Handbok för handledning av invandrare i verkstäderna

Transkript

1 Handbok för handledning av invandrare i verkstäderna

2 Förläggare: Nationella verkstadsföreningen rf med stöd av Penningautomatföreningen Nationella verkstadsföreningen rf och författarna Förlagsredaktör: Paula Mannonen Bilder: Miia Vistilä Layout och ursprunglig sidbrytning: Mirkka Hietanen Sidbrytning av översättningen: Dennis Norrgård Tryckeri: Oy Fram Ab ISBN Publikationen kan beställas från: Nationella verkstadsföreningen eller Översättning till svenska: Jenni Roth Översättningen är finansierad genom ESF-finansiering till ULA.fi

3 Handbok för handledning av invandrare i verkstäderna Petri Puroaho & Jenni Leppänen MAAHANMUUTTO SUOMEEN

4 INNEHÅ o LL FÖRORD OCH TACK 5 INLEDNING 6 Handledningsplan och spjälkning av mål 41 Uppföljning och bedömning 43 Respons 44 Responsdiskussioner 44 Självutvärdering 45 Dokumentering 46 INVANDRING TILL FINLAND 7 Invandrare i verkstäderna 8 Invandrararbete 9 VERKSTÄDERNAS VERKSAMHET I FINLAND 14 Verksamhetens grunder 14 Handledning 15 Handledningens nivåer 17 Handledning som huvudprodukt 17 Vilka nya saker för invandrare med sig i verksamheten? 18 Utvidgande av nätverk 19 HANDLEDNINGENS METODER OCH INNEHÅ o LL 50 Handledningsstilar 50 Arbetsverkstadens regler och praxis 52 Stärkande av språkkunskap 52 Språkundervisning för nybörjare 54 Språkundervisning för längre hunna 55 Ökad kännedom om arbetslivet och kulturen 57 Tidtabeller 57 Lösning av konflikter 58 Mångkulturell interaktion 61 Vidare från arbetsverkstaden: nätverk och fortsatta åtgärder 62 HANDLEDNING AV INVANDRARE I ARBETSVERKSTADEN 24 Inledningsskede 24 Besök i verkstaden 25 Inledande intervju 25 Identifiering och erkännande av kompetens 26 Introduktion 28 Skapande av ett förtroende 29 Uppbyggande av gemenskap 30 Långsiktiga mål 32 Kunskaper i svenska 32 Handlingssätt i arbetslivet 33 Stärkande av kulturell medvetenhet 35 Kommunikationsstilar 37 Socialt nätverk för yrkesmässig utveckling 40 MÅ o NGKULTUR OCH HANDLEDNINGENS ARBETSGREPP 68 Fördomar och rasism 69 Invandrarens anpassningsprocess 72 Självkänsla, identitet och roller 74 Utveckling av ett mångkulturellt grepp i handledningen 76 KÄLLOR 84

5 FÖRORD OCH TACK tills vidare har man utvecklat arbete som sker tillsammans med invandrare i verkstäderna främst regionalt, vilket innebär att många verkstäder endast har lite eller ingen erfarenhet av invandrararbete. Den ökande mängden deltagare med invandrarbakgrund har dock väckt ett intresse och ett behov av att dela erfarenheter och utveckla mångkulturellt arbete. Handboken som du håller i din hand är ett svar på denna önskan. Handboken riktar sig till arbets- och individuella handledare som stöder och handleder invandrardeltagare i verkstäderna. Handboken lämpar sig även för andra som arbetar med handledning av invandrare och som stöd för mångkulturellt lärande i arbetsgemenskaper. Boken är ett konkret resultat av Nationella verkstadsföreningens MaMuPaja-projekt ( ). I boken funderar vi på vilka frågor och behov det lönar sig att beakta i en arbetsverkstad där deltagarna har olika kulturellt ursprung. Vi vill samtidigt uppmuntra läsarna att utreda sina egna uppfattningar och handlingssätt och på så sätt stärka sitt mångkulturella arbetsgrepp. Att man läst handboken garanterar inte någon mångkulturell kompetens, men vi önskar att boken kan fungera som stöd för att utveckla en sådan yrkeskompetens. Texten erbjuder tankar och exempel som stöd för handledningen, men det allra viktigaste är att utveckla den egna arbetsgemenskapen. Det lönar sig alltså att diskutera, prova på olika saker och dela perspektiv tillsammans med andra handledare. Det lönar sig att driva mångkulturellt arbete med ett långsiktigt perspektiv och ge så mycket plats som möjligt för invandrarens egna insikter. Perspektivet gynnar deltagaren då verkstaden ger deltagaren möjlighet att söka efter ett intresse för ett yrke, lära sig arbetslivets regler och förbättra språkkunskapen, utvidga sitt sociala nätverk och bekanta sig med det finländska samhällets seder. Handledaren har i sin tur lättare att utveckla sitt arbete då han eller hon har förmannens eller organisationens stöd bakom sig och har tillräckligt med tid att diskutera med andra anställda. Handboken har förverkligats i samarbete med MaMuPaja-projektets arbetsgrupp och styrgrupp samt ungefär 70 finländska arbetsverkstadsorganisationer. Projektets arbetsgrupp har aktivt styrt sammanställningen av innehållet. I arbetsgruppen ingick arbets- och individuella handledare, lärare i finska och andra sakkunniga inom handledning av invandrare på olika håll i Finland. Vi vill rikta ett särskilt tack till arbetsgruppens medlemmar och deras organisationer: Sovatek-stiftelsen (Jyväskylä); Laptuote-stiftelsen (Villmanstrand); Kotkan kaupungin aikuisten monikulttuurinen työpaja Apaja-hanke (Kotka); Nuorten TyöTuki ry (Åbo); Lasten ja nuorten puutarhayhdistys (Helsingfors); Etelä-Karjalan työ- ja asukastupayhdistys ry (Villmanstrand); Edu-poli (Borgå) och den svenskspråkiga ungdomsverkstaden SVEPS (Helsingfors). Tack till verkstädernas handledare och deltagare och andra sakkunniga. Genom diskussioner med dem har vi fått material till denna handbok. Handboken har skapats med stöd av RAY och översättningen till svenska med stöd från ESF. Helsingfors MaMuPaja-projektet Petri Puroaho och Jenni Leppänen FÖRORD OCH TACK 5

6 INLEDNING i denna handbok behandlas handledning av invandrare och utveckling av den i verkstäderna. I boken ingår både teoretisk bakgrundsinformation om ämnet och konkreta perspektiv och goda praxis. Med goda praxis avser man handlingssätt eller -modeller som konstaterats fungera i verkstäderna. De kan inte kopieras som sådana, utan man kan ta dem till sig och tillämpa dem endast genom att handledaren och arbetsgemenskapen lär sig dem. Alla praxis fungerar nödvändigtvis inte överallt. I sådana fall lönar det sig att fundera på orsaker till varför det är så och på möjligheter att utveckla en modell som fungerar på den egna arbetsplatsen. Frågorna i slutet av kapitlen har som syfte att väcka fortsatta funderingar, som man förhoppningsvis kan diskutera tillsammans i verkstäderna. I slutet av handboken finns en källförteckning. I källorna nämns bland annat utbildare, handledare och arbetsplatshandledare, men i handboken använder man begreppet handledare. I källmaterialet använder man på motsvarande sätt flera olika begrepp för deltagare i handledningen, men i texten använder man kort och gott begreppet deltagare. I handboken har man använt sig av berättelser och kommentarer som insamlats från handledare och invandrare inom MaMuPaja-projektet ( ). Dessa texter är markerade med kursiv stil och bilden här intill. Namn på personer som förekommer i texterna samt deras nationaliteter har ändrats. På de ritade bilderna som finns bland texten funderar handledare i en arbetsverkstad på viktiga aspekter, perspektiv och frågor som de kommit att tänka på kring frågan. Hej! Jag är Tommy och jag är förman i arbetsverkstaden. Jag är Untamo, jag är individuell handledare Jag är Malena och jag jobbar som arbetshandledare. Tjenare, jag är Aarno. Jag har jobbat länge som arbetshandledare. Jag är Maria och jobbar som individuell handledare. untamo aarno tommy malena maria 6 INLEDNING

7 INVANDRING TILL FINLAND MAAHANMUUTTO SUOMEEN 7

8 INVANDRING TILL FINLAND I kapitlet behandlas grundläggande information om invandring till Finland och om invandrararbete som bedrivs i vårt land. enligt statistikcentralen fanns det drygt utlänningar som bodde permanent i Finland år 2011, dvs. ungefär det dubbla jämfört med situationen i början av årtusendet. Utlänningarnas andel motsvarade 3,4 % av den totala folkmängden. Invandrarnas bakgrund, utgångslägen och orsaker till invandringen varierade mycket. Under den senaste tiden har cirka utländska medborgare per år bosatt sig permanent i Finland. Ifall utvecklingen fortsätter i samma riktning kommer antalet invandrare i Finland att vara nästan år Flest invandrare bor det i huvudstadsregionen. I Helsingfors hade åtta procent av befolkningen utländsk bakgrund år I Vasa var den motsvarande procentandelen 6, i Åbo 5,3, i Tammerfors 4, i Villmanstrand 3,7 och i Kouvola 2,3. De största grupperna utgjordes av medborgare från Estland, Ryssland, Somalia, Kina, Irak, Thailand, Turkiet, Tyskland och Indien. År 2011 talade cirka 90 % av invånarna i Finland finska som modersmål, 5,4 % talade svenska och 0,03 % samiska. 4,5 % av befolkningen talade övriga språk. De vanligaste främmande språken var ryska, estniska, somaliska, engelska, arabiska, kurdiska, kinesiska, albanska, thai och vietnamesiska. Målet med regeringsprogrammet för Jyrki Katainens regering är att arbeta för ett öppet, omsorgstagande, rättvist och djärvt Finland. Invandrare ses som en bestående och välkommen del av det finländska samhället. Regeringen ger också ett löfte om att arbeta målmedvetet mot rasism och utslagning eftersom en ökad ojämställdhet ses som ett hot mot utvecklingen av hela samhället. En särskild tyngdpunkt i regeringsprogrammet är att främja sysselsättning eftersom den har en stor betydelse för integreringen. Under åren har den allmänna arbetslöshetsgraden rört sig på båda sidor om tio procent, men bland invandrare har arbetslöshetsgraden varit dubbelt eller tre gånger högre. Högst är den bland flyktingar och andra personer som flyttat till Finland på grund av humanitära orsaker. Av dessa är ungefär hälften arbetslösa. Den genomsnittliga arbetslöshetsgraden berättar däremot inte hela sanningen, utan situationen varierar. I allmänhet förbättras sysselsättningsgraden i takt med att man bott längre i landet. Invandrare i verkstäderna vid sidan av arbets- och näringsförvaltningen erbjuder även verkstäderna arbetserfarenhet, kontakter, stöd för fortsatt sysselsättning och handledning i den nya kulturen för invandrare. Den hjälp som verkstäderna erbjuder för sysselsättning av invandrare underlättar även 8 INVANDRING TILL FINLAND

9 för arbetsgivarna, t.ex. när det gäller att behandla olika dokument. Dessutom blir tröskeln lägre för att arbetsgivaren ska ta emot och anställa invandrare. Invandrardeltagarna i verkstäderna har ökat i antal under 2000-talet. År 2011 var deras andel av alla deltagare cirka sex procent medan den var under 1,5 procent år De regionala skillnaderna är däremot stora. I en del verkstäder finns det inga invandrare, i andra kan de utgöra över hälften av deltagarna. Antalsmässigt flest invandrardeltagare finns i landskapet Nyland. Den procentuellt största andelen fanns i Österbotten. Under de senaste åren har antalet unga med invandrarbakgrund som deltagit i arbetsverkstadsverksamhet varierat mellan 11 och 15 procent av antalet alla unga i verkstäderna. Detta innebär att ungdomsverkstäderna lyckas nå unga med invandrarbakgrund; upp till 2 3 gånger fler än den procentuella andelen personer med invandrarbakgrund av hela befolkningen. År 2011 talade man 78 olika modersmål i verkstäderna. Enligt en kartläggning som gjordes inom MaMuPaja-projektet har det under årens lopp deltagit personer från över hundra olika länder i verkstädernas verksamhet. Flest invandrare styrs till verkstäderna från arbets- och näringsförvaltningen. Andra instanser som styr invandrare till handledningen är bland annat läroanstalter och social- och hälsoväsendet. Betydligt färre personer kom till handledningen på egen hand eller genom uppsökande ungdomsarbete. Invandrararbete invandrararbete har utvecklats aktivt i årtionden, såväl genom föreskrifter som på ett praktiskt plan. Lagstiftningen grundar sig på mål som dragits upp av regeringen, på EU-lagstiftning och på internationella avtal som förbinder Finland, såsom europeiska människorättskonventionen. Inrikesministeriet svarar för beredningen av invandringspolitiska lagar samt lagar som berör invandring och medborgarskap. Om utländska medborgares inresor, invandring och utvisning stadgas i utlänningslagen och mottagandet av asylsökande person i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd. Förutsättningar för att förvärva medborgarskap stadgas i medborgarskapslagen. Migrationsverket behandlar bland annat ansökningar om asyl och medborgarskap och beviljar uppehållstillstånd i samarbete med polisen, gränsbevakningsväsendet och utrikesministeriet. Övriga ministerier verkar inom sina egna specialområden i invandringsärenden. Integrationsfrågor leds av arbets- och näringsministeriet, där man planerar, utvecklar och styr integrationspolitiken på ett allmänt plan. Integrationspolitiken stadgas i lagen om främjande av integration, som trädde i kraft hösten Syftet med lagen är att stöda och främja invandrares möjligheter att delta aktivt i verksamhet i det finländska samhället. Syftet är dessutom att främja jämlikhet och jämställdhet samt en positiv interaktion mellan olika befolkningsgrupper. Jag vill lära mig finska bra och bo kvar i Finland. Jag vill att min familj ska komma hit eftersom Finland är ett lugnt land. Det bästa med Finland är att det är fred. Invandrare Viktiga lagar: Utlänningslagen (301/2004) Lagen om främjande av integration (1386/2010) Förordningen om främjande av invandrares integration samt mottagande av asylsökande (511/1999) Medborgarskapslagen (359/2003) INVANDRING TILL FINLAND 9

10 integrering innebär att invandraren anpassar sig till det finländska samhället och tar till sig kunskap och färdigheter i anknytning till samhället. De viktigaste förutsättningarna för integrering anses i allmänhet vara språkkunskap och sysselsättning. Kunskap och färdigheter som är nödvändiga utvecklas genom myndigheternas integreringsåtgärder. Genom dem säkras service som möjliggör ett aktivt och jämlikt medlemskap i samhället. Målet är att invandraren är bekant med det finländska samhället, dess rättigheter och skyldigheter och upplever att han eller hon är en välkommen medlem i samhället. Samtidigt vill man stöda möjligheten att upprätthålla det egna språket och den egna kulturen. Integrering är en del av många myndigheters arbete, såväl på ett nationellt som på regionalt och lokalt plan. Invandrares behov beaktas i planering, förverkligande, uppföljning och bedömning av sysselsättnings-, utbildnings-, bostads- samt social- och hälsovårdsservice. Kommunerna erbjuder basservice för invandrare på samma sätt som för andra invånare. Dessutom erbjuds de speciella integreringstjänster. Flera kommuner har fastställt principerna för verksamheten i sina egna integreringsprogram. Närings-, trafik- och miljöcentralerna svarar för praktiska invandrings- och integrationsärenden inom sina egna områden, för verkställande av integrationslagen och för uppföljningen av hur den verkställs. NTM-centralernas uppgift är att styra arbets- och näringsbyråer i frågor som berör integration och sysselsättning av invandrare samt stöda beredningen och verkställandet av kommunernas integrationsprogram. För invandraren upprättas en individuell integrationsplan. I upprättandet av planen deltar invandraren själv, kommunen och arbets- och näringsbyrån. Syftet med planen är att gestalta åtgärder och tjänster med vilka man kan stöda kunskaper i finska eller svenska och andra färdigheter som behövs i integreringen samt att främja möjligheterna att delta i samhället som en fullvärdig medlem. Målet är att handleda invandraren till en utbildning som motsvarar hans eller hennes behov eller till någon annan åtgärd som främjar integrering och sysselsättning. Integrationsplanen gäller för de tre första åren efter att invandraren kommit till Finland. Integrationstjänster och goda praxis som stöd för integration och integrering utvecklas även genom olika projekt, bland annat i försöksprojektet Delaktig i Finland. i invandrararbetet deltar förutom myndigheter även medborgarorganisationer, föreningar och frivilliga, inklusive invandrarnas egna organisationer. De erbjuder hjälp och handledning, utvecklar invandrararbetet och sysselsätter invandrare. Organisationernas expertis utnyttjas även i utvecklingen av lagberedningen och invandrarpolitiken. Arbetsgivarna har en viktig roll när det gäller att skapa ett mångfaldigare arbetsliv. Läroinrättningar och högskolor har å sin sida en viktig roll i utvecklingen av utbildning för invandrare. Även verkstäderna främjar invandrarens integrering genom sin verksamhet. Verkstädernas centrala uppgifter är att stöda språkinlärning, yrkeskunskap att lära ut yrkeskunskap och behövliga färdigheter för arbetslivet, att främja delaktighet och kontroll över vardagen samt att skapa vägar som leder vidare till arbetslivet och det finländska samhället. 10 INVANDRING TILL FINLAND

11 Frå o gor som man kan fundera på o i arbetsgemenskapen: Hur många invandrare har det funnits i arbetsverkstaden och varifrån kommer de? Hurdana erfarenheter har man fått i frågan? Om verkstaden inte ännu har invandrardeltagare, hur tror ni att invandrardeltagare som kommer till verkstaden påverkar ert eget arbete? Hurdan information och kompetens tycker ni att ni behöver för en lyckad mångkulturell handledning? Arbetsverkstadsverksamhet främjar även samtidigt invandrarens integrering. Är ni medvetna om det? Invandringen ökar. Vi måste också ta den i beaktande. Eftersom främjande av sysselsättning är viktigt för integreringen så är ju arbetsverkstaden en utmärkt plats för en invandrare. Medvetet tänker jag inte på att vi skulle främja integrering, men visst, vi gör ett viktigt arbete i verkstaden. Från vilket land och vilken kultur kan vi få deltagare nästa gång? Jag väntar med spänning. MAAHANMUUTTO SUOMEEN 11

12 12 MAAHANMUUTTO SUOMEEN

13 VERKSTÄDERNAS VERKSAMHET I FINLAND MAAHANMUUTTO SUOMEEN 13

14 VERKSTÄDERNAS VERKSAMHET I FINLAND I detta kapitel sammanfattas verkstadsverksamhetens och handledningens centrala drag. I slutet av kapitlet reflekterar man även över vilka nya aspekter som invandrardeltagare för med sig till verkstädernas verksamhet. verkstädernas syfte är att stöda och förbättra förutsättningarna att komma in i arbetslivet eller på en utbildning för personer som är i en svag utbildnings- eller sysselsättningsställning. Deltagarna består av många olika personer, till exempel arbetslösa ungdomar och vuxna som saknar yrkesutbildning eller arbetserfarenhet, personer som vill byta yrke, arbetssökande med nedsatt arbets- och funktionsförmåga, personer som genomgår missbrukar- eller mental rehabilitering, långtidsarbetslösa, partiellt arbetsföra personer samt invandrare som är i behov av stöd för att kunna integrera sig på arbetsmarknaden. Verkstäder har funnits i Finland sedan början av 1980-talet. I början låg nyhetsvärdet i ett nytt sätt att kombinera ungdomsarbete och åtgärder inom arbetskraftsförvaltningen, och servicen riktades främst till personer som saknade yrkesutbildning eller till arbetslösa ungdomar. Senare har både deltagarna och den service som erbjuds blivit mångsidigare. Verkstädernas handledningsarbete har samtidigt blivit mycket yrkesmässigt. De moderna verkstädernas verksamhet är förutom sysselsättnings- och ungdomspolitisk, även starkt utbildnings- och socialpolitisk. Verksamheten karaktäriseras av mångsidighet och multiprofessionalism som överskrider förvaltnings- och organisationsgränserna. Modellens starka sida är att verksamheten sker på gränsen mellan systemen och att den är skräddarsydd enligt individuella behov. Nationella verkstadsföreningen rf. (TPY) grundades år 1997 och har i dag cirka 200 medlemmar som består av verkstadsorganisationer och organisationer inom social sysselsättning. Föreningen syfte är att utveckla verkstädernas verksamhetsförutsättningar och de anställdas yrkesfärdighet. Föreningen erbjuder olika medlems-, utbildnings- och utvecklingstjänster och är ett av de centrum för service och utveckling av ungdomsarbete som utnämnts av undervisningsoch kulturministeriet. För grundfinansieringen svarar ungdomsenheten vid undervisnings- och kulturministeriet. Verksamhetens grunder inlärning i det finländska skolsystemet bygger främst på teoretiskt tänkande. En del människor behöver även fysiska aktiviteter och uppgifter som stöd för inlärning. Det kan hända att en ung person som inte klarar till exempel ett prov i matematik lätt kan tillämpa matematiska 14 VERKSTÄDERNAS VERKSAMHET I FINLAND

15 färdigheter vid reparation av maskiner. I verkstäderna grundar sig inlärning på att lära sig genom praktiskt arbete och konkreta arbetsuppgifter. Det är tillåtet att göra fel och vid deltagarens sida står en handledare som ger stöd och exempel. Vid inlärning genom praktiskt arbete stärks även den teoretiska kunskapen. Inlärning och ökade kunskaper motiverar i sin tur till att lära sig mer. I verkstädernas inlärningsmiljöer betonas samhälls-, verksamhetsmässiga och arbetsintensiva aspekter. Utförande av riktigt arbete är en väsentlig del av verkstadstraditionen, och uppgifter som utvecklar yrkesfärdighet och allmän beredskap för arbetslivet har en viktig betydelse i handledningen. Syftet är att öka deltagarens arbetsförmåga och yrkeskompetens och klarlägga planer och mål för övergången till utbildning och arbetsliv. I Finland deltar årligen cirka personer i verkstädernas handlednings- och utbildningstjänster. Av dessa är över hälften personer under 29 år. Över 70 procent av de unga deltagarna kommer in på en positiv bana, såsom arbetslivet eller utbildning, efter tiden i verkstaden. Handledning Handledningen i verkstäderna är en individuell, planerad och målinriktad process, där arbete fungerar som ett redskap för att stöda struktureringen av deltagarens vardag, för att höja självförtroendet, öka den sociala nätverksbildningen och stärka arbets- och arbetslivsfärdigheterna. Handledningen har sikte på att deltagaren ska kunna övergå till arbetsliv, utbildning eller annan nödvändig service efter att verkstadsperioden avslutats. Centrala element för handledningen Individuell handledning Kontroll över vardagen Arbets- och individuell handledning Arbetslivsfärdigheter Arbetsgemenskapskompetens Verkstadsgemenskapen Gemenskap Verksamhet i grupp Arbetshandledning Teknisk färdighet att utföra arbete Att lära genom att göra Begåvning VERKSTÄDERNAS VERKSAMHET I FINLAND 15

16 processen börjar med att man tecknar ett deltagaravtal. I en handledningsplan antecknas individuella mål och utvärderingskriterier som uppdateras under verkstadsperiodens gång. Handledaren och deltagaren dokumenterar regelbundet hur handledningen framskrider och reflekterar över hur utvecklingen skett i förhållande till de uppställda målen. I det avslutande skedet upprättas en slutrapport om handledningen som helhet. Handledningen innebär att man ger dagligt stöd i inlärningen av arbetsuppgifter av olika svårighetsgrad, att man studerar konkreta färdigheter, verkar tillsammans med andra medlemmar i arbetsgemenskapen, övar på arbetslivets regler och handleder deltagaren till tjänster och nätverk som är viktiga med tanke på fortsatta möjligheter. Arbets- och individuell handledning har etablerats som viktiga handledningsmetoder. Det centrala innehållet i arbetshandledningen är att utveckla arbetsförmåga och kunnande, medan man i den individuella handledningen koncentrerar sig på att förbättra kontrollen över vardagen. Arbetshandledning innebär att man främjar deltagaren arbetsförmåga och kompetens genom arbete på ett målinriktat sätt. Handledningen är planerad enligt deltagarens individuella behov. I arbetshandledningen erbjuder man stöd för inlärning av arbete och utveckling av arbetsfärdigeter samtidigt som man stöder möjligheterna att få sysselsättning. Arbetshandledarna är experter inom sin egen bransch och har dessutom handledningskompetens. Arbetshandledarens centrala uppgifter: bekanta deltagarna med arbetsutrymmena, -redskapen och arbetsplatsen handleda, stöda och ge råd i utförande av arbetet undervisa i arbetslivets regler samt arbete i grupp stöda deltagarens yrkeskompetens och sköta om bedömningen av krav på yrkeskunskap och möjligheter att klara av arbetet stöda deltagarens arbetsförmåga och -beredskap och underlätta ingången eller återgången till arbetsmarknaden Den individuella handledningen stöder arbetshandledningen. I den individuella handledningen koncentrerar man sig på deltagarens situation som helhet och erbjuder mångsidigt stöd för att förbättra färdigheterna att ha kontroll över vardagen och förbättra funktionsförmågan. En av de använda metoderna är grupphandledning. De individuella handledarna är i allmänhet experter inom pedagogik, ungdoms-, social- eller hälsoområdet. Den individuella handledarens centrala uppgifter: stöda deltagarens förmåga att ha kontroll över vardagen och stöda funktionsförmågan erbjuda individuellt stöd, handledning och rådgivning göra inledande kartläggningar och situationskartläggningar ordna grupphandledning (kamratstödsgrupp, startträning) vid sidan av den individuella handledningen sörja för ett multiprofessionellt nätverksarbete delta i bedömningen av deltagarens möjligheter att klara sig i arbete och att organisera regelbundna uppföljningsmöten sörja för att servicestyrningen, handledningsplanerna och fortsatta planer byggs upp på ett målinriktat sätt Det bästa i Finland är vårt samhälle som helhet och handledarnas och verkstädernas hjärtliga och varma mottagande INVANDRARE uppbyggande och utnyttjande av gemenskap i verkstäderna är ett systematiskt arbete som kräver stödjande strukturer. Målet är en likvärdig och uppskattande interaktion där deltagaren 16 VERKSTÄDERNAS VERKSAMHET I FINLAND

17 Handledningens nivåer (i figuren ingår inte separata verkstadsskolor) Arbetshandledning, identifiering av kunnande TRÄNING TILL ARBETE Stöd i övergången till sysselsättning i ett arbetsförhållande Som service t.ex. lönestöd, läroavtal, yrkes- eller gymnasiestudier HANDLEDANDE ARBETSHANDLEDNING Utveckla arbetsfärdigheter och -beredskap Individuell handledning vid behov Som service t.ex. arbetsprövning, arbetskraftsutbildning, yrkes- eller gymnasiestudier, produktionsskola. Stärkande av arbets- och arbetslivsfärdigheter Individuell handledning REHABILITERANDE ARBETSHANDLEDNING Rehabiliterar för arbetshandledning Arbetshandledning enligt deltagarens förutsättningar Individuell handledning och grupphandledning Som service t.ex. FPA:s träning till arbete för personer som genomgår mental rehabilitering, rehabiliterande arbetsverksamhet, service som riktar sig till att stöda studerandes vardag. STARTTRÄNING Kartläggning av arbets- och funktionsförmåga Rehabilitering stegvis mot andra verksamhetsformer Individuell handledning och grupphandledning UPPSÖKANDE UNGDOMSARBETE Stöd i kontrollen över vardagen upplever att han eller hon är en viktig medlem i verkstadsgemenskapen. Medlemskapet för med sig olika ansvarsområden, skyldigheter och rättigheter och ger möjlighet till kamratstöd från gruppens medlemmar. Handledningens nivåer Deltagarens individuella situation och behov påverkar alltid handledningens innehåll och det sätt på vilket det förverkligas. Handledningens nivå varierar utifrån deltagarens behov av att förbättra sin förmåga att ha kontroll över vardagen i förhållande till behovet av att stärka arbets- och arbetslivsfärdigheterna. Utifrån detta fastställs även förhållandet mellan individuell handledning och grupphandledning. Deltagaren går stegvis från handledningen mot utbildning och arbetsliv. Handledning som huvudprodukt I Finland finns många aktörer som erbjuder rehabilitering, arbete, gemenskap och handledning, men verkstädernas styrka ligger i hur dessa kombineras. Verkstaden skapar en arbetsgemenskap med riktiga uppgifter samtidigt som man erbjuder rehabilitering och handledning. Betydelsen av denna kombinerande roll har erkänts i Finland till och med i regeringsprogrammet. Typiska arbetsområden i verkstäderna är trä-, metall- och billinjer, matlagning, städning, fastighetsvård, textilarbeten samt konst- och kulturområden. Deltagarna upplever ofta att VERKSTÄDERNAS VERKSAMHET I FINLAND 17

18 Exempel på en handledningsprocess: Stärkande av yrkesutbildning och arbetslivsfärdigheter Inledning Deltagandeskede Avslutande skede och fortsatta planer Invandraren har en yrkesutbildning från sitt ursprungsland Deltagaren är en händig hantverkare, men behöver handledning för reglerna i den nya kulturens arbetsliv samt stärkande av sin yrkesmässiga kompetens. Man studerar regler i det finländska arbetslivet. Man stärker den skriftliga språkkunskapen genom att anteckna yrkesterminologi och termer. Man stärker sociala färdigheter för arbetslivet. Man diskuterar utbildningar som stärker yrkeskompetensen och utreder studiemöjligheter i allmänhet. Man bekantar sig med och besöker olika läroanstalter och eventuellt även arbetsplatser. Intensivt samarbete med den individuella handledaren och arbetshandledaren samt grupphandledning. Man uppmuntrar deltagaren att söka sig till en utbildning och arbetsuppgifter som han eller hon är intresserad av och som stärker yrkeskompetensen. Som fortsatt åtgärd styrs deltagaren till TE-byrån. Även möjlighet till läroavtal eller arbete med lönestöd. det är svårt att sälja verkstädernas produkter och tjänster till ett skäligt pris. I sådana situationer är det bra att komma ihåg att det är själva handledningen som är hela verksamhetens huvudprodukt. De instanser som sänder deltagare till verkstäderna köper just denna produkt från arbetsverkstaden. För deltagarens inlärning och motivation är det viktigt att få till stånd en produkt eller tjänst, till exempel ett bord. I verkstadsmodellens helhet består produkten däremot av de färdigheter och förståelse om arbetslivets och -gemenskapens regler och handlingssätt som deltagaren uppnått genom handledningen. Denna beredskap följer med deltagaren, oberoende av vart han eller hon går efter tiden i verkstaden. Vilka nya saker för invandrare med sig i verksamheten? invandrarna deltar inte i handledningen för att de är invandrare. Orsakerna till att de kommer till verkstaden är de samma som för infödda finländare, dvs. olika hinder för sysselsättning och utbildning. Principerna för handledningen skiljer sig inte i fråga om denna deltagargrupp. Invandrare bildar inte heller någon enhetlig grupp tillsammans med vilken man alltid kan tillämpa samma modell i arbetet. Kulturskillnaderna kan vara stora såväl mellan olika ursprungsländer som inom ett och samma land. Även individens bakgrund och upplevelser påverkar möjligheten att anpassa sig till det finländska samhället. När en invandrare flyttar till landet krävs ofta att man fäster särskild uppmärksamhet vid att lära sig språket och förklara den finländska kulturen och arbetslivets funktionssätt. Även uppbyggande av sociala och yrkesmässiga nätverk kräver mycket uppmärksamhet. Det är bra om handledaren kan bekanta sig med deltagarnas kultur och bakgrund för att kunna förstå vad olika särdrag och behov grundar sig på. 18 VERKSTÄDERNAS VERKSAMHET I FINLAND

19 Det är bra att småprata om mångkultur även när det inte ännu finns invandrare i verkstaden eftersom deras antal ständigt ökar i samhället. HANDLEDARE handledaren är även tvungen att tänka på olika skeden i hur invandraren anpassar sig. I integreringen kan det bland annat ingå perioder då det mesta i det nya landet framkommer i ett negativt ljus. Frågan behandlas i kapitlet Invandrarens anpassningsprocess. Verkstadsverksamheten kan ha en social betydelse, stöda den individuella och yrkesmässiga identiteten, förbättra välmåendet och självrespekten och erbjuda en möjlighet att känna sig uppskattad. På ett nationellt plan stöder verkstadsverksamheten invandrarna att få fäste i det finländska samhället och förebygger på sätt utslagning. Nedan listas exempel som insamlat från handledare om hur de praktiska färdigheterna ökat och kontrollen över livet förbättrats under arbetsverkstadsperioden Utvidgande av nätverk Handledningen förutsätter alltid ett multiprofessionellt nätverkssamarbete. Verkstädernas behov av att bilda nätverk är ganska stort, vilket följande bild påvisar: Praktiska färdigheter Självförtroende Förbättrad språkkunskap. Invandraren lär sig arbetslivets regler. Invandraren lär sig nya uppgifter. Ökad yrkeskompetens. Ökad lokal och samhällelig kunskap. Förbättrad kulturell kännedom. Fler sociala kontakter. Fler verksamhetsmöjligheter Uppkomsten av förståelse av kamratstöd samt av att ge och ta emot respons. Utveckling av bedömningsfärdigheter. Lättare planering av framtiden. Ökat mod. Invandraren hittar sina starka sidor. Ökad självständighet och ökat ansvarstagande. Upplevelse om man blir tilldelad ansvar Man lär sig ihärdighet och tolerans. Känsla av att man blir accepterad och är till nytta. Man blir starkare. Ökad självkänsla. Man hittar sina mål. Man tror på att man ska klara sig. Känsla av att diskrimineringen minskar. Känsla av att man lyckats. Man upptäcker nya perspektiv. Man fattar egna beslut. VERKSTÄDERNAS VERKSAMHET I FINLAND 19

20 Den lokala arbetsverkstadens sektorövergripande kontaktyta Deltagarens sociala nätverk Kommunens sysselsättningsservice Personaluthyrningsföretag Läroanstalter Sysselsättningsprojekt Företag / arbetsgivare Kommunens bildningsväsende Producenter av utbildningsservice Arbetsbanker TE-tjänster Folkpensionsanstalten Föreningar för arbetslösa Köpkunder till produkter Föreningar och organisationer Försäkringsbolag ARBETS- VERKSTADEN Kommunens kulturväsende Arbetscentrum Kommunens fritidsväsende Missbrukarvård Kommunens hälsoväsende Kommunens socialväsende Bostadsservice Mentalvårdsservice Uppsökande ungdomsarbete Ungdomshem Rehabiliteringsanstalter Polisen Församlingen Kommunens ungdomsväsende Skuldrådgivning i handledningen av invandrare utnyttjas arbetsverkstadens sedvanliga nätverk. Utöver dessa skulle det vara bra om arbetsverkstaden kunde skapa kontakter till personer som svarar för integrationsverksamheten i kommunerna, till medborgarorganisationer som arbetar med frågor om mångkultur samt invandrares egna föreningar. 20 TYÖPAJATOIMINTA SUOMESSA

21 Frå o gor som man kan fundera på o i arbetsgemenskapen: Fungerar samarbetet och utbytet av information tillräckligt bra mellan arbetshandledaren och den individuella handledaren? Ställer handledning med invandrare nya krav på samarbetet? Vilka är arbetshandledarnas och de individuella handledarnas gemensamma uppgifter i handledningen av deltagarna? Är det lätt att gestalta handledningshelheten i arbetsverkstaden eller skulle det kräva mera behandling eller bearbetning? Vad kan stödjande av vardagskontrollen betyda för invandrare? Finns det något speciellt som vi måste ta i beaktande när det gäller handledning av invandrare? Det är viktigt att lyfta fram olika kulturella drag för att vi bättre ska förstå varandra. Att de ska lära sig språket i verkstadens vardag. Man måste kartlägga fler nätverk som är viktiga för invandrare. Mångkultur påverkar säkert skapandet av en känsla av gemenskap. MAAHANMUUTTO SUOMEEN 21

22 22 MAAHANMUUTTO SUOMEEN

23 HANDLEDNING AV INVANDRARE I ARBETSVERKSTADEN MAAHANMUUTTO SUOMEEN 23

24 HANDLEDNING AV INVANDRARE I ARBETSVERKSTADEN I detta kapitel spjälks den dagliga handlingsprocessen i delar som är lättare att gestalta. Indelningen kan också göras på annat sätt, och verkstädernas handlingssätt varierar. Samma frågor och skeden kommer däremot fram i dem alla, på ett sätt eller annat. I processen framskrider man från att bekanta sig med varandra och från introduktion till att ställa upp lång- och kortsiktiga mål, till handledning i arbetet, uppföljning och utvärdering till att skapa fortsatta planer som leder deltagaren vidare. I texten går man också igenom kulturskillnader. vanligtvis skiljer sig situationen för en invandrare som kommer till arbetsverkstaden från de infödda deltagarnas situation i och med att invandraren har svagare eller helt saknar kunskaper i språket. Alla deltagares situation i början av verkstadsperioden är däremot individuell. En invandrare kan ha till exempel en eller flera av följande utbildnings- eller serviceförhållanden bakom sig: integrationsutbildning grundkurs i finska eller svenska viss förståelse för den finländska kulturen undervisning som förbereder för grundskola, därifrån man övergått till att avlägga grundskolestudier klient inom social- och hälsoväsendet klient vid något mångkulturellt center yrkesutbildning eller arbetserfarenhet Då invandrare kommer till arbetsverkstaden finns det i allmänhet ett behov av att utveckla invandrares know-how för att de ska bli en del av samhället. Verkstadens handledare fortsätter till exempel att ge det stöd för anpassning och delaktighet i samhället som invandraren tidigare fått i integrationsutbildningen. Inledningsskede i verkstadsperiodens inledningsskede ingår i synnerhet att man bekantar sig med verkstaden, ordnar en inledande intervju, identifierar tidigare yrkesfärdighet och introducerar deltagaren. Redan i början är det också viktigt att skapa ett förtroende och bygga upp en gemenskap. Formellt sett börjar handledningsprocessen i arbetsverkstaden med att man tecknar ett avtal, men i praktiken skapar man grunden för processen redan vid det första mötet med deltagaren. 24 HANDLEDNING AV INVANDRARE I ARBETSVERKSTADEN

25 Besök i verkstaden Vanligtvis kommer deltagare för att bekanta sig med verkstaden och för att få information om sina kommande uppgifter redan innan den egentliga handledningsperioden inleds. Då berättar handledaren om verkstadens verksamhet, arbetsbilden och förklarar gemensamma regler. Då deltagaren kommer för att bekanta sig med verkstaden lönar det sig även att visa utrymmena och den kommande arbetspunkten och att presentera deltagaren för den övriga personalen. På så sätt har deltagaren lättare att inleda verkstadsperioden senare. Interaktionen förbättras genom fritt tankeutbyte och små diskussioner. I vissa kulturer kan man likna handledarens roll vid en myndighet, vilket kan leda till onödig nervositet. Det är viktigt att neutralisera och minska nervositeten. Ett gott första intryck är en viktig faktor när man skapar ett handledningsförhållande. Deltagaren borde kunna känna sig uppskattad och välkommen i arbetsgemenskapen. På grund av eventuella språkproblem bör handledaren fästa särskild uppmärksamhet vid att deltagaren verkligen förstår vad som sagts. Det är mycket svårare att sudda ut minnet av ett stressat eller avvisande första möte än att se till att besökaren i lugn och ro kan bekanta sig med miljön och få svar på sina frågor. Inledande intervju Den egentliga arbetsverkstadsperioden börjar ofta med en inledande intervju. Vanligtvis ställer man frågor inom följande teman till invandraren: personuppgifter och bakgrundshistoria situationen vid tidpunkten för intervjun: livssituation, nätverk, välmående och förväntningar inför verkstadsperioden kunskapsnivå i språket, vilja och behov att lära sig mer arbetshistoria och utbildning i ursprungslandet och i Finland, starka sidor, hobbyer och intressen och utmaningar önskemål inför framtiden, intressen och realistiska planer vilka frågor i anknytning till kulturella skillnader borde man beakta i arbetsverkstaden alkuhaastattelua ennen Före den inledande intervjun lönar det sig att föra en inofficiell diskussion, kanske bjuda på te och prata om vardagliga saker för att uppnå en avslappnad stämning. Då man frågar efter bakgrundsuppgifter är det lättare att börja på ett allmänt plan och först därefter gå vidare till detaljer. Vissa ämnen kan vara känsliga eller svåra för den som blir intervjuad, och dessa ämnen bör man ta upp på ett finkänsligt sätt. För att bedöma språkkunskapen lönar det sig att diskutera så länge som möjligt med deltagaren. Man fäster uppmärksamhet vid talet, hur deltagaren förstår tal, vid kontrollen över språkets struktur och ordförrådet, skrivfärdighet och textförståelse. Ibland kan undervisning i språket göra under på kort tid. En blyg man som verkade deprimerad satt hela dagarna ensam i ett hörn i träverkstaden och slipade. Några timmar undervisning i finska och några grammatikfrågor förändrade mannen helt: han blev glad och utåtriktad till och med till den grad att han nästan blev handledare för hela verkstaden. Han hade gärna visat för andra hur man använder maskinsågen om det hade varit tillåtet! handledare det lönar sig för handledaren att själv försöka svara på typiska frågor i den inledande intervjun på ett främmande språk. Övningen hjälper till att förstå den osäkerhet som kan upplevas i situationen och som i sin tur kan begränsa diskussionen och delgivningen av riktig information. Det hjälper även till att upptäcka utmaningar i situationen och ger en bra grund för utveckling av den inledande intervjun. HANDLEDNING AV INVANDRARE I ARBETSVERKSTADEN 25

26 Identifiering och erkännande av kompetens I verkstadsperiodens inledningsskede och under hela handledningen är det viktigt att utreda och lyfta fram deltagarens tidigare arbetserfarenhet och yrkesfärdighet. På så sätt strävar man efter att trygga en individuell och yrkesmässig utveckling oberoende av utgångsläget. Identifiering av kompetens förutsätter flexibla praxis och tjänar både den enskilda deltagarens och samhällets intresse. En hög sysselsättning, produktivitet och social samhörighet uppnås endast genom delaktighet. Bristen på utbildningsmöjligheter har ett starkt samband med centrala riskfaktorer för fattigdom och utslagning. Arbetslivsfärdighet får man på arbetsplatser, i verkstadsverksamheten, läroinrättningar och genom hobbyer. Genom identifierings- och erkännandeprocesser kan man göra den synlig och officiell. Identifiering och erkännande av tidigare studier även inofficiella sådana och färdigheter som man lärt sig i vardagen förbättrar självförtroendet och självkänslan, ökar motivationen och är till hjälp när man ska göra karriärval. I Finland fastställs kompetens enligt den europeiska referensramen (EQF) på åtta nivåer som beskriver kunskap, färdigheter och kompetens. Kompetens som motsvarar grundläggande yrkesutbildning motsvarar nivå 4, vilket i grova drag motsvarar minimikravnivån för att kunna bli sysselsatt på den öppna arbetsmarknaden i Finland. Kompetens som behövs och godkänns på arbetsmarknaden kan inte alltid uppnås genom traditionell utbildning, och i sådana fall måste man hitta nya vägar för att framhäva och öka kompetensen. Bedömningskriterierna och yrkeskunskapskraven för yrkesexamina fungerar däremot som grund för identifieringen, oberoende av hur man uppnått sin kompetens. Detta ställer även upp målen för verkstadshandledningen och genom dem kartläggs och dokumenteras deltagarens kompetens. En av utmaningarna för invandrares sysselsättning är ofta att kompetens eller dokumentation av sådan saknas. Svaga språkkunskaper och avsaknad av kännedom om regler och praxis i det finländska arbetslivet kan också utgöra hinder för sysselsättning. Invandrare kan även sakna kunskap om hur man kan gå vidare mot sysselsättning från den nuvarande situationen. Identifiering av kompetens börjar med att man utreder bakgrund och utgångsläge. Som verktyg fungerar en kompetenskartläggning och utifrån de preliminära uppgifter som man får genom den framskrider man på ett individuellt sätt. För tidigare kompetens kan man till exempel ansöka om erkännande av duglighet i Finland. Om syftet är att utreda tjänstedugligheten av någons examen kan man ansöka om erkännande från Undervisningsstyrelsen. Om behörighet att utöva ett yrke ansöker man i sin tur från myndigheter inom branschen i fråga. Om yrket inte är reglerat och lagen inte ställer några behörighetskrav, kan privata arbetsgivare bedöma behörigheten själva. Om behörighet för fortsatta studier eller tillgodoräknande av en utländsk examen eller studier i utlandet som en del av en finländsk examen ansöker man från högskolor eller läroinrättningar. Undervisningsstyrelsen ger råd och tilläggsinformation om erkännande av studier och examina och om den internationella jämförelsen. Mera information finns här: examina/erkannande_av_examina examina/erkannande_av_examina/ reglerade_yrken_i_finland om deltagarens kompetens måste stärkas, är det enklast att framskrida genom en yrkesutbildning. Det kan vara svårt eftersom efterfrågan på studieplatser är stor och invandraren ofta behöver särskilt stöd på grund av till exempel språkkunskap och kulturella orsaker. Identifiering av motivation, lämplighet och tidigare kompetens kan vara svår då man söker sig till en utbildning, och invandraren kan därför bli utan flexibiliteten och stöd- och individualiseringstjänster som invandraren behöver och har rätt till. Handlednings- och utbildningstjänster måste samordnas på ett intensivt sätt i synner- 26 HANDLEDNING AV INVANDRARE I ARBETSVERKSTADEN

27 het då deltagaren har inlärningssvårigheter och bristfälliga språkkunskaper. Motivationen att utföra en tidskrävande yrkesexamen kan vara låg om invandraren så snabbt som möjligt vill börja tjäna sitt levebröd eller om invandraren har tidigare arbetserfarenhet och utbildning. Det är däremot svårt att få sin kompetens erkänd om betygen är skrivna på ett främmande språk eller om de inte alls finns tillgängliga. Genom arbetet med att identifiera och erkänna kompetens sänker man tröskeln till utbildning och arbetslivet. Det sker genom att göra den stig som leder till sysselsättning från den nuvarande situationen synlig såväl för deltagaren, handledaren som för stödnätverket och arbetsgivarna. I kartläggningen av kompetensen bör man beakta eventuella kulturskillnader och språkmur. Det kan vara svårt att kartlägga framförallt tyst information med traditionella metoder, men den metod för lärande som tillämpas i verkstaden öppnar möjligheter för en mera omfattande kartläggning. Utifrån ett kompetensintyg som motsvarar officiella yrkeskunskapskriterier kan man ansöka om erkännande av behörighet från en läroanstalt eller arbetsgivare. Kompetensbedömningen är en process mellan två människor deltagaren och handledaren. Förutom att handledaren får en uppfattning om frågan är det också viktigt att deltagaren själv känner sin kompetens och dess omfattning. Detta ger kraft och motivation både för att kartlägga kompetensen som för att öka och utnyttja den. Handledningssituationen är en individuell och utmanande interaktionssituation, och mångkultur för med sig ytterligare en tilläggskrydda. Invandrare är en mycket heterogen grupp vad gäller bakgrund och kompetens, och därför krävs det tålamod, vilja och arbete för att hitta en gemensam förståelse. Identifiering av kompetens kan vara en lång process och förutsätta ett mångprofessionellt samarbete inom stödnätverket. Även om verksamheten är individuell kan man använda gemensamma verktyg. Erkännande av studier i arbetsverkstaden samt dess ossu-verktyg Grunderna för att få en yrkesexamen utgör en karta över den kompetens som krävs i arbetslivet. Utifrån dem kan personen anställas för lönebaserat arbete, det vill säga personen kan erhålla en lön som minst motsvarar branschens arbetsavtal. Kartan kan utnyttjas i läromiljöer för att erkänna studier och vid planering av banor som ökar kompetensen även i arbetsverkstaden. Med hjälp av kartan kan man kartlägga, planera, uppfölja och bedöma hur arbetslivskompetensen ökar. Dess beskrivningar av kunskap, färdigheter och behörighet kan användas för dokumentation på ett språk som är gemensamt med yrkesutbildningen. Arbetet med att utveckla en modell för erkännande av studier i arbetsverkstaden baserar sig på denna tanke. Som stöd för denna modell har man utvecklat praktiska verktyg; OSSU-verktygen (fi. osaamisen tuottamisen ja kerryttämisen opetussuunnitelmapohjaiset suunnittelutyökalut) är läroplansbaserade planeringsverktyg för produktion och uppbyggnad av kompetens. OSSU-verktygen stöder planeringen, uppföljningen och bedömningen av handledning som har sikte på arbetslivet. Verktygen bygger på grunderna för grundläggande yrkesutbildningar samt grunderna i läroplanen för Yrkesstarten och förberedande och rehabiliterande undervisning och handledning. OSSU-verktygen omfattar verktyg med hjälp av vilka man kan identifiera, erkänna och bedöma kompetens i arbetsverkstaden. Mera information om hur man kan erkänna studier i arbetsverkstaden hittar du på Nationella verkstadsföreningens och yrkesinstitutet Bovallius webbplatser (på finska): hankkeita/ammattiosaamistavalityomarkkino/opinnollistamisen-tyokalut/ opinnollistamisen-tyokalut ossu-verktygen är till hjälp när man gör en kartläggning av kompetens och de underlättar även planeringen av utbildnings- och arbetslivsbanor. De är till hjälp vid kartläggning av tidi- HANDLEDNING AV INVANDRARE I ARBETSVERKSTADEN 27

28 Modellen för hur man erkänner studier i arbetsverkstaden är en intressant grej. Vi kartlägger ju redan kompetens. Det gör det lättare att hitta fortsatta planer för deltagaren. Inledande intervju och identifiering av kompetens, hur fungerar de hos oss? Sidan jagkan.fi var en ny sak för mig. Det lönar sig att bekanta sig med den och utnyttja den. Jag har märkt att den inledande intervjun känns lite som ett förhör. Intervjun kunde utvecklas så att den blir lite mera lättsam och avslappnad. gare kompetens, i en systematisk uppbyggnad av kompetens och i dokumenteringen av dem i sådana kompetensintyg som erkänts av läroanstalter och arbetsgivare. Genom erkännande av studier i arbetsverkstaden kan även informellt lärande eller lärande som inte ingår i en examen och deras inlärningsmiljöer tas med i jämförelsen. Vid behov kan man använda Undervisningsstyrelsens -system som stöd. Introduktion En bra introduktion är grunden för en fungerande verkstadsverksamhet. Introduktionen är en central del av besöksskedet och det inledande skedet i verkstaden, och frågor i anknytning till den repeteras vid behov under verkstadsperiodens gång. En lyckad introduktion sparar mycket besvär senare. Introduktionen ökar arbetssäkerheten, främjar förståelsen mellan arbetsgemenskapens olika parter och ökar trivseln i arbetet. Introduktionen kräver att man är påhittig, fördomsfri och försäkrar sig om att motparten förstår. Introduktionen gör det möjligt att utöva och säkra sina färdigheter, att prova på sin kunskap i praktiken, att lära sig regler och att förbereda sig inför målen. För introduktion av invandrare måste man reservera mera tid än vanligt. Arbetsverkstadens introduktionslista, som är skriven på ett klart och tydligt språk, kan ges till deltagaren redan vid första besöket. Det är lättare att komma igång med arbetet då man kan bekanta sig med ämnet i lugn och ro och gå igenom det till exempel med sin partner eller en vän. Det är bra om man även kan ge ett informationspaket om det finländska samhället och arbetslivet i allmänhet till invandraren som han eller hon kan bekanta sig med under verkstadsperioden. I arbetsverkstaden introducerar man deltagaren till arbetsuppgifterna, arbetsgemenskapens kultur och det finländska sättet att utföra arbete. Genom att diskutera om regler kan man lättare förstå hur arbetsgemenskapen fungerar och varför. Det gör det lättare att ta till sig olika regler. Det lönar sig också att förklara hurdant stöd deltagaren kan få från verkstaden. Ett bra sätt är att hänga upp en rumstavla i paus- eller kafferummet där man i positiv ton och på ett 28 HANDLEDNING AV INVANDRARE I ARBETSVERKSTADEN