Behandling av kroniskt obstruktiv lungsjukdom KOL

Transkript

1 Behandling av kroniskt obstruktiv lungsjukdom KOL Sammanfattning Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) är en långsamt fortskridande luftrörssjukdom som karakteriseras av ständiga andningsbesvär. Tobaksrökning är den i särklass viktigaste riskfaktorn för att utveckla KOL. Rökstopp är den mest effektiva förebyggande åtgärden mot att drabbas av KOL och för att bromsa sjukdomsutvecklingen hos redan drabbade patienter. Alla patienter med KOL bör få livsstilsråd om rökstopp, kost och motion. Vissa patienter kan få tillfällig symtomlindring av luftrörsvidgande läkemedel. För regelbunden behandling kan luftrörsvidgande och inflammationsdämpande läkemedel användas. Läkemedel kan användas för att förebygga allvarliga följdsjukdomar till KOL, såsom benskörhet och svåra infektioner. Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) är en långsamt fortskridande luftrörssjukdom som karakteriseras av ständiga andningsbesvär. Till skillnad från astma är nedsättningen av lungfunktionen konstant såtillvida att en patient med KOL aldrig uppnår normal funktion. Dock kan graden av nedsättning variera även hos KOL-patienter och i vissa fall förbättras med hjälp av läkemedel. Antalet personer med KOL i Sverige beräknas ligga mellan och beroende på vilken definition av sjukdomen som används. Förekomsten av KOL är ovanlig före 40 års ålder och ökar sedan med stigande ålder. Dödligheten i sjukdomen är betydande och ökar med ålder, grad av andningsbesvär och komplikationer som till exempel hjärt-kärlsjukdom och undernäring. Tobaksrökning är den klart största orsaken till att människor drabbas av KOL. Andra riskfaktorer som är av betydelse är arvsanlag och yrkesmässig utsatthet för farliga luftföroreningar. I tidiga stadier kan KOL sakna symtom, även om det är vanligt med långvariga episoder av hosta. Senare tillkommer andnöd vid ansträngning och pip i bröstet.

2 2(7) Långt framskriden KOL kan bland annat medföra undernäring, muskelsvaghet, benskörhet, minskad motståndskraft mot luftvägsinfektioner och påverkan på hjärta, njurar och blodcirkulation. Att upptäcka KOL Hos rökare som besväras av långvarig eller återkommande hosta eller andnöd vid ansträngning kan KOL misstänkas. Diagnosen ställs med hjälp av utandningstest i spirometer (apparat för mätning av lungfunktion). Man mäter då FEV 1 (forcerad exspiratorisk volym), det så kallade ensekundsvärdet den maximala volym luft som patienten kan andas ut under en sekund. VC (vitalkapacitet), luftvolymen som patienten kan andas ut vid en fullständig utandning. FVC (forcerad vitalkapacitet), luftvolymen som patienten andas ut vid en snabb fullständig utandning. Genom att göra beräkningar på förhållandet mellan FEV 1 och VC eller FVC får man ett mått på graden av luftvägshinder. Förhållandet förändras med åldern varför man jämför patientens testresultat med normalvärden för åldersgruppen som helhet. Diagnosen KOL bekräftas av att FEV 1 är mindre än 70 % av VC eller FVC, samt att andningsbesvären hävs vid tillförsel av luftrörsvidgande läkemedel. Andningsbesvären vid astma kan, till skillnad från KOL, hävas med hjälp av luftrörsvidgande läkemedel. Behandling av KOL Behandlingen av KOL bygger på rökavvänjning, andra åtgärder utan läkemedel samt läkemedelsbehandling. Tobaksrökning är den dominerande orsaken till KOL och den viktigaste åtgärden är därför rökstopp. All övrig behandling hos rökare ger förhållandevis obetydlig effekt. Rökavvänjning måste ingå i behandlingen för varje rökande KOL-patient och ju intensivare insats, desto bättre resultat. Det förekommer visserligen KOL utan koppling till tobaksrökning, men det är mycket ovanligt. Även andra former av icke-farmakologisk behandling (utan läkemedel) är viktiga, såsom rehabiliteringsprogram där bland annat patientutbildning, fysisk träning och psykologstöd ingår.

3 3(7) Rökavvänjning Stödsamtal och rådgivning har visats ge väldigt goda effekter vid rökavvänjning och finns bland annat att tillgå i form av kostnadsfri rådgivning per telefon. Exempel på kontakter för rökavvänjning: Sluta-Röka-Linjen Tobaksinformation: och För en del patienter är nikotinläkemedel ett alternativ för att klara av rökstoppet. Det finns många olika former av nikotinläkemedel som alla har jämförbar effekt chansen till ett lyckat rökstopp fördubblas. Bupropion är ett receptbelagt läkemedel som minskar röksuget genom att öka halten av signalsubstanserna noradrenalin och dopamin i hjärnan. Behandlingstiden är 7 9 veckor och patienten skall avbryta rökningen tvärt efter de första 7 10 behandlingsdagarna. Läkemedelsbehandling Eftersom det ännu inte finns något läkemedel som kan påverka långtidsförloppet vid KOL är målsättningen med läkemedelsbehandlingen att minska symtomen och förbättra patientens livskvalitet. Ett viktigt behandlingsmål är att minska antalet akuta försämringar (exacerbationer). Värdet av läkemedelsbehandlingen bör utvärderas kontinuerligt med avseende på sjukdomens förlopp, patientens fysiska aktivitet, andnöd, sömnkvalitet och känslan av kontroll över sjukdomen. Varje läkemedel skall bedömas separat, vilket kan underlättas av att preparaten sätts in ett i taget. Akut behovsmedicinering Inhalering av kortverkande beta-2-stimulerare eller antikolinergika (se nedanstående tabell), kan vara till nytta för KOL-patienter med akuta andningsbesvär. Läkemedlen vidgar luftrören och används för omedelbar symtomlindring. Kortverkande beta-2-stimulerare bör däremot användas för regelbunden behandling. Regelbunden läkemedelsbehandling Luftrörsvidgande inhalationsmedel såsom antikolinergika eller långverkande beta- 2-stimulerare har god men begränsad effekt på symtom och livskvalitet hos patienter med KOL.

4 4(7) Glukokortikoider för inhalering (budesonid, flutikason) har inte setts ge någon effekt vid lindrig KOL. Patienter med mer uttalade former av sjukdomen kan inledningsvis få en liten förbättring av lungfunktionen och de svårast sjuka tycks få färre perioder av akut försämring och en långsammare nedgång i livskvalitet. Med hänsyn till biverkningar och den låga effekten är det inte befogat att använda steroider i tablettform i långtidsbehandlingen av KOL. Moderna undersökningar som stöder användning av teofyllin vid KOL saknas. Eftersom teofyllin lätt kan ge upphov till biverkningar och växelverkan med andra läkemedel bör det inte rutinmässigt användas vid underhållsbehandling av KOL.

5 Kortverkande beta-2- agonister Långverkande beta-2- agonister Antikolinergika Teofyllin Acetylcystein (se nedan) Inhalationsglukokortikoider Lindrig KOL utan symtom Ej befogat Ej befogat Ej befogat Ej befogat Ej befogat Ej befogat Lindrig KOL med symtom Ej befogat Kan prövas Kan prövas Rekommenderas Vid samtidig kronisk bronkit och täta försämringar med ökad hosta Remkommenderas Medelsvår KOL Rekommenderas som regelbunden behandling Kan prövas Kan prövas Rekommenderas Vid samtidig kronisk bronkit och täta försämringar med ökad hosta Kan prövas Svår KOL Rekommenderas som regelbunden behandling Kan prövas Kan prövas Rekommenderas Vid samtidig kronisk bronkit och täta försämringar med ökad hosta Bör övervägas

6 Behandling med mer än ett läkemedel Eftersom läkemedelsbehandling ger begränsad effekt vid KOL är det inte ovanligt att man försöker uppnå bättre verkan genom att kombinera läkemedel med olika verkningssätt. Det vetenskapliga stödet för detta är dock begränsat. Långtidsbehandling med syrgas i hemmet För patienter med ständig andnöd i vila fördubblar syrgasbehandling överlevnaden, i kombination med en i övrigt optimal behandling av sjukdomen. En lungmedicinsk bedömning måste göras för att välja rätt patienter till syrgasbehandling. Förutom en bedömning av sjukdomen utvärderas även patientens förmåga att genomföra behandlingen med avseende på säkerhet och hantering av utrustningen. På grund av brandrisken kan patienter som har slutat röka inte få syrgasbehandling i hemmet. Akuta försämringar av sjukdomen Akuta försämringar (exacerbationer) av KOL kännetecknas av ökad andnöd, förvärrad hosta med ökad mängd slem och upphostningssvårigheter. Oftast utlöses försämringen av en infektion. Lindriga försämringar kan patienten ofta klara av att behandla själv med hjälp av en individuell handlingsplan som läkaren har ordinerat. Svårare försämringsepisoder kan vara livshotande och måste behandlas akut på sjukhus. N-acetylcystein har visats ge en skyddande effekt mot akuta försämringar av KOL, och bör ges som förebyggande läkemedel till patienter med samtidig kronisk bronkit (luftrörskatarr) med ofta återkommande försämringsepisoder. Förebyggande läkemedelsbehandling vid KOL KOL medför ökad risk för ett antal allvarliga sjukdomar. Vissa av sjukdomarna går att förebygga med hjälp av läkemedel och andra åtgärder. Benskörhet Vid KOL föreligger ofta flera kända riskfaktorer för benskörhet (osteoporos), till exempel rökning, fysisk inaktivitet, nedsatt kalciumintag och behandling med glukokortikoider i tablettform. För att förebygga benskörhet bör alla patienter med KOL få livsstilsråd om rökstopp, kost och motion.

7 7(7) Läkemedelsbehandling mot benskörhet bör ges till patienter som tar glukokortikoider i tablettform eller som har svårt nedsatt andningsförmåga och/eller mycket låg nivå av fysisk aktivitet. Till samtliga KOL-patienter över 65 år kan läkemedelsbehandling mot benskörhet övervägas. Läkemedelsbehandlingen består i att tillgodose patientens dygnsbehov av kalcium och D-vitamin eventuellt ge bisfosfonater vid samtidig behandling med glukokortikoider i tablettform Infektioner Influensa Bland patienter med KOL är de årligen återkommande influensaepidemierna förenade med svåra sjukdomstillstånd och betydande dödlighet. Vaccinationer mot influensa minskar betydligt riskerna för komplikationer, behovet av sjukhusvård och dödsfallen hos KOL-patienter i samband med influensaepidemier. Av detta skäl bör alla med KOL vaccineras årligen mot influensa. Zanamivir eller oseltamivir kan användas för att förebygga eller minska svårighetsgraden av influensa hos patienter som redan har blivit utsatta för smitta. Behandlingen måste dock sättas in snabbt efter smittotillfället, se även Läkemedelsverkets behandlingsrekommendation om influensa. Pneumokocksjukdom Patienter med KOL löper ökad risk att insjukna i allvarliga infektioner orsakade av pneumokocker (bakterier som bland annat kan orsaka hjärnhinneinflammation och lunginflammation). Pneumokockvaccination av äldre som har KOL har visats kunna minska behovet av sjukhusvård till följd av pneumokocksjukdom. Vaccinationer av patienter med KOL Årlig influensavaccination rekommenderas till patienter med KOL, särskilt patienter med medelsvår och svår sjukdom och till alla över 65 år. Pneumokockvaccination rekommenderas till patienter med KOL, särskilt till patienter med medelsvår och svår sjukdom och till alla över 65 år.