Var kommer barnen in?

Transkript

1 Var kommer barnen in? Att finna former för uppföljning av dokumentation med fokus på delaktighet beträffande barn och unga som är placerade i samhällsvård Maria Olsson Jan Hjelte Utvecklings- och fältforskningsenheten (UFFE) Umeå Kommun Augusti

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING SID Bakgrund 3 Syfte 4 Avgränsningar 4 BBIC Barns Behov I Centrum 5 Grundprinciperna för BBIC 5 BBIC-licens 7 Dokumentation av barns och ungas delaktighet 7 Granskningen av BBIC-dokumentationen 8 Kartläggning och urval 8 Kvalitativ och kvantitativ analys två olika läsarter 9 Resultat 10 Områden av delaktighet 10 Ungdomarnas delaktighet inom olika områden 12 Urskiljbara anledningar till att ungdomarnas delaktighet inte framgick 14 Diskussion 15 Frågor för framtiden 16 Referenser 17 Bilagor 19 Bilaga 1. Kodschema utifrån strukturen i BBIC 19 Bilaga 2. Kodning för respektive fråga utifrån fyra områden av delaktighet 20 2

3 Bakgrund FoU Västerbotten bedriver ett treårigt utvecklingsarbete vars syfte är att förbättra den sociala barnavården. Med social barnavård åsyftas den verksamhet för barn och unga som socialnämnden eller motsvarande nämnd ansvarar för (Ulmanen & Andersson, 2006). Ett av de prioriterade områdena är systematisk och kontinuerlig uppföljning av unga placerade i familjehem och på HVB institutioner, d.v.s. den del av den sociala barnavården som brukar beskrivas som samhällsvård (Skoog, 2013). Dylika uppföljningar kan ske med olika fokus och på olika sätt eftersom många frågor är relevanta att studera i förhållande till unga som placerats i samhällsvård. Exempel på detta är förekomsten av instabilitet i den sociala barnavården, men också hur barn upplever och förstår instabilitet (Skoog, a.a.). Hur man går till väga kan ske på en mångfald av olika tillvägagångsätt; intervjuer med unga, deras föräldrar eller professionella, med stöd av olika enkäter eller genom att granska dokument. Ett område som alltmer kommit att betonas i förhållande till den sociala barnavården är barns rätt att vara delaktiga (Holland, 2001). Med delaktighet avses här att individen medverkar, eller har vetskap om något. Det kan också handla om att ha del i eller vara inblandad i något (Rasmusson et al., 2004). Många gånger tar diskussionerna om barns delaktighet sin utgångspunkt i FN:s barnkonvention, artikel 12, där man förfäktar barns rätt att involveras i beslut som påverkar dem (Sinclair, 1998). Barn som är omhändertagna i samhällsvård av lokala myndigheter har i det avseendet motsvarande rättigheter att uttrycka sina uppfattningar och att deras perspektiv blir tagna under övervägande när beslut fattas om dem (Munro, 2001). Barns och ungas delaktighet i den sociala barnavården är inte enbart viktig ur ett rättighetsperspektiv. Det kan också vara ett viktigt inslag för att åstadkomma förändringar i barns och ungas livssituation. Det kan exempelvis bidra till mer framgångsrika interventioner och till bättre resultat eftersom barn kan bli förmögna att konstruera en mer positiv känsla av identitet, bli mer självsäkra och bestämda (McLeod, 2007). Det kan också vara centralt utifrån ett salutogent perspektiv genom att de får en större känsla av sammanhang (Hermodsson & Hansson, 2005). Ett medel för en sådan delaktighet är enligt Hermodsson och Hansson (a.a.) att barn och unga är delaktiga i utredning och planering av vården, men också att de får information som gör den begriplig. Ett centralt område för barns delaktighet är dokumentationen eftersom den bidrar till att barnets uppfattningar får en mer framträdande roll i det sociala arbetet (jfr. Holland, 2001). Socialt arbete är en språkcentrerad aktivitet. I dokumentationen har socialarbetare ett stort inflytande över resultatet för enskilda klienter eftersom den är en möjlighet att övertyga inflytelserika beslutsfattare, t.ex. domstolar och chefer. Klienter å sin sida upplever att dokumentationen är viktig eftersom den består över lång tid. En deltagande ansats kan därför medföra att även barns och föräldrars perspektiv blir närvarande som beslutsunderlag (Roose et al., 2009). Av tidigare forskning framgår att barns delaktighet i den sociala barnavården främst har granskats genom intervjustudier och i mindre utsträckning har fokuserat på vad som dokumenteras (Holland, 2009). De studier som granskat barns delaktighet i dokumentation har i första hand fokuserat på enskilda skeden eller faser av dokumentationsprocessen. Exempelvis granskade Enell (2009) om och hur barnets ställning i utredningstexter stärkts genom införandet av BBIC (Barnets Behov I Centrum). BBIC är ett dokumentationssystem för barnavårdsarbete inom ramen för socialtjänstens individ- och familjeomsorg. Bakgrunden till BBIC har varit en strävan från nationellt håll att bl.a. systematisera dokumentationen ytterligare och göra den mer rättssäker. Ett annat exempel är Roose et al. (2009) som studerade hur barnens delaktighet representerades i uppföljningsdokument under tiden för 3

4 placering i den sociala barnavården. Däremot är det begränsat med kunskaper om hur barns delaktighet dokumenteras under hela kontakten med socialtjänsten när det gäller barn som placerats i samhällsvård. Som ett led i ambitionen att systematisera dokumentationen i den sociala barnavården har ett flertal kommuner i Västerbotten valt att ansluta sig till BBIC för sin dokumentation. Som en konsekvens av ambitionen att utveckla en systematisk uppföljning, av införandet av BBIC i Västerbottens län, men också de begränsade kunskaperna om hur placerade barns delaktighet dokumenteras i kontakten med socialtjänsten, planerade och genomförde FoU Västerbotten och Utvecklings- och Fältforskningsenheten i Umeå (UFFE) en pilotstudie kring barns och ungdomars delaktighet i samband med en placering i familjehem eller HVB-hem. Studien skulle i första hand undersöka hur man kan gå tillväga för att följa upp hur dokumentationen av barns/ungas delaktighet framträder i olika BBIC-formulär som exempelvis utredningar, genomförandeplaner, uppföljningar och andra formulär som används i de fall en placering blir aktuell. Syfte Det övergripande syftet med pilotstudien var att undersöka möjligheterna att granska på vilket sätt och i vilken utsträckning barns delaktighet dokumenteras i de BBIC-formulär som används för dokumentation i samband med en placering i samhällsvård. Studien utgick från tre delsyften. Det första delsyftet var att studera möjligheterna att granska i vilken utsträckning det dokumenteras om barn och unga som placerats i samhällsvård får tillgång till information. Som framgått i det föregående ses det som en rättighet att barn och ungdomar får vetskap om förhållanden som angår dem. Tillgång till information om och deras egen roll i vården kan därför ses som en viktig förutsättning för att vara delaktig och ha möjligheten att påverka sin livssituation. Det andra delsyftet var att studera möjligheterna att granska i vilken utsträckning barns och ungas uppfattningar om sin livssituation före och under placering i samhällsvård dokumenteras. Dokumentationen är viktig för att barns och ungas uppfattningar skall få en mer framträdande roll i det sociala arbetet. En aspekt av detta är möjligheten att uttrycka sina upplevelser av sin livssituation före och under placering. Sådana möjligheter är också något som omfattas av BBIC. Vikten av att barn och unga kan uttrycka sina uppfattningar avgränsar sig inte till upplevelserna av livssituationen. Som framgått är det även centralt att de involveras och får uttrycka sina åsikter när beslut om dem fattas. Frågan är emellertid i vilken utsträckning dessa uppfattningar dokumenteras? Det tredje delsyftet är därför att undersöka möjligheterna att granska i vilken utsträckning barn och unga är delaktiga i beslutsfattande som rör deras vård dokumenteras. I förekommande fall var syftet även att, för det fjärde, studera anledningarna till att delaktighet inte framgår av dokumentationen. Avgränsningar Den delaktighet som står i fokus för studien är endast den som dokumenteras inom ramen för BBIC-formulär. Därför var det inte någon total bild av barns och ungas delaktighet som granskades. Aktstudier visar endast vad som skrivs, av denna orsak visar de endast de delar av arbetet som redovisas skriftligt (Enell, 2009). Vidare har studien avgränsat sig till två kommuner i Västerbottens län. Dessa kommuner hade vid tidpunkten för studiens genomförande ordinarie BBIC-licens, vilket innebär att de förväntades utgå från formulären i dokumentationen. Studien avgränsar sig också till 4

5 placeringar som avslutats under Anledningen var tvåfaldig. För det första att omfattningen skulle begränsas mot bakgrund av att det var en pilotstudie där syftet var att granska på vilket sätt det är möjligt att följa upp hur barns delaktighet dokumenteras inom ramen för BBIC. För det andra var det viktigt att det fanns tidsmässigt utrymme för socialsekreterare att använda alla dokument där barns delaktighet berörs och att, i förekommande fall, scanna in dokument. Vidare skulle barnen/ungdomarna ha varit placerade i minst ett år för att socialsekreterare skulle haft möjligheter att använda omprövningsformuläret i BBIC. Sammantaget medför det att studien inte gör några anspråk på att uttala sig om hur det generellt ser ut i länet och inte heller hur det, totalt sett, ser ut i de båda kommunerna. BBIC Barns Behov I Centrum Under mitten av 1980-talet i England kom alarmerande rapporter om att barn for illa vid placeringar, exempelvis rörde det sig om misshandel av barn i familjehem eller sexuella övergrepp på institutioner. Det hela bidrog till att den sociala barnavården starkt ifrågasattes. Department of Health påbörjade således ett forsknings- och utvecklingsarbete för att ge socialarbetare verktyg för att bättre kunna följa upp vården (Parker et.al., 1991). Arbetet ledde till att sju grundläggande behovsområden för barn identifierades och dessa kom att utgöra kärnan i det nya uppföljningssystemet Looking After Children System (LACS). Bedömningsoch insatsformuläret som var centralt för LACS testades och utvärderades efter införandet i mitten på 90-talet. Behovsområdena bedömdes vara tämligen universella och ansågs användbara för alla barn såväl i den sociala barnavården som i samhället i stort (Ward, 1995). Efter implementeringen av LACS utfördes årliga granskningar av hur systemet realiserats i landets kommuner. Dessa granskningar kom att vittna om att formulären haft svårt att nå framgång inom praktiken. Det största problemet tycktes ligga i formulärens omfång, de användes i för liten utsträckning och var bristfälligt ifyllda. Vidare rapporterades mängden kryssfrågor som negativa då de ansågs uppmuntra till ett mekaniskt tänkande, hög arbetsbelastning samt brist på IT-stöd var också ett problem. Trots att de negativa sidorna även efter några års användning var övervägande så lyftes det fram som positivt att de sju behovsområdena hade kommit att accepteras och integreras som en del av socialarbetarnas kunskapsbank (Socialstyrelsen, 2008) lanserades ett nytt utredningssystem i England, Assessment Framework for Children in Need and their Families (AF). Utgångspunkten i detta system var de sju behovsområdena från LACS och som gemensamt signum för utvecklingsarbetet togs en teoretisk modell fram i form av en triangel. Kort efter det att AF lanserats i England påbörjades ett arbete med att foga samman det nya systemet med LACS för att få ett heltäckande system för utredning, planering och uppföljning. Resultatet blev The Integrated Children s System (ICS), förändringar gjordes vilket innebar att en del formulär som använts i LACS togs bort medan nya tillkom. Systemet kom så att bestå av ett 30-tal formulär, från anmälan till uppföljning av öppna insatser och placeringar. ICS implementerades under 2003 i England och Wales och är föregångaren till det vi i Sverige känner till som BBIC. Grundprinciperna för BBIC BBIC betraktas som ett heltäckande handläggnings- och dokumentationssystem vilket ämnar ge socialtjänsten struktur för att utreda, planera samt följa upp beslutade insatser (Socialstyrelsen, 2008). Detta system arbetades fram mellan 1999 och 2005 av Socialstyrelsen och ett antal svenska projektkommuner. Grunderna inom BBIC illustreras med hjälp av en triangel som syftar till att visa på vikten av en helhetssyn för att förstå barnets situation, men 5

6 även för att uppnå resultat. Tanken med triangeln är att ge stöd för kartläggningen av barns behov, föräldraförmågan och de kontextuella villkoren, men också hur dessa områden samspelar med varandra. Att ta reda på barnets behov, huruvida föräldrarna kan tillgodose dessa samt om föräldrarnas eventuella problem påverkar barnet, är således själva utgångspunkten. Figur 1. BBIC- triangeln ( ) Systemet och dess teoretiska förankring ligger vidare till grund för en serie formulär som följer hela ärendegången i barnavårdsärenden. Socialstyrelsen har som ambition att med BBIC erbjuda samtliga kommuner i Sverige ett enhetligt system för handläggning och dokumentation. De formulär som bedömts som relevanta för att studera barns delaktighet och som därför omfattats av studien är: Utredningsplan används i samband med att en utredning inleds. Mall för utredning mallen utgör en ram för vad som kan ingå i en utredning. Bland annat utgör den en ram för att kartlägga barnets/den unges behov inom olika behovsområden och barnets/den unges uppfattning, vilket är relevant för föreliggande studie. Vårdplan det formulär där man registrerar uppgifter som belyser det övergripande vårdbehovet och målet med vården Placeringsinformation syftar till att, i det initiala skedet, dokumentera vilka praktiska arrangemang som ska gälla under placeringen Genomförandeplan här konkretiseras insatserna Övervägande används vid uppföljning av placering för bl.a. dokumentation av barnets/den unges utveckling inom olika behovsområden Omprövning används vid uppföljning av placering för dokumentation av bl.a. barnets/den unges utveckling inom olika behovsområden i förhållande till målen i vårdplanen 6

7 För mer utförlig beskrivning av BBIC och av formulären, se Socialstyrelsen (2006; 2011). BBIC-Licens För att en kommun eller kommundel ska få arbeta enligt BBIC krävs en licens. Denna licens gäller tills vidare men Socialstyrelsen kan med 6 månaders uppsägningstid säga upp avtalet om dokumentationen inte utförs enligt de krav som återfinns i avtalet. Det finns såväl generella krav på de licensierade BBIC-användarna som specifika krav avseende formulären. Ur de generella kraven går det bl.a. att fastställa att all dokumentation, handläggning och verkställighet vid ordinarie licens ska baseras på triangeln och grundprinciperna samt på BBIC-formulären. Vidare ska eventuella permanenta ändringar i formulären rapporteras in och godkännas av Socialstyrelsen. Vad gäller just formulären finns det en hel del krav att förhålla sig till, följande tillhör de allmänna kraven: All dokumentation under handläggning och verkställighet ska utföras enligt BBICformulären (inklusive journal) och ska bygga på triangeln och grundprinciperna. Av dokumentationen ska det framgå hur man inhämtat information från barnet eller den unge (observation, samtal och så vidare), och vad som är barnets eller den unges uppfattning. Om barnet eller den unge inte kommit till tals eller på annat sätt bidragit till utredningen eller uppföljningen ska skälen till detta också dokumenteras. Vårdnadshavarnas uppfattning ska framgå av dokumentationen. Om vårdnadshavarna inte kommit till tals eller på annat sätt bidragit till utredningen eller uppföljningen ska skälen till detta också dokumenteras. BBIC-logotypen får inte tas bort från formulären. Formulären får däremot kompletteras med verksamhetens egen logotyp, namn på handläggare och så vidare. ( ) Det finns även krav som riktar sig mot specifika formulär, bl.a. står det att Utredningsplan, alternativt lokal variant som bygger på triangeln, ska upprättas i alla utredningar, att Vårdplan samt Genomförandeplan ska finnas med i alla ärenden med placering och att Övervägande respektive Omprövning ska användas i uppföljningen som ska göras minst var sjätte månad. (För vidare information gällande krav och möjlighet till ändringar, se BBIC-konceptet). I de fall där ordinarie licens är beviljad åtar sig licenstagaren enligt avtal att arbeta enligt de krav som stipuleras i BBIC-konceptet. Dokumentation av barns och ungas delaktighet Många gånger framställs barn och unga som objekt snarare än subjekt i dokumentationen i den sociala barnavården. Enligt Holland (2001) tar sig en sådan representation uttryck i att barns och ungas beteende observeras och förstås genom de professionellas ögon. Roose et al. (2009) intar en likartad ståndpunkt i förhållande till sin granskning av hur samhällsplacerade barns delaktighet dokumenteras vid uppföljningar av vården. Enligt författarna uttrycks barnets perspektiv ofta indirekt genom socialarbetarnas ord. Däremot presenterades inte barnet som en aktiv samtalspartner som var kapabel att beskriva vad han eller hon tänkte och kände. Det tycks vidare vara i begränsad omfattning som barns och ungas delaktighet dokumenteras. Bell (2002) refererar till en egen studie där barnets perspektiv endast erhölls i 7

8 en fjärdedel av de 22 granskade fallen. 1 Enligt Bell (a.a.) presenterade Selwyn (1996) likartade resultat. 2 Av 52 granskade adoptionsärenden framträdde barns perspektiv endast i hälften av de granskade ärendena. Sinclair (1998) menar att barns och ungas delaktighet bör vara en kontinuerlig process snarare än en avgränsad del av utrednings- och vårdprocessen. Enligt Sinclair är det främst inom fyra olika områden som barns delaktighet kan främjas: tillgång till information, konsultation, närvara vid möten samt ta emot dokumentation av beslut. Tillgång till information avser i vilken utsträckning professionella tillhandahåller information till barnet/den unge. Om barn och unga som är föremål för samhällsvård ska bemyndigas behöver de erhålla kunskap om vården, men också om deras roll i denna vård. I sin kunskapsöversikt konstaterar Sinclair att det endast är i begränsad omfattning som myndigheter tillhandahåller sådan information. Författaren refererar bl.a. till en nationell studie i England och Wales som visade att endast en liten minoritet av myndigheter hade tillhandahållit sådan information. 3 Vad gäller konsultation menas att barn och unga har möjlighet att engagera sig i och att bli fullt konsulterade. Här menar författaren att det är viktigt att använda barnens egna ord för att beskriva deras önskemål och känslor. Enligt Sinclair visar studier att en minoritet av barn konsulteras före uppföljningsmöten. Vidare varierar kvaliteten på konsultationen. Vad som dock kan vara av relevans för denna studie av BBIC-dokumentationen var att kvaliteten var högre i de myndigheter som använde sig av väl utformade konsultationsformer. Sådana formulär bör dock inte användas enbart i administrativt syfte utan som redskap för att hjälpa unga att uttrycka sin mening och att förbereda dem för kommande möten. Det är viktigt att använda barns egna ord för att beskriva deras önskemål och känslor. Närvaro vid möten avser att uppmuntra barn och unga att vara aktivt involverade i beslutsfattande, vilket främst manifesteras i närvaro vid möten. Det sista området som Sinclair nämner är att dela skriftliga anteckningar. Anteckningar är resultatet av planering. Detta är ett viktigt uttryck för partnerskap och ökar ungas känsla av ägarskap över beslut. Som ett minimum avser detta att förmedla skriftliga anteckningar av vårdplan och efterföljande uppföljningar. Vid nationella inspektioner har det enligt Sinclair (a.a.) visat sig att det är ett fåtal fall där det varit lätt att hitta uppdaterade vårdplaner. I analysen kan Sinclairs typologi bidra till att synliggöra inom vilka områden som barns och ungas delaktighet dokumenteras inom ramen för BBIC-formulären. Granskningen av BBIC-dokumentationen Kartläggning och urval Som nämndes inledningsvis genomfördes studien i två kommuner i Västerbottens län, fortsättningsvis benämnda som Kommun A och Kommun B. I respektive kommun gjordes i ett första steg en kartläggning av de barn/ungdomar vars placering i samhällsvård avslutades under Vid kartläggningen dokumenterades bakgrundsfaktorer som exempelvis ålder och kön, men också vilka BBIC-formulär som använts för respektive barn/ungdom. Syftet med kartläggningen var tudelad. För det första att se i vilken utsträckning BBIC-formulären användes. För det andra var tanken även att den skulle utgöra underlag för ett strategiskt urval av ärenden (ålder och kön) för en kvalitativ analys. Sammantaget omfattade den första 1 Bell, M. (1999). Child Protection: Families and the Conference Process. Ashgate, Aldershot. 2 Bell (2002) refererar här till Selwyn, J. (1996). Ascertaining children s wishes and feelings in relation to adoption. Adoption and Fostering, 20, Sinclair, R. & Grimshaw, R. (1995). Planning and Review under the Children act: Shaping a Framework for Practice. National Children s Bureau, London. 8

9 genomgången 19 ärenden i kommun A och 7 ärenden i kommun B. Inget ärende omfattade emellertid samtliga BBIC-formulär. De som användes mest frekvent var utredning, vårdplan, genomförandeplan och övervägande. Till följd av detta förändrades också urvalskriterierna för att kunna tillgodose studiens övergripande syfte att studera möjligheterna att följa upp i vilken utsträckning barns och ungas delaktighet dokumenteras i olika BBIC-formulär. Därför var de slutgiltiga urvalskriterierna istället a) de ärenden där det använts så många olika BBICformulär som möjligt, samt b) att urvalet totalt sett skulle medföra att så många BBICformulär som möjligt omfattades av den kvalitativa analysen. Sammantaget var det dokumentation i förhållande till 8 ungdomar 4 i respektive kommun som blev föremål för analys. Samtliga 8 var mellan 16 och 18 år när deras placering avslutades. När placeringen avslutades 2011 hade ungdomarna varit placerade i familjehem, i HVB-hem eller vid en SiS-institution. Antalet formulär som granskades i de båda kommunerna såg ut på följande sätt: Tabell 1. Antal använda formulär i de ärenden som var föremål för kvalitativ analys. BBIC-formulär Antal använda formulär Kommun A Kommun B Totalt (4 ärenden) (4 ärenden) Utredningsplan Utredning *1 av akterna saknade Vårdplan *1 av akterna saknade Placeringsinformation *1 av akterna saknade Genomförandeplan 5 *1 av akterna saknade 5 *1 av akterna saknade 10 Uppföljning 2 *2 av akterna saknade Övervägande 2 *2 av akterna saknade Omprövning 5 *2 av akterna saknade *3 av akterna saknade Kvalitativ och kvantitativ analys två olika läsarter 0 5 Den kvalitativa analysen genomfördes i tre steg. Steg 1. Kvalitativ kodning utifrån BBIC:s struktur. Vid granskning av akter inom socialtjänsten är det lämpligt utgå från ett strukturerat upplägg (Ottengrim, 2008). Vårt tillvägagångssätt under det första steget inspirerades av Rasmusson et al. (2004), vilka utgick från BBIC:s struktur när de granskade vilka aspekter av barns behov som beaktades i BBICutredningar. I föreliggande studie har utgångspunkten för kodningen varit de frågor i BBICformulären där man kunde anta att barns och ungas delaktighet dokumenteras. Antingen i form av att det efterfrågas huruvida barnet/den unge fått information från socialsekreterare, att dess uppfattning efterfrågas (direkt eller indirekt), men också frågor där barns/ungas delaktighet kan dokumenteras på ett övergripande plan. Det slutgiltiga kodschemat finns som bilaga i rapporten (Bilaga 1). Kodningen genomfördes med stöd av en excel-fil med fyra koder: Ja, Nej, Ej angivet samt Frågan ej med i. Kodernas innebörd är enligt följande: Ja frågan fanns med i formuläret, var besvarad och barnets/den unges delaktighet

10 framgick av dokumentationen. Nej frågan fanns med i formuläret, var besvarad och kodning kunde utföras, men barnets/den unges delaktighet framgick inte. Ej angivet frågan fanns med i formuläret, men var inte besvarad. Frågan ej med i frågan fanns inte med i formuläret. Detta kodningsalternativ var något som växte fram under kodningsprocessen. Frågorna i BBIC är olika utformade. Medan vissa har fasta svarsalternativ (kryssrutor) har andra utrymme för fri text. I åter andra fall är det enbart frågan om underskrifter som visar på ett samtycke till den föreslagna vården. Detta betyder i sin tur att ett ja (och ett nej ) har olika innebörder för olika frågor. Medan ett ja i förhållande till frågor med fri text avser att barnet framträder som subjekt (jfr. Roose et al., 2009) åsyftar ett ja i förhållande till fasta svarsalternativ ett konstaterande av att barnet/den unge ansetts delaktig av socialsekreteraren, exempelvis att denne har fått relevant information. När det sedan gäller samtycke betyder ja att barnets/den unge underskrift finns i det berörda. Steg 2. Kategorisering. I ett andra steg genomfördes en kategorisering av det kodade materialet utifrån Sinclairs (1998) typologi över områden där barns och ungas delaktighet kan främjas. Syftet var här att kategorisera till vilken typ av delaktighet som olika frågor och den därtill hörande dokumentationen kunde härledas. Steg 3. Kvantitativ analys av det kodade materialet. I likhet med Rasmusson et al. (2004) var ambitionen även att, på basis av den kvalitativa analysen, kvantifiera resultaten genom att studera i vilken utsträckning ungdomarnas delaktighet framträdde i det kodade och kategoriserade materialet, men också vilka urskiljbara anledningar som fanns till att delaktigheten, i förekommande fall, inte framträdde. Därmed präglades vårt analytiska tillvägagångssätt av två olika läsarter, dels en kvalitativ och dels en kvantitativ läsart (Bernler & Johnsson, 1993). Resultat Redovisningen av resultaten sker utifrån tre rubriker. Inledningsvis skildras vilka områden av delaktighet som de granskade frågorna i BBIC-formulären och den därtill hörande dokumentationen omfattar. Därefter presenteras i vilken utsträckning ungdomarna i de ärenden som granskades hade varit delaktiga inom olika områden. Avslutningsvis redovisas de urskiljbara anledningar man kan se till att ungdomarnas delaktighet inte framgick av dokumentationen. Områden av delaktighet Med utgångspunkt i Sinclairs (1998) typifiering framträdde fyra olika områden av barns och ungas delaktighet. 10

11 Tabell 2. Områden av delaktighet. Område Formulär Fråga i BBIC Antal formulär som granskats Delaktighet allmänt Utredningsplan B/U har varit delaktig (fast svarsalt.) 2 (n=17) Vårdplan B/U delaktig i utformningen (fast 12 Tillgång till information Konsultation 11 (n=26) (n=84) Beslutsfattande (n=61) svarsalt.) Placeringsinformation B/U delaktig i utformningen (fast 3 svarsalt.) Placeringsinformation B/U har fått förklaring (fast svarsalt.) 3 Placeringsinformation B/U har meddelats tid för 3 genomförandeplan (fast svarsalt.) Genomförandeplan B/U har fått relevant information (fast 10 svarsalt.) Genomförandeplan B/U har bekräftat att hen har fått relevant 10 info om plac. (fast svarsalt.) Utredning B/U:s uppfattning om anledning till 7 utredning (fritext) Utredning B/U bidrog med information (fast 7 svarsalt. och fritext) Utredning B/U:s uppfattning familj/miljö (fritext) 7 Utredning B/U:s uppfattning behov/resurser (fritext) 7 Placeringsinformation B/U:s uppfattning vardagsrutiner (fritext) 3 Genomförandeplan B/U:s uppfattning (fritext) 10 Uppföljning Fungerar det? (fritext) 3 Övervägande B/U:s uppfattning (fritext) 15 Övervägande B/U:s utveckling (fritext) 15 Omprövning B/U:s uppfattning (fritext) 5 Omprövning B/U:s utveckling (fritext) 5 Utredningsplan B/U tagit del av utredningsplan (fast 2 svarsalt.) Utredningsplan Samtycke (underskrift) 2 Utredning B/U:s inställning till planerad insats 7 (fritext) Vårdplan Samtycke (underskrift) 12 Genomförandeplan Mål (fritext) 10 Genomförandeplan Samtycke (underskrift) 10 Uppföljning B/U medverkade vid uppföljningen (fast svarsalt.) 3 Övervägande Övervägande om forts vård (fritext) 15 Som framgått tidigare omfattar Sinclairs ursprungliga typifiering fyra olika områden. Tillgång till information avser i vilken utsträckning professionella tillhandahåller information till barnet/den unge. Konsultation avser att använda barns egna ord för att beskriva deras önskemål och känslor. Närvaro vid möten åsyftar att barn och unga kan vara aktivt involverade i beslutsfattande, vilket främst manifesteras i närvaro vid möten. Dela skriftliga anteckningar; dessa är resultatet av planering och därför är de ett viktigt uttryck för ett ägarskap över beslut. I föreliggande studie avser tillgången på information, i likhet med Sinclair, i vilken utsträckning socialsekreterare tillhandahåller information till barnet/den unge. När det gäller konsultation har det använts i egenskap av att barnet/den unge fått möjlighet att uttrycka sin uppfattning kring sin livssituation innan och under tiden för placering i samhällsvård. Vad var t.ex. barnets/den unges uppfattning om sina behov och resurser och hur upplevde denne att vården fungerade. Vad beträffar beslutsfattande så omfattar BBIC, enligt vårt förmenande, mer än enbart att närvara vid möten och att ta del av skriftliga anteckningar. Det handlar också om att vara delaktig i formulering av målsättningar med vården, dess utformning och om att ge sitt samtycke. Därför har även dessa aspekter kategoriserats som beslutsfattande. Därutöver omfattar BBIC frågor som är mer allmänt hållna om huruvida barnet/den unga varit delaktig, men delaktigheten preciseras inte närmare. Därför har dessa frågor utgjort en egen kategori.

12 Av tablån framgår vilka områden av delaktighet som det granskade materialet omfattar. Den visar också vilka frågor i formulären som har kategoriserats till respektive område av delaktighet. I kolumnen längst till höger redovisas hur många formulär som granskats i förhållande till respektive fråga. Exempelvis har barns/ungas samtycke till innehållet i vårdplanen kategoriserats som delaktighet i ett beslutsfattande sammanhang. Sammantaget är det förekomsten av samtycken i 12 olika vårdplaner som analyserats. Utöver att granska materialet totalt sett har det även genomförts jämförelser mellan kommunerna, vilket inte minst kan vara intressant när det är frågan om uppföljning. De frågor som omfattades i jämförelserna var följande. Tabell 3. Områden av delaktighet, utifrån kommun. Område Formulär Fråga i BBIC Antal formulär som granskats Delaktighet allmänt (Kommun A, n=5) (Kommun B, n=7) Vårdplan B/U delaktig i utformningen (fast svarsalt.) Kommun A Kommun B 5 7 Tillgång till information (Kommun A, n=10) (Kommun B, n=10) Konsultation (Kommun A, n=23) (Kommun B, n=17) Beslutsfattande (Kommun A, n=21) (Kommun B, n=21) Genomförandeplan Genomförandeplan B/U har fått relevant information (fast svarsalt.) B/U har bekräftat att hen har fått relevant info om plac. (fast svarsalt.) Utredning B/U:s uppfattning om anledning till 4 3 utredning (fritext) Utredning B/U bidrog med information (fast 4 3 svarsalt. och fritext) Utredning B/U:s uppfattning familj/miljö (fritext) 4 3 Utredning B/U:s uppfattning behov/resurser (fritext) 4 3 Genomförandeplan B/U:s uppfattning (fritext) 5 5 Uppföljning Fungerar det? (fritext) 2 1 Utredning B/U:s inställning till planerad insats 4 3 (fritext) Vårdplan Samtycke (underskrift) 5 7 Genomförandeplan Mål (fritext) 5 5 Genomförandeplan Samtycke (underskrift) 5 5 Uppföljning B/U medverkade vid uppföljningen (fast 2 1 svarsalt.) Eftersom materialet är begränsat i denna pilotstudie har vissa frågor exkluderats i jämförelserna mellan kommunerna för att data skall bli mer jämförbara. Formuläret placeringsinformation hade inte använts i de granskade ärendena i kommun A. I ärendena från kommun B var det istället utredningsplan samt omprövning som inte hade använts. Därför exkluderades frågor som härrörde ur dessa formulär. Därutöver exkluderades frågor som fanns i överväganden mot bakgrund av att 13 av 15 överväganden hade gjorts i kommun B. Ungdomarnas delaktighet inom olika områden Granskningen av i vilken utsträckning ungdomarnas delaktighet framträtt i förhållande till olika områden av delaktighet såg ut på följande sätt: 12

13 Tabell 4. Textutsnitt där ungdomarnas delaktighet framgår av dokumentationen. Områden av delaktighet Antal textutsnitt (frågor och ev. svar) där ungdomars delaktighet framgår Andel textutsnitt (frågor och ev. svar) där ungdomars delaktighet framgår Delaktighet allmänt 6 35% Tillgång till information Konsultation Beslutsfattande Totalt 13 (n=17) (n=26) (n=84) (n=61) (n=188) 2 8% 59 70% 14 23% 81 43% Siffrorna inom parentes är antalet frågor inom respektive område som omfattades av studien. Exempelvis var det sammanlagt 84 frågor som berörde olika former av konsultation. Av dessa framträdde barns delaktighet i 59 fall, vilket motsvarar 70%. Man kan därför säga att vid flertalet tillfällen, men inte vid alla, dokumenterades ungdomarnas uppfattningar om sin livssituation. Även om ungdomarnas delaktighet framträdde i merparten av dokumentationen beträffande konsultation var andelen betydligt lägre inom andra områden. Exempelvis var det endast i 2 av 26 fall som det fanns dokumentation beträffande om den unge hade fått information och det var i mindre än var fjärde fråga kring olika typer av beslutsfattande som ungdomens delaktighet dokumenterades. Sammantaget förefaller det främst ha varit ungdomarnas upplevelser av sin livssituation före och/eller under placering i samhällsvård som dokumenteras. Motsvarande analys i förhållande till respektive kommun såg ut på följande sätt. Tabell 5. Antal och andel textutsnitt där ungdomarnas delaktighet framgår av dokumentationen, utifrån kommun. Områden av delaktighet Antal textutsnitt (frågor och svar) där ungdomars delaktighet framgår Andel textutsnitt (frågor och ev. svar) där ungdomars delaktighet framgår Delaktighet allmänt (Kommun A, n=5) (Kommun B, n=7) Tillgång till information (Kommun A, n=10) (Kommun B, n=10) Konsultation Beslutsfattande Totalt (Kommun A, n=23) (Kommun B, n=17) (Kommun A, n=21) (Kommun B, n=21) (Kommun A, n=59) (Kommun B, n=55) Kommun A Kommun B Kommun A Kommun B % 0% % 65% % 10% % 27% I de granskade ärendena var andelen textutsnitt där ungdomarnas delaktighet framgick högre i kommun A än i kommun B. Totalt sett är det i drygt hälften av textutsnitten som delaktigheten framgick i kommun A medan motsvarande andel i kommun B var ungefär 3 av 10 fall.

14 Urskiljbara anledningar till att ungdomarnas delaktighet inte framgick Om man granskar de urskiljbara anledningarna till att ungdomarnas delaktighet inte framgick av dokumentationen såg det ut på följande sätt: Tabell 6. Urskiljbara anledningar till att ungdomarnas delaktighet inte framgick av dokumentationen. Kod Delaktighet allmänt Tillgång till information Konsultation Beslut Frågan ej med i formuläret (18%) (83%) (13%) Nej (9%) (64%) (45%) Ej angivet (73%) (17%) (36%) (43%) Totalt (100%) (100%) (100%) (100%) Totalt Av tabellen framgår att de urskiljbara anledningarna till att ungdomarnas delaktighet inte framgick av dokumentationen varierade mellan olika områden. När det gäller delaktighet allmänt var den främsta anledningen att frågan överhuvudtaget inte var ifylld. Angående konsultation fanns däremot frågorna med. I flertalet fall där delaktigheten inte framgick (64%) hade socialsekreterarna besvarat frågan, men ungdomens uppfattningar framgick inte. I stället var det socialsekreterarnas tolkningar som framträdde. Vad gäller beslut var nej och ej angivet de dominerande anledningarna till att ungdomarnas delaktighet inte framträdde. Annorlunda uttryckt; det var i lika stor omfattning en fråga om att socialsekreterarna inte fyllt i frågan som att de formulerat sig på ett sådant sätt att barnets uppfattning inte framgick. Det är också viktigt att notera att i totalt sett en fjärdedel av fallen där ungdomarnas delaktighet inte framgick fanns frågan överhuvudtaget inte med i det berörda formuläret, främst beträffande tillgång till information. Med andra ord fanns det inte förutsättningar för berörda socialsekreterare att besvara frågan. Om man betraktar de urskiljbara anledningarna till att delaktigheten inte framgick utifrån kommuntillhörighet såg resultatet ut på följande sätt. Tabell 7. Urskiljbara anledningar till att ungdomarnas delaktighet inte framgick av dokumentationen, utifrån kommun. Kod Delaktighet allmänt Tillgång till information Konsultation Beslut Komm. A Komm. B Komm. A Komm. B Komm. A Komm. B Komm. A Komm. B Frågan ej med i formuläret Nej Ej angivet Totalt Här kan man se att det fanns vissa skillnader mellan kommunerna. I båda kommunerna var en betydande anledning att frågan inte fanns med i formuläret. Däremot var frågor där det inte fanns någon dokumentation överhuvudtaget större i kommun B. I ungefär 6 av 10 fall i kommun B var den urskiljbara anledningen till att det inte fanns någon dokumentation att frågan inte var besvarad. 14

15 Diskussion Av tidigare forskning framgår att barns och ungas delaktighet dokumenteras i begränsad omfattning. Exempelvis fann Bell (2002) att barnets perspektiv endast erhölls i en fjärdedel av de 22 ärenden som granskades. Resultaten av den här studien visar att i samtliga ärenden hade de ungas delaktighet dokumenterats på något sätt. Här bör man dock ha i åtanke att det endast var ett fåtal ärenden som granskades och därför måste resultaten tolkas med försiktighet. Studiens ambitioner sträckte sig dock längre än så, närmare bestämt att finna former för att följa upp i vilken utsträckning delaktighet dokumenterades inom ramen för BBIC när det gäller barn och unga som placeras i samhällsvård. Två övergripande frågor stod i fokus för tillvägagångssättet. Dels inom vilka områden av delaktighet som barnen/de unga var delaktiga och dels, i förekommande fall, vilka urskiljbara anledningar som fanns till att delaktigheten inte dokumenterades. Med utgångspunkt i studiens tillvägagångssätt kunde man se att i ungefär hälften av alla frågor där barns och ungas delaktighet berördes på ett eller annat sätt fanns det också dokumentation som visade på att de varit delaktiga. Främst var det deras uppfattningar om sin livssituation som dokumenterades. I sju av tio frågor framträdde ungdomarna som subjekt, d.v.s. det fanns återgivningar av vad de tyckte och tänkte om sin familj, sina behov eller hur det gick under tiden för placering. En möjlig tolkning är att BBIC innehåller väl utvecklade frågor där barns och ungas uppfattningar efterfrågas och att detta bidrar till att det också dokumenteras. Som framgått tidigare menar Sinclair (1998) att där formerna för konsultation är väl utformade är också kvaliteten i dokumentationen bättre. I betydligt mindre utsträckning dokumenterades de ungas tillgång till information, men också deras delaktighet i beslutsfattande. I mindre än var fjärde fråga som berörde beslutsfattande framgick att ungdomarna varit delaktiga i beslutsfattande och i ungefär var sjätte fråga kunde man se att de fått tillgång till information. Att dokumentationen av barns och ungas delaktighet vad gäller information och beslut är begränsad framgår även hos Sinclair (1998). Studien visade också på ett flertal urskiljbara anledningar till att delaktigheten inte framgick av dokumentationen. Denna fråga torde inte minst vara central om ambitionen är att ge dokumentationen av barns och ungas uppfattningar en mer framträdande roll i det sociala arbetet (Holland, 2001), men också om ambitionen är att deras perspektiv skall bli närvarande som beslutsunderlag i större utsträckning (jfr. Roose et al., 2009). I mer än 8 av 10 fall framgick att socialsekreterare inte besvarat frågan eller att ungdomen beskrevs som objekt. Detta tyder på att socialsekreterare har ett stort handlingsutrymme vad gäller dokumentationens utformning. Det är emellertid inte enbart socialsekreterares bedömningar som tycks påverka i vilken utsträckning barns och ungas delaktighet dokumenteras utan även BBIC som dokumentationssystem. BBIC har utvecklats över tid och finns därför i flera versioner. I ett flertal fall fanns frågor om barns/ungas delaktighet inte med i den version av BBIC som kommunerna använde sig av. Sammantaget tyder dessa båda exempel på att dokumentationen av barns och ungas delaktighet måste förstås i sin organisatoriska kontext. Om ambitionen är att utveckla dokumentationen av barns och ungas delaktighet kan det finnas behov av riktlinjer för vad som bör dokumenteras, men också vilka möjligheter enskilda socialsekreterare har att dokumentera delaktigheten. Sammanfattningsvis kan man konstatera att det, utifrån denna pilotstudie, tycks vara möjligt att, på teoretisk grund, genomföra en mer omfattande systematisk uppföljning av hur och i vilken utsträckning delaktighet dokumenteras beträffande barn och unga som placeras i samhällsvård. Just frågeställningen i vilken utsträckning medför ett behov av kvantifiering av data och tillgång till referenspunkter. Sådana referenspunkter kan vara olika typer av normdata, hur det sett ut över tid eller andelar av den totala summan. I denna studie var det 15

16 andelar inom olika områden av delaktighet och jämförelser mellan kommuner som utgjorde referenspunkter. Begränsningarna med tillvägagångssättet i denna studie är flera. För det första; om ett formulär används i större omfattning än andra formulär kan det få ett förhållandevis stort genomslag inom respektive område av delaktighet. Därför kan man anta att vårdplaner, genomförandeplaner och överväganden fick stor betydelse för resultaten i denna studie. Detta gäller sannolikt särskilt området Delaktighet allmänt, där 7 av 10 frågor som ganskades härrörde ur vårdplaner. Ett sätt att hantera detta vore att, i en mer omfattande studie, slumpvis välja ut ett av respektive formulär i de granskade ärenden som innehåller flera likadana formulär. Detta skulle också förbättra möjligheterna att göra jämförelser mellan olika kommuner. Alternativet är att, i likhet med föreliggande studie, redovisa ett mer extensivt material som bilaga där läsare själva kan granska om enskilda frågor eller formulär får ett stort genomslag. Tillvägagångssättet i denna studie är inte heller den enda möjliga designen. Uppföljning kan ske på en mångfald av sätt och med olika fokus. Andra tillvägagångssätt skulle kunna fokusera på i vilken utsträckning olika BBIC-formulär används för att dokumentera barns och ungas delaktighet. Vidare skulle det vara möjligt att granska enskilda frågor som är av intresse och att jämföra kommuner med varandra och över tid. Ingetdera av tillvägagångssätten fångar dock alla möjliga perspektiv. I stället gäller det att reflektera över vilken kunskap man har behov av, hur man bör gå tillväga för att erhålla denna kunskap, men också hur kunskapen skall kunna omsättas i det sociala arbetets praktik. Först då skapas förutsättningar för att på ett medvetet sätt använda uppföljning för att utveckla dokumentationen av placerade barns och ungas delaktighet i den sociala barnavården. Frågor för framtiden Barns och ungas rättighet att vara delaktighet i frågor som rör dem förfäktas på ett flertal nivåer i samhället. På en internationell nivå menar FN i sin barnkonvention t.ex. att barn och unga har rätt att vara delaktiga beslut som påverkar dem, Det är också dessa formuleringar som forskning om barns delaktighet i det sociala arbetet många gånger refererar till. På nationell nivå betonar Socialstyrelsen barns och ungas delaktighet i det sociala arbetets praktik, inte minst genom dokumentationen i BBIC. Det finns emellertid även andra aktörer som kan göra anspråk på att definiera på vilket sätt barn och unga bör vara delaktiga. I det enskilda ärendet kan exempelvis socialsekreterare, föräldrar, men också barn och ungdomar göra anspråk på att definiera hur delaktigheten bör se ut. Frågan är emellertid vad dessa aktörer ser som eftersträvansvärt och på vilket sätt deras uppfattningar realiseras i praktiken. Vilka likheter och skillnader finns mellan aktörernas föreställningar och på vilket sätt upplever de att barn och unga är delaktiga i praktiken? Detta är frågor som är värda att fördjupa sig i framgent. En annan fråga är på vilket sätt och i vilken utsträckning placerade barn och unga förstår vad som händer i deras liv i samband med en placering. Som framgår av BBIC förutsätts barn och unga att få information om vad som händer under olika skeden av kontakten med socialtjänsten, alltifrån utredning, genomförandeplan och under tiden för placering. Att få information är dock inte det samma som att förstå vad som sker. Kommunikationen mellan socialsekreterare och barn bör inte enbart ses som ett överförande av information utan som en process där man i socialt samspel strävar efter att åstadkomma en likartad mening av det sagda (jfr. Alvesson, 1991; Deetz, 1984; Larsson, 1997). Med en sådan utgångspunkt framstår det som relevant att studera hur socialsekreterare går tillväga för att försäkra sig om att barn och unga förstått den information de fått sig tillgodo, men också hur barn och unga uppfattar det som sker i samband med en placering. 16

17 Referenser Alvesson, M. (1991). Kommunikation, makt och organisation. Stockholm: Fritzes. Bell, M. (2002). Promoting children s rights through the use of relationship. Child and Family Social Work 2002, 7, pp Bernler, G. & Johnsson, L. (1993). Den sociala journalen. I: En studie i akter deras struktur och funktion. Göteborgs Universitet: Institutionen för socialt arbete. Rapport 1993:7. Deetz, S. (1994). Future of the discipline. I Deetz, S. (Red.) Communication yearbook/17. London: Sage. Enell, S. (2008). Barnet i utredningen en uppföljningsstudie om barns ställning i barnavårdsutredningar genomförda i BBIC. Jönköping: Luppen kunskapscentrum. FoUrapport 2009:6. Hermodsson, A. & Hansson, C. (2005). Demokrati i det lilla? Ungdomars delaktighet i sin behandling. Forskningsrapport nr 2, Stockholm: Statens institutionsstyrelse. Holland, S. (2001). Representing Children in Child Protection Assessments. Childhood 2001, 8: 322. Holland, S. (2009). Listening to Children in Care: A Review of Methodological and Theoretical Approaches to Understanding Looked after Children s Perspectives. Children & Society, vol. 23, pp Larsson, L-Å. (1997). Tillämpad kommunikationsvetenskap. Lund: Studentlitteratur. McLeod, A. (2007). Whose agenda? Issues of power and relationship when listening to looked-after young people. Child and Family Social Work 2007, 12, pp Munro, E. (2001). Empowering looked-after children. Child and Family Social Work 2001, 6, pp Ottengrim, A. (2008). Uppsökande arbete möten på stående fot. En studie av socialt arbete med hemlösa människor i Malmö. Lund: Lunds Universitet, Socialhögskolan. Parker R, Ward H, Jackson S, Aldgate J, and Wedge P. (1991). Looking After Children: Assessing Outcomes in Child Care. HSMO, London. Rasmusson, B.; Hyvönen, U. & Mellberg, L. (2004). Utvärderingsmöten i BBIC En studie av barns delaktighet och medbestämmande. Stockholm: Socialstyrelsen. Roose, R.; Mottart, A.; Dejonckheere, N.; van Nijnatten, C. & De Bie, M. (2009). Participatory social work and report writing. Child and Family Social Work 2009, 14, pp Sinclair, R. (1998). Involving Children in Planning their Care. Child and Family Social Work 1998, 3, pp

18 Skoog, V. (2013). Barn som flyttas i offentlig regi en studie av förekomst och upplevelser av instabil samhällsvård för barn. Umeå universitet: Institutionen för socialt arbete (Diss.). Socialstyrelsen (2006). Grundbok Barns behov i centrum (BBIC). Stockholm: Socialstyrelsen. Socialstyrelsen (2008). Social barnavård i förändring, slutrapport från BBIC-projektet. Stockholm: Socialstyrelsen Socialstyrelsen (2011). Formulär och stöddokument. Barns behov i centrum (BBIC). Stockholm: Socialstyrelsen. Ulmanen, P. & Andersson, G. (2006). Svensk social barnavård ur ett könsperspektiv En litteraturgenomgång. Stockholm: Statens institutionsstyrelse (SiS). Ward H. (1995). Looking After Children: Research into Practice: The second Report to the Department of Health on Assessing Outcomes in Child Care. HSMO, London. Länkar ( ) ( ) 18

19 Bilaga 1 Kodschema utifrån strukturen i BBIC. 1. Utredningsplan 1.1. B/U (Barnet/den Unge) har varit delaktig (fast svarsalt) 1.2. B/U tagit del av utredningsplanen? (fast svarsalt) 1.3. B/U samtycker till utredningsplanen (underskrift) 2. Utredning 2.1. B/U:s uppfattning till utredning: hörs rösten? (fritext) 2.2. B/U bidrog med information (fast svarsalt och fritext) 2.3. B/U uppfattning familj/miljö: hörs rösten? (fritext) 2.4. B/U behov/resurser: hörs rösten? (fritext) 2.5. B/U inställning till planerad insats: hörs rösten? (fritext) 3. Vårdplan 3.1. B/U delaktig i utformning? (fast svarsalt) 3.2. B/U samtycker? (kryssruta och underskrift) 4. PI 4.1. B/U har fått förklaring (fast svarsalt) 4.2. Vardagsrutiner: hörs rösten? (fritext) 4.3. B/U delaktig i utformning (fast svarsalt) 4.4. B/U meddelats tid för genomförandeplan (fast svarsalt) 5. Genomförandeplan 5.1. Kontakt med B/U (fritext) 5.2. Mål: hörs rösten? (fritext) 5.3. B/Us uppfattning: hörs rösten? (fritext) 5.4. B/U har fått relevant info vid 1 tillfälle (fast svarsalt) 5.5. B/U har fått relevant info vid flera tillfällen (fast svarsalt) 5.6. B/U har bekräftat att hen fått relevant information om placeringen (fast svarsalt) 5.7. B/U delaktig i genomförandeplanen (fast svarsalt) 5.8. B/U samtycker (underskrift) 6. Uppföljning 6.1. Fungerar det: hörs rösten? (fritext) 6.2. Medverkade B/U (fast svarsalt) 7. Övervägande 7.1. B/Us uppfattning: hörs rösten? (fritext) 7.2. B/Us utveckling: hörs rösten? (fritext) 7.3. Övervägande om fortsatt vård: hörs rösten? (fritext) 8. Omprövning 8.1. B/Us uppfattning: hörs rösten? (fritext) 8.2. B/Us utveckling: hörs rösten? (fritext) 19