Att digitalisera skolan är ett förändringsprojekt, inte ett IT projekt

Transkript

1 Styrning och ledning Modul: Leda digitalisering Del 2: Digitalisering och ledarskap Att digitalisera skolan är ett förändringsprojekt, inte ett IT projekt Åke Grönlund Skolans digitalisering är inte ett it-projekt utan ett förändringsprojekt. Därför är ledarskap den viktigaste framgångsfaktorn. Eftersom förändringarna är genomgripande, sträcker sig över flera år och innefattar beslut som ligger över rektors nivå måste skolhuvudmännen ta ansvar för resultatet, det går inte att bara beställa det. Skolans digitalisering är en stor utmaning. Under några års tid har mängden elevdatorer och surfplattor ökat dramatiskt i de flesta svenska kommuner och att använda IT som ett integrerat redskap i allt skolarbete har gjorts obligatoriskt i läroplanerna. Men digitalisering är mer än datorer och plattor. Det handlar om att förändra arbetssätt. Tyvärr används termen i olika betydelser vilket ibland leder till förväxlingar. Ibland avses informationsdigitalisering, det vill säga omvandling av information till digital form. Man menar då att man har digitaliserat när man använder digitala apparater. Men det är inte det som är utmaningen och det som leder till förbättringar. Det är istället den andra definitionen, samhällelig digitalisering, som är kärnpunkten. Det vill säga användning av it för att på olika sätt förändra de verksamheter vi bedriver: Samhällelig digitalisering är den samhälls- och människoomvälvande process som gradvis blir allt svårare att över huvud taget särskilja från någon del av livet. Det innebär att individer och organisationer kan kommunicera och utbyta information med andra människor, organisationer och sin omgivning på helt nya sätt. (SOU 2014:13 sid 29) Digitalisering i denna vidare mening handlar alltså om att förändra processer. Att göra saker på nya sätt. Vi har redan förändrat många verksamheter i grunden med teknikens hjälp; vi går numera på banken, köper resor och kläder, läser tidningar, umgås med vänner och deklarerar på nätet. Denna sorts radikala förändringar brukar i forskningen kallas second order change (Cuban, 2001); man adderar inte bara teknik till existerande arbetsprocesser, man förändrar dem i grunden. Vi står nu inför ytterligare ett stort förändringssteg, nämligen automatisering. Men vad innebär då digitalisering i skolan utöver att förse eleverna med datorer och nätuppkoppling? Vad ska vi uppnå, utöver att ha lika många datorer som andra länder, eller fler, och hur ska man göra för att uppnå detta? Vilka arbetsprocesser ska förändras, hur och när? 1 (11)

2 Skolans digitalisering motiveras till en del med det förhållande att hela samhället digitaliseras och skolan måste följa med så eleverna lär sig arbeta med de redskap de kommer att ha i yrkeslivet. Om man bara menar att detta är tillräckligt så räcker det ju att använda datorer. Men det finns också en förhoppning att kunna höja elevernas prestationer, ofta med hänvisning till sjunkande svenska resultat i internationella undersökningar som PISA. Det finns också en diskussion om de nya kunskaper som det alltmer automatiserade samhället behöver, så kallade 21 st century skills. Våra barn kommer inte att utföra samma arbete framöver som vi gör nu, och vi måste förbereda våra barn och elever på detta (Brynjolfsson & McAfee, 2014) 1. Nu visar emellertid forskningen att det inte finns någon direkt, entydig koppling mellan ökad teknikanvändning och bättre elevprestationer på standardiserade nationella prov (Cuban, 2001; Erstad, 2009). Det som ger resultat är när man använder tekniken på sätt som gör att lärandet effektiviseras (Hattie, 2009), och då kan förändringarna bli stora. Ett svenskt exempel på sådana förbättringar är Skriva sig till lärande (Agelii & Grönlund, 2013, 2016) 2. Att det är förändrade arbetsprocesser som gör skillnaden är för övrigt inget speciellt för skolan. Samma erfarenheter gjordes inom näringslivet för ett par decennier sedan; det är de förändrade arbetssätten som ger resultat (Brynjolfsson, 1993). Teknikens roll är att göra dessa nya arbetssätt möjliga. För att dra nytta av tekniken måste skolarbetet förändras, och det är skolledningarnas uppgift att både göra det möjligt och leda förändringen i positiv riktning. Tidigare forskning har uppmärksammat en hel del förändringar till det bättre. Men när vi tittar närmare på de positiva effekter som uppstått så är det tydligt att de inte uppstår överallt. Inte på alla skolor, inte i alla kommuner. De negativa effekterna, däremot, tenderar att uppstå överallt, om än i mycket olika omfattning. Skillnaderna kan vara stora. Projektet UnosUno (Grönlund, 2014) 3, som studerade ett 20-tal skolor under tre år, fann att mellan de bästa och de sämsta skolorna skilde sig lärarnas bedömningar av effekter i genomsnitt 1,5 skalsteg på en femgradig skala. Andelen elever som kände sig nöjda med sin skolas itanvändning varierade också tämligen dramatiskt, från enbart 31 procent nöjda elever på den skola där missnöjet var störst till hela 82 procent på den skola där man var mest nöjd. 1 Detta är en bok som den som är intresserad av våra barns och elevers yrkesmässiga framtid borde läsa. Den handlar om den pågående, snabba men ännu delvis osynliga, automatiseringen som kommer att ta stora steg framåt under de närmaste åren. Lättläst bok med många exempel som ger en bra bild av vad som väntar. 2 Dessa artiklar handlar om en metod för att lära, och lära ut, läsning, skrivning och matematik under de tidiga skolåren. Rekommenderad läsning för, framför allt, lärare och skolledare på låg- och mellanstadiet. 3 Denna bok är läsvärd för skolledare som vill fundera över sin roll i förändringen mot ökad digitalisering. 2 (11)

3 Dessa siffror kan jämföras med hur nöjda elever är med skolan som helhet, alltså oberoende av hur mycket de använder dator. I en undersökning från Sveriges Kommuner och Landsting 2012 (Almer, 2012), som omfattade 122 kommuner med elever, var variationen mellan skolorna också stor, från 55 till 91 procent. Men den var ändå mindre än i UnosUnos undersökning. Nöjdheten beror på skolans kvalitet snarare än på datorn i sig. Däremot kan teknikanvändningen förstärka skillnaderna. Resultatet från UnosUno överensstämmer med tidigare forskning, bland annat Warschauer (2006) som menar att tekniken snarast är en intellektuell och social förstärkare ; den kan hjälpa bra skolor att bli bättre men bidrar också till att förstärka problemen på dåliga. Den följande genomgången sammanfattar de viktigaste effekter UnusUno-projektet såg (Grönlund, 2014), kompletterad med uppdateringar om den senare utvecklingen; en del faktorer har ändrat karaktär något över tiden eftersom teknikanvändningen tagit delvis nya former. Positiva effekter (för de skolor som lyckas) Positiva effekter av digitalisering i skolan uppstår inte automatiskt. På skolor där man lyckats väl med sin digitalisering kan man se följande effekter. Ökad digital kompetens 4 har ökat skolans förmåga. Att söka information, skriva och presentera görs nu ofta på effektivare sätt. Många pedagoger arbetar annorlunda och utnyttjar teknikens möjligheter. Fortfarande 2017 gäller detta dock inte alla skolor. De flesta lärare har förstås lärt sig hantera en dator men digital kompetens innebär också att kunna använda tekniken för att stödja och utveckla det egna yrkesutövandet. Fortfarande används mycket teknik bara rudimentärt. Man skriver på en dator men utnyttjar inte de möjligheter till textbearbetning som finns. Man mejlar dokument mellan lärare och elever i stället för att dela dem. Man läser i digitala läromedel men utnyttjar inte de funktioner för textbearbetning, komplettering och delande av material som finns. Ökad digital kompetens har ökat elevernas förmågor. Enligt lärarnas i Unos Uno-projektet bedömning förbättrades elevernas prestationer betydligt under projektets tre år. Skillnaderna mellan de bästa och de sämsta skolorna var dock stora. En av skillnaderna har att göra med hur man hanterar det faktum att elever har olika förmåga att använda digitala verktyg i skolarbetet. Exempelvis svarade ca 20 procent av eleverna att de aldrig eller nästan aldrig hade tillräcklig IT-kompetens för att sköta skolarbetet. I en senare undersökning i fem andra skolor 2016 var motsvarande siffra bara 6 % men samtidigt var det bara 74% som svarade att de alltid eller nästan alltid hade tillräckliga kunskaper (Grönlund, Wiklund & Böö, 2017). Samtidigt visar en annan undersökning i Sollentuna att just de elever som 4 Digital kompetens: förmåga att kunna använda internet och digital teknik för att stödja det egna yrkesutövandet. Det är inte bara en teknisk kunskap utan handlar också om att förstå information och att kunna handla baserat på denna förståelse. 3 (11)

4 statistiskt sett presterar sämst gjorde det största lyftet när undervisningen blev digitaliserad på ett pedagogiskt genomtänkt och systematiskt utvärderat sätt (Agelii & Grönlund, 2016). Den digitala kompetensen ökar inte bara genom skolans arbete, den utvecklas också på fritiden genom flitigt datoranvändande. Detta kommer förstås skolan tillgodo; exempelvis presterar svenska elever bättre i PISA-undersökningarna när proven görs med dator (Skolverket, 2013). Men inte all digital kompetens kommer till ungdomar automatiskt på fritiden. Då det gäller att använda tekniken för skolrelaterat arbete har lärarna en stor uppgift. Att så många elever upplever sig sakna kompetens beror på att det inte är rena teknikkunskaper som krävs utan kunskaper om det arbete men ska utföra med tekniken. Inte alla ungdomar lär sig bygga diagram i Excel på fritiden. Kontakten mellan lärare och elever ökar och kan bli av högre kvalitet. Välorganiserat lärarlett arbete leder till fler kontakter där elevernas arbete tas ytterligare ett steg framåt. I UnosUno rapporterade 34 procent av gymnasieeleverna och 17 procent av högstadieeleverna att de kontaktar lärare minst en gång per vecka utanför skoltid för att diskutera skolarbete. Det låter kanske inte så mycket men ska jämföras med situationen före internets tid då andelen snarast var noll eller nära noll procent. Lärarna anser sig själva vara mer tillgängliga för eleverna med teknikens hjälp och upplevde detta som positivt. Eleverna var av samma uppfattning. I UnosUno-projektet var detta mycket tydligt, men då handlade det i hög grad om skolor som låg i framkant av IT-utvecklingen och var ivriga att pröva nya saker. Digital kommunikation utanför kontorstid uppskattas inte lika mycket av alla lärare, särskilt inte om man upplever det som ett tvång. Dagens diskussion om vikten av att stänga av mobilen och mejlen efter jobbet för att inte alltför mycket blanda jobb och fritid är också relevant för skolan. Olika individer har dock olika sätt att hantera arbete och tillgänglighet. En del upplever det mer stressande att inte kunna ordna saker direkt utan behöva vänta till nästa dag. Den digitala kommunikationen kan absolut förbättra kommunikationen men den kräver disciplin och pauser. Lärare och elever är nöjda och upplever positiva resultat. I UnosUno-projektet upplevde cirka två tredjedelar av både elever och lärare sig nöjda eller mycket nöjda. Skillnaderna var dock stora mellan skolorna; hur positiv man är beror mer på skolans kvalitet än på tekniken. Ökat självförtroende för elever. Eleverna har känslan av att vi gör en fin produkt med modern teknik. Det kan handla om att man kan göra snygga rapporter när tangentbordsskrivning ersätter handstil, att man hittar mycket mer fakta med nätets hjälp, eller att blyga elever kan spela in sin presentation i stället för att vara nervös och kanske inte våga presentera alls live inför klassen. I skoldatoriseringens början var nog detta delvis ett nyhetens behag, men idag har vi alla vant oss vid väldesignade rapporter, presentationer och andra elevprodukter. Genom digitala presentationsverktyg kan man ställa högre krav på själva presentationens design och genomförande. Eftersom filminspelning är så enkelt kan lärare tillsammans med eleverna titta på och bedöma elevernas presentationer. Elevernas 4 (11)

5 produkter kan mer likna det som de tränas för att kunna producera på sina framtida arbetsplatser. I vissa fall mätbara förbättringar i elevers prestationer. Ett problem med att mäta förbättringar i siffror är att så många kunskaper och förmågor saknar tydliga, objektivt mätbara kvantitativa mått. Betygen är inte sådana objektiva mått. Nationella prov är bättre som mått men förekommer bara i vissa ämnen och avser bara vissa förmågor. Dessutom är bedömningen inte heller där helt objektiv. Ett exempel där man faktiskt har lyckats mäta åtminstone vissa delar av språkutvecklingen är metoden att skriva sig till lärande som gett bättre läsförmåga, ökad skrivförmåga och förbättrade matematikkunskaper (Agelii & Grönlund, 2013; 2016). Genom effektiv användning av en kombination av vanliga enkla tekniker som plattor och delade dokument kunde lågstadieelevers prestationer på de nationella proven i årskurs 3 förbättras med ca 20% i svenska och matematik; mer för pojkarna. Negativa effekter (för alla, men i mycket olika omfattning) Ökat arbete för lärarna. Tekniken är en stor kostnad, särskilt när den totala ägandekostnaden (TCO, total cost of ownership 5 ) inkluderas i kalkylen, som medför minskade personalresurser. I TCO räknas allt arbete man utför för att hantera tekniken in, inte bara inköpskostnaderna för tekniken själv. I skolan har lärare fått ägna enormt mycket tid åt att leta material på nätet, anpassa det för skolbruk och för den teknik man har i sin skola. Denna tid överstiger med råge den tid som går åt för att lära sig hantera en dator. Den tar dessutom aldrig slut, material måste uppdateras allt eftersom. Att bistå lärarna genom att tillhandahålla digitala läromedel 6 av god kvalitet är därför viktigt. Inte bara för att spara lärartid utan också för de bidrar till både kvalitetskontroll och likvärdighet i skolarbetet. Enskilt välorganiserat arbete ersätts av ensamarbete där eleverna tappar fokus. Andelen enskilt arbete ökar generellt i skolan och digitaliseringen tycks ha bidragit. I framgångsrika skolor innebär det välorganiserat, lärarlett arbete, både enskilt tillsammans. I andra skolor ersätts lärarledning och samarbete med ofokuserat ensamarbete. De skolor som presterar sämst har genomgående mer föreläsningsundervisning, men den största negativa effekten kommer sannolikt av att man lämnar eleverna mer ensamma med att läsa texter och svara på frågor. 5 Skolledare mest angeläget på huvudmannanivå som vill sätta sig in i hur man ska tänka och räkna hittar Gartners fullständiga beskrivning här: 6 Digitala läromedel (DL) strukturerar material för ett arbetsområde eller en hel årskurs läroplanens krav. De innehåller inte bara texter och annat material som tillsammans täcker in ett helt område utan också olika digitala verktyg för att arbeta med det, till exempel automaträttade övningsuppgifter, möjlighet att få texten uppläst, textbearbetningsfunktioner som kommentarer och färgmarkeringar, samt delningsfunktioner så att lärare och elever kan lägga in länkar, förklaringar, kommentarer eller kompletteringar. En del DL innehåller också portfolio, så att allt material som eleverna producerar inom ämnet kan sparas. Ett avancerat DL erbjuder en hel digital infrastruktur i vilken lärare och elever kan samarbeta digitalt. 5 (11)

6 Man utnyttjar inte teknikens möjligheter att se vad eleverna gör via t.ex. statistik eller delade dokument och ge återkoppling. Stress, fysiska besvär. I UnosUno-projektet uppgav hälften av lärarna och drygt en fjärdedel av eleverna att de upplevde stress relaterad till it-användningen. De största faktorerna var uppdrivet tempo i undervisningen (lärarna höjer tempot på sina presentationer när de inte behöver skriva på tavlan) och distraktion från sociala medier (stress), samt ergonomiska faktorer (fysiska besvär). Idag är nog störningarna i klassrummet ett mindre problem än den ibland råa sociala miljö som kan finnas i sociala medier och som enskilda elever kan drabbas hårt av. Ökade kostnader. Teknikkostnaderna belastar den enskilda skolan. Detta medför att utrymmet för personal blir mindre om det inte kompenseras. Det finns knappast någon kommun som kompenserar fullt ut exempelvis räknar knappast någon med total ägandekostnad men i kommuner som visar goda resultat kompenserar man åtminstone delvis skolornas teknikinköp. Eftersom alla skolor får ökade kostnader när man måste tillhandahålla en mängd teknik blir det särskilt viktigt att se till att man använder tekniken på sätt som avlastar lärarna från arbete som inte gynnar undervisningen. Hit hör exempelvis en del administration som kan automatiseras helt eller delvis. Man kan sluta tvinga lärarna att mejla dokument genom att införa teknik för delning. Man kan förenkla kommunikation och delning av information genom att knyta ihop olika medier så lärarna slipper skriva samma sak flera gånger i olika medier. Man kan införa teknik för digitala prov som förutom att de automatiserar en del administrativt arbete underlättar bedömning och samarbete. Det gäller att se över skolans arbetsprocesser och eliminera tidstjuvar. Det är genom effektivare processer alla andra branscher har dragit nytta av digitaliseringen. Effektivisering av processer är en ledningsuppgift. Framgångsfaktorer Här tar vi bara upp framgångsfaktorer där skolans styrkedja har en nyckelroll och som alltså inte kan hanteras enbart av lärarkollegiet eller enskilda rektorer. Givetvis finns också andra viktiga faktorer. Politik - förvaltning - skolledning - lärare i samarbete Innovationer inom undervisning uppstår i enskilda klassrum. Den enskilt viktigaste framgångsfaktorn för spridning av innovationer så de kommer alla elever i alla skolor tillgodo är ledning på huvudmannanivå. Man kan inte delegera allt ansvar till den enskilda skolan. God användning av IT i skolan förutsätter ett antal styrande politiska beslut, bland annat angående infrastruktur, organisationsutveckling, digitala läromedel och teknikanvändningsavtal. Många förändringar kräver politiskt ledarskap, men många kan genomföras av huvudmannens administrativa centralorganisation. Huvudmannen måste se it i skolan som ett förändringsprojekt, inte ett teknikprojekt. Verksamhetens skolans behov ska styra teknikinköp och teknikanvändning. Men att 6 (11)

7 specificera skolans behov och baxa dem genom upphandlings- och beslutsprocesserna är ofta svårt. En viktig anledning är skolans bristande kompetens då det gäller att definiera och kommunicera sina behov. De skolor som har särskild personal som IT-pedagoger, ITutvecklare, förändringsledare etc. har ofta kommit längre i att kunna göra tydliga specifikationer, men stöter ändå ofta på patrull eftersom dessa personer befinner sig på för låg nivå i organisationen för att effektivt kunna påverka dessa processer. Det är viktigt att inte IT-avdelningen ensam får diktera digitaliseringens villkor, skolverksamhetens behov måste komma först. Byt ofokuserat ensamarbete mot lärarlett arbete enskilt och i grupp Digitaliseringen kräver mer av lärarna, både kompetens och tid. Mer individualisering och mer kontakt med enskilda elever eftersom deras arbete blir mer diversifierat. Digitala verktyg kan underlätta individualisering, men det finns också en risk att lärarnas ökade arbetsbörda i kombination med ineffektiva och arbetskrävande tekniklösningar leder till att eleverna arbetar för mycket ensamma vid datorn. Eleverna tillbringar en mycket stor del av tiden i skolan med att arbeta med uppgifter enskilt och i grupp. Hur läraren utformar dessa uppgifter och stödjer eleverna i arbetet är en viktig framgångsfaktor. Enskilda lärare kan ensamma bara komma en bit på väg; skolorna måste se över sina processer och sin infrastruktur så att lärarna har de verktyg som behövs. Låt inte teknikkostnaderna tränga ut personalen Tekniken är en stor post i skolans budget som minskar utrymmet för personal, om inte resurser tillförs, vilket medför att eleverna får mindre lärartid. Dessutom är de dolda teknikkostnaderna arbetstid för att hantera tekniken större än inköpskostnaderna för tekniken, vilket gör att den tid eleverna har tillgång till lärare minskar ytterligare. Om man inte gör något åt det. Ett första steg är att, som i andra branscher, undersöka hur man kan använda tekniken för att eliminera onödigt arbete för lärarna. Etablera kollegiala arbetssätt som gör hela skolan digitalt litterat Man lär sig inte effektiv IT-användning på en kurs, skolans arbetssätt måste förändras på många nivåer och alla måste involveras. Det krävs mer än en god pedagogisk idé och en app. Tekniken måste anpassas för effektiv daglig användning och det innebär ofta en mängd detaljer som att få olika tekniska apparater att kommunicera med varandra, att ha effektiva system för att lagra och dela dokument. I första hand rektors uppgift, men stöd från huvudmannen behövs, för det är ofta IT-avdelningen som har kontrollen över de gemensamma systemen. Det krävs också verkligt kollegialt lärande inte bara samtal utan konkret samarbete utvärderade processförändringar. Som ett resultat av detta utvecklingsarbete ska de arbetssätt som medför förbättring (och bara dessa!) dokumenteras, kvalitetssäkras och spridas i hela organisationen. Försvara sedan dessa, lämna inte detta till enskilda lärare och rektorer. Innovationer måste spridas till alla skolor för att alla elever ska få del av förbättringarna. Det är en huvudmannauppgift. 7 (11)

8 Framgången ligger i genomförandet som är en ledningsfråga Ovanstående lista på olika möjliga effekter, både positiva och negativa, visar att digitaliseringsprocesser kan ta väldigt olika riktning. Framgången ligger i genomförandet. Digital teknik har skapat radikalt nya förutsättningar för arbete och samarbete, och utmaningen för skolan är att dra nytta av dessa nya förutsättningar på ett effektivt sätt. Men för att detta ska hända krävs institutionella förändringar. Det räcker inte med att lärare blir duktigare på att använda datorer. Arbetssätt, digitala lärresurser och elevuppgifter måste förändras, inte bara i några klassrum utan i alla. Och inte hur som helst, utan på ett systematiskt sätt som innebär att man dels arbetar målmedvetet med de faktorer som ger resultat hit hör bland annat formativ självbedömning, samarbete, individualisering och fokus på teknikstöd i de kritiska avsnitten i lärprocesser dels gör det på ett sätt som effektivt utnyttjar den dyra teknikresursen. Och ännu mer den dyra lärarresursen. Hela skolan måste förändras. Det har i debatten ofta framställts som att lärarnas digitala kompetens är silverkulan som ger framgång. Självklart är lärarna den viktigaste resursen i skolan och självklart måste de behärska tekniken tillräckligt bra, men när skolan ska förändras mer radikalt är det skolledning både på skol- och huvudmannanivå som är den mest kritiska faktorn, eftersom det krävs institutionell förändring. När nu snart alla elever har tillgång till dator och/eller platta och de allra flesta lärare har tillräckliga kunskaper för att kunna hantera tekniken i sin undervisning är det samarbete, effektivitet i resursutnyttjande och kvalitetssäkring som är i fokus. På samma sätt som teknisk innovation i produkt- och tjänsteutveckling måste realiseras i stor skala inom företag och myndigheter måste de pedagogiska innovationerna som uppstår i enskilda klassrum bli produkter i skolvärlden. Det vill säga, innovationerna måste resultera i nya och mer effektiva arbetssätt som kan reproduceras i alla skolor. Detta är faktorer som skolans ledning inte bara rektorerna utan också skolhuvudmännen ansvarar för. Det handlar nu om att ta steget från innovation till produktion. Skillnaden mellan innovation och produkt är systematik i produktionen som leder till effektivitet, det vill säga att inte varje lärare behöver uppfinna hjulet på nytt och skapa sin egen teknikmiljö. Effektivitet betyder att man på bästa sätt med lägsta möjliga resursutnyttjande uppfyller mål. Det kan till exempel innebära att man upphandlar rätt teknik, den som bäst fyller skolans behov. Det kan innebära att man inser att nätet är viktigare än datorn, så det är bättre att satsa på enklare elevutrustningar med bättre nätkapacitet och bättre kommunala gemensamma system som effektiviserar skolans arbete. Det kan innebära att man organiserar it-användningen inom skolområdet så att skolans aktiviteter kan genomföras på bästa sätt snarare än att alla förvaltningar inom en kommun gör exakt likadant. Exempelvis uppstår ofta diskussioner om man ska använda molntjänster eller kommunala enhetliga system. Där står ofta skolans krav på effektivitet i användning rätt verktyg för jobbet emot it-avdelningens krav på enkelhet och standardisering i sitt eget arbete. 8 (11)

9 Effektivitet innebär också att skolledningen tar ansvar för förändringar. Effektiv itanvändning i skolan kan ibland medföra förändringar som upplevs som hotande. Detta gäller särskilt när det handlar om så kallad second order change 7, förändringar av andra graden, det vill säga att man inte bara får nya digitala verktyg utan måste ompröva sitt sätt att arbeta och skaffa sig nya rutiner (Ertmer, 1999). Exempelvis reagerade en tidigare utbildningsminister häftigt, och offentligt, när han vid ett tillfälle fick höra att elever på lågstadiet skrev på tangentbord i stället för med blyertspenna när de höll på att lära sig läsa och skriva (Folcker Aschan, 2012). Han menade att det var provocerande att skriva digitalt innan man lärt sig skriva med blyertspenna. I den mediedebatt som följde ställde lokala politiker upp för att försvara det nya arbetssättet eftersom det visat sig vara effektivare än den traditionella metoden eleverna blev bättre på att läsa och skriva redan under det första skolåret och ännu bättre på de nationella proven i årskurs 3. Utan sådant politiskt försvar från skolhuvudmannens sida är det knappast troligt att nya arbetssätt kan slå rot i större skala. Varje enskild lärare kan ju inte ensam behöva försvara stora teknikskiften. När skolans pedagogik ska förändras krävs att man tar ansvar på huvudmananivå. Dels för att förändringarna är grundade i forskning och beprövad erfarenhet. Dels för att man verkligen genomför de förändringar man initierat. Många förändringar kräver också samarbete i olika former mellan ämnen, med skolbibliotekarier, ibland mellan skolor, ibland med it-avdelningen och då måste ju någon organisera detta samarbete och se till att det blir genomfört. Digitalisering blir i detta steg något mycket större och annorlunda än att öka datortätheten i skolan. Det blir ett förändringsprojekt där lärande står i fokus som mål, och där de institutionella faktorerna står högst på förändringsagendan. Den viktigaste frågan är inte längre hur lärarna ska bli mer digitalt litterata om den någonsin varit det utan hur organiserar vi bäst samarbete på varje skola och inom varje skolhuvudmans område så vi på bästa sätt kan utnyttja den nya teknikens möjligheter för att uppnå de mål vi prioriterar? Detta är utmaningen för den som vill lyckas med digitaliseringen, eller bättre uttryckt, med att bygga upp effektiv it-användning i skolan. Digitaliseringen är inte genomförd när lärare och elever har fått sina datorer och nätverket fungerar. Det är då det börjar förändringen av undervisningen, av skolan. Hur ska man förändra? I vilken utsträckning behövs gemensamma lösningar och vad blir bäst utfört om man inte reglerar det utan lämnar det till varje lärares kompetens och kreativitet? Det handlar också om att undvika förändringar man inte vill se? Inte allt digitalt är bra. Hur ska man uppmuntra de goda förändringarna och förhindra de dåliga? Hur avgör man vad som är det ena och det andra? Vad ska man förändra och vad ska man i stället förstärka? Hur ska man se till att inte bara vissa lärare förändrar, utan alla? Vem ska se till det vilken grad och typ av styrning är mest effektiv? 7 En utförlig diskussion om sådana genomgripande förändringar finns i utbildningsmaterialets del 4, Digitalisering och undervisning. 9 (11)

10 Digitalisering är ett förändringsprojekt, inte ett teknikprojekt. Datorerna kom till skolan genom politiska beslut om en viss datortäthet. Men förändringen av pedagogiken och lärmiljöerna måste komma inifrån. Dels för att de som arbetar i skolan till slut är de enda som kan förändra den. Dels för att ingen kan beordra fram ett mål som inte är definierat. Även om en del av de politiker som beslutat om mer teknik i skolan hade önskemål om vissa förändringar för ögonen måste dessa förändringar utformas i samverkan mellan många aktörer, inte bara inom skolan utan också andra kommunala avdelningar, näringsliv och skolmyndigheter. Beslutet om att ha mer it i skolan räcker inte. Förändringsarbetet tar tid och kräver efter hand många ytterligare beslut om vad som ska förändras och hur. Det kräver styrning, och en hel del av denna styrning kräver politikernas medverkan. Rektor räcker inte till för allt. Det är stor skillnad på förändringsledning att på ett strukturerat sätt hantera förändringar för individer och organisation över lång tid och att att implementera ett direktiv. Den som tittar på andra branscher där den it-baserade förändringen kom tidigare och har gått längre kan förstås se vissa tecken på hurdana förändringar man kan förvänta sig, men till slut är ändå skolans förändring dess egen. Referenser 1. Agélii Genlott, A. & Grönlund, Å. (2013) Improving literacy skills through learning reading by writing: The iwtr method presented and tested. Computers & Education, Volume 67, pp Agelii, A., Grönlund, Å. (2106) Closing the gaps: Improving literacy and mathematics by ict-enhanced collaboration, Computers and education, ISSN , E-ISSN X. 3. Almer, S. (2012) Elever nöjda med skolan men saknar motivation. Skolvärlden, medskolan-mensaknar-motivation. Publicerad 18 april Brynjolfsson, E. (1993). The productivity paradox of information technology. Communications of the ACM, 36(12), Brynjolfsson, E., McAfee, A. (2014) The second machine age. Work, progress, and prosperity in a time of brilliant technologies. W.W. Norton& Company. New York, London. 6. Cuban, L. (2001). Oversold and underused: Computers in the classroom. Cambridge, MA: Harvard University Press. 7. Erstad, O. (2009) Addressing the Complexity of Impact a Multilevel Approach Towards ICT in Education. I F. Scheuermann & P. Francesc (red.) Assessing the Effects of ICT in Education. Indicators, criteria and benchmarks for international comparisons, sid JRC, European Commission. 8. Ertmer, P.A. (1999) Addressing first- and second-order barriers to change: Strategies for technology integration. Educational technology Research and Development, Volume 47, Issue 4, pp (11)

11 9. Folcker Aschan, A. (2012) Skolministern sågar projekt med surfplatta. Dagens Nyheter, 1 februari 2012, skolministern-sagarprojekt-med-surfplatta, hämtad den 22 oktober Grönlund, Å. (2014) Att förändra skolan med teknik: Bortom en dator per elev. Örebro universitet. 168 sid Grönlund, Å., Wiklund, M., Böö, R. (2017) Det digitala lärandets möjligheter. Sammanfattning av perioden hösten våren Opublicerad rapport. 13. Hattie, J. (2009). Visible Learning: A Synthesis of Over 800 MetaAnalyses Relating to Achievement. London & New York: Routledge, Taylor& Francis Group 14. Skolverket (2013) PISA 2012, rapport 398, Skolverket Warschauer, Mark. (2006). Laptops and Literacy: Learning in the Wireless Classroom. New York: Teachers College Press (11)