Slutrapport. Lärande utvärdering av projektet TExAS. Anneli Danielsson och Tommie Helgeé European Minds Sweden

Transkript

1 Slutrapport Lärande utvärdering av projektet TExAS Anneli Danielsson och Tommie Helgeé European Minds Sweden

2 Innehållsförteckning 1. Lärande utvärdering i projektet TExAS Projektets logik och måluppfyllelse Upplevelsen av TExAS - modellen Bemötande Här använder de ingen mall Trovärdighet Sammanfattning av upplevt värde Samverkansparternas inställning till projektet Praktisk modell för samverkan Huvudsakliga skäl för samverkan På vilket sätt TExAS skiljer sig från ordinarie verksamheter Syn på målgruppen Önskade och upplevda resultat Resultatuppföljning Upplevda resultat Risker och framgångsfaktorer Risker Framgångsfaktorer Lärdomar Samverkansparternas bidrag till spridning Lärdomar om manligt och kvinnligt perspektiv Analys och reflektioner Hållbarhet Återkoppling till tidigare analyser och rekommendationer Bidrag till innovation och förnyelse samt uppfyllande av socialfondens mål Vikten av en extern projektägare Avslutande rekommendationer

3 1. Lärande utvärdering i projektet TExAS European Minds har under perioden september 2012 till oktober 2013 haft uppdraget att utvärdera det socialfondsfinansierade projektet TExAS. Projektägare är Urkraft Service AB, Skellefteå. Grunden för utvärderingsarbetet har varit den plan som togs fram tillsammans med projektledningen i början av uppdragstiden. Under projekttiden har en delrapport presenterats ( ) där perioden september 2012 augusti 2013 summerades avseende genomförda utvärderingsaktiviteter, iakttagelser och lärdomar. Denna slutrapport tar vid där delrapporten slutade och följer upp en del av de frågeställningar som lyftes i delrapporten. Av det skälet har även en del material lyfts in från delrapport 1. Utvärderingens syfte har varit att, med bakgrund i de mål som formulerats i ansökan, kontinuerligt följa projektet, bidra med ett externt perspektiv och skapa ett lärande. Genom utvärderingen ges återkoppling i form av löpande dialog sammanfattande presentationer och rapporter. Under perioden har vi arbetat med både kvantitativa och kvalitativa metoder för datainsamling. Utgångspunkten har varit att i största mån se framåt, d v s att ha ett visionsorienterat synsätt, där så många aktörer och intressenter som möjligt deltar i aktiviteter och processer. Vi har arbetat i tät dialog med projektet för att insatserna skall vara relevanta, av hög kvalitet samt inte i för stor grad inverka på projektverksamheten. Fokus för denna slutrapport är projektets strategiska påverkan och projektets långsiktighet. Vi har tittat särskilt på de berörda intressenternas inställning till projektet, sammanställt svaren samt analyserat dessa i syfte synliggöra på vilket sätt projektet nått ut till de berörda samverkansparterna samt hitta möjliga förbättringsområden inför det fortsatta implementeringsarbetet. Under perioden september 2012 till augusti 2013 genomfördes följande utvärderingsaktiviteter. Upprättande av utvärderingsplan Genomförande av en inledande LFA- workshop Framtagande av självvärderingsverktyg Framtagande av projektlogik, genomgång och presentation av projektets målsättningar Intervjuer av medarbetare och projektledning med återföring Intervjuer av ett urval av deltagare Deltagande på arbetsgruppsträff inklusive presentation Deltagande utvärderingsnätverk Löpande dialog projektledning och medarbetare Genomgång projektmaterial, rapporteringar och spridningsmaterial Framtagande av delrapport 1 samt efterföljande dialog med projektledning kring slutsatser och råd inför fortsatt arbete På grund av projektets begränsade resurser för utvärdering samt att projektet förlängts ett halvår utan utökad utvärderingsbudget har projektets utvärderingsinsatser under perioden avgränsats till följande: 2

4 Löpande dialog med projektledning, inklusive muntliga analyser och rekommendationer Återkoppling till och dialog med projektets styrgrupp/skellefteå kommuns styrgruppskluster Intervjuer med ett urval av samverkansaktörer. De personer som har intervjuats är: Håkan Viklund, tf Verksamhetschef, Psykkliniken, Västerbottens läns landsting Dan Bergsten, Rektor, Solviks folkhögskola Jan- Olof Lundqvist, Rektor, VUX Kristin Lundholm, Rektor, Kaplanskolan Margareta Carlborg, Neuropsykiatrisamordnare, Stöd och service, Skellefteå kommun Monica Andersson, Studieyrkesvägledare, CV Stellan Berglund, Förbundchef, Samordningsförbundet Frågor avseende ESF:s programkriterier, horisontella kriterier och transnationalitet har huvudsakligen lyfts i den löpande dialogen mellan utvärderare och projektägare. 3

5 2. Projektets logik och måluppfyllelse Syftet med projektet TExAS är att förbättra möjligheterna för personer med diagnosen Aspergers Syndrom att studera på eftergymnasial nivå i åldern 18 och uppåt och därmed tillföra outnyttjade resurser till arbetsmarknaden. Hur detta initialt var tänkt att genomföras och hur samverkan ansågs vara nyckel till framgång finns illustrerat i bilden nedan: Grunderna till bilden togs fram av projektägaren redan innan mobiliseringsfasen, och användes för att förankra och skapa intresse för projektet hos samverkansaktörerna. Vi uppfattar bilden vara en god illustration av samverkan och den fungerade också i praktiken som förklaring av projektets idé och upplägg. Bilden har också visat sig vara hållbar då den används fortfarande när man ska beskriva projektet. I inledningen av genomförandefasen genomfördes en LFA- process med syfte att tydliggöra projektets mål, som en del av utvärderingsinsatserna. I samband med detta togs ett förslag fram för att illustrera projektets logik, röda tråd. Den kan dels verka som ett komplement mot bilden ovan, dels fungera som utgångspunkt i projektets målbeskrivning. Projektlogiken, som visar målsättningar på tre nivåer, har presenterats och diskuterats tillsammans med projektledning, arbetsgrupp och ägare. I samband med framtagandet av projektlogiken fokuserades på delmål, projektmål och långsiktiga mål. Aktiviteter lämnades åt projektledningen att komplettera med själva. 4

6 Ak2viteter! Delmål! Projektmål! Långsik2gt!mål! ETABLERAD!MODELL!FÖR! SAMORDNING! TA!FRAM!EN!METOD!HUR! MAN!SOM!STUDIESTÖD! KAN!JOBBA!MOT! HÖGSKOLA/UNIVERSITET! ÖKA$SAMORDNINGEN$ MELLAN$ SAMVERKANSAKTÖRERNA$ ÖKA$KUNSKAPEN$OM$HUR$ MÅLGRUPPEN$TILLGODOGÖR$ SIG$EFTERGYMNASIALA$ STUDIER! ÖKA$AKTIVITETSGRADEN$HOS$ MÅLGRUPPEN$ ÖKA$DEN$UPPLEVDA$ KÄNSLAN$AV$NYTTA$MED$ STUDIER$HOS$DELTAGARNA! FLER$KVINNOR$OCH$ MÄN$MED$ ASPERGERS$ SYNDROM$ELLER$ LIKNANDE$ FUNKTIONSNED9 SÄTTNING$I$ SKELLEFTEÅ$SKA$ KUNNA$PÅBÖRJA,$ GENOMFÖRA$OCH/ ELLER$FULLFÖLJA$ EFTERGYMNASIALA$ STUDIER! TExAS&'PROJEKTLOGIK' ETABLERAD!KUNSKAP!OM! HUR!MÅLGRUPPEN! TILLGODOGÖR!SIG! EFTERGYMNASIALA! STUDIER! KUNSKAPEN! VIDAREFÖRMEDLAD!TILL! ANDRA!KOMMUNER/ AKTÖRER!I!SVERIGE! ÖKADE!MÖJLIGHETER!TILL! EGENFÖRSÖRJNING!FÖR! MÅLGRUPPEN! MINSKAD!ARBETSLÖSHET/ SJUKSKRIVNING!FÖR! MÅLGRUPPEN! UPPLEVD!SJÄLVKLARHET! ATT!KUNNA!DELTA!I! EFTERGYMNASIALA! STUDIER!FÖR! MÅLGRUPPEN! Vår uppfattning som utvärderare av projektet TExAS är att man arbetat i enlighet med sina målsättningar såsom de ser ut ovan. Vår erfarenhet är att ett projekt generellt utvecklas över tid. Det betyder att de målsättningar som fastställs tidigt i projektet ska uppdateras och ofta behöver ändras. I det här fallet rekommenderade vi, i samband med delrapporten som presterades i september 2013, att projektet regelbundet skulle se över sina målbeskrivningar i lämpligt forum. Frågorna de skulle ta ställning till var: Stämmer projektets logik fortfarande? Måste något ändras? Genomför vi aktiviteter som är logiska i förhållande till målen? 5

7 3. Upplevelsen av TExAS -modellen Meningen med projektet är att få ut folk i arbete. Och försöka peppa folk att visa att Jag duger till något. (citat från deltagare i TExAS) Projektmedarbetarna tog tidigt fram en beskrivning av TExAS - modellen, där även alla samverkansaktörer fanns med på kartan (tidigare bilder). Den använde sig framförallt projektledningen av när de skulle beskriva projektets upplägg och grundläggande idé för intressenterna. Det togs även fram en projektlogik- modell i samarbete med den lärande utvärderingen, som presenterats i tidigare avsnitt. De båda bilderna kan ses som basen i arbetet med att synliggöra Texas- modellen, men det säger inte vilka delar av modellen som tillför värde, vad Texas- modellen innebär för de berörda parterna. Som lärande utvärderare har vi i det här läget valt att titta djupare på upplevelsen av värde hos olika parter i projektet för att på så sätt synliggöra framgångsfaktorerna med modellen. Nedanstående kursiverad text inom citattecken är tagna från genomförda intervjuer av deltagare och medarbetare. 3.1 Bemötande Det är första gången som jag har blivit förstådd på riktigt. Så säger en av deltagarna som vi träffat och pratat närmare med. Han berättar också att han, precis som många andra deltagare i TExAS, varit i kontakt med många olika instanser, projekt och åtgärder tidigare. Här blir jag sedd som en individ, inte som en med Asperger. Den här bilden som deltagarna presenterar bekräftas också av medarbetarna. Samtliga medarbetare nämner sin egen omtanke om deltagarna kombinerat med tron på att det funkar och lusten att göra skillnad, som delar av drivkraften i arbetet. En av medarbetarna nämner kopplingen mellan motivation och bra bemötande, att det kan ses som att vara samma sak eller höra ihop. Enligt medarbetaren får den här tanken stöd i olika studier som gjorts, och frågan som fler som arbetar med målgruppen borde ställa sig är Hur kan vi göra så att människor känner sig mer motiverade att gå någonstans, än att inte göra det? Ett bra bemötande gör människor mer motiverade. En annan medarbetare nämner vikten av att vara professionell i sitt första möte, då t ex deltagaren ofta kommer tillsammans med sina föräldrar. Alla på Urkraft är väldigt bra på att möta otrygga personer och läsa av behoven som personen har. Det är samtidigt viktigt att vi visar att vi har kolla på datum och annat praktiskt. Det kan upplevas oprofessionellt annars. 6

8 3.2 Här använder de ingen mall De deltagare vi träffat är slående samstämmiga när de ombeds berätta vad som är bäst med att vara på TExAS. Här finns det ingen mall för folk, säger en deltagare. En annan utvecklar det lite och berättar: På andra ställen får man ofta känslan av att de följer en mall. Man kan känna direkt när man kommer dit att de har en plan för dig, de vet redan allt om dig och har placerat dig i ett fack. Här handlar det mer om här och nu, vilken kapacitet jag har nu och framåt, istället för att titta på vad som har varit. En av deltagarna berättar att denne har varit på många flera andra ställen tidigare. Detta är första stället där man verkligen kan komma någon vart. Man blir inte jämförd med någon annan. Det finns många olika typer av folk här med någon form av funktionsnedsättning. Generellt brukar de tyvärr bli åsidosatta, men det blir man inte här. Här lyfter man fram varje individs positiva sidor. Man försöker verkligen se vad den här personen kan göra. Man blir inte behandlad annorlunda på grund av vem man är. I samband med detta nämner också deltagarna att miljön i lokalerna är annorlunda mot det de är vana vid. Här är det så trevligt, alla hejar och så. Det är inte alls som i skolan. Det är väldigt öppet med stora fönsterrutor och allmänt ljust, det hjälper till att det blir en bra känsla. Det känns fräscht och öppet. I samtal med medarbetarna framkommer något liknande, då man säger att man vill fortsätta vara lite annorlunda, att göra det lilla extra, utan att följa gängse ordning. Vi uppfattar att man mestadels relaterar till skolans verksamhet när man säger detta. Man nämner exempelvis att man åker och hämtar personer, handgripligen, om det behövs. Om inte det fungerar så kan man erbjuda hemstudier, med lärare på plats. Så gör de inte i den vanliga skolan. Så länge vi gör så här kommer vi att lyckas. Man förstår också att det är just projektformen som gör en del av detta angreppssätt möjligt. Vi måste förstå lärarnas arbete och att de inte har samma möjlighet att vända ut om in på sig för en enda elev. De ska få det att fungera för många fler. 3.3 Trovärdighet Men det dagliga arbetet handlar inte bara om att se bortom diagnosen och att hitta vägen till motivation. Det handlar också om att hålla det man lovar. Det finns två sidor av detta mynt. I TExAS handlar det i första hand om trovärdigheten gentemot deltagarna. Vi behöver veta vad var och en behöver, men vi behöver också se till att genomföra det, inte bara förstå det. Det handlar enligt en av medarbetarna om att det krävs ett resultattänkande. Även om deltagarna inte klarat allt det ville eller tänkte, så har de gått framåt. De resultaten är det viktigt att vara nöjd med. Det handlar om personer som tagit del av många olika insatser, och som inte kunnat göra framsteg tidigare. De har misslyckats, gång på gång. När de kommer till Texas får deltagarna möjlighet att visa att de kan, och då känner de sig behövda. Det här är något som också kan oroa en del medarbetare. De vet att deltagarna gör framsteg, men det tar också tid att avsluta studierna helt. Klarar de gymnasiestudierna kan de ha fortsatt behov av stöd för att gå vidare till högskolestudier. Högskolestudierna kan i sin tur ta dubbelt så lång tid som för andra utan diagnoser eller psykisk ohälsa, och behovet av stöd kan finnas hela vägen. Projekttiden är begränsad och helst vill medarbetarna inte ha lovat 7

9 något som de inte kan hålla. Då skulle deltagarna drabbas, de skulle återigen bli svikna eller misslyckas. Tänk om deltagarna inte är klara då? De kommer att ha fortsatta behov om ett år! Trovärdighet är även viktigt för projektägaren Urkraft och projektet TExAS på längre sikt. Urkraft är en extern aktör, som tagit sig an en uppgift som tidigare inte rymts inom ordinarie verksamhet i kommunen, mot en målgrupp som tidigare inte varit synliggjord. Ett resultattänkande gör det lättare att föra dialog med intressenter, och signaler från samverkansparterna om att även de ser de framsteg som individerna gör, borgar för fortsatta goda relationer. Inställningen från projektägarens sida är att driva projektet som försöksverksamhet, med förhoppningen att Skellefteå kommun ska se möjligheten att driva verksamheten vidare på något sätt. Det huvudsakliga syftet är att förbättra situationen för målgruppen. Därför jobbar medarbetarna mycket medvetet för att försöka dela med sig och sprida lärdomarna som görs vidare till samverkansaktörerna. Man är också noga med att inte gå över andras beslutanderum, göra andras jobb, utan se sig själv som en del av helheten. Som fristående organisation hoppas man förstås även stärka sitt varumärke, bygga på sin expertis och kompetens inom området, och skapa förutsättningar för fortsatta goda relationer med arbetsmarknadens aktörer och gymnasieskolor i kommunen och i landet, men det kommer i andra hand. Det viktigaste är att kunna visa, om vi gör så här, då leder det någonvart. 3.4 Sammanfattning av upplevt värde Från hopplösa problem till hopp om förändring Detta uttryck uppfattar vi sammanfatta värdet som projektet TExAS tillför på ett bra sätt. Det gäller framförallt deltagarnas egna upplevelser, att de går från ett hopplöst tillstånd till en hoppfull framtid. De vittnar om att de inte sett samma möjligheter tidigare, att de tidigare misslyckats, kanske mest beroende på att de inte faller in i någon norm. Den typ av individuella stöd som de får i Texas upplever de som något nytt. De lyssnas på och de kan påverka sin situation. De ser själva att de gör framsteg och är nöjda över att lyckas. Upplevelsen stöds av det som medarbetarna berättar. Det finns också indikationer på att den här upplevelsen, att deltagarna utvecklas, delas av intressenterna, de som lotsar deltagarna in i projektet. De framgångsfaktorerna som vi ser är viktigast för att få detta tillstånd är medarbetarnas bemötande individuella lösningar, inga färdiga mallar trovärdighet, att hålla det man lovar på både kort och lång sikt ökad kompetens om diagnosen, ifrågasätta gamla kunskaper, t ex om genusskillnader 8

10 4. Samverkansparternas inställning till projektet 4.1 Praktisk modell för samverkan Det kan se ut på många olika sätt. Det är flexibelt och bra. Alla de samverkanspartners vi intervjuat är mycket nöjda med det sätt på vilken samverkan skett med projektet. Samverkan per se är huvudsakligen baserad på ett praktiskt utbyte av tjänster och syftar i första hand till att få sammanhanget att fungera för individen. Engagemanget i projektet bland samverkansparterna kan se olika ut. En del personer har ett mer övergripande engagemang och har knutits till projektet i syfte att utveckla och stötta fortsatt verksamhet. De sprider information och idéer in i sina egna organisationer eller har annat ansvar, t ex via den samordnande styrgruppen. En del organisationer har bidragit genom att tillhandahålla personella resurser, t ex lärarresurser. Alla samverkansparter vi intervjuat anger att samverkan med projektet sker genom att personal, i egenskap av lärare/handläggare/behandlare/boendehandledare etc, lotsar elever/kunder/patienter/brukare vidare till projektet när de uppfattar att dessa behöver extra stöd för att kunna avsluta sina studier, främst gymnasiestudier. Gymnasieskolan, VUX och folkhögskolan anger också att de själva kan bli kontaktade av projektet i syfte att träffa någon av TExAS deltagare som eventuellt vill börja med en kurs eller liknande i deras verksamhet. Flera nämner att det var vanligare från början att de kontaktades av projektet som tillsammans med en deltagare kom på besök för att utröna om deras verksamhet kunde vara ett alternativ. Numera är samverkansparterna själva aktiva kontakttagare. De vi intervjuat vill alla fortsätta samarbetet med TExAS och konstaterar att det finns ett stort behov av TExAS tjänster, även om flera också uttalar en önskan om ett alternativ erbjuden i egen regi. Man pekar på att beslut om en eventuell implementering av TExAS förutsätter att dialogen förs på en högre nivå, att det samtidigt är viktigt att räkna ut vem som har ansvar för att samordna insatserna för målgruppen samt att det huvudsakligen kommer att vara en resursfråga Huvudsakliga skäl för samverkan Om inte vi hade jobbat med TExAS hade våra brukare antagligen inte kunnat pröva sina vingar kring studier. De hade suttit hemma istället för att se det som ett alternativ Ett viktigt skäl till varför projektet TExAS är attraktivt för samverkansparterna att engagera sig i är att det möjliggör för dem att erbjuda ett alternativ till den egna verksamheten eller till nytta för individen. Representanter från Vuxenutbildningen nämner som exempel att man tidigare hade ganska studiemotiverade kunder. Vuxenutbildningen var ett ställe dit människor vände sig för att läsa upp sina gymnasiebetyg. Vuxenutbildningens personal möter nu allt oftare kunder som inte alls klarat av gymnasiestudierna, och som dessutom har olika typer av problematik. Man har inte kunnat anpassa sitt utbildningsinnehåll, pedagogik 9

11 och utformande inom verksamheten lika snabbt som målgruppen och dess behov förändrats. Därför har TExAS inneburit en möjlighet att både erbjuda individerna alternativ på kort sikt, men också en möjlighet för verksamheten att ta till sig kunskap som kan ge effekter på lång sikt. Enligt de som vi intervjuat är det framförallt det gemensamma målet - att personen som deltar i aktiviteterna ska utvecklas eller klara sina studier - som möjliggör samverkan. Att projektet är lättillgängligt, att deltagandet inte omfattas av omständiga ansökningar eller har kö till sina aktiviteter har bidragit till att göra projektet extra intressant På vilket sätt TExAS skiljer sig från ordinarie verksamheter Vi skulle haft svårt att hjälpa den här målgruppen om inte TExAS funnits. Enligt de intervjuade skiljer sig projektet TExAS från de ordinarie verksamheterna på följande sätt: Skolan är avsedd för stora grupper med strikta tider, avsedda salar och lärare. Skolan kan erbjuda mindre studiegrupper, läxläsningsstöd och assistentstöd, men inte individuellt stöd. TExAS kan erbjuda enskild handledare eller lärare i en icke- skolmiljö Tidigare uppfattades studier inte alls som ett alternativ för målgruppen och lades därför aldrig fram som förslag. I en stor organisation är det inte möjligt anpassa sig till en individ. TExAS har en större möjlighet att se till helheten för individen, alltså inte bara fokusera på studierna eller på fritiden, utan kan fungera som länk mellan flera olika aktörer som individen är i kontakt med. 4.2 Syn på målgruppen En kille fick enskild undervisning en dag i veckan i en kurs, och han sitter numera i klassrummet och läser högre kurser. Det hade aldrig gått utan stödet runt omkring! I intervjuerna framkommer att det skett en viss förändring av synen på projektets huvudsakliga syfte under tiden projektet pågått. Inledningsvis ansågs TExAS syfta till att stötta personer som behövde stöd för att kunna påbörja eller slutföra studier på högskola eller universitet. Inom projektet förstod man tidigt att många behövde mer grundläggande stöd än vad man insett i planeringsstadiet och för att kunna fullfölja högre studier behöver du också först klara av gymnasiestudierna. Men, det finns en stor spridning av deltagare och var och en har sina egna utmaningar att ta sig an för att klara av eller avsluta sina studier. En smärre förändrad syn på målgruppen märks också i intervjuerna vi genomfört. När de intervjuade beskriver målgruppen anger majoriteten att målgruppen är personer med särskilda behov snarare än personer med Asperger eller liknande funktionsnedsättningar. Behoven man nämner är framförallt behov av mer enskilt stöd, små grupper, anpassad 10

12 skolgång och annan miljö än vad skolan kan erbjuda. Från psykiatrins sida nämner man exempelvis att en del personer som man länkar till projektet kan ha liknande symptom som de med diagnosticerad Asperger på grund av ordinerade läkemedel. Målgruppen beskrivs kortfattat på följande sätt. Fokus ligger på dem som vill kolla sina betyg eller läsa upp betyg. Skolan har varit jobbig, en del bär på skoltrauman. Det är inte bara personer med Asperger som har behov av individanpassad skolgång. Man kan ha koncentrationssvårigheter på grund av grundsjukdom, eller på grund av läkemedel. Det ger samma symptombild. Målgruppen har drabbats av högre krav i skolan (misslyckats) och den generella utveckling i samhället, där skyddsnäten inte längre finns. Målgruppen går i skola, men utvecklas också socialt. Antalet personer med Asperger eller liknande funktionsnedsättningar ökar hela tiden och har förändrat behovet av alternativa insatser inom de olika skolformerna. 4.3 Önskade och upplevda resultat Resultatuppföljning Vi är dåliga på att följa upp. Tiden räcker inte riktigt till. Vi har till och med svårt att utvärdera vår egen verksamhet. Så gott som samtliga intervjuade anger att man inte följer upp deltagarnas resultat på ett stringent och mätbart sätt utifrån deras deltagande i TExAS. I vissa av de samverkande verksamheterna tas individuella handlings- /genomförandeplaner fram på individnivå, och de följer man förstås upp inom den egna verksamheten. Någon specifik mätning av insatsen som sker med stöd av TExAS, eller någon mätning i syfte att följa upp projektmålen, görs emellertid inte. Skälen som anges är att man inte har tid, att det är svårt att genomföra i praktiken, att man upplevt resultat men inte skrivit ner dem samt att man inte kan registrera TExAS- eleverna på något särskilt sätt. En aktör säger att en eventuell resultatuppföljning måste ske av någon annan eftersom man själv har egna uppföljningssystem att följa. En annan aktör menar att anledningen till att man inte mäter är att projektägaren är extern, och därför förväntar man sig att de ska stå för uppföljningen. Det är endast Solviks folkhögskola som anger att man medvetet följt upp resultaten för individerna. Av de 9 elever som gick den högskoleförberedande kurs (i vilken samverkan med TExAS skett) sökte 6 personer till en högskoleutbildning. 5 av personerna antogs vid kursen. Två av dessa personer har fått studiestöd/kommer fortfarande vara aktuella för studiestöd med hjälp av TExAS. Under intervjuerna framkommer det att de flesta inte reflekterat kring behovet av resultatuppföljning, men också att man själva kanske borde ta tag i det. En aktör säger att denne ska ta tag i detta nu när frågan lyfts. En annan av de intervjuade resonerar kring vilka resultat man skulle vilja se och menar först att det borde vara upp till Urkraft att följa upp huruvida individerna klarat sina kurser. Efter en stunds resonerande tycks personen dock 11

13 landa i att Urkrafts ansvar är att följa individens utveckling snarare än själva studierna, och att studieuppföljningen borde vara den egna organisationens ansvar. Endast en av de intervjuade anger att man tagit till sig kunskaper från TExAS på ett mer handgripligt sätt. Det gäller gymnasieskolan, där Kaplanskolan tillhandahållit en lärartjänst i projektet under en period. Den aktuelle läraren har nu gått tillbaka till sin tjänst på gymnasieskolan och har genom sina erfarenheter bidragit med konstruktiva idéer kring hur målgruppen ska bemötas på gymnasieskolan, vilket också har påverkat det pedagogiska upplägget för elever med den här typen av behov. Av det skälet vet man för närvarande inte exakt hur behovet av fortsatt samarbete med TExAS kommer att se ut, då man hoppas att de gjorda förändringarna ska leda till att behovet av externt stöd ska minska. På frågan om vilka resultat man skulle vilja se och på vilket sätt man skulle vilja att de sammanställdes och presenterades framkommer följande: En sammanställning av avklarade kurser. En avstämning per termin där den egna personalen och urkrafts personal tillsammans går igenom vad varje individ gjort och klarat av. Att en mötesplats skapas, där man kan se sammanhanget, fritid, studier, samhälle. Att patienten mår bättre och får bekräftelse på att de kan avsluta saker Upplevda resultat Vi ser att personen behöver mindre stöd från oss, eller att vårt stöd till och med avslutas. Samverkansparterna upplever en mycket stor mängd positiva resultat. De resultat som upplevs är: Elever som tidigare slutat stannar kvar i utbildningen Elever/kunder/brukare/patienter mår bättre Deltagarna klarar kurserna, får betyg Att det finns hjälp att få där det tidigare inte fanns Elever/kunder/brukare/patienter utvecklas, uppfyller sina mål, tar sig vidare Personer behöver inte stöd längre/inte längre samma typ av stöd Elever som går ett fjärde eller femte år klarar sig bättre sen TExAS gått in Lärare har fått ökad kompetens kring diagnosen och vad man måste erbjuda eleverna Elever blir mer sedda Elever känner att de lyckas Kunskap om skäl till avhopp har ökat, tappar inte bort elever Har lett till att det är vanligare att förändringar/anpassningar till skolgång görs och det har i sin tur lett till färre avhopp Mycket prat om de goda resultaten bland personalen Samverkan med Urkraft har lett till nytt gemensamt projekt Etablerad kontakt med högskolemiljön, på Campus 12

14 4.4 Risker och framgångsfaktorer Risker Jag har inte hört något negativt, jag har bara hört positivt Ingen av de intervjuade upplever något egentligt negativt resultat, men två risker nämns som är viktiga att ha i åtanke inför fortsatt arbete. Det ena är att man ser det faktum att projektet inte drivs kommunal regi som en risk att verksamheten ska försvinna. Om inte kommunen lyckas införliva delar av TExAS i sin verksamhet finns en risk att det goda samarbete som nu påbörjats blir till ingen nytta på lång sikt. Detta ska ses i sammanhanget att samtliga intervjuade är tydliga med att de ser ett stort behov av det stöd som TExAS erbjuder. Det andra är att det finns en liten risk att TExAS ses som självklart av de individer som är i behov av stöd, och att de kan komma att hänga upp sina liv på att TExAS lokaler och personal ska finnas för dem genom hela deras studietid Framgångsfaktorer Viljan till samverkan gör att de (TExAS personal, utv anm) inte sluter sig inom sitt skal utan är måna om att sätta individen i centrum. Egentligen kanske vi inte har tid, men alla gagnas och då gör man sitt bästa! Projektet är ansett som mycket framgångsrikt, men vad ligger då bakom denna framgång? De vi intervjuat menar att projektet TExAS lyckats tack vare följande framgångsfaktorer (utan inbördes rangordning): TExAS och dess medarbetare är mycket flexibla Det finns ingen kö De erbjuder ett individuellt stöd, något unikt för varje person Lokalmässigt nära högskolan, på Campus Ingen skolmiljö Mer hemkänsla än vad vanliga skolan kan erbjuda Urkrafts personal är kompetenta, har särskild erfarenhet av personer utan goda erfarenheter från skolan samt bra bemötande Bra samarbetsklimat mellan vår personal och TExAS personal Urkraft har ett bra nätverk Erbjuder även gruppträning TExAS tar inte över ansvaret för individen, de hjälper och lotsar vidare till de verksamheter som har ansvar TExAS är litet, liten skala, inte så många i lokalerna Visar individerna att studier är en möjlighet 13

15 4.5 Lärdomar Vi har inte direkt lärt oss något. Det är mer att den här gruppen har varit eftersatt och äntligen är det någon som tar tag i det, genomför något och hittar former. Vad gäller viktiga lärdomar så är det stundtals svårt för de intervjuade att sätta ord på dem. Flera menar att man kanske vetat om mycket, men att det inte tidigare funnits möjlighet att effektuera kunskapen. De lärdomar som nämns är: Individerna kan klara sig om de bara får rätt stöd. Samarbete ger resultat. Behovet är större än man trodde. Det är viktigt för målgruppen att inte behöva köa, de måste veta att det går att ordna. Viktigt att skolan reagerar snabbt och erbjuder stöd. Tänka att det finns en möjlig lösning. Det är viktigt med öppenhet, att individerna alltid kan komma Viktigt att kunna erbjuda en annan miljö än skolmiljö. Ett annat rum. Viktigt att kunna erbjuda lektioner i mindre grupper eller till och med individuellt. Vikten av enskild stöttning, att ringa hem, stödja, träna. Närheten till Campus underlättar. Kunskap och erfarenhet från arbetet i TExAS kan appliceras i den egna verksamheten. Större kunskap hos pedagogerna kring funktionsnedsättningen och att det finns möjliga lösningar/tekniker. 4.6 Samverkansparternas bidrag till spridning Kunskap om TExAS sprider sig vidare i och med mötena mellan elever, lärare och stödpersonal De vi intervjuat vittnar om projektets goda rykte bland samverkanspartners, deltagare och föräldrar. Men menar att alla som jobbar med målgruppen idag sprider kunskapen om projektet vidare främst till elever, föräldrar och kollegor. Det som sprids är framförallt att studiestöd är en möjlighet för målgruppen, och att deltagarna uppnår goda resultat. Begreppet Supported Education föreslogs i utvärderarnas delrapport som ett nyckelbegrepp för att stärka projektets genomslagskraft. Av detta skäl frågade vi de intervjuade om de hade hört talas om begreppet och om de i så fall kopplat det till TExAS projektverksamhet. Fyra av de tillfrågade angav att de inte kände till begreppet. Tre angav att de hört talas om begreppet tidigare, men endast en av dessa tre anger att det finns en mycket tydlig koppling till TExAS, att TExAS arbetar med begreppet och att begreppet är mycket viktigt att känna till och lyfta i det här sammanhanget. Denna person menar också att hen bidrar till att föra både kunskap om TExAS och begreppet Supported Education vidare. 14

16 5. Lärdomar om manligt och kvinnligt perspektiv En del av lärdomarna i projektet handlar om själva diagnosen, eller problematiken runt en liknande funktionsnedsättning. Vi har berört lärdomar kring hur man tar sig an deltagarna via sitt bemötande och fokus på deltagarens möjligheter istället för problem. Men det finns också gammal, etablerad, kunskap som i TExAS - projekt ifrågasätts och ses med nya ögon. En viktig lärdom handlar om skillnaden mellan flickor och pojkar, tjejer och killar, män och kvinnor. Enligt tidiga beskrivningar av diagnosen gjordes tolkningen att det endast var pojkar som hade Asperger, och diagnosen beskrevs också utifrån de symptom som pojkar visade. Numera vet man att även flickor kan ha diagnosen och att de visar annorlunda symptom. Erfarenheten i projektet är att de skillnader mellan tjejer och killars symptom som beskrivs i litteraturen inte är lika tydliga i verkligheten. Ofta kan det vara tvärtom, tjejer har killars symptom, killar har tjejers symptom. Detta har man bemött i projektet genom att försöka se bortom den teoretiska kunskapen om skillnader mellan könen, och hellre se individen som den är. Att inte möta diagnosen utan individen, är ett mantra som återkommer ständigt. Vidare har man lärt sig att själva diagnosen kan vara bra för att individen ska lära känna sig själv. Men ibland används diagnosen också som argument när saker och ting går på tok eller så ställs det upp som hinder för att inte behöva ta tag i saker. Detta ser likadant ut oavsett om man är man eller kvinna. På TExAS kan man se en liten tendens till att en del personer vet väldigt mycket om sin diagnos, och då vet de följdaktligen även om skillnaderna som kan finnas mellan könen. Det är lätt hänt att personerna blir en Asperger istället för den människa man är. Detta försöker man få deltagarna att genomskåda och göra något åt, bland annat genom att ha gruppdiskussioner med deltagarna. Gruppträffarna arrangeras 6 gånger per år, ca 90 minuter per gång, i Urkrafts lokaler. Man har ibland haft könsblandade grupper, ibland har man delat upp deltagarna i en tjej- respektive kill- grupp. Medarbetarna har uppfattat att det finns fördelar med båda varianterna. Det finns ingen generell lösning. Gruppens sammansättning måste utgå från de personligheter som deltagarna har. Ibland passar det att ha könsblandade grupper, ibland inte. Det viktiga är att göra det så lätt som möjligt för deltagarna att diskutera som enskilda individer och inte låta sig begränsas av diagnosen. Det här leder också fram till slutsatsen att själva utredningsarbetet är viktigt, alltså tiden innan man kommer till TExAS. Hur stor skillnad gör man mellan könen när diagnosen ställs hos olika myndigheter? Förstärker man genusskillnaderna, eller ger man personerna verktyg att ta sig förbi schablonbilden av en med Asperger? Under projekttiden har man haft en ganska jämn fördelning av män och kvinnor både bland deltagare och bland medarbetare. I projektet finns dock en liten skillnad i rollfördelning bland medarbetarna, då männen är ansvariga för lärmomenten, och kvinnorna är mer ansvarig för deltagarens helhetssituation eller för själva projektledningen/projekt- administrationen. Detta är intressant, eftersom det tillför ytterligare en dimension av manligt och kvinnligt till projektet. De deltagare som kommer till Texas kommer från miljöer med väldigt många kvinnor; skolan, vården, boenden osv. Det blir en styrka att flera män är synliga i TExAS, eftersom det innebär att det finns fler manliga förebilder för deltagarna att 15

17 jämföra sig med. Å andra sidan är det viktigt att behålla en jämn könsfördelning i arbetslaget på sikt. I diskussionerna kring fler rekryteringar är kön därför en viktig faktor. Det medarbetarna i det här fallet återkommer till är synen på deltagarna det ska inte spela någon roll vilket kön du har när du jobbar på TExAS det är din kunskap och hur du ser på deltagarnas potential som är det viktiga. Samtidigt som ovanstående visar att genusdiskussioner varit levande och aktuella i projektet framgår det i intervjuerna med samverkansparterna att frågan är av underordnad betydelse i deras ögon. Skälen bakom kan vara många. Det kan exempelvis handla om att vi inte ställde rätt frågor. Vi valde medvetet att inte ställa någon fråga om jämställdhet eller genus. Istället bad vi samverkansparterna svara på vilka resultat och mervärden de såg. I svaren framkommer många olika aspekter av projektet, men ingen nämner tankar, funderingar eller mervärden kopplade till genus. Det skulle också kunna bero på att vi inte intervjuat personer som är (tillräckligt) nära verksamheten, och därför inte känner till vilket arbete som görs och vilka frågor som diskuteras, exempelvis i samband med gruppträffarna. Oavsett skäl upplever vi, som erfarna utvärdare av många socialfondsprojekt, att genusfrågor ofta nedprioriteras i projekt där fokus ligger på individuell utveckling och där målgruppen är mer uttalad, t ex unga sjukskrivna eller personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Frågan är ofta mer aktuell i projekt med bredare målgrupper, där genus blir ett sätt att bemöta och hantera målgruppen. Vi konstaterar att TExAS inte bekräftar vår generella upplevelse utan istället fungerar som exempel på hur man kan arbeta med jämställdhetsintegrering av projekt på ett medvetet sätt, även om inte samverkansparterna bekräftar detta spontant. 16

18 6. Analys och reflektioner 6.1 Hållbarhet Samverkan med andra parter har hela tiden varit förutsättningen för att TExAS ska lyckas med sin ansats. Det är genom dessa parter som deltagare med behov slussats in i projektet, och det är genom individuella lyckade resultat som förtroendet upprättats och underhållits. Behovet av studiestödsinsatser riktade till målgruppen har varit reellt. Dessutom kvarstår efterfrågan, och det är både samverkansparter, föräldrar och deltagare som står för den efterfrågan. Det är högst sannolikt att tro att efterfrågan kommer att kvarstå under ganska lång tid framöver. Enligt skrivelser som både Handikappomsorgen och Gymnasieskolan tagit fram önskar man att verksamheten som TExAS bedriver idag ska permanentas på något sätt. Dessutom bekräftas detta i de genomförda intervjuerna med samverkansparterna. Intressenterna, verksamheterna inom omsorg, skola och psykiatri, är på ett vis både projektets ägare och kunder. Man kan säga att de på ett vis är de som äger problematiken med personer med funktionsnedsättningar, deras välmående och deras möjligheter till utbildning och arbete. Å andra sidan är det de som, genom att lotsa deltagare till TExAS, också är beställare av tjänsten, och det är de som efterfrågar synliga resultat. För att göra en korrekt värdering av insatsernas nytta i ett större sammanhang, och för att kunna ta beslut om att eventuellt implementera delar av verksamheten, bör intressenterna inte bara följa utvärderingen av projektet TExAS, utan också relatera TExAS resultat med andra insatser för målgruppen. Deltagarna som vi intervjuat kritiserar öppet andra insatser de deltagit i, och menar att de inte kunnat göra framsteg där. Är det möjligt att studiestöd är lösningen för att få fler att må bättre, göra framsteg, komma ut i samhället och påbörja eller fullfölja studier? Eller måste man ta hänsyn till fler saker, som förhållningssätt och en miljö som inte är förknippad med vare sig skola eller vård? Utvärderingen av TExAS tyder på att båda sakerna har betydelse, men utan relevanta jämförelser blir det svårt att göra en bedömning av hur hållbart arbetssättet är. Efter att enbart ha fördjupat oss i TExAS är dock vår bedömning som utvärderare att studiestöd i en miljö utan prägel av vård eller skola är ett bra alternativ som leder till utveckling för deltagarna. Redan i planeringsstadiet av projektet togs som sagt en modell för samverkan fram. Denna presenterades i utvärderarnas första delrapport och konstaterades då vara en god illustration av samverkan i projektet. Vid en överblick av samverkansmodellen nu, ett år senare, kan vi se att den i stora drag bekräftas av samverkansparterna. Är då denna samverkansmodell hållbar även i ett längre perspektiv? Här kan vi se en viss oro hos de vi intervjuat, att den etablerade samverkan som nu finns riskerar att upphöra om projektet TExAS avslutas. Vi skulle även vilja påminna om det faktum att samverkansparterna idag inte tar ansvar för uppföljning av resultat, som ett hot som kan påverka samverkan negativt på sikt. För att samverkansmodellen ska vara 17

19 långsiktig menar vi att det kommer krävas ännu mer transparens kring vilka resultat som uppstår och vilka vinningar var och en av samverkansparterna gör tack vare TExAS. Även om parterna idag är nöjda med samarbetet och de personliga relationerna är goda kommer det kräva ett fortsatt hårt, målmedvetet arbete för att samarbetsmodellen ska leva vidare. 6.2 Återkoppling till tidigare analyser och rekommendationer Enligt medarbetare och deltagare konstaterades medarbetarnas bemötande, att erbjuda individuella lösningar samt att vara trovärdig som viktiga framgångsfaktorer. Detta nämndes även i delrapport 1. Intervjuerna med samverkansparterna bekräftar detta, med tillägg för ytterligare ett antal framgångsfaktorer. Samverkansparterna stärker också bilden av att tillgången till en studiemiljö, utanför skolmiljö men nära Campus, är viktig. Dessutom framhåller samverkansparterna samarbetsförmågan hos TExAS projektmedarbetarna som en väldigt viktig framgångsfaktor. Deltagare och projektmedarbetare menade även att den ökade kompetensen om diagnosen och ifrågasättandet av gamla kunskaper var framgångsfaktorer. De intervjuade samverkansparterna har inte exakt samma bild, utan lyfter mer det faktum att mycket handlar om kunskap man kanske redan haft men inte kunnat effektuera tidigare. I delrapporten konstaterades att det fanns en stor efterfrågan på TExAS tjänster, vilket absolut bekräftas av samverkansparterna. I delrapporten nämndes Gymnasieskolan och Socialt stöd och service (tidigare Handikappomsorgen) som nyckelaktörer för fortsatt framgång. I de intervjuer som nu genomförts framkommer att Gymnasieskolan (Kaplanskolan) delvis kunnat implementera delar av TExAS verksamhet i sin ordinarie verksamhet, medan behoven av samverkan hos Vuxenskolan och Solviks folkhögskola fortfarande är stora. Därmed har en förskjutning av primär samverkanspartner för projektet skett. Gymnasieskolan är fortfarande mycket viktig, men behoven av samverkan är just nu större hos de andra nämnda aktörerna. Vid tidpunkten för delrapporten - när cirka halva projekttiden återstod - rekommenderades projektet att göra rätt strategiska val, och utvärderarna föreslog att begreppen Supported Education samt Gemensamt lärande skulle användas som strategiska inslag. Vi vet att projektledningen arbetat med frågorna men vi kan konstatera att de inte nått ut till samverkansparterna fullt ut. Endast en av de intervjuade gjorde en omedelbar koppling mellan begreppet Supported Education och projektet. Vi konstaterar också att samverkansparterna tycks ha en väldigt praktisk syn på lärande, eller om man så vill, ställer höga krav på vad lärande är. De intervjuade konstaterar att de redan visste mycket och deras fokus är istället mer på resultat och nytta. Vi spekulerar i om det beror på att de intervjuade samverkansparterna representerar utbildningsorganisationer och därmed ser på lärande och kunskap som sin arena, inget som en utomstående aktör kan/bör påverka? Att man inte är van att reflektera kring det egna lärandet utan mer på sina kunders/elevers lärande? Oavsett skäl bör projektägaren Urkraft ta med sig detta som en lärdom själva inför nya projekt och samverkanskonstellationer, och kanske testa att angripa frågan om gemensamt lärande på lite olika sätt. 18

20 Bland de strategiska val som föreslogs fanns flera olika intressanta alternativ enligt projektledningen. Vår uppfattning är att de förslag som togs fram i delrapporten framförallt använts för inspiration och reflektion. Som utvärderare konstaterar vi nu i efterhand att det som skett är att Urkraft valt att fortsätta projektverksamheten med stöd av en ny finansiär (Allmänna arvsfonden) och med delvis nytt upplägg. Det nya projektets namn är Mötesplats TExAS och är enligt de intervjuade en efterfrågad utveckling av det första initiala projektet. Därmed har man också vidtagit minst en strategisk åtgärd. 6.3 Bidrag till innovation och förnyelse samt uppfyllande av socialfondens mål Som summering konstaterar vi att projektet TExAS tagit ett nytt och innovativt grepp för att målgruppen ska komma närmare arbetsmarknaden och egen försörjning, och därigenom bidragit till att uppfylla socialfondens programmål. I och med valet att fokusera på studier istället för arbete, har projektet bidragit till att öka den generella kunskapen om hur målgruppen kan/bör bemötas. Projektet föregicks av en lång förankringsprocess vilket har inneburit att projektet befunnit sig nära verkligheten, oavsett det handlat om deltagares eller samverkansparters syn på verklighet. Att man hade en god och gemensam bild av vilka behov som fanns var en bidragande orsak till att projektet kunde dras igång, men vidden av behoven var det ingen som kunde förutspå. Enligt en av de intervjuer vi genomfört var vissa medfinansiärer tveksamma till hur stort behovet skulle vara inför projektets start, kanske mest på grund av att andra projekt drogs igång samtidigt som eventuellt skulle komma att konkurrera om samma målgrupp, men de ändrade åsikt primärt på grund av att socialfonden visade projektidén förtroende och beviljade ansökan. Idag ifrågasätter ingen behoven och nyttan längre, och vi kan konstatera att projektet bidragit till stora mervärden i de ordinarie verksamheter som nyttjat TExAS tjänster. Vad gäller socialfondens horisontella kriterier Jämställdhetsintegrering och Tillgänglighet kan vi konstatera att det framförallt är frågan om Tillgänglighet som är viktig och synlig för samverkansparterna. Jämställdhetsintegrering är på sätt och vis något av en icke- fråga för samverkansparterna, och inget som de vi intervjuat refererar till. Det samma gäller projektets transnationella inslag. Därmed inte sagt att transnationaliteten inte varit bidragande till projektets utveckling. Projektledningen valde tidigt att nedprioritera de transnationella inslagen på grund av tidsbrist när deltagarantalet ökade i så stor grad, och fokus istället lades på projektorganisationen för att kunna ta sig an utmaningen. Det begränsade transnationella utbyte som skett har dock i hög grad inspirerat till utveckling av strategisk art. Utbytet som skett med de två engelska organisationerna Roy Newey Organisation samt organisationen Share UK, har inspirerat projektet att involvera deltagarnas hela livssituation enligt de kriterier som finns för Supported Education, och på så sätt bidragit till att öka projektets möjlighet till strategisk påverkan. Projektledningen har deltagit på två lärseminarier där TExAS arbetet med Supported Education har presenterats: EUSE- konferens i Dublin i juni 2013 samt ett lärseminarium riktat till utbildningspersonal i Berlin i januari Utifrån denna rapports fokus och inriktning konstaterar vi också att projektet arbetat i enlighet socialfondens programkriterier Samverkan och Strategisk påverkan. 19

21 6.4 Vikten av en extern projektägare De resonemang som förs talar i all väsentlighet om att projektet TExAS haft en strukturell påverkan på sitt lokala sammanhang. Vi ställer oss frågan om det faktum att projektägaren Urkraft är en extern aktör har påverkat utfallet? De genomförda intervjuerna med samverkansparterna indikerar att Skellefteå kommun alternativt skulle kunna ses som projektägare, eller åtminstone vara mottagande organisation, ansvarig för att implementera verksamheten i ordinarie verksamhet. Samma intervjuer ger dock vid handen att samarbetsklimatet och det prestigelösa kontaktskapandet mellan olika organisationer hade varit svårt för de enskilda samverkansaktörerna att få till stånd. Dels på grund av brist på resurser (tid, pengar) men kanske även på grund av kompetensbrist (om målgruppens behov, projektledning). Både deltagare och samverkansparters påpekar att det varit en framgångsfaktor att det tillhandahållits verksamhet utanför skolmiljön. Frågan borde därför snarare vara om någon av samverkansaktörerna kunnat samordna insatserna på ett likadant sätt och med samma utfall? Det är naturligtvis svårt att veta. Hur som helst måste vi ändå lyfta det faktum att Urkraft är en extern aktör i sig har varit en framgångsfaktor enligt både deltagare och samverkansparter. Detta bör naturligtvis tas hänsyn till i fortsatta implementeringsdiskussioner. 6.5 Avslutande rekommendationer Vi avslutar med att ge projektet och projektägare några rekommendationer i det fortsatt arbetet. Inför kommande projekt vill vi lyfta potentialen i några av de insatser som projektet av olika skäl tvingats nedprioritera; det transnationella inslaget samt fokus på att utveckla metoder (Supported Education). Båda dessa insatser kan ses prioritetshöjande för att beviljas nya projekt, samt kan bidra till fortsatt lärande inom området. Över lag ser vi en stor potential i den unika kompetens som byggts upp under projekttiden, och föreslår att både samverkanspartners och Urkraft tar sig an frågan gemensamt. Hur säkerställer man att kompetensen behålls inom kommunen, men också inom de samverkande organisationerna? Hur säkerställer man att brukare/elever/ /patienter/kunder erbjuds fortsatt studiestöd i framtiden? Här tipsar vi om kommande utlysningar som Socialfonden förvarnat om, där det finns möjlighet att kombinera projektinsatser mot målgruppen med kompetensutveckling för personalen i de samverkande organisationerna! Avslutningsvis vill vi återkomma till det faktum att samverkansparterna vittnar om goda resultat, som de inte tar ansvar för att mäta eller följa upp. Vi menar att det rimligtvis inte ligger i Urkrafts ansvar att följa upp om de insatser som samverkansparterna själva tagit initiativ till för att hjälpa en elev/kund/brukare gett önskade resultat. Vi menar att det ligger i beställarens ansvar, och Urkraft är en extern leverantör av tjänst, inte en beställare. Med det sagt konstaterar vi också att det i de angivna upplevda resultaten gömmer sig stora samhällsvinster. Bakom varje person som inte längre har lika stort behov av stöd (eller som till och med inte har behov av stöd alls), som blir en del av samhället, som klarar av sina studier, som klarar studierna snabbare, som går vidare till högre studier, finns stora vinster för samhället i form av minskade kostnader. Det måste rimligtvis vara så att den tjänst som 20