Förslag till beslut Individ- och familjenämnden godkänner slutrapporten.

Transkript

1 TJÄNSTEUTLÅTANDE Datum Sida 1 (1) Diarienr IFN 2016/ Individ- och familjeförvaltningen Anne Grundell Epost: anne.grundell@vasteras.se Kopia till Stadsledningskontoret Individ- och familjenämnden Sociala insatsgrupper Förslag till beslut Individ- och familjenämnden godkänner slutrapporten. Ärendebeskrivning Sociala insatsgrupper är en strukturerad samverkansform på lokal nivå med socialtjänst, polis, skola, fritid och andra viktiga aktörer i ungas nätverk som samarbetar och använder sin samlade kompetens fokuserat och uthålligt i arbetet för att stödja den unge att upphöra med kriminalitet. Målet är att genom tidiga, tydliga och samordnade insatser minska risken att unga väljer en kriminell livsstil. Kommunstyrelsen har i uppdrag av fullmäktige att utveckla arbetet med social hållbarhet. I maj 2016 beslutades om stadsdelsutveckling av Bäckby. En av åtgärderna har varit att uppdra åt Individ och familjenämnden att leda och planera införandet arbetssättet Sociala insatsgrupper. Arbetet utgick initialt med utgångspunkt från Bäckby men omfattade senare även andra stadsdelar. En gemensam avsiktsförklaring med polisen om att starta upp och bedriva arbete med sociala insatsgrupper gjordes i juni Arbetet med att starta upp och införa arbetssättet Sociala insatsgrupper har skett i projektform under perioden augusti 2016 december 2017 och övergick i ordinarie verksamhet från 1 januari Projektets mål är i stort uppnådda och arbetssättet med modellen SIG har inneburit flera positiva effekter kring målgruppen och kring samverkan mellan olika verksamheter, både internt och externt. Den samlade bedömningen är att metoden i sig är ett användbart sätt att arbeta med målgruppen. Det är nära samverkan som gör skillnad samt att insatsen innebär ett samlat grepp om ungdomens hela livssituation. Sociala insatsgrupper gör skillnad för målgruppen.

2 Dokumenttyp Mall Pejls identitet mim001.docx, version 9.0, Status Version Sid 1 (7) Versionsdatu m Verksamhetens beslutsunderlag (VBU) lilla versionen Enheten där VBU:et är framtaget Vård och Omsorg Namn på VBU:et/Projektnamn Sociala insatsgrupper Tidigare beslutade ändringar: Ansvarig för VBU:et Dietmar Schneider Författare till VBU:et Richard Olsson Aktuell beslutspunkt BP2 Fastställd, datum Datum Ändring Ändrad av Bilagor till Verksamhetens beslutsunderlag: Nr Beteckning Version Identitet/filnamn 1 Kalkyl 1 2 Plan för hemtagning och uppföljning av effekter 1 3 Kommunstyrelsens protokoll Avsiktsförklaring Utvärdering av samverkansformen sociala insatsgrupper. Socialstyrelsen 5 Kriminella grupperingar: motverka grupperingar och underlätta avhopp ISBN Artikelnummer SOU 2010:15 Arkivplats E:\Ciceron\Server\Store\BB716\846714\Bilaga 1 VBU.docx Lilla versionen mim001.docx Ver 9.0 Pejl Projektstyrningsmodell. Copyright Pejl AB

3 Dokumenttyp Mall Pejls identitet mim001.docx, version 9.0, Status Version Sid 2 (7) Versionsdatu m Verksamhetens utgångspunkter (koppling/bidrag till visioner/ strategier/ processer/ direktiv/ planer samt bakgrund) Kommunstyrelsen har i uppdrag av fullmäktige att utveckla arbetet med social hållbarhet i Västerås stadsdelar. Kommunstyrelsen har i maj 2016 fattat beslut om stadsdelsutveckling för området Bäckby, som omfattar flera insatser både i ett kortare och längre perspektiv ( ). En åtgärd som beslutats, för att hantera nuläget, är att införa arbetssättet social insatsgrupp i området. Arbetet med att starta upp och implementera sociala insatsgrupper utgår initialt från Bäckby men även ungdomar från andra stadsdelar kan komma att beröras. I förlängningen kan arbetet med sociala insatsgrupper bli stadsövergripande. Uppdraget är att hitta ett sätt att implementera SIG,(sociala insatsgrupper) i Västerås på ett sätt som passar stadens storlek och struktur. Där kommunens verksamheter och polis kan hjälpa ungdomar som befinner sig i risk för att hamna i en kriminell livsstil. Staden vill minska kriminallitet och öka trygghet hos medborgarna i Västerås. Arbete i SIG,(sociala insatsgrupperna) ska vara riktat mot individer som behöver hjälp och stöd från berörda myndigheter och övriga aktörer. Arbetet ska samordnas under ledning av socialtjänsten. Arbetet innebär att socialtjänsten tillsammans med polisen, övriga berörda myndigheter och frivilligorganisationer samarbetar och använder sin samlade kompetens fokuserat och uthålligt i arbetet med att hjälpa individer. Det kan handla om att stärka det sociala nätverket kring den individen, särskilt stöd i skolarbetet, särskild yrkesträning, arbete och fritidssysselsättning. På så sätt kan sociala problem, psykisk ohälsa och stereotypa könsroller motverkas. Sociala insatsgrupper är ett resultat av att regeringen i februari 2009 förordnade dåvarande länspolismästaren i Stockholms län, Carin Götblad. Att genomföra en utredning där syftet var att lämna konkreta åtgärdsförslag för att förhindra kriminella grupperingars etablering i samhället. Ett år senare resulterade uppdraget i betänkandet Kriminella grupperingar: motverka grupperingar och underlätta avhopp (SOU 2010:15). Följden av detta betänkande (och efterföljande regeringsbeslut ) blev att Rikspolisstyrelsen, RPS, fick uppdraget att inrätta sociala insatsgrupper på försök i tolv pilotorter i Sverige år Syfte Att genom tidiga, tydliga och samordnade insatser från samhällets olika institutioner minska risken att unga väljer en kriminell livsstil. Arkivplats E:\Ciceron\Server\Store\BB716\846714\Bilaga 1 VBU.docx Lilla versionen mim001.docx Ver 9.0 Pejl Projektstyrningsmodell. Copyright Pejl AB

4 Dokumenttyp Mall Pejls identitet mim001.docx, version 9.0, Status Version Sid 3 (7) Versionsdatu m Effektmål Nr Beskrivning av effekten Riktning Tidpunkt Prioritet E1 E2 E3 E4 Öka samordning mellan socialtjänst, polis, skola, och fritid. Barnet/ungdomens behov ska vara i centrum. Mätbarhet: Antalet samordnade individuella genomförande planer. Kommentar: Det operativa arbetet med målgruppen ska stärkas. Barn och ungdomar som uppvisar hög risk för ett långvarigt kriminellt beteende och har behov av samverkan mellan olika myndigheter ska erbjudas möjlighet att få stöd av SIG, (sociala insatsgrupper). Mätbarhet: Antal barn och ungdomar som blir aktuella för sociala insatsgrupper SIG. Handläggarna på socialtjänsten känner till insatsen social insatsgrupp. Kommentar: Det finns fler alternativ/insatser för socialtjänsten att erbjuda ungdomar som är i behov av hjälp. Brottsligheten minskar hos de ungdomar som får insatsen, SIG (social insatsgrupp). Mätbarhet: Mäta antal polis och socialtjänst anmälningar Kommentar: Mäts före och efter. Bättre social situation för ungdomarna som får insatsen, SIG (social insatsgrupp). Mätbarhet: SAVRY/UBU används för uppföljning av förändring hos ungdomar som får insatsen, SIG (social insatsgrupp). Kommentar: Intern Internt Externt Externt Arkivplats E:\Ciceron\Server\Store\BB716\846714\Bilaga 1 VBU.docx Lilla versionen mim001.docx Ver 9.0 Pejl Projektstyrningsmodell. Copyright Pejl AB

5 Dokumenttyp Mall Pejls identitet mim001.docx, version 9.0, Status Version Sid 4 (7) Versionsdatu m Övergripande produktmål (beskrivning av det som ska tas fram) Nr P1 P2 P3 P4 P5 P6 P7 Genomförd omvärldsanalys om sociala insatsgrupper. Kommentar: Genomförda studiebesök hos kommuner som använder sociala insatsgrupper och analys av aktuella rapporter om sociala insatsgrupper. Framtagna arbetsprocesser som kartlägger och säkerställer samverkan mellan de olika aktörerna. Kommentar: Utförliga processkartor för hur socialtjänst, polis, skola, fritid och arbetsmarknad ska samverka och samordnas. En kartläggning av hinder för insatser i sociala insatsgrupper, mellan förvaltningar, myndigheter och organisationer. Kommentar: Kartläggningen ska resultera i förslag till förbättringsåtgärder. Framtagen modell för samordnad stödinsats, SIG (social insatsgrupp), finns att använda för socialtjänsten för ungdomar som uppvisar hög risk för ett långvarigt kriminellt beteende och har behov av samverkan mellan olika myndigheter. Kommentar: Socialtjänst, polis, skola, fritid och arbetsmarknad är delaktiga i en samordnad stödinsats SIG, (social insatsgrupp) som genom tidiga, tydliga och samordnade insatser från samhällets olika institutioner minskar risken att unga hamnar en kriminell livsstil. Beslutat kartläggnings- och utvärderingsverktyg för ungdomar som ingår i en Social insatsgrupp. Kommentar: För att kunna matcha insatserna och utvärdera dem används Savry och UBU. Genomförd informations och förankringsarbete om SIG, (sociala insatsgrupper) till projektets intressenter och målgrupper. Kommentar: Enligt framtagen kommunikationsplan i projektet. Framtaget förslag på hur modellen SIG (sociala insatsgrupper) kan implementeras i verksamheten. Kommentar: Ett flödesschema för ärendegången i SIG, (sociala insatsgrupper). Hur organisationen ska se ut. Arkivplats E:\Ciceron\Server\Store\BB716\846714\Bilaga 1 VBU.docx Lilla versionen mim001.docx Ver 9.0 Pejl Projektstyrningsmodell. Copyright Pejl AB

6 Dokumenttyp Mall Pejls identitet mim001.docx, version 9.0, Status Version Sid 5 (7) Versionsdatu m Spårbarheten mellan effektmålen och produktmålen P1 P2 P3 P4 P5 P6 P7 E1 x x x X x x x E2 x x x X x x x E3 x X x x E4 x X x x Kommentarer till spårbarheten: Det är en förutsättning att SIG, (sociala insatsgrupper) blir förankrat hos de aktörer som är delaktiga i insatsen. Verksamhetens övriga förutsättningar (särskilda krav, avgränsningar, målgrupp, risker, TKQ-styrning) Projektorganisation Styrgrupp Eva Sahlén, Direktör Social nämnderna Helene Öhrling, Direktör Vård och omsorg Jan Lindblom, Direktör barn och utbildnings förvalting Pär Dalhielm, Direktör förvaltning för stöd fritid och entreprenad Per Ågren, lokal polis områdeschef Lars Jansson, sektionschef ungdomssektionen Beredningsgrupp Veronica Stare, Enhetschef barn och ungdom Dietmar Schneider, Enhetschef individ och familj Annika Persson, Enhetschef fritid och förebyggande Lars Jansson, Sektionschef ungdomssektionen Ulrika Lindelöv, Enhetschef Patrik Kalander, Strateg Christer Öhrlund, Polis Jenny Asp, Enhetschef Arenan Samordnare Arkivplats E:\Ciceron\Server\Store\BB716\846714\Bilaga 1 VBU.docx Lilla versionen mim001.docx Ver 9.0 Pejl Projektstyrningsmodell. Copyright Pejl AB

7 Dokumenttyp Mall Pejls identitet mim001.docx, version 9.0, Status Version Sid 6 (7) Versionsdatu m Richard Olsson, projektledare och samordnare Särskilda krav Samtycke från ungdomarna och deras familjer krävs för att kunna genomföra insatsen. Att insatsen SIG, (social insatsgrupp) har mandat att få de resurser som insatsen kräver av de inblandande enheterna. Medverkande organisationer bekostar sin egen tid. Avgränsningar 5-10 ungdomar under projekttiden. I huvudsak ungdomar i åldern år. Även äldre och yngre personer kan bli aktuella för Sociala insatsgrupper. Målgrupp Målgruppen för insatsen är ungdomar som uppvisar hög risk för ett långvarigt kriminellt beteende och har behov av samverkan mellan olika myndigheter. Risker Hur bemannas SIG,(sociala insatsgrupper) efter projekttiden. Hur ska insatsen mätas och vem gör det? Hur de sociala insatsgrupperna bemannas. Hur kostnader ska fördelas mellan olika myndigheter. Att hålla engagemanget levande i staden för SIG,(sociala insatsgrupper). Samverkan med landsting saknas i nuläget. Hur mycket resurser kräver en SIG, (sociala insatsgrupper) insats av de inblandade enheterna? Mandatfördelning mellan socialtjänst och samordnaren för SIG, (sociala insatsgrupper). TKQ Tid: 0,2 Kostnad: 0,3 Qvalitet: 0,5 Verksamhetens bedömda kalendertid och kostnad för projektet Bedömd tid från: till: i antal mån/veckor: 40 v Bedömd kostnad: Projektledarens lön, resor och studiebesök, kostnader för styrgrupp, beredningsgrupp. Osäkerhetsbedömning av tid och kostnaden: Arkivplats E:\Ciceron\Server\Store\BB716\846714\Bilaga 1 VBU.docx Lilla versionen mim001.docx Ver 9.0 Pejl Projektstyrningsmodell. Copyright Pejl AB

8 Dokumenttyp Mall Pejls identitet mim001.docx, version 9.0, Status Version Sid 7 (7) Versionsdatu m Arkivplats E:\Ciceron\Server\Store\BB716\846714\Bilaga 1 VBU.docx Lilla versionen mim001.docx Ver 9.0 Pejl Projektstyrningsmodell. Copyright Pejl AB

9 Version Check: IRK Datum:. Check: IRK (Initial Riskbedömning för Kriminalitet) är en kortfattad checklista över forskningsbaserade riskfaktorer för kriminellt beteende, för användning på målgruppen ungdomar och vuxna, från ca 13 års ålder. Syftet med Check: IRK är att checka av forskningsbaserade riskfaktorer för kriminalitet hos en individ och på så sätt kunna göra en initial bedömning av dennes risk för kriminalitet, exempelvis som beslutstöd inför beslut om insatser bör erbjudas individen/familjen. Exempel på användare: skolpersonal, polis, socialtjänst, psykiatri, mfl. OBS! Använd och kommunicera resultat av checklistan på ett professionellt och nyanserat sätt. Namn och personnummer på individ som bedöms:. Namn och verksamhet på den som fyllt i denna Check: IRK:. Vad är anledningen till att du fyller i denna Check: IRK? LUL 6 LUL 34 SOL 14:1 Riskfaktorer. (Om en eller flera aspekter av riskfaktorn misstänks finnas eller med säkerhet finns, kryssas Ja). Ja Nej Vet ej 1. Kriminalitetshistorik Finns kriminellt beteende (även om inte lagförd)? Är det frekvent? Finns allvarlig brottslighet, våldsinslag? Finns flera olika typer av brott? Tidig debut (innan 12 års ålder)? 2. Problematiska personlighetsdrag Finns impulsivitet, behov av omväxling/rastlöshet, aggressivitet, irritabilitet, lögnaktighet, empatibrist/känslokyla? 3. Negativa attityder och tankesätt Finns attityder, värderingar, tankesätt som understödjer och/eller rättfärdigar kriminalitet eller annat destruktivt beteende? 4. Negativa relationer Finns umgänge/kontakter med andra som begår eller attitydmässigt stödjer brott och/eller väldigt lite kontakter/umgänge med andra med positiva attityder och vanor? 5. Användande av alkohol eller andra droger Finns ett återkommande användande av alkohol eller andra droger? 6. Negativa familjerelationer Om ungdom: Är kunskapen om ungdomen hos vårdnadshavare bristfällig, föräldrarna hårda/våldsamma mot ungdomen, konflikt mellan ungdomen och vårdnadshavare? Om vuxen: Konfliktfull relation med partner eller egna barn och/eller har inga relationer alls med familj? 7. Problem i skola/arbete Finns bristfälliga prestationer, och/eller låg grad av anknytning eller låg grad av tillfredställelse med skola eller arbete? 8. Brist på positiva fritidsaktiviteter Finns det en brist på regelbundna positiva intressen, fritidsaktiviteter? Total summa: Vägledning för bedömning Forskning visar att: Kriminalitetshistorik generellt sett den starkaste riskfaktorn. Finns frekvent brottslighet, våldsinslag och/eller varierad brottslighet och/eller tidig debut (innan 12 års ålder) är risken betydande för fortsatt kriminalitet. Individen bör ha hög prioritet för insatser. Ju fler riskfaktorer desto högre risk för kriminalitet. Individer med flera och utpräglade riskfaktorer bör ha hög prioritet för insatser. Övrig vägledning Om allvarliga, akuta problem finns, även om enskilda och få, prioritera individen högt för insatser. Kommentarer/Förslag på åtgärder:. OBS! Om används som grund för en formell anmälan (t.ex. SOL:14), beskriv kortfattat och konkret i en bilaga de riskfaktorer som är kryssade Ja.

10

11

12

13 Kommunikationsplan Sociala insatsgrupper Upprättad av: Cecilia Cedervall, kommunikationsstrateg, Richard Olsson, samordnare och Patrik Kalander, strateg.

14 Kommunikationsstrategi Kommunikationsmål: Kommunikationsstrategi 1 2 Ökad kännedom Förenklar genomförande, underlättar samverkan. Kännedom om utformning/krav Minska risk att allmänhet hör av sig och att fel ungdomar söker sig till SIG. Långsiktig kommunikation av utveckling och resultat Vid all kommunikation tydligt ange kriterierna för SIG medverkan Använda media och sociala medier för att nå bred målgrupp, då projektet är lämpligt för dessa kanaler (innehållet engagerar) 2

15 lgrupper Fullt engagemang (primär målgrupp) Berörda medarbetare Acceptans och engagemang (sekundär målgrupp) Politiker Övriga medarbetare Allmänhet

16 dskap gripande huvudbudskap ociala insatsgrupper innebär en möjlighet att snabbt få loss resurser och skapa kräddarsydda lösningar för ungdomar som bedöms vara på väg mot ett liv i grov kriminalitet. ociala insatsgrupper drivs som ett projekt med en samordnare/projektledare. n social insatsgrupp samordnas av projektledaren. Ingående parter är socialtjänst, polis och ppenvård samt vid behov skola, arbetsmarknad (praktik) och fritid (föreningar). Varje ngdom får en individanpassad plan. ålgruppen är liten; uppskattningsvis omkring 50 ungdomar i Västerås har så stora problem tt de kan beröras av projektet. Dessa individer samlar andra med liknande problem omkring ig, så framgång med en individ kan få stor effekt. e som kan beröras är år gamla, men yngre och äldre kan tas med om de har rätt örutsättningar. Projektet kan hantera 5 10 ungdomar per år.

17 Intern/ extern Frekvens Tidpunkt Ansvarig Beskrivning en, politiker intern Patrik Kalander Kort och tydlig information till Kommunstyrelsen ering extern V Cecilia Cedervall Richard Olsson och en representant från polisen berättar om projektet. ultat extern löpande När resultat finns da exempel/case extern löpande När exempel finns e extern När underlag finns Richard Olsson Richard Olsson Richard Olsson Löpande kommunicera resultat och uppföljning till lokalmedierna Löpande kommunicera goda exempel när det finns till lokalmedia. Resultat/uppföljning presenteras som en nyhet på stadens webbplats. å Facebook extern När underlag finns Richard Olsson Goda exempel/resultat delas på stadens Facebookkanal. ås stad, lansering intern V Cecilia Cedervall Nyhet om projektet, riktad mot hela staden. intern löpande Richard Olsson Informera berörda medarbetare på APT eller liknande. Informera själv eller ge underlag till andra att informera. VoO, SNF, BUF, SFE m.fl. rk Intern/extern Richard Olsson Bjuda in alla aktörer för samsyn (Here4U, socialkontor ink. fältassistenter, civilsamhälle, C2C m.fl.)

18 Återrapportering av ekonomiskt stöd till lokalt brottsförebyggande projekt Det sker mycket brottsförebyggande arbete runtom i landet, både som projekt och i den löpande verksamheten. Några av dessa insatser har kunnat genomföras med hjälp av ekonomiskt stöd från Brottsförebyggande rådet (Brå). Arbetet dokumenteras och efter insatsen lämnas en slutrapport till Brå. Erfarenheterna från de olika projekten är många gånger intressanta för andra som arbetar med brottsförebyggande arbete och därför publicerar Brå ett urval av rapporterna på myndighetens webbplats. För sakuppgifter och slutsatser står respektive författare eller organisation. Fler rapporter finns att ladda ner på

19 Att motverka kriminalitet genom samverkan Studie av Social insatsgrupp i Linköping Kerstin Johansson Nadja Kangasvieri Centrum för kommunstrategiska studier Linköping Där ideer blir verklighet

20 Innehåll Uppdraget... 3 Sammanfattning... 4 Inledning... 6 Forskning om preventiva samverkansmodeller... 6 Studiens syfte... 7 Undersökningens utformande och genomförande... 8 Organisering av verksamheten... 9 Samverkan som arbetsform Syftet med verksamheten Samverkan i praktiken Utmaningar -Att implementera SIG: s verksamhetsidé i olika myndigheter Att stödja unga som vill lämna kriminell verksamhet Resultat av verksamheten Mål med Social insatsgrupp Avslutande diskussion Social insatsgrupp i Linköping Samverkan ett effektivt framgångskoncept? Referenser Offentliga utredningar och andra offentliga dokument

21 Uppdraget Projektet Social insatsgrupp (SIG) i Linköpings kommun har pågått med Socialkontoret som samordnare sedan 15 juni 2011 till och med 31 oktober Projektet var en del i en försöksverksamhet som omfattat 12 kommuner i hela landet. Projektets syfte har varit att, genom samverkan mellan berörda myndigheter, motverka kriminalitet hos barn och unga personer. Den nationella satsningen har på uppdrag av Rikspolisstyrelsen utvärderats av Ersta Sköndal högskola (Wollter m.fl., 2012). Den utvärderingen omfattade såväl ett process- som ett effektperspektiv och hade fokus på samarbete mellan polisen och kommunerna, främst socialtjänsten. Sedan 1 november 2012 är SIG en del av ordinarie verksamhet i Linköpings kommun och tillhör organisatoriskt Socialkontoret. Linköpings kommun har nu erhållit medel från Brottsförebyggande rådet för att följa upp SIG i Linköping och i sin tur uppdragit åt Centrum för kommunstrategiska studier ( att undersöka: hur har samarbetet inom SIG organiserats, dels under projekttiden och dels sedan verksamheten permanentats, i vilken mån har de lokala samarbetsformer som utvecklats inom SIG ökat möjligheterna att identifiera nyrekrytering samt motverka återfall av unga till kriminell verksamhet, vilken betydelse uppfattar aktörerna inom SIG, att projektet haft för de unga som varit involverade i projektet? Hur beskriver de projektets effekter och resultat i relation till de mål som formulerades för detsamma och för individerna i målgruppen? Docent och lektor i socialt arbete Kerstin Johansson har varit vetenskapligt ansvarig för arbetet och forskningsassistenten, Nadja Kangasvieri, har arbetet med insamlande och bearbetning av data i form av intervjuer och dokumentanalys (se vidare avtal). Föreliggande rapport utgör tillsammans med en muntlig dragning slutrapportering av uppdraget. 3

22 Sammanfattning Sociala insatsgrupper riktar sin verksamhet mot unga i åldern år. I Linköping har man dock satt en flexibel åldersgräns till år för målgruppen i Sociala insatsgruppen, en åldersindelning man tolkar flexibelt. Enligt regeringsuppdraget ska Social insatsgrupp vända sig dels till unga som riskerar att rekryteras till kriminella nätverk eller utveckla en kriminell livsstil. Dels ska verksamheten rikta sig till unga som önskar lämna ett kriminellt nätverk eller en kriminell livsstil. I Social insatsgrupp (SIG) Linköping kan vi se att fokus i denna fråga kan skilja sig något åt mellan informanterna. Medan vissa betonar det förebyggande arbetet lyfter andra upp behovet av att stödja avhoppare. Social insatsgrupp syftar till att motverka kriminalitet genom samverkan. Detta ska ske genom att identifiera nyrekrytering av unga till kriminalitet, men det ska även ske genom att hjälpa de personer som önskar lämna en kriminell livsstil eller ett kriminellt nätverk. Verksamhetens målgrupp kan därmed sägas vara tudelad; de som riskerar att hamna i kriminalitet och de som önskar hoppa av kriminalitet. I våra intervjuer är det tydligt att informanterna upplever en stor svårighet i att stödja unga som vill hoppa av kriminell verksamhet s.k. avhoppare. Inom arbetsgruppen finns det en enighet om att målgruppens behov ställer stora krav på såväl SIG som på samhället i stort. Detta tudelade verksamhetssyfte kan i sig vara känsligt då denna grupp unga kräver resurser som kan väcka normativa åsikter. Vår samlade bedömning är att SIG, av studiens informanter upplevs ha gett positiva effekter för många klienter. Effekterna uppfattas vara varierande; från att ha varit livsavgörande till att ha bidragit till en minskad brottsaktivitet. Vi kan också se att informanterna upplever att SIG inte utgör en garanti för att klienter inte börjar begå kriminella handlingar igen. Det finns sålunda en upplevelse av att en uppföljning eller en ytterligare insats skulle kunna vara på sin plats. Det finns behov av ökat samförstånd kring målgruppen, särskilt om verksamheten ska fokusera på det brottsförebyggande arbetet eller på den s.k. avhoppardelen. Det finns även behov av mer kunskap om målgruppens situation såväl inom myndigheter som i samhället i stort. Utöver synen på verksamhetens syfte och målgrupp är det tydligt att det finns en konsensus kring arbetsformens betydelse i Social insatsgrupp. Samverkan antas kunna motverka kriminalitet. I intervjuerna påtalar informanterna hur viktigt samordnade insatser är i arbetet med unga som riskerar att hamna i kriminalitet eller som önskar lämna en kriminell livsstil. Trots (eller kanske tack vare) två organisatoriska förändringar inom SIG finns en tilltro till att nuvarande verksamhet leder till en effektiv process i arbetet med en klient. Genom att parterna har en direkt ingång till varandras organisationer kan insatser snabbt koordineras. Upplevelsen av att arbetsgruppen är personbunden uppfattar vissa av informanterna dock som ett problem. Det finns en rädsla för att arbetet i Social insatsgrupp skulle försämras om resursstarka och engagerade personer skulle lämna verksamheten. Utifrån intervjuerna kan vi se att informanterna har positiva upplevelser av arbetsformen i Social insatsgrupp. De organisatoriska fördelarna i form av snabba kommunikationsvägar och ett öppet arbetsklimat 4

23 förklaras bero på det engagemang och den kompetens som personerna i arbetsgruppen har. Dock kan vi i det empiriska materialet se att det finns en viss organisatorisk otydlighet inom arbetsgruppen. Detta gäller dels arbetsfördelningen mellan koordinatorn och Frivårdens representant, dels handlar det om rollen som Råd & Stöds representant har i Social insatsgrupp. Av det empiriska materialet är vår sammantagna bedömning att informanterna upplever att arbetsformen i verksamheten fungerar väl. Centrala aspekter av samverkan, såsom gemensam problemformulering, samförstånd kring syfte och arbetsform, verkar sålunda ha präglat arbetsprocessen. I vår studie kan vi se att det finns en positiv upplevelse av arbetet i Social insatsgrupp bland samverkansparterna. 5

24 Inledning I februari 2009 beslutade regeringen att tillsätta en utredare vars uppgift var att dels ta fram åtgärder för unga som vill hoppa av kriminell verksamhet dels ge förslag på åtgärder som förhindrar nyrekrytering till kriminella nätverk. I syfte att motverka kriminalitet bland unga föreslog betänkandet Kriminella grupperingar motverka rekrytering och underlätta avhopp (SOU 2010:15) att öka samordningen på lokal nivå mellan polis, socialtjänst och skola. Genom lokal samordning skulle insatser på individnivå koordineras. Myndigheterna skulle tillsammans bilda s.k. Sociala insatsgrupper (SIG). Betänkandets förslag låg i linje med den bedömning som regeringen hade gjort i frågan. 1 I regeringsbeslutet ansåg regeringen att det fanns ett behov av ökad samordning mellan myndigheter i syfte att få bort unga från en kriminell livsstil. Insatser som sätts in i ett tidigt stadium för att förhindra kriminalitet bedömdes vara ett viktigt verktyg i det brottsförebyggande arbetet. Samverkan beskrevs som förutsättningen för att motverka kriminalitet. Mot denna bakgrund fick Rikspolisstyrelsen i mars 2011 i uppdrag av regeringen att genomföra en pilotverksamhet med sociala insatsgrupper. Insatsen skulle rikta sig till unga som riskerar att hamna i kriminalitet. Syftet var att minska risken för att unga utvecklar en kriminell livsstil. 2 Regeringen gjorde även bedömningen att Socialtjänsten som ansvarar för barn och unga som behöver hjälp, skulle få ökat stöd av andra aktörer i detta arbete. Socialtjänsten skulle därför ha samordningsansvaret i pilotverksamheterna. Genom ett samlat grepp från myndigheter och frivilligorganisationer skulle insatserna kring individen koordineras på ett tydligt och effektivt sätt. Målgruppen var unga personer mellan år gamla. 3 I tolv kommuner eller stadsdelar påbörjades verksamheten, Linköpings kommun var en av dessa. Projektet Social insatsgrupp (SIG) i Linköpings kommun pågick med Socialkontoret som samordnare under perioden 15 juni oktober Pilotverksamheterna hade två huvuduppgifter enligt regeringsbeslutet. Dels att kartlägga och identifiera de unga som riskerar att hamna i långvarig kriminalitet. Dels att bistå de kriminella som önskar hoppa av kriminell verksamhet. 4 Efter projektets slut är det upp till de enskilda kommunerna att ansvara för en eventuell fortsatt verksamhet. I samband med projektets slut fick Rikspolisstyrelsen i uppdrag av regeringen att stödja det fortsatta arbetet med SIG. 5 Sedan 1 november 2012 är SIG, Linköping, en del av kommunens ordinarie verksamhet och tillhör organisatoriskt Socialkontoret. Forskning om preventiva samverkansmodeller Sociala insatsgrupper utgör en del av samhällets brottspreventiva arbete och kan beskrivas som indikerad prevention (Söderberg, 2013). Att arbeta preventivt ingår i samhällsarbetet idag och det sker oftast genom samverkan mellan myndigheter och andra aktörer (Johansson 1 Ju2011/1906/KRIM. Stockholm: Justitiedepartementet 2 Kiernan, Christina. Poa /11. Rikspolisstyrelsen Kiernan, Christina. Poa /11. Rikspolisstyrelsen Ju2011/1906/KRIM. Stockholm: Justitiedepartementet 5 Ju201 3/1370/PO. Stockholm: Justitiedepartementet 6

25 & Henricson, 2013; Söderberg, 2013; Söderberg kommande). Samverkan för barn i utsatthet är i Sverige en lagstadgad skyldighet. Skyldigheten regleras i lagstiftningen för polis, förskola och skola, socialtjänst samt hälso- och sjukvård och med stöd av 6 förvaltningslagen. Från 1940-talet och framåt beskrivs i officiella dokument hur samverkan mellan polis och sociala myndigheter (inklusive skolan), skall ske när det gäller att förebygga brott (Edvall Malm 2012). Östergötland utgör ett exempel på hur man under lång tid samverkat runt brottsprevention (Johansson & Henricson, 2013). Forskningen om olika preventiva samverkansmodeller som SIG, Skola Socialtjänst Polis och Fritid (SSPF) och Barnahus blir allt mer omfattande. Dock finns alltjämt en rad brister och svagheter i detta kunskapsfält. Camilla Blomqvist (2012) som i sin avhandling studerat samarbete mellan barn och ungdomspsykiatri (BUP), Socialtjänst, skola och familj är kritisk att föräldrar inte gjordes delaktiga i någons större uträckning kring det hände runt deras barn i samarbetet mellan BUP, socialtjänsten och skolan. Även om Blomqvists forskning handlar föräldrars perspektiv (och föräldrar är ju inte en målgrupp för SIG) och om en delvis annan och framförallt yngre målgrupp är hennes kritiska reflektioner om delaktighet och samverkan relevanta även för SIG. Susanna Johansson (2011) beskriver, i sin avhandling om samverkan i Barnahus, att kunskapen om samverkan runt barn i utsatta livssituationer är mycket begränsad och sällan teoretiskt förankrad även om det blir alltmer vanligt med studier inom området. Dock vet vi, menar hon, ännu relativt lite om effekterna av samverkan, vad leder den till egentligen? Johansson betonar att det finns behov av kritiska analyser av samverkan (ibid). Detta bekräftas av flera samverkansforskare. Huxham & Vangen (2005) menar till och med att samverkan både är resurskrävande och svårt och därför ska undvikas om inte nyttan av den är tydlig och uppenbar. Christina Söderberg (kommande) bidrar i sin licentiatuppsats med kunskap om hur brottspreventiv samverkan på individnivå diskuteras och hur framväxten av den kan förklaras och förstås. Söderbergs studie syftar till att beskriva och analysera individriktad brottsprevention som idé och praktik och den undersökta arbetsformen är SSPF. Söderbergs studie visar att SSPF-arbetets såväl organisatoriska förutsättningar som exempelvis stabilitet i organisationer och implementeringsmöjligheter, som möjligheter till informationsutbyte på individnivå mellan parterna spelar stor roll för arbetet. Hon visar också de professionellas allians och strävan efter ett nytt sätt att arbeta för att göra det bättre för målgruppen. Studiens syfte Under hösten och vintern har Centrum för kommunstrategiska studier (CKS) studerat samarbetet inom arbetsgruppen i Social insatsgrupp (SIG), Linköping. Syftet med vår studie har varit att öka förståelsen för i vilken mån SIG stärkt möjligheterna att identifiera nyrekrytering och motverka återfall av unga till kriminell verksamhet. Syftet har även varit att öka kunskapen om vilken betydelse SIG Linköping har haft för de unga som varit involverade i verksamheten. I rapporten lyfter vi fram fyra tematiker. För det första diskuterar vi organiseringen av verksamheten. Genom att undersöka hur samarbetet har organiserats under projekttid och 7

26 sedan dess verksamheten har blivit permanent kan vi få kunskap om hur arbetet har utvecklats under dessa år. För det andra redogör vi för samverkan som arbetsform. Social insatsgrupps verksamhetsidé förutsätter samverkan mellan olika myndigheter. Samverkan förutsätter i sin tur en samsyn kring verksamhetens syfte och arbetssätt. Det är därför viktigt att undersöka vilken syn samverkansparterna har gällande verksamhetens syfte och målgrupp. Vi undersöker även om informanterna upplever att samverkan har skett i praktiken. För det tredje diskuterar vi de utmaningar som samverkansparterna har upplevt i arbetet med Social insatsgrupp. Svårigheten med att erbjuda hjälp till kriminella avhoppare lyfts fram i detta avsnitt. För det fjärde belyser vi de resultat som deltagande aktörer upplever att verksamheten har gett. Här beskrivs de mål som informanterna anser att Social insatsgrupp har samt huruvida dessa mål har uppfyllts. Vidare ges en beskrivning av vilken betydelse informanterna upplever att Social insatsgrupp har haft för de unga som varit involverade i verksamheten. I detta sammanhang är det viktigt att påpeka att Social insatsgrupp arbetar med en komplex problembild inom vilket det är svårt att fastställa det exakta förhållandet mellan insatser och effekter. Det innebär att vi inte kommer kunna uttala oss om hur verksamhetsutvecklingen i SIG bör se ut. Vi kommer snarare bidra med specifik kunskap om informanters upplevelser. Därutöver knyter vi an det empiriska materialet till teoretisk kunskap. Sammantaget ger det oss en förståelse som är både empiriskt och teoretiskt grundad. Undersökningens utformande och genomförande Studien bygger främst på intervjuer med personer i SIGs arbetsgrupp men även på dokumentstudier och deltagande observation. Textmaterialet har bestått av regeringsbeslut. Deltagande observation skedde i december 2014, i samband med att SIGs samarbetspartner, Brobyggarna, besökte tre fritidsgårdar i Linköping. För att kunna besvara studiens syfte har tio samverkanspartners i Social insatsgrupp Linköping intervjuats. Genom semistrukturerade intervjuer, som lämnar stort utrymme för informantens upplevelser, kan vi få kunskap om hur arbetet har organiserats under projekttid och sedan den blivit en permanent verksamhet. Intervjuerna möjliggör även förståelse för om samverkansparterna upplever att SIG har ökat möjligheterna att identifiera nyrekrytering och hjälpt unga som vill lämna en kriminell livsstil. Intervjuerna har utgått från fem tematiker. För det första ställdes frågor kring informantens roll i SIG. Den andra tematiken handlar om verksamhetens arbetssätt däribland verksamhetens syfte och på vilket sätt SIG arbetar för att identifiera unga som riskerar att hamna i kriminalitet och underlätta avhopp från kriminell verksamhet. Inom den tredje tematiken ställdes frågor kring organiseringen av samarbetet inom SIG. Hur såg samarbetet ut under projekttid och när verksamheten permanentats? Den fjärde tematiken handlade om hur informanterna har upplevt samarbetet. Vad har varit positivt och negativt i arbetet? Avslutningsvis ställdes frågor kring vilka mål informanten ansåg att SIG har. Även frågor om arbetets effekter på individnivå ställdes samt vad informanten upplever kan göras bättre i Social insatsgrupp. 8

27 Informanterna valdes ut av Social insatsgrupp, Linköping. Samtliga representanter i arbetsgruppen intervjuades förutom personerna från SIG: s samarbetspartner Brobyggarna. Intervjuerna kommer återfinnas i studiens text men används konfidentiellt dvs. informanterna presenteras endast utifrån deras roll och uppdrag kopplat till SIG. Intervjuerna spelades in för att därefter transkriberas. Organisering av verksamheten I detta avsnitt kommer vi att redogöra för hur organiseringen av SIG har sett ut under projekttid och sedan den blivit en permanent verksamhet. Utifrån intervjuerna kan vi se att flera aktörer i SIG upplevde att det gick fort från att projektet lanserades som idé till att den initierades som pilotverksamhet den 15e juni Under den inledande fasen i projektet försökte aktörerna bygga upp verksamheten och hitta former för samarbete. Då försökte vi bygga upp det. Då försökte vi tänka hur vi skulle göra. Vi försökte nog tolka väldigt, väldigt mycket vad utredaren ville och vad Rikspolisstyrelsen tänkte med det här. Vi försökte läsa alla papper. Vi hade då Inger Tall som då var heltidsanställd på det här och hon skulle gå i pension. [ ] Hon tog det här på största allvar.[ ] Vi trevade på hur vi skulle göra.[ ] (Koordinator för Utbildningsförvaltningen.) En annan informant gav uttryck för att arbetsgruppen snabbt fann arbetssätt för sin samverkan medan ledningsgruppen tog längre tid på sig. Det är alltid trevande när projekt startar men samtidigt tror jag att vi hittade formerna ganska så snart. Det jag upplevde var väl att kommunen var lite splittrad i vissa frågor; hur det skulle jobbas, vad det skulle jobbas med, vilka åldersgrupper som skulle vara med. Det var lite frustrerande för jag tror vi som arbetsgrupp var långt före det som kallades chefsgrupp[ ]. (Arbetsförmedlare, Arbetsförmedlingen) I intervjuerna säger sig informanterna uppleva att organiseringen generellt sett är densamma under projekttid som under permanent verksamhet. Samtidigt kan vi i n materialet se att informanterna upplever en betydande organisatorisk förändring sedan verksamheten initierades. Förändringen har varit kopplad till den beställar- utförarmodell som förvaltningen i Linköpings kommun har. Med anledning av den arbetsmodellen låg koordinatorernas arbete, under projekttiden, under Råd & Stöd. Det innebar att beställardelen hade fall med sekretess gentemot förvaltningsdelen. Informanterna ansåg att den här organiseringen försvårade arbetet för såväl koordinatorerna som för arbetsgruppen som helhet. Beställar- utförarmodellen upplevdes som ett hinder för att realisera samverkan. [ ] eftersom vi i Linköping hade den här underbara lösningen med Råd & Stöd och Socialtjänst så låg koordinatorernas arbete i Råd & Stöd där Brobyggarna ligger idag. Det blev en juridisk försvåring eftersom det fanns en sekretess mellan Råd & Stöd och Socialtjänsten till och med. Man fick inte prata med sig själv helt enkelt. Den som skulle göra jobbet fick inte gå in i registren på Soc och titta om man hade pågående ärenden. Så det blev extremt krångligt att jobba på det sättet 9

28 men det hade med Linköpings kommuns sätt att jobba på. (Koordinator för Utbildningsförvaltningen). Det är som två separata enheter med sekretess emellan, det går ju inte i det här fallet. (Kommissarie, Polismyndigheten.) På grund av de svårigheter som dåvarande organisering bidrog med arbetade arbetsgruppen för att få till en förändring. Efter att ha lyft frågan till ledningsgruppen, som höll med om att denna förändring vore lämplig, flyttades koordinatortjänsten till Socialkontoret. Det var arbetsgruppen som kom fram till att det blir en brist eller man kan inte fullutnyttja koordinatorn genom att den är anställd på Råd & Stöd för vi är två olika myndigheter så vi har sekretess däremellan. Så koordinatorn kunde inte kliva in när han var på vår sida, om man kan uttrycka det så, förrän ärendet var inne i Social insatsgrupp och det var bestämt. Det gick inte att jobba för Socialkontoret kunde inte bryta sekretess förrän de hade skrivit på samtycket. Så där såg man att det blir ett hinder och då var det arbetsgruppens förslag att flytta över det till Socialkontoret för där kan ju myndighetssidan börja med motivationsarbete inför ett samtycke. Därför att de har ett annat mandat än vad Råd & Stöd har. (Gruppledare för Råd & Stöd Brottsförebyggande grupp/ Fältverksamheten.) Sammantaget har den organisatoriska flytten lett till ökad närhet mellan koordinatorn och socialsekreterarna samt samordnaren. Det har även lett till ökad tillgång till journalerna vilket underlättar koordinatorns och, i förlängningen, SIG:s arbete. Koordinatorrollen låg tidigare under Råd & Stöd och då var en tanke från starten egentligen att man skulle flytta över koordinatorn till Socialkontoret just med syftet att underlätta, eftersom det är här vi har alla klienter eller alla som är aktuella. Det tycker jag blir en stor skillnad för i teorin är det så att då koordinatorn satt på Råd & Stöd, jag ska inte säga att sekretess är ett hinder för det är det som samtycket ändå tar bort så att säga, men det underlättar väldigt mycket att ha koordinatorn här i huset i alla fall, att han har tillgång till journaler och han pratar med handläggarna. (Samordnare för Social insatsgrupp.) [ ] vi fick ordning på det här med Soc. Att vi har en anställd koordinator och att den människan också är anställd på heltid. Och att den är precis underställd samordnaren vilket innebär, att koordinatorn är underställd samordnaren innebär ju att de går in och ut till varandra och kan jobba löpande vilket är en förutsättning för att det ska funka. (Koordinator för Utbildningsförvaltningen.) Till skillnad från projekttiden, när koordinatortjänsten var uppdelad på två personer som jobbade 50 % var, utgörs koordinatortjänsten idag av en person som arbetar på heltid. Koordinatorns roll har inte bara förändrats organisatoriskt utan även innehållsligt. Möjligen kan detta vara ett resultat av att tjänsten omplacerades men även som en följd av att en ny person tillsattes. Nuvarande koordinator har arbetat i SIG sedan i slutet av oktober 2012 dvs. när SIG övergick från projekt till permanent verksamhet. Tidigare var koordinatorrollen av en mer samordnande karaktär i jämförelse med dagens koordinator som har ett tydligare klientarbete. Idag lägger koordinatorn stort fokus på att motivera de unga deltagarna i SIG. I detta sammanhang har stödjande och coachande samtal fått stort utrymme. 10

29 Jag upplever att han (koordinatorn) är aktiv i ärendena. Han är ju som en motivatör för de här killarna oavsett om de är unga eller äldre. Han för en dialog med dem hela tiden och försöker hjälpa dem också i kontakterna med olika myndigheter eller med vår myndighet för det strular ofta med ekonomin. (Socialsekreterare, IFO Utredning Vuxen, Socialkontoret.) Den stora skillnaden är [ ] att koordinatorn har fått en mer framträdande roll i egenskap av att jobba motiverande, alltså motivatör. Tidigare var koordinatorrollen, den var mer någon sorts sammanhållande. Ja, lite samordnare i ärendet. Den hade en samordnare funktion bredvid socialsekreteraren egentligen. För mig var det väldigt oklart och otydligt. Jag förstod ärligt talat inte hur de hade tänkt. Därför ändrade vi om just koordinatorrollen så det är mer tydligt motiverande arbete. (Samordnare för Social insatsgrupp.) I intervjun sade sig samordnaren vilja slå ett slag för koordinatorn. Enligt informanten gör koordinatorn ett mycket viktigt arbete i Social insatsgrupp då denne kan bistå socialsekreteraren och jobba motiverande vilket socialsekreteraren inte har tid med. Informanten upplever att det finns fler fall där koordinatorns motiverande insats har bidragit med ett positivt resultat- ett resultat som enligt samordnaren skulle ha tagit längre tid om inte koordinatorn funnits där. I intervjuerna lyfter flera informanter fram betydelsen av det arbete som koordinatorn lägger på att motivera SIG deltagarna. Detta blir särskilt tydligt när det gäller samtycket. Att delta i SIG är frivilligt och kräver därför att den unge samtycker till att myndigheterna delar information mellan varandra. Om en person saknar motivation till att skriva på samtycket kan koordinatorna gå in med motiverande samtal. Koordinatorn kan här spela en nyckelroll för att få en person positivt inställd till att delta i SIG. De möten som skapas, det blir min arbetsuppgift att motivera dem att skriva under. Jag har fyra killar som jag har jobbat väldigt mycket med motivation för att de skulle skriva under. Då har socialsekreteraren eller Polisen pratat med dem men de har sagt nej. Jag har på olika sätt hamnat i deras väg om man säger så. Kartlade dem, visade mig i deras miljöer och skapade en kontakt, en relation. (Koordinator för Social insatsgrupp.) Vi tänker att om den unge inte samtycker till någonting, inte vill någonting, då faller det på något sätt ändå. Då har vi ingen nytta av det. Det handlar mycket om motivationsarbete [ ]. (Samordnare för Social insatsgrupp.) En ytterligare förändring i SIG har varit att sammansättningen i arbetsgruppen har förändrats sedan dess att verksamheten initierades. Utöver att en ny person tillsatts som koordinator fick SIG även en ny samordnare i juni Samordnaren beskriver sina arbetsuppgifter som att han håller i arbetsgruppsmötena, ansvarar för dagordningen och är koordinatorns arbetsledare. Samordnaren har även utfallsrösten när det gäller vilka som ska få ingå i SIG. Även Kronofogdemyndigheten tillkom som samverkanspartner i SIG. Dessutom har socialsekreterare som behandlar vuxenärenden och som inriktar sig på avhoppare knutits till arbetsgruppen. Efter sommaren 2014 samarbetar även två s.k. brobyggare med SIG. Att Kronofogden deltar i SIG kan förklaras med den skuldproblematik som vissa kriminella eller 11

30 avhoppare har. Trots att Kronofogden intar en mer perifer plats i arbetsgruppen upplevs de har en viktig roll att fylla enligt flera informanter, däribland representanten från Kronofogden själv; Det tycker jag att vi har en rätt viktig funktion där för, för många är den här skuldbiten när man försöker komma på fötter igen, det är en tung bit. För får de jobb börjar de kanske dra på inkomsten eller har de tillgångar så är de där och plockar det. Jag tycker vi har en ganska viktig funktion. (Kronoinspektör, Kronofogdemyndigheten.) Brobyggarna består av två projekttjänster som ligger under Råd & Stöd. Insatsen handlar om att stödja ungdomar i brottsförebyggande arbete. Brobyggarna är inte direkt kopplad till Social insatsgrupp utan ska snarare agera som just brobyggare mellan målgruppen och SIG samt andra aktörer. Samtidigt ingår Brobyggarna i SIGs arbetsgrupp. De blir ju en samverkanspartner i Social insatsgrupp, det är de ju. Därför att Brobyggarna ska kunna slussa ärenden, sen är det ju inte Brobyggarna och vi som fattar besluten för det gör Socialkontoret i slutändan men det är klart att de ska kunna lyfta ärenden in i Social insatsgrupp och säga hej, här har vi fångat upp den här, vi tror att den här behöver det. Dessutom vet jag att brobyggarna och koordinatorn har ett samarbete där koordinatorn kan använda sig utav brobyggarna om det är ungdomar som behöver mer stöd [ ]. Det står tydligt i Brobyggarnas uppdrag att de ska ha ett nära samarbete med Social insatsgrupp och framförallt koordinatorn. Så jag vet att de har mycket kontakt med varandra. (Gruppledare för Råd & Stöd Brottsförebyggande grupp/ Fältverksamheten.) Brobyggare har inte med Social insatsgrupp att göra men vi samarbetar väldigt nära. Jag försöker hålla en levande kontakt med dem utifrån deras arbetsuppgifter. [ ] Jag behöver deras kännedom om ungdomar som finns. (Koordinator för Social insatsgrupp.) I intervjuerna är det tydligt att informanterna upplever att Brobyggarna har en viktig funktion i Social insatsgrupp. Genom att Brobyggarna arbetar ute på fält har de kunskap och kännedom om unga som befinner sig i riskzonen för kriminalitet eller som redan är kriminella. Brobyggarna kan därigenom fungera som en förmedlare mellan ungdomarna och SIG. Att arbetsgruppen har förändrats, genom att nya tjänster har tillsatts och nya personer har knutits till verksamheten, har varit positivt enligt informanterna. För att kunna ta ett samlat grepp kring målgruppens problematik upplever flera informanter att det är nödvändigt att vara en grupp som representerar flera kompetenser och kunskaper. Samverkansparterna ger uttryck för att viktiga kontakter är av betydelse för att SIG ska kunna erbjuda riktade och relevanta insatser till klienterna. Att arbetsgruppen har växt och att sammansättningen i gruppen har förändrats har lett till ett annat samverkansklimat enligt en informant. Ett samverkansklimat som är mer öppet och tillåtande än under projekttiden; [ ] jag ser en jätteskillnad faktiskt sedan det tog slut som projekt- man bytte samordnare och sådana saker. Att numera är det mer ett samarbete faktiskt. Ja, 12

31 Socialkontoret har sista ordet men det är ett samarbete på ett annat sätt än vad jag upplevde under projekttiden. Utan det var mer styrt från Socialkontoret att det var lite dem som satte villkoren och sen fick man utgå från det. Det kan jag tycka är den största skillnaden, till det bättre, bara till det bättre för jag kan tycka att idag så är det en grupp där man tar tillvara på allas kunskap och kompetenser på ett bättre sätt än vad jag tycker att man gjorde under projekttiden. [ ] (Gruppledare för Råd & Stöd Brottsförebyggande grupp/ Fältverksamheten.) Sammanfattningsvis kan vi se att två större förändringar har skett inom SIG. För det första har koordinatortjänsten förflyttats från Råd & Stöd till Socialkontoret. Koordinatorn fick dessutom en mer motiverande funktion sedan en ny person tillsattes som koordinator. För det andra har arbetsgruppen förändrats i och med att nya personer har tillkommit till gruppen. Organiseringen inom SIG har sålunda förändrats från projekttid till det att verksamheten blivit permanent. I kommande kapitel undersöker vi hur informanterna upplever att arbetet har fungerat. Samverkan som arbetsform Utifrån det empiriska materialet kan vi se att Social insatsgrupp grundar sig på idén om samverkansfördelar. Genom samverkan som arbetsform antas SIG kunna förebygga kriminalitet och bistå de unga som vill lämna kriminell verksamhet. Denna idé har varit bärande inom arbetet allt sedan projektet initierades Samverkan antas även möjliggöra en samordning av riktade insatser för den enskilde individen. Samverkan är sålunda den arbetsform som Social insatsgrupp antas tillämpa. 6 Tidigare justitieministern sammanfattade den grundläggande idén i Social insatsgrupp med följande ord; All utveckling bör också utgå från det som är kärnan i sociala insatsgrupper; samverkan på individnivå. 7 Tidigare studier har påvisat vikten av att ha en gemensam problembild, ett delat ansvar och en tydlig rollfördelning för att samverkan ska kunna ske i praktiken. Samförstånd har lyfts fram som en viktig aspekt i realiserandet av samverkan. För att kunna samverka bör parterna således ha en gemensam förståelse för det problem som de tar sig an liksom för hur de bör gå tillväga i arbetet. 8 Utifrån denna redogörelse kan vi förstå att samförstånd är viktigt för att kunna realisera samverkansidealet. I det här kapitlet beskrivs hur samverkansparterna uppfattar verksamhetsidén i Social insatsgrupp- vilket syfte och vilken målgrupp har verksamheten? Hur ser informanterna på arbetsformen i SIG? Vi kommer även redogöra för huruvida informanterna upplever att samverkan har skett i praktiken. 6 Ju2013/1370/PO. Stockholm: Justitiedepartementet. Se även Ju2011/1906/KRIM. Stockholm: Justitiedepartementet och Linköpings kommun. Från regeringsuppdrag till lokalt arbete. Konferens av Linköpings kommun den 6 november Power point. 7 Ju2013/1370/PO. Stockholm: Justitiedepartementet. 8 Hörnemalm, Johan. Samverkan är ett magiskt ord - motstridiga ambitioner och ideal i nätverksorganisering. Luleå tekniska universitet, 2008, 52-53,

32 Syftet med verksamheten I materialet framgår att samverkansparternas uppfattning om verksamhetens syfte överensstämmer med varandra. Syftet är att motverka kriminalitet bland unga. Det är att få bort folk från kriminalitet. (Kommissarie, Polismyndigheten.) Syftet med SIG tänker jag är att motverka att individer hamnar i kriminella gäng eller i kriminalitet överlag och sen hjälpa de som vill hoppa av från det här kriminella gänget eller livsstil. (Samordnare för Social insatsgrupp.) Att ta hand om ungdomar, de som hoppar av kriminaliteten. Erbjuda någonting strukturellt och som är på väg till kriminaliteteten; att jobba förebyggande. Det är syftet. (Koordinator för Social insatsgrupp.) Vi bedömer även att informanterna har en samsyn kring problembilden. Informanterna ger uttryck för att klienterna har en problematik som kräver ett samlat grepp från myndigheternas sida. Enligt samverkansparterna har vissa klienter erfarenhet av att bli bollad runt olika myndigheter utan att få adekvat hjälp. Likaså finns det en upplevelse av att tidigare insatser inte fått en reell effekt då det inte har varit koordinerade. I intervjuerna lyfter informanterna fram samtycket, som häver sekretessen, som en förutsättning för samordnade insatser. När en person aktualiseras i SIG behöver personen i fråga, eller målsman, lämna sitt samtycke till att de olika myndigheterna kan utbyta information om henne/honom. Därmed samtycker personen till att myndigheterna kan koordinera insatserna på individnivå. Genom samtycket kan myndigheterna ha en öppen dialog kring ett ärende. Det är att den här målgruppen, att jobba intensivt med de här personerna så att de inte ska hamna i tyngre kriminalitet eller att de ska försöka få tillbaka dem, att vända dem rätt. Både för deras skull och för samhällets skull. Att minska kostnader och samtidigt få fungerande individer och slippa det här med att bli bollad runt utan att man kan ta ett krafttag och ta ett gemensamt grepp på dem här. Just det här med att ta bort sekretessen mellan myndigheter, det är en framgångsfaktor för annars är det väldigt galet tycker jag. (Kronoinspektör, Kronofogdemyndigheten.) Syftet är att få snabb tillgång på en expert på det området. Snabb tillgång utan att behöva leta, utan att få svaret det är sekretess vilket är det som, det är jättesvårt, det är jättesvårt för skolan generellt sett att få kontakt med, inte polisen, men med Soc. [ ] Men i det här fallet blir inte det ett problem utan det blir direkt. Inga hinder för sekretessen är ett jättestort problem och särskilt för den här gruppen som kanske är motspännstig, tveksam och skör i sin ork att hålla ut och gå i den här lätta vägen. För dem måste saker och ting gå mycket, mycket snabbare än vad de ordinarie systemen gör. (Koordinator för Utbildningsförvaltningen.) Även andra informanter ställer sig mycket positiva till samtycke. Samtycket kan tolkas som ett medel för att kunna öppna upp myndigheternas arbete för varandra och därigenom kunna arbeta tillsammans för att bistå en klient; 14

33 När det här kom så tyckte jag att det här måste vara bland det bästa som hänt och det bygger helt och hållet på sekretess. Genom samtycke så kan du, om individ, eller individen och föräldrar, eller om individen är över 18 år att de skriver på det här samtycket så kan man prata öppet om individen och för mig är det helt avgörande för att man ska lyckas. [ ] När det är så här svåra killar är det jätteviktigt att man rätt snabbt kan avslöja dem för att se om någon är ärlig när han säger att han vill sluta. (Kommissarie, Polismyndigheten.) Det Social insatsgrupp också har bidragit med är att det faktiskt funkar det här med samtycke. Det är faktiskt en poäng i det här med. Det är inte så att det är så nytt, det finns ju på andra sätt också. [ ] Men här är det så tydligt hur man jobbar med det och vad det kan bidra med och det tänker jag, det tappar man bort för ibland blir sekretess ett så stort hinder och det tycker jag Social insatsgrupp också har visat på att det går att få individer att skriva på ett sådant här samtycke och det går att jobba utifrån ett sådant samtycke och komma någonstans med det. (Gruppledare för Råd & Stöd Brottsförebyggande grupp/ Fältverksamheten.) En viktig del av en verksamhetsidé är vilken målgrupp som verksamheten avser att rikta sig till. Utifrån regeringsuppdraget definierades målgruppen i Sociala insatsgrupper som unga som ligger i riskzonen för kriminalitet eller som önskar lämna ett kriminellt nätverk eller en kriminell identitet. Regeringsbeslutet om Sociala insatsgrupper, från år 2011, definierade målgruppen till unga i åldern år. 9 I Linköping satte man åldersgränsen till år. Det är dock en flexibel åldersgräns. Vid behov tar Social insatsgrupp även in personer i verksamheten som är något äldre eller yngre. Informanterna förklarar det med att avhoppare kan var något äldre än den definierade målgruppen. Det finns även en uppfattning om att det är viktigt att bistå de personer som behöver hjälp, oavsett om dessa råkar vara något äldre eller yngre än den formella målgruppen; Annars är det mellan år på pappret även om vi går utanför de ramarna om vi ser behovet. (Frivårdsinspektör, Frivården, Kriminalvården.) Vi har haft det (13-25 år) som grund hela tiden men [ ] vi får inte måla in oss, i Sverige är vi väldigt mycket i boxen, allt är reglerat. Har en fyllt 25 förra veckan så kan vi inte säga tyvärr du är inte i vår målgrupp, vems är det då? Vi är flexibla i det men vi kan ha det som grund. (Kommissarie, Polismyndigheten.) Då var det sen kom ungdomar som var över 25 som hade ganska mycket problem. Då kunde inte vi säga nej, då blev det så. Speciellt avhoppardelen, de är inte år gamla. De är över tjugotvå i alla fall. (Koordinator för Social insatsgrupp.) SIG i Linköping tycks ha diskuterat igenom målgruppen och är enig om dem vilket samtidigt betyder att man kan göra avsteg från den ursprungliga målgruppen, avseende ålder, i vissa lägen och motivera detta. Enligt regeringsuppdraget ska Social insatsgrupp vända sig dels till unga som riskerar att rekryteras till kriminella nätverk eller utveckla en kriminell livsstil. Dels ska verksamheten rikta sig till unga som önskar lämna ett kriminellt nätverk eller en 9 Ju2011/1906/KRIM. Stockholm: Justitiedepartementet 15

34 kriminell livsstil. I Social insatsgrupp Linköping kan vi se att fokus i denna fråga kan skilja sig något åt mellan informanterna. Medan vissa betonar det förebyggande arbetet lyfter andra upp behovet av att stödja avhoppare. Möjligen kan skillnaden i synsätt förklaras med att informanternas ordinarie verksamheter fokuserar på respektive grupp. För mig är syftet med Sociala insatsgruppen att fånga upp ungdomar som är på väg in i kriminalitet. Att ha en bra fungerande samverkan för att fånga upp ungdomar som är på väg in i kriminalitet. Att fånga upp dem och stötta och slussa dem till det de behöver. Att det ska vara enkla vägar och ett väl upparbetat samarbete. (Gruppledare för Råd & Stöd Brottsförebyggande grupp/ Fältverksamheten.) [...]att hjälpa dem som vill hoppa av kriminalitet och leva ett vanligt liv. De ska få stöd för om de har missbruk eller att man försöker hjälpa dem till att komma tillbaka till samhället och avstå från kriminalitet helt enkelt. (Socialsekreterare, IFO Utredning Vuxen, Socialkontoret.) Två informanter gav uttryck för att det förebyggande arbetet prioriteras i verksamheten. Frågor som berör stöd till de som vill lämna ett kriminellt nätverk upplevs ha fått mindre utrymme i arbetsgruppen. [ ] man sätter ju in klutarna på ungdomssidan och det är där det ska var för det är där nyrekryteringen sker. Men samtidigt känns det som om man glömmer lite grann de här på vuxensidan. Framförallt så tror jag inte att man ser att nätet, att slinka igenom till kriminalitet, det är ganska grovt och de hamnar ju på vuxensidan förr eller senare så man måste ha väl utbyggt och väl förberett där också. Det handlar inte bara om SIG, tänker jag, det här handlar om hela vårdkedjan, hela myndighetskedjan. (Socialsekreterare, IFO Utredning Vuxen, Socialkontoret.) Att fokus ligger på att stävja kriminalitet med exempelvis ännu tidigare insatser i skolan, beror på att det finns en uppfattning om att ju färre ungdomar som utvecklar en kriminell livsstil desto färre avhopp kommer behöva ske i framtiden, enligt informanten. Socialsekreterarna från avdelningen IFO Utredning Vuxen efterfrågar bl.a. att fler personer som arbetar med avhoppare ska få delta i SIG:s arbetsgrupp. Det finns en önskan om att såväl socialsekreterare inom såväl utredning som uppföljning ska medverka i arbetsgruppen. Sammantaget bedömer vi att det finns en efterfrågan om ökat fokus på unga som vill lämna kriminell verksamhet. Vi kan ju bara se till vår egen avdelning så önskar vi att det skulle finnas, för vi är ju uppdelade i utredning och uppföljning. Och eftersom vi, när utredningen är gjord och placeringen gjorda då ska de vidare till uppföljningsgrupp. Det vi ser är att det finns handläggare på uppföljningsgrupp som också besitter den här kompetensen och som kan vara med i SIG. Att man kanske kan turas om att gå på de här mötena eftersom man är två eller tre eller fyra från Vuxengruppen. (Socialsekreterare, IFO Utredning Vuxen, Socialkontoret.) Att det förebyggande arbetet står i fokus upplevs dock inte ha gett negativa effekter på de ärenden som varit kopplade till avhopparverksamheten; 16

35 [ ] de vuxenärendena vi har haft, där har samarbetet fungerat bra. Det har blivit en snabb handläggning. Det har varit enkelt och framförallt Frivården tycker också att det är jätteviktigt att locka fram avhoppare. Man ser ju samhällsvinst på det och det gör man även från Polisens sida. (Socialsekreterare, IFO Utredning Vuxen, Socialkontoret.) Utöver synen på verksamhetens syfte och målgrupp är det tydligt att det finns en konsensus kring arbetsformens betydelse i Social insatsgrupp. Samverkan antas kunna motverka kriminalitet. I intervjuerna påtalar informanterna hur viktigt samordnade insatser är i arbetet med unga som riskerar att hamna i kriminalitet eller som önskar lämna en kriminell livsstil. Det finns en tilltro till att nuvarande verksamhet leder till en effektiv process i arbetet med en klient. Genom att parterna har en direkt ingång till varandras organisationer kan insatser snabbt koordineras. Sociala insatsgruppens syfte är ju att de olika myndigheterna ska samverka bättre kring klienten. Att klienten själv inte ska behöva söka upp de olika myndigheterna utan att vi tillsammans ska samverka. Det är någonting som Frivården ganska länge har varit bra på utan Sociala insatsgruppen traditionellt sett men det här gör att det blir mindre personbundet och ett mer långsiktigt arbete skulle jag säga. (Frivårdsinspektör, Frivården, Kriminalvården.) Den här samverkan som vi har med de här parterna som är inblandade [ ] den är suverän för vi kan jobba snabbt. Ringer Polisen till mig och säger du, jag har en kille här som du ska träffa, då träffar jag nästan honom omgående. Sen kanske jag kopplar in Malin från skolan, jag tar kontakt med Soc om inte hon redan har tagit kontakt med mig och sen kör vi direkt. Det är ingen idé att vänta, för några timmar efter kan han ha ändrat sig. Man måste fånga dem omedelbart, medan han är varm. (Arbetsförmedlare, Arbetsförmedlingen.) Samverkan blir i detta sammanhang ett organisatoriskt ideal. Det finns en övertygelse om att samverkan är den metod som kan ta sig an ett komplext problem. Sammanfattningsvis kan vi se att samförstånd i hög utsträckning präglar informanternas syn på verksamhetens syfte och arbetssätt. Däremot finns det ett behov av ökat samförstånd kring målgruppen, särskilt om huruvida verksamheten ska fokusera på det brottsförebyggande arbetet eller på den s.k. avhoppardelen. I följande avsnitt undersöker vi huruvida informanterna upplever att samverkan har gått från ideal till verklighet. Samverkan i praktiken I vår studie kan vi se att det finns en positiv upplevelse av arbetet i Social insatsgrupp bland samverkansparterna. I intervjuerna är det väldigt tydligt att informanterna anser att arbetsgruppen har funnit en verksamhetsform där samtliga parter får komma till uttryck och där olika kompetenser tas tillvara. Arbetsgruppen beskrivs ständigt i positiva ordalag. Jag uppfattar att det är en väldigt god stämning i gruppen, man jobbar inte för att hindra varandra. [ ] Också när det kommer nya så är alla så glada att det kommer någon till.[ ] Det är en väldigt generös grupp med det bygger naturligtvis på vilka individer som är med i den gruppen. Det är en trevlig grupp att komma till. (Koordinator för Utbildningsförvaltningen.) 17

36 Det känns ju som om alla är med frivilligt och ingen är satt där av någon chef eller någonting utan alla ser de positiva fördelarna med att samverka. (Kronoinspektör, Kronofogdemyndigheten.) Jag tycker den fungerar förvånansvärt bra eftersom jag vet hur svårt det är med samverkan. Både intern och extern samverkan. Jag tycker det fungerar väldigt väl. (Samordnare för Social insatsgrupp.) Jag tycker det är ett jätteinspirerande sätt att arbeta på. Vi är som sagt eldsjälar och med vilja och resurser så tror jag att vi kan komma långt. Det tar tid att bygga upp förtroende från politiker, kommun, men jag tror det här är ett sätt som man kommer fortsätta arbeta på. (Frivårdsinspektör, Frivården, Kriminalvården.) Informanterna lyfter fram hur samverkan har lett till kortare vägar i arbetsprocessen, där myndigheterna har en direkt ingång till varandras verksamheter. Det finns även en uppfattning om att samverkan leder till större förståelse för andra myndigheters arbete. Samverkan kan därför tolkas ha inneburit fördelar på organisationsnivå. Den långa vägen har blivit kortare. Jag ringer till en specifik person och utnyttjar den specifika personens kunskap. Den personen har förståelse för det som jag gör eftersom han eller hon är insatt i det. [ ]Den personen blir min förlängda arm eller vår förlängda arm och det är fördelen med samverkan. (Koordinator för Social insatsgrupp.) Jag tror du får bättre tjänstemän för du får lära dig hur andra resonerar och vilka möjligheter och eventuella brister man har. [ ] Annars blir det lätt, det är många stuprör, man har fullt upp med sitt. Jag tror att jag blir en bättre tjänsteman om jag vet lite mer om andras verklighet. Det är jag övertygad om. Annars kan man bli lite hemmablind. Man kan inte sitta i Polishuset till exempel och alla tycker ungefär likadant. Hur utvecklande är det? Förmodligen är det likadant på andra ställen. (Kommissarie, Polismyndigheten.) En informant förklarade att kännedomen om varandras verksamheter underlättar kontakten vid ett aktuellt ärende. Det bidrar ju till att det är lättare att ta kontakt, vi sitter i samma grupp. Utan skickar man iväg ett mail eller ringer man så får man ett svar eller så blir man uppringd. Man får svar på de frågor som man behöver svar på ganska snabbt. Det är liksom man har en direkt ingång och kan inte den personen svara på det så går den vidare i sin organisation och det är precis samma sak om de kontaktar mig eller Gabriella. Har inte vi svaret så kollar vi och återkommer till dem. Det blir ett snabbt informationsutbyte på det sättet. (Socialsekreterare, IFO Utredning Vuxen, Socialkontoret.) Utöver kännedom om varandras verksamheter, lyfter en informant upp förståelsen för verksamhetens målgrupp som en förklaringsfaktor till det snabba informationsutbytet. De kan målgruppen och de vet vad det handlar om tillskillnad om man skulle få ringa till olika, tänker jag, varje gång man ska ringa Arbetsförmedlingen eller man ska ta kontakter. De vet vad det är för målgrupp, de vet vad det är för typ av killar 18

37 och de vet vilka problem som finns. (Socialsekreterare, IFO Utredning Vuxen, Socialkontoret.) Den positiva upplevelsen av arbetsmodellen i SIG gör att fler informanter anser att arbetsmodellen bör appliceras i andra verksamheter. Den här samverkansformen skulle man egentligen behöva jobba med alla personer som kanske har någon form av svårighet att få arbete. För det går snabbt, lätt och enkelt. (Arbetsförmedlare, Arbetsförmedlingen.) Jag tycker vi har en bra arbetsgrupp med bra intern samverkan. Det är på något sätt förutsättning för att den här arbetsformen ska fungera. [ ] Arbetsmodellen tänker jag, skulle man kunna använda inom andra områden än just Social insatsgrupp. (Samordnare för Social insatsgrupp.) [ ] Om det här kan leda till en större öppenhet och samarbete mellan skola, Soc och Polis och övriga intressenter. [ ] blir det en draghjälp, så kommer det vara en jättebra samarbetsmodell som man kan applicera på vad som helst.[ ] Att sitta i samråd med andra professioner, så får vi det att rulla och bevisa att det här är bra. Medvetenheten, det tycker jag börjar komma. (Koordinator för Utbildningsförvaltningen.) Informanterna upplever att arbetsformen fungerar väl tack vare de personer som deltar i gruppen. I intervjuerna lyfter de fram att arbetsgruppen består av entusiastiska och ambitiösa personer. Utifrån intervjuerna kan vi förstå att engagerade samverkanspartners ses som en förutsättning för lyckad samverkan. Jag tycker det funkar bra. Vi har en öppen dialog. Alla som är med är väldigt engagerade i den här gruppen. Man vill framåt, vi tycker att vi gör ett bra arbete tror jag och att vi är väldigt stolta när vi är ute och presenterar vårt arbete ute i Linköping till exempel. De som är med i gruppen vill vara där och det är väldigt viktigt. Annars blir det inte bra. (Frivårdsinspektör, Frivården, Kriminalvården.) Jag upplever ett väldigt engagemang. [ ] Människor som tror på det här. (Kommissarie, Polismyndigheten.) Vid frågan på varför informanten upplevde att det fungerade så väl i arbetsgruppen gav han följande svar: [ ] jag tänker att det är väldigt personbundet. Det är personer i arbetsgruppen som är intresserade av den här frågan och engagerade, det tror jag faktiskt är det största. (Samordnare för Social insatsgrupp.) Upplevelsen av att arbetsgruppen är personbunden uppfattar vissa av informanterna som ett problem. Det finns en rädsla för att arbetet i Social insatsgrupp skulle försämras om resursstarka och engagerade personer skulle lämna verksamheten. I intervjuerna ställer flera informanter frågan om vad som kommer ske om någon av personerna går i pension. Det är ju skört. Jag tror väldigt mycket på, det är ju eldsjälar som är med i den här gruppen. Det är inga människor som tycker att folk får klippa sig och skaffa ett jobb. Det är inte det, det är människor som förstår att det här funkar inte av sig 19

38 självt och det är därför vi behöver hjälpa till. Man har ett personligt engagemang, man kan inte bortse från det. Visst är det sårbart, visst är det. Om man tänker på att några kommer gå i pension om några år. Det kommer inte vara så väldigt lätt tror jag att hitta ersättare. (Koordinator för Utbildningsförvaltningen.) För vi är vana vid att ha en resursstark person som också är väldigt kompetent och som också är väldigt flexibel. Vad händer då? Det kan bli lika bra, men det kan också vara så att... jag tänker att lite bygger också på personen. Det är oundvikligt i samarbete och samverkan att det blir också lite kopplat till person. Hur engagerad man är och hur involverad man vill vara. Där kan jag se en farhåga hur man jobbar med det för att faktiskt bygga in andra saker i det hela också. (Gruppledare för Råd & Stöd Brottsförebyggande grupp/ Fältverksamheten.) Informanten ovan beskriver i intervjun hur nuvarande koordinator spelar en central roll i arbetet. Genom att koordinatorn tänker utanför ramarna upplever informanten att han sätter sin prägel på den dagliga verksamheten. En annan koordinator skulle ge ett helt annat avtryck, tror informanten. Hur bygger man samverkan utan att det blir personbundet? Det är den svåraste frågan som finns, tycker jag. För det blir ju alltid personbundet i slutändan på något sätt. (Gruppledare för Råd & Stöd Brottsförebyggande grupp/ Fältverksamheten.) Att koordinatorn är en nyckelperson i arbetet öppnar även upp för en sårbarhet i arbetsgruppen enligt samordnaren. Samordnaren ger uttryck för att koordinatorrollen kan vara särskilt svår att hitta en ersättare till. [ ] jag får väl förutsätta att om representanten från Polisen slutar, att nästa representant också är väldigt engagerad. [ ]Det som kan vara sårbart det är däremot att koordinatorrollen, känner jag också, är personbunden. Om koordinatorn skulle bryta benet eller sluta eller någonting då faller väldigt mycket. Så där är det sårbart. Det är liksom en person, inte bara att ersätta honom. Om en socialsekreterare blir sjuk eller sjukskriven så kan man gå in och styra om det så att de andra socialsekreterarna täcker upp men han, han är liksom, vi har bara en koordinator. (Samordnare för Social insatsgrupp.) Att en personbunden arbetsgrupp inte per definition behöver innebära ett problem anser även följande informant. I citatet ger informanten uttryck för förhoppningen om att kunna hitta en eventuell ersättare i framtiden; Att vara eldsjäl tror jag är nödvändigt men inte själva personen i sig. Men att vi brinner för fråga det är viktigt men sen kan någon annan från Frivården som brinner lika mycket som jag absolut ta min plats. Sen tror jag det är viktigt att vi har fått vara samma arbetsgrupp så vi känner varandra bra. Vi har kunnat utveckla våra relationer och vårt nätverk. Det tar tid att bygga upp en samverkan och nätverket ute bland aktörer ute på fältet också. Dem får vi inte glömma, vi arbetar mycket med engagerade personer utanför Sociala insatsgruppen också. (Frivårdsinspektör, Frivården, Kriminalvården.) 20

39 Utifrån intervjuerna kan vi se att informanterna har positiva upplevelser av arbetsformen i Social insatsgrupp. De organisatoriska fördelarna i form av snabba kommunikationsvägar och ett öppet arbetsklimat förklaras bero på det engagemang och den kompetens som personerna i arbetsgruppen har. Dock kan vi i det empiriska materialet se att det finns en viss organisatorisk otydlighet inom arbetsgruppen. Detta gäller dels arbetsfördelningen mellan koordinatorn och Frivårdens representant, dels handlar det om rollen som Råd & Stöds representant har i Social insatsgrupp. I intervjun med Frivårdens representant sade sig informanten uppleva att arbetsfördelningen mellan henne och koordinatorn är något otydlig. Otydligheten består i vem som ska vara ansvarig i det aktuella ärendet, enligt informanten; Det är väl vem som ska hålla i ärendet. Vem äger ärendet? Vem ska vara sammankallande? Vem ska ha den dagliga eller veckovisa kontakten med klienten? Men det kanske är tydligt för dem andra, det vet inte jag. (Frivårdsinspektör, Frivården, Kriminalvården.) Genom samtal antar informanten att arbetsfördelningen mellan de båda parterna kan tydliggöras. Det skulle kanske vara då att samverkan mellan koordinatorn och mig, vi kanske borde ha satt oss ned för att diskutera, eller ha mer strukturerade uppföljningar. Jag vet inte om han håller med om det, jag tror inte det men jag upplever att han har mycket att göra och att det är svårt att få naturlig uppföljning i ärendena. (Frivårdsinspektör, Frivården, Kriminalvården.) Även Råd & Stöds representant upplever en oklarhet i arbetet. Otydligheten är kopplad till den egna arbetsrollen där informanten anser att hon snarare arbetar på en mer övergripande än konkret nivå. [ ] jag har inte tillfört så mycket på individnivå utan mer övergripande tidigare. En liten otydlig roll kan jag tycka att jag har. Ibland funderar jag på vad min roll är Sen förstår jag att Råd & Stöd, det ska finnas en representant, men det är inte alltid jättetydligt. [ ] Jag är Råd & Stöds representant och jag sitter med där för att komma med tips och idéer utifrån Råd & Stöds perspektiv. Men samtidigt är det svårt för mig att representera hela vår organisation för den är så pass stor och mångfacetterad och den innehåller så många delverksamheter så jag kan ju inte bestämma över någonting annat än över min egen del, den brottsförebyggandegruppen. [ ] det blir inte enkelt alla gånger att se min egen roll i det hela men när det kommer till ungdomar som är aktuella i min verksamhet på Brottsförebyggandegruppen då blir det betydligt enklare för då kan jag vara med i diskussionerna på ett annat sätt, förmedla kontakter och dra i trådar [ ]för det är det som tillhör själva min arbetsgrupp[ ]. (Gruppledare för Råd & Stöd Brottsförebyggande grupp/ Fältverksamheten.) I intervjun förklarade informanten att hon har upplevt en viss förändring i sin roll sedan initierandet av projektet Brobyggarna kom till. I och med den verksamheten har informanten 21

40 fått en mer förmedlande roll där hon bl.a. diskuterar med Brobyggarna om huruvida en aktuell person är lämplig för Social insatsgrupp eller inte. Av det empiriska materialet är vår sammantagna bedömning att informanterna upplever att arbetsformen i verksamheten fungerar väl. Centrala aspekter av samverkan, såsom gemensam problemformulering, samförstånd kring syfte och arbetsform, verkar sålunda ha präglat arbetsprocessen. Däremot finns det ett behov av ökad tydlighet kring arbetsfördelningen mellan koordinatorn och Frivårdens representant. Det gäller även rollen som Råd & Stöds representant har. Utmaningar -Att implementera SIG: s verksamhetsidé i olika myndigheter I föregående kapitel kunde vi se att representanterna i arbetsgruppen uppfattade att det interna arbetet i SIG fungerar väl. Däremot finns det en spridd uppfattning om att förståelsen för SIG: s verksamhetsformer dvs. hur SIG arbetar med målgruppen, saknas i flera av de myndigheter som arbetsgruppen representerar. Enligt informanterna handlar det om en oförståelse för målgruppens problematik- en problematik som kräver snabba och koordinerade åtgärder. För att kunna bistå de unga som vill lämna en kriminell livsstil antas så tidiga och samordnande åtgärder behövas så fort som möjligt. Därför blir snabba insatser och informationsutbyten viktiga för att få till stånd en effektiv arbetsprocess. Informanterna upplever således att det finns en skillnad i hur arbetsgruppen respektive vissa av deras egna myndigheter tar sig an frågor kopplade till ärenden hos SIG. Vi har en representant i Arbetsförmedlingen. Hon är jättebra men implementeringen av SIG hos Arbetsförmedlingen jag vill inte på en skala 1 till 10 ligger det på 4. Jag har jättemycket nu en diskussion med en arbetsförmedlare kring en klient. Han vill inte förstå krisen och behovet.[.] Tänk själv att du möter en person som tänker fyrkantigt, sen har du en klient som har multiproblem. Vad gör man då? Då försöker jag hitta olika ingångsvinklar för att nå den personen. Jag har ringt till en arbetsförmedlare och försökt prata med honom. Jag har berättat för arbetsförmedlaren vem jag är och vilken klient jag har och varför jag vänder mig till honom. Då får jag det här svaret jag har 110 stycken andra klienter och din får stå i kö också. Det kvittar hur mycket jag förklarar. (Koordinator för Social insatsgrupp.) Koordinatorn tror att avsaknaden av förståelsen om SIG: s arbetssätt och målgruppens problematik kan förklaras med myndigheternas regelverk. Regelverken definierar handlingsutrymmet för myndigheternas tjänstemän och sätter därmed ramar för deras agerande. [ ] man är beroende av reglementen som finns. Man har svårt att tänka ovalt inom fyrkanten. (Koordinator för Social insatsgrupp.) Även SIG: s representant för skolan upplever att det har varit svårt att implementera SIG: s idéer inom skolan. Det gäller särskilt den inledande fasen i etableringen av verksamheten. 22

41 Informanten förklarar, liksom koordinatorn, att myndighetens regelverk och spårbundenhet har försvårat nya arbetsmetoder och tankesätt. Det har varit svårt att komma in i skolan tidigare. Nu tycker jag att man börjar förstå. Nu tycker jag vi börjar öppna skolan och förstå. [ ] men skolan är en ganska svår miljö att komma åt [ ]. Vi har våra regelverk, vi har våra vanliga jobb. Men de här ungdomarna har så extremt stora behov plus att de döljer dem. (Koordinator för Utbildningsförvaltningen.) I syfte att öka medvetenheten kring målgruppens behov och hur SIG arbetar, tror fler informanter att det är viktigt att implementera SIG: s verksamhetsidé hos de olika myndigheterna. Genom ökad medvetenhet kan arbetsprocessen i SIG effektiviseras. Samordnaren upplever att implementeringen av SIG i Socialkontoret försvåras pga. den höga personalomsättningen. I detta sammanhang anser han att det är viktigt med regelbunden information till medarbetarna på Socialkontoret. Idag sker ett informationstillfälle i samband med den kontorsövergripande introduktionen till alla nyanställda på Socialkontoret. Det som är en svårighet det är tänker jag det här med implementering, om vi bara ska prata om Socialkontoret. Vi har en väldigt hög personalomsättning vilket gör att man behöver nästan ständigt jobba med implementering. Vissa enheter och grupper har en extremt hög personalomsättning och där är det lätt att det tappas bort. Man behöver ständigt jobba med den biten. (Samordnare för Social insatsgrupp.) Att stödja unga som vill lämna kriminell verksamhet Social insatsgrupp syftar, som tidigare nämnts, till att motverka kriminalitet genom samverkan. Detta ska ske genom att identifiera nyrekrytering av unga till kriminalitet, men det ska även ske genom att hjälpa de personer som önskar lämna en kriminell livsstil eller ett kriminellt nätverk. Verksamhetens målgrupp kan därmed sägas vara tudelad; de som riskerar att hamna i kriminalitet och de som önskar hoppa av kriminalitet. I våra intervjuer är det tydligt att informanterna upplever en stor svårighet i att stödja unga som vill hoppa av kriminell verksamhet s.k. avhoppare. Inom arbetsgruppen finns det en enighet om att målgruppens behov ställer stora krav på såväl SIG som på samhället i stort. En informant gav uttryck för att hon upplever att verksamhetens fokus ligger på det brottsförebyggande arbetet och att detta bl.a. kan förklaras just med att åtgärder riktade till avhoppare kräver mer resurser än åtgärder riktade mot att identifiera nyrekrytering. Idag, avhopparna är med men det finns en annan fokusering tycker jag att faktiskt jobba med de som riskerar att hamna in där som jag tycker är väldigt positivt eftersom jag tycker man i första hand ska jobba förebyggande. [ ] sen måste man hantera avhopparna också men det är en helt annan fråga och mycket större och mycket svårare fråga än att jobba med dem som är på väg in. Att möta dem som ska hoppa av och bryta ett kriminellt nätverk och kriminellt liv är en helt annan resursfråga och insatsfråga. Men att möta de som är på väg in. Där har vi ett fokus. 23

42 Tittar man på de individer som är inne idag så är övervägande delen dem som jobbar med de som inte har, en del har kommit en bit i sin kriminella karriär men de är inte där så att det är avhoppar. (Gruppledare för Råd & Stöd Brottsförebyggande grupp/ Fältverksamheten.) Informanterna förklarar att svårigheten ligger i att förmedla det som avhopparna efterfrågar främst dvs. sysselsättning och bostad. Annars är det som sagt, nu har jag sagt det tio gånger tror jag, men just det här med bostad och sysselsättning är egentligen det svåraste. För om man pratar om de yngre så finns det ju egentligen, Socialtjänsten har ett ganska brett utbud av insatser. Från öppenvård till behandlingshem och den biten där koordinatorn kan vara en extra resurs i det här. Det fungerar ändå rätt så skapligt. Bostadsfrågan, det är väl den största. (Samordnare för Social insatsgrupp.) Många av de här killarna har en drivkraft så för att du ska lyckas så har du ett fundament. Det måste finnas boende och sysselsättning. (Koordinator för Social insatsgrupp.) [ ] det är fortfarande svårt att ha ett färdigt paket för dig den dagen du hoppar av dvs. med skydd, med boende, boendet har varit en jättekugge, med sysselsättningen. Det finns inga färdiga paket, alla paket måste packas och det tar tid att packa de här paketen så att de passar dig. [...]det är väl det som skulle kunna göras bättre. (Koordinator för Utbildningsförvaltningen.) Även koordinatorn menar att boende och sysselsättning utgör de främsta behoven bland hans klienter. Detta blir tydligt i den analys han genomför av varje klient. Utifrån den analysen ser jag var finns det behov. Utifrån det behovet kontaktar jag de aktörer som jag vet kommer hjälpa den här killen. Oftast, i dagsläget, de flesta saknar två saker, majoriteten av ungdomar; bostad och arbete. (Koordinator för Social insatsgrupp.) I intervjuerna framkommer det att vissa av klienterna förutsätter att SIG kan bistå med lägenhet och arbete åt dem. Klienterna kan uppleva att SIG inte kan stödja dem om de inte kan erbjuda bostad och sysselsättning. Jag har haft individer som ville gå med i SIG men sen säger de kan du fixa bostad? Kan du fixa jobb?, nej, då säger de jag har inget med dig att göra, kan du fixa jobb och... [...] Andra som har mer uthållighet, de kommer till en och småningom till arbete. Det är Arbetsförmedlingen och Jobb- och kunskapstorget som sköter det där. (Koordinator för Social insatsgrupp.) [ ] Får de inte hjälp direkt, då blir det ju då har de ju synpunkter. Där har koordinatorrollen en jätteviktig roll att lotsa in de här personerna in i Socialkontoret. Det ska man inte sticka under stol med. Vi är ju ändå en myndighet och då kan man förefalla en aning byråkratisk för de som vill ha hjälp. [ ] Där har, som sagt, en stor viktig roll att hålla de här i handen egentligen och lotsa in dem till Socialtjänsten. Sen kan jag inte på rak arm komma på någon som bara har tagit tillbaka samtycket för att saker och ting inte har går tillräckligt 24

43 snabbt men det har varit väldigt högljudda diskussioner och synpunkter på vad SIG egentligen ska kunna göra. [ ] Vad ska jag vara med i SIG för, ni kan ju ändå inte skaffa mig ett jobb eller lägenhet. (Samordnare för Social insatsgrupp.) Informanterna upplever att boende och arbete är av stor betydelse för att kunna erbjuda en person, som vill lämna kriminell verksamhet, en väg in i samhället. Utan dessa centrala komponenter blir det svårt för en avhoppare att påbörja ett liv utan kriminalitet. Man ska bryta ett mönster som man har haft som yrke egentligen och man kanske har haft en anstaltsvistelse för sin kriminella gängverksamhet och kommer ut utan pengar, utan bostad, vill inte träffa några kompisar, är väldigt ensam, kanske inte familjen tar emot en, man kanske måste flytta till en annan ort. Då, där är svårigheten tycker jag, att få det att flyta på så att allting stämmer för den här killen när han väl kommer ut. Då kan det bli tjafs tycker jag, från kommunens sida. (Arbetsförmedlare, Arbetsförmedlingen.) Representanten från Arbetsförmedlingen förklarar att hon upplever att det interna arbetet i kommunen är trögt och därmed försvårar en snabb etablering i samhället för en avhoppare. Vidare förklarar hon att det är mycket pappersarbete för de personer som suttit av sitt fängelsestraff- något kan vara väldigt främmande och svårt för individerna, enligt informanten. Jag tror det är deras spelregler som bromsar mycket. Sen tror jag att den här kommunen åtminstone [...] Den här kommunen är uppdelad på olika områden så där ska man bestämma det, där ska man bestämma det för samma person. Det verkar vara så rörigt. Men jag tror kommunen här är medvetna om det. Det är inte raka spåret, det tycker jag inte. Kommunen borde vara lite smidigare i sitt arbetssätt.[ ] Det har inte med samarbete att göra utan det har med kommunens interna arbete att göra. (Arbetsförmedlare, Arbetsförmedlingen.) Informantens utsaga tyder på att man ser organisationen och dess olika verksamheter som något irrationella och inte helt ändamålsenliga. Flera informanter lyfter fram betydelsen av att koordineringen av insatser är effektivt. Vi har fått intrycket att skälet till detta är att klienter som vill hoppa av kriminalitet och som suttit av sitt fängelsestraff ofta inte har någonting att komma tillbaka till än den kriminella miljön som de önskar lämna. Det handlar även det om att fånga upp och stödja de som har tagit steget att lämna en kriminell livsstil. Det finns en enighet kring att initierandet av insatser ska ske snabbt. Samtidigt finns det en medvetenhet om att tillskansandet av lägenheter och jobberbjudande till någon som tidigare varit kriminell kan uppfattas som orättvist av andra i samhället. Informanterna anser att det finns en samhällssyn på kriminella som ger uttryck för att kriminella inte bör favoriseras med tanke på de brott som de har begått. Koordinatorn i SIG menar att det är en uppfattning som han ofta stöter på i sitt arbete med andra aktörer; För att formulera mig kort. Samhället i sin helhet, oavsett vilken position man har, oavsett hur intellektuell man är eller inte är, har en sak gemensamt som ligger latent och det möter jag väldigt ofta; man ska inte premiera kriminella. Den attityd som varje tjänsteman, oavsett organisation, oavsett placeringen, har med sig borde 25

44 tänka till och försöka se från ett positivare perspektiv. (Koordinator, Social insatsgrupp.) Även representanten från Polismyndigheten berättar att det bland vissa i samhället finns en föreställning om att kriminella inte ska ha en räckmacka och prioriteras vid tillsättning av arbete eller tillskaffandet av bostad. Respondenten berättar att det finns stora positiva fördelar med att bistå en tidigare kriminell vilket många glömmer: Men om man vänder på det; varje dag som den här killen är borta från brott så spar vi brottsoffer och lidande. (Kommissarie, Polismyndigheten.) Att det kan uppfattas som orättvist att bistå kriminella ger representanten för skolan uttryck för när hon berättar att det kommunala bostadsbolaget Stångåstaden öronmärker två lägenheter till SIG efter påbörjat samarbete. Vi har samarbetat med Stångåstaden som vi har fått två SIG lägenheter via den här boendegruppen hos Soc och Stångåstaden har gått in. Men fortfarande är det en akilleshäl att vi inte får fram det tillräckligt fort. Och samtidigt så är det så här; ja, men hur fort ska man få det då? Det finns den där rättvisetanken för det tar ju tid för alla andra att få det här. Det här är inte någonting kan man gå och trycka på en knapp. När man går ut ur gymnasiet, nu vill jag ha lägenhet och sysselsättning. Men det är en balansgång, de här individerna som sagt kostar samhället extrema pengar om de inte får, om de inte kommer in fort så fort de behöver själva. (Koordinator för Utbildningsförvaltningen.) Informanten ovan upplever att det kan vara svårt att förmå hyresvärdar att hyra ut lägenheter till tidigare kriminella. Hon tror därför att det behövs fler intressenter som kan bistå i arbetet med att skapa boende och sysselsättning för SIG:s klienter. I det här sammanhanget kan det tolkas som om det är viktigt att öka medvetenheten om målgruppens problematik och om betydelsen av att få in dessa unga i samhället. Genom att skapa förståelse för människors situation antas fler intressenter kunna bistå SIG. Representanten för Polismyndigheten menade att just detta var fallet med Stångåstaden; genom att Social insatsgrupp har lyckats göra de unga synliga för Stångåstaden påbörjades samarbetet mellan de två aktörerna. Bostadsproblematiken inrymmer även en annan dimension. I intervjuerna berättar informanterna att vissa avhoppare behöver skydd från kriminella gäng. Samtidigt anser flera informanterna att Linköping är en för liten kommun för att en person ska kunna leva med skyddad identitet- personen är känd i Linköping. I det här sammanhanget föreslår informanterna att ett utbyte mellan olika kommuner skulle kunna vara ett verktyg för att skapa trygghet. Att komma ifrån den gamla miljön antas också kunna underlätta etableringen i samhället. Det är egentligen, som jag sagt tidigare, [ ] nästa steg är kanske att man skulle ha ett utbyte kommunerna emellan när det gäller exempelvis bostäder och sysselsättning. Att exempelvis vi och Västerås kan byta klienter mellan varandra. Det är som sagt om man har någon som är hotad och inte kan bo i Linköping, oftast har de skulder och det är jättesvårt för dem att skaffa lägenhet. Något sådant utbyte. (Samordnare för Social insatsgrupp.) 26

45 Jag tänker lite på det här med hotbilden och sådana saker som är utifrån de gäng som finns. Att det skulle vara bra om kan kunde ha någon form av utbyte med andra kommuner. Att okej nu har vi den här personen här som behöver skydd eller som har en skyddad identitet, kan ni ställa upp och ordna ett boende? (Socialsekreterare, IFO Utredning Vuxen, Socialkontoret.) När det gäller behovet av sysselsättning kopplas Arbetsförmedlingen in i ärendet. Representanten för Arbetsförmedlingen menar att många av klienterna är i behov av utbildning för att kunna få arbete. På något sätt så borde de här killarna få till sig [ ] någon grundläggande utbildning som får dem att känna något värde. För det har det varit lite strul med att hitta någon utbildning som passar dem med tanke på att de inte har något bakom sig. Nu är de ju inte så intresserade av studier men ändå på något sätt få dem någon lättare praktiskutbildning eller yrkesutbildning som kanske skräddarsys på något sätt. (Arbetsförmedlare, Arbetsförmedlingen.) Som informanten nämner är det få som har intresse av att studera. Det är snarare praktiska jobb som efterfrågas av målgruppen. Det är en jätteviktig roll att få dem att lära sig någonting. Sen under resan gång har jag lärt mig att de är väldigt praktiska. De vill ha ett jobb. Jag ska ha ett jobb. Okej, visst, man kan ju hitta vissa jobb där man inte kräver så mycket utbildning men det gäller att hitta rätt arbetsgivare. [ ] Sen har vi haft lite tur att kommunen har anställt några av de vi jobbar med och försöker då forma arbetet till de här killarna. Annars kan det vara lite svårt. [ ]Det vi försöker att göra är att styra så att killarna själva försöker själva att hitta en arbetsgivare genom vänner och bekanta eller att dem själva lite knackar dörr. [ ] men de är sköra de här killarna. För de har ju varit fått vara med om så mycket press och stress så en del har svårt att fixa det där. (Arbetsförmedlare, Arbetsförmedlingen.) Informanten upplever även att många klienter behöver en mer stödjande, social insats än vad Arbetsförmedlingen kan gå in med. Det jag ser utifrån min roll är att många kanske behöver annat stöd än vad kanske Arbetsförmedlingen kan ge. En del har diagnoser i alla former. Man kan ha det jättedåligt socialt hemma, man kanske behöver jobba med en hel familj för att få struktur på vardagen. En del har inte varit i skolan. Man har varit inskriven i skolan och säger att man går där men är inte närvarande. [ ]Skolan här har en viktig roll. (Arbetsförmedlare, Arbetsförmedlingen.) Sammanfattningsvis kan vi se att det finns en efterfrågan av att implementera SIG: s verksamhetsidé hos olika de myndigheter som finns representerade i arbetsgruppen. Genom att myndigheterna får ökad förståelse för verksamheten och dess målgrupp antas samordningen av insatser bli effektivare. Vi kan också se att stödet till avhoppare kan utvecklas. Denna fråga upplevs idag utgöra en stor utmaning för verksamheten. 27

46 Resultat av verksamheten I det här kapitlet kommer vi redogöra för de resultat som informanterna i studien upplever att Social insatsgrupp bidragit till. Först beskrivs de mål som samverkansparterna anser att Social insatsgrupp har. Här redovisas även informanternas utsagor om huruvida dessa mål upplevs ha realiserats. Därefter redogör vi för den betydelse som SIG upplevs ha haft för de unga som deltagit i verksamheten. Avslutningsvis diskuterar vi, utifrån det empiriska materialet, möjliga anledningar till dessa resultat. Mål med Social insatsgrupp Att stödja unga som vill lämna kriminell verksamhet eller riskerar att utveckla en kriminell livsstil lyfter informanterna fram som verksamhetens övergripande mål. Målet kan därmed ses överensstämma med verksamhetens syfte. I det här sammanhanget betonar informanterna att SIG ska vara en stödjande funktion- en funktion som kan bistå unga till ett liv utan kriminalitet och destruktiv livsstil. Individens välmående kan därför förstås stå i fokus. [ ] det måste landa på individbasis och för mig blir det att de individerna, de personerna som faktiskt vill göra en förändring; att lämna en kriminell bana, en kriminell livsstil, att vi hjälper till att skapa så bra förutsättningar för dem som möjligt. För att de faktiskt ska kunna få ett fungerande liv utan kriminalitet och det tänker jag är vårt mål. [ ]det är målet för verksamheten. (Gruppledare för Råd & Stöd Brottsförebyggande grupp/ Fältverksamheten.) När du ställer frågan sådär snabbt så tänker jag att det är att få bort folk från ett destruktivt leverne. Det är jättemycket värt. (Kommissarie, Polismyndigheten.) Det är väl samma som syftet. Målet är ju att få kriminella att komma tillbaka till ett vanligt liv när de är självförsörjande och klarar sig själva, bort från kriminaliteten. (Socialsekreterare, IFO Utredning Vuxen, Socialkontoret.) Att förhindra att ungdomar hamnar i långvarig kriminalitet och underlätta avhopp. Jag skulle säga, målet är att ge ungdomar en valmöjlighet, att se att det finns en väg ut. Att de ska känna sig trygga med det. Att de ska veta att när jag väl har bestämt mig, kan jag vända mig till Social insatsgrupp och då får jag hjälp. (Frivårdsinspektör, Frivården, Kriminalvården.) Det handlar om att det måste finnas en funktion dit man kan vända sig om man känner att man inte vill. Det ska finnas en hjälpverksamhet som kan ta emot dig om du säger jag vill inte det här mer. [ ] det handlar ju om att förebygga rekrytering till kriminella gäng, det är ju det. [ ]i mitt sätt att se det handlar det om att rädda liv. Det handlar om att rädda liv för det här innebär, vi har ju haft en dödskjutning här. [ ] det är ju en realitet och i och med detta så kan skolan också börja vakna, för då kan man inte säga att det händer inte oss. (Koordinator för Utbildningsförvaltningen.) I intervjuerna ställdes frågor om huruvida informanterna upplever att Social insatsgrupp har uppnått de mål som informanten beskrivit. Här kan vi se att det finns en samstämmighet kring att Social insatsgrupp har lyckats stödja flera unga som riskerat att hamna i kriminalitet eller som har velat lämna en kriminell livsstil. Målet kan därmed tolkas vara uppnått med hänsyn 28

47 till att SIG lyckats vara en stödjande funktion. Samtidigt betonar samverkansparterna att behovet av hjälp kvarstår bland många unga i samhället. Det kan tolkas som om målet inte kommer uppnås så länge det finns unga att bistå. Målet kan därför te sig något ouppnåeligt. Följande citat beskriver hur SIG upplevs ha kommit långt i arbetet med att motverka kriminalitet, samtidigt som det finns mycket kvar att arbeta med. Nej, det kan vi inte säga. Det är så pass många som behöver det här. Men vi har något. Vi har den här funktionen, så på så sätt har vi nått målet. Vi har den här funktionen idag och den är igång och den funkar. Vi vet vad vi gör i den här funktionen, det tycker jag. [ ] När jag tänker på skolungdom så tycker jag att Brobyggarna är ett komplement som verkligen, verkligen behövs och vi behöver verkligen, verkligen antagligen fler för att jag tror inte att skolan kommer vara den stora anmälaren framöver heller som Polisen och Soc är. Skolan anmäler, de gör socialtjänstanmälningar men det innefattar så mycket så det är svårt för skolan att veta om det är kriminalitet det handlar om. (Koordinator för Utbildningsförvaltningen.) Ja, det tycker jag till viss del. Dels så har de ju hindrat många unga från att kliva in i gäng. Sen har vi ju också ett par lyckade avhopp. De har inte kommit tillbaka till oss här. (Socialsekreterare, IFO Utredning Vuxen, Socialkontoret.) [ ] jag tycker vi är på väg. Jag tycker inte på något sätt är dålig men jag tycker att den dagen man känner så nöjd, kan det inte finnas en tendens åt; nöjd då blir något till rutin. Det blir inte bra. Det fodrar så mycket med de här. (Kommissarie, Polismyndigheten. ) Jag tror att vi har hjälpt ett antal, det kan jag väl säga att vi har hjälpt ett antal individer att faktiskt hitta en ny väg i livet eller ett annat fokus. Det är jag helt övertygad om. Men sen att nå liksom fullt ut, jag tänker att det är en jättelång väg att gå. [...] För att nå individer så handlar det också om att visa på vilka vi är och vad vi kan göra och hur det blir för dem. Jag tänker att ja, vi har lyckats fånga upp en del och vi har lyckats hjälpa en del men jag tror vi har en hel del att göra för att visa för dem som behöver oss att det är något man kan använda sig av. [ ]Nej, jag tänker att vi är en liten bit på vägen men jag tänker att vi har ganska mycket jobb kvar att göra. (Gruppledare för Råd & Stöd Brottsförebyggande grupp/ Fältverksamheten.) Vilken betydelse upplever då informanterna att SIG har haft för de unga som deltagit i verksamheten? Utifrån det empiriska materialet kan vi se att SIG upplevs ha gjort en avgörande skillnad för vissa individer. Informanterna vittnar om en positiv livsförändring hos individer där de gått från en kriminell livsstil till att etablera sig i samhället. För andra har insatsen inte spelat en lika avgörande roll, enligt informanterna. Däremot har insatsen fortfarande haft positiva effekter. Det här är fallet för de personer som inte lämnat kriminell verksamhet men som har minskat sin brottsaktivitet. Vad gäller de personer som tagit tillbaka sina medgivanden, och därmed lämnat Social insatsgrupp, fortsätter dessa personer den kriminella banan. I följande citat ger informanterna uttryck för att SIG har haft en mycket positiv påverkan för vissa klienter. 29

48 För de ungdomar som ingått i SIG tror jag att vårt arbete många gånger kan ha haft avgörande betydelse. Att se vuxna människor, som dessutom arbetar vid en myndighet, som bryr sig, anstränger sig för dem, ser dem, tror på dem, ibland kanske går utanför gängse ramar för deras skull - tror jag kan ha ändrat deras inställning till vuxen- och myndighetsvärlden och gett dem hopp om framtiden. Många ungdomar har stora fördomar om myndigheter vilket leder till att tilliten saknas. De kan också ha liten vana av och kunskap om hur samhället fungerar och har därför lätt att ge upp innan de börjat. Att ha en koordinator som arbetar för och stöttar dem på vägen ut ur deras problem tror jag kan ha varit avgörande för många. (Frivårdsinspektör, Frivården, Kriminalvården.) Jag uppfattar att det kan göra hela skillnaden för vissa individer och vissa individer är inte redo att ta emot den hjälpen än och vissa individer har fått hjälp, någon man har försökt hjälpa, hjälpa, [ ] men den här individen är inte nöjd med resultatet.[...] Jag tror att det kan ha varit hela skillnaden för vissa som för den här personen som pratade på vår konferens. Det var hela skillnaden. (Koordinator för Utbildningsförvaltningen.) Arbetsförmedlingens representant i arbetsgruppen uppfattar att SIG har bidragit med att ge de unga deltagarna möjligheten till en annan livsstil. Kanske få en egen identitet. Att känna att dem kan leva ett normalt liv, om de själva vill. Måste jag ju säga. Mycket krävs av dem själva. (Arbetsförmedlare, Arbetsförmedlingen.) I intervjun med koordinatorn berättar han om hur han uppfattar att det har gått för de som medverkat i verksamheten och som nu är avslutade fall. Koordinatorn beskriver hur SIG har haft positiva effekter för deltagande klienter men att dess långsiktiga effekter varierar mellan klienterna. [ ] de som jag har kontakt med, en kille med diagnos, aggressiv med väldigt många anmälningar från Polisen. [ ] har blivit placerad ett antal gånger, idag lever han ihop med sin flickvän, jobbar i hans brors företag. [ ] Sen är det en annan kille som jag ringde ungefär för ett år sedan, pratade med honom. Han sa att han praktiserade på ett företag och han håller på att få sitt körkort. Sen vet jag att det fanns andra också, jag har inte ringt till dem för jag har inte någon anknytning till dem men eftersom de är aktuella hos socialtjänsten- det har inte varit någon förändring överhuvudtaget. Eftersom de finns hos socialtjänsten, de är placerade, de fortsätter med sitt destruktiva. Det är inte så att det går spikrakt åt för alla. (Koordinator för Social insatsgrupp.) Koordinatorn ger uttryck för att Social insatsgrupp är en viktig insats för att motverka kriminalitet. Han upplever att SIG har förbyggt mycket våld samt försökt skapa harmoni i skolan, i hemmet och i samhället. Samtidigt är individernas problematik så pass omfattande och komplex att flera insatser utöver SIG kan komma att behövas. Koordinatorn ger uttryck för att en kriminell och destruktiv livsstil kan ta lång tid att förändra. 30

49 [ ] Det här är väldigt små bidrag. Jag kan säga att det är en skyddsfaktor under en kort tid. Den här skyddsfaktorn ska trigga igång väldigt många saker hos individen som har haft ett destruktivt liv under en lång period. (Koordinator för Social insatsgrupp.) Även representanten för Polismyndigheten menar att SIG har gett positiva resultat i form av minskad brottsaktivitet. Att vissa personer ändå fortsätter att begå brott uppfattar informanten som en signal om att det behövs ett långsiktigt perspektiv i insatserna. Vi har sett på flera att de minskar sin brottsaktivitet men att de inte slutar helt. Det kan tyda på att det är ingen quick-fix och då kan man tänka sig- är det ett misslyckande då? Så kan man inte se på det för om man gick in i det här och hade 25 misstankar under några år då kan man väl kanske glädjas om det blir en klar minskning. (Kommissarie, Polismyndigheten.) Utifrån intervjuerna kan vi se att det finns en upplevelse av att SIG ger positiva effekter. Samtidigt efterfrågas återkoppling liksom insatser som följer upp och stöttar de personer som kan komma att behöva fortsatt stöd i framtiden. Informanter förklarar detta med att den problematik som SIG arbetar med är oerhört komplex. För att hjälpa personer att lämna en kriminell livsstil antas fler stödfunktioner än SIG behövas; SIG kommer inte kunna lösa hela den här problematiken. Kan vi komma in ännu mer förebyggande, som Brobyggarna jobbar, då kommer vi kunna rädda några som inte behöver förstöra sina liv innan de ska behöva välja; ska de vara med eller inte. Räddar man några liv där, till ett vanligt liv så måste det vara värt. Och vi jobbar ju inte mer eller mindre än vi gjorde innan utan det är bara ett verktyg till för oss i våra jobb. (Koordinator för Utbildningsförvaltningen.) Långvarigheten, jag märker att individen stannar upp, följer med. Men sen när man släpper dem helt och hållet då har man ingen koll på dem, hur det har gått. [ ] För stunden. Ja, vi är effektiva men skulle det kopplas till något, länkas över, lämnas vid och i dagsläget finns det ingen vi kan lämna vid. (Koordinator för Social insatsgrupp.) Representanten för Frivården menade att samtidigt som att återkoppling till en tidigare klient kan vara viktig, kan den som önskar lämna det kriminella livet bakom sig uppleva återkopplingen som något negativ; Man avslutar ju ärenden när det känns som om individen står på egna ben men sen om det skulle behöva någon behov av uppföljning det har jag faktiskt inte tänkt på. Sen tror jag att, alla iblandade tror jag skulle vara positivt inställda till om klienten tog kontakt och hade någon fråga även efter. Det tar jag för givet att man skulle hjälpa den personen även då. Men att ha en regelbunden uppföljning eller något sådant, kanske det. Någon gång om året, kolla hur det går i ditt liv. Samtidigt som man kanske vill släppa den biten av sitt liv också, gå vidare. (Frivårdsinspektör, Frivården, Kriminalvården.) Sammantaget kan vi se att SIG upplevs ha gett positiva resultat. Dessa resultat upplevs vara skiftande; från att klienter har minskat sin brottsaktivitet till en total livsförändring där 31

50 kriminalitet inte förekommer. Utöver den betydelse som SIG har haft på individnivå, tycker flera informanter att SIG har gett positiva effekter på samhällsnivå. Det finns en uppfattning om att SIG har lett till en ökad medvetenhet i såväl målgruppen som samhället i stort om dess verksamhet. Det tycker jag. Vi har åtminstone ökat medvetenheten på våra myndigheter. Vi pratar om det här, vi sprider kunskap till andra kommuner. Absolut. I och med att gruppen finns också tror jag att många individer ute, alltså målgruppen, kanske också börjar fundera på att ändra livsstil. [...] Jag tror det har öppnat ögonen för en del. Man har börjat fundera på att hoppa av, det pratas mer om det i målgruppen. Sen kanske särskilt avhoppare så pratas det mer om det idag skulle jag säga. Sen är det inte alla som vågar ta steget men det har satt igång tankar. [ ] För ungdomar allmänt tror jag som sagt att SIG har gett en möjlig utväg, ett hopp. (Frivårdsinspektör, Frivården, Kriminalvården.) Samverkan har gjort att ungdomar som har problem upptäcks snabbare. De som vill hoppa av kriminalitet kliver fram snabbare. (Koordinator för Social insatsgrupp.) Representanten från Råd & Stöd menade att SIG har visat att kriminalitet är ett bekymmer som kräver samlade insatser. Genom att SIG har bidragit till att belysa frågan om hur kriminalitet ska motverkas, upplevs möjligheterna att identifiera nyrekrytering och motverka återfall av unga till kriminell verksamhet ha ökat. Jag tror det har ökat för det sätter ju också ett fokus på frågorna. Det är en väldigt aktuell fråga rent generellt ( ) men det sätter också ett annat fokus på frågorna, som hjälper till. För man skulle kunna säga att jamen vi jobbar med ungdomar som vill lämna kriminalitet, inom socialtjänsten och polisen och så. Men jag tänker att det blir en bland alla andra. Här sätter man ett fokus på att det här är ett bekymmer som vi verkligen måste göra, det tycker jag är positivt med social insatsgrupp. (Gruppledare för Råd & Stöd Brottsförebyggande grupp/ Fältverksamheten.) Hur ska vi då kunna förstå de positiva resultaten som Social insatsgrupp upplevs ha gett? Informanterna ger uttryck för att verksamhetens arbetsform kan förklara dess effekter. Här lyfts engagemanget i arbetsgruppen liksom snabba och koordinerade insatser fram som förklaringsfaktorer. SIG beskrivs kunna se och vara närvarande hos de personer som deltar i verksamheten. De olika samverkansparterna upplevs ha tålamod och förståelse för klienternas problematik. Representanten för skolan menade att det finns en uthållighetsfaktor hos SIG där gruppen håller ut när det är svårt och problematiskt för vissa individer. Informanten berättar att det är oerhört svårt för de som har varit kriminella länge att komma tillbaka till ett normalt liv; att få lägenhet och sysselsättning. När en person är straffad och prickad stängs många av samhällets dörrar enligt informanten. I det sammanhanget är det viktigt att SIG visar tilltro till personen i fråga- något informanten upplever syns i SIG: s bemötande med klienterna; 32

51 Det är det här SIG ska försöka visa. Vi öppnar dörrar för dig, det finns en väg för dig, vi ska inte ge upp nu. Vi ska hitta lösningar och vi tror att du kommer fixa det. Det är väldigt mycket uthålligheten det handlar om med människor som haft det svårt och blivit nobbade överallt i samhället. (Koordinator för Utbildningsförvaltningen.) Representanten för Polismyndigheten lyfter också fram myndigheternas bemötande som en viktig förklaringsfaktor. I följande citat ger han uttryck för hur tjänstemannen på Arbetsförmedlingen är duktig på att bemöta klienterna; [ ] hon letar verkligen efter att hitta lösningar, kanske till och med lite utanför boxen. Hon är väldigt trygg i sin roll. Utan det klarar man sig inte. Det har man lärt sig av de här killarna att självkänslan är väldigt dålig så när de ska besöka en myndighet så innan man går dit, att utelämna sig själv, det är jobbigt och att behöva göra det på många ställen. Bemötandet att få dem sitta kvar är jätteviktigt. (Kommissarie, Polismyndigheten.) I det empiriska materialet framgår det även att samverkan antas ha bidragit till positiva resultat. Samverkan i SIG upplevs ha gett en effektiv arbetsprocess. Genom en god kontakt mellan myndigheterna kan samordningen av insatser ske snabbt; Jag tror att det är via samverkan. Att man har haft, jobbat med en klient och kunnat lägga fokus på den klienten. Med stöd och resurser som den har behövt och den har inte tappats bort någonstans i hanteringen mellan myndigheterna heller. (Socialsekreterare, IFO Utredning Vuxen, Socialkontoret.) Det som jag tycker är allra mest positiva [ ] är att jag tror att det gör skillnad för den enskilde och det tycker jag är det mest positiva. Att det blir kring de här ärendena en annan samordning och det tycker jag är jättepositivt, som vi pratar om på klientnivå. Det som också är det positiva med sociala insatsgruppen är de här, det blir väldigt lätta vägar in. Man har någonstans att börja. [ ] Det tycker jag är en styrka i samverkan, i Social insatsgruppen. Man har en väg in i de olika organisationerna. Det tycker jag. Men framförallt kring de enskilda. (Gruppledare för Råd & Stöd Brottsförebyggande grupp/ Fältverksamheten.) I och med samtycket kan vi ju ha en annan kontakt med varandra. Arbetsförmedling, Frivården och koordinatorn kan ju ganska snabbt ordna möten och saker och ting som man kan ordna annars med men ändå ska man krångla lite grann, det man kan ta på ett eller ett par telefon samtal, det skulle kanske ta mycket längre tid.[...] Jag tänker framförallt på de äldre, det här med att några snabba samtal kan snabba på väldigt mycket. [ ] Kanske att man snabbare kommer till att man uppfyllt målen med insatsen egentligen. Korta ned vårdtiden helt enkelt. (Samordnare för Social insatsgrupp.) Vår samlade bedömning är att SIG, genom samverkan, upplevs ha gett positiva effekter för många klienter. Effekterna uppfattas vara varierande; från att ha varit livsavgörande till att ha bidragit till en minskad brottsaktivitet. Vi kan också se att informanterna upplever att SIG inte utgör en garanti för att klienter inte börjar begå kriminella handlingar igen. Det finns 33

52 sålunda en upplevelse av att en uppföljning eller en ytterligare insats skulle kunna vara på sin plats. Avslutande diskussion I rapporten har vi via fyra tematiker lyft fram; för det första SIG och dess organisering, för det andra redogjort för dess samverkan som arbetsform. För det tredje diskuterat de utmaningar som samverkansparterna har upplevt i arbetet och för det fjärde har de resultat som deltagande aktörer upplever belysts. Vidare har vi beskrivit den betydelse informanterna upplever att Social insatsgrupp haft för de unga som varit involverade i verksamheten. I denna avslutande del skall vi nu helt kort kommentera studiens resultat och koppla några av dem till annan forskning inom detta fält. Social insatsgrupp i Linköping Utifrån regeringsuppdraget definierades målgruppen i Sociala insatsgrupper som unga,15 25 år, som ligger i riskzonen för kriminalitet eller som önskar lämna ett kriminellt nätverk eller en kriminell identitet. I Linköping har man satt en flexibel åldersgräns till år. Man är också eniga om denna flexibla tolkning vilket är positivt. Vår samlade bedömning är att SIG, av studiens informanter upplevs ha gett positiva effekter för många klienter. Effekterna uppfattas vara varierande; från att ha varit livsavgörande till att ha bidragit till en minskad brottsaktivitet. Vi kan också se att informanterna upplever att SIG inte utgör en garanti för att klienter inte börjar begå kriminella handlingar igen. Det finns sålunda en upplevelse av att en uppföljning eller en ytterligare insats skulle kunna vara på sin plats. Det finns behov av ökat samförstånd kring målgruppen, särskilt om verksamheten ska fokusera på det brottsförebyggande arbetet eller på den s.k. avhoppardelen. Det finns en uppfattning att förståelsen för SIG: s verksamhetsformer dvs. hur SIG arbetar med målgruppen, saknas i flera av de myndigheter som arbetsgruppen representerar. Enligt informanterna handlar det om en oförståelse för målgruppens problematik- en problematik som kräver snabba och koordinerade åtgärder. Man menar att kunskapen om målgruppens situation behöver öka både inom samverkande myndigheter men också i samhället i stort. Utöver synen på verksamhetens syfte och målgrupp är det tydligt att det finns en konsensus kring arbetsformens betydelse i Social insatsgrupp. Samverkan antas kunna motverka kriminalitet. I intervjuerna påtalar informanterna hur viktigt samordnade insatser är i arbetet med unga som riskerar att hamna i kriminalitet eller som önskar lämna en kriminell livsstil. Trots (eller kanske tack vare) två organisatoriska förändringar inom SIG finns en tilltro till att nuvarande verksamhet leder till en effektiv process i arbetet med en klient. Genom att parterna har en direkt ingång till varandras organisationer kan insatser snabbt koordineras. Upplevelsen av att arbetsgruppen är personbunden uppfattar vissa av informanterna dock som ett problem. Det finns en rädsla för att arbetet i Social insatsgrupp skulle försämras om resursstarka och engagerade personer skulle lämna verksamheten. Utifrån intervjuerna kan vi se att informanterna har positiva upplevelser av arbetsformen i Social insatsgrupp. De organisatoriska fördelarna i form av snabba kommunikationsvägar och ett öppet arbetsklimat förklaras bero på det engagemang och den kompetens som personerna i arbetsgruppen har. 34

53 Dock kan vi i det empiriska materialet se att det finns en viss organisatorisk otydlighet inom arbetsgruppen. Detta gäller dels arbetsfördelningen mellan koordinatorn och Frivårdens representant, dels handlar det om rollen som Råd & Stöds representant har i Social insatsgrupp. I Utvärdering av sociala insatsgrupper Individinriktad samverkan kring unga i riskzonen (Rikspolisstyrelsens utvärderingsfunktion, Rapport 2013:1) var de förväntade effekterna av pilotverksamheten att det ska utvecklas lokala samarbetsformer mellan polis och socialtjänst kring unga i riskzonen att utveckla en kriminell livsstil och att möjligheterna att identifiera denna målgrupp skulle öka. Vi kan konstatera att SIG i Linköping både utvecklat samverkansformer och att genom den nära dialog som finns inom gruppen troligen (vilket vi dock inte direkt studerat) därmed utvecklat kunskaper runt målgruppen som leder till i varje fall indirekt till önskvärda effekter. De mer långsiktiga målsättningarna med sociala insatsgrupper som RPS lyfte fram (2013:1) att förhindra nyrekrytering till kriminell livsstil samt underlätta för personer att lämna ett kriminellt nätverk har man bidraget till. I Sociala insatsgrupper (Slutredovisning av regeringsuppdrag 2014) konstaterar polisen att: Det går inte att ur detta material dra några vetenskapliga slutsatser om individers minskade brottslighet beror på deras deltagande i sociala insatsgrupper. För att göra en bedömning av om arbetssättet har effekt måste hänsyn tas också till andra faktorer i den unges liv. (s. 12) Något som gäller även för denna studie. Man pekar även på att För att kunna effektivisera arbetet med sociala insatsgrupper och dra nytta av goda exempel måste arbetet bli mer enhetligt. Detta skulle till exempel kunna ske genom att det sattes fasta ramar avseende vad arbetsmetoden innebär när det gäller t.ex. åldersgrupp, problembild och deltagande kompetenser. (s.13) I Linköping har man ju en specifik målgrupp men man menar samtidigt att det är viktigt att vara flexibel utifrån de behov som finns. Denna flexibilitet gagnar inte jämförbarhet men lyfts i vår studie fram som viktig. Även om nyttan av SIG i Linköping i föreliggande studie via informanterna framträder som uppenbar kan denna studie inte säga något om huruvida ungdomarna (målgruppen) upplever nytta. För att kunna mäta och se effekterna på individnivå får vi vänta till Socialstyrelsen utvärdering som skall komma 2017 (Ju2014/5328/PO). Vi kan heller inte säga något om nyttan på lång sikt och heller inte något om nyttan ur ett samhällsperspektiv och vi har heller inte studerat om SIG kan ses som en social investering (Jannesson och Jonsson, 2015; Johansson och Jonsson kommande). Det låter ju självklart motsägelsefullt när vi i denna rapport å ena sidan har en positiv konklusion och samtidigt konstaterar att vi inte kan mäta effekterna. Detta kräver ett tydliggörande. Effekter av samverkan i sig är svåra att konstatera och samma sak gäller med brottsförebyggande arbete menar exempelvis Jerzy Sarnecki (2004). Även om arbetet ibland 35

54 är förankrat i kriminologisk teori betyder inte det med automatik framgång (Sahlin, 2000, Wahlgren, 2014, Johansson & Henricson, 2013). Trots att vi inte kan möta och visa upp exakta effekter av SIG i form av t.ex. lägre brottslighet och lägre grad av återfall i kriminalitet så har vi ändå kunnat påvisa goda effekter av verksamheten Vi kan alltså konstatera att det ännu inte finns någon forskning som entydigt visar att brottspreventiv samverkan som SIG har önskvärd effekt på individnivå. Trots detta startar fler och fler kommuner i Sverige Sociala insatsgrupper och SSPF-grupper (Turner m fl.2015). Denna utveckling är trots brist på entydig forskning rimlig men visar på behovet av forskning och på behovet av ständig kritisk reflektion inom ramen för verksamheter som Sociala insatsgrupper Samverkan ett effektivt framgångskoncept? Unga i risk för kriminalitet och/eller missbruk är - och har länge varit - i fokus i olika sammanhang i samhällsarbete. Barn och ungdomar som genom sitt beteende väcker omgivningens oro har blivit föremål för olika typer av interventioner, såväl förebyggande som åtgärdande och såväl på grupp - som individnivå. Skolan har arbetat med sina insatser, socialtjänsten med sina och ibland har polisen fått gripa in. Samarbete mellan dessa myndigheter har förekommit, men oftast på grupp - och områdesnivå. Det finns dokument redan från 40-talet som beskriver hur samverkan mellan polis, sociala myndigheter och skolan skall ske när det gäller att förebygga brott (Edvall Malm, 2012). Samverkan mellan myndigheter och andra aktörer i brottsförebyggande arbete är idag en självklarhet och det förutsätts ge såväl bättre som snabbare resultat genom att undvika stuprörsarbete och likt all samverkan handlar det om att utnyttja resurserna på ett effektivare sätt (Danermark & Kullberg 1999). Styrning, struktur och samsyn är ledord för fungerande samverkan runt unga i utsatthet (Socialstyrelsen m fl. 2007). Idag tas såväl nationella som lokala metoder, modeller och policydokument fram och samverkan mellan kommun och polis betonas som i det närmaste en förutsättning för framgång (Söderberg kommande, Edvall Malm 2012). Samverkansavtalen mellan kommun och polis har i Sverige bidragit till att nyare modeller för samverkan mellan parterna också på individnivå provas runt om i landet. Social insatsgrupper (SIG) liksom Skola Socialtjänst Polis Fritid (SSPF) är ett exempel på detta (Johansson & Henricson 2013; Söderberg, 2013). Det finns en mängd studier och utvärderingar av svenska samverkansprojekt inom det preventiva området. Påfallande ofta handlar dock dessa om hur själva samverkan fungerat och upplevts och inte om vad samverkan lett till i form av effekter eller hur brukaren upplevt dem (Danermark 2011, Bergnehr 2014) något som även gäller föreliggande studie. I Östergötland har kommunerna i samverkan med polisen haft ett organiserat brottsförebyggande arbete sedan slutet av 1990-talet (Johansson & Henricson, 2013; Johansson, 2014). En kartläggning av detta arbete visar att flera vedertagna framgångsfaktorer fått genomslag i Östergötlands kommuner men att det brister i flera 36

55 avseenden bl.a. handlar det om systematik i samverkan (Johansson & Henricson, 2013). SIG utgör dock ett exempel på en specifik verksamhet där just systematik och struktur tycks fungera. För att fortsätta att utveckla SIG som verksamhet krävs dock fortsatt kunskapsutveckling då samverkan och verksamhetsutveckling aldrig blir färdigt. Fortsatt dialog och utveckling av samverkan och samarbete mellan organisationer och olika aktörer samt samsyn vad gäller målgruppen är centralt för hur SIG-verksamheten utvecklas och lyckas på lång sikt. I likhet med polisen (2014) vill vi lyfta fram att det är viktigt att sträva efter ett så kallad evidensbaserat arbetssätt i det fortsatta arbetet med SIG. Evidensbaserad praktik kan åskådliggöras med en bild som bland andra ofta Socialstyrelsen använder: Evidensbaserad praktik, EBP, definieras som den professionelles förmåga att integrera de fyra kunskapskällor som framträder i bilden. De professionella skall sedan i sin beslutsprocess sammanföra information från dessa fyra kunskapskällor och utgångspunkten är att om möjligt utgå från bästa tillgängliga vetenskaplig kunskap. I Linköping har man inte explicit uttalat att man arbetar enligt denna struktur men implicit finns flera delar med i arbetsprocessen som beskrivits av informanterna. Vi menar att detta arbetssätt är viktigt att sträva efter och använda som stöd för att utveckla och kvalitetssäkra i verksamheten (Johansson 2013 och Johansson et al. 2015). Samverkan är också viktigt av andra skäl och på en annan nivå. Det handlar om att samla och utnyttja samhällets resurser för att motverka utanförskap och t.ex. rasism (Salonen, m.fl. 2011). I den så kallade Malmökommissionens slutbetänkande lyfter man fram fem perspektiv som har varit vägledande för Malmökommissionen. I det tredje av dessa perspektiv har Malmökommissionen vägletts av ett sociologiskt samhällsperspektiv vilket lägger vikten vid integration, i betydelsen av faktisk delaktighet såväl som känsla av delaktighet. Och för det femte förespråkar Malmökommissionen ett socialt investeringsperspektiv. Det handlar, menar man, om att se sociala insatser och satsningar som investeringar, inte som kostnader. Investeringar i människor, särskilt under barndomen, ger vinster på längre sikt. Det visar sig bland annat genom att fler klarar skolan, utbildar sig, arbetar och kan försörja sig och har en god hälsa. Färre hamnar i långvarigt, både socialt och ekonomiskt kostsamt, utanförskap. 37

56 Utifrån ett socialt investeringsperspektiv är det också viktigt att stärka sambandet mellan tillväxt och en jämlik välfärd, förbättra kvaliteten på jobben och framhålla trygghet som ett värde i sig. Ovan beskrivna arbete utgör delar av så kallad universell och social prevention. SIG, som ingår i indikerad prevention, bör ses i ett allmän preventivt sammanhang och utgör en självklar social investering menar vi. Det handlar om att skapa kunskapsallianser mellan myndigheter och organisationer (Malmös väg mot en hållbar framtid, 2013) och det handlar om att behålla den legitimitet som samhället och t.ex. polisen och socialtjänsten har i detta arbete. 38

57 Referenser Bergnehr; D. (2014) Att (sam)verka för barns hälsa och lärandet i mötet mellan socialtjänst och skola. En forskningsöversikt. Stockholms stad. Blomqvist, Camilla (2012) Samarbete med förhinder om samarbete mellan BUP, socialtjänst, skola och familj (doktorsavhandling). Göteborgs universitet, Institutionen för socialt arbete. Danermark, B & Kullberg, C (1999) Samverkan välfärdsstatens nya arbetsform. Lund: Studentlitteratur Danermark, B (2011) Samverkan: skola, socialtjänst och hälso-och sjukvård. I Socialstyrelsen (2013) Samverka för barns bästa en vägledning om barns behov av insatser från flera aktörer. Socialstyrelsen. Edvall Malm, D. (2012) diss. Det socio-polisiära handlingsnätet. Samverkan mellan polis och socialtjänst kring ungas missbruk och kriminalitet. Umeå Universitet Institutionen för socialt arbete. Huxham, C.& Vangen, S. (2005) Managing to collaborate. The Theory and practice of collaborative advantadges. London. Routledge. Hörnemalm, Johan. Samverkan är ett magiskt ord - motstridiga ambitioner och ideal i nätverksorganisering. Luleå tekniska universitet, 2008, 52-53, Jannesson, E., Jonsson, R. och Johansson K. (2015). Organisering och styrning av sociala investeringar. Stockholm: SKL. Johansson K. (2014) Crime Prevention Cooperation in Sweden: A Regional Case Study. Journal of Scandinavian Studies in Criminology and Crime Prevention. Johansson och Jonsson (kommande) Sociala investeringar en möjlighet till systematiserad utveckling i socialt arbete? Socionomens forskningssupplement. Johansson, K. & Henricson, L. red. (2013) Brottsprevention i Östergötland en kartläggning av aktiviteter och kunskapsläge. CKS 2013:6, Linköpings Universitet. Johansson, Susanna (2011) Rätt, makt och institutionell förändring. En kritisk analys av myndigheters samverkan i barnahus (doktorsavhandling). Lunds Universitet, Rättssociologiska institutionen. Malmös väg mot en hållbar framtid. (2013) Kommissionen för ett socialt hållbart Malmö. Malmö stad. Sahlin, I. (2000) Brottsprevention som begrepp och samhällsfenomen. Lund: Arkiv förlag. Salonen, T. mfl. (2011) Hela staden Umeå: Borea.. Söderberg C: Brottsprevention och samverkan i Johansson, K. & Henricson, L. red. (2013) Brottsprevention i Östergötland en kartläggning av aktiviteter och kunskapsläge. CKS 2013:6, Linköpings Universitet. Söderberg C. (kommande) Individriktad brottsprevention om SSPF och viljan att samverka. Licentiatavhandling. Linköpings universitet. Wollter, F; Kassman, A & Oscarsson, L(2012) Utvärdering av sociala insatsgrupper. Individinriktad samverkan kring unga i riskzonen. Ersta Sköndal högskola. 39

58 Offentliga utredningar och andra offentliga dokument Brå, Rikspolisstyrelsen & Sveriges kommuner och landsting (2010) Samverkan i lokalt brottsförebyggande arbete. Stockholm: Fritzes Justitiedepartementet Ds 1996:59 Allas vårt ansvar. Ett nationellt brottsförebyggande program. Rikspolisstyrelsens utvärderingsfunktion. Utvärdering av sociala insatsgrupper Individinriktad samverkan kring unga i riskzonen (Rikspolisstyrelsens utvärderingsfunktion, Rapport 2013:1) Sociala insatsgrupper (Slutredovisning av regeringsuppdrag 2014) Rikspolisstyrelsen (2008) Samverkan polis och kommun för en lokalt förankrad polisverksamhet i hela landet. Socialstyrelsen (2012) Kartläggning av samverkansinterventioner med syfte att motverka en kriminell livsstil bland unga. Socialstyrelsen (2012) Samverkan i sociala insatsgrupper. Vägledning för lokalt arbete i syfte att motverka en kriminell livsstil bland unga. Socialstyrelsen, Rikspolisstyrelsen & Myndigheten för skolutveckling (2007) Strategi för samverkan kring barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa Kriminella grupperingar motverka rekrytering och underlätta avhopp (SOU 2010:15) Statens offentliga utredningar (2010:15) Kriminella grupperingar motverka rekrytering och underlätta avhopp Prop 2002/03:53 Stärkt skydd för barn i utsatta situationer Ju2011/1906/KRIM. Stockholm: Justitiedepartementet Kiernan, C. Poa /11. Rikspolisstyrelsen Ju2011/1906/KRIM. Stockholm: Justitiedepartementet Ju201 3/1370/PO. Stockholm: Justitiedepartementet Ju2011/1906/KRIM. Stockholm: Justitiedepartementet och Linköpings kommun. Från regeringsuppdrag till lokalt arbete. Konferens av Linköpings kommun den 6 november Power point. Ju2013/1370/PO. Stockholm: Justitiedepartementet. 40

59 HANDBOK FÖR SIG: RBM Evidensbaserade och Struktuerade Riktlinjer för Sociala Insatsgrupper med fokus på Risk, Behov, Mottaglighet (SIG: RBM) Version

60 INNEHÅLL Förord... 2 Syftet med handboken... 3 Inledning Målgrupp för SIG: RBM... 4 Syftet med SIG: RBM... 4 Bakgrund... 5 Risk, Behov och Mottaglighet... 5 Individer i Risk För Ett Långvarigt Kriminellt Beteende... 8 Checklistor och Andra Strukturerade Instrument... 9 Struktur Logisk Modell för SIG: RBM Ärendegång för Sociala Insatsgrupper: Risk, Behov, Mottaglighet Ärendegång för Sociala Insatsgrupper: Risk, Behov, Mottaglighet Steg 1 Identifiera målgruppen med hjälp av Check: IRK Steg 2 Samordnaren tar initialt beslut Steg 3 Systematisk bedömning utförs och risk, behov, mottaglighet dokumenteras Steg 4 Ärendet beslutas om Steg 5 Nödvändiga parter identifieras Steg 6 Samtycke skrivs under Steg 7 Planering efter inhämtat samtycke Steg 8 Åtgärdsplanen fastställs Steg 9 Insatser genomförs och uppföljningsmöten hålls Steg 10 Kortsiktiga mål uppnådda och eventuellt avslut av SIG: RBM Steg 11 Uppföljning av långsiktiga mål Potentiella svagheter och risker med SIG: RBM Bilagor Bilaga 1. Check: IRK Bilaga 2. Check: RBMK Bilaga 3. Den åtgärdsplan som bör fyllas i för varje enskild deltagare i SIG: RBM Bilaga 4. Teoretiskt Ramverk för SIG: RBM Referenser... 48

61 Förord Det SIG som regeringen gav rikspolisen i uppdrag att implementera och det SIG som sedan har utförts i olika pilotkommuner var i behov av ett evidensbaserat innehåll och en tydlig struktur. Ett tydligt innehåll med ett tydligt syfte, en tydlig målgruppsdefinition och en tydlig struktur möjliggör bland annat att arbetssättet kan utvärderas ordentligt. I skapandet av SIG: RBM gjordes valet att fokusera på risk, behov och mottaglighet som gemensamma nämnare för ett effektivt arbete med människor som ofta återfaller i brott. Av den orsaken specificeras också korta och koncentrerade checklistor: Check: IRK och Check: RBMK med fokus på risk, behov och mottaglighet, som verktyg i SIG: RBM-samverkan. Dessa checklistor kan underlätta arbetet med att identifiera och följa upp individer i riskzonen för långvarig kriminalitet. Likaså har en individualiserad åtgärdsplan baserad på risk, behov och mottaglighet skapats som strukturerar samverkan på individnivå och gör tydligt vilka som är ansvariga för insatserna. Örebro kommun har i stora delar arbetat efter den SIG: RBM-modell som presenteras i denna handbok efter pilotomgången av SIG. Men trots att SIG: RBM-modellen har testats i Örebro kommun så måste det nu även testas veten skapligt med hjälp av en effektutvärdering för att undersöka modellens potentiella effekt. En effektutvärdering kräver för- och eftermätningar och en kontrollgrupp. Först efter att ha utvärderat SIG: RBM och även de nyutvecklade checklistorna Check: IRK och Check: RBMK kan man uttala sig om huruvida SIG: RBM som modell faktiskt fungerar. Eftersom det, som med många arbetssätt, finns potentiella risker är det oerhört viktigt att effektutvärdera SIG: RBM och att i sådan utvärdering ha en plan för att mäta positiva, men även alltså eventuella negativa, effekter. Projektgruppen som har tagit fram denna handbok har bestått av Maria Doyle, M.Sc. i psykologi och Henrik Andershed, prof. i kriminologi och psykologi vid Örebro universitet, vid forskningscentrumet CAPS se Johanna Winberg, Samordnare för Sociala Insatsgrupper Örebro vid socialtjänsten. Arbetet med att ta fram handboken är finansierat av Brottförebyggande rådet. HANDBOK SIG: RBM I 2

62 Syftet med handboken Syftet med handboken är att beskriva Sociala Insatsgrupper: Risk, Behov, Mottaglighet (SIG: RBM), en arbetsmetod som har utvecklats av Socialtjänsten i Örebro och Örebro universitet. Rikspolisstyrelsen fick år 2011 uppdraget av regeringen att initiera sociala insatsgrupper (SIG) som innebar ökad lokal samordning på individnivå i tolv pilotområden varav Örebro var en dessa pilotkommuner. 1 I handboken beskrivs den vidareutvecklade arbetsmetoden SIG: RBM, det vill säga sociala insatsgrupper: risk, behov, mottaglighet. I handboken kommer struktur och innehåll presenteras med en teoretisk grund, en logisk modell, tydlighet vad gäller målgrupp, tydliga kortsiktigaoch långsiktiga mål, samt inte minst en tydlig ärendegång. Checklistor informerade av evidens, som kan användas som stöd i det strukturerade arbetet med att finna målgruppen, följa upp målgruppen och att vägleda samt dokumentera insatserna kommer också beskrivas. Handboken är tänkt att användas av socialtjänst, polis och andra aktörer som arbetar med högriskungdomar för kriminalitet. 1 Wollter m.fl., 2013 HANDBOK SIG: RBM I 3

63 Inledning Målgrupp för SIG: RBM Målgruppen för SIG: RBM är unga personer (13 till 20 år) som uppvisar hög risk för ett långvarigt kriminellt beteende och en kriminell livsstil och som därtill bedöms ha ett betydande behov av samverkan mellan exempelvis skola, socialtjänst, polis, habilitering och psykiatri med flera. Det vill säga unga som uppvisar riskfaktorer och/eller brister i skyddsfaktorer som behöver arbetas med i flera kontexter och miljöer (i skolan, fritiden, hemmet, samt individuellt). Dessa ungdomar med hög risk kan identifieras med hjälp av strukturerade checklistor grundade på forskningsbaserade risk- och skyddsfaktorer, ett exempel på en sådan checklista är den nyutvecklade Check: IRK (Initial Riskbedömning för Kriminalitet), se bilaga 1. Målgruppsdefinitionen för SIG: RBM skiljer sig från ursprungs-sig genom att specificera att individen ska uppvisa en hög risk för ett långvarigt kriminellt beteende (enligt riskprincipen) i jämförelse med ungdomar och unga vuxna som begår brott. 2 Vidare specificeras behovet för samverkan efter risk faktorer i flera kontexter (enligt behovsprincipen), denna specifikation finns inte i ursprungs-sig. I ursprungs-sig låg fokus på den unges ålder, ålder för debutbrott, brottets karaktär och brottens frekvens, 3 det vill säga enbart på riskfaktorn kriminalhistorik. Syftet med SIG: RBM De kortsiktiga målen med SIG: RBM är att den samverkan och de insatser som sker ska leda till att den unges betydande risk- och skyddsfaktorer ska minskas respektive stärkas hos de unga som genomgår SIG: RBM, på ett tydligt och mätbart sätt. Den unges kriminogena riskfaktorer ska således inte längre vara kriminogena eller till och med vara skyddsfaktorer efter SIG: RBM. Den unge ska inte heller uppvisa ett kriminellt beteende och vara motiverad att hålla sig borta från kriminalitet. De långsiktiga målen med SIG: RBM är att de unga som deltar 1) inte ska uppvisa kriminellt beteende ett år efter avslutat SIG: RBM samt 2) ovanstående är fortfarande fallet vid längre uppföljningar i vuxen ålder (efter 20 års ålder). Specifika målsättningar kopplat till risk- och skyddsfaktorer sätts upp, och följs upp, för varje enskild individ i SIG: RBM. Målen för SIG: RBM skiljer sig från ursprungs-sig genom att ange i detalj specifika och mätbara mål. Ursprungs-SIG hade som kortsiktiga mål att utveckla samverkansmetoder och stärka det sociala nätverket kring ungdomar. Det långsiktiga målet var att motverka rekrytering och underlätta avhopp genom ett förstärkt socialt nätverk kring individen. 4 2 Polisen, 2014d, s. 3 3 Wollter m.fl., Polisen, 2012b, s. 1 HANDBOK SIG: RBM I 4

64 Bakgrund Risk, behov och mottaglighet SIG: RBM är baserat på risk, behov och mottaglighetsprinciperna som är exempel på gemensamma nämnare för vad som tenderar att fungera när man arbetar med människor som ofta återfaller i brott. 5 Riskprincipen handlar om att det både går att förutse kriminellt beteende (genom riskbedömningsinstrument) och att man ska anpassa intensiteten och omfattningen i insatserna till den kriminelles nivå av risk. Ju högre risk för återfall i kriminalitet desto mer omfattande och intensiva ska insatserna vara. Ju lägre risk för återfall i kriminalitet, desto mindre omfattande insatser. Man bör göra en bra forskningsbaserad riskbedömning av individen för att sedan kunna prioritera till intensiva eller mindre intensiva insatser. Riskprincipen handlar helt enkelt om vem eller vilka det är som ska ges intensiva insatser, anpassat efter nivån av risk för återfall i brott. 6 Att använda riskbedömningsinstrument ger bättre resultat i att förutse exempelvis kriminellt beteende än att inte använda riskbedömningsinstrument. 7 Att ge intensiva insatser till högriskindivider är mer effektivt än att ge liknande insatser till lågriskindivider. 8 Intensiva insatser till lågriskindivider kan anses vara ett slöseri med resurser såväl som att det eventuellt kan ge negativ effekt i form av högre risk för återfall i brott. 9 Behovsprincipen handlar om vad man bör fokusera på i insatserna. Man bör fokusera på den unges centrala behov, dess unika risk- och skyddsfaktorer som är kopplade till dennes kriminalitet (kriminogena behov) såväl som den unges motivation. 10 Riskfaktorerna man fokuserar på i insatserna bör vara sådana som kan förändras (som föräldrauppfostran eller den unges problematiska personlighetsdrag) och som även är specifika för den unges kriminalitet och på så sätt driver den unges kriminalitet (kriminogena). 11 Fokus på icke-kriminogena riskfaktorer (behov) exempelvis känslomässigt lidande och ångest som den unge har, kommer generellt sett inte minska kriminaliteten men kan dock vara mycket viktigt då det ökar motivationen till förändring, enligt mottaglighetsprincipen Bonta & Andrews, Andrews & Bonta, se exempelvis Hansson & Bussiére, 1998; Mossman, Andrews m.fl. 1990; Andrews & Dowden, 2006; Dowden & Andrews, 1999a, 1999b; Dowden, Antonowicz, & Andrews, 2003; González m.fl., 2004; Lipsey, Bonta, Wallace-Capretta & Rooney, Andrews & Bonta, se exempelvis Andershed & Andershed, 2010b; Andrews & Bonta, Andrews, Bonta & Wormith, 2011 HANDBOK SIG: RBM I 5

65 Behovsprincipen handlar således om vad man helst bör fokusera på i insatserna. Enligt behovsprincipen ska man fokusera på de specifika risk- och skyddsfaktorer som enligt forskning ökar alternativt minskar ett kriminellt beteende. En sammanställning av resultat från åtta olika metaanalyser, visar att åtta centrala riskfaktorer framträder som viktiga i arbete med att minska återfall i brott. 13 Dessa åtta centrala riskfaktorer är: Kriminalhistorik, 14 problematiska personlighetsdrag, 15 negativa attityder och tankesätt, 16 användande av alkohol eller andra droger, 17 negativa (kriminella) relationer, 18 negativa familjerelationer 19 och problem i skola/arbete. 20 Det finns inte lika många studier om brist på positiva fritidsaktiviteter, men denna riskfaktor är intressant i dess koppling till olika inlärningsmöjligheter som individerna exponeras för i olika miljöer. 21 Att fokusera på dessa riskfaktorer bör ge större effekt i insatser än att inte fokusera på dem. Dessa centrala åtta riskfaktorer har starkt stöd i forskning. 22 När insatser fokuserar på individens specifika kriminogena behov är de mer effektiva än när de inte gör det. 23 Alltså, det centrala i praktiskt arbete enligt behovsprincipen är att man gör en bedömning/utredning av vilka risk- och skyddsfaktorer den unge besitter samt att också utreda vilka av dessa som sannolikt är kriminogena insatser ska sedan riktas primärt till dessa kriminogena faktorer. Det vill säga de riskfaktorer som verkar upprätthålla just denna individs kriminalitet. Mottaglighetsprincipen handlar om att anpassa insatserna efter individens unika förutsättningar, kultur, behov och motivation. Det finns två nivåer av mottaglighet: generell mottaglighet handlar om vad man generellt bör göra för alla individer, baserat på tidigare forskning och teori, och specifik mottaglighet handlar om vad man ska tänka på när det kommer till den specifika individen. På ett generellt mottaglighetsplan handlar det om att forma strategierna med hjälp av de gemensamma nämnarna social inlärning, kognitiva beteendeförändringar och att bygga upp färdigheter. Detta 13 Se kortfattade resultat och referenser från sammanställningen i Andrews & Bonta, 2010, s se exempelvis Herrenkohl m.fl., 2000; Lipsey & Derzon, 1998; White, Moffitt, Earls, Robins & Silva, se exempelvis Bor, McGee & Fagan,2004; Caspi, Henry, McGee, Moffitt & Silva, 1995; Farrington, 1989; Hawkins m.fl. 1998; Loeber, Farrington, Stouthamer- Loeber, Moffitt, Caspi, & Lynam, 2001; Werner, 1989; Wong m.fl se exempelvis Elliot, 1994; Hawkins m.fl., 1998; Herrenkohl m.fl., 2000; Walters & DeLisi, se exempelvis Lay, Ihle, Esser & Schmidt, 2005; Lipsey & Derzon, se exempelvis Barnes, Hoffman, Welte, Farrell & Dintcheff, 2006; Childs, Sullivan & Gulledge, 2011; Lipsey & Derzon, se exempelvis Elliot, 1994; Hawkins m.fl., 1998; Farrington, se exempelvis Hawkins m.fl., 1998; Denno, 1990; Elliot, Andrews & Bonta, se Andrews & Bonta, 2010, s Andrews m.fl. 1990; Dowden & Andrews, 1999a, 1999b; Dowden, Antonowicz, & Andrews, 2003 HANDBOK SIG: RBM I 6

66 kan göras bland annat genom rollspel, kognitiv omstrukturering, modellering och förstärkning samt att öva de nya beteendena tills de blir en ny vana. 24 På ett specifikt mottaglighetsplan handlar det om individen, att anpassa insatserna efter exempelvis individens inlärningsstil, kognitiva mognad, personlighet, etnicitet och även kontextuella förutsättningar. Exempelvis, kan man bygga på individens skyddsfaktorer, bygga upp en god, respektfull relation, minska barriärer för involvering i insatserna och fokusera på individens intressen när det handlar om personer omotiverade till förändring. 25 Att öka och hålla motivationen uppe kontinuerligt är viktigt då högriskindivider ofta tenderar att hoppa av insatser. 26 Mottaglighetsprincipen handlar således om hur man bör utforma och ge insatsen anpassat efter individens specifika behov. 27 Om man följer alla dessa tre principer: risk, behov och mottaglighet, blir insatserna man sätter in mer effektiva i jämförelse med att inte följa dessa principer, eller att bara följa en av principerna. 28 Figur 1 visar hur effekten ökar vid varje tillagd risk, behov och mottaglighetsprincip. De behandlingstest som utgick från bestraffning eller utan någon koppling till de tre principerna tilldelades en nolla (124 stycken) och som kan ses i Figur 1 ledde dessa behandlingar till en två-procentig ökning i återfall i brott. En etta tilldelades de behandlingstest som använde sig av en princip (106 stycken), dessa gav en två-procentig minskning i återfall. En tvåa tilldelades de behandlingstest som utgick från två principer (84 stycken), dessa gav 18 procent minskning i återfall. Slutligen tilldelades en trea till de behandlingstest som utgick ifrån alla tre principerna (60 stycken), att använda sig av alla tre principer minskade risken för återfall med 26 procent. Resultaten var liknande för män och kvinnor och för ungdomar och vuxna. Att inte använda sig av principerna kan faktiskt öka risken för återfall i brott Andrews & Bonta, 2010; Bonta & Andrews, Andrews & Bonta, se exempelvis Wormith & Olver, Andrews & Bonta, 2010; Bonta & Andrews, Andrews m.fl. 1990; Andrews & Bonta, 2010; Bonta & Andrews, 2007; Dowden & Andrews, 1999a, 1999b; Dowden m.fl., Andrews & Bonta, 2010; Bonta & Andrews, 2007 HANDBOK SIG: RBM I 7

67 Minskning Återfall i bro2 (%) Ökning Antal principer använda i behandlingen Figur 1. Hur mycket ökar effekten i behandling beroende på antal använda principer (RBM) i jämförelse med att inte använda principerna när det kommer till återfall i brott? 30 Individer i Risk För Ett Långvarigt Kriminellt Beteende Många ungdomar begår brott under tonåren men majoriteten av dessa kommer inte fortsätta med kriminalitet upp i vuxen ålder. En mindre grupp ungdomar kommer dock att fortsätta med kriminalitet över lång tid. 31 Internationella studier visar att det är en liten grupp individer som begår de flesta brotten 32. Resultat från Sverige visar också att det är en liten grupp individer, cirka fem procent, som fortsätter med det kriminella beteendet till vuxen ålder och är ansvariga för en majoritet av alla brott som begås. 33 Det är bland annat genom de tidigare nämnda åtta centrala riskfaktorer som man kan hitta högriskindivider som bör ha intensiva insatser enligt riskprincipen och det är dessa riskfaktorer man bör bedöma i enlighet med behovsprincipen och se vilka av dem som är kriminogena hos den unge och som man således sedan bör arbeta med i insatserna. Flera studier visar att ju fler forskningsbaserade riskfaktorer en individ har/ uppvisar i antal, desto högre risk för kriminalitet. 34 Likaså om individen har flera riskfaktorer på flera olika nivåer samtidigt (exempelvis på individnivå, familjenivå och skolnivå), innebär detta också en högre risk för kriminalitet och en högre risk för återfall i kriminalitet över tid. 35 Därför bör individer 30 översatt från Bonta & Andrews, Brå 2011: 21; Brå 2012: se exempelvis Moffit, Brå 2000:3; 2011:21; Stattin & Magnusson, se exempelvis Loeber, 1990; Owens & Shaw, se exempelvis Andrews & Bonta, 2010; Hawkins m.fl., 1998; Loeber, 1990; Owens & Shaw, 2003 HANDBOK SIG: RBM I 8

68 med flera och utpräglade riskfaktorer på flera nivåer ha hög prioritet för insatser och man bör vara öppen för att det kommer kunna finnas flera viktiga kriminogena behov när man jobbar med högriskindivider. 36 Checklistor och Andra Strukturerade Instrument Innan man kan arbeta med insatser för att motverka återfall i brott, måste man, enligt risk, behov, och mottaglighetsprinciperna, veta vilka insatser man ska sätta in och hur. Då kan strukturerade bedömningsinstrument vara behjälpliga, för att få en klar bild över problematiken. När det kommer till individer med en hög komplexitet i problembilden är ett strukturerat, forskningsbaserat bedömningsinstrument viktigt då man kan försäkra sig om att man har undersökt alla relevanta riskfaktorer. Detta då många olika riskfaktorer ofta finns närvarande för högriskindivider. 37 Att använda strukturerade instrument är ett sätt att kvalitetssäkra bedömningen. 38 Användning av strukturerade instrument har på visats göra att professionella identifierar fler risk- och skyddsfaktorer jämfört med när ett sådant instrument inte används Andrews & Bonta, se exempelvis Hawkins m.fl.,1998; Loeber, 1990; Owens & Shaw, Bonta, Law, & Hanson, 1998; Grove, Zald, Lebow, Snitz, & Nelson, Andershed & Andershed, 2015 HANDBOK SIG: RBM I 9

69 Systematiken är således viktig för fokus i insatserna. Man bör fokusera på de kriminogena riskfaktorerna 40 och därför utreda personen för att ta reda på vilka riskfaktorer som är föränderliga, det vill säga sådana riskfaktorer som faktiskt går att ändra på exempelvis föräldrars uppfostringsstrategier. Man bör också fokusera på riskfaktorer som är upprätthållande, det vill säga de faktorer som gör att det kriminella beteendet upprätthålls över tid, exempelvis negativa kamratumgängen 41. Exempel på bedömningsinstrument för att bedöma ungdomars risk för normbrytande beteende som kan användas och som används av professionella inom socialtjänsten i Sverige idag är ESTER (Evidensbaserad STrukturerad bedömning av Risk och skyddsfaktorer) 42 och SAVRY (Structure Assessment of Violence Risk in Youth). 43 Checklistor kan också vara till hjälp för att systematiskt samla viktig information. 44 Syftet med checklistor är att snabbt och enkelt minska risken för att glömma bort eller göra fel och misstag och öka sannolikheten för att göra rätt. En checklista underlättar arbetet och kan således vara ett stöd i arbetsprocessen. En checklista ger också en tydlig och enhetlig dokumentation 45 och kan på det sättet underlätta samverkan. Flera studier visar att en evidensbaserad checklista kan vara ett effektivt verktyg som stödjer professionella i komplexa och svårhanterliga situationer. 46 Enkla checklistor hjälper personer med mycket erfarenhet att göra bättre bedömningar. 47 Det är dock viktigt att checklistan överensstämmer med vad forskning visar, då felaktiga checklistor kan medföra att man tar felaktiga beslut. 48 Inom sjukvården används checklistor ofta med syfte att erbjuda patienter en säkrare vård och med goda resultat. 49 Ett exempel är en checklista för operationer där bland annat patientens eventuella allergier checkas av innan operationen såväl som att instrumenten som använts vid operationen räknas och checkas av efter operation, så att inget är kvarglömt inuti patienten. Efter införandet av denna checklista reducerades dödsfall med 47 procent och komplikationer med 36 procent till följd av operationer Bonta & Andrews, 2007; Bonta, Law & Hanson, Andershed & Andershed, 2010b 42 Andershed & Andershed, 2010a 43 Borum, Bartel & Forth, Martz, se exempelvis Hales & Pronovost, 2006; Hales, Terblanche, Fowler & Sibbald 2008; Haynes m.fl. 2009; Martz, 2010; Sidebottom, Tilley & Eck, 2012; Weiser & Berry, se exempelvis Hales m.fl., 2008; Hales & Pronovost, 2006; Weiser & Berry, se exemplevis Sibbald, Bruin & Merrienboer, Bosk, Dixon-Woods, Goeschel & Pronovost, 2009; Martz, 2010; Walker, Reshamwalla & Wilson, se exempelvis Hales & Pronovost, 2006; Haynes et al., 2009; Weiser & Berry, Haynes m.fl., 2009 HANDBOK SIG: RBM I 10

70 Korta och koncentrerade bedömningsinstrument, i egenskap av checklistor, som utgår från evidensbaserade gemensamma nämnare såsom risk, behov och mottaglighet kan vara passande verktyg inom socialtjänst och polis för att snabbt kunna identifiera och utvärdera individer i riskzonen för långvarig kriminalitet. Snabb identifiering och utvärdering av individer i riskzonen för långvarig kriminalitet med hjälp av checklistor. Check: IRK (se bilaga 1) är en checklista tänkt att användas för att snabbt kunna identifiera potentiella individer med behov, men där man också fångar upp ett antal betydande riskfaktorer där ett tydligt behov av samordning kan framträda. Check: RBMK (se Bilaga 2), är en checklista som samlar information om den unge baserat på risk, behov och mottaglighet som kan vara behjälplig vid dokumentation. Struktur För ett fungerande arbete inom SIG: RBM är strukturella förutsättningar för samverkan nödvändiga. Ett samverkans-avtal mellan Polismyndigheten och Socialtjänsten behöver upprättas. Ett tydligt uppdrag behöver undertecknas av bland annat polismyndigheten som möjliggör ett praktiskt samarbete i individärenden och en struktur för SIG: RBM inom myndigheten. Ett samordningsavtal bör således skrivas under av kommun och polismyndigheten där en tydlig arbetsfördelning beskrivs. 51 Styrgrupp. För att få till struktur i praktiken behöver det finnas beslutsfattande representanter inom socialtjänst och polis. Dessa individer bör ha mandat att kunna fördela resurser och fyller även en viktig funktion då de bland annat ska förankra arbetet i den egna organisationen. 52 I mindre områden kan styrgrupp och arbetsgrupp möjligen bestå av helt eller delvis samma personer. Arbetsgrupp. Utöver ett övergripande strukturellt beslutsfattande mandat behöver ett operativt mandat finnas. Detta kan exempelvis vara en arbetsgrupp. Gruppen kan hållas liten om rätt nyckelindivider/funktioner finns på plats. Syftet med arbetsgruppens möten är att tillsammans få överblick av 51 Polisen, 2012a; Socialstyrelsen, 2012; Wollter m.fl., Socialstyrelsen, 2012 s. 37 HANDBOK SIG: RBM I 11

71 SIG: RBM, samt att diskutera bekymmer som samordnaren tar upp. En arbetsgrupp består av samordnaren, gruppledare för socialförvaltningens utredningsgrupp ungdom, behandlingsenhet ungdom och chefen för polisens ungdomsgrupp. Denna bör ha mandat över poliser, båda inre (utredare) samt yttre (fält) som jobbar med ungdomar. Exempel på andra deltagare i arbetsgruppen kan vara: Gruppledare för öppenvårdsgruppen socialtjänstens insats när man bor hemma. Gruppledare för mottagningsgruppen där alla anmälningar hamnar. Gruppledare för förebyggande fältgruppen. Polisens grupp ledare för olika problematiska områden. 53 Ett alternativ till arbetsgruppen är en samverkansansvarig person/funktion. Den samverkansansvarige har mandat på strukturell nivå och ansvar för överblicken och samverkan inom och mellan myndigheter, främst polis och socialtjänst för ett gemensamt fungerande arbetssätt. Vidare ansvarar denna person/funktion för identifierande av målgrupp, systematisk utvärdering av SIG: RBM och agerar praktiskt stöd till samordnare. Inom ramen för SIG: RBM och för samverkansfunktionen kan även ansvar för kompetenshöjande verksamhet inom tidigare nämnda områden finnas exempelvis för utbildning och fortbildning. Individuell social insatsgrupp. Till varje enskild individ knyts ett antal samverkanspartners som är viktiga för insatserna för den specifika individen. Det handlar om individer som pekas ut som ansvariga i åtgärdsplanen för att jobba med insatserna. Dessa samverkanspartners arbetar utifrån åtgärdsplanen som upprättas i samråd med den unge och vårdnadshavare. Samordnaren ska alltid finnas med i de individuella SIG: RBM-ärendena. En ny social insatsgrupp skapas för varje ny individ, för att kunna skräddarsy insatserna. Potentiella samverkanspartners är exempelvis socialsekreterare som handlägger den unges ärende (om annan än samordnaren), Polis, Habilitering, Försäkringskassan, Försörjningsstöd, Socialtjänstens öppenvård, Barn och ungdomspsykiatrin, Nätverkscentrum, Fältgruppen, Kontaktpersoner, Fritidsgårdar, Hem för vård och boende, Statens Institutionsstyrelse och Arbetsförmedling. Även familjemedlemmar är viktiga för den unge och kan vara samverkanspartners, dessa kallas då till ett parallellt nätverksmöte. På nätverksmöte till skillnad från arbetsmöte så är familj och det privata nätverket med tillsammans med arbetsgruppen. Nätverksmötet bidrar till gemensam lägesbild och ansvarsfördelning och i en del fall får insatsgivarna träffa familj och ungdom första gången innan de påbörjar insats. Samordnaren. En eller flera personer har hela sin tjänst eller en del av sin tjänst att agera som samordnare, då rollen som samordnare tar mycket tid i anspråk. Samordnaren är en person med en neutral roll (fri från behandling och vissa myndighetsbeslut) till ungdom och familj och med en flexibel arbetssituation som ger möjlighet att möta upp i praktiska och/eller akuta situationer. Ihop med detta behövs ett uttalat uppdrag för en person med ansvar 53 se exempelvis Polisen, 2014a HANDBOK SIG: RBM I 12

72 och kompetens att göra strukturerade riskbedömningar, upprätta individuella åtgärdsplaner för varje individ, samla arbetsgrupper, leda arbetsmöten, föra protokoll, ansvara för att alla insatser utförs inom givna tidsramar, dokumentera det som sker och göra systematiska uppföljningar. I detta uppdrag arbetar samordnaren operativt i direkt kontakt med de personer i myndigheterna som ansvarar för enskilda individinsatser. Samordnaren är planerare av insatser och spindeln i nätet mellan insatsgivarna. Samordnaren knyter således samman berörda samverkanspartners till de sociala insatsgrupperna. Samordnaren ska följa alla insatser och fungera som en kontakt för alla involverade parter både när insatserna fungerar och när de inte fungerar. Samordnaren har det yttersta ansvaret och ska tillse att någon är tillgänglig för ungdomen och vårdnadshavaren som en kontaktperson ( detta kan vara sam ordnaren själv eller någon annan person som samordnaren tillser). Samordnaren tillser att kontaktpersonen är knuten till den enskilde ung domen som utgör både ett socialt och ett praktiskt stöd för den unge och dennes vårdnadshavare såväl som hanterar akuta situationer och kriser. Samordnaren tillser att kontaktpersonen närvarar exempelvis vid förhör och rättegångar, övervakar urinprov, gör hembesök, är med på LVU-förhandlingar (lagen om vård av unga). Vid eventuella sammanbrott (ungdomen begår brott eller avviker från insats eller behandlingshem) tillser samordnaren att denne kontaktperson samlar information, letar efter ungdomen, har kontakt med den unge och vårdnadshavare och samordnar det praktiska runt ungdomens planering. Samordnaren tillser att när kontaktpersonen inte jobbar eller har jour så ska tydliga instruktioner lämnas till socialjour exempelvis på kvällar och helger. 54 Utbildning för de involverade. Samordnaren (och eventuell samverkansansvarig) behöver utbildning i de verktyg som används i SIG: RBM (se bilagorna för verktygen). Det kan exempelvis också innebära utbildning i bedömningsinstrumenten SAVRY eller ESTER. Som minimum behövs utbildning inom Check: RBMK för bedömning. Utbildning kan behövas om exempelvis kriminalitetsutveckling och diagnoser såväl som kognitioner som målgruppsindividerna kan ha med mera. De individer/instanser som kommer att använda den nyutvecklade checklistan (Check: IRK) för att informera om potentiella högriskindivider behöver också en kort utbildning i användandet av den. Vidare behövs utbildning för alla involverade samverkanspartners och deras chefer för att de ska få förståelse för syftet, risk- och skyddsfaktorer, de metodologiska och teoretiska grunderna för SIG: RBM som ligger till grund för checklistorna och åtgärdsplanen. Det är viktigt att de som ska genomföra SIG: RBM inte bara har en kunskap men även en förståelse både för problemet och för lösningen (i det här fallet SIG: RBM) så de kan känna sig kompetenta nog att genomföra det. 55 Utöver detta är det viktigt för de involverade att ha kunskaper om vilka olika insatser som finns och vilka insatser som generellt fungerar för en individ med liknande problematik. 54 baserat på och utvecklats från Socialstyrelsen, se exempelvis Dusenbury m.fl., 2010; Flaspohler, Duffy, Wandersman, Stillman, & Maras 2008 HANDBOK SIG: RBM I 13

73 Logisk Modell för SIG: RBM De samordnade resurser som sätts in fokuseras mot högriskindivider. Den logiska tankegången med det evidensbaserade och strukturerade SIG: RBM kan ses i Figur 2 och handlar i grunden om att de samordnade resurserna som sätts in, fokuseras mot högriskindivider. Kolumn ett i Figur 2 benämner den struktur, träning och input som behövs för arbetssättet. I kolumn två benämns hur man på ett strukturerat sätt kan finna målgruppen och hur man kan skapa den individuella åtgärdsplanen med hjälp av tydliga vägledande frågor. Med hjälp av de vägledande frågorna skapar man en unik och skräddarsydd åtgärdsplan där alla insatser planeras. Utifrån den strukturerade bedömningen skapas en unik och skräddarsydd åtgärdsplan. I kolumn tre benämns allmänna anvisningar för insatserna och en vägledande fråga som kan vara till hjälp i konstruktionen av insatserna. Insatserna är inte exklusiva för SIG: RBM (de kan redan finnas, behöver införskaffas eller finns men är i behov av utveckling), men de samordnas på individnivå i SIG: RBM mellan olika myndigheter. Då fokus ligger på högriskindivider bör intensiva och omfattande insatser sättas in och tid måste även både inledningsvis och genom hela processen läggas på personligt engagemang och motivation såväl som på beteende förändringen hos den unge. Dessa samordnade insatser syftar till att minska riskfaktorerna och stärka skyddsfaktorerna (som den unge har) och till att den unge inte ska uppvisa ett kriminellt beteende och vara motiverad att hålla sig borta från kriminalitet. Dessa samordnade insatser syftar till att minska riskfaktorerna och stärka skyddsfaktorerna (som den unge har) och till att den unge inte ska uppvisa ett kriminellt beteende och vara motiverad att hålla sig borta från kriminalitet, som också är de kortsiktiga målen med SIG: RBM. I kolumn 4 i Figur 2 beskrivs de kortsiktiga målen med SIG: RBM och tydligt definierade vägledande frågor finns som kan hjälpa till vid en uppföljning av de kortsiktiga målen. Vidare beskrivs när SIG: RBM bör avslutas. I den sista kolumnen i Figur 2 benämns de långsiktiga målen och en vägledande fråga som är behjälplig vid en uppföljning av de långsiktiga målen. Denna logik kan ses i Figur 2 och kommer även beskrivas mer i detalj i ärendegången för SIG: RBM där arbetets olika steg beskrivs med hjälp av ett flödesschema. HANDBOK SIG: RBM I 14

74 LOGISK MODELL OCH VÄGLEDANDE FRÅGOR FÖR SOCIALA INSATSGRUPPER: RBM (SIG: RBM) Input, träning och struktur Målgrupp och fokus för insatser Anvisningar för innehåll i insatserna KortsikQga mål (som ska bedömas vid kortsikqga uppföljningar) Samordningsavtal mellan partners Stöd från ledningen i de olika SIG: RBM myndigheterna/avdelningarna. Medlemmar från ledningen ska vara involverade i styrgruppen Signerat avtal om samordning FunkAon (samverkansansvarig) med mandat på mellanchefsnivå Samverkanspartners Samordnare- helad (beroende på antalet individer). Samordnaren är ansvarig för ah se All ah samarbetet mellan de olika instanserna fungerar och Allser en personlig kontakt All den unge och dennes föräldrar. Samarbetspartners beroende på individens behov t.ex. socialtjänsten, polisen, skolan, friadsledare, terapeuter, fältassistenter och privata aktörer. En ny SIG: RBM skapas för varje ny individ. Träning/Utbildning Utbildning och stöd före och under genomförandet för samordnaren Check: IRK utbildning för informanter Utbildning för samverkanspartners och deras chefer för ah få förståelse för syoet, de metodologiska & teoreaska grunderna (risk, behov och mohaglighets- principerna & GPCSL, PIC- R) Faciliteter SIG: RBM levereras i normala faciliteter (insatserna finns redan, de bara samordnas) Samverkan EOer signerat samtycke så samordnas insatser mellan olika samverkanspartners baserat på individens specifika behov. Regelbundna möten hålls med alla berörda parter och den unge (med vårdnadshavare), däremellan pågår samordnade insatser. Samordnaren håller ihop arbetet. input, struktur och utbildning fokuseras mot målgruppen... Målgrupp Vägledande fråga innan SIG: RBM: Är deha en ungdom med hög risk för fortsah brohslighet OCH uppvisar han/hon riskfaktorer i flera sammanhang? Om ja, lämplig för SIG: RBM. IdenAfiera med checklistan Check: IRK. Fokus för insatser Vägledande fråga #1 för ay skapa åtgärdsplan: Vilka riskfaktorer (av minimum de centrala åha i RBM modellen: kriminalhistorik, problemaaska personlighetsdrag, negaava a[tyder och tankesäh, anasociala relaaoner, användning av alkohol och droger, negaava familjerelaaoner, problem med skolan/ jobbet, brist på posiava friadsakaviteter) finns och vilka av dem är sannolikt kriminogena (dvs. bibehåller sannolikt individens kriminalitet)? Primärt fokus i insatser ska vara på kriminogena faktorer - för ah minska dem och göra dem ickekriminogena Vägledande fråga #2 för ay skapa åtgärdsplan: Finns det faktorer som kan vara skyddande (dvs. motverkar sannolikt individens kriminalitet)? Fokus i insatser bör vara på ah behålla eller förstärka dessa faktorer. Vägledande fråga #3 för ay skapa åtgärdsplan: Vad är vikagt ah tänka på vid insatser för ah just denna ungdom/ familj ska bli mohaglig för insatserna? Skapa bähre framgångsmöjligheter för insatserna genom ah ta hänsyn All ungdomens/ familjens svårigheter och moavaaon. Dokumentera det ovanstående med checklistan Check: RBMK och gör åtgärdsplan med Check: RBMK som stöd. Ange vem som är ansvarig för respekqve insats. den individualiserade åtgärdsplanen skapas för af hifa anpassat innehåll i insatserna... TeoreQsk grund för insatserna Insatserna som används ska överensstämma med GPCSL- perspekavet och PIC-R som kan ses i de allmänna instrukaonerna nedan. Allmänna anvisningar för insatserna Bygg SIG: RBM nätverket runt och i samarbete med ungdomen (dvs.samordnat mulasystemiskt arbete) var tydlig med vem som gör vad och varför. EOer signerat samtycke engagera ungdomen och vårdnadshavaren i processen med ah skapa åtgärdsplanen. SäH upp mål Allsammans. Ställ tydliga och uhryckliga regler för insatserna som ungdomen håller med om. SyOa All en empaask, öppen, hjälpsam förtroendeingivande och professionell relaaon All ungdomen och vårdnadshavaren. Öka/uppräHhåll ungdomens moavaaon All förändring. Minska barriärer och matcha insatserna All ungdomens lärosal och familjens värderingar och kultur. Engagera människor i SIG: RBM som är vikaga för ungdomen (t.ex. en friadsledare eller eh syskon)? Använd tydlig återkoppling och förstärkning för ah stärka en posiav beteendeförändring Använd prosociala förebilder för ah visa posiava beteenden Utmana och ersäh negaava, fientliga och anasociala tankemönster med prosociala alternaav (dvs. kogniav omstrukturering). Arbeta med ungdomens idenatet, a[tyder och värderingar. Fokusera på ah lära ungdomen ah tänka konstrukavt före, under och eoer situaaoner (dvs. självkontroll och social problemlösning). Stöd/undervisa föräldrar i behov av stöd/ utbildning. Generell hög frekvens och intensitet i insatserna pga. högrisk ungdomar. Vägledande fråga för konstrukqon av insatserna: Vilka specifika åtgärder är lämpliga och Allgängliga för denna ungdom för ah påverka de kriminogena riskfaktorerna (behov)? Välj i första hand de insatser som har utvärderats med posiavt resultat. Insatserna sygar Hll af skapa de kortsikhga målen KortsikQga mål De kriminogena riskfaktorerna är inte längre kriminogena eller är nu t.o.m. styrkor/skyddande faktorer. Ungdomen uppvisar inte eh kriminellt beteende och är moaverad ah hålla sig borta från kriminalitet. Uppföljning KortsikAga mål följs upp åtminstone varje månad. Vägledande fråga #1 vid uppföljning beträffande de kortsikqga målen : Är de kriminogena riskfaktorerna for`arande närvarande och kriminogena eller är de nu t.o.m. styrkor/ skyddsfaktorer? Vägedande fråga #2 vid uppföljning beträffande de kortsikqga målen: I vilken utsträckning uppvisar ungdomen eh kriminellt beteende OCH är han/hon moaverad All ah hålla sig borta från kriminalitet? Slut på SIG: RBM SIG: RBM slutar när alla kortsikaga mål relaterade All de kriminogena och skyddande faktorerna i åtgärdsplanen har uppfyllts och/eller ungdomen inte har uppvisat något kriminellt beteende på flera månader och moavaaon ah avhålla sig kriminaliteten är stark. Dokumentera uppföljningen med checklistan Check: RBMK och åtgärdssplanen. de kortsikhga målen sygar Hll af leda Hll de långsikhga målen Figur 2. Logisk Modell för Sociala Insatsgrupper (SIG: RBM) LångsikQga mål (som ska bedömas med långsikqga uppföljningar) LångsikQga mål Ungdomen uppvisar inte uppvisar kriminellt beteende 1 år eoer SIG: RBM och är fortsah moaverad All ah hålla sig borta från kriminalitet Ovanstående är for`arande fallet vid uppföljningar i vuxen ålder (eoer 20 års ålder). Vägledande fråga vid uppföljning beträffande de långsikqga målen: I vilken utsträckning uppvisar individen eh kriminellt beteende OCH är han/hon moaverad ah hålla sig borta från kriminalitet? HANDBOK SIG: RBM I 15

75 Ärendegång för Sociala Insatsgrupper: Risk, Behov, Mottaglighet Ett flödesschema för att förtydliga ärendegången för SIG: RBM visas i Figur 3. Flödesschemat är ursprungligen baserat på och har utvecklats från ärendegången för rikspolisens SIG. 56 Den gröna färgen i flödesschemat (steg 1 6) representerar förberedelsearbetet ända tills den unge med vårdnadshavare samtycker till deltagande i SIG: RBM och tillåter relevanta medverkande ta del av informationen. Den lila färgen (steg 7) representerar förberedelsearbetet när den unge med vårdnadshavare har tackat ja (skrivit under samtycket) till SIG: RBM. Den röda färgen (steg 8 9) representerar det faktiska arbetet i insatser med den unge i SIG: RBM, här sätts olika insatser in och följs upp. Den svarta färgen i flödesschemat (steg 10 11) i flödesschemat representerar avslut av SIG: RBM, oberoende av orsak till avslut. STEG 1 Identifiera målgruppen med hjälp av Check: IRK Steg ett handlar om att upptäcka de unga som har hög risk för återfall i brott och som är i behov av en samordnad insats. Den gröna fasen av SIG: RBM handlar om förberedelsearbetet innan samtycke (steg 1 6 i flödesschemat som kan ses i Figur 3). Steg ett i flödesschemat handlar om att upptäcka de unga som har hög risk för återfall i brott och som är i behov av en samordnad insats. Information om potentiella individer behöver komma in till samordnaren på social styrelsen. För detta behövs ett strukturerat förfarande, så det inte är godtyckligt vilka individer som senare väljs ut för deltagande till en SIG: RBM (enligt riskprincipen 57 ). Här kan den nyutvecklade checklistan Check: IRK (Initial Riskbedömning för Kriminalitet, se bilaga 1) vara behjälplig. Check: IRK (bilaga 1) är en checklista tänkt att användas för att snabbt kunna identifiera potentiella individer med behov, men där man också fångar upp ett antal betydande riskfaktorer där ett tydligt behov av samordning kanframträda. Checklistor kan, som tidigare nämnt, både vara effektiva 58 och ge en enhetlig och tydlig dokumentation 59 och kan således underlätta samverkan. Att checka av forskningsbaserade riskfaktorer för kriminalitet hos en individ och på så sätt kunna göra en initial bedömning av dennes risk för kriminalitet kan hjälpa till i arbetet exempelvis som beslutstöd inför beslut om insatser bör erbjudas den unge/vårdnadshavare, om anmälan till socialtjänsten bör göras och om SIG: RBM kan vara lämplig insats se Polisen, 2014a 57 Andrews & Bonta, se exempelvis Hales m.fl., 2008; Hales & Pronovost, Sidebottom, Tilley & Eck, citat från Check: IRK, se bilaga 1 HANDBOK SIG: RBM I 16

76 Check: IRK är en checklista för snabb identifiering av potentiella individer med behov, men där man också fångar upp ett antal betydande riskfaktorer. Check: IRK (bilaga 1) kan användas av upptäckare såsom polis, fältassistenter, skolor, mottagningsgruppen inom socialtjänsten, av SiS i samband med utslussning från institution och av utredare inom socialtjänsten för att nämna några. Det vill säga det är flera olika instanser som kan upptäcka individer i behov av samordning. Polisen kan exempelvis rekommendera individer till SIG: RBM genom att skicka med en Check: IRK på anmälningar till socialnämnden jämlikt 14 kap. 1 socialtjänstlagen (SoL 14-anmälningar). Polisen kan även föreslå individer i samband med att information förs över till socialtjänsten i enlighet med 6 lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. 61 En första pilottestning har gjorts för att ta reda på hur användbar Check: IRK är enligt polis och socialtjänst. Check: IRK anses som användbar i arbetet. Polisen som använt Check: IRK anser också att de skriver bättre anmälningar när de fyller i Check: IRK på sina SoL 14 anmälningar till socialtjänsten 62. För bättre insyn och förståelse för ärenden inom polisen kan samordnaren alternativt den samverkansansvarige regelbundet närvara på polisens ärendegenomgångar. Samordnaren alternativt samverkansvarige kan då samtidigt inhämta polisens Check: IRK. Om socialtjänsten använder Check: IRK som ett verktyg för att identifiera ungdomar med mångsidig problematik med mycket kriminalitet och våld som uttryck, så kan samordnaren alternativt den samverkansansvarige hämta upp dessa Check: IRK från respektive grupp/ gruppledare. Det första steget i flödesschemat är således att samordnaren alternativt den samverkansansvarige på socialtjänsten får information från olika myndigheter/instanser om unga som kan vara av intresse för SIG: RBM. Check: IRK fylls i från skolan och andra samverkanspartners och skickas tillsammans med anmälan till socialkontoret. Parallellt med anmälan kan polisen skicka Check: IRK till samordnaren. 61 Polisen, 2014a, s Rehnvall & Strand, 2014 HANDBOK SIG: RBM I 17

77 STEG 2 Samordnaren tar initialt beslut vid steg två beslutas om individ kan vara intressant för SIG: RBM eller inte Vid steg två beslutas om individ kan vara intressant för SIG: RBM eller inte. Steg två i flödesschemat handlar om att samordnaren på regelbunden basis går igenom Check: IRK på gruppnivå i samråd med gruppledare för myndighetskontoret och behandlingsgruppen. Dessa två instanser har insyn i ärendena och fördelningsansvar inom respektive grupp. Samordnaren gör en bedömning utifrån de existerande riskfaktorerna som individen uppvisar/har, typen och frekvens av brott och tidigare våld. Annan information som går att komplettera med i beslutsprocessen är exempelvis socialjournaler om sådant finns, information om gängtillhörighet och pågående brottsutredningar med mera. Hänsyn tas till vart i utredningsprocessen ungdomen är. Det är viktigt att fokusera på högriskindivider i urvalet och besluten, då SIG: RBM innebär intensiva insatser, som enligt tidigare studier kan vara negativt för individer som är exempelvis lågriskindivider. 63 Hur kan man göra bedömningen av den unges riskgrad när man kryssat i Check: IRK? Vad kan man basera riskbedömningen på? Först kan man titta på kriminalitetshistorik som generellt sett är den starkaste riskfaktorn, 64 finns det frekvent kriminalitet med våldsinslag och/eller varierad kriminalitet 65 och/eller tidig debut (innan 12 års ålder) 66 kan risken vara betydande för fortsatt kriminalitet. Ett annat bedömningsområde handlar om antal riskfaktorer man kryssar i på Check: IRK. Att ha många forskningsbaserade riskfaktorer i antal, kan innebära högre risk för kriminalitet. 67 Individer med flera och utpräglade riskfaktorer kommer därför, enligt riskprincipen, generellt behöva ha hög prioritet för intensiva insatser. Likaså om individen har flera riskfaktorer på flera olika nivåer (individuellt, familjen, skolan), då detta också kan innebära högre risk för kriminalitet och fler återfall i kriminalitet. 68 Ytterligare ett bedömningsområde är individens grad av motivation, en mer motiverad person bör eventuellt få förtur till SIG: RBM, då denne individ troligtvis kommer att genomföra och slutföra SIG: RBM. Motiverande insatser måste finnas med under hela SIG: RBM-processen både innan underskrift av samtycke och under arbetet med SIG: RBM då högriskindivider har en tendens att hoppa av insatser. 69 Då en ungdom passar för målgruppen av SIG: RBM och en strukturerad bedömning har utförts, men den unge motsäter sig frivilliga insatser från socialtjänsten och en tillräcklig grund för LVU inte finns, avslutas utredning utan att SIG: RBM sätts in. Om ungdomen fortfarande begår brott återkopplas 63 se exempelvis Bonta m.fl., se exempelvis Herrenkohl m.fl., 2000; Lipsey & Derzon, 1998; White, Moffitt, Earls, Robins & Silva, Andrews & Bonta, se exempelvis Krohn m.fl. 2001; Lipsey & Derzon, 1998; Patterson m.fl., se exempelvis Loeber, 1990; Owens & Shaw, se exempelvis Hawkins m.fl., se exempelvis Andrews & Bonta, 2010; Wormith & Olver, 2002 HANDBOK SIG: RBM I 18

78 detta till polisen som vid nästa tillfälle ungdomen är misstänkt för brott kan kontakta samordnaren direkt för aktualisering av SIG: RBM. Detta gäller även då polisen har en ungdom i förvar för allvarliga brott. Erfarenheten är att ungdomar i dessa lägen är mer benägna att ta emot insatsen SIG: RBM och att relationen mellan ansvarig samordnare och en unge förstärks då samordnaren snabbt kan bli ett praktiskt stöd för den unge i processen hos polisen. STEG 3 Systematisk bedömning utförs och risk, behov, mottaglighet dokumenteras Vid steg tre tas initial kontakt med den unge och familj en strukturerad bedömning erbjuds. Vid steg 3 i flödesschemat tas kontakt med den unge (myndig) och familj om denne tillhör målgruppen för SIG: RBM. Det vill säga om den unge uppvisar hög risk för ett långvarigt kriminellt beteende och därtill bedöms ha ett betydande behov av samverkan mellan skola, socialtjänst, polis och psykiatri unga som uppvisar riskfaktorer och/eller brister i skyddsfaktorer som behöver arbetas med i flera kontexter och miljöer (i skolan, hemmet, på fritiden samt individuellt). Ungdomen och familjen erbjuds sedan via socialsekreteraren att få en strukturerad bedömning (exempelvis SAVRY eller ESTER). Samordnaren ser till att den unge (myndig) och familj samtycker till att kontakt tas med relevanta informatörer samt polisen, då detta kan behövas för bedömningen. Under steg 3 så utförs också en strukturerad bedömning av den unge såväl som en dokumentation av viktiga riskfaktorer med hjälp av Check: RBMK. Parallellt med den strukturerade bedömningen (som kan ta 4 6 veckor) tillser samordnaren att någon finns till för ungdomen och familjen som praktiskt stöd och vid akuta situationer. Samordnaren påbörjar här ett relations- och förtroendearbete med ungdomen och familjen, samt har kontakt med för ungdomen relevanta parter som skola, polis, fältassistenter, BUP med fler. Under steg 3 påbörjas även ett relations- och förtroendearbete mellan samordnare och ungdomen och familjen. När samordnaren har skaffat sig en bild över den unges problematik bör denne kommunicera med den unge och vårdnadshavare. I den här kommunikationen bör man diskutera problembilden och potentiella behov med den unge och vårdnadshavare. Här får den unge själv bidra med sina tankar och åsikter, man kan exempelvis fråga individen om bilden man har presenterat stämmer och om den unge eller vårdnadshavaren vill tillägga någonting. Är det något enligt den unge och dennes vårdnadshavare som saknas i problembilden? När individen själv tillfrågas och denne känner att den både blir lyssnad till och får bidra kan motivationen för arbetet öka. Inlärning accepteras troligt vis lättare från andra individer om relationerna karaktäriseras av ömsesidig HANDBOK SIG: RBM I 19

79 respekt och tycke, uppmärksamhet och empati. 70 Därför är det viktigt att individen själv involveras i skapandet av problembilden och får information om syftet med potentiella framtida insatser. Om den unge redan är under pågående utredning kan den strukturerade bedömningen påbörjas direkt som komplettering till BBIC utredningen, då behövs inget samtycke från familjen även om det alltid är önskvärt. Är utredningen i avslut eller redan avslutad behöver familjen tydligare informeras och godkänna att samordnaren gör en strukturerad bedömning. Tillhör inte ärendet målgruppen erbjuds inte SIG: RBM, utan vanliga insatser utan samordning sätts eventuellt in. Vid beslut att ärendet är SIG: RBM, tillser samordnaren att kontakt tas med den unge och vårdnadshavare. Om en ungdom är placerad och föreslås för SIG: RBM kan antingen en strukturerad bedömning göras under placeringen, av personal på plats alternativt gör samordnaren en strukturerad bedömning medan ungdomen fortfarande är placerad alternativt i utslussningsperioden. Här är viktigt att den strukturerade bedömningen och åtgärdsplanen är gjord innan ungdomen kommer hem och att arbetsgruppen med berörda parter (BUP, habilitering osv) är kontaktade och redo att sätta igång. Enligt behovsprincipen är det viktigt att veta vilka skyddsfaktorerna och de kriminogena riskfaktorerna är, för att kunna anpassa och fokusera insatserna efter det. 71 Ett strukturerat, systematiskt och forskningsnära bedömningsinstrument (såsom SAVRY eller ESTER) är då av vikt, då man kan försäkra sig om att man har undersökt alla relevanta aspekter. Speciellt då många olika aspekter ofta finns närvarande för individer med en hög komplexitet i problembilden. 72 Även korta, koncentrerade checklistor kan här eventuellt vara effektiva. 73 Det är därför en systematisk bedömning av den unge göras med hjälp av ett strukturerat bedömningsinstrument baserat på risk, behov och mottaglighet bör göras. Om den professionella fokuserar sin bedömning och sina förslag på insatser baserat på de evidensbaserade principerna: Risk, behov och mottaglighet kan man baserat på tidigare studier förvänta sig effektivare insatser. 74 Den nyutvecklade Check: RBMK (se Bilaga 2), är en koncentrerad checklista som samlar information om den unge baserat på risk, behov och mottaglighet, som kan vara behjälplig för dokumentation. Check: RBMK är en checklista som samlar information om den unge baserat på risk, behov och mottaglighet. 70 Andrews & Bonta, Andrews & Bonta, 2010; Bonta, Law & Hanson, se exempelvis Hawkins m.fl.,1998; Loeber, 1990; Owens & Shaw, se exempelvis Hales m.fl., 2008; Hales & Pronovost, 2006; Sibbald, Bruin & Merrienboer, 2013; Weiser & Berry, Andrews m.fl. 1990; Andrews & Bonta, 2010; Bonta & Andrews, 2007; Dowden & Andrews, 1999a, 1999b; Dowden, Antonowicz, & Andrews, 2003 HANDBOK SIG: RBM I 20

80 Denna dokumentation (Check: RBMK) görs med fördel med stöd av en tidigare bedömning i form av strukturerat instrument/frågeformulär exempelvis en ESTER-bedömning 75 eller en SAVRY 76. Att dokumentera med Check: RBMK (bilaga 2) kan vara bra i samverkan då den bidrar till att samma språk och fokus används av alla deltagande samverkanspartners. Det är samordnaren som är ansvarig för ifyllandet av Check: RBMK och de som inte fyller i checklistan är informanter till ifyllandet, det vill säga de bidrar med kunskap om den unge ifråga och dennes risk, behov och mottaglighet. Check: RBMK används också vid senare uppföljningar för att se om de beteenden och relationer som dokumenteras med Check: RBMK förändras eller om ändringar behöver göras i insatser. Checklistans dokumentation är begränsad till en viss tidsperiod då riskerna, behovet och mottagligheten hos den unge bör/kan förändras över tid. Om en systematisk bedömning (ESTER-bedömning eller SAVRY) redan har gjorts på den unge exempelvis på en Sis-avdelning är den också godtagbar och då kan en Check: RBMK dokumentation fyllas i baserat på denna. Det handlar således om att ta reda på vilka risk- och skyddsfaktorer som är aktuella, vilka behov som den unge har. 75 Andershed & Andershed, 2010a 76 Borum, Bartel & Forth, 2002 HANDBOK SIG: RBM I 21

81 STEG 4 Ärendet beslutas om Under steg fyra beslutas om ärendet är relevant för SIG: RBM. Under steg fyra redovisar samordnaren den strukturerade bedömningen för socialkontoret och bestämmer eventuellt att behov av samordning finns och att ärendet är relevant för SIG: RBM. Det är således socialtjänsten som avgör om en individ bör erbjudas SIG: RBM. 77 STEG 5 Nödvändiga parter identifieras Under steg fem upprättas samverkan och en individuell SIG: RBM-grupp skapas. Har ärendet blivit beslutat som SIG: RBM identifierar samordnare nödvändiga parter utifrån den unges behov. En SIG: RBM-grupp måste alltid innehålla socialtjänst och polis men kan också innehålla exempelvis deltagare från skola, landsting (barn och ungdomaspsykiatri, BUP) och fältassistenter såväl som samordnaren medan en annan SIG: RBM-grupp (för en annan individ) kan innehålla en helt annan konstellation. En ny SIG: RBM-grupp skapas således för varje ny person. SIG: RBM handlar om att skräddarsy samarbetet mellan de olika myndigheterna och instanserna efter den unges individuella behov. SIG: RBM bör således skräddarsys för varje ny person, för att vara effektiv. STEG 6 Samtycke skrivs under Samtycke skrivs under den unges motivation viktig. Vid steg sex tillser samordnaren att någon tar kontakt med den unge och vårdnadshavare och erbjuder SIG: RBM till den unge (om 15 år) och familj. Här skrivs ett förtydligat samtycke under där alla relevanta medverkande finns med (till skillnad från det samtycke den unge och familj gav till att kontakt fick tas med relevanta informatörer inför bedömningen). En förutsättning för det individinriktade arbetet är att den unge (om 15 år) och vårdnadshavare samtycker till att bryta sekretessen genom att skriva under en samtyckesblankett. Det krävs ett samtycke så att berörda myndigheter som exempelvis polisen, skolan och socialtjänsten kan dela sekretessbelagd information med varandra, för att individen ska kunna delta i SIG: RBM. 78 Samtycket ska vara skriftligt och omfatta samtliga, för den individen, berörda myndigheter. 79 Rikspolisstyrelsen har tagit fram ett formulär för detta samtycke som kan användas. Det går inte att utesluta socialtjänst eller polis från samtycket, då dessa myndigheter krävs för att kunna arbeta med SIG: RBM. Socialtjänsten har ansvaret att motivera den unge och vårdnadshavare till 77 Polisen, 2014a 78 Polisen, 2014a 79 Polisen, 2014a, s.6 HANDBOK SIG: RBM I 22

82 samtycke, men andra myndigheter kan även inhämta samtycke om detta först är förankrat hos socialtjänsten. 80 Detta gäller för att det är socialtjänsten som beslutar om individer bör erbjudas SIG: RBM eller inte. På så sätt kan man undvika att samtycke inhämtas och den som lämnat sitt samtycke sedan inte erbjuds social insatsgrupp av socialtjänsten. 81 Den unge och dennes vårdnadshavare kan välja att bryta samtycket när de vill, 82 därför bör man fortsätta att motivera för ett fortsatt samtycke och ett fortsatt arbete med SIG: RBM under hela processen. Utan ett samtycke till informationsöverföring kan man inte bedriva SIG: RBM för den individen. 83 Att motivera den unge och dennes vårdnadshavare att skriva under samtycket är således av stor vikt och kan ta tid. 80 Polisen, 2014a, s.6 81 Polisen, 2014a, s Polisen, 2014a 83 Polisen, 2014a HANDBOK SIG: RBM I 23

83 1. Socialtjänst t.ex. - Utredning - SIS/HVB Är ungdom placerad och ska hem SAVRY/ ESTER görs på SIS/HVB eller av samordnaren under placering Samordnare 2. Samordnaren går igenom Check:IRK i samråd med gruppledare för myndighetskontoret och behandlingsgruppen Nej, inte målgrupp för SIG:RBM Samordnaren tillser att någon (om ej samordnaren) motiverar den unge (om 15 år) och familj till samtycke 3. Ja- potentiellt målgrupp för SIG:RBM. Kontakt tas med den unge och familj. Samordnaren tillser att den unge (med familj) samtycker och sedan utreds och bedöms helst genom ett strukturerat bedömningsinstrument (t.ex. SAVRY/ESTER). Ska minst dokumenteras med Check: RBMK. Vilka riskfaktorer (av de centrala åtta i RBM) finns och vilka av dem är sannolikt kriminogena? Finns det faktorer som kan vara skyddande? Vad kan göra den unge mer mottaglig? 1 Check: IRK parallellt anmälan från Polisen på potentiell ungdom enl. Sol 14 & Ja - SIG:RBM. Samordnare identifierar nödvändiga parter utifrån den unges behov. Socialkontoret ansvarar för att ha en parallell planering för eventuell placering också efter RBM 7. Samordnaren tillser att någon är knuten till den enskilde ungdomen och är med t.ex. vid förhör, domstolsförhandlingar, följer med till arbetsförmedling och hanterar urinprov och eventuella kriser såsom rymning 7. Parallellt kan samordnaren sammankalla till ett nätverksmöte. På nätverksmöte till skillnad från arbetsmöte så är familj och det privata nätverket med tillsammans med arbetsgruppen 10. Målen i åtgärdsplanen uppfyllda, Check: RBMK visar att den unge nu har låg risk och inget kriminellt beteende har uppvisats på flera månader och motivationen att avhålla sig kriminalitet är stark- SIG:RBM avslutas. 4. Samordnaren redovisar den strukturerade bedömningen för socialkontoret och bestämmer eventuellt att behov av samordning finns och att ärendet så är relevant för SIG:RBM. 6. Erbjudande om SIG:RBM till den unge (om 15 år) och familj. Förtydligat samtycke med relevanta medverkande 3. Ja- potentiellt målgrupp för SIG:RBM. Under pågående utredning kan en strukturerad bedömningen påbörjas direkt som komplettering till BBIC utredningen, då behövs inget samtycke från familjen även om det alltid är önskvärt 7. Under ett första arbetsmöte (med utvalda viktiga parter) presenteras en unik åtgärdsplan som samordnaren har upprättat med grund i den systematiska bedömningen. Åtgärdsplanen kan innehålla:. Både huvudmål och delmål för kriminogena riskfaktorer som går att följa Vilka åtgärder som vidtas, för vilka mål och delmål Vem som ansvarar för vad (t.ex. skolan ansvarar för de åtgärder där skolan utpekats som ansvarig). När varje åtgärd/del ska vara genomförd (om möjligt). Vilka specifika åtgärder är lämpliga och tillgängliga för denna ungdom för att påverka de kriminogena riskfaktorerna (behov)? Välj i första hand de insatser som har utvärderats med positivt resultat 9. Efter ett antal uppföljningsmöten om den unge inte är motiverad: fortsätter begå brott och inte bidrar i insatserna. SIG:RBM kan avslutas. Socialkontorets parallella planering sätts igång. 3. Parallellt med den strukturerade är samordnaren tillgänglig för ungdomen och familjen som praktiskt stöd och vid akuta situationer 8. Åtgärdsplan fastställs SIG:RBM börjar. Boka in ett flertal uppföljningsmöten 9. Polisens roll under SIG: RBM bevaka och rapportera om den unge misstänkts för nya brott, umgås med personer som denne inte ska umgås med, ev. agera mentor för den unge. Notering av den ungesdeltagande i SIG:RBM sker i ASP 9. Polisen för dialog med den unge om att polisens roll i samhället både är förebyggande och därför vill hjälpa men också utredande: informera X om att SIG inte innebär straffrihet 4. Nej - inget samtycke till strukturerad bedömning eller SIG:RBM = alternativ plan 9. Uppföljningsmöten med nödvändiga parter. Åtgärdsplan justeras kontinuerligt & insatsdokumentationen fylls i. 9. Åtgärdsplan genomförs. Flertalet insatser pågår 9. Samordnaren tillser att någon hjälper den unge & hanterar kriser. Samordna- -ren tillser att den unges kriminogena behov är i fokus 11. Polismarkeringen i ASP ligger kvar i 1 år. För att uppmärksamma om individen verkar återfalla i den kriminella livsstilen. Om individen inte återkommit i arbetet med SIG inom 12 månader ska markeringen tas bort 9. Systematisk uppföljning Check: RBMK. Är de kriminogena riskfaktorerna fortfarande närvarande och kriminogena eller är de nu t.o.m. styrkor/ skyddsfaktorer? I vilken utsträckning uppvisar ungdomen ett kriminellt beteende OCH är han/hon motiverad till att hålla sig borta från kriminalitet? Figur 3. Flödesschema över hur ärendegången i SIG: RBM går. HANDBOK SIG: RBM I 24

84 Steg 7 Planering efter inhämtat samtycke Under steg sju upprättas en individuell åtgärdsplan. Då samtycket är underskrivet börjar den lila fasen av flödesschemat som handlar om förberedelsearbetet efter inhämtat samtycke (den lila fasen är steg 7 i flödesschemat som kan ses i Figur 3). När samtycket är underskrivet kan det samordnade arbetet börja. Samordnaren gör ett utkast till en individuell åtgärdsplan (med hjälp av bilaga 3). Åtgärdsplanen är baserad på rikspolisstyrelsens rekommendationer 84 och utvecklad med grund i behovoch mottaglighetsprinciperna. Under det första arbetsmötet så presenterar samordnaren denna unika åtgärdsplanen som är baserad på den strukturerade bedömningen. Samordnaren tillser även att någon är knuten till den unge, någon som agerar som ett praktiskt stöd, som en kontaktperson (detta är ofta samordnaren själv om inte någon annan exempelvis behandlare är bättre lämpad). Denne kontaktperson kan exempelvis vara med vid förhör, domstolsförhandlingar, följa med till arbetsförmedling, ge skjuts till skolan och hantera eventuella urinprov och kriser såsom rymning. Parallellt med arbetsmötena för den individuella SIG: RBM-gruppen kan samordnaren sammankalla till ett nätverksmöte. På nätverksmöte till skillnad från arbetsmöte så är familj och det privata nätverket med tillsammans med arbetsgruppen. En deltagare i SIG: RBM finns ofta med i flera olika sammanhang och har ofta andra typer av åtgärdsplaner (exempelvis enligt utredningsförfarandet Barns Behov I Centrum, socialstyrelsen). Men en specifik åtgärdsplan bör trots detta upprättas för SIG: RBM, då denna åtgärdsplan samlar insatser och åtgärder från samtliga samverkanspartners som berörs, i ett enda dokument. 85 Åtgärdsplanen, fastläggs med ett datum och innehåller en checklista där de kriminogena riskfaktorerna specificeras och om insatser kommer att sättas in för dessa riskfaktorer (se bilaga 3). Delmål och huvudmål sättas upp och specificeras, för varje kriminogen riskfaktor. Hur tar sig riskfaktorn uttryck i beteende för individen? Vilka behov till förändring finns? För riskfaktorn bristfälliga prestationer i skolarbetet kan den unge exempelvis ha hög frånvaro från skolan såväl som bristfälliga betyg. Huvudmålet för riskfaktorn bristfälliga prestationer i skolarbetet kan således vara att den unge ska få betyg i alla ämnen inom en viss specificerad tidsperiod. Delmål handlar om mål på vägen till huvudmålet och kan exempelvis då handla om att den unge ska vara hemma varje veckokväll vid 22:00, för att brist på sömn inte ska påverka skolarbetet. Det är specificerat och lätt att mäta, ser polisen den unge ute efter 22:00 är delmålet inte uppnått. Likaväl kan ett delmål vara att den unge ska infinna sig i skolan varje dag under skoltid. Detta är också enkelt att mäta. Huvudmålet för riskfaktorn brist på regelbundna positiva intressen och fritidsaktiviteter kan 84 Polisen, 2012a; Socialstyrelsen, Wolter m.fl., 2013 HANDBOK SIG: RBM I 25

85 exempel vis vara att den unge inom en månads tid ska ha minst en prosocial aktivitet på sitt schema varje vecka. Ett delmål för denna riskfaktor kan vara att till nästa arbetsmöte med SIG: RBM-gruppen finna ett prosocialt, vuxenlett fritidsintresse som den unge kan delta i (exempelvis delta i ett fotbollslag om intresse finns för detta), för att bland annat kunna finna prosociala kamrater. Huvudmålet för riskfaktorn återkommande användande av alkohol eller andra droger kan vara att den unge ska vara drogfri inom tre månader (eller annan specificerad tidsperiod). Ett delmål för denna riskfaktor kan vara att den unge ska testas drogfri vid varje urintest som tas. Delmålen bör således vara mätbara steg på vägen mot huvudmålet och handla om att minska den unges specifika riskfaktorer och stärka de specifika skyddsfaktorerna. Det är viktigt att målen är tydligt beskrivna, specificerade och mätbara, det bör inte vara generella eller otydliga mål såsom Att x blir medveten och tar avstånd från normbrytande beteende och kriminalitet, Att x får en god självbild och kan uttrycka och stå för sin uppfattning och åsikter på ett bra sätt inför andra och kunna motstå grupptryck. 86 För varje kriminogen riskfaktor, bör också en beskrivning av de insatser som sätts in finnas med. Dessa bör kopplas till delmålen och huvudmålen på ett tydligt sätt. Vad är det man fokuserar på att förändra i beteendet med denna insats och hur ska detta gå till? Här kan man specificera både manualbaserade program såväl som andra insatser som utförs. Exempelvis kan skjuts till skolan behövas för att delmålet den unge ska närvara i skolan varje skoldag ska uppfyllas. Likaså kan flera instanser se till att den unge är hemma klockan 22:00 på vardagskvällar. Föräldrarna kan behöva information om skolans vikt för den unges framtid och individbaserad skolgång kan exempelvis också vara en insats som behövs för att uppnå huvudmålet för riskfaktorn bristfälliga prestationer i skolarbetet: att den unge ska få betyg i alla ämnen inom den specificerade tidsperioden. Att motivera den unge för fortsatt motivation och engagemang i SIG: RBM kan utöver alla andra insatser behövas för att delmålen och huvudmålen ska kunna uppfyllas. Man kan, som tidigare nämnt, enligt mottaglighetsprincipen behöva fokusera på icke-kriminogena behov exempelvis känslomässigt lidande och ångest som den unge har för att öka motivationen till förändring 87. Inför och under insatserna är det viktigt att tänka på mottaglighetsprincipen. Generell mottaglighet, att forma strategierna med hjälp av social inlärning, kognitiva beteendeförändringar och att bygga upp färdigheter är viktigt. Detta kan göras bland annat genom rollspel, kognitiv omstrukturering, modellering och förstärkning samt att öva de nya beteendena tills de blir en ny vana. 88 Specifik mottaglighet, att anpassa insatserna efter individens unika 86 Wollter m.fl., 2013, s Andrews m.fl., Andrews & Bonta, 2010; Bonta & Andrews, 2007 HANDBOK SIG: RBM I 26

86 förutsättningar, kognitiva mognad, personlighet, kultur, behov och motivation. 89 Här har man den ifyllda Check: RBMK till sin hjälp, då den unges och vårdnadshavarens specifika mottaglighet (barriärer, motivation, lärostil med mera) uttryckligen ska analyseras och skrivas in i Check: RBMK. Efter beskrivningen av de insatser som bör sättas in för varje kriminogen riskfaktor bör även om möjligt insatsernas omfattning och tidsram (med datum) fyllas i. När ska insatsen starta, hur omfattande ska den vara, hur länge ska den pågå? Detta kan vara olika för olika insatser. Om fem olika insatser sätts in för att motverka riskfaktorn bristfälliga prestationer i skolarbetet, kan det innebära fem olika tidsramar och fem olika omfattningar, fem olika startpunkter och fem olika slutpunkter. Alla dessa tidsramar och omfattningar måste specificeras, för alla olika insatser för alla kriminogena riskfaktorer. Tidsramen och omfattningen kan justeras i uppföljningsmötena när åtgärdsplanen eventuellt justeras. Sedan bör ansvarig/a för genomförande av insatser (personer/roller/instanser) förtydligas. Exempelvis kan samordnaren eller den socialsekreterare som handlägger den unges ärende (om annan än samordnaren) ansvara för att ge skjuts till skolan de dagar som det behövs. Polisen, fältassistenter, föräldrar och den unge själv kan ansvara för att individen ska vara hemma vid 22:00 varje veckokväll. Skolan kan vara ansvarig för den individanpassade undervisningen, familjebehandlare inom socialtjänsten kan ansvara för att föräldrarna får information om vikten av skolframgång för den unges framtid och ungdomsbehandlare inom socialtjänsten kan ansvara för motiverande samtal med den unge. Vem som ansvarar för vad bör finnas tydligt specificerat i åtgärdsplanen. Vid varje insats bör en individ/instans pekas ut som ansvarig. Slutligen ges ett planerat datum för uppföljning. Vid uppföljningsmötena följer åtgärdsplanen med och justeras. 89 Andrews & Bonta, 2010; Bonta & Andrews, 2007 HANDBOK SIG: RBM I 27

87 Vägledande frågor som kan ställas vid konstruktionen av åtgärdsplanen är följande: Vilka riskfaktorer (av minimum de centrala åtta i RBM-modellen) finns och vilka av dem är sannolikt kriminogena (dvs. upprätthåller sannolikt individens kriminalitet)? Primärt fokus i insatser bör vara på kriminogena faktorer för att minska dem och göra dem icke-kriminogena. Vägledande fråga nummer två: Finns det faktorer som kan vara skyddande (dvs. motverkar sannolikt individens kriminalitet)? Fokus i insatser bör vara på att behålla eller förstärka dessa faktorer. Vägledande fråga nummer tre: Vad är viktigt att tänka på vid insatser för att just denna ungdom/familj ska bli mottaglig för insatserna? Åtgärdsplanen ligger till grund för arbetet och samordnaren kan också välja att ta in en del aktörer senare i arbetet exempelvis fritidsledare, kontaktpersoner och arbetsförmedlare om det behovet finns. Steg 8 Åtgärdsplanen fastställs I steg åtta kommer vi in i den röda fasen i flödesschemat (steg 8 9 i flödesschemat som kan ses i Figur 3). Här fastställs åtgärdsplanen och de planerade insatserna börjar. I steg åtta fastställs åtgärdsplanen och de planerade insatserna börjar. Det är viktigt att boka in ett flertal regelbundna och täta uppföljningsmöten (allra minst en gång i månaden) på en gång, då pilotverksamheten av original SIG som utfördes i 12 kommuner visade att man hade färre uppföljningsmöten om man bara planerade ett åt gången. Det fungerade däremot mycket bra i de kommuner där man bokade hela terminens uppföljningsmöten på en och samma gång. 90 Däremot måste man ha en flexibilitet och troligtvis ha tätare möten inledningsvis och även om arbetet bryter hop dvs. inte fungerar som det ska av olika anledningar. Vissa insatser, exempelvis kontaktperson eller fritidsansvarig är inte alltid medbjudna till arbetsmötena utan har istället kontakt med samordnaren som rapporterar till arbetsgruppen under mötena. 90 Wollter m.fl., 2013 HANDBOK SIG: RBM I 28

88 Steg 9 Insatser genomförs och uppföljningsmöten hålls I steg nio genomförs de insatser som åtgärdsplanen beskriver av de som åtgärdsplanen pekar ut som ansvariga. Baserat på de teoretiska perspektiv som ligger till grund för risk, behov och mottaglighet (se bilaga 4) bör insatserna bygga på att öka det prosociala som den unge har i sin omgivning. Kriminellt beteende bör ha negativa konsekvenser för den unge som den unge verkligen upplever som negativa konsekvenser. Prosocialt beteende bör ge samma nivå av förstärkningar som det kriminella beteendet tidigare gav, för att göra det prosociala alternativet med sina förstärkningar mer attraktivt. 91 Man bör ha med i åtanke att i alla olika nivåer av riskfaktorer (exempelvis individen, familjen, skolan) finns både förstärknings- och riskstrukturer i olika slags frekvens, kvalitet och magnitud. Förstärkningarna för prosocialitet bör således finnas i en variation av olika miljöer samtidigt såväl som att den unge upplever att riskerna med kriminalitet på samma gång blir högre i olika miljöer. 92 Insatserna bör således vara intensiva, samordnade och genomföras på samma gång. Det är viktigt att fokusera på att individen lär sig självkontroll såväl som att negativa kognitioner byts ut mot prosociala kognitioner. 93 Om den unge får utökad självkontroll och sociala problemslösningskunskaper såväl som prosociala kognitioner och attityder kan det vara ett steg mot att bryta det kriminella beteendet. Om man exempelvis vill minska negativa attityder måste man se till att förstärkningarna för prosociala uttryck har en hög frekvens och att förstärkningarna minskar vid den unges uppvisande av negativa uttryck och attityder. Vill man öka självkontrollen hos den unge bör man öka möjligheterna för att öva och förstärka självkontrollen. Man kan således påverka kriminellt beteende när det prosociala beteendet ger samma nivå av förstärkningar som det kriminella beteendet och när riskerna med det kriminella beteendet gör att det prosociala alternativet med sina förstärkningar blir mer attraktivt (enligt den unge) och att den unge (som har dålig självkontroll) får en utökad självkontroll för att kunna nå de eftersträvbara förstärkningarna. 94 Primärgrupper (grupp av människor vilken kännetecknas av intima personliga relationer mellan medlemmarna, till exempel familjen) med varma relationer med ömsesidig respekt kan vara viktiga för inlärning 95 fokus bör således ligga både på att få familjen/vårdnadshavare att inse sin vikt i beteendeförändringen hos den unge och att själva uppvisa ett mer prosocialt beteende. Man bör också arbeta på relationerna som den unge har med de olika samverkansparterna i SIG: RBM-gruppen och samordnaren, så relationerna byggs på en ömsesidig respekt och på empati, då respektfulla relationer kan 91 Andrews & Bonta, Andrews & Bonta, Andrews & Bonta, 2010; Salisbury, Andrews & Bonta, Andrews & Bonta, 2010 HANDBOK SIG: RBM I 29

89 vara positiva bland annat för inlärning. 96 Personliga karaktäristiska som kan vara permanenta (exempelvis hjärnskador) föränderliga (exempelvis mognad) och akuta (exempelvis alkoholpåverkan) kan också påverka förstärkningsoch riskstrukturerna. 97 Därför behöver man även ta hänsyn till dessa personliga karaktäristiska i insatserna (allt enligt mottaglighetsprincipen). Personligt engagemang och motivation hos den unge och vårdnadshavarna är troligen viktigt oavsett vilka insatser man sätter in då högriskindividerna måste stanna kvar i insatserna för att insatserna ska vara effektiva. 98 Under insatsernas gång och mellan uppföljningsmötena tillser samordnaren att fokus i insatserna hålls på risk, behov och mottaglighet och tillser också att någon (om ej samordnaren) är ett praktiskt stöd för den unge och dennes vårdnadshavare och hanterar eventuella kriser. Samordnaren tillser att fokus i insatserna är risk, behov och mottaglighet. Samordnaren kan också kalla till extramöten med SIG: RBM-gruppen vid behov. Polisens roll under den röda fasen i SIG: RBM är inte bara att under insatsernas gång ansvara för det som åtgärdsplanen säger att de ansvarar för. Polisen bör även föra en dialog med den unge 99 och dennes vårdnadshavare, om polisens roll i samhället. Polisen ska förebygga brott och vill därför hjälpa den unge, dels ska Polisen rapportera och utreda dem som begår brott vilket inte förändras av att polisen medverkar i den sociala insatsgruppen för den unge. 100 Polisen bör således informera den unge med vårdnadshavare om att medverkan i SIG: RBM inte innebär straffrihet. Polisen ska också bevaka och rapportera om den unge misstänkts för nya brott eller umgås med personer som kan försvåra arbetet med SIG: RBM. 101 En notering av den unges deltagande i SIG: RBM bör göras i allmänna spaningsregistret (ASP), 96 Andrews & Bonta, Andrews & Bonta, se exempelvis Andrews & Bonta, Polisen, 2014a, s Polisen, 2014a, s Polisen, 2014a HANDBOK SIG: RBM I 30

90 om de allmänna kraven för att bli registrerad i ASP är uppfyllda. 102 Detta görs för att ansvarig polis i SIG: RBM ska få reda på om den unge kommer i kontakt med andra poliser och för att alla poliser som träffar på den unge ska veta att individen deltar i en social insatsgrupp. 103 Under tiden till nästa arbetsmöte ansvarar var och en för sin del och för att rapportera händelser till samordnaren. Skola och BUP kan exempelvis ha en gemensam insats för ungdomen, eller skola och behandlare ha en gemensam familjeträff om detta har blivit godkänt på arbetsmötena. En vägledande fråga för konstruktion av insatserna är: Vilka specifika åtgärder är lämpliga och tillgängliga för denna ungdom för att påverka de kriminogena riskfaktorerna (behoven)? Sedan bör man välja de insatser som har utvärderats med positivt resultat i första hand. Uppföljningsmöten (inbokade och akuta) sker kontinuerligt med nödvändiga samverkanspartners. På dessa möten justeras åtgärdsplanen kontinuerligt. På uppföljningsmöten finns det behov att justera åtgärdsplanen? Har delmål uppfyllts och nya delmål behöver sättas? Har huvudmålen uppnåtts för en riskfaktor så den inte längre är kriminogen och således inte längre behöver fokuseras på i insatser? Hur fungerar insatserna? Behövs insatserna sättas in mer frekvent? Behövs andra insatser? Behöver den unge ha tätare motiverande samtal? Detta är några av de frågor som bör beröras under uppföljnings mötena. Efter uppföljningsmötena så fortsätter arbetet i insatserna som har specificerats i den justerade åtgärdsplanen. Vid dessa uppföljningsmöten bör också en kort och koncentrerad insatsdokumentation fyllas i, där man dokumenterar vad som faktiskt har gjorts i insatserna. Om man i åtgärdsplanen beskriver det planerade arbetet, bör man i insatsdokumentationen beskriva om insatsen bedrevs på det sätt som blev planerats i åtgärdsplanen. Började man i tid? Bedrevs insatsen lika intensivt som planerat? Detta dokument är viktigt för att an ska kunna göra rätt analys av vad som gjorts och vad som verkar fungera och inte. Om man inte genomfört insatsen som planerat finns ingen anledning att tro på förändring hos den unge. Om det framkommer vid flertalet uppföljningsmöten att den unge inte är motiverad till fortsatt arbete med SIG: RBM genom att denne fortsätter begå brott och inte bidrar i insatserna och att nya insatser, nya delmål och fler motiverande samtal inte fungerar, kan SIG: RBM avslutas. Socialkontoret ansvarar för att ha en parallell planering för eventuell placering för ungdomen om denne bryter mot regler som finns i samverkan. Placering måste inte betyda 102 Polisen, 2014a, s Polisen, 2014a, s. 8 HANDBOK SIG: RBM I 31

91 att SIG:RBM avslutas, utan arbetet med ungdomen kan fortsätta genom att samordnaren följer behandling enligt åtgärdsplan under placering och förbereder ett återupptagande av SIG:RBM på hemmaplan. Som en del av steg 9 i flödesschemat (Figur 3) bör också uppföljningar göras kontinuerligt med hjälp av Check: RBMK. Om uppföljningar visar att den unge fortfarande är i behov av samverkan, fortsätter SIG: RBM på samma sätt som tidigare, med insatser och uppföljningsmöten. Vägledande frågor man kan ställa sig vid uppföljningar av de kortsiktiga målen är: Är de centrala åtta kriminogena riskfaktorerna fortfarande närvarande och kriminogena eller är de nu till och med styrkor/ skyddsfaktorer? I vilken utsträckning uppvisar ungdomen ett kriminellt beteende och är han/hon motiverad till att hålla sig borta från kriminalitet? Vid uppföljning Är de kriminogena riskfaktorerna fortfarande närvarande och kriminogena eller är de nu till och med styrkor/ skydds faktorer? I vilken utsträckning uppvisar ungdomen ett kriminellt beteende och är han/hon motiverad till att hålla sig borta från kriminalitet? Steg 10 Kortsiktiga mål uppnådda och eventuellt avslut av SIG: RBM I steg 10 når vi den gråa fasen i flödesschemat som handlar om avslut av SIG: RBM (se steg i Figur 3). SIG: RBM för denne unge avslutas när målen (alla delmål och huvudmål) i åtgärdsplanen är nådda och uppföljningen Check: RBMK visar att de kortsiktiga målen är nådda. Vidare ska den unge inte längre vara en högriskindivid och inget kriminellt beteende ska ha uppvisats på flera månader och motivationen till att avhålla sig från kriminalitet ska vara stark. HANDBOK SIG: RBM I 32

92 Steg 11 Uppföljning av långsiktiga mål I vilken utsträckning uppvisar individen ett kriminellt beteende och är han/ hon motiverad att hålla sig borta från kriminalitet? Det sista steget i flödesschemat är att polismarkeringen i det allmänna spaningsregistret (ASP) bör ligga kvar i ett år. Markeringen bör ligga kvar så det går att se om den unge återfaller i kriminalitet 104 ett år efter SIG: RBM. Ytterliga uppföljningar bör visa att ovanstående fortfarande är fallet vid uppföljningar i vuxen ålder (efter 20 års ålder) och att ungdomen är motiverad att hålla sig borta från kriminalitet. En vägledande fråga man kan ställa sig vid mätning av de långsiktiga målen är: I vilken utsträckning uppvisar individen ett kriminellt beteende och är han/ hon motiverad att hålla sig borta från kriminalitet? Ytterligare sätt att göra den långsiktiga uppföljningen kan vara att efter en viss tid kontakta den unge, på frivilllig basis, för intervju och/eller ifyllande av frågeformulär. 104 Polisen, 2014a HANDBOK SIG: RBM I 33

93 Potentiella svagheter och risker med SIG: RBM En svaghet och ett potentiellt utvecklingsområde med SIG: RBM kan vara att inga specifika insatser (exempelvis FFT, MST, ART) har pekas ut som passande när man väl har gjort bedömningen av den specifika individen. Vilka insatser som väljs ut har lämnats åt de professionella att besluta om. Detta kan dock ses som en styrka eftersom en och samma metod sannolikt inte är verksam för alla individer. Vissa riktlinjer har getts som kan ses i den logiska modellen (Figur 3), bland annat att följa risk, behov och mottaglighetsprinciperna och att insatserna bör vara intensiva, samordnade, genomföras på samma gång och att man bör fokusera på kognitiv omstrukturering, modellinlärning och att individen ska lära sig självkontroll och sociala problemslösningskunskaper. Ytterligare ett utvecklingsområde är mottaglighetsprincipen och speciellt specifik mottaglighet där mer forskning behöver göras. Mottaglighetsprincipen är inte lika undersökt som risk- och behovsprinciperna är och när mottaglighet undersökts är det generell mottaglighet som är det undersökta fenomenet. 105 Därför behövs fler studier inom detta område för att stärka upp tanken bakom SIG: RBM mer. En begränsning kan vara åldersbegränsningen av år. I flera av de pilotområden där orginal SIG först utvecklades och prövades ville de arbeta med unga vuxna, upp till 29 år, då de är mer motiverade att lämna den kriminella livsstilen. 106 Valet gjordes här att hålla åldern till 20 år då skolan kan vara med och bidra, då skolan är en viktig faktor som kan öka chanserna att ta sig ur kriminaliteten. 107 Att arbeta med insatser som SIG: RBM bland högriskindivider är inte riskfritt. Även om man i insatserna fokuserar på rätt riskfaktorer så kan andra faktorer såsom kön eller etnicitet påverka utfallet. 108 Studier visar också att avvikande beteende kan öka snarare än minska hos högriskindivider om man ger insatsen i grupp med ungdomar som samtliga är kriminellt belastade, trots att man fokuserar på rätt riskfaktorer. 109 Alltså, om insatser inom ramen för SIG: RBM ges i gruppform är det viktigt att man är medveten om riskerna och att man har strategier för hur man ska hantera de negativa och kontraproduktiva processer som kan uppstå i gruppen. 105 se exempelvis Dowden & Andrews, 1999a, 1999b 106 se Wollter m.fl., se exempelvis Fergusson & Horwood, 2003; Herrenkohl et al., 2000; Jessor m.fl., 1995; Loeber m.fl., 2001; Mcgloin m.fl., 2004; O Donnel m.fl., 1995; Pardini m.fl., 2012; Wong m.fl., Faggiano, Giannotta & Allara, se exempelvis Dishion, Poulin & Burraston, 2001; Poulin, Dishion & Burraston, 2001 HANDBOK SIG: RBM I 34

94 Även om insatser ibland kan anses vara logiska och effektiva så kan de visa sig inte vara det, utan rent av öka risken för negativa utfall (exempelvis återfall i brott). Detta har visat sig vad gäller insatser såsom Boot Camps och Scared Straight. 110 Alltså, även om man kan hävda att det finns goda grunder för att SIG: RBM borde vara effektivt så är det inte säkert att det är det. Den professionelle kan göra felbedömningar och arbeta med mindre relevanta riskfaktorer, exempelvis riskfaktorer som inte är kriminogena. Man kan också tänka sig att om man till exempel i en insats stärker en ung persons sociala färdigheter och kompetenser men inte får denne att sluta begå brott och per sonen behåller kriminella värderingar och attityder; så kan kriminaliteten hos den unge öka. Personen kan bli mer effektiv att begå brott och på att dölja och komma undan med det. 111 Alltså, det kan finnas en risk med att stärka faktorer hos den unge om man inte lyckas få bort viktiga kriminogena riskfaktorer. Det kan vidare vara svårt att identifiera rätt insatser som ska förändra de kriminogena riskfaktorerna, 112 eller så kan det också vara så att man kan identifiera rätt insatser, men att man inte har de resurser som faktiskt krävs för att utföra dessa insatser för denna högriskgrupp. Avgränsningen i SIG: RBM att fokusera enbart på högriskindivider kan också öka risken att man missar individer som kan vara i behov av samordnade insatser, då de vid en första bedömning inte verkar vara högriskindivider. Likväl kan inkluderandet i SIG: RBM betyda en stigmatisering, 113 det vill säga en potentiell ökad risk för utanförskap och således en potentiell ökad risk för återfall i brott. 114 Ytterligare en specifik risk med SIG: RBM kan vara att den professionelle förlitar sig helt på checklistorna som ingår i arbetssättet enligt SIG: RBM (Check: IRK och Check: RBMK) och inte letar utanför dess faktorer, eller missar att använda sig av annan information då man missförstår checklistorna och tror att de innefattar allt. 115 Det är viktigt att vara medveten om att även andra riskfaktorer än de som är angivna i SIG: RBM kan vara aktuella för insatser, då forskning om de centrala åtta riskfaktorerna inte är helt uttömmande och fallspecifika faktorer kan vara viktiga, trots att dessa faktorer inte har forskningsstöd att vara riskfaktorer. Eftersom det, som med många arbetssätt, finns potentiella risker är det oerhört viktigt att effektutvärdera SIG: RBM och att i sådan utvärdering ha en plan för att mäta positiva, men även alltså eventuella negativa, effekter. 110 se exempelvis Lipsey, 2009; Petrosino m.fl., 2002; Wilson, MacKenzie & Mitchell, se exempelvis Baumeister, Bushman & Campbell, 2000; Baumeister, Campbell, Krueger & Vohs, 2003; Davis & Ogloff, 2004 om självförtroende och kriminalitet 112 Faggiano, Giannotta & Allara, Ward & Steward, se exempelvis Bennett m.fl., 1999 om felklassificering 115 se exempelvis Bosk m.fl., 2009; Martz, 2010 om riskerna med checklistor HANDBOK SIG: RBM I 35

95 BILAGOR

96 Bilaga 1. Check: IRK Andershed (2013). HANDBOK SIG: RBM I 37

97 Bilaga 2. Check: RBMK sida 1 av 2 Andershed (2013). Check: RBMK En checklista för fokus på Risk-, Behov- och MoYaglighetsprinciperna hos ungdomar och vuxna som uppvisar Kriminellt beteende. Version 2.0 Syaet med Check: RBRK är ay göra insatser mer effekqva genom ay man med hjälp av checklistan får hjälp med ay följa de evidensbaserade principerna Risk, Behov och MoYaglighet. Denna version av Check RBRK är gjord för användning på ungdomar och vuxna (från ca 13 år). Före användning, se Vägledning för användning av Check: RBMK. Senaste versionen och Vägledning för användning av Check: RBMK finns på Tilltalsnamn: EOernamn: Personnummer: KontakAnformaAon : Namn på person och verksamhet som fyllt i denna checklista: Tidsram som denna checklista berör (t.ex. 1/ /9 2013): Beskrivning av individens kriminalitet. Beskriv kort men specifikt. Om möjligt, använd eh strukturerat instrument eller frågeformulär för ah få informaaon om individens kriminalitet. Både lagförd och icke lagförd kriminalitet: Bedömning av individens kriminalitet Finns ej ProblemaQskt Starkt problemaqskt Akut/extremt problemaqskt q q q q Risk Hur hög är risken ay individen fortsäyer med kriminalitet? Ju högre riskbedömning desto högre prioritet för intensiva insatser. Om möjligt, använd någon form av strukturerat instrument, checklista eller frågeformulär för ah få informaaon om risk- och skyddsfaktorer för kriminalitet. Låg Medium Hög Mycket hög Riskbedömning- Risken ah individen fortsäher med kriminalitet: q q q q Anteckningar om Risk. Hur har riskbedömningen gjorts och argument för riskbedömningen: HANDBOK SIG: RBM I 38

98 Bilaga 2. Check: RBMK sida 2 av 2 Behov Undersök: 1) I vilken utsträckning nedanstående potenaella behovsfaktorer är närvarande på eh posiavt eller negaavt seh. 2) Om behovsfaktorerna verkar motverka eller upprähhålla individens kriminalitet (t.ex: ställ frågor om de situaaoner i vilka individen begår broh och undersök vilka av faktorerna som verkar orsaka/ upprähhålla kriminaliteten). Om möjligt, använd eh strukturerat instrument, checklista eller frågefomulär för ah få informaaon om nedanstående behovsfaktorer. Vet ej / Har ej bedömts Kan motverka individens kriminalitet (posiava aspekter finns och kan motverka risken för kriminalitet hos individen) Varken motverkar eller eller uppräyhåller individens kriminalitet (kan vara närvarande men motverkar inte och upprähhåller inte individens kriminalitet) UppräYhåller sannolikt individens kriminalitet (negaava aspekter finns och upprähhåller sannolikt individens kriminalitet) Personlighetsdrag (välbalanserade personlighetsdrag eller impulsivitet, behov av omväxling/rastlöshet, aggressivitet, irritabilitet, lögnakaghet, empaabrist/känslokyla?). Beskriv: q q q q Aityder och tankesäy (neutrala eller posiava a[tyder och värderingar eller a[tyder, värderingar, tankesäh som understödjer och/eller räiärdigar kriminalitet eller annat socialt destrukavt beteende). Beskriv: q q q q RelaQoner (främst posiava umgängen/kontakter eller främst umgängen/kontakter med andra som begår eller a[tydmässigt stödjer broh och/eller väldigt lite umgängen/kontakter med andra med posiava a[tyder och vanor). Beskriv: q q q q Alkohol eller andra droger (ingen eller väldigt begränsad konsumaon eller eh frekvent användande av alkohol eller andra droger). Beskriv: q q q q FamiljerelaQoner (om ungdom: goda familjerelaaoner eller kunskapen om ungdomen hos vårdnadshavare är bris`ällig, föräldrarna hårda/våldsamma mot ungdomen, konflikt mellan ungdomen och vårdnadshavare. Om vuxen: goda familjerelaaoner eller konflik`ull relaaon med partner eller egna barn och/eller har inga relaaoner alls med familj). Beskriv: q q q q Skola/Arbete (goda prestaaoner och/eller högt välbefinnande i skola/arbete eller bris`älliga prestaaoner, och/eller låg grad av anknytning eller låg grad av Allfredställelse i skola/arbete). Beskriv: q q q q FriQdsakQviteter (regelbundet involverad i posiava intressen, friadsakaviteter eller brister i involverandet i regelbundna posiava intressen, friadsakaviteter). Beskriv: q q q q Övriga behov (t.ex: är inte moaverad All förändring, Adigare misslyckanden i insatser eller har något problem (t.ex. ångest, depression, låg självkänsla, lågt självförtroende) som kan vara hinder för individen i ah förändra något/några av ovanstående behovsfaktorer). Beskriv: MoYaglighet Maximera individens/familjens förutsähningar ah kunna ta All sig av insatser. För ah insatser ska kunna bli effekava måste de anpassas eoer individens/familjens inläringssal/förmåga, begränsningar, styrkor och moavaaon. vilka insatser har hi[lls prövats? Vilka verkar ha fungerat och vilka verkar inte ha fungerat? q q q q Kriminogena faktorer/behov Vad är vikagt ah tänka på i insatser för just denna individ/familj för ah insatser ska kunna bli effekava?: HANDBOK SIG: RBM I 39

99 Bilaga 3. Den åtgärdsplan som bör fyllas i för varje enskild deltagare i SIG: RBM Åtgärdsplan LångsikQgt huvudmål: X ska helt upphöra med siy kriminella beteende. DeYa mål uppnås via ay: 1) MoQvaQonen hos den unge ay upphöra med siy kriminella beteende arbetas med under hela insatsqden. 2) Samtliga, hos just denna individ, kriminogena faktorer, arbetas med ay reduceras och för ay bli icke-kriminogena. Datum: Namn på ansvarig för upprähandet av denna åtgärdsplan: Tilltalsnamn: EOernamn: Personnummer: Insatser säys in / fortsäyer Specificera mätbara delmål för ay uppnå beteendeförändringen (hur utmärker sig riskfaktorn i beteende och vilket behov Qll förändring finns?): Beskrivning av insatser (vad som fokuseras på ay förändras, vilket delmål, och hur.) OmfaYning och Qdsplan för insatser (hur oaa och hur länge? Start när och slut när?): Ansvarig/a för genomförande av insatser: (personer/roller/ instanser) Personlighetsdrag t.ex. impulsivitet q Personlighetsdrag t.ex. behov av omväxling/ rastlöshet q Personlighetsdrag t.ex. aggressivitet, irritabilitet q Personlighetsdrag t.ex. lögnakqghet, empaqbrist/ känslokyla q Aityder och tankesäy q RelaQoner q Alkohol eller andra droger q FamiljerelaQoner q Skola/Arbete q FriQdsakQviteter q Övriga behov q Planerad Qdpunkt för uppföljning: Ansvarig person för ay uppföljning sker: HANDBOK SIG: RBM I 40

100 Bilaga 4. Teoretiskt Ramverk Då SIG: RBM bygger på risk, behov, mottaglighet är det viktigt att veta vilka teorier som ligger till grund för dessa tre principer. Risk, behov och mottaglighetsprinciperna är baserade på ett mycket brett socialpsykologiskt perspektiv. Perspektivet bygger bland annat på två teoretiska ramverk som heter antisociala personlighetsmönster och kognitiv social inlärning (the General Personality and Cognitive Social Learning perspective, GPCSL). 116 Både inlärningsteorier och ett symboliskt interaktionistiskt perspektiv (bland annat) var i allra högsta grad viktiga i utformandet av GPCSL. 117 Inlärning sker genom att den unge själv prövar sig fram och blir förstärkt, den unge lär sig av konsekvenser. 118 Olika slags belöningar och bestraffningar/ risker (konsekvenser) påverkar inlärning och skapar sedan antingen fortsatta beteenden eller en förändring av beteenden. Kriminella attityder och beteenden kan således läras in genom att man blir förstärkt av dem, genom umgänge med likasinnade och genom olika slags belöningar. Sker förstärkningen över en längre tidsperiod, kan vissa kriminella beteenden till och med bli mer automatiska snarare än genomtänkta i stunden. 119 Inlärning sker också enligt GPCSL genom social inlärning. 120 I social inlärning lär sig den unge genom att observera andra individer, den unge observerar både positiva och negativa beteenden såväl som de reaktioner som beteendena får, därefter tar den unge efter det som denne blir motiverad till att ta efter. 121 Så individer lär sig helt enkelt både genom att pröva sig fram och få konsekvenser, 122 såväl som genom att observera andra individer, 123 enligt perspektivet GPCSL. Att enbart fokusera på operant betingning är meningslöst då teorin inte tar hänsyn till kognitioner, individer kan även lära sig genom att observera andra. Men att enbart fokusera på social inlärning är också utan mening, då individer även lär sig genom att pröva sig fram. 124 Generell symbolisk interaktionism 125 är också viktigt i GPCSL-perspektivet, då människor enligt generell symbolisk interaktionism beter sig i enlighet med deras kognitiva definitioner av situationen. Den unge uppfattar sig själv på ett visst sätt och tolkar även hur andra ser på den. Den här informationen bär den unge med sig in i en situation och anpassar sitt beteende därefter. Så den unges attityd och övertygelse, såväl som mellanmänskliga interaktioner är 116 se exempelvis Andrews & Bonta, 2010; Bonta & Andrews, 2007, s Salisbury, Skinner, 1953 ref. i Newburn, 2013; Akers, 2002 ref. i Walsh & Hemmens, se exempelvis Akers, 2002 ref. i Walsh & Hemmens, Salisbury, Bandura, 1977; Newburn, enligt exempelvis Akers, 2002 ref. i Walsh & Hemmens, Bandura, Newburn, enligt Mead, 1934 ref. i Gongaware & Dotter, 2005 HANDBOK SIG: RBM I 41

101 viktiga faktorer för hur den unge kommer att bete sig, enligt symbolisk interaktionism. 126 Generell symbolisk interaktionism anses som viktig i GPCSL bland annat för att differentiella associationer (varierande anknytningar) 127 anses vara en viktig teori. Sutherland hämtade flera grunder från symbolisk interaktionism (exempelvis vikten av sociala interaktioner av Mead, 1934), vid skapandet av differentiella associationer. 128 Teorin om differentiella associationer 129 ansågs som viktig då den innehåller två mycket viktiga riskfaktorer för ett kriminellt beteende: negativa (kriminella) relationer och negativa (kriminella) attityder. 130 Tre aspekter av Sutherlands differentiella associationer anses som viktiga i GPSCL. Differentiell (varierande) exponering är exempelvis viktigt. Det handlar om att alla har olika exponering för både positiva och negativa beteendemönster som sedan påverkar inlärningen. Vilka beteendemönster är det som observeras och vilka beteendemönster av det som observeras, är det som förstärks, alternativt får negativa konsekvenser? Inlärning genom primärgrupper är också viktigt. Inlärning sker främst genom de grupper av människor som står individerna nära, och framförallt om dessa relationer karaktäriseras av respekt, uppmärksamhet, ömsesidigt tycke och värme. Den tredje viktiga aspekten är att beslutet att begå brott slutligen kommer när de definitioner och attityder som stödjer ett kriminellt beteende är mer dominerande än definitioner och attityder som stöder ett konformt beteende och om individen inte har någon självkontroll. 131 Kortfattat: efter att en individ har lärt sig beteendemönster och definitioner från andra, som de har en bra relation till, kommer det kriminella beteendet bero på om individen har mer negativa attityder än prosociala attityder och individens självkontroll över dessa attityder. 132 De tre aspekterna av Sutherlands differentiella associationer har blivit testade och visar preliminära men positiva resultat i fängelsemiljöer och med övervakare, ökad exponering för positiva och prosociala mönster, definitioner och attityder i prosociala relationer med ömsesidig respekt och empati påverkar den intagne såväl som den under skyddstillsyn positivt, med minskat kriminellt tänkande och minskat återfall i brott Andrews & Bonta, 2010; Gongaware & Dotter, 2005; Heimer & Matsueda, 1997; Salisbury, Sutherland, 1939 ref. i Newburn, Gongaware & Dotter, 2005; Heimer & Matsueda, 1997; Hoffman, 2011; Salisbury, Sutherland, 1939 ref. i Newburn, Andrews & Bonta, Sutherland & Cressy, 1955 ref. i Newburn, Salisbury, Andrews, 1980 HANDBOK SIG: RBM I 42

102 Sutherlands teori (differentiella associationer) hade dock brister då den inte betonade vad som skilde olika personer åt i samma situation. Teorin beskriver inte varför vissa väljer kriminalitet medan andra inte gör det i samma situation. 134 Därför sammanvävdes differentiella associationer i GPCSL bland annat med behavioristiska teorier (som operant betingning 135 ) och andra sociala inlärningsteorier såsom social inlärning. 136 Likväl samanvändes differentiella associationer i GPCSL med teorier och forskning inom området kognitiv psykologi och kognitiv självreglering: vad tänker människor som begår brott (negativa attityder), såväl som hur tänker människor som begår brott (neutralisationer för kriminellt beteende). 137 I GPCSL sammanvävs även idéer om kognitiv beteendeterapi. 138 Se Bonta och Andrews (2010) sida 515 för fullständig lista på individer som genom sina teorier och sin forskning har influerat GPCSL-perspektivet. Hur kan man arbeta i insatser enligt teorierna bakom risk, behov och mottaglighet? Inom det bredare teoretiska GPCSL-ramverket finner vi också ett personlighetsmässigt, interpersonligt och samhällsförstärktperspektiv (PIC-R). PIC-R är lite mer av en specifik teori för de centrala mekanismerna bakom ett kriminellt beteende och hur man kan arbeta med dessa centrala mekanismer i insatser, baserat på de sammanvävda teorierna och forskningen i GPCSL-perspektivet. 139 Hur den unge ser på olika belöningar och risker i de olika teorierna i GPCSL är ett stort fokus i PIC-R. PIC-R har 13 principer, baserade på sammanvävningen av alla olika teorier i GPCSL. PIC-R inkorporerar bland annat idén om att riskfaktorer kan hittas på flera olika nivåer samtidigt: inom individen, exempelvis problematiska personlighetsdrag och negativa attityder/tankesätt såväl som hur dessa personlighetsdrag och attityder förstärker alternativt ökar riskerna med ett kriminellt beteende (personlighetsmässigt förstärkt). Riskfaktorer återfinns också i interaktion med andra exempelvis i negativa relationer och i negativa familjeförhållanden, såväl som hur dessa relationer förstärker alternativt ökar riskerna med ett kriminellt beteende (interpersonligt förstärkt). Det finns även riskfaktorer i den sociala strukturen och i kulturen exempelvis hur indirekta faktorer som den fysiska miljön och kulturen kan påverka beteenden beroende på om kriminalitet kan anses som gynnsamt eller ogynnsamt, genom olika slags risker och belöningsmöjligheter (samhällsförstärkt). 140 Kortfattat, utifrån de teorier som finns integrerade i GPCSL-perspektivet definieras i PIC-R flera viktiga riskfaktorer för kriminalitet som man bör ha i åtanke vid behandling. 134 Newburn, Akers, 2002 ref. i Walsh & Hemmens, Bandura, Bandura, Barbaranelli, Caprara & Pastorelli, 1996; Matza & Sykes, 1964 ref. i Newburn, 2013; Salisbury, Meichenbaum, Polaschek, Andrews & Bonta, 2010 HANDBOK SIG: RBM I 43

103 De skillnader som finns mellan olika individer och även inom en individ i olika situationer beror på variationer av belöningar och risker av ett visst beteende och skillnader i personliga karaktäristiska som kan vara permanenta (exempelvis hjärnskador) föränderliga (exempelvis mognad) och akuta (exempelvis alkoholpåverkan). I korthet påverkar biologi, psykologi och sociala sammanhang individens interaktion med den specifika situationen, genom individens avvägning av belöning och risk. 141 Potentiella kriminogena faktorer kan således belöna kriminellt beteende och göra prosocialt beteende mindre belönande, då sökandet efter belöningar och undvikandet av risker ligger till grund för inlärning. 142 För att kunna arbeta med individens alla risknivåer och riskfaktorer i insatserna behövs först en förståelse av vilka riskfaktorer som är kriminogena och vad som förstärker personens beteende. Likväl behövs kunskap om vilka brister som finns i de uppfattade riskerna för det kriminella beteendet, för att kunna föra in dessa uppfattade risker i insatserna. 143 För att få den här förståelsen behöver man först göra en systematisk bedömning av individens risk- och skyddsfaktorer. Sedan bör insatserna (enligt PIC-R) bygga på att öka det prosociala som den unge har i sin omgivning. Den unge måste uppleva det kriminella beteende som riskfullt, och prosocialt beteende måste ge samma nivå av belöningar som det kriminella beteendet tidigare gav, för att göra det prosociala alternativet mer attraktivt. 144 I alla nivåer av riskfaktorer (individnivå, familjenivå, skolnivå) finns både belönings- och riskstrukturer. Ett kriminellt beteende ger således många olika slags belöningar: i olika slags frekvens, kvalitet och magnitud såväl som ögonblicklig belöning och/eller regelbunden belöning. Likaså kan risker ha olika nivåer och ge många olika slags risker. Förstärkningarna för prosocialitet i insatserna bör således finnas i en variation av olika miljöer samtidigt, samtidigt som att riskerna med brott blir högre i olika miljöer. 145 Man bör således inte förvänta sig stora beteendeförändringar efter en insats om man bara bidrar med en liten belöning, på en nivå enligt skaparna av PIC-R. Därför rekommenderar skaparna av PIC-R att belöningar för prosocialitet bör finnas i en variation av olika miljöer samtidigt, såväl som att riskerna med kriminalitet samtidigt anses av den unge bli högre. 146 Det här förespråkar att insatserna bör vara intensiva, samordnade och genomföras på samma gång. 141 Andrews & Bonta, Salisbury, se exempelvis Andrews & Bonta, Andrews, Andrews & Bonta, Andrews 1982; Andrews & Bonta, 2010 HANDBOK SIG: RBM I 44

104 Vidare är relationen (enligt PIC-R) mellan den specifika individen och behandlaren viktig då man i relationer påverkas i högre grad av personer man har en god relation till, som man respekterar och som man känner sig respekterad (belönad) av. 147 Därför bör insatssituationerna kännetecknas av en öppen och empatisk kommunikation och ömsesidig respekt, för att främja lärande och för att skapa och upprätthålla motivation. Kortfattat bör man enligt PIC-R, arbeta med prosociala modeller, positiva förstärkningar för prosocialt beteende, kognitiv omstrukturering genom att utmana och ersätta negativa tankemönster med prosociala alternativ. Få den unge att lära sig att tänka konstruktivt före, under och efter situationer, att lära sig självkontroll och social problemlösning. Man bör också arbeta med att bygga upp ett positivt nätverk för den unge så att den kan få positiv förstärkning i flera olika miljöer samtidigt. 148 Styrkor och svagheter med GPCSL och PIC-R. Styrkor med GPCSL och PIC-R är att de ger en god grund till de riskfaktorerna som kan ligga bakom kriminalitet och de tar hänsyn till individuella skillnader, baserat på många olika teoretikers bidrag såväl som på forskning. PIC-R pekar även på vad man, enligt de olika sammanvävda teorierna, behöver arbeta med i insatser. På ett mycket systematiskt tillvägagångssätt sammanvävs de olika teorierna (exempelvis differentiella associationer, operant betingning och social inlärning) såväl som forskning inom flera olika områden (exempelvis kognitiv beteendeterapi och om de riskfaktorer som de olika teorierna nämnda ovan framhäver) till en förklaringsmodell. Sammanvävningen av olika teorier i GP- CSL är dock också en svaghet med GPCSL och PIC-R. Det är en mängd olika teorier som sammanvävs och tydliga förklaringar ges inte alltid till hur de olika teorierna kompletterar varandra, exempelvis beskrivs inte det symboliska perspektivets roll, utöver dess påverkan på differentiella associationer. Det kräver även tid att sätta sig in i hur GPCSL, PIC-R och risk, behov och mottaglighet relaterar till varandra. Denna kritik här även lyfts från andra håll. 149 Ännu en kritik är att andra riskfaktorer än de som lyfts i dessa teoretiska perspektiv kan vara viktiga för insatser. Exempelvis, anser förespråkare för vad som kan anses som den alternativa modellen till RBM, Good Lives Model, att de kriminogena riskfaktorerna man fokuserar på i RBM har en negativ och stämplande tongång. Detta menar man kan vara en risk i behandlingsarbetet. Man bör, enligt förespråkare för den alternativa modellen Good Lives Model, istället fokusera på mer positiva och stärkande faktorer som vänskap, kärleksfulla relationer, kreativa sysselsättningar, sexuell tillfreds- 147 Andrews & Bonta, Andrews & Bonta, se exempelvis Polaschek, 2012 HANDBOK SIG: RBM I 45

105 ställelse, en positiv självbild och en intellektuellt utmanande miljö i behandlingen. Tanken är att när dessa faktorer stärks så kommer också de negativa kriminogena faktorerna att minska. 150 Good Lives Model har beskrivits som ett positivt och styrko-baserat alternativ till RBM. 151 Men, Good Lives Model har också kritiserats för dess svaga teoretiska stöd 152 och är sålunda inget bra alternativ till RBM. Det finns även andra modeller att arbeta efter när det kommer till människor i risk för återfall i brott. Men, vi har valt att använda GPCSL, PIC-R och risk, behov och mottaglighet då dessa ger en god förklaring till varför individer begår brott baserat på många validerade teoretiska perspektiv såväl som på forskning. Vidare är fokus i dessa perspektiv inte bara på varför individer begår brott, utan även vad man bör fokusera på och hur man bör arbeta med dessa individer i olika insatser. Därför är GPCSL, PIC-R och RBM ett bra val för SIG. 150 Ward & Steward, 2003, s se exempelvis Ward & Birgden, 2004; Ward & Gannon, 2008; Ward, Melzer, & Yates, 2007; Ward, Yates & Willis, 2012; Ward & Willis, McMurran & Ward, 2004 HANDBOK SIG: RBM I 46

106 REFERENSER

107 Referenser Alexander, J. F., & Robbins, M. S. (2010). Functional family therapy. In Webster-Stratton, C. H., & Reid, J. M. Clinical Handbook of Assessing and Treating Conduct Problems in Youth. (pp ). New York, NY: Springer New York. doi: / _10 Andershed, H., & Andershed, A-K. (2010a). Risk-need assessment for youth with or at risk for conduct problems: Introducing the computerized assessment system ESTER. Procedia Social and Behavioral Sciences, 5, doi: /j.sbspro Andershed, H., Andershed, A. K., & Söderholm Carpelan, K. (2010b). Ungdomar som begår brott: vilka insatser fungerar?. Stockholm: Gothia. Andershed, A-K., & Andershed, H. (2015). Improving evidence-based social work practice with youths exhibiting conduct problems through structured assessment. European Journal of Social Work. Andrée Löfholm, C., Olsson, Y., Sundell, K., & Hansson, K. (2009). Multisystemisk terapi för ungdomar med allvarliga beteendeproblem. Resultat efter två år. Stockholm: Socialstyrelsen, Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete (IMS). Andrée Löfholm, C., Olsson, Y., Sundell K., & South, S. (2014). Utvärdering av Multisystemisk terapi för ungdomar med allvarliga beteendeproblem. Resultat efter fem år. Stockholm: Socialstyrelsen, Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete (IMS). Andrews, D. A. (1980). Some experimental investigations of the principles of differential association through deliberate manipulations of the structure of service systems. American Sociological Review, 45(3), Andrews, D. A., & Bonta, J. (2010). The Psychology of Criminal Conduct. New Providence: Routledge. Andrews, D. A., Bonta, J., & Wormith, J. S. (2011). The risk-need-responsivity (RNR) model. Does Adding the Good Lives Model Contribute to Effective Crime Prevention?. Criminal Justice and Behavior, 38(7), Andrews, D. A., & Dowden, C. (2006). Risk Principle of Case Classification in Correctional Treatment A Meta-Analytic Investigation. International Journal of Offender Therapy And Comparative Criminology, 50(1), Andrews, D. A., Zinger, I., Hoge, R. D., Bonta, J., Gendreau, P., & Cullen, F. T. (1990). Does correctional treatment work? a clinically relevant and psychologically informed meta analysis. Criminology, 28(3), Aos, S., Lee, S., Drake, E., Pennucci, A., Klima, T., Miller, M., Anderson, L.,Mayfield, J., & Burley, M. (2011). Return on Investment: Evidence- Based Options to Improve Statewide Outcomes (Document No A). Olympia: Washington State Institute for Public Policy. HANDBOK SIG: RBM I 48

108 Bandura, A. (1977). Social learning theory. Englewood Cliffs, N.J: Prentice Hall. Bandura, A., Barbaranelli, C., Caprara, G. V., & Pastorelli, C. (1996). Mechanisms of moral disengagement in the exercise of moral agency. Journal of personality and social psychology, 71(2), 364. Barnes, G. M., Hoffman, J. H., Welte, J. W., Farrell, M. P., & Dintcheff, B. A. (2006). Effects of parental monitoring and peer deviance on substance use and delinquency. Journal of Marriage and Family, 4(68), doi: /j x Barnoski, R. (2004). Outcome evaluation of Washington state s research based programs for juvenile offenders. Hämtat från: wa.gov/reportfile/852/wsipp_outcome-evaluation-of-washington-states-research-based-programs-for-juvenile-offenders_full-report.pdf Baumeister, R. F., Bushman, B. J., & Campbell, W. K. (2000). Self-esteem, narcissism, and aggression: Does violence result from low self-esteem or from threatened egotism? Current Directions in Psychological Science, 9(1), doi: / Baumeister, R. F., Campbell, J. D., Krueger, J. I., & Vohs, K. D. (2003). Does high self-esteem cause better performance, interpersonal success, happiness, or healthier lifestyles? Psychological Science, 14(3), s Bennett, K. J., Lipman, E. L., Brown, S., Racine, Y., Boyle, M. H., & Offord, D. R. (1999). Predicting conduct problems: Can high-risk children be identified in kindergarten and grade 1? Journal of Consulting and Clinical Psychology, 67(4), 470. doi: / x Bonta, J., & Andrews, D. A. (2007). Risk-need-responsivity model for offender assessment and rehabilitation. Rehabilitation, 6, Bonta, J., Law, M., & Hanson, K. (1998). The prediction of criminal and violent recidivism among mentally disordered offenders: A meta-analysis. Psychological Bulletin, 123, Bonta, J., Wallace-Capretta, S., & Rooney, J. (2000). A quasi-experimental evaluation of an intensive rehabilitation supervision program. Criminal Justice and Behavior, 27(3), Bor, W., McGee, T. R., & Fagan, A. A. (2004). Early risk factors for adolescent antisocial behavior: an Australian longitudinal study. Australian and New Zealand Journal of Psychiatry, 38(5), Borum, R., Bartel, P., & Forth, A. (2002). Manual for the Structured Assessment for Violence Risk in Youth (SAVRY), Consultation edition, Version 1. Tampa: University of South Florida. Bosk, C. L., Dixon-Woods, M., Goeschel, C. A., & Pronovost, P. J. (2009). Reality check for checklists. The Lancet, 374(9688), doi: / S (09) HANDBOK SIG: RBM I 49

109 Brottsförebyggande Rådet (2000). Strategiska brott. Vilka brott förutsäger en fortsatt brottskarriär? (BRÅ-rapport 2000:3). Hämtad från URL 2f / /2000_3_strategiska_brott.pdf Brottsförebyggande Rådet (2011). Strategiska brott bland unga på 00-talet. (BRÅ-rapport 2011:21). Retrieved from Brottsförebyggande Rådet (2012). Brottsutvecklingen i Sverige (BRÅ-rapport 2012:13). Retrieved from 2a a0d141d / /2012_13_Brottsutvecklingen_i_Sverige_2008_2011.pdf Caspi, A., Henry, B., McGee, R. O., Moffitt, T. E., & Silva, P. A. (1995). Temperamental origins of child and adolescent behavior problems: From age three to age fifteen. Child development, 66(1), Childs, K. K., Sullivan, C. J., & Gulledge, L. M. (2010). Delinquent behavior across adolescence: Investigating the shifting salience of key criminological predictors. Deviant Behavior, 32(1), Chorpita, B. F., Becker, K. D., Daleiden, E. L., & Hamilton, J. D. (2007). Understanding the common elements of evidence-based practice: Misconceptions and clinical examples. Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry, 46(5), Davis, M. R., & Ogloff, J. R. P. (2004). Advances in offender assessment and rehabilitation: Contributions of the risk-needs-responsivity approach. Psychology, Crime & Law, 10(3), doi: / Denno, D.W. (1990). Biology and Violence [Elektronisk resurs]: From Birth to Adulthood. Cambridge: Cambridge University Press. Dishion, T. J., Poulin, F., & Burraston, B. (2001). Peer Group Dynamics Associated with Iatrogenic Effect in Group Interventions with High Risk Young Adolescents. New directions for child and adolescent development, 2001(91), Dowden, C. (1998). A meta-analytic examination of the risk, need and responsivity principles and their importance within the rehabilitation debate. (Masteruppsats). Hämtad den 3 juni, 2015 från URL collectionscanada.gc.ca/obj/s4/f2/dsk2/tape15/pqdd_0003/mq36817.pdf Dowden, C., & Andrews, D. A. (1999a). What works in young offender treatment: A meta-analysis. In Forum on Corrections Research 11, Dowden, C., & Andrews, D. A. (1999b). What works for female offenders: A meta-analytic review. Crime & Delinquency, 45(4), HANDBOK SIG: RBM I 50

110 Dowden, C., & Andrews, D. A. (2003). Does family intervention work for delinquents? Results of a meta-analysis. Canadian Journal of Criminology and Criminal Justice/La Revue canadienne de criminologie et de justice pénale, 45(3), Dowden, C., Antonowicz, D., & Andrews, D. A. (2003). The effectiveness of relapse prevention with offenders: A meta-analysis. International Journal of Offender Therapy And Comparative Criminology, 47(5), Ds 2008:38. Nationell mobilisering mot den grova organiserade brottsligheten: överväganden och förslag. (2008). Stockholm: Justitiedepartementet, Regeringskansliet Dusenbury, Linda, Hansen, William D, Jackson-Newman, Julia, Pittman, Donna S, Wilson, Cicely V, Nelson-Simley, Kathleen, Ringwalt, Chris, Pankratz, Melinda & Gilles, Steven m. (2010). Coaching to enhance implementation in prevention. Health Education, 110(1), Elliot, D. S. (1994). Serious violent offenders: Onset, developmental course, and termination The American Society of Criminology 1993 presidential address. Criminology, 1(32), doi: /j tb01144.x Faggiano, F., Giannotta, F. & Allara, E., (2014). Strengthening prevention science to ensure effectiveness of intervention practice: setting up an international agenda. In Sloboda, Z., & Petras, H. (eds). Defining prevention science (s ). New York: Springer. Farrington, D. P. (1989). Early predictors of adolescent aggression and adult violence. Violence and victims, 4(2), Farrington, D. P., & Welsh, B. C. (2003). Family-based prevention of offending: A meta-analysis. Australian and New Zealand Journal of Criminology, 36(2), doi: /acri Farrington, D. P., & Welsh, B. C. (2007). Saving children from a life of crime: early risk factors and effective interventions. New York, New York: Oxford University Press. Fergusson, D. M., & Horwood L. J. (2003). Resilience to childhood adversity: Results of a 21-year study. In Luthar, S. S. (Ed.), Resilience and vulnerability: Adaptation in the context of childhood adversities (pp ). Cambridge University Press. Flasposher P., Duffy, J., Wandersman, A., Stillman, L., Maras M., (2008). Unpacking prevention capacity: an intersection of research-to-practice models and community-centered models. American Journal of Community Psychology, 41: Gongaware, T. B. and D. Dotter (2005). Developing the Criminal Self: Mead s Social Psychology and Sutherland s Differential Association. Sociological Spectrum. 25: HANDBOK SIG: RBM I 51

111 González Castro, F., Barrera, M., Jr., & Martinez, C., R., Jr. (2004). The Cultural Adaptation of Prevention Interventions: Resolving Tensions Between Fidelity and Fit. Prevention Science, 5, Grove, W. M., Zald, D. H., Lebow, B. S., Snitz, B. E., & Nelson, C. (2000). Clinical versus mechanical prediction: A meta-analysis. Psychological Assessment, 12, Hales, B. M., & Pronovost, P. J. (2006). The Checklist - a tool for error management and performance improvement. Journal of Critical Care, 21(3), doi: /j.jcrc Hales, B., Terblanche, M., Fowler, R., & Sibbald, W. (2008). Development of medical checklists for improved quality of patient care. International Journal for Quality in Health Care, 20(1), doi: /intqhc/mzm062 Hanson, R. K., & Bussière, M. T. (1998). Predicting relapse: A meta-analysis of sexual offender recidivism studies. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 66(2), doi: / x Haynes, A. B., Weiser, T. G., Berry, W.R., Lipsitz, S.R., Breizat, A-H.S., Dellinger, P.E., Herbosa, T., Joseph, S., Kibatala, P. L., Lapitan, M.C.M., Merry, A. F., Moorthy, K., Reznick, R. K., Taylor, B., & Gawande, A. (2009). A Surgical Safety Checklist to reduce morbidity and mortality in a Global Population. New England Journal of Medicine, 360(5), doi: /NEJMsa Hawkins, J. D., Herrenkohl, T., Farrington, D. P., Brewer, D., Catalano, R. F., & Harachi, W. (1998). A review of predictors of youth violence. In Loeber, R., & Farrington, D. P., (Eds.), Serious & Violent Juvenile Offenders. Risk Factors and Successful Interventions (pp ). Thousand Oaks: SAGE Publications, Inc. Heimer, K., & Matsueda, R.L (1997). A symbolic interactionist theory of motivation and deviance: Interpreting psychological research. In D. W. Osgood, J. McCord (eds.) Motivation and Delinquency (s ). Nebraska: Univeristy of Nebraska Press. Henggeler, S. W., & Sheidow, A. J. (2012). Empirically supported family-based treatments for conduct disorder and delinquency in adolescents. Journal of Marital and Family Therapy, 38(1), doi: /j x Herrenkohl, T. I., Maguin, E., Hill, K. G., Hawkins, J. D., Abbott, R. D., & Catalano, R. F. (2000). Developmental risk factors for youth violence. Journal of Adolescent Health, 26(3), Hoffmann, J. P. (2011). Delinquency theories: Appraisals and applications. Taylor & Francis.Formulärets nederkant Holmqvist, R., Hill, T., & Lang, A. (2005). Ger ART bättre behandlingseffekter. Utvärdering av metoder på tre ungdomshem. Stockholm: Statens institutionsstyrelse. HANDBOK SIG: RBM I 52

112 Jessor, R., Van Den Bos, J., Vanderryn, J., Costa, F. M., & Turbin, M. S. (1995). Protective factors in adolescent problem behavior: Moderator effects and developmental change. Developmental Psychology 6(31), doi: / Kaunitz, C., & Strandberg, A. (2009). Aggression Replacement Training (ART) i Sverige evidensbaserad socialtjänst i praktiken. Socionomens forskningssupplement, 6, Krohn, M. D., Thornberry, T. P., Rivera, C., & Le Blanc, M. (2001). Later delinquency careers of very young offenders. I R. Loeber, & DP Farrington (Red.), Child Delinquents (s ). Latimer, J. (2001). A meta-analytic examination of youth delinquency, family treatment, and recidivism. Canadian Journal of Criminology/Revue Canadienne De Criminologie, 43(2), Lay, B., Ihle, W., Esser, G., & Schmidt, M. H. (2005). Juvenile-episodic, continued or adult-onset delinquency? Risk conditions analyzed in a cohort of children followed up to the age of 25 years. European Journal of Criminology, 2(1), doi: / Lipsey, M. W. (1989, November). The efficacy of intervention for juvenile delinquency: Results from 400 studies. In 41st annual meeting of the American Society of Criminology, Reno, NV. Lipsey, M. W. (2009). The primary factors that characterize effective interventions with juvenile offenders: A meta-analytic overview. Victims and offenders, 4(2), Lipsey, M. W., & Derzon, J. H. (1998). Predictors of violent or serious delinquency in adolescence and early adulthood: a synthesis of longitudinal research. I D.P. Farrington & R. Loeber (Red.), Serious and Violent Juvenile Offenders: Risk Factors and Successful Interventions (s ). Thousand Oaks: Sage Publications, Inc. Loeber, R. (1990). Development and risk factors of juvenile antisocial behavior and delinquency. Clinical Psychology Review, 10(1), Loeber, R., Farrington, D. P., Stouthamer-Loeber, M., Moffitt, T. E., Caspi, A., & Lynam, D. (2001). Male mental health problems, psychopathy, and personality traits: Key findings from the first 14 years of the Pittsburgh Youth Study. Clinical Child and Family Psychology Review, 4(4), Martz, W. (2010). Validating an evaluation checklist using a mixed method design. Evaluation and Program Planning, 33(3), doi: /j. evalprogplan McGloin, J. M., Pratt, T. C., & Maahs, J. (2004). Rethinking the IQ-delinquency relationship:a longitudinal analysis of multiple theoretical models. Justice Quarterly, 21(3),

113 McMurran, M., & Ward, T. (2004). Motivating offenders to change in therapy: An organizing framework. Legal and Criminological Psychology, 9, 295. Meichenbaum, D. (1977). Cognitive-behavior modification: An integrative approach. New York: Plenum Press. Moffitt (2007). A review of research on the taxonomy of life-course persistent versus adolescence limited antisocial behavior. In Flannery, D. J., Vazsonyi, A. T., & Waldman, I. D. (Eds.). The Cambridge handbook of violent behavior and aggression. Cambridge, UK: Cambridge University Press. Mossman, D. (1994). Assessing predictions of violence: Being accurate about accuracy. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 62(4), doi: / x Newburn, T. (2013). Criminology. London: Routledge. O Donnel, J., Hawkins, J. D., Abbott, R. D. (1995). Predicting serious delinquency and substance use among aggressive boys. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 4(63), doi: / X Owens, E. B., & Shaw, D. S. (2003). Predicting growth curves of exter nalizing behavior across the preschool years. Journal of Abnormal Child Psychology, 31(6), Patterson, G. R., Forgatch, M. S., Yoerger, K. L., & Stoolmiller, M. (1998). Variables that initiate and maintain an early-onset trajectory for juvenile offending. Development and Psychopathology, 10(03), Pardini, D. A., Loeber, R., Farrington, D. P., & Stouthamer-Loeber, M. (2012). Identifying direct protective factors for nonviolence. American Journal of Preventive Medicine, 2(43), Petrosino, A., Turpin-Petrosino, C., & Buehler, J. (2002). Scared straight and other juvenile awareness programs for preventing juvenile delinquency. The Cochrane Database of Systematic Reviews, 2. Art. No. CD Polaschek, D. L. (2012). An appraisal of the risk need responsivity (RNR) model of offender rehabilitation and its application in correctional treatment. Legal and Criminological Psychology, 17(1), Polisen (2012a). Sociala insatsgrupper. Redovisning av regeringsuppdrag. Hämtad 21 maj, 2015 från URL: och%20intrapolis/rapporter-utredningar/01%20polisen%20nationellt/ Ovriga%20rapporter-utredningar/Sociala_insatsgrupper_%20Redovisning_121101_.pdf Polisen (2012b). Regeringsuppdrag. Projektet sociala insatsgrupper. Hämtad 2 juni, 2015 från URL: rapporter-utredningar/sociala%20insatsgrupper/folder%20om%20sociala%20insatsgrupper.pdf HANDBOK SIG: RBM I 54

114 Polisen (2014a). Nationella riktlinjer. Polisens arbete i sociala insatsgrupper Hämtad 21 maj, 2015 från URL: nationella%20riktlinjer.pdf Polisen (2014b). Sociala insatsgrupper. Slutredovisning av regeringsuppdrag Hämtad 21 maj, 2015 från URL: och%20intrapolis/rapporter-utredningar/01%20polisen%20nationellt/ Ovriga%20rapporter-utredningar/Sociala%20insatsgrupper/Sociala_insatsgruppen_slutredovis_webb.pdf Polisen (2014c). Gemensam viljeförklaring. Samverkan som ger framtidshopp. Hämtad 21 maj, 2015 från URL: Polisen (2014d). Sociala Insatsgrupper Vad Är Det? Hämtad 21 maj, 2015 från URL: Poulin, F., Dishion, T. J., & Burraston, B. (2001). 3-year iatrogenic effects associated with aggregating high-risk adolescents in cognitive-behavioral preventive interventions. Applied developmental science, 5(4), Rehnvall & Strand (2014). Professionellas uppfattning om användbarheten av en checklista (Check: IRK) för initial riskbedömning av riskfaktorer för kriminalitet (Kandidatuppsats). Tillgänglig på databasen DiVA. Salisbury, E. J. (2013). Social learning and crime in Cullen, F. T., & Wilcox, P. (Eds.). The Oxford Handbook of Criminological Theory. Oxford University Press, page 115. SBU (2010). Program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn. En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU). SBU-rapport nr 202. ISBN Sibbald, M., de Bruin, A. B. H., & van Merrienboer, J. J.G. (2013). Checklists improve experts diagnostic decisions. Medical Education, 47(3), doi: /medu Sidebottom, A., Tilley, N., & Eck, J. (2012). Towards Checklists to Reduce Common Sources of Problem-Solving Failure. Policing: A Journal of Policy and Practice, 6(2), doi: /police/par054 Socialstyrelsen (2012). Samverkan i sociala insatsgrupper vägledning för lokalt arbete i syfte att motverka en kriminell livsstil bland unga. Hämtad 4 juni, 2015 från URL Attachments/18891/ pdf Socialstyrelsen (2013). Barns behov i centrum. Grundbok BBIC. Hämtad 23 juni, 2015 från URL HANDBOK SIG: RBM I 55

115 SOU 2010:15. Kriminella grupperingar: motverka rekrytering och underlätta avhopp: betänkande. Stockholm: Fritzes. Stattin, H. & Magnusson, D. (1991). Stability and change in criminal behavior up to age 30. British Journal of Criminology 31(4), Stewart, C., & Ward, T. (2003). Criminogenic needs and human needs: A theoretical model. Psychology, Crime & Law, 9(2), doi: / Walker, A., Reshamwalla, S., & Wilson, I. H. (2012). Surgical safety checklists: do they improve outcomes? British Journal of Anaesthesia, 109(1), doi: /bja/aes175 Walters, G. D., & DeLisi, M. (2013). Antisocial cognition and crime continuity: Cognitive mediation of the past crime-future crime relationship. Journal of Criminal Justice, 41(2), doi: /j. jcrimjus Walsh, A., & Hemmens, C. (2011). Introduction to criminology: A text/ reader. Thousand Oaks, California: SAGE. Ward, T., & Birgden, A. (2007). Human rights and correctional clinical practice. Aggression and Violent Behavior, 12(6), doi: /j. avb Ward, T., Melser, J., & Yates, P. M. (2007). Reconstructing the Risk Need Responsivity model: A theoretical elaboration and evaluation. Aggression and Violent Behavior, 12(2), doi: /j.avb Ward, T., Yates, P. M., & Willis, G. M. (2012).The good lives model and the risk-need-responsivity model: A critical response to Andrews, Bonta, and Wormith (2011). Criminal Justice and Behavior, 39, Weiser, T. G., & Berry, W. R. (2013). Review article: Perioperative checklist methodologies. Canadian journal of anaesthesia, 60(2), doi: /s x Werner, E. E. (1989). High-risk children in young adulthood: a longitudinal study from birth to 32 years. American Journal of Orthopsychiatry, 59(1), 72. White, J. L., Moffitt, T. E., Earls, F., Robins, L., & Silva, P. A. (1990). How early can we tell?: Predictors of childhood conduct disorder and adolescent delinquency. Criminology, 28(4), Wilson, D., MacKenzie, D., & Mitchell, F. N. (2008). Effects of Correctional Boot Camps on Offending: A Systematic Review. Campbell Systematic Reviews, 1(6). Hämtad 30 juni, 2015 från URL: url?sa=t&rct=j&q=&esrc=s&source=web&cd=1&ved=0ccaqfja- A&url=http%3A%2F%2Fwww.campbellcollaboration.org%2Flib%2F- download%2f3%2f&ei=iwasvcidpipiywot0iwwdw&usg=afqjc- NEi_MnjNA7hDlbuCdp5UZpX--EiIA&bvm=bv ,d.bGQ HANDBOK SIG: RBM I 56

116 Wollter, F., Kassman, A., & Oscarsson, L. (2013). Utvärdering av sociala insatsgrupper. Individinriktad samverkan kring unga i riskzonen. (Rikspolisstyrelsens utvärderingsfunktion). Ersta Sköndal högskola. Wong, T. M. L., Loeber, R., Slotboom, A-M., Bijlevald, C. C. J. H., Hipwell, A. E., Stepp, S. D., & Koot, H. M. (2012). Sex and age differences in the risk threshold for delinquency. Journal of Abnormal Child Psychology, 4(41), doi: /s Wormith, J. S., & Olver, M. E. (2002). Offender treatment attrition and its relationship with risk, responsivity, and recidivism. Criminal Justice and Behavior, 29(4), HANDBOK SIG: RBM I 57

117 SLUTRAPPORT FÖR SOCIALA INSATSGRUPPER FÖRSLAG FÖR EN ÖREBROMODELL Johanna Winberg Samordnare UPPD RAGET 1

118 var Örebro kommun, stadsdelen Vivalla med i pilotprojektet för Sociala Insatsgrupper (SIG). Efter pilottiden utvärderades satsningen och ett antal frågeställningar lyftes i syfte att ta fram ett förslag för fortsatt SIG-arbete anpassat för Örebro kommun. Beslutet togs att anställa en samordnare, för att hålla samman insatserna och vara tillgänglig för ungdomen utan ansvar för behandling eller myndighetsutövning samt vara en kontakt mellan berörda myndigheter. Uppdraget bestod i att efter två år redovisa: 1. Är definitionen av Örebro SIG korrekt ungdomar i ålder år som är i riskzonen för att utveckla kriminalitet och som löper risk att rekryteras till kriminella nätverk? 2. Hur många ungdomar bedöms vara aktuella att ingå i SIG? (Aktuell statistik från de bägge myndigheterna). 3. Beräknad arbetsinsats från respektive myndighet var och en för sig och tillsammans? 4. Hur ska Örebro SIG-organisationen se ut? 5. Hur ska arbetet bedrivas och med vilket innehåll? 6. Behövs omfördelning av resurser från varje myndighet för att utföra det operativa SIG arbetet? 7. Är bedömningsinstrumenten SAVRY 1 och ESTER 2 tillämpliga och har vi personal som kan utreda enligt dessa? 8. Hur säkerhetsställer vi eventuella utbildningsbehov? Samarbete med Örebro Universitet Utöver uppdraget har Örebro kommun inom ramen för Sociala Insatsgrupper samarbetat med Örebro Universitet, Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete och Professor Henrik Andershed med medarbetare. Samarbetet med Universitetet har bestått av att utveckla och dokumentera/manualisera en forskningsunderbyggd arbetsmodell för Sociala insatsgrupper. Målet har varit att få fram en så konkret beskrivning som möjligt som gör det applicerbart för andra kommuner samt möjligt att utvärdera. Våren 2014 beviljades Örebro universitet pengar från Brottsförebyggande rådet (BRÅ) för att kunna arbeta fram en handbok som beräknas vara färdig i början av Den framarbetade modellen/handboken kommer vara stödd i forskning gällande risk, behov och mottaglighet vilket kommer refereras till som SIG: RBM framöver i rapporten. För en mer utförlig rapport om arbetssättet och de enligt forskning påvisbara fördelarna med arbete efter principerna för Riks, Behov och Mottaglighet, se Evidensbaserade och Strukturerade Riktlinjer för Sociala Insatsgrupper: Risk, Behov, Mottaglighet (Doyle, 2015). Samverkan med Örebro universitet har bestått av att skapa struktur och ge arbetet en evidensbas genom att fokusera på de evidensbaserade principerna om risk, behov och mottaglighet. Detta gjordes genom att under projekttiden använda sig av två checklistor och utvärdera om dessa är användbara för arbetet i SIG. Från universitetet utbildades ett antal poliser och socialarbetare i användningen av de två checklistorna, under projektets gång utbildades fler poliser i användandet av checklistorna. En kort checklista, Initial checklista för Risk för Kriminalitet, Check: IRK (Andershed, 2013) se även bilaga 1. Syftet är att utgå från de 8 starkaste forskningsbaserade riskfaktorerna för kriminalitet hos en individ och på så sätt kunna göra en initial bedömning av dennes risk för fortsatt kriminalitet, som stöd inför beslut om insatser bör erbjudas individen/familjen. Dessa används av upptäckare i första ledet såsom polis, skola, fältassistenter och utredare på socialkontoret. 1 Structured Assessment of Violence Risk in Youth 2 Evidensbaserad strukturerad Bedömning av Risk och Skyddsfaktorer 2

119 Ytterligare en checklista introducerades för prövning under projekttiden. Risk-, Behov- och Mottaglighetsprinciperna Check: RBMK hos ungdomar och vuxna som uppvisar Kriminellt beteende (Andershed, 2013) se även bilaga 2. Denna har som syfte att göra insatser mer effektiva genom att man med hjälp av checklistan följer de drivande, insatser och de kriminogena faktorerna utifrån de evidensbaserade principerna om Risk, Behov och Mottaglighet, i arbetet med en individ. Denna avstämning görs av samordnare i ärendet. SAMMANFATTNING Definitionen av målgruppen för SIG: RBM är reviderad och lyder: Unga personer (13-20 år) som uppvisar hög risk för ett långvarigt kriminellt beteende och därtill ett betydande behov av samverkan mellan olika myndigheter. En sammantagen bild av polis och socialkontoret ger att det i kommunen uppskattningsvis finns runt ett 50 tal personer i målgrupp och 30 av dem är i pågående utredningar hos polis och socialkontor. 20 ungdomar i utanförskap kostar under sin uppväxt ca 34 mnkr mer jämfört med normalkostnaden för en ungdom som är kronor per år, 1,8 mnkr för hela uppväxten. Utanförskap stärker sig självt och en ackumulativa effekt gör att kostnader och produktionsförlust för individer i utanförskap på lång sikt är extremt kostsamma. För 20 personer i fortsatt utanförskap i vuxenlivet kan den totala prislappen bli upp till 250 mnkr. Sammantaget ger en satsning på unga i riskzon en social investering som utöver minskandet av mänskligt lidande även står för en avsevärd ekonomisk vinning. Ett fortsatt arbete med SIG: RBM förutsätter ett antal nya tjänster. Efter redovisning av de funktioner som behöver finnas för ett fungerande arbete efter modellen föreslås att det tillsätts en person med ansvar för samverkan och kompetensökning inom och mellan myndigheter. Utöver ett antal samordnare med ett mer fokuserat arbete i individärendena, med ansvar för kartläggning och insatssamordning. Arbetet med SIG: RBM utförs under ansvar av Socialtjänsten enligt modellen redovisad under delen ARBETSMODELL och tydliggörs på bilaga 3 och 4. Arbetsmodellen är reviderad sedan projektförslaget från 2013 och bytt namn till SIG: RBM. Modellen består av en ärendeingång med tydligt fokus på kartläggning och strukturerad riskbedömning samt en arbetsgång för samordning. Modellen utgår helt från principerna för Risk Behov och Mottaglighet från initial upptäckt till utvärdering. För arbetet med SIG: RBM har bedömningsinstrumentet SAVRY visat sig tillämpligt och har använts med framgång. Även bedömningsinstrumentet ESTER anses vara tillämpligt, även om det inte prövats i praktiken under projekttiden. Utöver de strukturerade bedömningsinstrumenten anses den Initiala Checklistan för Kriminalitet (Check: IRK) vara tillämplig och en framgångsfaktor. Checklistan för uppföljning Check: RBMK har inte använts i den utsträckningen att det går att utvärdera. Det bedöms finnas ett behov för strukturerad uppföljning av insatser och det kan därför framöver det i arbetsmodellen komma att användas en strukturerad checklista utöver uppföljning av åtgärdsplanen. Att använda sig av Check: IRK följt av en strukturerad bedömning (ex SAVRY) och sedan följa upp de drivande, kriminogena faktorerna med en checklista bedöms i projektet som användbart och framgångsrikt i ärendena. Det finns framtida utbildningsbehov. För Socialtjänstens del behövs ökad kompetens inom Risk och Skyddsfaktorer, i Check: IRK och information om SAVRY. Vidare behövs utbildning i SAVRY för de som 3

120 arbetar med samordning inom SIG: RBM. Ytterligare är utbildning inom områdena; ungdomskriminalitet, funktionsnedsättning, psykisk ohälsa, risk och skyddsfaktorer och behandling som berör målgruppen är nödvändig. Detta förbättra arbetet med målgruppen och skapar förbättrad samsyn mellan och inom myndigheter. Förutom polis och socialtjänst bör kompetenshöjning erbjudas samverkans partners som skola, BUP, habilitering m.fl. För att möjliggöra för detta föreslås att det möjliggörs för att ett arbete med kompetenshöjande verksamheten läggs inom organisationen för SIG: RBM. Detta möjliggör även riktade utbildningssatsningar mot exempelvis: behandlare, polis, utredare, skola. Det finns vidare utvecklingsbehov som bland annat innefattar mer arbete för gruppen flickor, placerade ungdomar samt möjligheten till att arbete med RBM för uppföljning och att hitta ett sätt för utvärdering på längre sikt. Vidare finns utvecklingsmöjligheter för mer effektivare behandlingsalternativ för målgruppen gällande kriminella attityder, familjebehandling och utökad samarbete med andra myndigheter som erbjuder behandling inom psykisk hälsa och habilitering. FRAMGÅNGSFAKTORER För en mer djupgående genomgång av framgångsfaktorer och utvecklingsområden, se Delrapporten för SIG Örebro, För ytterligare kunskap och forskningsstödet för arbete i enlighet med principerna för Risk Behov och Mottaglighet se Doyle (2015). Sammantaget uppvisar arbetet i SIG följande framgångsfaktorer: 1. Sammantaget har framgången varit att arbetet riktas mot rätt målgrupp. De ungdomar med hög risk för återfall i brott och utvecklandet av livsstilskriminalitet som har ett behov flertalet insatser som kräver att myndigheter samverkar på individnivå. 2. Användandet av strukturerade bedömningsinstrument. Ett strukturerat bedömningsinstrument ger hjälp i att identifiera rätt målgrupp; Ungdomar i Högrisk för återfall i kriminalitet och utvecklandet av långvarig kriminalitet. Ytterligare ger en strukturerad bedömning möjlighet att utforma och matcha insatser för ungdomar i målgruppen. Det gav ett tydligt arbetssätt, en gemensam förståelse för alla inblandade och är ett bra underlag i att arbeta efter Risk, Behov och Mottaglighetsprincipen. 3. Att arbetet från start till avslut följer principerna om Risk, Behov och Mottaglighet. I identifieringsprocess, i kartläggningsdelen samt genomförande och uppföljningsdelen. 4. Check: IRK, Checklista för socialtjänst och polis att initialt identifiera ungdomar i risk för kriminalitet, har gett en samsyn på riskfaktorer, ett tydligt riktning för att identifiera målgrupp och ett möjlighet till bättre orosanmälningar och uppföljning. 5. Ett tydligt genomgående arbete med evidensbaserad praktik genom att följa principerna om Risk Behov och Mottaglighet, som forskningen visar vara mest effektivt i arbetet med målgruppen. 6. Fördjupad kompetens kring de olika delarna om och runt ungdomskriminalitet. Kunskap och förståelse för hur risk och skydd samverkar till komplexa problembilder, med ökad kunskap om vanliga kognitiva funktionshinder, psykiska diagnoser, sociala omständigheter som påverkar risken för att hamna i kriminalitet. Även en ökad kunskap om brott, ungdomskriminalitet och 4

121 rättsväsendet har varit en framgångsfaktor för ett bättre arbete för målgruppen. Därtill finns till viss del ökad kunskap om effektiva insatser, om samverkan. 7. Att insatserna matchas efter individens behov och i enlighet med individen och familjens förmåga. Att insatserna ges intensivt och på många områden samtidigt har visat på en positiv utveckling hos individerna, kriminaliteten har kraftigt minskat eller helt försvunnit i alla ärenden. Möjligheten till SIG: RBM har gjort att socialtjänsten kunnat undvika två placeringar under projekttiden. 8. Samordnarens möjlighet till flexibilitet och praktiskt stöd till ungdomen. Detta inger förtroende och upprätthåller motivation hos ungdomen. En neutral relation till ungdom och familj, utan det hela ansvaret för behandling och eller myndighetsutövning möjliggör för samordnaren att hålla ett helhetsperspektiv på arbetet och föra det framåt med fokus på principerna om RBM. 9. En tydlig ansvarsfördelning av insatser med regelbunden uppföljning upplevs ge mer effektiva insatser och ett bra samarbete mellan olika insatsparter. REDOVISNING AV PROJEKTET OCH FÖRSLAG FÖR FRAMTIDEN MÅLGRUPP Målgruppen för sociala insatsgrupper är i SIG: RBM unga personer (13-20 år) som uppvisar hög risk för ett långvarigt kriminellt beteende och därtill ett betydande behov av samverkan mellan olika myndigheter. Målgruppsdefinitionen skiljer sig från ursprungs SIG genom att tydliggöra att det rör sig om HÖGRISK (för återfall i våldsbrott och annan allvarlig kriminalitet) gruppen som identifieras med ett strukturerat bedömningsinstrument och att ungdomen har behov av samverkan utifrån att flera riskfaktorer i olika kontexter konstaterats. RESULTAT Under perioden har samordnaren gjort fem SAVRY bedömningar. Utöver detta har en SAVRY bedömning från Statens institutionsstyrelse (SiS) används i SIG arbetet. Av dessa har fyra ungdomar arbetats med enligt SIG: RBM modellen. I ett fall ersatte insatser i SIG: RBM en SIS placering, ett annat fall erbjöds SIG istället för en HVB placering. I två av fallen har ungdomens riskfaktorer i hemmiljö och familj gjort det omöjligt att arbeta med ungdom på hemmaplan och de har varit placerade under en tid av SIG arbete. Ett ärende avslutade socialkontoret SIG arbetet i och med att de tillsatte extern insats. Ett ärende avslutades med färdigställd åtgärdsplan. Två ärenden är pågående, ett ärende avslutades då ungdomen fyllde 21 år. I september 2015 gör polismyndigheten en genomgång av de fyra ärenden som är eller genomgått och avslutat SIG: RBM. Genomgången gäller både misstankar om brott och domar för brott som ungdomen begått. Alla fyra visar på en markant minskning i brott och av de avslutade som tillsammans har över 40 punkter i registret har endast två fall av narkotika brott återfunnits efter avslutad SIG: RBM insats. Sammanfattningsvis har alla fyra ungdomar där tre haft över 20 punkter i registret kraftigt minskat till något enstaka brott alternativt lagt av kriminaliteten helt under och efter SIG: RBM. 5

122 Utöver de ungdomar som tagits med i SIG: RBM har tre SAVRY bedömningar gjorts på uppdrag av Socialkontoret. Dessa har inte tagits upp i SIG: RBM då de bedömdes att ha låg risk för återfall i brott, eller för ensidig problematik och därför inte i samordningsbehov. Två av ärendena föreslagna för SIG: RBM har socialkontoret tackat nej till, då de velat pröva andra insatser. Båda fallen är fortsatta ärenden hos polis och socialkontor. Fler ungdomar har föreslagits för SIG: RBM via Check: IRK och från Socialkontoret, dessa har inte kunnat bedömas med en SAVRY på grund av resursbrist inom projektet, även om bedömningen från gruppledare och samordnare visat att de befinner sig i målgruppen. KOSTNADER/EKONOMISKA VINSTER UNDER PROJEKTET, KORTSIKTIGA VINSTER I en del fall kan SIG insatser på hemmaplan ersätta en placering inom SiS. Detta med samordnade intensiva multimodala insatser på hemmaplan vilket kräver en tydlig kartläggning av ungdomens behov och ett nära samarbete med föräldrastöd, nära kontakt och behandling med ungdom, skola och fritid. I andra fall kan SIG vara en bra hemsluss för de ungdomar som är placerade utifrån kriminalitet på SiS eller annat hem för vård och boende (HVB), detta garanterar en eftervård som genom att tillsammans med riskreducering aktivt arbetar med stärkandet av skyddsfaktorer minskar risken att ungdomen faller tillbaka i gamla vanor väl på hemmaplan. Detta kan jämföras av ett fall där ungdomen utifrån gjord SAVRY blev bedömd som en hög- medelrisk ungdom men inte erbjöds en multimodal insatsbild i hemslussningen. Ungdomen ansågs ha gjort en stor förändring på HVB placering och ansågs kunna hantera eftervård och arbete med de saknade skyddsfaktorerna med eget engagemang utan stöd. Ett år senare är ungdomen aktuell för intensiva insatser av socialtjänsten igen, skyddsfaktorerna i ungdomens bild saknas fortfarande och tidigare riskfaktorer har uppkommit på nytt. I vissa fall behövs en placering, ett påbörjat SIG arbete med kartläggning av behov är då behjälplig med att matcha rätt behandling under placering och i samarbete med institutionen arbeta för att ungdomen kommer hem på bästa sätt. KOSTNAD FÖR UTANFÖRSKAP BRÅ (2013) har påvisat att majoriteten av alla ungdomar i ålder år under en period har ett normbrytande beteende. Det är dock en liten grupp som står för återkommande brottslighet och det är den grupp som sedan står för en stor majoritet av grova brotten i vuxen ålder. Dessa har olika riskfaktorer gemensamt (BRÅ, 2011). Gemensamma nämnare är utanförskap med bland annat brister i skolgång, psykisk ohälsa och tidig debut i kriminalitet. I Örebro finns runt 6000 ungdomar i ålder år (SCB) Det ger runt 180 individer i riskzon för återkommande brottslighet. På senare år har forskare börjat undersöka vad kriminalitet kostar samhället. Resultaten visar att utanförskap och kriminalitet kostar, både i form av individuellt mänskligt lidande och för samhällsekonomin. Kostnaderna kan fördela sig på flera aktörer i form av rättegångskostnader, socialbidrag, arbetslöshetsersättning, sjukvårdskostnader och missbruksvård. Nationalekonomerna Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog och har skrivit rapporten "Det är bättre att stämma i bäcken än i ån" (2008). I rapporten har de båda forskarna tagit fram ekonomiska mått på vad ett utanförskap kostar. I ett räkneexempel visar författarna på vad kostnaderna kan bli för tjugo ungdomar i riskzonen såvida inga preventiva åtgärder vidtas. Totalt beräknas % av alla barn ligga i riskzon för utanförskap där alla inte nödvändigtvis blir livsstilskriminella, men de med hög risk för kriminalitet finns i utanförskap. 6

123 Rapportförfattarna räknar på att tjugo ungdomar i utanförskap konsumerar under sin uppväxt ca 34 mnkr mer av samhällsresurserna än det vi kan kalla normalungdomen som vanligen uppskattas kosta samhället ca 1,8 mnkr eller ungefär kr på årsbasis. Kostnader och produktionsförlusten ger att i ett långsiktiga perspektiv är dessa individer extremt kostsamma, prislappen för ett utanförskap från 20-årsåldern till pensioneringen vid 65 års ålder blir omkring 12,5 miljoner kronor per person. Prislappen för ett utanförskap för 20 personer uppgår till 250 miljoner kronor. Kostnaden växer med en förskräckande hastighet i takt med att de ungas utanförskap befästs. Man skulle kunna tala om en sorts marginaliseringsacceleration. Utanförskap förstärker utanförskap och det blir en längre väg tillbaka ju längre en person varit i utanförskap, dvs. fler insatser behövs. Om vi inte gör något och vänder utvecklingen blir prislappen för den sannolika framtida marginaliseringen för de tjugo utsatta ungdomarna 250 mnkr. Dessa sammanlagda kostnader kan jämföras med de ca 2 mnkr som satsas på att stödja dem på en väg tillbaka till samhällsgemenskap och normalitet (Lundmark Nilsson & Nilsson, 2012). Även om insatserna för gruppen i högrisk för livsstilskriminalitet bör ges multimodalt, intensivt och kan komma att utgöra en betydande kostnad ger alternativet ett utanförskap och marginalisering som kostar samhället enorma summor, både som utgifter för landsting, arbetsförmedling, kommun och kriminalvård samtidigt som att personer i utanförskap inte bidrar med produktionsintäkter. En gängkriminell person som lever i en kriminellmiljö i 15 år kostar samhället runt 23 Mkr (Lundmark Nilsson & Nilsson, 2012). Sammantaget är en satsning på unga i riskzonen en social investering utöver att man minskar mänskligt lidande både för förövare och utsatta brottsoffer en ekonomisk vinning för samhället. Rapportförfattarna skriver att i ett sådant "socialt investeringsprojekt räcker det med att lyckas till 1,5 procent för att projektet ska anses vara samhällsekonomiskt lönsamt" (Nilsson, I & Wadeskog, A 2008). För att hjälpa en människa i utanförskap krävs enligt Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog (2008) tre saker. Beslut och modell för strukturell och långsiktig samverkan, ett gränsöverskridande arbete mellan berörda aktörer och myndigheter med en helhetssyn för mest effektiv resursanvändning samt ett tydligt riktat arbete med att få individen ur utanförskapet genom att tydligt arbeta med det friska/skyddande. ANTAL ÄRENDEN Från hösten 2013 till våren 2015 inkom 150 stycken Check: IRK. Antalet Check: IRK kan inte svara för hur många ärenden som är aktuella för SIG. En genomgång av inkomna Check: IRK indikerar däremot hur många som kan vara aktuella att göra en vidare bedömning av. De som räknas med där är de ärenden med 6-8 riskfaktorer och som förekommer i fler Check: IRK. Sammantaget blir det runt 50 individer på två år som indikerar flertalet riskfaktorer och/eller är återkommande i Check: IRK med flertalet riskfaktorer. Polismyndigheten och Socialkontoret fick i uppgift att göra en lägesrapport för deras uppfattning av antalet ärenden som kandidater för SIG: RBM. Den 29 september 2015 uppger Polismyndigheten att de har ett 30 tal ungdomar med flertalet riskfaktorer de bedömer befinna sig i HÖG risk och vara i behov av flertalet insatser. Socialkontoret rapporterar in att de har ett 20 tal ärenden i utredning eller pågående insats med stor kriminalitetsproblematik, under maj Det intensiva inslaget i arbetet för en samordnare, samt behovet av att vara flexibel, att periodvis vara mycket involverad i det praktiska tidskrävande arbetet runt en ungdom gör att antalet ärenden en samordnare klarar av är 5-6 personer förutsatt att ungdomarna är i olika faser av SIG: RBM SAMVERKANSPARTNER Under projekttiden har en rad aktörer och myndigheter utanför Polis och Socialtjänst uppkommit. Det är av vikt att dessa aktörer både i de enskilda ärendena och i en tydlig samverkans struktur finns med. Hittills har man utöver polisen inom SIG: RBM samarbetat med: Skola, Habilitering, Försäkringskassan, Försörjningsstöd, Socialtjänstens öppenvård, Barn och ungdomspsykiatrin, 7

124 Nätverkscentrum, Partnerskapet, Fältgruppen, Kontaktpersoner, Fritidsgårdar, Hem för vård och boende, Statens Institutions styrelse och Arbetsförmedling. ORGANISATION För ett fungerande arbete inom SIG: RBM är strukturella förutsättningar för samverkan nödvändiga. Ett samverkans-avtal mellan Polismyndigheten och Socialtjänsten behöver förtydligas om det blir fortsatt arbete med SIG: RBM. Ytterligare krävs ett tydligare uppdrag till polismyndigheten som möjliggör ett praktiskt samarbete i individärenden och en struktur för SIG: RBM inom myndigheten. Förslaget från samordnare och beredningsgrupp är att arbetet med SIG: RBM upphör vara ett projekt och fortsätter som en permanent delat ägd verksamhet där ansvaret fortsatt ligger på socialtjänsten. Nedan redovisas de funktioner som behövs inom SIG: RMB ska fungera optimalt. Förslaget är att dessa funktioner delas upp på två uppdrag. De kommer för tydlighetens skull redovisas som samordnare och samverkans-ansvarig. I individärendena behöver följande funktioner finnas; En person med neutral roll (fri från behandling och vissa myndighetsbeslut) till ungdom och familj med en flexibel arbetssituation som ger möjlighet att möta upp i praktiska och/eller akuta situationer. Ihop med detta behövs ett uttalat uppdrag för en person med ansvar och kompetens att göra strukturerade riskbedömningar, åtgärdsplaner, samla arbetsgrupper leda arbetsmöten, föra protokoll, utvärdera och justera insatser. I funktionen måste det finnas mandat att leda arbetet med ungdomen efter principerna om Risk Behov och Mottaglighet. De två ovanstående delarna kan göras under ett uppdrag, av samma person. Fortsättningsvis kallas uppdraget med dessa funktioner för enkelhetens skull Samordnaren. I detta uppdrag arbetar samordnaren operativt i direkt kontakt med de personer i myndigheterna som ansvarar för enskilda individinsatser. Samordnaren är planerare av insatser och spindeln i nätet mellan insatsgivarna. Utifrån antal relevanta ärenden och hur många ärenden som en samordnare parallellt kan arbeta med så föreslås att antalet samordnare utökas. Med kunskap om ungdomskriminalitet föreslås även att samordnarna ansvarar för att erbjuda socialtjänstens ungdomsvård och ungdomstjänst. Under projektet har det utkristalliserats ytterligare behov på mer strukturell nivå för att samordnarens uppdrag ska vara praktiskt genomförbart och att arbetet kan utvecklas och förbättras. För ett fungerande arbete enligt SIG: RBM behövs ett mandat på strukturell nivå att arbeta efter modellen. Ytterligare behövs en strukturell tydlig samverkan med fler aktörer än Polis och Socialtjänst. Samsyn och gemensam förståelse för målgruppen utifrån ökad kunskap är en del. Under projektets tid har beredningsgruppens uppgift varit att förmedla kunskap till sina arbetsgrupper samt att gemensamt hitta ungdomar till SIG: RBM. Även om beredningsgruppen inte finns som en del av förslag för framtiden så finns behovet av funktionerna fortfarande. Funktionen att utbilda och fortbilda i Check: IRK, att aktivt arbeta med samverkan mellan myndigheterna för målgruppen, att ansvara för att ärendegången följs och rätt ärenden kommer till SIG: RBM och att underlätta för den operativa samordnaren när problem i samverkan uppstår. Att göra systematiska uppföljningar av ärendena och att ansvara för kompetenshöjning i de olika berörda myndigheterna. Erfarenheten från projektet är att denna del blir sviktande då ansvaret delas ut på fler personer. Förslaget är därför att uppdraget ges till en person. En samverkansansvarig med ansvar för överblick och samverkan inom och mellan myndigheter, främst polis och socialtjänst för ett gemensamt fungerande arbetssätt, identifierande av målgrupp, systematisk utvärdering och praktiskt stöd till samordnare. Inom ramen 8

125 för SIG: RBM och för samverkansfunktionen kan även ansvar för kompetenshöjande verksamhet inom tidigare nämnda områden finnas. Att se till att relevant kunskap når de som arbetar inom området ungdomskriminalitet finns, fördjupas och fördelas. ARBETSMODELL Sammantagningsvis bedöms SIG: RBM efter justeringar av ärendegången (se bilaga 3), med fokus på att tydliggöra målgruppen med högriskungdomar och de kriminogena behoven genom en kartläggning med grund i en strukturerad bedömning, att arbete efter RBM med tydlig samordning och en bra uppföljning är ett arbetssätt som är anpassat till Örebros förutsättningar. Förutsatt att de funktioner som redovisas under rubriken ORGANISATION finns att tillgå i ett fortsatt arbete. En del delar är bestående från ursprungstanken, en del har förtydligats och en del förändrats. Delarna som berörs är: Ärendegång (vägen till SIG: RBM). Arbetsmetoden (när arbetet är igång) är relativt oförändrat (se bilaga 4.) SIG: RBM För eventuellt fortsatt arbete med en modell för Sociala Insatsgrupper i Örebro föreslås en reviderad version av det ursprungliga förslaget. Arbetsmodellen som provats från 2013 och nu föreslås, hänvisas nu till som SIG: RBM. Rätt målgrupp och en rätt matchning av insatserna är i fokus. SIG: RBM lägger därför en stor del av tiden på kartläggning. Att använda sig av Check: IRK och senare av ett strukturerat bedömningsinstrument ger samsyn och att rätt målgrupp identifieras för SIG: RBM samt individuellt anpassade insatser riktade till ungdomens behov. Ärendegången och arbetsgången som föreslås är följande (se även bilaga 3 och 4). Från Polis och Socialkontor, utredning och placeringsdel, kommer Check: IRK till samordnaren, via gruppledare. Polisen skickar parallellt en SOL 14 anmälan till socialkontoret. Ärendena kan vara i uppstart, utredning eller i insats när de kommer till samordnaren. Samordnaren gör en genomgång tillsammans med gruppledare från socialkontor och behandlingsgruppen utifrån faktorer som strategiska brott 3, befintliga insatser för ungdomen och andra relevanta faktorer som avgör om ungdomen bör erbjudas en SAVRY för att bedöma återfallsrisk samt kartlägga risker och behov för ungdomen för att tillsätta rätt insatser. En strukturerad riskbedömning, SAVRY 4, görs med fördel under pågående utredning, men kan även erbjudas om utredning avslutats och eventuell insats är påbörjad. Det är av vikt i detta skede att det planeras för att bedömningen kommer vara grund för kommande insatser. Om ungdom och/eller familj tackar nej till insats efter utredning från socialkontoret och det inte finns grund till tvingande åtgärder, men ungdomen kan komma att begå mer brott meddelas detta till polisen. Hos polisen kan man då kontakta samordnaren direkt vid dessa fall om ungdomen blir aktuell för utredning hos polisen. Samordnaren kan då möta upp ungdomen direkt och erbjuda ungdomen stöd samt fortsatt utredning med SAVRY. Att kunna möta upp ungdom och familj i akuta situationer har visat sig vara bra för ungdomen och familjens motivation till förändring. För att göra en SAVRY behövs ett samtycke av ungdom och vårdnadshavare att ta kontakt och inhämta information från relevanta personer som polis, lärare, läsa journaler med mer. För detta skriver familj och ungdom på ett samtycke. Om bedömningen utmynnar i ett samordningsuppdrag 3 Brottstyper som starkast indikerar på återfall i brott (BRÅ, 2011) 4 I Örebro har man främst använt sig av SAVRY som strukturerat bedömningsinstrument för återfall i brott. Även om det finns andra likvärdiga instrument. 9

126 och SIG: RBM ansvarar samordnaren för att ett nytt samtycke inhämtas där som förtydligar vilka myndigheter/aktörer som sekretessen bryts emellan. Parallellt med bedömningen träffar samordnaren ungdom och familjen. Skapar sig en relation med dem och finns tillhands vid behov. Exempel på detta kan vara att medverka på förhör, skjutsa till olika möten, följa med till samtal, möten och rättegångar. SAVRY visar om ungdomen är i HÖG risk för återfall i brott och redogör för vilka Risker, skydd och behov ungdomen har. Är ungdomen i HÖG risk samt att det finns flertalet behov som grund till multimodala insatser som behöver samordnas så erbjuds SIG: RBM som fortsatt insats. Utifrån den strukturerade bedömningen formar samordnaren en åtgärdsplan som följer principerna om Risk, Behov och Mottaglighet och förtydligar ansvarsfördelningen för insatserna. Åtgärdsplanen är anpassad till individen och ämnar möta individens specifika kriminogena (drivande) faktorer från bedömningen av ett strukturerat riskbedömningsinstrument. Insatserna i åtgärdsplanen är inte nödvändigtvis unika, men skräddarsys utifrån individen behov och innehåller insatser riktade mot risker och skydd parallellt. Utifrån åtgärdsplanen formas ungdomens arbetsgrupp med relevanta myndigheter och aktörer. Olika insatser görs av olika myndigheter/ aktörer med en tydlig ansvarsfördelning. Exempel från projekttiden är habilitering, försörjningsstöd, Barn och Ungdomspsykiatrin och arbetsförmedlingen. I åtgärdsplanen ingår både riskdämpande insatser och insatser som stärker skyddsfaktorerna för den unge. Samordnaren sammankallar till ett första arbetsmöte där arbetsgruppen går igenom åtgärdsplanen. Arbetsmöten hålls sedan regelbundet och till en början ganska tätt. Samordnaren ansvarar för att förbereda mötena, föra ungdomens/familjens talan på mötena samt skriva protokoll till arbetsgruppens deltagare. Det är av vikt att samordnaren har ett mandat att leda och följa upp arbetsgruppens insatser och att samverkan mellan de olika insatsgivarna är fastställt från respektive organisation/myndighet. Inom SIG: RBM, som uppstart eller som kontinuerlig del kan familjen förberedas Nätverksmöten. Mellan arbetsmötena genomförs insatser parallellt av de olika instanserna. Samordnaren följer upp på arbetsmötena utifrån RBM. Vid behov justeras insatser. Samordnaren har kontakt med ungdom och familj under tiden och redovisar detta i arbetsmötena. Vidare finns samordnaren som stöd till ungdomen och familjen i praktiska frågor och följer upp hur insatserna fungerar med ungdomen och familjen. Samordnaren ansvarar för att snabbt sammankalla till arbetsmöte vid behov. Det är av vikt att även uppföljningen görs utifrån ett fokus på principerna om Risk, Behov och Mottaglighet. Som hjälp i detta kan Check: RBMK användas. Under projekttiden har detta endast gjorts vid ett fåtal tillfällen och istället har riskfaktorerna följts med avstämning i åtgärdsplanen. Sammanfattningsvis har SIG: RBM ett tydligt fokus på evidensbaserat praktiskt förhållningssätt. Allt arbete utgår från principerna om Risk, Behov och Mottaglighetsprincipen. Insatserna är individanpassade men har gemensamt att man arbetar med risk och skydd samtidigt i arbetsgrupperna. 10

127 CHECKLISTOR Check: IRK har under projektets tid använts av socialkontoret, polisen och vid två tillfällen skolan som bilaga till anmälan och som information till samordnaren om att en ungdom anses vara i riskzon för fortsatt kriminalitet. En enkät av Check: IRK gjordes av studenter på Örebro Universitet Indikationen från denna överensstämmer med beredningsgruppens slutsats att Check: IRK har varit ett användbart verktyg för att initialt uppmärksamma ungdomar i risk för kriminalitet. Mest nöjda är de personer inom polis och socialtjänst som fått utbildning i användningen av Check: IRK. Check: IRK har varit ett användbart verktyg för att börja identifiera personer som är i målgrupp för Sociala Insatsgrupper. Check: IRK har underlättat för polis och socialtjänst att uppmärksamma samma personer, se samma risker, få ett gemensamt språk och det gör att bättre anmälningar görs. Sammantaget har man till samordnare och beredningsgrupp fått in runt 150st Check: IRK, vilket representerar 115 olika individer där ca 80 personer har flertalet riskfaktorer. 26 av individerna är återkommande. Runt två tredjedelar av Check: IRK kommer från polisen, ett trettiotal från socialkontoret och några från öppenvården och någon från skolan. Check: IRK fungerar snabbt och effektivt för att identifiera potentiella individer med behov och tydliggöra vilka risker som är synliga för ungdomen. Check: IRK förhindrar att urskiljningen till SIG blir godtycklig, men räcker inte som instrument till SIG. Check: RBMK har använts sparsamt under projekttiden. Istället har samordnaren följt insatserna från den individuella handlingsplanen som gjorts för ungdomen. STRUKTURERADE BEDÖMNINGSINSTRUMENT Samordnaren har under projektet genomgått utbildning i två strukturerade bedömningsinstrument för återfall i brott och anti socialt beteende. SAVRY (Structured Assessment of Violence Risk in Youth) och ESTER (Evidensbaserad strukturerad Bedömning av Risk och Skyddsfaktorer). I ärendena har bedömningar gjorts efter SAVRY beroende på att riktlinjerna för nationella SIG förespråkade instrumentet. För båda krävs utbildning och implementeringsmöjligheter. SAVRY ämnar kartlägga nivån för risken för återfall i brott samt tydliggöra de faktorer som driver kriminaliteten, så kallade kriminogena faktorer. Utifrån detta används bedömningen till att ge förslag på insatser som möter de behov ungdomen har. Bedömningsinstrumenten utgår från Risk och skyddsfaktorer för antisocialt beteende. Att använda riskbedömningsinstrument ger bättre resultat i att förutse exempelvis kriminellt beteende än att inte använda riskbedömningsinstrument (Doyle, 2015). Inom projektet har SAVRYN varit grunden för bedömningen av insatser och en grund för arbetet enligt principerna om RBM. Strukturerade bedömningen har tydligt klarlagt ungdomens behov och vart till stöd för matchningen av relevanta insatser, både vad gäller minskandet av risk och förstärkning av skyddsfaktorer. En diskussion har förts om att en kartläggning tar lång tid för samordnaren. För framtida arbetsmodell föreslås ändå en stark fokus på kartläggning med ett strukturerat bedömningsinstrument framförallt beroende på den individuellt matchade åtgärdsplanen som den utmynnar i. Samordnaren får parallellt med bedömningen möjlighet till relationsskapande med ungdom och familj, vilket gör att tiden bedömningen tar även utgör grunden och eventuell start på förändringsarbetet. 11

128 KOMPETENS OCH UTBILDNINGSBEHOV Målgruppen för SIG: RBM har flertalet gemensamma faktorer exempelvis: typer av brott, kognitiva svårigheter, psykiska diagnoser, socioekonomiska förutsättningar m.fl. vilket bland annat redovisas i projektets delrapport från Där redovisas även för behovet av ökad kunskap inom dessa områden. Utöver tidigare nämnd kunskap behöver även information om risk och skydd, checklistor och bedömningsinstrument finnas hos berörda yrkesgrupper, både inom socialtjänst, polis och andra berörda aktörer. Kunskap och samsyn inom dessa områden är en förutsättning för professionellt arbete med målgruppen. Samordnare i SIG: RBM behöver utöver kunskap i ovanstående ämnen ha kompetens i att göra strukturerade riskbedömningar, att arbeta efter RBM och med uppföljningsverktyg. Samordnarens kunskap och erfarenheter ska kunna komma övriga delar av polis och socialtjänst till del på ett utvecklande sätt. För att ett system med initiala checklistor ska fungera optimalt behöver berörda parter en tydlig information och genomgång i hur de ska fyllas i och användas. För att arbetet ska bli kontinuerligt behöver personal kunskap om hur Check: IRK används. UTMANINGAR OCH MÖJLIGA UTVECKLINGSOMRÅDENFORTSATT ARBETE Inom ramen för ett fortsatt arbete med SIG: RBM finns det förutsättningar och behov för utveckling och utmaning. Dessa innefattar ett arbetssätt som fokuserar på gruppen flickor. Under projektets gång har de flickor som kommit som förslag till samordning via en Check: IRK inte upptagits i arbetssättet. Anledningarna är bland annat att flickor i större utsträckning begår andra typer av brott än pojkar och att oron kring dem beskrivs annorlunda. En utmaning för framtiden är att identifiera och hitta arbetssätt som passar den målgruppen. Ytterligare en utmaning är att hitta en passande ärendegång för de ungdomar som idag befinner sig på institution med en komplex problembild och kriminalitet och våldshistorik. För framtiden bör man inom SIG: RBM hitta ett samarbete med socialkontorets placerings grupp för att erbjuda hemsluss och matchande insatser på hemmaplan. För framtida utveckling av arbetsmodellen behöver även en fungerande uppföljnings och utvärderingsmöjlighet implementeras. Att utveckla arbetet med Check: RBMK samt att möjliggöra utvärdering på längre sikt. Framöver uppmuntras en större samverkan mellan myndigheter och relevanta aktörer utanför polis och Socialtjänst. Exempel på dessa är skola, habilitering, fritidsverksamheter och kriminalvård. En struktur för långsiktigt förankrad samverkan myndigheter och aktörer som behövs i insatser kring målgruppen. 12

129 KÄLLFÖRTECKNING Andershed, H. (2013) Check: IRK Initial Riskbedömning för Kriminalitet Hämtad från: Den: Andershed, H (2013) Check: RBMK Checklista för fokus på Risk-, Behov- och Mottaglighetsprinciperna hos ungdomar och vuxna som uppvisar Kriminellt beteende. Hämtad från: Den: Brottsförebyggande rådet, BRÅ (2011). Strategiska brott bland unga på 00-talet. Rapport 2011:21 Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Brottsförebyggande rådet, BRÅ (2013). Brott bland ungdomar i årskurs nio. Resultat från skolundersökningen om brott åren Rapport 2013:3. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Doyle, M. (2015). Evidensbaserade och Strukturerade Riktlinjer för Sociala Insatsgrupper: Risk, Behov, Mottaglighet (SIG: RBM) (Masteruppsats). Tillgänglig på databasen DiVA Lundmark- Nilsson, E & Nilsson I. (2012). Vänd dem inte ryggen. Socioekonomiskanalys av destruktiva subkulturer. Hämtad från: Den: Nilsson, I Är du Lönsam lille vän? Socioekonomisk analys av unga, skolmisslyckanden och arbetsmarknaden. SEE Nilsson I & Wadenskog, A (2008) Det är bättre att stämma ån i bäcken än i ån. Att värdera de ekonomiska effekterna av tidiga och samordnade insatser kring barn och unga. Hämtat från: Den: Rehnvall & Strand (2014). Professionellas uppfattning om användbarheten av en checklista (Check: CHECK: IRK) för initial riskbedömning av riskfaktorer för kriminalitet (Kandidatuppsats). Tillgänglig på databasen DiVA. Bilaga 1. IRK Bilaga 2 RBMK Bilaga 3 Ärendegång Bilaga 4 Arbetsmodell 13

130 Bilaga 3. 14

131 Bilaga 4 15

132 Slutrapport Sociala insatsgrupper (SIG) Samordnade insatser från samhällets olika institutioner. Minska risken för att unga väljer en kriminell livsstil. Redovisning för projekttiden samt för första kvartalet Projektägare: Göran Holmsten Projektledare/Samordnare: Richard Olsson och Enisa Cupria Individ och familjeförvaltningen IFF Västerås Anne Grundell Utvecklingsledare

133 VÄSTERÅS STAD Slutrapport Innehåll 1. Sociala insatsgrupper (SIG) s Projektets bakgrund s Projektet syfte s Projektets mål s Effektmål Produktmål 1.4 Organisation s Risker beskrivna i VBU s 9 2. Ärenden under projekttiden samt totalt fram till s Urval s Antal inkomna ärenden s Beskrivning av ärenden/individresultat s Kostnadsberäkning s Resultat av effektmål och produktmål under projekttiden samt totalt fram till s Spårbarhet av effektmål och produktmål s Resultat kopplat till samtliga effektmål E1, E2, E3 och E4 s Redovisning av produktmål kopplat till effektmålen genom produktmålen P1-P7 s Bemötande av risker beskrivna i VBU s Kommande förändringar i lagstiftning kring unga lagöverträdare s Slutord s 28 Förteckning över bilagor finns i slutet av rapporten 2

134 VÄSTERÅS STAD Slutrapport Sociala insatsgrupper (SIG) I denna slutrapport kommer de slutliga resultaten av projektet redovisas på totalen. Rapporten är upplagd efter mallen Verksamhetens beslutsunderlag (VBU) lilla versionen daterad (bilaga 1) och följer upplägget i beslutsunderlaget när beslut fattades kring projektet. I denna rapport finns redovisning och resultat som efterfrågats av nämnden i tidigare delrapporter, exempelvis finns siffor redovisat utifrån orosanmälningar före och efter sociala insatsgrupper (SIG) för inskrivna ungdomar. Vissa delar av rapporten är lika jämfört med tidigare delrapporter, exempelvis projektets bakgrund, syfte och mål. Under resultatavsnittet 3 framkommer tydligare resultat i form av siffror och även konkreta ärendebeskrivningar, dessa är anonymt beskrivna. En ekonomisk redovisning finns med för att se om insatsen inneburit skillnader i kostnader för nämnden. I verksamhetens beslutsunderlag VBU benämns några risker som bemöts i denna rapport. Syftet med upplägget är att knyta ihop slutrapporten med det VBU som finns som grund till projektet, det ska kunna gå att spåra VBU i redovisningen samt att få en mer omfattande beskrivning av hur projektet fungerat och om det gett önskade resultat. Från och 1 januari 2018 gick projektet över till ordinarie verksamhet. Rapporten är skriven av utvecklingsledaren med underlag från samordnarna för SIG, ekonomisk redovisning från barn- och ungdomskontoret samt med övrigt material och information inhämtad av utvecklingsledare. Redovisningen blandas med synpunkter från både samordnarna och utvecklingsledaren. Syftet med detta är att få en ett flerperspektivtänk och en bredd i informationen och diskussionen. Sammanfattningsvis kan vi konstatera projektet lyckat, att beslutet att permanenta verksamheten gynnat och kommer att gynna målgruppen för SIG. 1.1 Projektets bakgrund SIG är ett resultat av att regeringen i februari 2009 förordnade dåvarande länspolismästaren i Stockholms län, Carin Götblad, att genomföra en utredning där syftet var att lämna konkreta åtgärdsförslag för att förhindra kriminella grupperingars etablering i samhället. Ett år senare resulterade uppdraget i betänkandet Kriminella grupperingar: motverka grupperingar och underlätta avhopp (SOU 2010:15). Följden av detta betänkande (och efterföljande regeringsbeslut ) blev att Rikspolisstyrelsen, RPS, fick uppdraget att inrätta sociala insatsgrupper på försök i tolv pilotorter i Sverige år Kommunstyrelsen i Västerås fick 2016 i uppdrag av fullmäktige att utveckla arbetet med social hållbarhet i Västerås stadsdelar. Kommunstyrelsen fattade i maj 2016 ett beslut om stadsdelsutveckling för området Bäckby, som omfattade flera insatser både i ett kortare och längre perspektiv ( ). En åtgärd som beslutades var att införa arbetssättet social insatsgrupp i området. Arbetet med att starta upp och implementera SIG utgick från Bäckby men kom senare även att omfatta ungdomar från övriga stadsdelar. 3

135 VÄSTERÅS STAD Slutrapport Uppdraget var att hitta ett sätt att implementera SIG i Västerås på ett sätt som passar stadens storlek och struktur och där kommunens verksamheter och polis kan hjälpa ungdomar som befinner sig i risk för att hamna i en kriminell livsstil. Staden vill minska kriminaliteten och öka trygghet hos medborgarna i Västerås. Arbetet med SIG ska vara riktad mot ungdomar i ungefär åldern år som behöver hjälp och stöd för att bryta och lämna kriminalitet. Ålderspannet för målgruppen är utvidgad både neråt och uppåt och omfattar idag även yngre och äldre ungdomar. Arbetet har samordnats under ledning av socialtjänsten. Arbetet har inneburit att socialtjänsten tillsammans med polisen, övriga berörda myndigheter och frivilligorganisationer har samarbetat och använt sin samlade kompetens för att uppnå målet med insatsen kring enskilda individer. Det har handlat om att stärka det sociala nätverket kring ungdomen, särskilt stöd i skolarbetet, särskild yrkesträning, arbete och fritidssysselsättning. 1.2 Projektets syfte Att genom tidiga, tydliga och samordnade insatser från samhällets olika institutioner minska risken att unga väljer en kriminell livsstil. 1.3 Projektets mål Effektmål E1: Öka samordning mellan socialtjänst, polis, skola, och fritid. Barnet/ungdomens behov ska vara i centrum. Mätbarhet: Antalet samordnade individuella genomförandeplaner. Kommentar: Det operativa arbetet med målgruppen ska stärkas. E2: Barn och ungdomar som uppvisar hög risk för ett långvarigt kriminellt beteende och har behov av samverkan mellan olika myndigheter ska erbjudas möjlighet att få stöd av SIG. Mätbarhet: Antal barn och ungdomar som blir aktuella för SIG. Handläggarna på socialtjänsten känner till insatsen sociala insatsgrupper. Kommentar: Det finns fler alternativ/insatser för socialtjänsten att erbjuda ungdomar som är i behov av hjälp. E3: Brottsligheten minskar hos de ungdomar som får insatsen, SIG. Mätbarhet: Mäta antal polis och socialtjänst anmälningar Kommentar: Mäts före och efter. 4

136 VÄSTERÅS STAD Slutrapport E4: Bättre social situation för ungdomarna som får insatsen, SIG. Mätbarhet: SAVRY, (Structured Assessment of Violence Risk in Youth) används för uppföljning av förändring hos ungdomar som får insatsen, SIG Produktmål P1: Genomförd omvärldsanalys om sociala insatsgrupper. Kommentar: Genomförda studiebesök hos kommuner som använder sociala insatsgrupper och analys av aktuella rapporter om sociala insatsgrupper. P2: Framtagna arbetsprocesser som kartlägger och säkerställer samverkan mellan de olika aktörerna. Kommentar: Utförliga processkartor för hur socialtjänst, polis, skola, fritid och arbetsmarknad ska samverka och samordnas. P3, En kartläggning av hinder för insatser i sociala insatsgrupper, mellan förvaltningar, myndigheter och organisationer. Kommentar: Kartläggningen ska resultera i förslag till förbättringsåtgärder. P4: Framtagen modell för samordnad stödinsats, SIG finns att använda för socialtjänsten för ungdomar som uppvisar hög risk för ett långvarigt kriminellt beteende och har behov av samverkan mellan olika myndigheter. Kommentar: Socialtjänst, polis, skola, fritid och arbetsmarknad är delaktiga i en samordnad stödinsats SIG som genom tidiga, tydliga och samordnade insatser, från samhällets olika institutioner minskar risken att unga hamnar en kriminell livsstil. P5: Beslutat kartläggnings- och utvärderingsverktyg för ungdomar som ingår i en Social insatsgrupp. Kommentar: För att kunna matcha insatserna och utvärdera dem används SAVRY, (Structured Assessment of Violence Risk in Youth) och UBU. P6: Genomförd informations och förankringsarbete om SIG till projektets intressenter och målgrupper. Kommentar: Enligt framtagen kommunikationsplan i projektet. P7: Framtaget förslag på hur modellen SIG kan implementeras i verksamheten. Kommentar: Ett flödesschema för ärendegången i SIG och hur organisationen ska se ut. 5

137 VÄSTERÅS STAD Slutrapport Organisation Nedan ges en beskrivning av hur organisationen av SIG har förändrats under tiden SIG har varit igång. En naturlig förändring är bildningen av den nya förvaltningen IFF. Utöver det har det skett förändringar kring medarbetare. Nämnden behöver diskutera vilka delar av organisationen och funktioner ska vara kvar utifrån att projektet är avslutat. Styrgrupp Eva Sahlén, Direktör Social nämndernas förvaltning Helene Öhrling, Direktör Vård och omsorg Tord Karlsson, Direktör barn och utbildnings förvalting Pär Dalhielm, Direktör förvaltning för stöd fritid och entreprenad Per Ågren, Chef, Lokalpolisområdet Västerås Lars Jansson, Ledningsstöd, Lokalpolisområdet, Västerås Beredningsgrupp Veronica Stare, Enhetschef barn och ungdom Lena Andersson Holmstedt, TF avdelningschef öppenvård familj Annika Persson, Avdelningshetschef fritid och förebyggande Lars Jansson, TF lokalpolis områdeschef Lindelöf, Ulrica, Teamledare Mottagning individ och familj Stefan Lundin, Strateg Sociala nämndernas förvaltning Christer Öhrlund, Kommun polis Sällberg, Karin, Enhetschef fritid och förebyggande Samordnare Richard Olsson, Projektledare och Samordnare Reviderad styrgrupp Gunilla Westberg, Direktör Individ och familjeförvaltningen Magnus Edström, Verksamhetschef Individ och familjeförvaltningen Tord Karlsson, Biträdande Direktör barn och utbildnings förvaltningen Vakant, Direktör förvaltning för stöd fritid och entreprenad Kristina Holgersson, polisen, Chef, Lokalpolisområdet Västerås Anne Grundell, Utvecklingsledare Individ och familjeförvaltningen 6

138 VÄSTERÅS STAD Slutrapport Reviderad beredningsgrupp Enligt samverkansavtalet benämns gruppen som Ledningsgrupp- arbetsgrupp; Veronica Stare, Enhetschef Utredningsenheten barn och ungdom Göran Holmsten, Avdelningschef Öppenvård familj Anne Grundell, Utvecklingsledare Individ och familjeförvaltningen Christer Öhrlund, Kommunpolis Annika Persson, Avdelningschef Fritid och förebyggande Sällberg, Karin, Enhetschef fritid och förebyggande Louise Boudin, Enhetschef Elevhälsoenheten Jenny Asp, Enhetschef Barn och utbildningsförvaltningen Arbetsgrupp Denna grupp har tillkommit under projekttiden och är den som arbetar nära och aktivt kring vilka ärenden som blir aktuella för sociala insatsgruper. Skälet till detta är medlemmarna i denna grupp bedöms ha bättre och närmare kännedom om de ungdomar som kan bli aktuella för insatsen; Anna-Maria Stigevik, Teamledare Barn och ungdom Ullrika Ekström Emnerud, Teamledare Samhälsvården Anna Rågberger, Ungdomspolis Marie Klarin, Ungdomspolis Richard Olsson, SIG-samordnare Enisa Cuprija, SIG-samordnare Kommentar Det finns skäl att se över både beredningsgruppen och arbetsgruppen utifrån att det finns önskemål om funktioner som behöver vara med. Dessa personer är ännu inte tilltalade. Organisationskarta SIG Från början såg organisationsschemat ut som nedan med namngivna personer. Under tiden har en del personer bytts ut av olika anledningar men organisationen kvarstår utifrån positioner och funktioner. Dessa är viktiga delar för att samverkan ska kunna fungera. Det som har tillkommit är en arbetsgrupp som finns organisatoriskt under beredningsgruppen. Arbetsgruppen bedömer och väljer ut ärenden för SIG. Förändringen i organisation matchar även utvecklingen som skett när det gäller rapportens senare del gällande Produktmål 4. 7

139 VÄSTERÅS STAD Slutrapport STYRGRUPP Eva Sahlén, Direktör Sociala nämnderna Helene Öhrling, Direktör Vård & Omsorg Tord Karlsson, Direktör barn & utbildningsförvaltning Pär Dalhielm, Direktör förvaltning för stöd, fritid & entreprenad Per Ågren, lokalpolis områdeschef Lars Janson, sektionschef ungdomssektionen BEREDNINGSGRUPP Veronica Stare, Enhetschef barn och ungdom Lena Andersson Holmstedt, tf. avdelningschef öppenvården Annika Persson, Enhetschef fritid och förebyggande Sällberg, Karin, Enhetschef fritid och förebyggande Lars Jansson, tf. lokal polis områdeschef Christer Öhrlund, Kommun polis Lindelöf, Ulrica, Teamledare Mottagning individ och familj Stefan Lundin, Strateg, Sociala nämndernas förvaltning Information Social insatsgrupp PROJEKTLEDARE/SAMORDNARE SIG Utvecklingsarbete 18+ Detaljetat Perifert SIG SIG SIG Unga vuxna Frivård Arbetsförmedlingen Socialtjänst, polis, öppenvård Föreningar, fritid, skolor Socialtjänst, polis, öppenvård, kontaktperson, skola, fritid, mm Stöd från styrgruppen har varit nödvändigt i arbetet med sociala insatsgrupper. Den har möjliggjort för individuella, snabba och flexibla lösningar. Detta är viktigt då dessa ungdomar ofta inte har något förtroende för samhället så behovet finns att kunna visa att man kan hjälpa dem på olika sätt. Styrgruppen har också varit viktig utifrån implementering, det är genom styrgruppen som man kunnat sprida information till olika verksamheter och möjliggjort att samverkan skett. Styrgruppen har varit tydlig med att insatsen ska prioriteras och på så vis gett mandat för både deltagande i SIG-grupper och även för beslutsfattande för att olika aktiviteter och insatser blivit möjliga. Beredningsgruppen har fungerat som en länk till övriga verksamheter och fungerat som bollplank för samordnaren/samordnarna. Att samordnaren är tillgänglig för ungdom, familj och andra aktörer är en framgångsfaktor. Genom att vara flexibel har samordnaren kunnat följa med ungdomen till olika möten och möta upp på andra ställen än i öppenvårdens lokaler. Att samordnaren är placerad hos öppenvården gör kontakten med ungdomen och familjen lättare utifrån att personen är där övriga öppna insatser finns. Flexibilitet och tillgänglighet har också varit viktigt för samverkansparters, speciellt viktigt i akuta lägen. 8

140 VÄSTERÅS STAD Slutrapport Risker beskrivna i VBU Hur bemannas SIG efter projekttiden? Hur ska insatsen mätas och vem gör det? Hur de sociala insatsgrupperna bemannas? Hur kostnader ska fördelas mellan olika myndigheter? Att hålla engagemanget levande i staden för SIG. Samverkan med landsting/regionen saknas i nuläget. Hur mycket resurser kräver en SIG insats av de inblandade enheterna? Mandatfördelning mellan socialtjänst och samordnaren för SIG. Dessa risker har inte behandlats och diskuterats i tidigare rapporter men kommer att bemötas senare i denna rapport. 2.Ärenden under projekttiden samt totalt till Urval Grundurvalet gjordes initialt utifrån en förteckning av ungdomar som polisen kände oro för sedan tidigare. Ungdomarna kom från olika delar av Västerås och det var 16 pojkar och 3 flickor. Efter detta har ärenden inkommit enligt nedanstående beskriven modell. Urvalet av ungdomar görs idag av tidigare beskriven Arbetsgrupp för SIG. På så vis blir matchningen till insatsen mer genomtänkt. Tanken är också att få med ungdomar som har högre status bland andra ungdomar. På så sätt är förhoppningen att en insats ska ge ringar på vattnet, att insatsen påverkar ungdomens omgivning på ett positivt sätt. Initialt används blanketten IRK (Initial Riskbedömning av Kriminalitet) (bilaga 2) som polis och socialtjänst fyller i när det finns oro för kriminalitet. Samordnarna sammanställer inkomna IRK blanketter. Utifrån sammanställningen väljer man ut ungdomar som kan komma att passa insatsen SIG (Sociala insatsgrupper). Är ungdomen intresserad genomförs en SAVRY, (Structured Assessment of Violence Risk in Youth). Om utredningen kommer fram till att ungdomen befinner sig i en hög risk för att hamna i en kriminell livsstil, erbjuds ungdomen insatsen. Med hjälp av Savry utredningen erbjuds ungdomarna en insats utifrån RBM (Risk, Behov, Mottaglighet) principen. 2.2 Antal inkomna ärenden Under projektiden har det inkommit 58 IRK-blanketter till beredningsgruppen/arbetsgruppen, av dessa har 35 ungdomar bedömts som lämpliga för insatsen. 18 av dessa ungdomar har tillfrågats om de varit intresserade av att få stöd av SIG. Alla 35 var inte möjligt att erbjudas insatsen på grund av resursbrist. Av 18 ungdomar har 12 ungdomar tackat ja till insatsen. Fram till april 2017 var det inte möjligt att ta in fler ungdomar än 3 utifrån de resurser som fanns tillgängliga för SIG. Efter beslut av nämnden om resursförstärkning med en tjänst har det möjliggjorts att fler fått insatsen. Fler ungdomar har erbjudits och tackat ja till insatsen. Under projekttiden har 9

141 VÄSTERÅS STAD Slutrapport ungdomar varit inskrivna i SIG, 4 av dem är avslutade. De ungdomar som tackat nej till insatsen har erbjudits annat stöd av socialtjänsten. Nedan följer en redogörelse i siffror för totalt antal ärenden som varit aktuella för insatsen. Inkomna ärenden totalt under 2017 samt tom maj Inkomna Lämpliga Tillfrågade Antagna Pågående Avslutade IRK för insats Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December Januari Februari Mars April Maj Totalt *IRK En kort checklista, Initial checklista för Risk för Kriminalitet, Check: IRK (Andershed, 2013) se även bilaga 1. Syftet är att utgå från de 8 starkaste forskningsbaserade riskfaktorerna för kriminalitet hos en individ och på så sätt kunna göra en initial bedömning av dennes risk för fortsatt kriminalitet, som stöd inför beslut om insatser bör erbjudas individen/familjen. Dessa används av upptäckare i första ledet såsom polis, skola, fältande socialsekreterare och utredare på socialkontoret. 2.3 Beskrivning av ärenden/individresultat Ärende 1: Inskriven april orosanmälningar innan SIG, 0 efter inskrivning. SIGgrupp: Samordnare, socialtjänst, polis, kontaktperson, skolan, fältande socialsekreterare, mamma och pappa. Arbete med att få ungdomen drogfri för att kunna komma igång med ett relationellt familjearbete. Skolan och kontaktperson stöttar ungdomen i denna process. Polis och Fältande socialsekreterare har både en stödjande och en kontrollerande funktion och rapporterar till insatsgruppen om ungdomen är på fel plats vid fel tid. Polisen hör också av sig skyndsamt om ungdomen begår brott. Förutsatt att ungdomen blir drogfri 10

142 VÄSTERÅS STAD Slutrapport kommer arbetet utvecklas för att jobba mot de riskaktorer som är drivande för ungdomen. Ärende 2: Inskriven maj orosanmälningar innan SIG, 0 efter inskrivning. SIG-grupp: Samordnare, socialtjänst, polis, familjehem. Just nu pågår ett arbete med att hitta en daglig sysselsättning som fungerar över tid. Ungdomen har en daglig sysselsättning men närvaron är för låg. Ungdomen har under inskrivningen i SIG fått möjlighet att prova på ett antal arbetsplatser, där han också fått viss ersättning. Han har också givits möjlighet att läsa upp sina betyg men har valt att satsa på att få ett arbete. Ungdomen har haft svårigheter med uthålligheten, han orkar och gör ett bra jobb på alla plan med det har inte varit stabilt över tid. Ungdomen har utretts på Barn och Ungdomspsykiatrin under inskrivningen i SIG och fått två diagnoser som förklarar en del av ungdomens svårigheter. Ungdomen har också haft samtalskontakter med öppenvården, gällande attityder och värderingar kopplade till kriminalitet och våld. Ärende 3: Inskriven augusti orosanmälningar innan SIG, 2 efter inskrivning. SIG-grupp: Samordnare, socialtjänst, polis, skolan, mamma. Ungdomen har i och med insatsen SIG insatsen fått till en utredning av skola och barn och ungdomspsykiatrin. Ungdomen har därefter bedömts ha rätt till särskola. Skolan har gjort ett mycket bra jobb med ungdomen och ungdomen har fått ett material och en miljö som är anpassar för honom att arbeta i. En stor del i arbetet har också varit att hjälpa familjen med praktiska saker i kontakter med olika myndigheter, framför allt i kontakten med habiliteringen. Arbetet har också involverat ett syskon som haft en egen problematik som påverkat familjen på ett negativt sätt. Öppenvården har jobbat med att lära ungdomen att förstå konsekvenser av sitt handlande, ungdomen har haft svårt att ta till sig detta utifrån sin begåvnings- och funktionsnivå. Ärende 4: Inskriven februari orosanmälningar innan SIG, 0 efter inskrivning. SIG-grupp: Samordnare, socialtjänst, polis, skolan, mamma, fältande socialsekreterare, öppenvårdsbehandlarna. Ungdomen har varit aktuell två gånger under senaste året inom öppenvården för sitt missbruk men fullföljde inte sin behandling. Hans mamma sökte hjälp på Barn och Ungdomshälsan vilket avbröts. Sedan familjen aktualiserades vid SIG, påbörjades behandling i öppenvård, CPU (cannabis program för ungdomar). Ungdomen och hans mamma hade en anstängd relation på grund av hennes egen oro och hans normbrytande beteende. Parallellt med behandling har familjen fått hjälp med praktiska saker som kontakt med skolan, sommarjobb för ungdomen, kontakt med Arena osv. Han blev drogfri i och med att relationen till mamman har förbättrats. Han och mamman gör mycket mer aktiviteter tillsammans vilket gör att han inte umgås längre med de kriminella vännerna. Ungdomen har hög frånvaro i skolan och kommer att gå ut från 11

143 VÄSTERÅS STAD Slutrapport grundskolan utan betyg. Han har inget fritidsintresse vilket man behöver arbeta vidare med. Han fick sommarjobb på Fritidsgården. Ärende 5 Inskriven mars orosanmälningar innan SIG, 3 efter inskrivning i SIG. SIG-grupp: Samordnare, socialtjänst, polis, skolan, mamma, pappa, familjebehandlare, kontaktperson, fältande socialsekreterare Skolan, som gjort orosanmälningar, känner oro över att ungdomen uppvisar ett oroväckande beteende, har ett grovt språkbruk, hamnar ofta i konflikter och slagsmål med andra elever i olika årskurser. Han hotar elever på skolan och andra elever uppger att de är rädda för honom. Ungdomen upplevs vara den som bestämmer över sina föräldrar och får ofta igenom sin vilja. Familjebehandlare jobbar med föräldrarna som behöver hjälp med normer och värderingar. Föräldrarna får också stöttning i sin föräldraroll för att kunna vägleda och gränssätta ungdomen. Kontaktpersonen har samtal med ungdomen om hans attityder och värderingar, samt jobbar med att ungdomen hittar en fritidssysselsättning. Skolan genomför en utredning. Skolan upplever ungdomen som mer trevligt mot personal sedan insatsen SIG men hans problematik gentemot elever finns kvar. Samverkan har lett till mer kontroll vilket resulterar i att det inkom tre orosanmälningar på ungdomen. Ärende 6 Inskriven april orosanmälningar innan SIG, 0 efter inskrivning i SIG. Avslut maj SIG-grupp: Samordnare, socialtjänst, polis, arbetsförmedling, mamma och pappa. Ungdomen var placerad på HVB hem. Hans hemtagning planerades tillsammans med HVB hemmet. Han flyttade till utslusslägenhet i annan kommun hösten Ungdomen har under inskrivningen i SIG fått en planering från arbetsförmedlingen. Han fick möjlighet att praktisera på två arbetsplatser och har utifrån det fått aktivitetsersättning från försäkringskassan. Ungdomen har haft svårigheter med uthålligheten, han har svårigheter med tider, vilket innebar att han inte fick stanna kvar praktikplatserna. Han har haft samtalskontakter med öppenvården; gällande attityder och värderingar kopplade till kriminalitet och våld. Har nu flyttat hem till sina föräldrar. Han är inskriven på Folkhögskola och deltar i inspirationskursen. Ungdomen har den senaste tiden uppvisat drogfrihet och inte begått kriminella handlingar. Ärende 7: Inskriven januari orosanmälningar innan SIG, 4 efter inskrivning. SIGgrupp: Samordnare, socialtjänst, polis, kontaktperson, skolan, mamma, syster. Ungdomen har haft det svårt i skolan av olika anledningar, därför har stor del av arbetet inriktats på att få till en fungerande skolgång. Han har under inskrivningen i SIG bytt skola en gång och just nu utvärderas om den nuvarande skolan klarar av att möta hans behov. En stor del i arbete har också varit att hjälpa familjen med praktiska saker i kontakter med olika myndigheter. Arbetet har också involverat flera syskon i familjen som haft egna svårigheter. Familjen har deltagit i familjeterapeutiska samtal för att familjen ska få ett bättre sätt att kommunicera med varandra. Öppenvården har också 12

144 VÄSTERÅS STAD Slutrapport gjort försök att genomföra färdighetsprogram med ungdomen i syftet att lära ut vilka konsekvenser ungdomens beteende kan få. Detta har varit svårt då ungdomer inte varit mottaglig för detta. Kontaktpersonen har under insatsen varit stödjande för övriga insattser och hjälpt ungdomen att testa prosociala aktiviteter. Ärende 8 Inskriven maj orosanmälningar innan SIG, 0 efter inskrivning i SIG 0. SIG-grupp: Samordnare, socialtjänst, polis, skolan och mamma. Hemtagning från SIS (Statens institutionsstyrelse) ungdomshem. Ska sommarjobba. Kommer att bo på stödboende för ungdomar. Är inskriven på gymnasium, börjar höstterminen Ärende 9: Inskriven april 2017, 21 orosanmälningar innan SIG, 11 efter inskrivning. Avslut mars SIG-grupp: Samordnare, socialtjänst, öppenvård, polis, skolan och mamma. Jobb med ungdomens kriminella attityder och värderingar, både i samtal med familjen och i individuella samtal. Träffarna har också omfattat mycket praktisk hjälp i kontakter med myndigheter och skolor. Ungdomen kom igång med gymnasiestudier efter ett skolbyte och extra undervisning för att bli behörig till gymnasiet. Mycket kontakter med polis och socialtjänsten utifrån att det fortsatt komma in orosanmälningar, syftet var att sätta tydliga ramar för ungdomen. Då ungdomen inte lyckades bryta sina kriminella kontakter och det fortsatte att inkomma orosanmälningar, valde socialtjänsten att placera ungdomen med stöd av LVU. Tanken var att ungdomen fortsatt skulle vara inskriven i SIG, men då familjen har flyttat till annan ort avlutas själva insatsen SIG. Ärende 10: Inskriven september 2017, 21+2 våldsmiljö orosanmälningar innan SIG, 7 efter inskrivning. Avslut 2018 mars. SIG-grupp: Samordnare, socialtjänst, öppenvård, polis, skolan, kontaktperson, mamma och pappa. Intensiva insatser från flera aktörer på en gång för att få struktur på ungdomens vardag. Samtalskontakter med familjen och med ungdomen för att få till en struktur i familjen. För att möjliggöra för ungdomen att få till rutiner i vardagen. Flertalet kontakter med representanter från skolan för att få till en fungerande skolgång. Parallellt arbete med att få ungdomen drogfri.då familjen och ungdomen inte var mottagliga för insatsen beslutade socialtjänsten att placera ungdomen. De förutsättningar som krävs för att kunna göra ett arbete på hemmaplan fanns inte. Ärende 11 Inskriven september våldsmiljö orosanmälningar innan SIG, 2 efter inskrivning. Avslut 2018 januari. SIG-grupp: Samordnare, socialtjänst, öppenvård, polis, skolan, kontaktperson, mamma och pappa. 13

145 VÄSTERÅS STAD Slutrapport Intensiva insatser från flera aktörer på en gång för att få struktur på ungdomens vardag. Flertalet kontakter med representanter från skolan för att få till en fungerande skolgång. Samtalskontakter med familjen och med ungdomen för att få till en struktur i familjen. För att möjliggöra för ungdomen att få till rutiner i vardagen. Då familjen och ungdomen inte var motagliga för insatsen beslutade socialtjänsten att placera ungdomen. De förutsättningar som krävs för att kunna göra ett arbete på hemmaplan fanns inte. Ärende 12 Inskriven juli anmälningar innan SIG. Avslut januari 2018 SIG-grupp: socialsekreterare, SIG-samordnare, HVB och föräldrar. Planeringen var att arbeta med att ta hem ungdomen från en placering. Under tiden arbetet pågick beslutade ungdomen att inte flytta tillbaka till Västerås och insatsen avslutades därmed. Kommentarer: - Anmälningar innan SIG betyder anmälningar hela livet, dock är de flesta inkomna de senaste två åren. - I de fall det har redovisats våldsmiljö i antal orosanmälningar så innebär detta att det har förekommit våld i familjen mellan de vuxna, det vill säga Våld i nära relation. 14

146 VÄSTERÅS STAD Slutrapport Kostnadsberäkning Klient Beräknad vårdkostnad utanför det egna hemmet exkl SIG jan-dec 2018 Beräknad vårdkostnad öppenvård exkl SIG jan-dec 2018 Prognostiserad vårdkostnad vård utanför det egna hemmet familjehem SIS/HVB/Öppen- Vård (extern) jan-dec 2018 Kommentarer/ Övrigt år (P) år (P) år (P) år (P) år (P) år (P) år (P) år (P) år (P) år (P) år (F) kr Ca Ca kr 0 kr Ca kr kr 0 kr 0 kr 0 kr 0 kr 0 kr (Iris) Ca kr kr kr Ca kr kr jan juni 0 kr juli-dec 0 kr Ca kr/avslutad i juni SIG slussade ut från SiS. O kr kr Ca kr kr (stödboende) juni-dec Jan-sept kr Familjen inte mottaglig Familjen inte mottaglig år Förjobbad men kunde inte flytta tillbaka hem varvid ärendet avslutades 0 kr kr (SiS jan-juni) kr Okt-dec kr SIG påbörjades (för utsluss) kr Oklar planering då fld flyttat från V-ås 15

147 VÄSTERÅS STAD Slutrapport Kommentarer till kostnadsberäkningen Beräkningen är gjord enligt samma princip som föregående redogörelse som nämnden fick tidigare. Kolummerna är att tolka som följande; Kolumm 2 Beräknad vårdkostnad utanför det egna hemmet exkl SIG ungdomen har varit placerad med redovisad kostnad. Kolumm 3 Beräknad vårdkostnad öppenvård exkl SIG ungdomen har fått andra insatser exempelvis kontaktperson med redovisad kostnad. Kolumm 4 Prognostiserad vårdkostnad, vård utanför det egna hemmet, familjehem, SIS/HVB/Öppenvård (extern) om ungdomen inte hade haft insatsen SIG hade vårdkostnaden hamnat på redovisad kostnad. Kolumm 5 Kommentarer/Övrigt redovisad kostnad bedöms vara besparing i förhållande till placering utanför det egna hemmet. Kostnad för den egna öppenvården uppgår till 1,2 miljoner. Utöver kostnaden för egen öppenvård skulle totalkostnaden för den prognostiserade vården ha uppgått till cirka 5,4 miljoner om inte insatsen SIG hade varit möjlig. Besparingen för Individ och familjenämnden är drygt 4,2 miljoner med avdrag för kostnader för egen öppenvård. 16

148 VÄSTERÅS STAD Slutrapport Resultat av effektmål och produktmål under projekttiden samt totalt fram till Spårbarhet av effektmål och produktmål Eftersom flera av effektmålen har samma produktmål för att uppnå resultat kommer resultaten att redovisas genom att först besvara om målet med alla effektmål E1, E2, E3 och E4 är uppnådda Därefter redovisas aktiviteter kring produktmål P1, P2, P3, P4, P5, P6 och P7 kopplat till effektmålen. Underlaget till redovisningsmodellen är tabellen Spårbarheten mellan effektmålen och produktmålen, sidan 4 i Verksamhetens beslutsunderlag (VBU) lilla versionen, fastställd (bilaga 1). P1 P2 P3 P4 P5 P6 P7 E1 x x x x x x X E2 x x x x x x X E3 x x x x E4 x x x x Tabell: Spårbarheten mellan effektmålen och produktmålen 3.2 Resultat kopplat till samtliga effektmål E1, E2, E3 och E4 Nedan redovisas och besvaras samtliga effektmål utifrån om målet bedöms vara uppnått, delvis uppnått eller icke uppnått. E1: Öka samordning mellan socialtjänst, polis, skola, och fritid. Barnet/ungdomens behov ska vara i centrum. Att ungdomen och familjer som blir aktuella för SIG, (sociala insatsgrupper) samtycker till att olika myndigheter har kontakt med varandra, är nödvändigt för att kunna delta i insatsen. Samtycket möjliggör samverkan mellan alla olika insatsformer. Det har inte varit några problem att få samtycke från ungdomarna och deras familjer. Inga ungdomar och vårdnadshavare har återtagit samtycket. Samordningen och samverkan har ökat mellan nämnda samverkanspartners. När det gäller att ha samsyn och att prioritera ungdomar som fått insatsen SIG finns inga hinder i teorin i diskussionerna om vad som behöver ske och vilka berörda som behöver finnas kring ungdomen. Men det har visat sig att det finns svårigheter att få beslut tagna på ledningsnivåer så att det underlättar för insatsens genomförande. Exempel på detta är ersättning i form av pengar men också praktik- och arbestplatser. Organisatoriska uppbyggnader har ibland inneburit att beslut tar tid eller inte kan fattas kring ungdomar som skulle behöva det snabbt. Det kan också ibland handla om samsyn, eller bristen på samsyn. Man har diskuterat exempelvis frågan om ersättningar men inte kommit fram till hur man vill ha det kring målgruppen. Detta kan skapa viss frustration 17

149 VÄSTERÅS STAD Slutrapport då arbetet kring ungdomen avstannar. Samverkansmålet i sig är uppnått om man definierar målet att den ska ha ökat, men det finns frågor att arbeta vidare med, exempelvis är tillgången, eller icke tillgången till ungdomspoliser är en känslig faktor då de är primära i sammanhanget. Vidare arbete kring samverkan med skolor utifrån enskilda anpassningar och lösningar är något som behöver förbättras. Det är mycket viktigt att ungdomarna har en meningsfull sysselsättning i sina liv. Kommunen kan erbjuda, skola och praktik och det fungerar bra för vissa ungdomar. Det finns en grupp ungdomar som inte vill/kan/ska gå i skolan som det saknas alternativ för. Det är svårt att motivera ungdomar till praktik där de inte får någon ersättning och där de inte ser poängen med att vara. Detta gäller framför allt ungdomar i åldern år. Systemet är uppbyggt på att man ska gå i skolan under den perioden i livet. Gör man inte det hamnar man i ett glapp, ett ingenmansland. Det krävs samverkan mellan olika aktörer i kommunen t.ex. socialtjänst, arbetsförmedling, Arenan, fritid med flera för att skapa alternativ för den grupp ungdomar som av olika anledningar inte ska/kan gå i skolan under tiden man arbetar med att förbättra deras sociala situation. Kommunen kan ändå i dagsläget erbjuda skola och oavlönad praktik till dessa ungdomar. Det är generellt sett svårt att motivera ungdomar till oavlönat arbete och det är ännu svårare att motivera ungdomarna i den här målgruppen utifrån att de ibland har en egen ekonomi baserad på kriminell verksamhet. Samordnaren har tillsammans med AMA och fritid och förebyggande ordnat speciallösningar i två ungdomar. Det har varit bra lösningar men de är inte hållbara i ett långt perspektiv då det går åt otroligt mycket tid att får till dessa lösningar. Den samverkan som hittills uppnåts utöver polisen och skolan, är Arenan, Habiliteringen, Försäkringskassan, Socialkontor ekonomi, Kommunnens egen öppenvård, Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), Familjecentrum, Here4U, Chance2Change, Fältande socialsekreterare, kontrakterade kontaktpersoner, Fritidsgårdar, några fall av HVB-hem (hem för vård och boende), Statens institutionsstyrelse (SIS), familjehem, idrottsföreningar och Arbetsförmedlingen. Bedömningen är att målet är delvis uppnått. E2: Barn och ungdomar som uppvisar hög risk för ett långvarigt kriminellt beteende och har behov av samverkan mellan olika myndigheter ska erbjudas möjlighet att få stöd av SIG. Utifrån de resurser som fanns under projekttiden, att insatsen var ny samt under uppbyggnad bedöms målet vara uppnått. 20 ungdomar har under projekttiden och även därefter erbjudits insatsen social insatsgrupp. 12 ungdomar har tackat ja till insatsen, detta innebär att 60 % av de ungdomar som slutligen bedömdes vara möjliga att erbjuda insatsen också fick den. Detta är vad nuvarande organisation klarar av utifrån de resurser som finns. 18

150 VÄSTERÅS STAD Slutrapport E3: Brottsligheten minskar hos de ungdomar som får insatsen, SIG. Nedan, en sammanställning över antal orosanmälningar före och efter för de ungdomar som har varit eller fortfarande är inskrivna och har insatsen SIG. Numret i kolumnen längst till vänster är samma som numret under ärendebeskrivningarna under rubrik 2.3 Beskrivning av ärenden/individresultat. Ärenden beskrivs också mer utförligt under rubrik 2.3. Finns inget avslutsdatum så är ungdomen fortfarande aktuell för insatsen. Kön Ålder Antal orosanmälningar från polisen innan SIG Antal orosanmälninga r från övriga innan SIG Start SIG 1 P April P Maj P Aug P Feb P Mars P April P Jan P Maj P April P Sept F Sept P Juli - 17 * P står för pojke och F för flicka. Antal orosanmälningar från polisen efter SIG Antal orosanmälningar från övriga efter SIG SIG- Avslut 0 0 Maj Mars Mars Jan Jan -18 Generellt sett kan man säga att brottsligheten har minskat hos de ungdomar som fått insatsen SIG. Antalet anmälningar från polis har minskat samt även orosanmälningar från övriga håll. Målet bedöms vara uppnått. E4: Bättre social situation för ungdomarna som får insatsen, SIG. Ungdomarna som haft/har insatsen SIG har fått en bättre social situation jämfört med hur deras sociala situation såg ut innan SIG. Detta gäller alla som har/haft insatsen SIG. Tre ungdomar har blivit placerade, det skulle kunna ses som att insatsen misslyckats, men man kan också se det som att man uttömt alla resurser som finns på hemmaplan för att kunna hjälpa dessa ungdomar. Skälet till att det till slut blev placering av dessa ungdomar har varit att den sociala situation de befunnit sig i på hemmaplan inte varit tillräckligt bra och stabil för att kunna 19

151 VÄSTERÅS STAD Slutrapport bygga vidare på. Tack vare att insatsen funnits har man fått större och djupare inblick i ungdomens och familjens situation och därmed med stöd av placering stoppat den eskalering som annars kunnat innebära stora negativa konsekvenser för ungdomen och familjen. Övriga ungdomar inskrivna i SIG har på olika sätt fått en bättre social situation än tidigare. Ungdomarna och deras familjer har fått stöd utifrån de behov som de har haft. Allt ifrån att ha familjeterapisamtal till enskilda samtal med ungdomarna gällande värderingar i samhället. Det har också fått praktisk hjälp som förbättrat deras sociala situation, hjälp i kontakter med psykiatrin som bla lett till utredning och diagnos, skolan, föreningar, fritidsaktiviteter, praktikplatser och arbete. Utvärdering med hjälp av savry har gjorts på en ungdom som avslutats enligt plan. Målet bedöms vara uppnått. 3.3 Redovisning av alla produktmål kopplat till samtliga effektmål genom produktmål P1-P7 Samtliga produktmål P1-P7 gäller för effektmål E1 och E2. Produktmål P2, P4, P5 och P7 gäller för effektmål E3 och E4. Sammankoppling finns att utläsa direkt efter produktionsmål, exempelvis P1 E1 och E2 osv. P1 E1 och E2: Genomförd omvärldsanalys om sociala insatsgrupper. Samordnaren har tillsammans med socialtjänst och polis gjort studiebesök i Södertälje och Örebro för att få kunskap hur de arbetar med SIG. Samordnaren har också varit i Linköping på en heldags konferens om sociala insatsgrupper. Syftet har varit att hitta en modell som passar Västerås stads struktur och de resurser som vi har till vårt förfogande. Samordnaren har fortsatt kontakt med SIG verksamheterna i Södertälje och Örebro i syfte att utveckla arbetssättet SIG samt att utbyta erfarenheter kring insatsen. Ovanstående skedde innan sociala insatsgruppen startade i Västerås som del i projektet. Det var viktigt att inhämta kunskap om hur andra hade hanterat sociala insatsgrupper i likvärdiga kommuner. Målet i sig är uppfyllt men det kommer att finnas skäl att fortsätta med omvärldsanalyser. Dels för att samverka med andra kommuner kring insatsen och dels för att för att utbyta erfarenheter och även för att inhämta ny kunskap. SIG verksamheten i Västerås är sedan ett år tillbaka med i ett nätverk med andra kommuner som också bedriver insatsen SIG. I samverkan drivs utvecklingsfrågor och utbyter idéer om hur man kan utveckla egna verksamheter. P2 E1, E2, E3, E4: Framtagna arbetsprocesser som kartlägger och säkerställer samverkan mellan de olika aktörerna. 20

152 VÄSTERÅS STAD Slutrapport Efter genomförd omvärldsanalys finns en arbetsprocess som implementerats hos de olika aktörerna (socialtjänst, polis, skola, fritid och övriga). Det är svårt att ta fram en modell som passar alla ärenden eftersom ungdomarna har olika behov. Men för aktualisering och ärendets gång i uppstartsprocessen finns det en klar modell för. Ärendegång och aktualisering 2 1 Polisanmälan 14:1 SoL + IRK till Socialkontor Barn och ungdom. Ärende märkt SIG går till Arbetsgrupp (teamledare socialtjänst, ungdomspolis, SIG-samordnare). Gemensam bedömning av ärenden. 3 Kontakt tas med ungdom och föräldrar, de bjuds in till infoträff om SIG. 4 Ungdom och föräldrar är intresserade - SAVRY genomförs. 5 6 SAVRY-resultat visar HÖG risk för utveckla en kriminell livsstil, erbjudande om plats. Nätverksmöte genomförs där handlingsplan skapas och samtyckes blankett skrivs under. Under projektets gång har arbetsprocessen förändrats och anpassats så att den idag passar Västerås Stads organisation och förutsättningar bättre vad gäller insatsen SIG. Skälet till förändringen har handlat om att de personer som sitter i beredningsgruppen inte haft tillräcklig kännedom om de ärenden som skulle kunna vara aktuella för SIG. Själva urvalet av individer för insatsen görs idag av arbetsgruppen. P3 E1 och E2: En kartläggning av hinder för insatser i sociala insatsgrupper, mellan förvaltningar, myndigheter och organisationer. En organisation för att hantera hinder som uppkommer i arbetet kring SIG har skapats. Det är en förutsättning för att arbetet med SIG ska vara möjlig. Samordnare har under projektiden tillsammans med styrgruppen och beredningsgruppen diskuterat och hanterat de hinder som hittills dykt upp i arbetet med sociala insatsgrupper. Detta är ett löpande arbete, och det kommer att dyka upp nya hinder under arbetets gång. De strukturella förutsättningarna för samverkan nödvändiga för att SIG ska kunna fungera fullt ut. Det finns ett samverkansavtal (bilaga 3) undertecknat av, Sociala nämndernas förvaltning, Polis, Barn och utbildningsförvaltningen, Fritid och entreprenad och Vård och omsorg som sträckte sig till Poängen med ett nytt samverkansavtal är att stärka de struktuella förutsättningarna så att alla parter alltid är 21

153 VÄSTERÅS STAD Slutrapport representerade när det gäller ärenden för SIG. Annars kan risken öka för att själva tanken med insatsen urholkas. De brister som finns i den organisatoriska samverkan är svårigheten att få till snabba och flexibla lösningar. Det tar för lång tid och det gör att insatserna kring ungdomarna tappar fart. Detta beror på de regelverk som finns inom de olika förvaltningarna, gällande till exempel förtur till andra insatser och sysselsättning utan att behöva köa och även kanske frågan om någon form ersättning för att öka motivationen till att delta. Vem som äger ansvaret för lösningen blir också ett problem mellan förvaltningarna när dessa frågor bollas mellan. Först och främst behöver frågorna om ersättning och tillgång till exempelvis praktikplatser diskuteras och beslut fattas om hur man vill ha det framåt. När detta inte fungerar så har det ibland inneburit konsekvenser den den enskilda ungdomen. Det kan finnas skäl över att fundera över om man skulle behöva vara lite mer pragmatisk när det gäller dessa frågor. Den praktiska samverkan i de sociala insatsgrupperna fungerar bra. Där finns en tydlig ansvarsfördelning av insatsen med regelbundna uppföljningar. Det ger effektivare insatser och ett bra samarbete mellan olika insatsparter. Det ger en känsla av sammanhang och man känner att man har en viktig del i arbetet med ungdomen. Inte sällan finns psykisk ohälsa som del i den komplexa problematik som finns kring dessa ungdomar. Det är en stor brist att regionen är svår att få med som en naturlig del i SIG, då det är tydligt att ett flertal av de ungdomar som har varit eller är aktuella för SIG har ett behov av en kontakt med regionen. Följden kan bli att det blir svårt att matcha rätt insatser i rätt tid. Det kan till och med bli fel insats för att inte hela problembilden är klart utredd runt ungdomen. Det kan t.ex. leda till att ungdomen får en insats som den inte klarar av för att den psykiska ohälsan måste behandlas först, detta för att övriga insatser ska ge förväntat resultat. Hela paketet av stödinsatser som finns för ungdomar i vårt samhälle måste finnas tillgängligt och kunna ges i rätt tid och med viss prioritering. Idag kan tex BUP ha väntetider på 1-1,5 år. P4 E1, E2, E3, E4: Framtagen modell för samordnad stödinsats, SIG finns att använda för socialtjänsten för ungdomar som uppvisar hög risk för ett långvarigt kriminellt beteende och har behov av samverkan mellan olika myndigheter. Projektet har använt sig av IRK (Initial Riskbedömning av Kriminalitet), (bilaga 2) som stöd för att göra ett urval av ungdomar. Framåt finns behov att hitta ett sätt att planera hemtagning av ungdomar som har en komplex problembild, gällande kriminalitet och våld från institutioner. Där skulle SIG kunna vara en lösning och erbjuda hemsluss och matchande insatser på hemmaplan. SIG är både en insats för att avbryta men också för att förebygga fortsatt kriminalitet efter att en ungdom kommer hem efter en placering. Målgruppen för SIG är i praktiken åldersspannet år i Västerås Stad. Sättet att arbeta fungerar även på äldre ungdomar/unga vuxna. Under projektiden har det tagits 22

154 VÄSTERÅS STAD Slutrapport en del kontakter med bla socialtjänstens unga vuxna och försörjningsstöd, arbetsförmedlingen och frivården. Kontakter har också tagits med Chance 2 Change som jobbar med en liknande problematik med en äldre målgrupp. P5 E1, E2, E3, E4: Beslutat kartläggnings- och utvärderingsverktyg för ungdomar som ingår i en Social insatsgrupp. För att identifiera ungdomens riskfaktorer gällande kriminalitet finns bedömningsinstrumentet IRK (Initial riskbedömnings instrument)(bilaga 2). Bedömningsinstrumentet är en hjälp för polisen och socialtjänsten att få en samsyn på riskfaktorer. Hur kan socialtjänsten använda sig av och dra nytta av inkomna IRK (Initial Riskbedömning för Kriminalitet) som inte blir aktuella för SIG? Informationen man får av IRK ger en tydlig indikation för att den unge befinner sig på fel väg både till socialtjänsthandläggare och till familjebehandlare. Information som båda dessa yrkesgrupper kan ha nytta av i sin bedömning och i behandling. Det finns behov av fortsatta diskussioner om hur förvaltningen ska hantera tidiga signaler om brott som IRK visar. Det finns forskning och praktisk erfarenhet av att arbeta med unga kriminella som visar på att tidig kriminalitet är en av de största riskfaktorerna för att hamna i långvarigt kriminalitet senare. Detta speciellt om den unge inte får hjälp redan under tiden brotten är ringa. När det gäller unga och brott så är upprepade småbrott, vilka inte behöver vara många till antalet, ett tidigt tecken på att något behöver förändras i den unges livssituation. Ökad kunskap om risk och skyddsfaktorer för ungdomar i riskzon för kriminalitet och antisocialt beteende har gjort/gör att insatserna blir effektivare och matchas rätt. Två representanter från socialtjänsten och samordnarna har utbildat sig i SAVRY, (Structured Assessment of Violence Risk in Youth) under våren. SAVRY är ett instrument för att bedöma om det finns risk för att utveckla våldsamt beteende eller annat allvarligt kriminellt beteende bland ungdomar. Utifrån den kartläggning som görs med SAVRY sammanställs en behandlingsplan, utifrån de risker som finns i ungdomens liv. Tanken är att när insatsen avslutas genomförs återigen en SAVRY bedömning för att utvärdera om insatserna gett önskat resultat eller inte. I VBU benämns kartläggningsverktyget UBU (uppföljning av barn och unga), vilket inte används. Samordnarna använder IRK och SAVRY, vilket bedöms vara ett tillräckligt instrument. Utöver det används en checklista med fokus på Risk-, Behov- och Mottaglighetsprinciperna hos ungdomar och vuxna som uppvisar Kriminellt beteende (RBM). Denna används inte i sin helhet utan som ett komplement efter att en SAVRY har gjorts. RBM hjälper till att strukturera behandlingsinsatsen efter resultat som SAVRY påvisar gällande risknivåer av kriminalitet. 23

155 VÄSTERÅS STAD Slutrapport P6 E1 och E2: Genomförd informations och förankringsarbete om SIG till projektets intressenter och målgrupper. Projektledaren har påbörjat informations och förankringsarbetet om SIG. Samordnarna har tillsammans med kommunikatör tagit fram en kommunikationsplan för SIG (bilaga 4). En del som riktar sig internt och en del som riktar sig externt. Denna är dock i behov av en uppdatering. Samordnarna för SIG och kommunikatören planerar att genomföra detta inom snar framtid. Samordnarna har presenterat SIG: Internt för berörda medarbetare inom Socialtjänsten, bla Barn och ungdom, Unga vuxna, Mottagning och Försörjningsstöd. Samordnarna har också informerat berörda medarbetare på Vård och omsorg, Barn och utbildningsförvaltningen, Förvaltningen för stöd och fritid och entreprenad och Polisen. Externt har samordnarna tillsammans med polis informerat om SIG i VLT och samordnaren har också blivit intervjuad av lokalradion. Samordnarna har informerat externa aktörer som Here4U och BK Rapid om SIG. Länsstyrelsen har visat intresse för hur Västerås Stad arbetar med sociala insatsgrupper. Samordnarna har utifrån det träffat Länsstyrelsen och länets samordnare från Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Utifrån det finns nu en önskan från Länsstyrelsen om att genomföra en effektutvärdering av SIG tillsammans med Örebro och Eskilstuna. Utöver det har ungdomsdomare (domare som dömer ungdomsmål i tingsrätten) från hela landet visat intresse för SIG. Samordnarna från Västerås och Örebro träffade dessa och presenterade modellen. Det finns ett intresse från rättsväsendet att använda sig av SIG som påföljd. P7 E1, E2, E3, E4: Framtaget förslag på hur modellen SIG kan implementeras i verksamheten. Detta är en pågående process. I nuläget är det beredningsgruppen som arbetar med implementeringen i sina olika arbetsgrupper. Deltagarna i beredningsgruppen har utsett kontaktpersoner inom socialtjänsten och polisen. Projektledaren/samordnaren för SIG har informerat verksamhetscheferna på Barn- och Utbildningsförvaltningen samt även Individ- och familjenämnden om SIG. Tanken är att insatserna i SIG ska tas från verksamheternas befintliga resurser men i praktiken är det ofta svårt att lösa för de anställda som deltar i insatsgruppsarbetet. De kan exempelvis ha en tjänst på en fritidsgård, uppdraget kan/får inte ta så mycket tid till att jobba med SIG för då hinner man inte med sitt ordinarie uppdrag. Detta är ett bekymmer som ibland innebär att den som ingår i gruppen för att stötta den unge inte alltid är tillgänglig så som man skulle önska. Det finns ett behov av fördjupad kunskap kring de olika delar som påverkar ungdomskriminalitet. Kunskap och förståelse inom områdena risk och skydd, risk behov mottaglighet, psykisk ohälsa, funktionsnedsättningar och behandlingar som 24

156 VÄSTERÅS STAD Slutrapport berör målgruppen är nödvändigt. Vidare finns behov av att ha kunskap om kriminalitetsutveckling och vilka faktorer som är viktiga både när det gäller nyetablerade unga med hög risk för kriminell livsstil men också för vad som är förutsättningarna att lyckas med redan etablerade som vill lämna en kriminell livsstil. Detta förbättrar arbetet med målgruppen och skapar förbättrad samsyn mellan och inom myndigheter och förvaltningar. Förutom den egna förvaltningen och polisen bör kompetenshöjning erbjudas av Individoch familjeförvaltningen till samverkanspartners som skola, BUP, habilitering med flera. Ökad kunskap om målgruppen hos alla som är delaktiga i arbetsgrupperna kring ungdomarna som har SIG som insats. Detta skulle ge ökade förutsättningar för en djupare implementering. Kunskaperna finns inom den egna förvaltningen men också i de nätverk SIG verkar i med andra kommuner. Kostnaden för utbildningen om målgruppen handlar då om tiden man lägger ner för planering och genomförande. För att vidga frågan om utvärdering (se ovan, P6) samt för fortsatt implementering har utvecklaren sökt material hos BRÅ och funnit två relativt nya skrifter som BRÅ gett ut. Dessa kan vara bra för de som är involverade i SIG att både läsa och beakta för att se om det finns delar i dessa utvärderingar för att ytterligare höja insatsens verkan. Dessa skrifter är; Slutrapport, Återrapportering av ekonomiskt stöd till lokalt brottsförebyggande projekt - Att motverka kriminalitet genom samverkan, Studie av Social insatsgrupp i Linköping (bilaga 5). Rapporten belyser; 1. Organiseringen av verksamheten, 2. Samverkan som arbetsform, 3. Utmaningar med SIG och 4. Upplevelse av resultat i Linköping och Handbok för SIG:RBM, Evidensbaserade och Strukturerade Riktlinjer för Sociala Insatsgrupper med fokus på Risk, Behov, Mottaglighet (SIG:RBM), Version (bilaga 6) vilken är en metodhandbok som beskriver hur man metodiskt kan arbeta med SIG. Den förstnämnda visar på ungefär samma resultat och tankar som Västerås har haft kring SIG och samverkan. Bland annat diskuteras och beskrivs svårigheterna med exempelvis motivation och eventuella ekonomiska ersättningar för målgruppen vilket kan vara en avgörande fråga för insatsens genomförande. Denna fråga om just ersättning väcker en del normativa åsikter enligt rapporten och menar att beroende på kunskap och hur synen är på kriminella, är ibland avgörande för om tjänstemän i olika verksamheter eller myndigheter kommer att fatta beslut som skulle gynna klienten. Rapporten beskriver också vikten av att diskutera skillnader i målgruppen, om man som individ är nyetablerad i kriminalitet eller om man bedöms som avhoppare från kriminell verksamhet. I rapporten nämns att man kanske behöver arbeta på två olika sätt beroende på hur djup kriminaliteten är. I det fall om man djupdyker i denna fråga kan SIG-insatser skräddarsys på två olika sätt, ett som förebyggande, kontrollerande och stödjande och två som stödjande och uppbyggande. Rapporten beskriver också nyttan av att ha Brobyggare kring insatsen. I 25

157 VÄSTERÅS STAD Slutrapport Linköping har brobyggare ungefär samma uppdrag som Västerås Stads Fältande socialsekreterare. Dessa ingår i SIG-gruppen kring ungdomen och är till stor nytta utifrån att de träffar den unge där den befinner sig och kan arbeta både stödjande och motiverande i förhållande till ungdomen och informativt till SIG-gruppen. Sammantaget visar ändå rapporten på att SIG är en bra insats för målgruppen. Det som är intressant att ta med sig från den andra rapporten (Handboken) är att den beskriver hur man på högstrukturerat sätt kan arbeta med SIG. Den bygger på evidens och struktur kring hur man kan tänka krig metodik. Denna rapport lyfter också fram skillnader i målgruppen genom att beskriva hur man kan arbeta för att identifiera rätt individer till insatsen. Det som är intressant förutom att metodiskt ta fram rätt individer för insatsen är också att den hjälper i bedömningar kring Risk, Behov och Mottaglighet vilka är viktiga delar så att rätt insats ges till rätt person. När det gäller den frågan samverkar Västerås redan med Örebro. Utöver ovanstående skrifter har utvecklaren också tagit del av en slutrapport från Örebro och SIG, Sociala insatsgrupper, Slutrapport för sociala insatsgrupper, Förslag för en Örebromodell (bilaga 7). Örebro är den kommun som vi i Västerås samverkar mest med. De har arbetat fram metodboken som tidigare nämnts och det intressanta med Örebro är att de har samverkat med Örebro Universitet för att utveckla SIG utifrån evidens. Denna rapport belyser intressanta kostnader för samhället om ungdomar i riskzon för kriminalitet inte får stöd och rätt stöd. Rapporten säger också att SIG är rätt modell för att undvika placeringar eller att ta hem ungdomar från placeringar. Även Örebro lyfter frågan om utökad kompetens hos samverkanpartners, att detta är en framgångsfaktor för att lyckas med insatsen. 4. Bemötande av risker beskrivna i VBU Hur bemannas SIG efter projekttiden? Har redan implementerats i befintlig verksamhet enligt tidigare nämndbeslut (IFN 268, ). Frågan framåt är om insatsen bedöms tillräckligt effektiv utifrån vad som framkommer i rapporten för att stärka verksamheten med fler samordnare för fler SIG-grupper? Hur ska insatsen mätas och vem gör det? I effektmålet E.4 beskrivs att insatsen ska mätas med SAVRY, (Structured Assessment of Violence Risk in Youth) för uppföljning av förändring hos ungdomar som får insatsen SIG. Länsstyrelsen har varit ikontakt med samordnaren för SIG och de är intresserade av att göra en effektutvärdering av SIG tillsammans med Örebro och Eskilstuna. Denna utvärdering kan ge idéer om hur insatsen kan bäst utvärderas framåt. 26

158 VÄSTERÅS STAD Slutrapport Hur de sociala insatsgrupperna bemannas? Socialtjänst, polis, skola är alltid delaktiga i SIG. Fritid och arbetsmarknad är delaktiga i de flesta sociala insatsgrupperna. Föreningar och organisationer har också varit delaktiga. Fältande socialsekreterare och inkluderingsteamspersonal är yrkesroller som är delaktiga i arbetet med SIG. De skulle kunna ha en större del i arbetet utifrån att de är flexibla i sin yrkesroll och att de ofta kommer i kontakt med målgruppen. Hur kostnader ska fördelas mellan olika myndigheter? Som det ser ut nu tar Socialtjänsten, IFF nästan hela kostnaden för SIG, personalresurser tas i första han från öppenvård och i andra hand från myndighet. Polis, skola och fritid är delaktiga i de SIG-ärenden som är igång, den tid de lägger utöver det de ska göra i sin vanliga tjänst är den tid de lägger på möten kring ungdomarna. Att hålla engagemanget levande i staden för SIG. För att kunna implementera SIG fullt ut, är det viktigt att det fortsatt finns stöd från styrgruppen. För att arbetet med SIG ska vara möjligt är de strukturella förutsättningarna för samverkan nödvändiga. Styrgruppen har haft en viktig funktion kring frågan om samverka. Styrgruppen är också den som möjliggjort att samordnarna haft det mandat de haft för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Någon form av fortsatt styrning och samsyn om att SIG uppfyller sitt syfte behöver finnas framåt. Samordnarna behöver också vara aktiva med att sprida kunskap om SIG, genom att informera andra enheter som kommer i kontakt med SIG ungdomar. Samverkan med landsting/regionen saknas i nuläget. Det finns ett stort behov av att knyta till sig landstinget/regionen i arbetet kring dessa ungdomar. Inte sällan finns psykisk ohälsa som del i den komplexa problematik som finns kring dessa ungdomar. I det samverkansavtal som nu finns för projektet, ingår polis och kommunens verksamheter, det vore önskvärt att landstinget/regionen också fanns med som samverkanspart. Det skulle öka möjligheterna att lyckas med insatsen med de ungdomar som erbjuds insatsen. Hur mycket resurser kräver en SIG insats av de inblandade enheterna? Utifrån att SIG är en tidskrävande insats som kan bli långvarig blir arbestssättet resurskrävande för de myndigheter, förvaltningar och organisationer som deltar i grupperna. Den del som SIG kräver mest resurser ifrån, är Individ- och familjeförvaltningen och dess öppenvård. 27

159 VÄSTERÅS STAD Slutrapport En uppskattad procentfördelning av resurser mellan de verksamheter som oftast finns med i en SIG-grupp: Individ och familjeförvaltningen 75 % Barn och utbildnings förvaltingen 5 % Förvaltning för stöd fritid och entreprenad 10 % Lokalpolisområdet Västerås 10 % Mandatfördelning mellan socialtjänst och samordnaren för SIG. Det är av vikt att samordnarna har mandat att leda och följa upp SIG-gruppernas insatser och att samverkan mellan de olika insatsgivarna är fastställd från respektive organisation/myndighet. Detta innebär att man är överens om att samverkan ska ske och prioriteras. 5. Kommande förändringar i lagstiftning kring unga lagöverträdare Det införs två nya påföljder för unga lagöverträdare som heter ungdomstillsyn och ungdomsövervakning. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli De föreslagna påföljderna ska avhjälpa brister och täcka upp luckor/brister i det nuvarande påföljdssystemet. Syftet är att det för en person under 18 år i princip alltid ska finnas en tillämplig ungdomspåföljd, som är tillräckligt ingripande med hänsyn till brottslighetens allvar och den unges tidigare brottslighet. Därmed ska vuxenpåföljder och höga bötesstraff kunna undvikas. Båda påföljderna bygger på övervakning och kontroll men innefattar även behandlande inslag. Påföljderna ska kunna dömas ut oberoende av den unges inställning och utan någon föregående behovs- eller lämplighetsprövning. Detta kommer att påverka arbetet med ungdomar som begått brott, troligen kommer det krävas mer personal och en samverkan mellan kommun och stat. 6. Slutord Samordnarnas bedömning är att arbetsmetoden social insatsgrupp är rätt sätt att försöka hjälpa ungdomar som är på väg eller är inne i ett normbrytande beteende eller har utvecklat en kriminell livsstil. Framgångfaktorerna är att ta ett samlat grepp om ungdomarnas problematik. Arbetet med SIG görs utifrån ett systemiskt arbetssätt så insatsen hjälper inte bara ungdomen som är med i SIG, utan det får också positiva effekter för ungdomens familj och nätverk. SIG har inneburit andra positiva effekter i form av andra samverkanseffekter i ärenden som inte är SIG. Detta hade förmodligen inte skett om inte man hade träffats via samverkansmöten kring SIG-ungdomar. Det har också framkommit mer tydligt att det finns flera verksamheter som arbetar med samma målgrupp och samma mål. Detta är något man behöver se över och utveckla för att göra insatserna än mer effektiva. 28

160 VÄSTERÅS STAD Slutrapport För att insatsen SIG ska vara effektiv fullt ut är det viktigt att tänka och följa principen som RBM (Risk-, Behov- och Mottaglighetsprinciperna) omfattas av. Exempelvis gällande risker, att utförligt kartlägga vilka risker som är störst hos ungdomen. Detta görs idag med stöd av SAVRY. Gällande behov är det viktigt att skräddarsy en insats där man täcker in alla tänkbara områden som ungdomen behöver ha stöd kring. Detta är något man behöver få till när det gäller alla ungdomar inskrivna i SIG. Tanken med SIG är att alla tjänstemän som behövs i en social insatsgrupp, ska få utrymme att göra arbetet utifrån den position/tjänst man för närvarande har i kommunen som till exempel lärare eller fritidsledare. Så ser det inte ut nu. Det är svårt för ungdomens stödpersoner i olika verksamheter att vara flexibla på grund av att de inte får ta tid från sina ordinarie tjänster. Det gör att en stor del av arbetet hamnar på socialtjänstens öppenvård och hos myndigheten, vilket inte är fel, möjligen att det är så det måste vara. Detta är dock något man skulle behöva lyfta i styrgruppen så att de som går in i en SIG-grupp kring en ungdom också får mandat att fullfölja stödet ungdomen behöver. Samverkan och tillgången till personer kring ungdomen väldigt viktiga. Därför måste de som går in som stödpersoner i en social insatsgrupp finnas tillgängliga för att insatsen ska ge resultat. Gällande mottaglighet så är detta område det svåraste arbetet kring ungdomen/familjen. Ofta förväxlas mottaglighet med motivation vilket inte är samma sak. Motivation handlar om vilja till förändring och mottaglighet om individens/familjens inlärningsstil/förmåga, begränsningar och styrkor. För bästa effekt krävs alla tre principerna för att uppnå ett gott resultat. Insatsen har hittills resulterat i flera fall av goda resultat. Det beror dels att modellen i sig fungerar men också för att det finns personer som engagerat sig och bidragit med lösningar utanför de vanliga ramarna. Ofta handlar det om att tänka utanför boxen vad är möjligt och vad är rimligt. Vad är möjligt och rimligt är ofta en resurs- och samverkansfråga. När det gäller resultaten för de ungdomar som fått insatsen kan man konstatera att deras sociala situation har förbättrats. Om målgruppen inte erbjuds sammansatta insatser blir kostnaderna höga i form av utanförskap och marginalisering, vilket skapar ännu större kostnader för samhället i längden. Sett till de skillnader i pengar när ungdomar har fått insatsen SIG jämfört med vad det skulle ha kostat i andra insatser, så kan vi ändå säga att det har varit en kostnadsbesparande insats i de flesta fall. Det finns fortsatt arbete att göra för att arbetet med SIG ska bli så effektivt som det kan bli. Arbetet behöver delvis ske på en organisatorisk nivå, så att det kan bli smidigare att genomföra snabba individuella lösningar (som kan bli avgörande för om SIG blir effektfullt eller inte) och kanske också på en metodisk nivå. Det som närmast återstår är att invänta besked om Länsstyrelsens tänkta effektutvärdering av Västerås, Eskilstuna 29

161 VÄSTERÅS STAD Slutrapport och Örebro. Dessa kommuner verkar idag arbeta med sociala insatsgrupper på mer liknande sätt än vad tidigare modeller och kommuner har gjort. Fortsatt samverkan med andra kommuner och delge varandra kunskaper och erfarenheter om SIG är viktigt framåt. Om man fortsätter med detta innebär detta som utvecklaren bedömer det på god väg att både höja kvaliteten med insatsen, både metodiskt och kunskapsmässigt. Speciellt viktigt är detta utifrån ett individperspektiv, att kunna erbjuda rätt insats till rätt individer. Detta är avgörande främst för eventuella effekter av insatsen men också utifrån ett ekonomiskt perspektiv. Västerås SIG har gjort bra arbete och utvecklat insatsen. Bedömningen är att insatsen ska vara inom egen regi men man behöver underlätta för samverkan och med beslut så att insatsens genomförande blir möjligt. Bedömningen är också att Västerås är drivande i utvecklingsfrågor och bidrar till att SIG verkligen gör skillnad för de ungdomar som fått och får insatsen. Det krävs kunskaper, en vilja att utveckla insatsen men också engagemang för målgruppen för att SIG ska bli verkningsfullt. Bilagor Bilaga 1 Verksamhetens beslutsunderlag (VBU) lilla versionen, daterad Bilaga 2 Checklista Initial Riskbedömning för Kriminalitet (IRK) Bilaga 3 Avsiktsförklaring (Samverkansavtal) daterad Bilaga 4 Kommunikationsplan Sociala insatsgrupper (Powerpointpresentation) Bilaga 5 Att motverka kriminalitet genom samverkan, Studie av Social insatsgrupp i Linköping (hämtad från Brottsförebyggande rådet, BRÅ) Dnr / motverka+kriminalitet+genom+samverkan.+studie+av+social+insatsgrupp+i+link%c3%b6ping.p df Bilaga 6 Handbok för SIG:RBM, Evidensbaserade och Strukturerade Riktlinjer för Sociala Insatsgrupper med fokus på Risk, Behov, Mottaglighet (SIG:RBM), version (hämtad från Brottsförebyggande rådet, BRÅ) Dnr / ling+och+dokumentation+av+sig+i+%c3%96rebro+kommun.pdf Bilaga 7 Sociala insatsgrupper, Slutrapport för sociala insatsgrupper, Förslag för en Örebromodell 30

162 SAMMANTRÄDESPROTOKOLL 1 (1) AU Individ- och familjenämnden 937 Dnr IFN 2016/ Sociala insatsgrupper Ärendebeskrivning Ärendet utgår och återkommer till septembernämnden.