Kommunikationsteori. Det finns naturligtvis både för och nackdelar med denna typ av berättande:

Transkript

1 Kommunikationsteori Ett budskap som förmedlas med hjälp av ljud och rörliga bilder Kan få en mycket stor genomslagskraft. Man har i mediet ett antal redskap som man kan kombinera på ett oerhört kraftfullt sätt för att nå sitt mål. Å andra sidan, så kan dessa verktyg ha motsatt verkan om dom inte används på rätt sätt. Linjärt berättande (i motsats till t.ex. interaktivt berättande) bygger på att man berättar en historia eller på annat sätt för fram ett budskap med en bestämd start och slutpunkt. Mottagaren har begränsade möjligheter att påverka innehållet eller göra paus i berättandet. Det första som man kan tänka sig som exempel är vanligt dramatiskt berättande på film. Men det kan även röra sig om reportage, nyhetssändning och soffprogram. Det finns naturligtvis både för och nackdelar med denna typ av berättande: + Föra fram känslor och stämningar + Engagera + Skapa överblick + Visa verkligheten + Förklara svåra sammanhang - Passiv inlärningssituation - Dålig på att förmedla detaljfakta - Kräver uppstartningstid Analys I grunden för all kommunikation finns ett behov. Behovet att berätta, påverka, utbilda m.m. Behovet hos målgruppen behöver inte vara lika uttalat. Det är inte alltid som man aktivt söker sig till en speciell typ av information. Jämför t.ex. reklam. Vid utvärdering av behov ska man ställa sig frågan om det som jag vill förmedla eller sättet som det görs på tillför något nytt. Syftet styr till viss del valet av formen på budskapet. Är syftet att visualisera, konkretisera, påverka, underhålla o.s.v? Målet är naturligtvis att mottagaren ska ta till sig programmet. Det handlar om åskådarens behållning, t.ex. känsla och/eller kunskap. Vad har åskådaren med sig direkt efter programmet? Vad är den bestående känslan en vecka efter programmet? Målgruppen är viktig för rätt analys. Vilken ålder? Vilka förkunskaper? Vilka attityder, intressen och referensramar har man? Hur är visningssituationen? Sitter man hemma framför TV:n och kan zappa mellan kanalerna, eller sitter man i ett för ändamålet avsett visningsrum? Har det linjära berättandet samverkan med andra medier t.ex. trycksaker eller utställningsskärmar? Idé Idén är ett sätt att förpacka budskapet så att den får rätt form för ändamålet. Förpackningen syftar till att på effektivast möjliga sätt nå ut till den målgrupp som man önskar. Ofta handlar 1

2 det om att t.ex. en film andas ett budskap. Man kan dela in filmen/videon i flera övergripande former, t.ex.: fiction, lyrik, dokumentär/dramadokumentär, reportage, reklam, information, utbildning, underhållning, musikvideo m.fl. Kommunikationens villkor Det fria valet har naturligtvis stora fördelar. Men rädslan för att tittaren ska byta kanal gör att man inte vågar fördjupa sig i ämnen. Med nya mediakanaler ökas behovet av volym. Kanalerna måste fyllas med något. Kvantitet framför kvalitet. Risken är att innehållet tunnas ut. Det fria valet gör att du själv kan söka dig till den information som du är intresserad av, samtidigt som det är mycket lätt att sprida ny information. Risken är också att man aktivt väljer bort information som går emot dina egna förutfattade meningar. Att ständigt ges möjlighet att välja vinklad information kan skapa en grogrund för en fördjupad personlig likriktning eller fundamentalism om man så vill. En paradox i vårt täta mediabrus. Kommunikationens broar och raviner När man ska kommunicera via linjära medier, så finns ett antal fallgropar som minskar, eller helt eliminerar den förväntade effekten. De vanligaste fallgroparna kan rubriceras: Kannibalisering Redundans Känslofällan Osynlighetsfällan Logisk bubbla Haloeffekt Kannibalisering kan sammanfattas med att formen äter upp budskapet. Utmanande klädsel, känsloladdade bilder, störande bakgrund m.m. kan ta bort uppmärksamheten från det egentliga budskapet. Man kan dela upp begreppet i två skilda delar. Rikedoms-kannibalisering och fattigdoms-kannibalisering. Exempel på rikedoms-kannibalisering är när man i ett program brer på för mycket av avvikande bildspråk så att åskådaren inte uppfattar innehållet i berättartexten. Vi tittar alltid först på vad bilden berättar. Sedan kanske vi lyssnar också. Allra starkast fängslar bilderna om vi själva kan tänka oss att vara i den situation som visas. Rörliga bilder har starkare dragningskraft än stillbilder. Bilder av människor har starkare dragningskraft än bilder på djur. Röda och gula föremål uppmärksammar mer än andra färger o.s.v. 2

3 Fattigdoms-kannibalisering uppstår när uppmärksamheten från innehållet störs av felaktigheter, om speakern stakar sig, om bilden är dålig (omotiverat suddig eller skakig), om ljudet låter kraxigt m.m. Är man ovan att använda sin apparatur eller har dålig yrkesvana är risken att budskapet blir fattigdoms-kannibaliserat. Är man däremot mycket skicklig på att utnyttja sina tekniska resurser, så är risken att budskapet blir rikedoms-kannibaliserat. Det drunknar i alla tjusiga videoeffekter eller häftiga kameraåkningar. Här gäller som alltid att det är budskapet som ska styra valet av teknik och tekniska lösningar. All förmedling av ett budskap riskerar att bli föremål för kannibalisering. Speakerrösten kan ha en dialekt som man försöker att härleda. Musiken kan skapa associationsbanor hos olika människor. Speciellt om man använder kommersiell musik som produceras för konsumentmarknaden. Redundans innebär att man talar om för åskådaren det som redan är uppenbart. T. ex. man visar en bild på en apelsin och speakern talar om att "det här är en apelsin". Att på detta sätt dumförklara åskådaren gör att man snabbt tappar intresset. När man producerar en film ska man ha som riktlinje att berättelsen hela tiden ska sträva framåt. All ny information som tillförs skall bidra till att föra berättelsen framåt. Vi kan tänka oss att vi bygger ett hus. Varje liten del i huset bidrar till den färdiga byggnaden. I filmen kan vi byta ut byggnaden mot syftet. Detta innebär inte att vi hela tiden skall späcka vår framställning med ny information. Framåtrörelse kan också innebära att vi t.ex. belyser en uppgift från flera sidor, bygger upp stämningar eller en spänning. Men hela tiden ska man väga allt nytt material, om inte på guldvåg, så i alla fall på våg. En typ av redundans kan t.ex. bli resultatet av att man låter en copywriter, som normalt jobbar med utformning av broschyrtext, skriver ett speakermanus till en informationsfilm. Speakern berättar om allt som är av värde, på samma sätt som broschyrtexten skulle vara utformad, och lämnar inget över till bilden att illustrera. Resultatet blir, om man inte är uppmärksam, vad man brukar kalla bildsatt speaker. I detta fall är det bilden som talar om något som redan sägs i speakern. Detta är mycket vanligt i nyhetssammanhang där man främst har krav på tydlighet och inte heller har tid att bygga en berätardynamik mellan bild och ljud. Att vi accepterar detta som åskådare kan förklaras med att det som förmedlas engagerar oss på olika sätt. Man kan göra experimentet med att stå i ett angränsande rum och enbart lyssna på TV nyheterna. I de flesta fall ska man finna att man snappar det mesta av innehållet i nyheterna. Skulle vi däremot skruva ner ljudet och enbart titta på bilderna, så kommer vi att ha svårt att uppfatta innehållet i nyhetssändningen, utom möjligtvis vädret. Känslofällan. Människan är en känslovarelse, även om man inte upplever det själv. Även till synes rationella beslut fattas många gånger på känslomässiga grunder. Man har mycket lätt att glömma bort eller förringa argument som talar emot ett beslut fattat på känslor. Det är normalt mycket svårt att nå igenom med argumentation om denna inte också kryddas med faktorer som spelar på känslor. 3

4 Detta är faktorer som utnyttjas i religiösa, politiska och affärsmässiga sammanhang (reklam). Rädsla eller hopp om lycka är faktorer som ofta finns bakom vårt engagemang i en sak. I reklamen spelar man på sådana känslor. - Om du inte beställer idag, så blir det dyrare! - Om du inte gör så här, så blir du aldrig omtyckt! - Investera nu så blir du rik! - Köp det här, så vill alla bli dina vänner! Om vi bara försöker att nå ut med enbart förnuftiga argument, så är det risk för att vi bara når ett fåtal analytiskt tänkande människor. Osynlighetsfällan. Fyra faktorer spelar in om jag ska intressera mig för en nyhet. Det bör handla om något som jag inte kan påverka. Det bör ske här, där jag är. Det bör ske nu, strax, eller bör just ha skett. Det bör ske plötsligt. Minst tre av dessa faktorer bör finnas med för att en nyhet ska få genomslagskraft. Exempelvis Kuwaitkriget. Det var opåverkbart - icke självvalt. Det skedde här, d. v. s. i TVsoffan. Det skedde nu med hjälp av direktsändning och det inträffade plötsligt. Å andra sidan kan man jämföra FN:s senfärdighet i kriget i forna Jugoslavien. Kriget ansågs som självvalt. Flera grupper slogs mot varann. Det var bara att lägga ner vapnen. Det hade inte inträffat plötsligt. Man har ju varit osams där i flera hundra år. Det skedde inte här, utan i Jugoslavien. Vi fick i inledningsskedet inte så mycket bilder levererade till oss i TV-soffan. Logisk bubbla. Kan liknas vid förutfattade meningar. Vi har en åsikt i en fråga och är inte beredda att ta emot argument som bevisar motsatsen. Bubblan kan innehålla värderingar, kulturmönster, religion, ideologi, föreställningar, uppfattningar och fördomar. Det kan i vissa fall vara oerhört svårt att få hål på en logisk bubbla. Haloeffekter uppstår när man mer ser till vem som förmedlar ett budskap än till innehållet. Man lyssnar t.ex. mer på en professor som yttrar sig i ett ämne, även om det ligger utanför dennes normala kunskapsområde. Kill your darlings Det händer titt som tätt att man sitter med material till en film som man långt i förväg har bestämt att man ska ha med. Det kan vara en scen eller bild som man verkligen kämpat för att få precis som man vill ha den. Ofta har man med sig historien hur man skapat bilden i bakhuvudet. Det kan vara den där fantastiska utsikten som man fick kämpa i tre timmar för att komma upp till, eller den där lilla blomman som man fick hänga i krokig arm intill ett vattenfall för att kunna ta. Problemet är att den som sedan ska titta på materialet enbart ser resultatet av ens strapatser. Detta resultat är kanske inte alls i proportion till de umbäranden som krävdes för att skapa bilden. När man sammanställer ett material är det mycket viktigt att man försöker att sätta sig in i målgruppens förutsättningar. Dom ser och hör bara det som finns med i programmet och inget annat. Under dessa förutsättningar kanske det visar sig att ens favoritscener inte alls fungerar i sitt sammanhang. Att då refusera en sådan favoritbild eller scen kan vara extra svårt, men nödvändigt. 4

5 Att hela tiden försöka att sätta sig in i målgruppens förutsättningar måste hela tiden följa arbetet med att färdigställa en film. Den som skapar en film måste vara medveten om att man under arbetets gång blir mer och mer insatt i det ämne som filmen handlar om. Till slut är man expert. Även här gäller det att tänka på vilka som ska se på programmet. Det som jag tycker är självklart kanske inte är så själklart för målgruppen. Detta gäller även enstaka bilder. Komplexa bilder med mycket information är svåra att läsa av för en ovan betraktare. Det som har skapat programmet kan bilderna och vet var i bilden som man ska titta för att se den viktiga informationen. Men vet åskådaren var man ska titta i bilden? Här kan man utnyttja klippteknik och bildspråk för att underlätta för tittaren. Lägerbålskurvan Begreppet lägerbålskurvan faller tillbaka på hur det kan vara när ett gäng samlas runt ett lägerbål. Man samlas, samlar ihop ved, tänder elden, sjunger, berättar historier, grillar korv, käkar o.s.v. Varje enskild händelse kan graderas i hur trevlig den är. Vissa är lite trevligare än andra. Som oftast är det lite trevligare i inledningen av varje händelse. Men ganska snabbt avtar graden av trevlighet. Att samla ved kan vara kul en liten stund. Att sjunga sånger kan också vara kul, men inte hur länge som helst. Hela händelsförloppet kan illustreras med en kurva där graden av trevlighet illustreras som en funktion av tiden. Lägerbålskurvan fungerar även som illustration på hur man kan hålla en åskådare intresserad av ett program. I princip går den ut på att graden av spänning, intressanta uppgifter eller vad det nu må vara ska variera i intensitet genom hela programmet. Åskådaren ska matas med små händelser i lagom stora munsbitar. Lägerbålskurvan fungerar som illustration på hur man bygger upp program där den traditionella dramaturgin inte är direkt tillämplig. T.ex reklameller informationsprogram. Men även inom ramen för ett dramaturgiskt berättande kan mindre avsnitt illustreras med lägerbålskurvan. Det ligger ju lite i sakens natur när vi pratar om att filmberättandet hela tiden skall tillföras nya element som för berättelsen framåt. Typisk lägerbålskurva där åskådaren matas med omväxling. Åskådarens upplevelsegrad är relativ. Lägger man sig på en "hög" nivå redan från början kommer denna nivå att betraktas som en referens. Kan man inte sedan leva upp till den referensen, så blir upplevelsen i värsta fall negativ. 5

6 Ballongen i inledningen höjer förväntningarna som man sedan inte kan leva upp till. Att hela tiden ligga på en jämn och hög nivå är krävande och inte särskilt effektivt. Åskådaren vänjer sig snabbt vid den nya nivån och det blir en ny nollnivå. Människan är anpassningsbar. Man blir snabbt lätt bortskämd med en genomgående hög nivå. Resultatet blir att den relativa upplevelsen inte uppfattas så hög som man skulle ha kunnat förvänta sig. Det gäller också att kunna sluta en berättelse i tid. man brukar säga att man ska sluta när man har som roligast. Det ligger något i det. Ett utdraget slut kan förta effekten av ett i annars bra upplägg. 6

7 Vampyren är en effektiv sabotör av en i övrigt positiv upplevelse. Lägerbålskurvan kan sägas vara ett alternativ eller komplement till den klassiska dramaturgin. Den är mest tillämpbar där informationen är uppdelad och där man har svårt att skapa en sammanhängande story. Man måste också veta att man har publiken med sig hela tiden, så att dom under resans gång inte har möjlighet att välja något annat program. Då kan man leva med devisen Man måste ha lite tråkigt för att kunna uppskatta det roliga. 7