Inledning: (Andersson. 2010) Med dessa samhälliga förändringar i åtanken och med tillägget i. Syfte: Metod: Resultat:

Transkript

1 Tema arbete- Boende Inledning: Den ökande andelen äldre som är i behov av stora omsorgsinsatser ställer välfärdsamhället inför stora utmaningar. (Dehlin. Mfl. 2000) Antalet platser på så kallade särskilda boenden har relativ sett minskat den senaste tioårsperioden samt att antalet hemtjänsttagare har minskat. Däremot har antal timmar per hemtjänsttagare ökat. Samhället ställer högre krav för att få hjälp och stöd vilket innebär att personer med behov av lättare och måttliga insatser får klara sig på egen hand eller med hjälp av närstående. (Dehlin. Mfl. 2000) På senare år har älderomsorgen i Sverige genomgått stora förändringar, från att ha varit en statligt styrd verksamhet mot en riktning av alternativa former och marknadslösningar. Kundvalssystemet är en sådan, det antas kunna öka både brukarinflytandet och kvaliteten i hemtjänsten. (Andersson. 2010) Med dessa samhälliga förändringar i åtanken och med tillägget i socialtjänstlagen från och med januari 2011 gällande värdighetsgaranti (5 kap. 4 och 5 SoL). Frågar vi oss om dessa utvecklingar leder till en ökad integrering eller segregering av de äldre i samhället och hur påverkar det möjligheten att åldras med värdighet. Syfte: Vi vill med detta tema- arbete fördjupa oss i hur boendesituationen för äldre ser ut i dagens samhälle samt vilka villkor det skapar för åldrandet. Med detta som utgångspunkt kommer vi att se på olika boendeformer ur ett historiskt perspektiv, försöka bilda oss en uppfattning om dagens situation samt reflektera hur de möjligen kan komma att se ut i framtiden. Metod: Vi valde att fördjupa oss kring boende för äldre utifrån ett gemensamt intresse. Då ämnet är brett har vi valt att rikta oss mot hur samhälleliga och demografiska förändringar har lett till stora förändringar för gruppen äldre i samhället. Dels hur synen på de äldre förändrats och dels hur boendeformerna ständigt är i en ständig utveckling. För att få tag i relevant information i ämnet har vi sökt och läst aktuella forskningsartiklar, intervjuat vård- och omsorgsnämndens ordförande i Karlstad samt tagit del av kurslitteraturen. Resultat: Resultatet av vårat arbete har vi valt att redovisa i en rad olika underrubriker. Först en kort redogörelse för vilka det egentligen är som bor i särskilt boende, sedan har vi satt fokus på den historiska utvecklingen. För att slutligen genom en intervju redovisa dagsläget i Karlstads kommun samt en ansats till blick framåt. Vilka bor i särskilt boende? För femtio år sedan beräknade man att en tiondel av ålderspensionerna behövde en plats på ålderdomshem (Thorslund 2006) Idag har medellivslängden ökat kraftigt och trots detta har 1

2 andelen som bor på särskilt boende inte ökat markant bodde sju procent av ålderspensionärerna i särskilt boende. En typisk boende på särskilt boende är en kvinna mellan 85 och 90 år och änka. Det är ovanligt att de äldre flyttar till särskilt boende innan 80 års ålder och åtta av tio boenden är över 80 år eller äldre (Thorslund 2006). Förr var de äldre som flyttade in på särskilt boende relativt pigga. Idag är de äldre och sjukare och sannolikt har tiden de äldre bor på särskilt boende idag minskat. Möjligheterna till att få hjälp i det egna hemmet, i det så kallade ordinära boendet, har ökat. Nu kan man få hjälp dygnet runt. Samtidigt har biståndsbedömningen blivit mer restriktiv. (Thorslund 2006) Det dominerande skälet till att flytta till ett särkilt boende idag är demenssjukdom. tudier visar att risken att behöva flytta till ett särkilt boende är sex gånger högre om man lider av demenssjukdom (Wimo, 2005). Studien SNAC visar på att tre av fyra som bor på ett särskilt boende lider av demenssjukdom eller någon annan form av kognitiv nedsättning. Fler än hälften har svår eller mycket svår nedsättning av minne och andra kognitiva funktioner (Lagergren m.fl, 2005). SNAC-studien visar även att rörelsehinder inte alls i samma utsträckning som kognitiv nedsättning leder till att äldre behöver flytta till ett särskilt boende med heldygnsomsorg. Andra skäl enligt studien är nedstämdhet, oro och inkontinens. Boendeformer för äldre ur ett historiskt perspektiv: Redan 1734 fastslogs det i Sverige att varje socken hade ett ansvar för uppkomsten av fattighus (Thorslund 2006). Sedan dröjer det ända till 1918 års fattigvårdslag som kommunens skyldighet att inrätta hem för åldringar och andra vårdbehövande slås fast. Lite drygt tjugo år senare uppkommer tanken om att olika sjuka åldringar ska placeras på olika hem, man behöver exempelvis andra inrättningar för kroniskt sjuka äldre och sinnessjuka äldre då det sågs som en belastning och ett problem att vårda människor med olika vårdbehov på samma institution. Dock misstolkas meningen med denna uppdelning vilket leder till att det inte är de mest behövande åldringar som får platserna på åldringshemmen utan det är de relativt friska åldringarna som klarar det mesta själv. Det fastslogs därför i 1955 års socialhjälpslag att kommunen hade ett ansvar att se till att rätt person fick vården (Thorslund 2006). Riksdagen drog 1947 upp riktlinjer för åldringsvården, man tänkte sig då att 1 av 10 ålderspensionärer behövde plats på ett vårdhem, man behövde alltså kraftigt bygga ut ålderdomshemmen. Beslutet väckte dock känslor hos människor och debatten gick ungefär som idag (Thorslund 2006). Det fanns ett stort missnöje med den tidens ålderdomshem som bottnade i att varken standard, hygien eller möjlighet att leva ett någorlunda självständigt liv var små på hemmen. Att ens komma i närheten av dagens socialpolitiska mål om integritet och självbestämmande var inte att tänka på. Parollen hemvård istället för vårdhem lanserades också av Ivar-Lo Johansson 1952, och sedan 50-talet har just att få bo kvar i sin egen invanda miljö (kvarboendeprincipen) varit vägledande för utformningen av svenska äldreomsorgen tillsattes åldringsvårdsutredningen och regeringen följde dess förslag och alternativ till ålderdomshemmen skapades. Även samhälleliga faktorer spelade en viktig roll i att de äldre kunde bo kvar hemma. Folkpensionsreformen gjorde så att folk hade 2

3 möjlighet att försörja sig själva även på äldre dar och man slapp flytta till ålderdomshemmen för att bli försörjda. En bättre bostadsstandard i samhället gjorde att det var lättare att bo kvar hemma. En tredje faktor som spelade stor roll var den nya verksamheten hemtjänst som infördes på -50 talet (Thorslund 2006). Först i privat regi, Röda Korset gjorde 1950 det första försöket med hemsamaritverksamhet. Redan -52 följde Socialstyrelsen med att komma ut med det första direktivet för utformning av hemhjälp för gamla. Hemtjänsten byggdes snabbt ut under talen med en topp i slutet av -70talet. Statsbidragen som tidigare givetvis för att bygga ålderdomshem upphörde 1965 och ersattes med bidrag till kommunerna för hemhjälp. Dessa bidrag täckte 35 % av kommunens kostnad för hemhjälp. Detta innebar dock inte platserna på ålderdomshemmen minskade under denna tid, man räknar med att platserna ökade (SOU, 1977) från ca till under perioden Servicehus Redan under 30-talet växte det fram ett alternativ till vanliga bostäder och det mer institutionella, nämligen särskilda pensionärshem. 39 beslutades om ett statsbidrag för dessa. Idag kan man dock inte använda dessa pensionärshem som byggdes på talen som boenden för äldre då handikapptillgängligheten är för dålig. Med pensionärshemmen som byggdes från 60-talet och framåt är det dock annorlunda, dessa har spelat en roll i svensk äldreomsorgshistoria under namnet servicehus. Under 70-talet skedde en relativt snabb utbyggnad av dessa servicehus, där hemhjälp erbjöds och kommunerna kunde därför, till skillnad från vid ålderdomshemmen, få statsbidrag för att bekosta personalen. Stockholms stad antog -78 ett lokalprogram, häri betonades (Thorslund 2006): * Individens självbestämmande och självständighet * Samhällets insatser ska inriktas mot en allmän service som utformas enligt pensionärernas egna önskemål * Trygghet förenas med frihet och självständighet. Det som skulle finnas i dessa servicehus var: *Möjlighet att kontakta personal dygnet runt * Få hjälp i bostaden * Läkarvård * Tillgång till restaurang, klubbhus och fritidssysselsättning. Tanken med servicehusen var alltså att pensionären skulle klara sig själv längre då servicen var lättillgänglig i huset men samtidigt ha personal nära till hands då omsorgsbehoven ökade. Detta skapade trygghet för de boende och sparade pengar för kommunerna. Ädelreformen Både ålderdomshem och servicebostäder hade fått en större vårdtyngd än de var avsedda för, 3

4 detta konstaterades i regeringens proposition Äldreomsorgen inför 1990-talet (prop 1987/88:176). Den föreslår att ålderdomshem, servicebostäder och gruppboenden ska vara utformade så att den enskilde får service och vård efter behov och att det utformas så att den boende har möjlighet att bo kvar livet ut. Dessa skulle tillsammans med lokala sjukhem ersätta långvarig vård inom länssjukvården. Det bedömdes att det även i framtiden skulle behövas ålderdomshem men att boendestandarden måste förbättras. Gruppbostäderna skulle byggas främst för äldre med demenssjukdomar. Det hade sedan 70-talet diskuterats om åldersomshemmens vara eller inte vara, denna diskussion ebbade nu ut då ålderdomshemmen visade sig vara livskraftigare än modetrenderna i äldrepolitiken. Socialutskottet understryker än en gång vikten av att det finns ålderdomshem inför riksdagsbehandlingen om Ädelreformen. Långvården försvann bit för bit som begrepp och ersattes med andra som exempelvis sjukhem. Sjukhemmen skulle utformas på sådant sätt att den enskildes rätt till frihet och integritet tillgodosågs, ett exempel på detta är att alla som så önskade skulle få ett eget rum. Ansvaret för allt boende lades på kommunerna, och i lagstiftningen talades det enbart om "särskilda boendeformer" (Thorslund 2006). Det som tidigare benämnts som sjukhem, ålderdomshem, servicehus och gruppboenden hamnade nu under det gemensamma begreppet "särskilt boende för äldre". Att använda sig av endast ett begrepp markerade det fördragande statsrådet att kommunerna gavs stor frihet i fråga om hur de äldres behov av sådant boende, service och vård skulle tillgodoses. Lagstiftningen betonade även att huvudtanken var att det äldre skulle ges möjligheten att bo kvar i sitt hem. Särskilt boende ska finnas för de omsorgsbehövande äldre. Intervju med Vård- och omsorgsnämndens ordförande Marléne Lund Kopparklint: Vi var och besökte Marlene på hennes kontor i centrala Karlstad för att diskutera hur boende situationen ser ut för äldre i Karlstad kommun. Marlene börjar med att berätta att hennes ansvar och arbetesområde är övergripande och ej gäller detaljfrågor. Antal anställda i vård och omsorgsförvaltningen är och förvaltningen har en budget på 1.3 miljader. Vi var intresserade av hur fördelningen ser ut både ekonomiskt och i antal kunder mellan hemtjänst och särskilt boende. Marlene kunde då berätta att i dagsläget bedrivs 1/3 av omsorgen av äldre utav kommunen de andra 2/3 är utlagda på entreprenad. 1/3 bedrivs av Attendo Care och den andra delen av Carema. Detta för möjliggöra kundvalssystemet och konkurrensutsätta omsorgen. Konkurrensutsättningen är en viktig faktor för att kunna utvärdera och utveckla kvaliten på omsorgen menar Marlene. När vi frågar om det i framtiden finns en strävan om att lägga ut all omsorg på entreprenad svarar Marlene att de inte är ett mål, utan att kommun är minst lika viktig som andra aktörer på marknaden. Gällande kundvalssytemet berättar Marlene att det ger kunden en möjlighet till val, om kunden inte gör ett aktivt val så tilldelas denne en plats utifrån en turordningslista. Detta för att det ska ske en rättvis fördelning mellan de tre aktörerna som finns i Karlstad kommun. Detta ska inte förknippas med Lagen (2008:962) om valfrihetssystem (LOV) som trädde i kraft den 1 januari LOV reglerar vad som ska gälla när upphandlande myndigheter konkurrensutsätter delar av sin verksamhet genom att överlåta till kunden att välja utförare av 4

5 tjänster bland de entreprenörer som finns att tillgå genom ett valfrihetssystem. ( Inom Karlstad kommun gäller LOV bara de tjänster som utförs av hemtjänst. Hur bemöter kommun samhällsutvecklingen med en stadig ökning av äldre och sjuka? -Vi granskar omvärldsanalyser och rapporter som sträcker sig fram till Vårdköerna ökar, en kö på 25 personer är normalt och accepterat. I dagsläget är kön det dubbla i Karlstad kommun. Det krävs en omstrukturering av resuser för att skapa fler platser. Att bygga ett nytt särskilt boende tar från besutsfattande till att till de är möjligt att flytta in tre år. Det som då återstår för att lösa problemet till dess är en utökning av hemtjänsten. Marlene uttrycker också att det är livskvalitetshöjande att ha möjligheten att bo kvar hemma. Hon talar vidare om att för att möta framtidens utmanningar måste vi börja titta på mer alternativa lösningar. Hon lyfter fram vikten av volontärarbete som i många delar av världen är mycket mer utvecklat än i Sverige. Ett annat arbete rör innovation, där man väljer att vända sig utåt till den personal som jobbar inom förvaltningen och till de kunder som är berörda av omsorgen och frågar efter vad de tror kan underlätta och utveckla omsorgen. Ofta finns lösningen på ett problem närmare och mer tillgänglig än man tror. Till sist väljer hon att poängtera den tekniska utvecklingens möjligheter. Även vård och omsorg måste följa med i samhällsutvecklingen och tekniska hjälpmedel kommer i framtiden ta en allt större plats och ge många kunder möjlighet att i större utsträckning vara mer självständiga. Så kallad hjälp till självhjälp. Reflektion: Vi ser genom detta arbete hur stor betydelse samhällsutvecklingen har på äldreomsorgens konstruktion, men även synen på äldre. Det finns en tydlig koppling till landets ekonomiska situation, äldeomsorg är i Sverige en viktig socialpolitisk fråga och något man väljer att satsa på när ekonomin tillåter. Vi har också uppmärksammat att vad man väljer att satsa resurser på inom äldreomsorg följer vissa trender, något som just nu är väldigt populärt är att jobba efter kvarboendeprincipen. Detta är något som anses höja livskvaliteten hos äldre. Vår reflektion kring detta är att man alltid måste minnas att inte se på äldre som en homogen grupp och därför vara försiktig med generella antaganden om vad som ger livskvalitet och se utanför trenden just nu. 5

6 Referenslista: Böcker: Dehlin, O., Hagberg, B., Rundgren, Å., Samuelsson, G. & Sjöbeck,B. (2000) Gerontologi Åldrandet i ett biologiskt, psykologiskt och socialt perspektiv. Falköping: Natur och Kultur. Thorslund, M. (2006) Åldrandet och äldreomsorgen. Lund: Studentlitteratur. Artiklar: Valfrihet och mångfald ett dilemma för hemtjänsten. Katarina Andersson. Socialvetenskaplig tidskrift nr s Internet: aspx hämtat