men - du får inte skada stängsel och. du måste stänga grindarna efter dig.

Transkript

1 EKOLOGI

2 ALLEMANSRÄTTEN I Sverige får man röra sig fritt i skog och mark. Man får också plocka svamp, bär och blommor, även om man inte äger marken som de växer på. Detta kallas för allemansrätten. Men även om det finns mycket man får göra i naturen finns det också en hel del som inte är tillåtet. Här kan du läsa om vad du får och vad du inte får göra när du är ute i naturen. + Du får röra dig fritt i skog och mark - du får inte störa det vilda eller göra annan skada - du får inte ta fågelägg - du får inte skräpa ner - du får inte utan lov gå över annans tomt - du får inte gå över sådda fält eller över planteringar - du får inte utan lov åka moped, motorcykel eller bil på annans mark som inte är allmän väg. + Du får passera stängsel och du får öppna grindar - du får inte skada stängsel och. du måste stänga grindarna efter dig. + Du får ha hund och katt med dig ut - du bör hålla ditt husdjur kopplat, så att det inte kan jaga eller störa andra djur - du får själv inte utan lov jaga på annans mark. + Du får simma och ta dig fram med båt på alla vatten

3 - du får inte utan lov gå iland eller hålla till vid andras bryggor eller hus - du får inte utan lov fiska i andras vatten - du får inte gå iland eller hålla till på skyddade områden, t ex sådana som skyddas för fåglarnas skull (fågelskyddsområden). Läs skyltar som finns uppsatta. + Du får tälta en natt på annans mark - du bör helst be om lov först - du får inte tälta mera än en natt på samma plats, om du inte har löfte av den som äger marken. + Du får samla torrt ris och grenar på marken och göra upp en eld - du får inte ta kvistar och grenar från växande buskar och träd - du får inte elda i skog och mark när det är torrt och blåsigt och risk för skogsbrand - du får inte elda på släta berghällar, eftersom de kan spricka sönder och bli fula - du får inte lämna eld eller glöd kvar efter dig. + Du får plocka blommor, bär och svamp - du får inte plocka fridlysta växter -du får inte utan lov plocka något i närheten av andras hus. Svara nu på frågorna om allemansrätten som finns i ditt arbetshäfte.

4 LINNE DELADE IN DJUREN OCH VÄXTERNA För 300 år sedan föddes en pojke som hette Carl i en liten stuga i Småland. Hans pappa var mycket intresserad av växter så Carl fick ofta följa med honom ut i naturen. När Carl var fem år fick han en egen liten trädgård att odla växter i. Carl pappa var präst och hoppades att Carl också skulle bli det han blev istället så intresserad av naturen att han blev naturforskare istället. Det fanns natur forskare före Linné, ingen hade fått riktig ordning på kunskaperna om alla djur och växte. Ett djur kunde ha ett namn i Skåne och ett helt annat i Dalarna. Linné gav alla växter och djur nya namn på latin. Latin var ett språk som många kunde på den tiden, både i Sverige och i andra länder. Carl von Linné blev också berömd för att han upptäckte hur de olika växterna och djuren är släkt med varandra. NÄRINGSKEDJOR I skogen finns det ju fullt av djur. Man kan dela in djuren på olika sätt, t.ex. nattdjur (de som är vakna på natten) och dagdjur (de som är vakna på dagen). Man kan också dela in dem efter vad de äter. Man talar då om växtätande och köttätande djur. Växtätarna är förstås de som lever av växter. Älg, rådjur, hare och bladlus är exempel på sådana djur. Köttätarna är sådana djur som äter andra djur. Det kan vara t.ex. räv, grävling, lodjur duvhök, myra och kattuggla. Växter och djur kan sedan ordnas i något som vi kallar för näringskedjor. En näringskedja visar vem som äter vem. En grön växt, t.ex. en tall framställer själv den näring den behöver för att leva och växa. En del av näringen går sedan vidare till växtätaren, tallbarren blir uppätna av en tjäder. Tjädern blir sedan uppäten av en räv. Där

5 kan det vara slut på näringskedjan om inte räven blir tagen av ett lodjur eller en örn. Då går näringen från tallen vidare till räven och sedan till lodjuret eller örnen. Rita ett förslag på en näringskedja i ditt arbetshäfte. NATUREN PÅ HÖSTEN September har alltid kallats höstmånaden, oktober slaktmånaden och november vintermånaden. Den 23 september infaller höstdagjämningen det innebär att natt och dag är lika långa. Efter detta datum blir natten längre än dagen i Sverige. Kortare dagar och sjunkande temperatur är en signal till allt levande i naturen att börja förbereda sig för en kommande vinter. Det allra tydligaste hösttecknet är att trädens löv faller av. När vattnet slutar att cirkulera i träden gör bladen inte längre någon nytta och träden gör sig av med dem. Det gröna färgämnet som finns i bladen, klorofyllet, försvinner och näringen i bladen sugs in i trädet. När klorofyllet är borta syns andra färger i bladen som tex rött, gult och brunt. När stärkelsen ombildas till socker och sugs in i trädet löser det upp bladens fästen vid kvisten och första höststor kan få bladen att falla till marken. Svara på frågor om naturen på hösten i ditt arbetshäfte.

6 NEDBRYTARNA De löv som faller till marken har kvar lite näring och den sista näringen bryts ned med hjälp av smådjur, bakterier och svampar. Även gräs och örter vissnar och under vintern är det många smådjur som dör. När sedan sommaren kommer kan vi knappast hitta några rester av vare sig vissna växter eller djur. De har förmultnat, och tur är väl det. Hur skulle det annars se ut, om allt som dog bara blev liggande? De döda djuren och växterna blir ganska fort uppätna av maskar, flugor, skalbaggar och andra mycket små djur som vi inte ens kan se. De äter, bajsar och andas och tillslut dör de också och blir nedbrutna av andra. Så fortsätter det i all oändlighet. Bajset blir en rest som vi kallar för jord. I den finns det näring för nya växter som växer och blir större. Till slut vissnar de och dör och då äts de upp av nedbrytare som Så håller det på. Det är ett evigt kretslopp, där näringen bara vandrar från den ena till den andra. Svara på frågorna om Nedbrytare som finns i ditt arbetshäfte

7 HUR VÄXTER OCH FRÖN SPRIDS Nedbrytningen i naturen under hösten, sätter inte full fart förrän växterna hunnit sätta frön och frukt som kan föra arten vidare till nästa år. För det mesta är det bra om en växt får sina frön utspridda över ett stort område. Då kan arten erövra nya områden. Dessutom slipper plantorna trängas och ta ljus och näring från varandra. Frukter och frön kan spridas på flera olika sätt. En del sprids med vinden, andra med vatten eller med människor och djur. Det finns också växter som själva kan sprätta iväg sina frön. Alens och näckrosens frukter och frön sprids med vatten. När alnötterna släpps ut ur alens kottar och när näckrosfröna lossnar från näckrosfrukterna flyter de. Det gör att fröna och frukterna kan färdas långa vägar med vågor och strömmar, innan de strandar eller sjunker till botten och börjar gro. En del frukter och frön är mycket lätta eller har vingar eller fallskärmar. Det gör att vinden kan föra dem med sig till nya platser. Så seglar t.ex. maskrosens frukter iväg i sina fallskärmar när man blåser på en maskrosboll. Lönnens, granens, tallens och björkens frön har vingar som gör att frön kan snurra bort från moderväxterna eller bäras bort av vinden. Äpplen, hallon, blåbär, rönnbär och körsbär är frukter som djur gärna äter. Ofta är det bara det saftiga fruktköttet djuren vill komma åt. Men ett och annat oskadat frö kan slinka ned i magen och fortsätta genom tar. När djuret sedan tömmer tar kommer fröna ut och kan gro.

8 Hasselnötter och ekollon sprids också med djur, t.ex. fåglar och ekorrar. Det beror på att djuren gömmer undan nötterna och ollonen för att ha dem som föda under vintern. Ibland blir en nöt eller ett ollon liggande kvar och kan då börja gro. Kardborrar och en del andra växter har hakar eller andra anordningar som gör att deras frukter och frön lätt fastnar i t.ex. djurs päls och när sedan djuret putsar sin päls ramlar fröna av och börjar gro på marken. Midsommarblomstret är en växt som själv kastar ut sina frön. I växtens frukter sitter varje frö i en liten skål i änden på ett skaft. När frukten spricker upp kröker sig skaften hastigt och kastar iväg fröna. Svara på frågan som finns i ditt arbetshäfte. SVAMPAR Vissa år kan man hitta mycket svamp. Det brukar vara på sensommaren och på hösten när det har regnat mycket ändå är varmt. Det som vi kallar svamp är dock inte hela svampen utan bara fruktkroppen. Den egentliga svampen lever under markytan och består av så tunna trådar att de inte syns med blotta ögat. Dessa tunna trådar kallar man för svamptrådar eller hyfer. Många hyfer tillsammans bildar ett tätt nät och det nätet kallar man för mycel.

9 När vi plockar svamp så plockar vi inte den riktiga svampen, mycelet, utan bara fruktkroppen, som t.ex. äpplet på äppelträdet. Mycelet utvecklar fruktkroppar för att det ska bildas nya sporer och växa nya svampar. Sporerna är samma sak för svampen som frön är för växter. Hos de flesta svampar sitter sporerna under hatten. En spor är så liten att man inte kan se den med ögat. Varje svamp har miljontals sporer. När sporerna är mogna, lämnar de svampen och sprids i naturen. De faller till marken eller förs bort med vinden. Djur kan också hjälpa till att föra iväg sporer. Varje spor bär på anlag till en ny svamp. Men många sporer hamnar på olämpliga ställen där de inte kan växa så det är bara några få sporer hos varje svamp som faktiskt börjar växa. De flesta svampar är skivlingar. Det innebär att de har skivor under hatten. Det finns också rörsvampar. Dessa har som en dyna av små fina hål under hatten. Dessa svampar kallas för soppar. En annan sort är taggsvampar, de har istället taggar under hatten. Ett exempel på en sådan svamp är fårticka.

10 Många svampar kommer ur marken omgiven av ett eller flera hudlager som kallas hyllen. Vissa svampar har bara ett enda omslutande hudlager som kallas inre hylle. När hatten växer, sprängs hyllet och stannar kvar på foten som en ring. När svampen har två hudlager, säger man att den har yttre och inre hylle. När svampen växer och blir större, spräng båda hyllena. Det inre stannar som en ring på foten medan det yttre blir kvar som fläckar på hatten och som strumpa.

11 Många svampar samarbetar med växter, bl.a. många träd. Det pågår då hela tiden en byteshandel mellan träd och svampar. Trädet ger av sitt socker (näring) till svampen. Som tack för sockret får trädet bland annat fosfor, kväve och vatten av svampen. Det är näringsämnen som trädet inte klarar så bra att suga upp själv. Man säger att svampen hjälper trädet genom att förlänga dess rötter. Detta samarbete går till på så sätt att svampens hyfer lägger sig tätt intill och runt den allra yttersta spetsen på trädets rötter. På så sätt byter de näringsämnen. Det ställe där svampen och trädet förenas kallas för mykorrhiza. Detta samarbete är mycket positivt för de växter som bildar mykorrhiza. Förutom att byta näringsämnen skyddar det också växterna mot sjukdomar. Hela 95 % av alla växter bildar mykorrhiza. En del svampar får istället sin näring från döda växter och djur. På så vis hjälper de till att bryta ner det som är dött. Vissa svampar tar så mycket näring från en växt som fortfarande lever att det ibland kan leda till döden. Tickor kan t.ex. växa på levande svaga träd och suga den sista musten ur dem. Gör uppgiften om svampar som finns i ditt arbetshäfte.