Utrikesdepartementet. Mänskliga rättigheter i Tchad 2005

Transkript

1 Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Tchad Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Tchad är ett av världens fattigaste länder. Landets historia har sedan självständigheten präglats av förtryck, inre väpnade konflikter och spända relationer med många av grannländerna. Den politiska situationen karaktäriseras av en försiktig demokratisering. Den nuvarande presidenten Idriss Déby tog makten 1990 i en statskupp och valdes som president 1996 i landets första val. Déby återvaldes 2001 i ett val som präglades av valfusk och oegentligheter. I juni 2005 antog nationalförsamlingen en ny konstitution efter att en folkomröstning samma månad godkänt förslaget. Den nya konstitutionen stärker presidentens makt genom att senaten avskaffas och ett råd inrättas i dess ställe, vars medlemmar nomineras av presidenten. Vidare tillåter numera konstitutionen tre mandatperioder för presidenten och därmed kan president Déby kandidera på nytt i de val som skall hållas Respekten för de mänskliga rättigheterna (MR) i Tchad var fortsatt bristfällig under Rättslösheten var utbredd och säkerhetstjänsten gjorde sig skyldig till allvarliga övergrepp, inklusive olaga frihetsberövanden, summariska avrättningar, tortyr, våldtäkter, och misshandel. En grupp militärer deserterade under året och som en följd upplöste presidenten sitt eget presidentgarde, vilket vissa bedömare menar är för att förhindra kuppförsök. Straffriheten, särskilt för medlemmar av säkerhetstjänsten och andra grupper nära presidenten, var utbredd. En positiv utveckling under året är dock att den forne presidenten Habré har åtalats av en belgisk domstol för brott mot mänskligheten och regimen i Tchad har upphävt immuniteten. Habré har begärts utlämnad från sin exil i Senegal. Nuvarande regimen har i anslutning till detta deklarerat att ett 40-tal tjänstemän i regeringen vilka tidigare var lierade med Habré skall avsättas och sedan dömas för sina övergrepp.

2 Rättsväsendet är ineffektivt, korrumperat och överbelastat. Förhållandena i landets fängelser var fortsatt svåra och i vissa fall livshotande. Barnarbete är ett allvarligt problem. Diskriminering av kvinnor och vissa etniska grupper fortsatte. Kvinnlig könsstympning är vanligt förekommande trots att detta förbjudits i lag. Regeringen begränsade pressfriheten och mötesfriheten under året. Ett antal journalister fängslades under året efter att ha kritiserat regeringen och den nya konstitutionen. 2. Ratifikationsläget för de mest centrala konventionerna för mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Tchad har ratificerat följande centrala konventioner på de mänskliga rättigheternas område: - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt anslutit sig till dess första fakultativa tilläggsprotokoll om enskild klagorätt, men ej dess andra tilläggsprotokoll om avskaffandet av dödsstraffet. - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. - Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering. - Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor dock ej det fakultativa tilläggsprotokollet om enskild klagorätt. - Konventionen mot tortyr men ej dess fakultativa tilläggsprotokoll om förebyggande av tortyr. - Konventionen om barnets rättigheter och dess två fakultativa tilläggsprotokoll om barn i väpnade konflikter och om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi. - Flyktingkonventionen - Den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter Tchad kan knappast sägas ha uppfyllt sin rapporteringsskyldighet då rapportering hittills endast skett till rasdiskrimineringskommittén, senast 1995 samt till barnrättskommittén, senast Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Summariska avrättningar av misstänkta brottslingar förekommer, ofta utförda av medlemmar ur regeringens säkerhetsstyrkor. Enligt lokala MRorganisationer sker summariska avrättningar i stort antal. Överdriven våldsanvändning av säkerhetsstyrkor är vanligt förekommande och leder nästan aldrig till några rättsföljder för förövarna. Rapporter om politiskt motiverade försvinnanden förekommer. Det är inte klarlagt vad som skett dem som låg bakom en militärkupp i maj Konstitutionen förbjuder uttryckligen tortyr och förnedrande behandling. Tortyr är inte desto mindre vanligt förekommande, speciellt bland säkerhetsstyrkorna. 2

3 3 Förhållandena på landets fängelser är undermåliga och i vissa fall livshotande. Fängelserna är överbefolkade, har knappa resurser och saknar både hygienfaciliteter, sjukvård och mat i de allra flesta fall. Kvinnliga fångar förvaras separat. Vuxna män och pojkar särskiljs numera genom att pojkarna hålls bland kvinnliga fångar. Rapporter föreligger om att polisen våldtar kvinnliga fångar. Ingen särskiljning gällande internering råder för anhållna som dessutom kan sitta anhållna under mycket långa perioder utan formella anklagelser - och redan dömda. Det finns även rapporter om fångar som avlidit i häkte efter misshandel av säkerhetsstyrkorna. Vidare finns uppgifter om hemliga militära fängelser till vilka myndigheterna nekar besök av lokala eller internationella frivilligorganisationer. 4. Dödsstraff Dödsstraff är föreskrivet för vissa brott och dödsdomar meddelas fortfarande. I november år 2003 verkställdes den första avrättningen sedan år I juli 2004 dömdes 19 män till döden för mord på en grupp bönder i södra delen av landet. Dödsdomarna är de första sedan avrättningarna Inga avrättningar har rapporterats i år. 5. Rättssäkerhet Konstitutionen föreskriver ett oberoende rättsväsende. I praktiken är domstolarna ineffektiva, överbelastade och kontrollerade av regeringen. Domarna är dåligt betalda och korruptionen är utbredd. Påtryckningar, hot och våld gentemot domare förekommer. Det finns rapporter om mord på domare. Det förekommer att landets president och parlamentet förordnar domare trots att det existerar en lag som föreskriver en särskild valprocedur. En High Court of Justice har etablerats med mandat att pröva brott som begåtts av regeringsmedlemmar. Detta kan endast ske på initiativ av nationalförsamlingen och har ännu ej skett. Hävdvunnen, traditionell rätt existerar parallellt med det formella rättssystemet och det är i många fall oklart vilka rättsprinciper som gäller. På landsbygden tenderar sedvanerätt och traditionella domstolar att dominera. Tillgången till det formella rättsväsendet är mer eller mindre begränsad till huvudstaden. Det är oklart om politiska fångar förekommer. Lagen tillåter att fångar utnyttjas för tvångsarbete. 6. Personlig frihet Säkerhetstjänsten gör sig skyldig till godtyckliga arresteringar, vilket strider mot såväl konstitutionen som strafflagen. Inrikes eller utrikes reserestriktioner förekommer inte. Dock försvåras inrikes resor på grund av de mutor som

4 måste betalas vid vanligt förekommande vägspärrar. Det finns flera rapporter om beväpnade grupper som rånar och dödar resenärer i landet och i vissa fall har förövarna identifierats som militärer eller desertörer från den nationella armén. Trots att konstitutionen garanterar skydd för privat korrespondens och innehåller regler mot godtyckliga husrannsakningar bedriver säkerhetsstyrkorna telefonavlyssning och censur av privat post. 7. Straffrihet Straffriheten är utbredd, i synnerhet för vissa grupper inklusive regeringsmedlemmar, säkerhetstjänst och polis. I några fall har ansvariga för utomrättsliga avrättningar, tortyr och misshandel tagits i förhör, men släppts utan ytterligare åtgärd. Korruption och bristande resurser inom rättsväsendet bidrar till straffriheten. I slutet på september åtalades den forne presidenten Hissène Habré i Belgien för brott mot mänskligheten samt tortyr. Habré, som innehade makten 1982 till 1990, anklagas bland annat som högste ansvarige för avrättningar av drygt personer. Belgien har begärt Habré utlämnad från Senegal, där Habré har vistats i exil sedan nuvarande president Debry tog makten Habrés immunitet har upphävts av Tchads regering. Efter påtryckningar har regimen även deklarerat att ett 40-tal av medlemmar ur Habrés forna säkerhetsstyrkor vilka innehaft tjänster inom nuvarande regeringen skall avsättas. Skadestånd är även utlovat till offer och familjer till de drabbade av terrorn under Habré. 8. Yttrande- och mediafrihet Konstitutionen föreskriver yttrande- och mediafrihet, vilket i stort respekteras. Det finns dock rapporter om att journalister som kritiserat regeringen gripits och hot och trakasserier är vanliga. Genom ett ökande antal skadeståndsprocesser söker regimen motverka publiceringen av regimkritik. I juli och augusti greps ett antal journalister anklagade för att underblåsa etniska spänningar. Efter internationella påtryckningar förklarade i september appellationsdomstolen i N'Djamena gripandena olagliga Det finns flera privatägda tidningar, som ibland är uttalat regeringskritiska. Tryckta medier har dock begränsad spridning på grund av andelen analfabeter samt de höga tidningskostnaderna. Radio utgör det viktigaste mediet i landet och antalet privata radiostationer ökar. Det finns en inhemsk TV-kanal som är regeringskontrollerad. Det finns ett privat företag som sänder satellit- och kabel-tv. Inga formella restriktioner råder för internettrafik. Konstitutionen garanterar församlingsfrihet, men den är i praktiken begränsad. Demonstrationer måste anmälas fem dagar i förväg. Det förekommer att demonstrationer kritiska mot regeringen förbjuds. 4

5 5 Religionsfriheten är garanterad i konstitutionen, och respekteras i stort. Islam favoriseras i viss utsträckning. Ingripanden har förekommit mot bland annat fundamentalistiska islamister. En muslimsk religiös grupp, Faid al-djaria, har förbjudits då den ansågs vara icke-muslimsk. Det förekommer spänningar mellan muslimska och kristna grupper i landet. 9. De politiska institutionerna Tchads politiska struktur domineras av en stark presidentmakt. Presidenten väljs i direkta val för 5 år. I juni i år antog nationalförsamlingen den nya konstitutionen vilket innebar att presidenten numera kan omväljas för tre mandatperioder. President Idriss Deby tog makten i samband med en militärkupp Missnöje bland vissa militärer har lett till spänningar samt deserteringar och i maj 2004 gjordes ett kuppförsök. Ytterligare deserteringar under året ledde till att presidenten upplöste sitt presidentgarde i oktober. Bedömare menar att detta gjordes för att förhindra nya kuppförsök. Presidenten omvaldes senast år 2001 i ett val präglat av oegentligheter. En folkomröstning i juni godkände med 77 procent av rösterna det nya förslaget till konstitution. Väljarregistreringen inför omröstningen gjordes genom en "dörr till dörr metod" vilket innebar att regimen kunde styra vilka som fick rösta. Den nya konstitutionen innebär att presidenten kan omväljas för tre mandatperioder. Vidare avskaffades senaten och istället infördes ett råd vars medlemmar nomineras av presidenten. År 2006 skall nytt presidentval hållas och det mesta talar för att Deby kommer kandidera för en sista mandatperiod. Premiärministern utses av presidenten och bekräftas av nationalförsamlingen. Parlamentet väljs i direkta val. Kvinnor är starkt underrepresenterade i statsförvaltningen. Landet har ett flerpartisystem och det finns cirka 70 olika partier registrerade. Den politiska makten är dock främst koncentrerad kring presidentens egna etniska grupp Zaghawa från norra delarna av landet. Det största politiska partiet är presidentens Mouvement patriotique du salut (MPS) med 113 platser av 155 i nationalförsamlingen Det näst största paritet Fédération action pour la République (FAR) innehar 11 platser. Valfusk var utbrett vid de senaste parlaments- och presidentvalen, 1997 respektive Företrädare för oppositionspartier misshandlades och greps av säkerhetsstyrkorna. Den politiska oppositionen är marginell. Ett allvarligt problem är väpnade motståndsrörelser, varav den viktigaste är Mouvement pour la Démocratie et la Justice au Tchad (MDJT) med bas i Tibestiregionen i norr. MDJT har stöd av en löst sammanfogad allians formellt ledd av den tidigare presidenten Goukouni Oueddei. En ytterligare motståndsrörelse existerar: Front uni pour la démocratie et la paix (FUDP) som har sin bas i landets norra delar.

6 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Konstitutionen erkänner rätten att bilda och vara medlem i fackföreningar samt rätten till kollektiv löneförhandling. Regeringen respekterar generellt dessa rättigheter. Mer än 90 procent av arbetarna i den formella sektorn tillhör någon fackförening. Konstitutionen förbjuder slaveri och tvångsarbete för både vuxna och barn, liksom barnarbete, men dessa förbud respekteras inte alltid. Minimiålder för anställning är 14 år i den formella sektorn. Tchad har ratificerat sju av ILO:s åtta centrala konventioner om mänskliga rättigheter: - Föreningsfrihet och förhandlingsrätt (konvention nr 87 och nr 98). - Icke-diskriminering i arbetslivet (konvention nr 100 och nr 111). - Förbud mot tvångsarbete (konvention nr 29 och 105). - Förbud mot de värsta formerna av barnarbete (konvention nr 182). 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Hälso- och sjukvården i Tchad är underfinansierad och stora delar av befolkningen har inte tillgång till grundläggande hälsovård. I genomsnitt finns endast 3 läkare per invånare. Cirka 65 procent av befolkningen saknar dricksvatten av acceptabel kvalité. Barnadödligheten är hög. Enligt UNDP: s uppskattningar dör 200 barn av 1000 före fem års ålder. Mödradödligheten i samband med förlossning bedöms vara cirka på födslar. Medellivslängden är 43,6 år enligt UNDP procent av den vuxna befolkningen uppges vara hiv/aids-smittad. Cirka 47 procent av befolkningen är under 15 år. 12. Rätten till utbildning Läskunnigheten i landet är en av de lägsta i världen och enligt UNESCO:s undersökningar kan endast drygt 25 procent av befolkningen över 15 år läsa och skriva. Den grundläggande utbildningen är enligt konstitutionen obligatorisk. Trots det har endast 38 procent genomgått grundläggande utbildning i form av grundskola samt gymnasium enligt UNESCO. Konstitutionen föreskriver även att den grundläggande utbildningen skall vara kostnadsfri. I realiteten händer det dock att skolor tar ut avgifter för undervisningen. Även om utbildningssektorn fortfarande är underfinansierad har Tchad gjort vissa framsteg under senare år. Antalet barn som har tillgång till grundskolan har ökat, dock från en låg nivå. Cirka 33 procent av flickorna och 46 procent av pojkarna går i grundskolan men antalet flickor som går vidare till gymnasiet är mycket lågt, delvis på grund av tidiga giftermål. Regionala variationer i tillgången till utbildning råder och situationen är generellt sämre i de norra delarna av landet. 6

7 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Tchad är ett av världens fattigaste länder och enligt UNDP:s Human Development Index för år 2005 befinner sig landet på plats 172 av totalt 177 länder. Cirka 80 procent av befolkningen lever på mindre än en dollar per dag. Den stora flyktingpopulationen innebär ett ytterligare tryck på de existerande resurserna som redan är knappa. Detta har ibland lett till konflikter och handgripligheter. Undernäring är vanligt. Arbetslösheten är hög och många människor lever under svåra levnadsförhållanden. Kvinnors situation är särskilt utsatt. Tchad har under året antagit en strategi för fattigdomsbekämpning. Effekterna av denna strategi samt intäkter från oljeutvinningen kan möjliggöra en viss förbättring av den generella levnadsstandarden. Under perioden januari till september 2005 uppgick landets oljeintäkter till 306 miljoner dollar enligt Världsbanken. Oljeledningen som öppnades 2003 löper från Doba i söder till kuststaden Kribi i Kamerun för att möjliggöra oljeexport.10 procent av intäkterna från oljan skall enligt lag investeras i en fond för att finansiera utbildnings- och hälsosektorn samt väg- och vattennät. OLIKA GRUPPERS SITUATION 14. Kvinnans ställning Konstitutionen garanterar lika rättigheter för kvinnor och män, men i praktiken är kvinnans ställning svag. Diskriminering av kvinnor är utbrett och eftersom utbildningsmöjligheterna är sämre för kvinnor innebär detta att möjligheterna till lönearbete är begränsade. Ojämlikheten är djupt rotad i familjestrukturen, vilket ger återklang i resten av samhället. Våld mot kvinnor i hemmet är vanligt förekommande och kvinnor har endast begränsade juridiska rättigheter för att få upprättelse. Det finns inga lagar mot sexuella trakasserier. Månggifte förekommer i stor utsträckning. Ett nytt lagförslag för att stärka kvinnans ställning lades fram av regeringen i april i år. Bland annat skall hustrumisshandel förbjudas, åldern för giftermål höjas från 14 till 16 år och nya regler för skilsmässa skall införas. Läskunnigheten bland kvinnor över 15 år är 12 procent jämfört med 40 procent bland män. Kvinnor är starkt underrepresenterade i politiken och i förvaltningen, till exempel är endast 10 av 155 ledamöter i nationalförsamlingen kvinnor. Kvinnlig könsstympning är vanligt. En FN-studie från 2002 gör gällande att ungefär 60 procent av kvinnorna i Tchad hade utsatts för könsstympning, de flesta just före puberteten. Kvinnlig könsstympning motarbetas dock såväl av regeringen som olika frivilligorganisationer. I mars 2002 antogs en lag som förbjöd våld mot kvinnor, inklusive kvinnlig könsstympning. Såväl föräldrar som den person som utför ingreppet kan ställas inför rätta, men än har inget 7

8 8 sådant åtal väckts. Regeringen stödjer även olika program för kvinnors rättigheter. 15. Barnets rättigheter Tchad har anslutit sig till barnkonventionen. Regeringen har stött oberoende organisationers arbete för barnets rättigheter, men har på grund av bristande resurser svårt att genomföra några egna initiativ. Skolutbildning är obligatorisk men i praktiken står många barn utanför utbildningsväsendet. Enligt UNICEF handlar det om 62 procent av barnen i grundskoleåldern. Andelen flickor som inte går i skolan än ännu högre, framförallt på grund av äktenskap vid tidig ålder. Tchads lagstiftning förbjuder sexuella relationer med flickor under 14 år, inklusive gifta flickor. Denna lagstiftning respekteras dock inte i praktiken. Äktenskap arrangeras för tolvåringar, och minimiåldern för att bli förlovad i Tchad är 11 år. Tvångsäktenskap förekommer, i vilka flickhustrurna tvingas slava i hemmet och på fälten. Barnarbete är vanligt. UNICEF rapporterar att 65 procent av alla barn under 18 år arbetar och då framförallt inom den informella sektorn. Barnarbete förekommer framförallt inom jordbruk och boskapsskötsel. UNICEF uppskattar att det finns 600 barnsoldater i Tchad, trots att landets lagstiftning förbjuder detta. Ingen nyrekrytering förekommer dock av barnsoldater enligt rapporteringen. Handel med barn förekommer, framförallt säljs barn för att arbeta som herdar hos de arabiska nomaderna. Det finns cirka gatubarn i landet. 16. Etniska och religiösa minoriteter, urbefolkningar med flera Tchads befolkning är uppdelad i ungefär 200 etniska grupper, de flesta regionalt koncentrerade. De flesta av dessa bekänner sig dock till en av två övergripande kulturer den muslimska i de norra och östra delarna av landet, alternativt den kristna i landets södra delar. Diskriminering är vanlig trots att det är förbjudet enligt lag, framför allt genom att den egna stammen favoriseras vid tillsättandet av tjänster. Presidentens egen etniska grupp, zaghawa, dominerar statsförvaltningen och är överrepresenterad i alla viktiga statsorgan inklusive höga poster inom militären. Denna grupp uppges också bli systematiskt favoriserad när det gäller tillgång till medicinsk behandling. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning Någon vederhäftig information om situationen för homo, bi- och transsexuella i Tchad har inte funnits att tillgå. Landets traditioner och kultur som präglas av islam är dock föga tillåtande när det gäller homo- bi- och transsexualitet.

9 18. Flyktingars rättigheter Sedan krisen i Darfurprovinsen i Sudan bröt ut har flyktingsituationen i Tchad blivit katastrofal. Enligt UNHCR finns det för närvarande cirka sudanesiska flyktingar från Darfur-provinsen i 12 olika flyktingläger i östra Tchad. Utöver dessa beräknas ytterligare drygt flyktingar, främst från Centralafrikanska republiken, befinna sig i Tchad. Enligt UNHCR har Tchad tagit emot näst mest flyktingar per capita av alla världens länder. Den humanitära situationen för denna dryga kvarts miljon flyktingar är ohygglig. Endast ett litet antal har fått del av de livsmedel och andra förnödenheter som hjälporganisationer har delat ut. Fyrtio procent av barnen uppges lida av akut undernäring, och sex procent av allvarlig akut undernäring, en siffra som vid humanitära katastrofer vanligtvis brukar vara kring två procent. Det stora antal flyktingar som vistas på en så begränsad yta har också lett till spridning av sjukdomar, och dödstalen i lägren fortsätter att stiga. Ett stort antal kvinnor som befinner sig i lägren har blivit våldtagna av milismän och lider av könssjukdomar. Dessutom är de traumatiserade och socialt stigmatiserade. Trots att dessa människor har flytt från Sudan till Tchad är de inte skyddade från attack. Både Janjawidmilisen och det sudanesiska flygvapnet fortsätter att anfalla flyktingarna i lägren, och ett antal personer uppges ha dödats till följd av dessa anfall. Senaste attackerna skedde i september i år då både civila och militärer från Tchads armé dödades. För att öka säkerheten för flyktingarna har UNHCR inrättat ett antal läger längre bort från den sudanesiska gränsen, inne i Tchad. Säkerhetsstyrkor har i vissa fall gjort sig skyldiga till attacker och dödande av flyktingar efter att bråk uppstått i flyktingläger där de ansvarat för flyktingars skydd. I oktober 2005 repatrierades, med hjälp av UNHCR, de sista av de 1400 personer som flydde från Tchad till Centralafrikanska republiken under tidigt 1980-tal. 19. Funktionshindrades situation Det finns inga lagar som diskriminerar funktionshindrade personer, men på grund av landets bristande resurser och de styrandes prioriteringar finns endast ett fåtal regeringsprogram för utbildning, arbete eller terapi för funktionshindrade. Däremot erbjuds en viss arbetsträning för döva och blinda av oberoende organisationer. Ingen lagstiftning finns som tar tillvara de funktionshindrades speciella behov, till exempel när det gäller att handikappanpassa byggnader. Detta innebär att de funktionshindrades möjligheter i praktiken är mycket begränsade. 9

10 10 ÖVRIGT 20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter Oberoende organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter kan verka relativt fritt i Tchad, men möts ofta av stor misstänksamhet bland annat på grund av nära förbindelser med den politiska oppositionen. Människorättsaktivister har utsatts för trakasserier och ingripanden från myndigheternas sida. Den mest väletablerade människorättsorganisationen är Ligue Tchadienne des Droits de l'homme (LTDH). 21. Fältverksamhet eller rådgivning för mänskliga rättigheter Diverse internationella organisationer verkar i Tchad. Amnesty har under det senaste året skickat två delegationer till landet för att undersöka flyktingsituationen vid gränsen mot Sudan. Regeringen samarbetar med UNICEF för att stärka barnets rättigheter.