Minnesanteckningar Seminarium Sekretariatet HÄLSO- OCH SJUKVÅRDSBEREDNINGEN LK/ Plats

Transkript

1 Minnesanteckningar Seminarium Sekretariatet Marina Tilderlindt HÄLSO- OCH SJUKVÅRDSBEREDNINGEN LK/ Plats Galaxen, Landstingshuset, måndag 20 maj kl :00, seminariet Hur kan vi förebygga psykisk ohälsa och suicid bland våra barn och unga vuxna? Seminariet: Hur kan vi förebygga psykisk ohälsa och suicid bland våra barn och unga vuxna, arrangeras av landstingsfullmäktiges hälso- och sjukvårdsberedning. Målgruppen är landstingets politiker och företrädare för verksamheterna lokalt. Syftet är att öka kunskaperna om hur landstinget i Värmland kan arbeta för att förebygga psykisk ohälsa och minska antalet suicid och suicidförsök. 1. Hälso- och sjukvårdsberedningens ordförande Ingvar Klang hälsade dagens seminariedeltagare välkomna och talade om vikten att träffas för att få svar på frågor om hur landstinget i Värmland kan arbeta för att minska antalet självmord och självmordsförsök i länet. Moderator Anders Andrén inledde därefter seminariet med att presentera statistik över läget i Värmland. Värmland har näst flest självmord i riket, 11 av 12 självmord begås av män och vi har ungefär 500 klassificerade självmordsförsök per år i länet. Antalet självmordsförsök är högre bland kvinnor men självmordsförsöken ökar även bland män. 2. Edward Smith, överläkare från psykiatriska beroendeenheten, psykiatriska öppenvården i Karlstad, berättade om behandlingen av personer med psykiatrisk diagnos och missbruksproblematik. Edward presenterade olika exempel på patienter som behandlas på psykiatriska beroendeenheten och menade att det finns ett stort mörkertal kring självmord för missbrukare. Han gav två exempel på patienter som hamnar utanför självmordsstatistiken: en 33-åring man som dog av en överdos heroin och en 23-årig kvinna som överlevde efter en överdos alkohol blandat med tabletter efter två veckor på IVA. Risken för självmordsförsök är större hos personer som är påverkade av alkohol eller droger eftersom impulskontrollen är satt ur spel. Risken är också större hos personer som blivit alkohol- eller drogfria eftersom dessa individer riskerar att drabbas av depression i större utsträckning. Varje dag dör en person i Värmland på grund av alkoholrelaterade skador och varje vecka dör en person av drogrelaterade skador. Överdödligheten bland alkohol- och drogmissbrukare är gånger högre jämfört med en person som inte har samma problematik. Varje person som räddas ifrån ett aktivt missbruk innebär betydliga vinster för samhället, i mänskligt lidande såväl som samhällsekonomiskt. En person med tungt missbruk kostar samhället ca kronor per dygn, dvs. mer än 2 miljoner kronor per år. För sjukvården innebär varje person som tas från ett aktivt missbruk färre akutbesök, effektivare behandlingar, kortare rehabilitering efter operationer etc. Riskfaktorer för att hamna i missbruk är graden av användning, bristande socialt stöd, psykisk sjukdom och att man börjar bruka alkohol eller droger vid låg ålder. Edward berättar att man i princip inte har någon patient som inlett sitt missbruk

2 LANDSTINGET I VÄRMLAND LK/ (6) efter 20 års ålder. Vad kan då sjukvården göra? Sjukvården kan arbeta för att förebygga missbruk och effektivisera omhändertagandet av skadorna. I det förebyggande arbetet är det viktigt att det finns missbruksmottagningar, satsningar på unga, tillnyktringsenheter, sprututbytesprojekt och beroendepsykiatrisk slutenvård. 3. Tove Lugnegård, överläkare på Neuropsykiatriska mottagningen, föreläste om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Psykisk ohälsa kan förstås utifrån stress- och sårbarhetsmodellen. En person med en neuropsykiatrisk diagnos har en ökad sårbarhet för att drabbas av psykisk ohälsa. Sårbarhetsfaktorer handlar om genetik, biologi, personliga egenskaper och medfödda funktionsnedsättningar. Utlösande stressfaktorer kan vara förluster, konflikter, misslyckanden, övergrepp eller överkrav. Tove Lugnegård berättade att köerna till neuropsykiatriska utredningar i dag blir längre och längre. Trenden ser likadan ut i hela Sverige men i Värmland är kötiderna längre än för riket i stort. Neuropsykiatriska mottagningen har i dag en genomsnittlig kötid på tre år. Närmare 70 procent av de som väntar på en neuropsykiatrisk utredning har en låg funktionsnivå, det vill säga ett stort behov av att få sin utredning klar för att individuellt anpassade åtgärder ska kunna sättas in. Vinsterna med en neuropsykiatrisk diagnos är att individen förstår sig själv bättre och får en grupptillhörighet och därigenom möjlighet till empowerment. Man får också förhoppningsvis bättre förståelse från omgivningen, möjlighet till adekvat medicinering och rätt till samhällstöd av olika dignitet. Nackdelar kan vara att en diagnos tar bort fokus från funktionsnivån (man kan ha låg funktionsnivå utan att uppfylla kriterierna för en diagnos). Utredningen kan också ses som lösningen på individens alla problem vilket innebär en stor risk för besvikelse om individen inte får en diagnos. Andra nackdelar är att det finns risk för diagnostic drift, dvs. att diagnoskriterierna vidgas eftersom man vill tillfredsställa patientens önskan om en diagnos. En komplett neuropsykiatrisk utredning är tids- och resurskrävande och det finns risk för att personen inte får adekvata åtgärder insatta i väntan på en diagnos. Det finns också individer, med behov av olika typer av stöd och insatser, som faller mellan stolarna på grund av att man inte uppfyller kriterierna för någon diagnos. Tove Lugnegård tror att samhällsförändringarna har betydelse för den ökande efterfrågan på diagnoser. De ökade kraven i samhället leder till att personer med svagare kognitiva funktioner utsätts för betydligt mer stress än tidigare. Skolan och arbetslivet är inte anpassade för personer med kognitiva funktionsnedsättningar och psykiatrin har fått minskade resurser de senaste 20 åren. Personer som framförallt riskerar att slås ut i samhället är personer med svag begåvning, personer med ADHD eller ADHD-liknande drag samt personer med autismspektrum tillstånd eller autistiska drag. Samhällets ökade krav har lett till att normalitetspannet har minskat och behovet av diagnoser ökat. När samhällets krav ökar behövs mindre för att hamna i ett sårbart läge. Detta är ett samhällsproblem som psykiatrin ensamt inte kan lösa. För att möta de ökade behoven behöver insatserna ges utifrån funktion och inte diagnos och det behövs ökade kunskaper om kognitiva funktionsnedsättningar.

3 LANDSTINGET I VÄRMLAND LK/ (6) Tove Lugnegårds tips för vidare läsning: Komplexa fall inom psykiatrin: diagnoser, berättelser och tankemodeller av Eleonore Rydén, Göran Rydén och ADHD och autismspektrumstörning i ett livsperspektiv, redaktör: Gunilla Thernlund och Svenska Dagbladets artikelserie om svagbegåvade. 4. Lena Isaksen, chefsöverläkare inom barn- och ungdomspsykiatrin, gav exempel på två olika typiska patienter på BUP; Mohammed och Lisa. Mohammed och Lisa har lika symtom men olika problematik. Mohammed kommer som ensamkommande flyktingbarn, har inga föräldrar eller socialt nätverk. Lisa har haft en bra uppväxt, har föräldrar och syskon, har höga krav på sig själv och är mobbad i skolan. Båda har suicidtankar, känslor av nedstämdhet och uppgivenhet. Mohammed och Lisa är exempel på barn med lika symtom men som kräver olika insatser. Vad skiljer depression hos barn/unga från vuxna? Barn och unga lever i kortare perspektiv, har fler diffusa symtom, sämre impulskontroll (p.g.a. hjärnans utveckling), större utsatthet på exempelvis sociala medier. I Sverige är ungefär 6 procent av tonåringarna deprimerade (8 procent flickor, 4 procent pojkar). Återfallsrisken är procent efter 3-5 år. I Värmland sökte 310 ungdomar vård för depression/nedstämdhet under perioden okt 2011-sept personer fick diagnosen depression och 81 personer fick en neuropsykiatrisk diagnos. Under perioden har 6 personer som haft kontakt med BUP begått självmord. De flesta ungdomar som begår självmord har inte haft någon kontakt med BUP. Personalen på BUP träffar patienter varje vecka som bedöms ha allvarliga suicidtankar och dagligen träffar personalen patienter som talar om självmord. Högriskgrupper för depression är barn till föräldrar med depression, ungdomar som tidigare haft depression, barn som har annan psykiatrisk diagnos, missbruk och psykosocial belastning. Vid lindrig depression ska barnet erbjudas basinsatser. Basinsatser går ut på att erbjuda en balans mellan problemlösning, aktivering, balanserad optimism och god vård. Vid måttlig till svår depression behövs basinsatser i kombination med farmaka och samtalsterapi. Vid svår depression kan det också vara nödvändigt med familjestöd och återfallsprevention. Lena Isaksen betonar att underbehandling är ett större problem i samhället än ökad läkemedelsförskrivning. Många är rädda för medicinsk behandling eftersom media utmålar förskrivningen som lättvindig vilket försvårar personalens arbete. Lena betonar också att samarbetet med skolan måste bli bättre. Om ett barn har problem i skolan så kommer BUP ingenstans med sin behandling om problemen i skolan fortgår. 5. Ulf Hjelm, psykolog på allmänmottagningen i Hagfors, berättade om projektet Visit. Visit är en mottagning för barn och unga vuxna med syfte att förebygga och behandla lindrig till medelsvår psykisk ohälsa. Visit är ett treårigt projekt och mottagningen öppnade i november Visit riktar sig till barn och unga vuxna i åldrarna 0-25 år. Det är ett samverkansprojekt mellan landstinget, socialtjänsten och skolan. Barnets behov står i centrum och det som erbjuds är råd, stöd och behandling. Målen med Visit är en tydlig ansvarsfördelning, hög tillgänglighet och en kontakt med

4 LANDSTINGET I VÄRMLAND LK/ (6) personalen redan första dagen. Visit har fått fler besök än beräknat och man tror att den höga tillgängligheten är en stor anledning till detta. Det är många som tar kontakt med Visit via sms, det är en enkel ingång och man får snabbt feedback. Visit har också fått fler manliga sökanden än väntat; 53 procent av de sökande är män och 47 procent är kvinnor. Den största andelen har tagit kontakt med Visit för att de har blivit hänvisade eller rekommenderade. Visits framgångsfaktorer har identifierats som närhet, tillgänglighet, att man avdramatiserat psykiatristämpeln, att barn och unga kan söka själva, att mottagningen fått gott rykte och rekommenderas av samarbetspartners. Identifierade förbättringsområden är att man önskar en flexiblare samverkan med skolan och att rektorer och mentorer är mer delaktiga. Man önskar också en utökad socionombemanning och metoder för att möjliggöra tidigare kartläggningar av barn som riskerar att drabbas av psykisk ohälsa, redan i årskurs 1-3. Man önskar också utarbeta gemensamma rutiner med bl.a. psykiatrin för att få en snabbare ärendegång exempelvis vid neuropsykiatriska utredningar. Den höga tillgängligheten har lett till att Visit fått en lots -funktion där man når en stor grupp individer, från barn och ungdomar med lättare till medelsvår psykisk ohälsa, till barn och ungdomar med stor psykisk problematik. 6. Staffan Jansson, barnläkare och adj. professor i folkhälsovetenskap och medicin, föreläste om nyckelfaktorer för barns hälsa och möjligheter till ett gott liv samt om förekomsten av våld mot barn i hemmiljön. Staffan Jansson inledde med att problematisera att de ekonomiska klyftorna i samhället ökar och att förändringarna på strukturell nivå har påverkan på hälsan på individnivå, såväl för de som befinner sig på samhällets botten som för individerna som befinner sig på samhällets toppen. Det är viktigt att ställa sig frågan vad de ökande ekonomiska klyftorna betyder för barns och ungas hälsa. Det finns vissa perioder i en människas uppväxt som kan räknas som kritiska för individens fortsatta utveckling och som därmed påverkar den psykiska hälsan. Redan under graviditeten kan fostrets framtida psykiska hälsa påverkas. Forskningen visar exempelvis att individer som utsatts för stark stress under fosterlivet (exempel kvinnor som var gravida under sexdagarskriget i Israel) löper större risk att drabbas av schizofreni i tonåren. Forskningen talar också om maskrosbarn och orkidébarn, dvs. att vissa barn utsätts för mycket stress och klarar sig hyfsat bra ändå medan andra barn utsätts för en låg grad av stress som påverkar den psykiska hälsan mycket negativt. Barnmisshandel har olika orsaker men beror framförallt på föräldrarnas livserfarenheter, på barnets relation till familjen, på hur familjeförhållanden med arbete, sociala nätverk, bostad etc. ser ut samt på samhällets eller en subkulturs syn på barnuppfostran och föräldraskap. Barnmisshandel bestäms av ett antal faktorer hos individen, familjen, kulturen, samhället och alla dessa faktorer vävs in i varandra. Ökade risker för barnmisshandel finns i familjer med våld, alkoholmissbruk, låg inkomstnivå, hos utlandsfödda, där föräldrar inte lever sammanboende och där barnet har en kronisk sjukdom. 8 procent av alla barn i Sverige bevittnar våld i hemmet. Hur påverkar familjevåld barnen? Barn som är äldre än tre år kan minnas och berätta om händelserna, i förskoleåldern

5 LANDSTINGET I VÄRMLAND LK/ (6) uppvisar barn psykosomatiska symtom och erfarenheterna kan urskiljas i deras lekmönster. Skolbarn har ofta känslor av skuld och skam och koncentrations- och minnessvårigheter och tonåringar drabbas av skam, självanklagelser och olika sociala svårigheter. Om ett barn har flera olika psykosomatiska symtom samtidigt kan man ofta misstänka missförhållanden i hemmet. Man har också insett att kvinnor som utsätts för våld i en nära relation ofta har barn som också utsätts för våld. Barn med långvarig sjukdom blir oftare slagna än friska barn och utlandsfödda barn har en dubblerad risk jämfört med svenskfödda barn att utsättas för våld i hemmet. Barnmisshandelns långsiktiga konsekvenser är beteendeproblem, posttraumatiska stressymptom, kriminellt beteende och fetma. Man har också sett ett visst samband med lägre utbildningsgrad och okvalificerade arbeten, depression och självmordsförsök, alkoholmissbruk och prostitution. 7. Kjerstin Almqvist, avdelningschef för psykiatrins FoU-avdelning och adj. professor i medicinsk psykologi, föreläste om forskning kring våld i nära relationer. Forskningen visar att 10 procent av svenska barn uppger att de varit med om att den ena föräldern blivit slagen och 5 procent av barnen uppger att det har hänt ofta. 63 procent av dessa barn har själva blivit slagna. Sedan ett antal år tillbaka pratar man inte längre om kvinnomisshandel och barnmisshandel som separata företeelser utan man använder i stället benämningen våld i nära relationer. I 88 procent av misshandelsfallen är det barnets biologiska pappa som slår. Om föräldrarna separerar får föräldrarna i 57 procent av fallen delad vårdnad om barnen. Det är små barn som är mest utsatta för våld eftersom de söker sig till föräldrarna när situationen blir hotfull medan äldre barn i högre utsträckning isolerar sig på rummet. Det är först i tonåren som barnen själva kan sätta ord på och definiera misshandeln i hemmet. Våld i hemmet sätter djupa spår hos individen eftersom anknytningsmönstret påverkas. Den våldsutsatte föräldern och föräldern som slår förlorar sin föräldraförmåga eftersom ingen av dem förmår vara den lugna, trygga personen som skyddar barnet. Barn som utsätts för våld har ett aktiverat anknytningssystem med hög stressnivå vilket har en negativ påverkan på hjärnans utveckling; på impulskontroll, mentalisering, emotionell reglering och språkutveckling. Barn som utsätts för våld i hemmet får generellt en sämre kognitiv förmåga. Symtom hos barn som lever med våld i hemmet kan vara: aggressivitet och en benägenhet att använda våld mot andra, låg självkänsla och depressivitet, symtom på posttraumatisk stress, psykiatriska symtom och en försämrad förmåga till emotionell reglering. Störst sannolikhet att upptäcka våldet i dag är via mödravårdscentralen, detta eftersom den möjliggör samtal med enbart den ena parten. Vad kan vi göra för att hjälpa barn som bevittnar våld i hemmet? Vi behöver kunna erbjuda barn som bevittnat våld i hemmet och fått psykisk ohälsa som konsekvens av detta en egen behandling. Det finns fyra olika program som är evidensbaserade: två lämpliga inom socialtjänstens verksamhet och två som är lämpliga inom barn- och ungdomspsykiatrin. Inom socialtjänsten är dessa evidensbaserade program: Kid s club och Project support och inom barn- och ungdomspsykiatrin är programmen: Trauma- fokuserad kognitiv beteen-

6 LANDSTINGET I VÄRMLAND LK/ (6) deterapi och Child-Parent Psychotherapy. 8. Ingvar Klang avslutar seminariet med några egna reflektioner om dagen: Det är viktigt att arbeta förebyggande när det gäller alkohol- och drogmissbruk. Det dör en värmlänning varje dag i alkoholrelaterade skador och en värmlänning i veckan dör av drogrelaterade skador. Väntetiderna på de neuropsykiatriska utredningarna är oroväckande långa. Detta är inte ett problem som psykiatrivården löser ensamt utan det kräver samverkan. Hur sprider vi kunskapen om basinsatser vidare vad kan vi alla göra? Hur får vi föräldrarna att söka hjälp innan det är för sent? Projektet Visit bör spridas till resten av Värmlands kommuner eftersom det stora antalet sökanden vittnar om att det finns ett stort behov. Vi måste arbeta vidare för att förebygga våld i nära relationer. Därtill tackade Ingvar Klang seminariedeltagarna, föreläsarna, Karin Haster och moderator Anders Andrén för en väldigt intressant dag. Nedtecknat av: Marina Tilderlindt