIONEN De europeiska struktur- och investeringsfonderna Uppdaterad vägledning för medlemsstaterna om behandling av fel som redovisas i de årliga kontrollrapporterna (Programperioden ) (Bilaga till vägledningen om årliga kontrollrapporter och yttranden: COCOF 09/0004/01-SV av den 18 februari 2009 och EFFC/0037/2009-EN av den 23 februari 2009) FRISKRIVNINGSKLAUSUL: Detta är ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar. Det ger, på grundval av tillämplig EU-lagstiftning, en teknisk vägledning för tjänstemän och myndigheter som deltar i övervakning, kontroll eller genomförande av de europeiska struktur- och investeringsfonderna om tolkningen och tillämpningen av EU:s regler på detta område. Syftet med denna vägledning är att förse kommissionens avdelningar med förklaringar och tolkningar av dessa regler i syfte att underlätta genomförandet av programmet och främja god praxis. Dessa riktlinjer påverkar inte domstolens och tribunalens tolkningar eller kommissionens beslut.

2 Innehållsförteckning LISTA ÖVER AKRONYMER OCH FÖRKORTNINGAR... 4 ORDLISTA INLEDNING BEDÖMNING AV FEL Översikt per typ av fel Systembetingade fel Slumpmässiga fel Anomalier Sammanlagd beräknad felfrekvens GEMENSAMMA SYSTEM OCH OLIKA REVISIONSYTTRANDEN PER PROGRAM OTILLRÄCKLIGA REVISIONSYTTRANDEN KORRIGERANDE ÅTGÄRDER Användning av korrigerade fel för att avgöra vilken typ av revisionsyttrande som ska lämnas Korrigeringsåtgärder som senare händelser Korrigering av varje typ av fel Extrapolerad finansiell korrigering SAMMANLAGD BERÄKNAD FELFREKVENS OCH SÄKERHET ANGÅENDE FÖRVALTNINGS- OCH KONTROLLSYSTEMENS FUNKTION SPECIALFALL Fel som revisionsmyndigheterna upptäcker i utgifter som även ansågs vara oriktiga av förvaltningsmyndigheten, det förmedlande organet eller den attesterande myndigheten Oriktigheter som redan upptäcktes och behandlades av det förmedlande organet/förvaltningsmyndigheten/den attesterande myndigheten, men som inte korrigerades innan revisionsmyndigheten gjorde sitt urval Oriktigheter som upptäcktes vid det förmedlande organets eller förvaltningsmyndighetens kontroller, men som inte korrigerades tillräckligt innan revisionsmyndigheten gjorde sitt urval Oriktigheter som rör utgifter som har dragits tillbaka efter det att revisionsmyndigheten hade gjort sitt urval Kvittning med hjälp av en utgiftsbuffert på projektnivå Kvittning av fel till följd av överskattningar mot fel till följd av underskattningar Hur bör bedrägeri och misstänkt bedrägeri rapporteras i den årliga kontrollrapporten och avspeglas i felfrekvensen? Bör konkurser/involvens räknas med i felfrekvensen? /31

3 7.6. Vilken strategi bör revisionsmyndigheten tillämpa om verifikationerna för de insatser som ingår i urvalet förloras eller skadas till följd av force majeure (t.ex. naturkatastrofer)? BILAGA 1 SAMMANLAGD BERÄKNAD FELFREKVENS BILAGA 2 TABELL FÖR DEKLARERADE UTGIFTER OCH REVISION AV URVAL BILAGA 3 JÄMFÖRELSETABELL MELLAN AVSNITTEN I DEN FÖREGÅENDE VÄGLEDNINGEN OCH DEN UPPDATERADE VÄGLEDNINGEN OM BEHANDLING AV FEL /31

4 LISTA ÖVER AKRONYMER OCH FÖRKORTNINGAR COCOF Samordningskommittén för fonderna DAS EFF Eruf ESF ISA MUS TPER Europeiska revisionsrättens revisionsförklaring om genomförandet av EU:s budget Europeiska fiskerifonden Europeiska regionala utvecklingsfonden Europeiska socialfonden Internationella revisionsstandarder Den statistiska urvalsmetoden MUS (Monetary Unit Sampling) Sammanlagd beräknad felfrekvens 4/31

5 ORDLISTA Term anomali fel felaktigt redovisad post Definition En felaktigt redovisad post som bevisligen inte är representativ för populationen. Förekomsten av anomalier bör endast rapporteras under ytterst sällsynta och välmotiverade omständigheter. I denna vägledning avses med fel en kvantifierbar överskattning av de attesterade utgifter som har deklarerats till kommissionen. Samma innebörd som fel. kontradiktoriskt förfarande Förfarande där (förslag till) revisionsberättelser skickas till revisionsobjektet tillsammans med en begäran om skriftligt svar inom en viss tidsfrist. kvarstående felprocent (RER) Kvarstående felprocent motsvarar sammanlagd beräknad felfrekvens minus de finansiella korrigeringar som medlemsstaten kan ha tillämpat när det gäller de fel som revisionsmyndigheten upptäckt under sin revision av verksamheten, inklusive beräknade slumpmässiga fel eller systembetingade fel. Dessa korrigeringar görs vanligen efter det att den sammanlagda felfrekvensen har fastställts. Finansiella korrigeringar som tillämpas av medlemsstaterna efter det att revisionsmyndigheten tagit ur sitt urval och före det att den sammanlagda felfrekvensen har fastställts av revisionsmyndigheten kan dock också dras av från den kvarstående felprocenten, under förutsättning att syftet med sådana korrigeringar är att minska de risker som identifierats genom den sammanlagda beräknade felfrekvensen. Närmare information om kvarstående felprocent ges i avsnitt 5.1 i denna vägledning. känt fel Ett känt fel är ett fel som upptäckts utanför det urval som har granskats. 5/31

6 Term oriktighet population revisionsperiod slumpmässigt fel Definition Samma innebörd som fel. Samtliga de uppgifter som ligger till grund för urvalet (enligt artikel 62.1 b i förordning (EG) nr 1830/2006) och som revisorns slutsatser avser. Revisionsmyndigheten måste rapportera på grundval av det revisionsarbete som genomförs under revisionsperioden 01/07/N till 30/06/N+1 senast den 31/12/N+1. Revisionsperioden är den period under vilken revisionsmyndigheten utför sitt revisionsarbete, både systemrevisioner och revisioner av verksamheten. Fel som inte anses vara systembetingade klassificeras som slumpmässiga. Konceptet bygger på att slumpmässiga fel som upptäckts i det granskade urvalet troligen även förekommer i den population som inte granskats. systembetingat fel Systembetingade fel är fel som hittades i det granskade stickprovet, som inverkar på den icke-granskade populationen och förekommer under väldefinierade och liknande omständigheter. Dessa fel har vanligtvis en gemensam nämnare, t.ex. typ av insats, plats eller tidsperiod. De förknippas i regel med ineffektiva rutiner inom (delar av) förvaltnings- och kontrollsystemen. total beräknad felfrekvens (TPER) Den sammanlagda beräknade felfrekvensen motsvarar summan av följande fel: beräknade slumpmässiga fel, systembetingade fel och okorrigerade anomalier. Revisionsmyndigheten bör jämföra den sammanlagda beräknade felfrekvensen med signifikansnivån för att dra slutsatser om hela den population som ingår i urvalet. utgifter år N Utgifter som har deklarerats till kommissionen, och som ligger till grund för urvalet av insatser. 6/31

7 1. INLEDNING Syftet med detta dokument är att ge medlemsstaternas myndigheter, närmare bestämt revisionsmyndigheterna, vägledning genom att ge tydliga svar på viktigaste frågor som myndigheterna har tagit upp under programperioden när det gäller behandling och utvärdering av de fel som de upptäcker inom ramen för sina verksamhetsrevisioner. I vägledningen klargörs också hur den sammanlagda beräknade felfrekvensen ska beräknas, relaterade korrigerande åtgärder och hur detta påverkar revisionsmyndighetens revisionsyttrande som ska lämnas in enligt artikel 62.1 d ii i förordning(eg) nr 1083/2006 och artikel 61.1 e ii i förordning (EG) nr 1198/2006. Detta dokument är en uppdatering av kommissionens vägledningar COCOF SV av den 7 december 2011 och EFFC/87/2012 av den 9 november 2012, med beaktande av de erfarenheter som gjorts sedan dess i samband med bedömningen av de årliga kontrollrapporterna från 2012, 2013 och I denna vägledning samlas de klargöranden som lämnats till revisionsmyndigheterna sedan 2011 i ett enda dokument, med lämpliga uppdateringar när så har ansetts nödvändigt. Bilaga 3 innehåller en tabell med en jämförelse mellan den föregående och den uppdaterade vägledningens struktur när det gäller behandling av fel. Denna vägledning utgör grunden för vägledningen om behandling av fel under programperioden , som kommer att publiceras senare. Vägledningen har utarbetats av generaldirektoratet för regional- och stadspolitik tillsammans med generaldirektoratet för sysselsättning, socialpolitik och inkludering och generaldirektoratet för havsfrågor och fiske. Vägledningen ska användas av de revisionsmyndigheter som ska lägga fram en årlig kontrollrapport beträffande program som samfinansieras av Eruf, Sammanhållningsfonden, ESF eller EFF. Den ska betraktas som ett komplement och ska läsas tillsammans med befintliga vägledningar från kommissionen, dvs. följande: Vägledningen om årliga kontrollrapporter och yttranden för strukturfonderna och Sammanhållningsfonden (COCOF 09/0004/01-EN av den 18 februari 2009 och EFFC/0037/2009-EN av den 23 februari 2009), nedan kallad vägledningen om årliga kontrollrapporter och yttranden. Guidance note on sampling methods for Audit Authorities (Vägledning om statistiska urvalsmetoder för revisionsmyndigheter) av den 4 april 2013 (COCOF 08/0021/03-EN), nedan kallad vägledningen om statistiska urvalsmetoder. Guidance on a common methodology for the assessment of management and control systems [MCS] in the Member States 1 (Vägledning om en gemensam metod för att bedöma förvaltnings- och kontrollsystem i medlemsstaterna) (COCOF 08/0019/00-EN av den 6 juni 2008 och EFFC/27/2008 av den 12 1 Se COCOF 08/0019/00-EN, där fyra kategorier används vid bedömningen av systemen: Kategori 1: Fungerar bra, endast smärre förbättringar behövs (hög tillförlitlighet), kategori 2: fungerar men vissa förbättringar behövs (genomsnittlig tillförlitlighet), kategori 3: fungerar delvis, betydande förbättringar behövs (genomsnittlig tillförlitlighet), kategori 4: fungerar i huvudsak inte (låg tillförlitlighet). 7/31

8 september 2008), nedan kallad vägledningen om bedömning av förvaltnings- och kontrollsystem. Guidance note to Certifying Authorities on reporting on withdrawn amounts, recovered amounts, amounts to be recovered and amounts considered irrecoverable, applicable to programming period (Vägledning till attesterande myndigheter om rapportering av indragna belopp, indrivna belopp, belopp som ska drivas in och belopp som anses oindrivbara, för programperioden ), av den 27 mars 2010 (COCOF N 10/0002/00/EN), nedan kallad vägledningen till attesterande myndigheter. 2. BEDÖMNING AV FEL 2.1. Översikt per typ av fel Såsom krävs enligt de internationella revisionsstandarderna, närmare bestämt ISA 530, bör de årliga kontrollrapporterna innehålla en redogörelse förbedömningen av de fel som upptäckts inom ramen för revisionsmyndighetens revision av verksamheten, förutom de korrigerande åtgärderna (se avsnitt 5). De fel som upptäcks under revisionerna kan vara slumpmässiga, systembetingade eller, under exceptionella omständigheter, anomalier. Dessa begrepp förklaras i 2.2, 2.3 och 2.5. Efter bedömningen av felen bör revisionsmyndigheten beräkna den sammanlagda felfrekvensen, vilket förklaras i avsnitt 2.5. Revisionsmyndigheten bör sträva efter att planera sitt arbete så att bedömningen görs ordentligt och medlemsstaterna hinner vidta korrigerande åtgärder i tid före inlämnandet av den årliga kontrollrapporten. Den yrkesmässiga bedömning som revisionsmyndigheten använder för bedömningen av fel bör förklaras i den årliga kontrollrapporten Systembetingade fel Systembetingade fel är sådana fel som upptäckts i det granskade urvalet som påverkar den ogranskade populationen och som förekommer under klart definierade och liknande omständigheter. De förknippas i regel med ineffektiva rutiner inom (delar av) förvaltnings- och kontrollsystemen. Identifieringen av ett potentiellt systembetingat fel innebär i själva verket att man måste utföra det kompletterande arbete som krävs för att identifiera omfattningen av felet och beräkna hur stort belopp det rör sig om. Detta innebär att man bör identifiera alla situationer som kan innehålla ett fel av samma typ som det som har upptäckts i urvalet. På så sätt minimerar man felets totala effekt i populationen. 2 Enligt artikel 98.4 i förordning (EG) nr 1083/2006 och artikel 96.4 i förordning (EG) nr 1198/2006 ska medlemsstaten om det rör sig om en systembetingad oegentlighet [ ], utvidga sina utredningar till att omfatta samtliga insatser som kan vara berörda. 2 Ett visst fel kan exempelvis ha upptäckts i en insats som har medfinansierats genom en prioriterad åtgärd som avser finansiell styrning. Detta fel kanske förekommer i andra insatser i samma prioriterade åtgärd. Revisionsmyndigheten måste, tillsammans med förvaltningsmyndigheten fastställa om så är fallet. 8/31

9 Om revisionsmyndigheten har rimlig säkerhet om att den del av populationen som påverkas av systembetingade fel är fullständigt avgränsad och det inte finns några andra enheter i populationen som kan påverkas av liknande fel, bör antalet systembetingade fel läggas till de beräknade slumpmässiga felen för att ta fram den sammanlagda beräknade felfrekvensen. För att extrapolera de slumpmässiga fel som påträffas i urvalet av populationen måste revisionsmyndigheten använda de formler som anges i tillägg 1 till vägledningen om urval. Antalet systembetingade fel som påträffas i urvalet anses inte ingå i de beräknade slumpmässiga felen, utan läggs till dessa fel för att räkna ut den sammanlagda beräknade felfrekvensen (jfr avsnitt 2.5). Eventuella slumpmässiga fel som påträffas i de insatser som påverkas av systembetingade fel (förutom systembetingade fel) bör extrapoleras och räknas med i de beräknade slumpmässiga felen. En viss typ av fel som inte får förväxlas med systembetingade fel förekommer när ett fel som påträffas i en insats som ingår i urvalet leder till att revisorn upptäcker ett eller flera fel utanför urvalet i samma insats. Dessa fel kan klassificeras som kända fel. Om ett avtal anses vara olagligt enligt reglerna om offentlig upphandling är det t.ex. sannolikt att en del av de relaterade olagliga utgifterna har deklarerats för insatsen i fråga genom en ansökan om utbetalning eller en faktura som ingår i det granskade urvalet. De återstående utgifterna för den insatsen kan ha deklarerats i ansökningar om utbetalning eller fakturor som inte ingår i det urvalet, den populationen eller i föregående års population. Den rekommenderade metoden för att hantera kända fel är att extrapolera de slumpmässiga felen i urvalet (inklusive det fel som ledde till att det kända felet upptäcktes) till de totala utgifterna (utan att dra av beloppet för kända fel från populationen). I sådana fall läggs inte kända fel till den sammanlagda beräknade felfrekvensen. Anledningen till denna rekommendation är att avgränsningen av kända fel, till skillnad från systembetingade fel, vanligen görs på insatsnivå, där felet upptäcktes. Denna process ger inte bekräftelse på huruvida andra insatser som påverkas av denna typ av fel finns kvar i populationen. I detta fall bör det kända felet korrigeras på samma sätt som alla andra feltyper. Kända fel som rör tidigare år bör också korrigeras Slumpmässiga fel Efter revisionsmyndighetens bedömning av felen klassificeras de fel som inte anses vara systembetingade som slumpmässiga. Man utgår ifrån antagandet att slumpmässiga fel som upptäcks i det granskade urvalet troligen även förekommer i den ogranskade populationen, eftersom urvalet är representativt. Dessa fel ska därför ingå i den beräknade felfrekvensen se avsnitt 2.5 i denna vägledning. Uträkningen av beräknade slumpmässiga fel skiljer sig åt beroende på vilken statistisk urvalsmetod som valts, vilket beskrivs i vägledningen om urval Anomalier Ett fel som bevisligen inte är representativt för populationen kallas anomali. Vidare sägs att ett statistiskt urval är representativt för populationen, och därför bör anomalier endast rapporteras under ytterst sällsynta och välmotiverade omständigheter. Genom att begreppet används så ofta utan någon välgrundad motivering riskerar man att undergräva tillförlitligheten hos beräkningen av den 9/31

10 sammanlagda beräknade felfrekvensen och revisionsmyndighetens revisionsyttrande. Enligt ISA 530 måste revisionsmyndigheten i den årliga kontrollrapporten med en hög grad av säkerhet visa att en sådan anomali inte är representativ för populationen och förklara vilka kompletterande revisionsåtgärder den vidtog för att komma fram till förekomsten av en anomali. Följande anges i ISA 530: A.19 När en felaktigt redovisad post har fastställts vara en anomali kan denna utelämnas från beräkningen av felaktigt redovisade poster i populationen. Effekten av en sådan felaktigt redovisad post ska dock, om den inte har korrigerats, fortfarande beaktas utöver beräkningen av de felaktigt redovisade poster som inte anses vara anomalier. A.22 Vid en detaljgranskning utgör de beräknade felaktigt redovisade posterna plus de felaktigt redovisade poster som har fastställts vara anomalier, om sådana finns, revisorns bästa uppskattning av felaktigt redovisade poster i populationen. När de beräknade felaktigt redovisade posterna plus felaktigt redovisade poster som har fastställts vara anomalier, om sådana finns, överstiger den gräns som anses godtagbar för felaktigt redovisade poster ger urvalet inte ett tillräckligt underlag för att dra slutsatser om den population som har granskats. ( ) Detta innebär att när revisionsmyndigheten beslutar sig för att utelämna en anomali vid uträkningen av den beräknade felfrekvensen ska anomalibeloppet läggas till vid uträkningen av den sammanlagda beräknade felfrekvensen om denna inte har korrigerats, i enlighet med avsnitt 5.1 i denna vägledning. Om anomalin har korrigerats innan den berörda årliga kontrollrapporten lämnas in till kommissionen ska den inte räknas med i den sammanlagda beräknade felfrekvensen. På grund av en anomalis exceptionella karaktär ska denna metod i enlighet med ovannämnda revisionsstandard bara tillämpas på just anomalier. En särskild situation kan uppstå om revisionsmyndigheten påträffar en oriktighet i en insats (t.ex. bristande överensstämmelse med reglerna om offentlig upphandling rörande ett specifikt avtal), samtidigt som samma population dessutom påverkas av en anomali. I sådana fall ska det slumpmässiga felet beräknas på grundval av populationen och anomalin i samma uträkning läggas till den sammanlagda beräknade felfrekvensen, om den inte korrigeras innan den årliga kontrollrapporten lämnas in. Detta beror på att det slumpmässiga felet representerar andra möjliga fel i populationen. Det bör därför extrapoleras till populationens återstående utgifter för att man ska kunna göra en korrekt uppskattning av den sammanlagda beräknade felfrekvensen Sammanlagd beräknad felfrekvens Revisionsmyndigheten bör ange den sammanlagda beräknade felfrekvensen i den årliga kontrollrapporten, så att den kan jämföras med signifikansnivån för att dra en slutsats om huruvida den population från vilken det slumpmässiga urvalet gjordes är felaktigt redovisad eller ej 3. Den sammanlagda beräknade felfrekvensen motsvarar 3 Följande anges i artikel 17.4 andra stycket i kommissionens förordning (EG) nr 1828/2006 och i artikel 43.4 andra stycket i kommissionens förordning (EG) nr 498/2007: "I operativa program där 10/31

11 den uppskattade effekten av felen i förvaltnings- och kontrollsystemen, i procent av populationen för år N. Det sammanlagda beräknade felet bör därför avspegla den analys som revisionsmyndigheten gjort av de fel som upptäckts under de revisioner av insatser som gjorts enligt artikel 62.1 b i förordning (EG) nr 1083/2006 och artikel 61.1 b i förordning (EG) nr 1198/2006. Den sammanlagda beräknade felfrekvensen motsvarar summan av relevanta komponenter (dvs. beräknade slumpmässiga fel, systembetingade fel och ej korrigerade anomalier) dividerat med populationen år N se flödesschemat i bilaga 1 till denna vägledning. Om systembetingade fel identifieras i det granskade urvalet och deras utsträckning i den ogranskade populationen avgränsas med precision läggs de systembetingade fel som rör populationen till det sammanlagda beräknade felvärdet, vilket nämns ovan. Om en sådan avgränsning inte görs innan den årliga kontrollrapporten överlämnas ska de berörda systembetingade felen behandlas som slumpmässiga fel vid uträkningen av beräknade slumpmässiga fel GEMENSAMMA SYSTEM OCH OLIKA REVISIONSYTTRANDEN PER PROGRAM Information om den sammanlagda beräknade felfrekvensen bör ingå i det avsnitt i den årliga kontrollrapporten som rör revisioner av ett statistiskt urval av insatser. Den tabell över deklarerade utgifter och revision av urval som ska bifogas den årliga kontrollrapporten (enligt tabell 9 i bilaga VIII till förordning (EG) nr 1828/2006) ska visa den sammanlagda beräknade felfrekvensen se bilaga 2 till detta dokument. Den årliga kontrollrapporten lämnas till kommissionen via SFC2007. Modulen i SFC2007 innehåller ovannämnda tabell, som fylls i av revisionsmyndigheten. Uppgifterna om den sammanlagda beräknade felfrekvensen ska föras in i en separat kolumn, efter kolumnen Oriktiga utgifter i det slumpmässiga urvalet belopp och procentandel (felfrekvens). Även om det rent metodmässigt är korrekt att ange en enda sammanlagd beräknad felfrekvens för de program som ingår i ett gemensamt förvaltnings- och kontrollsystem är det inte alltid säkert att samma yttrande kan användas för alla program i det systemet. I artikel 62.1 d i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 anges följande: Om ett gemensamt system tillämpas på flera operativa program, kan de uppgifter som avses i led i samlas i en enda rapport, och yttrandet och utlåtandet som utarbetats enligt leden ii och iii kan omfatta alla de berörda operativa programmen [kursivering tillagd]. den beräknade felfrekvensen ligger över signifikansnivån skall revisionsmyndigheten analysera dess betydelse och vidta nödvändiga åtgärder samt lägga fram lämpliga rekommendationer i den årliga kontrollrapporten. 4 De fel som påträffas under systemrevisioner (kontrolltestning) läggs inte till det sammanlagda beräknade felet, utan ska korrigeras och anges i avsnitt 4 i den årliga kontrollrapporten. De slutsatser som dras från systemrevisionerna bör beaktas i det revisionsyttrande som lämnas i den årliga kontrollrapporten, tillsammans med resultatet av revisionen av insatserna. 11/31

12 Om revisioner av system eller analysen av de fel som upptäcktes i det slumpmässiga urvalet för ett gemensamt förvaltnings- och kontrollsystem visar på särskilda brister i ett specifikt program som ingår i det systemet kan revisionsmyndigheten därför välja att avge att annat yttrande för just detta program. I SFC2007 är det möjligt för revisionsmyndigheten att avge olika revisionsyttranden för varje program, även om de tillhör samma förvaltnings- och kontrollsystem. I sådana fall bör revisionsmyndigheten i den årliga kontrollrapporten lämna en förklaring av de revisionsbevis som stöder de olika revisionsyttrandena för det eller de program som har skiljts ut från bedömningen av det gemensamma förvaltnings- och kontrollsystem som de tillhör. För att revisionsmyndigheten ska ha tillräckliga revisionsbevis för att kunna utarbeta olika revisionsyttranden för program som ingår i ett gemensamt förvaltnings- och kontrollsystem (även med tanke på räkenskapernas avslutande 5 ) rekommenderar kommissionen att revisionsmyndigheten, när olika resultat förväntas för några av de berörda programmen, planerar sitt arbete för att uppnå rimlig säkerhet för det eller de specifika programmen. Detta kan åstadkommas genom att säkerställa ett representativt strata som omfattar respektive deklarerade utgifter. Om statistiska urval används för att välja ut det slumpmässiga urvalet för det gemensamma förvaltnings- och kontrollsystemet gäller tumregeln att minst 30 urvalsenheter för dessa strata ska användas. För icke-statistiska urval gäller de alternativ som presenteras i vägledningen om urval. 4. OTILLRÄCKLIGA REVISIONSYTTRANDEN Kommissionen anser att bland annat följande fall utgör otillräckliga revisionsyttranden: Yttranden utan reservation trots att det inte utfördes någon revisioner av insatser beträffande utgifter för år N. Yttrande utan reservation trots att revisionsmyndigheten inte har granskat alla insatser i urvalet. Yttranden utan reservation trots att den sammanlagda beräknade felfrekvensen låg över signifikansnivån, och/eller betydande brister hade upptäckts vid systemrevisionerna, utan att de nationella myndigheterna vidtog lämpliga åtgärder (jfr avsnitt 5 i denna vägledning) för att korrigera bristerna innan yttrandet avgavs. Uttalande om att revisorn avstår från att ta ställning eftersom de kontradiktoriska förfarandena i samband med revisioner av insatser inte hade avslutats. 5. KORRIGERANDE ÅTGÄRDER 5 Vid räkenskapernas avslutande måste det finnas tillräckligt med revisionsbevis för varje program, jfr artikel 17.5 första stycket i förordning (EG) nr 1828/2006 (för Eruf, Sammanhållningsfonden och ESF) och artikel 43.5 i förordning (EG) nr 498/2007 (för EFF). 12/31

13 5.1. Användning av korrigerade fel för att avgöra vilken typ av revisionsyttrande som ska lämnas Alla fel bör korrigeras, inklusive slumpmässiga och systembetingade fel samt anomalier 6. När det gäller yttranden utan reservation ska de utgifter som deklarerats till kommissionen korrigeras så att den kvarstående felprocenten för utgifterna för det granskade året är under eller lika med 2 % och de identifierade systemsvagheterna begränsas till en lämplig nivå för att säkerställa att fel förbyggs i framtida utgiftsdeklarationer. Kvarstående felprocent motsvarar sammanlagd beräknad felfrekvens minus de finansiella korrigeringar som medlemsstaten kan ha tillämpat när det gäller de fel som revisionsmyndigheten upptäckt under sin revision av verksamheten, inklusive beräknade slumpmässiga fel eller systembetingade fel. Dessa korrigeringar görs vanligen efter det att den sammanlagda felfrekvensen har fastställts. Finansiella korrigeringar som tillämpas av medlemsstaterna efter det att revisionsmyndigheten tagit ur sitt urval och före det att den sammanlagda felfrekvensen har fastställts av revisionsmyndigheten kan dock också dras av från den kvarstående felprocenten, om syftet med sådana korrigeringar är att minska de risker som identifierats genom den sammanlagda beräknade felfrekvensen. Ett typiskt exempel är när korrigeringar görs på grundval av förvaltningsmyndighetens arbete med att fastställa omfattningen av systembetingade felaktigheter som upptäckts av revisionsmyndigheten i dess revisioner av insatser. Förutom den yrkesmässiga bedömning som revisionsmyndigheten tillämpar när den överväger de finansiella korrigeringar som bör göras i beräkningen av kvarstående felprocent, måste den ha rimlig säkerhet att de finansiella korrigeringar som övervägs i den kvarstående felprocenten verkligen utgör korrigeringar av oriktiga utgifter, och inte t.ex. korrigeringar av skrivfel, återföringar i kontona som inte motsvarar finansiella korrigeringar, intäkter från intäktsgenererande projekt, överföringar av insatser från ett program till ett annat (eller inom ett program) eller förvaltningsbeslut om att ställa in projekt som inte har något att göra med de oriktigheter som påträffats i detta projekt. Korrigeringar som har samband med enskilda oriktigheter 7 som inte ingår som sådana i den sammanlagda beräknade felfrekvensen (t.ex. det särskilda fallet med anomalier som korrigeras innan den årliga kontrollrapporten lämnas in, oriktigheter som redan upptäckts och åtgärdats av det förmedlande organet/förvaltningsmyndigheten/den attesterande myndigheten men som ännu inte hade korrigerats när revisionsmyndigheten gjorde urvalet 8 ) bör inte räknas med i den kvarstående felprocenten, så att den inte underskattas När det gäller kända fel, se två sista styckena i avsnitt 2.2. En enskild oriktighet är ett engångsfel som är oberoende av andra fel i populationen eller brister i systemen, jfr avsnitt 1.4 i kommissionens beslut av den 19 oktober 2011 om godkännande av riktlinjer omfattande principerna och kriterierna samt vägledande skalor som ska tillämpas vid kommissionens finansiella korrigeringar i enlighet med artiklarna 99 och 100 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli Enligt villkor som beskrivs i avsnitt i denna vägledning. 13/31

14 Enligt artikel 70 i förordning (EG) nr 1083/2006 och artikel 70 i rådets förordning (EG) nr 1198/2006, ska medlemsstaterna (förvaltningsmyndigheten eller den attesterande myndigheten, enligt förvaltnings- och kontrollsystemet) korrigera och återkräva belopp som felaktigt betalats ut. Medlemsstaterna har två val: Antingen drar de in de oriktiga utgifterna från programmet så snart felet upptäcks, genom att dra av de oriktiga utgifterna från nästa utgiftsdeklaration, och på så sätt frigöra EU-anslag till andra insatser. Eller så behåller de tills vidare utgifterna i programmet, i avvaktan på förfarandet för att återkräva det felaktigt utbetalda stödet från stödmottagarna, och drar av utgifterna från nästa utgiftsdeklaration först när beloppet har drivits in från stödmottagaren. När det gäller revisionsyttrandet anses fel vara korrigerade i följande fall: 1. När det oriktiga beloppet har dragits av (genom tillbakadragande eller indrivning) från en ansökan om en mellanliggande utbetalning som lämnats in till kommissionen innan den årliga kontrollrapporten färdigställts. 2. När utgifterna i fråga har korrigerats (eller håller på att korrigeras) på nationell nivå (innan den årliga kontrollrapporten färdigställts) genom en av tre metoder: a) ett formellt åtagande från det behöriga organet (förvaltningsmyndigheten eller den attesterande myndigheten) som har anmälts till revisionsmyndigheten och/eller kommissionen, med en angivelse om att de oriktiga utgifterna kommer att korrigeras i den påföljande anmälan om mellanliggande betalning, b) tillbakadragandet har registrerats på nationell nivå i den attesterande myndighetens redovisnings- och övervakningssystem, c) medlemsstaten har inlett förfarandet för att driva in de oriktiga utgifterna från stödmottagaren eller stödmottagarna 9. Revisionsmyndigheten bör informeras om de faktiska korrigeringar som gjorts Korrigeringsåtgärder som senare händelser Grundat på analysen av de resultat av revisionerna av system och insatser som revisionsmyndigheten har rapporterat måste medlemsstaten (förvaltningsmyndigheten eller den attesterande myndigheten i enlighet med förvaltnings- och kontrollsystemet) vidta nödvändiga korrigerings- och uppföljningsåtgärder. Förekomsten av en sammanlagd beräknad felfrekvens över signifikansnivån i ett förvaltnings- och kontrollsystem som är klassificerat i kategori 3 eller 4 bekräftar att det finns allvarliga brister i systemet. För att minska risken för väsentliga fel i framtida utgiftsdeklarationer bör de ansvariga myndigheterna i sådana fall åta sig att genomföra en plan för att åtgärda de systembetingade bristerna inom strikt 9 Detta innebär att ett betalningskrav har utfärdats av det ansvariga organet. 14/31

15 fastställda frister. En klar och tydlig beskrivning av åtgärdsplanen ska ingå i den årliga kontrollrapporten. Denna åtgärdsplan kan endast bedömas av revisionsmyndigheten som en senare händelse och effekterna ska därför beaktas när revisionsyttrandet upprättas om åtgärderna har vidtagits effektivt och revisionsmyndigheten har klara bevis på att så är fallet. Om de korrigerande åtgärderna vidtas innan den årliga kontrollrapporten lämnas in till kommissionen och revisionsmyndigheten har tillräckliga bevis på detta (jfr avsnitt 5.1) kan sådana korrigerande åtgärder anses utgöra senare händelser som har inträffat efter revisionsperioden. Sådana senare händelser bör rapporteras i den årliga kontrollrapporten för att visa att de upptäckta felen har följts upp på lämpligt sätt av de nationella myndigheterna. Revisionsmyndigheten kan beakta sådana händelser när den fastställer säkerhetsnivån och i revisionsyttrandet. Såsom anges i den tidigare vägledningen om årliga kontrollrapporter kan vissa senare händelser ha en viktig inverkan på förvaltnings- och kontrollsystemens funktion och/eller vilka reservationer som ska göras (yttrande med reservation eller negativt yttrande) och revisionsmyndigheten kan därför inte bortse från dessa. Det kan röra sig om antingen positiva åtgärder (t.ex. korrigeringsåtgärder som vidtagits efter revisionsperioden) eller händelser som har en negativ inverkan (t.ex. brister i systemet eller fel som upptäckts efter revisionsperioden). Om korrigeringsåtgärderna avser korrigering av oriktiga utgifter kan revisionsmyndigheten endast ta hänsyn till sådana korrigeringar för de ändamål som nämns ovan om de relaterade utgifterna har korrigerats enligt avsnitt Korrigering av varje typ av fel För kommissionens del är korrigeringar av varje typ av fel det bästa alternativet vid förekomst av systembetingade fel. Analys och korrigering av varje typ av fel är den metod som ligger närmast den felbedömning som krävs enligt de internationella revisionsstandarderna, närmare bestämt ISA 530. Revisionsmyndigheten bör därför sträva efter att planera sitt arbete så att medlemsstaten kan tillämpa detta alternativ i tid före inlämnandet av den årliga kontrollrapporten. Såsom nämns i avsnitt 2.2 bör revisionsmyndigheten bedöma de fel den finner i sina revisioner av insatser. Om systembetingade fel upptäcks och när det gäller den årliga kontrollrapporten, ska revisionsmyndigheten bekräfta följande: 1. De totala utgiftsbelopp som har deklarerats till kommissionen som påverkas av dessa systembetingade fel har fastställts, och de ansvariga myndigheterna vidtar de nödvändiga finansiella korrigeringarna så snabbt som möjligt. Avgränsningen av det systembetingade felet i de ogranskade utgifterna kan utföras av förvaltningsmyndigheten under överinseende av revisionsmyndigheten. I praktiken innebär denna övervakning att revisionsmyndigheten måste granska kvaliteten på förvaltningsmyndighetens arbete och ge en uttrycklig bekräftelse i den årliga kontrollrapporten på att det utförda arbetet håller godtagbar standard och att slutsatserna är lämpliga. 2. För att minska risken för väsentliga fel i framtida utgiftsdeklarationer bör de ansvariga nationella myndigheterna åta sig att genomföra en plan för att åtgärda de systembetingade bristerna inom strikt fastställda frister. En klar och tydlig beskrivning av åtgärdsplanen ska ingå i den årliga kontrollrapporten. 15/31

16 Slumpmässiga fel kan antingen vara den enda källan till de fel som identifierats i det granskade urvalet eller förekomma utöver de systembetingade felen. Förvaltningsmyndigheten bör räkna ut de utgifter som ligger i riskzonen genom att tillämpa den beräknade felfrekvensen (i förhållande till de slumpmässiga fel som påträffats i det granskade urvalet av insatser och som räknats ut med beaktande av tillägg 1 till vägledningen om urval) på den population som berörs av de slumpmässiga felen. Detta bör göras med hjälp av den formel som anges i avsnitt Extrapolerad finansiell korrigering 10 Om analysen av de fel som revisionsmyndigheten har upptäckt i sina revisioner av insatser inte identifierar systembetingade fel eller anomalier (eller om bedömningen inte slutfördes i tid för den årliga kontrollrapporten) får medlemsstaten 11 efter att ha tagit fram den sammanlagda beräknade felfrekvensen besluta att eliminera oriktiga deklarerade utgifter för att säkerställa en kvarstående felprocent under eller lika med 2 %. Detta ger revisionsmyndigheten möjlighet att avge ett yttrande utan reservation, med förbehåll för de kriterier som anges i avsnitt 6, under förutsättning att revisionsmyndigheten i den årliga kontrollrapporten kan bekräfta att de brister i förvaltnings- och kontrollsystemet som ger upphov till felen över signifikansnivån har lösts eller korrigerande åtgärder har vidtagits, enligt beskrivningen i avsnitten 5.2 och 5.3. I det fall en extrapolerad finansiell korrigering tillämpas på grundval av den beräknade slumpmässiga felfrekvensen (om den sammanlagda beräknade felfrekvensen endast utgörs av slumpmässiga fel) tillämpas den beräknade felfrekvensen på hela populationen. Det resulterande beloppet minskas därefter med de fel som upptäckts i urvalet (som ska korrigeras separat 12 ), vilket kommer att motsvara beloppet för den nödvändiga extrapolerade korrigeringen. Detta förutsätter att det enklaste scenariot tillämpas, där revisionsmyndigheten inte har upptäckt några systembetingade fel inom ramen för sina revisioner av insatser Detta påverkar inte ytterligare bedömningar av kommissionen om den samlade kvarstående risken är högre än 2 % vid tidpunkten för den årliga kontrollrapporten och den fleråriga perioden. I sådana fall kan kommissionen begära ytterligare korrigerande åtgärder, eftersom detta kan tyda på att de risker som revisionsmyndigheten identifierat under programmets löptid ännu inte (har) korrigerats i förvaltnings- och kontrollsystemen för programmet i fråga. Förvaltningsmyndigheten eller den attesterande myndigheten, enligt förvaltnings- och kontrollsystemet. Fel i urvalet korrigeras endast en gång. I beräkningen av den finansiella korrigeringen bör de korrigeringar som görs när det gäller de systembetingade felen dras av från den extrapolerade finansiella korrigeringen. Om revisionsmyndigheten upptäcker systembetingade fel i sina revisioner av insatser och dessa fel är avgränsade för hela populationen (jfr avsnitt 2.2) innebär detta att revisionsmyndigheten, när den extrapolerar de slumpmässiga fel som påträffats i urvalet till populationen, bör dra av beloppet för systembetingade fel från populationen om detta värde ingår i beräkningsformeln. Detta förklaras i detalj i tillägg 1 till vägledningen om urval. 16/31

17 Under ovannämnda förutsättningar skulle kommissionen anse en extrapolerad finansiell korrigering som lämplig när den räknas ut inom gränserna för intervallet mellan A och B: A: Extrapolerad finansiell korrigering = beräknat slumpmässigt fel fel i urvalet. B: Extrapolerad finansiell korrigering = beräknat slumpmässigt fel (population*2 %) fel i urvalet. Exempel: Beräknad frekvens för slumpmässiga fel: 4 % Population: miljoner euro Fel i urvalet (redan korrigerade): 3 miljoner euro Korrigering av mellan 37 miljoner euro och 17 miljoner euro: A: 37 miljoner euro = (4 % * miljoner euro) -3 miljoner euro B: 17 miljoner euro = (4 % * miljoner euro) (2 % * 1 000) -3 miljoner euro 6. SAMMANLAGD BERÄKNAD FELFREKVENS OCH SÄKERHET ANGÅENDE FÖRVALTNINGS- OCH KONTROLLSYSTEMENS FUNKTION När det gäller det revisionsyttrande som ska upprättas av revisionsmyndigheten grundas säkerheten att förvaltnings- och kontrollsystemet fungerar korrekt på de kombinerade resultaten av både revisioner av system och insatser. Såsom anges i bilaga VII till förordning (EG) nr 1828/2006 och som även nämns i avsnitt 8 i vägledningen om årliga kontrollrapporter och yttranden från 2009, är revisionsmyndigheten i händelse av ett yttrande med reservationer skyldig att ange den uppskattade effekten av denna reservation. I denna vägledning anges vidare att kvantifieringen av effekten kan antingen göras på grundval av den beräknade felfrekvens som har fastställts för utgifterna under det tillämpliga referensåret, eller genom ett schablonbelopp, med beaktande av all information som revisionsmyndigheten kan ha till sitt förfogande. Revisionsmyndigheten kan också i den relevanta punkten i yttrandet beskriva om effekten av reservationerna är begränsad eller väsentlig. Kvantifieringen av effekter kan göras antingen på grundval av sammanlagd beräknad felfrekvens (eller kvarstående felprocent om korrigerande åtgärder ha vidtagits av medlemsstaten innan den årliga kontrollrapporten slutförs) som fastställs för år N, eller med schablonbelopp, med hänsyn till all information som fanns tillgänglig för revisionsmyndigheten när den upprättade revisionsyttrandet. Uppskattningen av effekten av reservationen som begränsad anses lämplig när reservationen rör oriktigheter (som ännu inte hade korrigerats när den årliga kontrollrapporten lämnades in till kommissionen), som motsvarar utgifter över 2 % men under 5 % av de totala certifierade utgifterna för år N. Om dessa oriktigheter överskrider 5 % av de totala certifierade utgifterna för år N, bör den motsvarande reservationen anses vara väsentlig. Samma resonemang gäller när det exakta beloppet för oriktigheterna inte kan kvantifieras precist av revisionsmyndigheten och ett schablonbelopp används. Så kan vara fallet i händelse av systembrister. 17/31

18 Alla fel bör kvantifieras av revisionsmyndigheten. I allmänhet ska alla fel som påträffas i det slumpmässiga urval som används för revisioner av insatser beaktas i uträkningen av den sammanlagda beräknade felfrekvensen, med undantag för anomalier (jfr avsnitt 2.4) och de särskilda fall som beskrivs i avsnitten och 7.5. Utan en sådan kvantifiering kan den sammanlagda beräknade felfrekvensen inte anses tillförlitlig, eftersom den förmodligen underskattas på grund av de fel som inte kvantifierades. I så fall ska ett revisionsyttrande med reservation avges. De fel som ingår i den sammanlagda beräknade felfrekvensen ska avse fel som rapporterats i en slutlig revisionsberättelse, dvs. efter att det kontradiktoriska förfarandet mellan revisionsmyndigheten och revisionsobjektet har avslutats. När det är motiverat, och när ett sådant kontradiktoriskt förfarande inte har avslutats innan den årliga kontrollrapporten överlämnas, kan detta innebär en begränsning av omfattningen och revisionsmyndigheten kan utifrån sin yrkesmässiga bedömning avge ett yttrande med reservation. Kvantifieringen 14 av reservationen i revisionsyttrandet kan beräknas på grundval av det högsta felbelopp som revisionsmyndigheten anser vara rimlig på grundval av den information som den har tillgång till. Den sammanlagda beräknade felfrekvens som anges i den årliga kontrollrapporten bör vara felfrekvensen innan några korrigeringar tillämpats av medlemsstaterna till följd av de revisioner av insatser som utförts av revisionsmyndigheten. Revisionsmyndighetens revisionsyttrande grundas på den sammanlagda beräknade felfrekvensen och på de korrigerande åtgärder som medlemsstaterna kan ha tillämpat innan den årliga kontrollrapporten lämnades in, enligt avsnitt Erfarenheten visar att kopplingen mellan revisionsyttrandet (om huruvida förvaltningsoch kontrollsystemet fungerar korrekt samt utgifternas laglighet och korrekthet) samt de slutsatser som dras av revisionerna av system och insatser vanligen motsvarar det mönster som beskrivs nedan. Följande tabell är vägledande, vilket innebär att revisionsmyndigheterna måste använda sin yrkesmässiga bedömning, särskilt för situationer som inte beskrivs nedan. Såsom anges i avsnitt 5 kan korrigerande åtgärder avse finansiella korrigeringar (för att uppnå en kvarstående felprocent under eller lika med 2 %) eller förbättringar avsedda att åtgärda brister i förvaltnings- och kontrollsystemen (som inte omfattas av de finansiella korrigeringarna) eller en kombination av båda. Revisionsyttrande Revisionsmyndighetens bedömning av Se avsnitt 7 i vägledningen om årliga kontrollrapporter och yttranden. I det särskilda fallet när en oriktig utgift redan har upptäckts och de nationella myndigheterna har vidtagit åtgärder (men inte hunnit korrigera oriktigheten innan urvalet gjordes) kan revisionsmyndigheten besluta att utelämna denna oriktighet när den beräknar felen i urvalet i förhållande till populationen, om vissa villkor är uppfyllda (jfr avsnitt 7.1.1). Revisionsmyndigheten bör i den årliga kontrollrapporten, i avsnittet om revisioner av insatser, ange om denna situation har uppstått, beloppet för de utgifter som berörs av oriktigheten i fråga och om den har korrigerats eller ej. 18/31

19 förvaltnings- och kontrollsystemens funktion (resultat av systemrevisioner) Sammanlagd beräknad felfrekvens (resultat revisioner insatser) av av Medlemsstatens genomförande 16 av de korrigerande åtgärder som krävs 1- Utan reservation Kategori 1 eller 2 och TPER 2 % 2-Med reservation (reservationerna har en begränsad effekt) 3- Med reservation (reservationerna har en väsentlig effekt) kategori 2 kategori 3 och/eller 2 % <TPER 5 % och/eller 5 % <TPER 10 % 4- negativt kategori 4 och/eller TPER > 10 % Genomförda korrigeringar (t.ex. fel i urvalet). Utom om lämpliga korrigerande åtgärder (inklusive extrapolerade finansiella korrigeringar) genomförts (yttrande utan re möjligt). Korrigerande åtgärder har inte genomförts helt (inklusive om extrapoler finansiella korrigeringar genomförts men systembristerna kvarstår Korrigerande åtgärder har inte genomförts helt (inklusive om extrapoler finansiella korrigeringar genomförts men systembristerna kvarstår Om revisionsmyndigheten anser att förvaltnings- och kontrollsystemet tillhör kategori 2 och den sammanlagda beräknade felfrekvensen ligger under signifikansnivån 2 % får yttrandet avges utan reservation. Om förvaltnings- och kontrollsystemet klassificeras i kategori 1 eller 2 och/eller den sammanlagda beräknade felfrekvensen ligger över 2 % tyder detta emellertid på att förvaltnings- och kontrollsystemet, trots den relativt positiva bedömning som revisionsmyndighetens systemrevisioner har resulterat i, i praktiken inte är tillräckligt effektivt för att förhindra, upptäcka och korrigera oriktigheter och driva in felaktigt utbetalda belopp. I så fall anses därför ett yttrande med reservation lämpligast 17. Om den kvarstående felprocenten är lägre eller lika med 2 % och korrigerande åtgärder har vidtagits av medlemsstaterna innan den årliga kontrollrapporten lämnas in till Jfr avsnitt 5 i den här vägledningen. Uttrycket anses lämpligast innebär att revisionsmyndighetens yrkesmässiga bedömning krävs för att komma fram till en lämplig slutsats om dess arbete. 19/31

20 kommissionen (jfr avsnitt 5.2) kan revisionsmyndigheten dock avge ett yttrande utan reservation. Ett yttrande med reservation bör avges när förvaltnings- och kontrollsystemet faller inom kategori 3 och/eller den sammanlagda beräknade felfrekvensen är över 2 %, förutom när den kvarstående felprocenten är under eller lika med 2 % och korrigerande åtgärder (inklusive åtgärder i fråga om systembrister) har genomförts innan den årliga kontrollrapporten slutförs. I sådana fall kan revisionsmyndigheten avge ett yttrande utan reservationer. En sammanlagd beräknad felfrekvens över 5 % och/eller ett förvaltnings- och kontrollsystem i kategori 3 eller 4 bör föranleda ett yttrande med reservationer. En sammanlagd beräknad felfrekvens över 10 % och/eller ett förvaltnings- och kontrollsystem i kategori 4 föranleder vanligen ett negativt yttrande. 7. SPECIALFALL 7.1. Fel som revisionsmyndigheterna upptäcker i utgifter som även ansågs vara oriktiga av förvaltningsmyndigheten, det förmedlande organet eller den attesterande myndigheten Oriktigheter som redan upptäcktes och behandlades av det förmedlande organet/förvaltningsmyndigheten/den attesterande myndigheten, men som inte korrigerades innan revisionsmyndigheten gjorde sitt urval Som anges ovan ska man i regel ta hänsyn till alla upptäckta oriktigheter när man räknar ut den beräknade felfrekvensen och rapportera detta i den årliga kontrollrapporten. Detta innefattar även sådana oriktigheter som revisionsmyndigheten upptäckte (vid sina revisioner av insatser), men som redan hade upptäckts av ett annat nationellt organ (det vill säga förvaltningsmyndigheten, det förmedlande organet eller det attesterande organet) innan revisionsmyndigheten gjorde sitt urval, dock utan att medlemsstaten korrigerade oriktigheterna innan den lämnade in den årliga kontrollrapporten 18. Kan det emellertid styrkas att de relevanta nationella myndigheterna (förvaltningsmyndigheten, det förmedlande organet eller den attesterande myndigheten) hade upptäckt oriktigheten och redan höll på att vidta lämpliga åtgärder(t.ex. inleda kravförfarandet) innan revisionsmyndigheten gjorde sitt urval, och att det felaktiga beloppet hade korrigerats innan den årliga kontrollrapporten lämnades in, får en sådan oriktighet undantas från beräkningen av urvalsfel i populationen. I alla händelser bör behandlingen av den berörda oriktigheten rapporteras och förklaras i avsnittet om revisioner av insatser i den årliga kontrollrapporten, 18 Som tidigare nämnts kan denna korrigering göras genom att de oriktiga utgifterna dras av (genom indragning eller indrivning) från en utgiftsdeklaration som har lämnats till kommissionen eller genom att utgiften i fråga bokförs som pengar som ska betalas tillbaka i den attesterande myndighetens redovisningssystem. 20/31

21 eftersom en sådan korrigering kommer att påverka den samlade kvarstående risk som kommissionen beräknat för den årliga verksamhetsrapporten. I princip ska förvaltningsmyndigheten se till att dess förvaltningskontroller (administrativa kontroller och kontroller på plats) utförs på ett sätt som gör det möjligt att förhindra, upptäcka och korrigera oriktigheter innan utgifterna deklareras till kommissionen. Eftersom systemet är flerårigt kan det vara möjligt att upptäcka fel genom kontroller på plats som inte upptäckts tidigare under skrivbordstesterna Oriktigheter som upptäcktes vid det förmedlande organets eller förvaltningsmyndighetens kontroller, men som inte korrigerades tillräckligt innan revisionsmyndigheten gjorde sitt urval Under en revision upptäcker revisionsmyndigheten att en oriktighet upptäckts tidigare under en kontroll av ett annat organ, men den korrigeringsfrekvens som tillämpades var lägre än den korrigeringsfrekvens som revisionsmyndigheten anser att det förmedlande organet eller förvaltningsmyndigheten borde ha tillämpat. I denna situation ska skillnaden i det belopp som blir följden av korrigeringen vid den frekvens som har fastställts av revisionsmyndigheten och det belopp som faktiskt korrigeras (i deklarationen till kommissionen innan revisionsmyndigheten gjorde sitt urval) beaktas i uträkningen av den sammanlagda beräknade felfrekvensen Oriktigheter som rör utgifter som har dragits tillbaka efter det att revisionsmyndigheten hade gjort sitt urval Efter det att revisionsmyndigheten gjort sitt urval av insatser kan den identifiera oriktiga utgifter i de insatser som ska granskas som har dragits tillbaka eller deattesterats av medlemsstaten. När det gäller de praktiska arrangemang som revisionsmyndigheten ska tillämpa vid kontroller på plats kan två olika situationer uppstå: (1) Om de deattesterade oriktiga utgifterna rör alla utgifter i en viss insats som ingår i det urval som revisionsmyndigheten har gjort är detta organ inte skyldigt att på plats granska en sådan insats. Urvalet bör inte ändras, dvs. insatsen i fråga bör inte ersättas av en annan insats. (2) Om de oriktiga utgifter som deattesterats enbart rör en del av utgifterna för en viss insats som ingår i det urval som revisionsmyndigheten har gjort ska detta organ granska insatsen på plats för att upptäcka om den del som inte har deattesterats är utan fel. I båda fallen ska man ta hänsyn till de oriktiga utgifterna i felfrekvensen Kvittning med hjälp av en utgiftsbuffert på projektnivå För en viss insats kan en stödmottagare för år N deklarera större utgifter till förvaltningsmyndigheten (eller det förmedlande organet) än de som ursprungligen budgeterades år N. Detta utgör en utgiftsbuffert. Deklarationen av stödberättigande utgifter till kommissionen begränsas i alla händelser av det högsta belopp som anges i bidragsavtalet och den godkända budgeten för insatsen i fråga. Detta gäller utan att det påverkar tillämpningen av artikel 98 i förordning (EG) nr 1083/2006. Om medlemsstaten enligt denna bestämmelse beslutar att tillämpa en finansiell korrigering på en enskild insats genom att dra tillbaka hela eller delar av 21/31