Sedan många tusen år utnyttjar människan svampar. Jästsvampen som är en encellig svamp får denhär degen att jäsa upp och bli luftig och porös.

Transkript

1 Svampfilmen Under större delen av året ser vi inte till några svampar i skog och mark. De lever nere i marken osynliga för oss. På sensommaren och hösten skjuter de snabbt upp ur marken, särskilt om det varit en regnig sommar. Det vi i dagligt tal kallar svamp är endast den delen vi ser ovanför marken. Det är den delen, sporkroppen eller fruktkroppen som fortplantar och sprider svampen. Men huvuddelen av svampen finns i marken och består av tunna trådar. Dessa trådar kallas hyfer och de bidar stora nätverk så kallade mycel. Svamparna saknar klorofyll och kan därför som de gröna växterna inte skapa sin egen näring med hjälp av solljuset. Istället bryter de ner löv och andra förmultnande växtdelar och tar upp energin genom sitt mycel. Eftersom de inte är beroende av solljuset för att tillverka näring kan de växa i mörker. Sedan många tusen år utnyttjar människan svampar. Jästsvampen som är en encellig svamp får denhär degen att jäsa upp och bli luftig och porös. Jästsvampen är så liten att man bara kan se den i mikroskop. I tusen gångers förstoring ses varje svamp som en kulformad eller oval cell. Inne i cellkroppen ser mans stora vattenblåsor så kallade vakuoler. Om det finns tillräckigt med näring börjar cellerna att växa och dela sig. De skjuter ut små dotterceller från modercellen som alltså knoppar av sig nya individer. Dottercellerna växer sedan snabbt ut till vuxen storlek. Ofta skiljs inte de nybildade svampcellerna åt utan bildar stora förgrenade bildningar.

2 Små grenar eller enstaka celler lossnar då och då och väser vidare på egen hand. På det här sättet kan en enda jästsvamp på tiotimmar ge upphov till flera tusen nya dotterceller. En av de viktigaste jästsvamparna för oss människor är brödjästen. Den lever på socker men kan inte bryta ner stärkelse. I det högra kärlet finns det jäst och socker i det vänstra jäst och mjöl. Bara efter en kort stund börjar jästen i det högra kärlet att bryta ner sockret och föröka sig. Men mjölet alltså stärkelsen kan svampen inte äta. När svampen bryter ner sockret bildas bubblor av koldioxid och alkohol. Det behövs inte något syre för att nedbrytningen ska fungera. Det är den här processen som vi kallar för jäsning. Jästsvampar utnyttjas också när man framställer öl. Det finns två olika typer av jästsvampar med olika vikt. Dom lätta flyter och därför kallar man denna sortens jäsning för överjäsning. Den jäsning när jästsvamparna sjunker till botten kallas det för underjäsning. Underjäsningen går sakta och sker bäst vid en temperatur på 5 o C-6 o C. När allt socker är förbrukat sjunker de döda jästsvamparna till botten som en vit fällning. Överjäsningen går snabbare vid temperaturer mellan 10 o C-25 o C. Jästen flyter upp med skummet. Genom att jäsa på olika sätt får man olika sorters öl, överjäst eller underjäst. På druvornas skal finns det vilda jästsvampar. Om man pressar druvsaft börjar den alltså jäsa av sig själv utan att man behöver tillsätta någon jäst. Men vid vinframställning brukar man ändå använda någon form av odlad jäst som ger ett säkrare och jämnare resultat. För att hindra vildjäst och bakterier från att komma in så håller man kärlen tillslutna så att man hindrar luft att komma in men tillåter koldioxid att komma ut. Så länge det finns socker arbetar jästsvamparna och förökar sig, men när alkoholhalten når 18 % kan de inte leva längre.

3 Mögelsvampar är en annan viktig grupp. Den lever också på olika organiska ämnen t.ex. på frukt. Mögelsvampar hör till de stora skadegörarna. Det dröjer inte länge innan de infekterar frukt och grönsaker. Detta orsakar oss stora förluster. Mögelsvampar kan inte bara leva på socker utan även på äggviteämnen (proteiner) och stärkelse. Till och med läder kan mögla om det ligger fuktigt. Mögligt bröd har väl alla stött på någon gång. Möglet tränger in utifrån och växer sedan snabbt in i brödet. Mögelsvampar utsöndrar olika giftiga ämnen för att hålla bakterier och andra konkurrenter borta. De kan vara farliga för oss människor och kan till exempel ge cancer. En av de vanligaste mögelsvamparna heter rhizopus. Här börjar den växa i en bit bröd filmad med enbildstagning för att förk orta processen. Rhizopus växer genom att den skickar ut långa löphyfer, som förankras i underlaget. Härifrån grenar nya hyfer ut sig och sen bildas sporkapslar i ändan av särskilda sporhyfer. När sporerna är mogna spricker sporkapseln och släpper ut dem. Om sporerna hamnar på ett fuktigt och näringsrikt underlag gror dom och börjar bilda nya hyfer. Det dröjer inte länge förrän ett helt nätverk av hyfer bildats. Det brukar kallas för ett mycel. Här bildas efter ett tag nya sporkapslar och så är cirkeln sluten.

4 På den här jordnöten växer en annan mögelsvamp, aspergillus. Den gula färgen kommer ifrån sporerna. Aspergillus har inte sporkapslar utan snarare en sorts buketter av sporhyfer. Sporena bildas i långa rader, som får mogna till innan de släpps fria. En del aspergillusarter bildar gifter som är mycket farliga för oss. Men giftbildningen hos mögelsvampar är inte bara en fara för oss utan kan vara till nytta också. En annan mögelsvamp är penicillium. Penicillium har inte heller några sporkapslar utan öppna sporbärare som ser ut som en liten pensel. Sporbärarnas form har även gett den ett annat namn, penselmögel. Sporerna från pencillium ser ut som små runda kulor. Som alla svampsporer behöver de fuktighrt och näring för att kunna gro. Inne i hyferna finns det tvärväggar som delar av hyferna i avdelningar. Sådana tvärväggar är typiska för påde aspergillus och pencillium. Många pencilliumarter har gjort stor nytta för oss människor. Ur pencillium notatum tillverkas ett viktigt läkemedel, penicillin, som vi använder för att bekämpa bakterieangrepp. De gifter som pencillium notatum utsöndrar gör att bakterier inte kan växa i dess omgivning, en upptäckt som räddat miljontals människoliv. Andra arter av penselmögel kan man använda vid tillverkningen av ost. I ostmassan finns redan från start två olika mögelsvamparter. Den ena arten penicillium camemberti växer på ostens utsida. Den lever på äggviteämnena i ostmassan. I det inre av osten växer penicillium roqueforti mycelet från den arten bryter ner både äggviteämnen och fett. Det är nedbrytningsprodukterna från svampens aktivitet som ger osten dess typiska smak.

5 En särskilt originell mögelart är slungmöglet, pilobilus. Här bildas sporkapslarna i ändan av en hyf som sväller upp som en stor klubba. Innuti klubban är det ett mycket högt tryck och när tryckbehållaren brister slungas sporkapslarna upp till två meter bort. Sporbärarna växer alltid mot ljuset och det betyder att sporkapslarna slungas uppåt mot ljuskällan. Mögelsvampar finner man överallt där det är fuktigt och där det finns organisk näring. Trots att de ser obetydliga ut är de bland de viktigaste nedbrytarna i naturens kretslopp. För oss människor gör mögelsvamparna stor nytta men de tillhör också de stora skadegörarna. Frågor 1. Vad kallas en svamptråd? 2. Vad kallas ett nät av trådar? 3. Vad kallas den dela av svampen som vi ser? 4. Av vad lever svampar? 5. Förutom vanliga svampar har filmen berört två stora grupper av svampar, vilka? 6. Hur förökar sig jästsvampen? 7. Varför måste man tillsätta socker till bröd om man vill få det poröst? 8. Vad bildas det för avfallsprodukter av jästsvampar? 9. Hur länge kan jästsvampar leva? 10. Vad är det för stor skillnad på jästsvampar och mögelsvampar? 11. Varför kan mögel vara nyttigt för oss människor? 12. Ange tre olika nyttiga mögelarter. 13. Varför är det farligt att äta mögliga jordnötter, men inte så farligt att äta mögliga jordgubbar? 14. Hur har penselmöglet fått sitt namn? 15. Vilken typ av mögel tror du kallas klotmögel?