Likheter och skillnader mellan modersmålsinlärning och andraspråksinlärning.

Transkript

1 Universiteit Gent Faculteit Letteren en Wijsbegeerte Academiejaar Likheter och skillnader mellan modersmålsinlärning och andraspråksinlärning. En undersökning inom ramen av Processbarhetsteorin Katrijn Gijswijt Masterproef tot het behalen van de graad: Master of Arts in de Taal en Letterkunde: Nederlands Scandinavistiek Handledare: Dr. Kristof Baten Co-handledare: Prof. Dr. Godelieve Laureys

2

3 Abstract This study will focus on the differences and similarities between first and second language acquisition. It focusses specifically on the acquisition of Swedish. The informants are five Swedish children and six students who are studying Swedish as a foreign language. The theory used here is Processability Theory, which provides proof for certain developmental processes in second language learning. There are two structures that are looked into from a closer perspective in this study. First, there is the acquisition of word order, and secondly, acquisition of adjective agreement. The results will be compared to the Processability Theory. The results indicate that there are indeed both similarities and differences in these two types of language learning. The study will however raise some questions about using this theory for first language learning.

4 Voorwoord Mijn studietijd aan de Universiteit Gent is niet altijd van een leien dakje gelopen. Nadat ik na drie jaar studeren aan de Rechtsfaculteit alsnog besloot te veranderen van opleiding, besloot ik iets te kiezen wat ik echt wilde studeren, zonder rekening te houden met eventuele jobmogelijkheden en toekomstperspectieven. Ik koos voor Taal- en Letterkunde met het idee dat vooral dat laatste echt mijn ding zou zijn. Door de jaren heen begon mijn focus echter steeds meer op taalkunde te liggen, met deze thesis als eindpunt van een schitterende tijd als student in Gent. Het is hier dan ook op zijn plaats om een aantal mensen te bedanken. Ik wil eerst en vooral mijn promotor, dr. Kristof Baten, bedanken voor de hulp, niet alleen dit jaar, maar ook vorig jaar bij het schrijven van mijn bachelorpaper. Het voortdurend aanreiken van mogelijke artikels heeft mijn inzicht in het onderwerp zeker vooruit geholpen. Ook prof. Dr. Godelieve Laureys verdient zeker een woordje van dank voor de vele uren die ze heeft uitgetrokken om mij te wijzen op taalfouten. Jag vill även tacka Scandinavian School of Brussels, och speciellt Lotta Boman, för att övertyga föräldrarna att tillåta deras barn delta i den här undersökningen. Det var trevligt att samarbeta med er. Jag tackar då naturligtvis också barnen och deras föräldrar själv, för att undersökningen inte vore möjligt utan dem. Ik dank ook de studenten Zweeds die aan mijn onderzoek hebben meegewerkt, want zonder hen had ik dit onderzoek niet tot een goed einde kunnen brengen. Uiteraard dank ik mijn ouders, omdat ze mij de kans hebben gegeven deze studie te volgen, ondanks de ietwat mislukte studiejaren die eraan vooraf gingen. Ik excuseer me voor al die grijze haren die ik jullie heb bezorgd door mijn stressmomenten, als ik weer eens te laat aan iets was begonnen. Maar geloof me, grijs staat jullie wel. En natuurlijk wil ik ook mijn zus en broers bedanken, net als mijn vrienden en vriendinnen, die menig keer mijn gezeur hebben moeten aanhoren.

5 Innehåll 1. Inledning Processbarhetsteorin Levelts språkproduktionsmodell Levelts modell för språkproduktion Incremental Language Generation Lexical Functional Grammar Lexical mapping Feature unification Unmarked Alignment/Topic Hypothesis Den svenska L2-förvärvingsprocessen i ljuset av PT Morfologi Ordföljd L1 och L2 enligt PT Status Questionis Håkansson och Nettelbladt (1993) Metodologi Resultat Glahn et al. (2001) Metodologi Resultat Metodologi Informanterna Andraspråk vs främmandespråk Eliciteringsteknik Emergence Criterion Resultat och diskussion Ordföljd Kanonisk ordföljd... 39

6 ADV, Wh-fronting Inversion Övriga meningar Diskussion Kongruensböjning Attributiva adjektiv Predikativa adjektiv Diskussion Några andra anmärkningar Diskussion Sammanfattande konklusion Bibliografi Bilagar... 66

7 1. Inledning Den här studien fokuserar på skillnaderna och likheterna mellan modersmålsinlärning och andraspråksinlärning. Mer specifikt kommer den att handla om inlärningsprocessen av ordföljd och kongruensböjning hos adjektiv. Data som fåtts genom olika eliciteringsprov hos båda grupper kommer att analyseras enligt en viktig teori inom andraspråksforskningen, nämligen Processbarhetsteorin. Tills 1960 fanns det nästan bara idén att modersmålsinlärning och andraspråksinlärning är fundamental olik. Det har att göra med att L1-forskningen och L2-forskningen fokuserade sig på olika områden. Modersmålsinlärningen var stark behavioristisk inspirerad, medan studien av L2- inlärning riktade sig framför allt på främmandespråksinlärning i klassrummet. Båda hade inget intresse i de mentala processerna som fanns bakom språkinlärning. Med uppkomsten av Chomsky förändrade det lite. Hans idé om språkutveckling hade en stor inverkan på L1-forskningen i den tiden. Hans Language Acquisition Device (LAD) representerar det mentala bagaget om språket man redan har när man föddes. Chomsky ger oss insikter i hur man förvärvar och utvecklar sina språkliga kunskaper. (Meisel 2011: 2-3) Vad gäller L2-forskningen spelade, som sagt, klassrumattidyden en stor roll. Man antog att utvecklingen av ett främmande språk menade att förändra det som man redan kände. Det betyder då att idén av transfer av vissa grammatiska element ur L1 spelade en stor roll. (Meisel 2011: 3) Då tänker vi till exempel på Full transfer Full access theory (Schwartz & Sprouse 1996). Teorin antar att man tar över allt som man har lärt sig i sitt modersmål. Negativ transferering medför fel i det främmande språket, positiv transferering leder emellertid till rätta strukturer i målspråket, och underlättar språkutvecklingsprocessen. Även idag står transfer-hypotesen stark inom SLAforskningen (se även Bohnacker 2006) skrev Hyltenstam om inlärningen av negationsordets placering i satsen. Med sin studie försöker han ge några insikter i utvecklingsmönstret av Svenska som andraspråk. Viktig är att han har valt att intervjua människor med olika språk som modersmål. Om transfer verkligen spelar en stor roll i främmandespråksinläring, då måste han hitta olika utvecklingsmönster. Hyltenstam påpekar att inlärare förenklar deras språk, och mer specifikt deras placering av negationsordet. Den här förenklingen hittas även i barnspråk. Så, om vi utgår från att alla inlärare börjar med samma 1

8 konstruktion, då skulle det finnas en enhet i utvecklingsmönstret. Hyltenstams data visar verkligen att det verkligen finns ett implikationellt mönster, och att transfer är osannolik. First, then, we have noted that all learners that have changed their behaviour from Time I to Time II keep to the same implicational pattern at both times. [ ]Secondly, this conclusion is supported by the fact that if we look at a group of learners with the same source language, we find that the individuals of the group are spread over the continuum. [ ]Interference thus does not seem to play any crucial role in the acquisition of this area of grammar and in these early stages of acquisition. (Hyltenstam 1977: ) Följande steg mot Processbarhetsteorin är ZISA-projektet (Zweitspracherwerb italienischer und spanischer Arbeiter 1983). Projektet innehåller en studie av både spanska och italienska vuxna och barn, och fokuserar på inlärningen av Tyska som främmande språk. Den här undersökningen visar ett visst utvecklingsmönster som är jämn för alla inlärarna. Med det här hänger också utarbetandet av Multidimensional Model (Pienemann et al 1988) ihop. I den studie försöker Pienemann et al. konstruera en modell för att undersöka morfologisk och syntaktisk utveckling som är baserad på ESL (English as second language). Det är under den här perioden att Pienemann utvecklar Processbarhetsteorin. Han beskriver redan här ett inkrementellt utvecklingsmönster. The structure of a given interlanguage can be described as the sum of all the rules the learner has acquired up to a certain point. (Pienemann 1988: 222) Slutstadiet här är Pienemanns Processbarhetsteori som beskrevs först 1998, och som utarbetades sedan dess. Teorin utgår från en implikationell hierarki. Det betyder att vissa inlärningsstadier följer på varandra i en strikt följd. Pienemann reducerar inflytandet av L1 på L2 till ett minimum, och påstår även att det finns ett liknande utvecklingsmönster bakom de båda inlärningsprocesserna. Den här teorin kommer att användas i den här undersökningen. Genom användningen av Processbarhetsteorin kommer modersmålsinlärare och andraspråksinlärare att jämföras vad gäller deras inlärningsmönster av den svenska ordföljden och kongruensböjning. Enligt PT finns det ett utvecklingsmönster bakom båda språkinlärningsvarianter, men finns det ändå några skillnader. I följande kapitel kommer Processbarhetsteorin att behandlas mer utförligt. Under tredje kapitlet kommer två tidigare studier om ordföljd och kongruensböjning att beskrivas. Likheterna och skillnaderna mellan L1 och L2 kommer också att behandlas under det här avsnittet, i form av undersökningen av ordföljd. Sedan finns det mer information om metodologin av den här undersökningen, medan resultaten återges och diskuteras i avsnitt 5. Till slut ger det sjätte avsnittet en översikt av det som har kommit fram under undersökningen. 2

9 2. Processbarhetsteorin Processbarhetsteorin är en teori om andraspråksinlärning som baserar sig på ett visst utvecklingsmönster för att förklara de olika faserna som finns inom L2-inlärning. Hela teorin baserar sig på idén att en ny syntaktisk struktur inte kan förvärvas när den som är lättare inte än användas. Vår språkinlärning är begränsad genom strukturen av vårt minne, och vi måste skapa rutiner om vi vill lära oss något nytt. Det betyder att vi måste förvärva vissa processuella kunskaper. Processbarhetsteorin fokuserar sig då på utvecklingsmönstret av dessa processuella kunskaper. Det är Pienemanns (1998, 2005) idé att det finns ett universellt utvecklingsmönster som alla andraspråkinlärarna måste genomgå. Viktig är att PT utgår från en andraspråksinlärares synpunkt. Det betyder att deras språk under utvecklingsperioden anses som ett riktigt språk, med sina egna variationer. PT inte använder L1 som måttstock, medan en inlärares interlanguage. An important feature of PT is its nonnormative perspective that is, the learner grammar of each stage is seen as an autonomous grammar. This means that a structure does not have to be correct from a target language perspective. If the learner is able to process, for example, past tense by adding a suffix to a verb, it does not matter whether this is the target language form. (Håkansson & Norrby 2010:630) För sin teori baserar han sig på vissa andra teorier som har att göra med språkproduktion, bland annat Levelts språkproduktionsmodell och Bresnans Lexical Functional Grammar. De teorierna kommer att beskrivas i de följande avsnitten. Sen behandlas några andra viktiga koncept inom PT, och till sist kommer vi att titta närmare på den Svenska inlärningsprocessen i ljuset av PT Levelts språkproduktionsmodell För den psykologiska bakgrunden av sin modell, hänvisar Pienemann till Levelts modell om språkproduktion. Levelt har försökt återge den mänskliga språkprocessen från intention till artikulation. Hans teori är baserad på 4 premisser: 1. Processing components are relatively autonomous specialists which operate largely automatically; 2. Processing is incremental; 3. The output of the processor is linear, while it may not be mapped onto the underlying meaning in a linear way 4. Grammatical processing has access to a grammatical memory store. (Pienemann 2005: 3-4) 3

10 Den första premissen har att göra med den hastighet med vilken man kan formulera en tanke. Levelt menar att vi måste anta att hela processen sker automatiskt. Om det inte vore så, då måste man förutsätta att alla faser kommunicerar med varandra på ett linjärt sätt, vilket skulle leda till en mycket trög process. Det skulle också innebära att det är en medveten process, vilket överlag tillbakavisas i litteraturen. (se även Pienemann 2005: 4). Om processen inte vore automatiskt, då måste vi hitta bevis på det i yttrandet i form av pauser och tvekljud. (Levelt 1989: 259) Enligt Levelt är det den kognitiva omkostnaden av en struktur. Om man lär sig en ny grammatisk struktur, då blir den kognitiva omkostnaden ganska högt, men när man bekantar sig mer med strukturen, då blir omkostnaden gradvis mindre. Till slut blir den nya strukturen en automatism. När en struktur har blivit en automatism, finns det utrymme för att förvärva andra, mer komplexa strukturer. (Pienemann 2005: 4) Nästa premiss innebär att processen är inkrementell. Levelt talar om incremental language generation. Det betyder att de olika processerna följer efter varandra, utan att det nödvändigtvis är så att den ena processen inte måste vara klar för att den följande kan börja. the next processor can start working on the still-incomplete output of the current processor (Levelt 1989: 24). Levelt (1989) baserar sig för sin modell på Incremental Procedural Grammar av Kempen och Hoenkamp (1987). I vårt mentala lexikon sparar vi semantisk information om ord, som senare måste projiceras på grammatiska strukturer. Det impliceras att en viss del av den grammatiska informationen befinner sig redan i lexikonet. Om ett verb förknippas med en viss uppsättning av semantiska roller, t.ex. agens, patiens och mål, då vet man redan att satsen måste/kan ha ett subjekt, ett objekt och ett indirekt objekt. Lexikonet är då lika viktigt som konceptualiseringen, vilket han kallar för lexical hypothesis. (Pienemann 1998: 63) the lexicon is an essential mediator between conceptualisation and grammatical encoding (Levelt 1989: 181) Sedan menar Levelt att även om en fras är formulerad på ett linjärt sätt, betyder det inte nödvändigt att den underliggande strukturen också är linjär. Pienemann (2005: 5) ger följande exempel: Before the man rode off, he mounted his horse. Den andra delen av satsen hände i verkligheten före den första. För att konceptualisera det, ska vi lagra första delen i kortminnet. Det finns liknande problem på morfo-syntaktisk nivå, till exempel hos subjekt-verb kongruens. Till sist konkluderar Levelt att vi måste ha en tillgång för att spara information. Det innebär att det måste finnas något som bevarar det som vi redan har bearbetat i vårt minne till allt är klart. 4

11 Eftersom bildningen av satser är en mycket komplex process, är det viktigt att kunna spara en del av informationen, när vissa delprocesser inte är slutförda än. Denna tillgång kan inte finnas i det som kallas för Working memory. Där sparas nämligen allt som har att göra med attentive processes. Den är för liten för att kunna bearbeta grammatisk information. Därför antar Levelt att grammatisk information sparas temporärt i det som kallas för the grammatical memory store Levelts modell för språkproduktion I sin modell urskiljer Levelt fyra olika delprocesser, nämligen: conceptualizer, formulator, articulator, och lexikonet. För att göra det möjligt att forma en bra sats, måste conceptualizern, formulatorn och articulatorn vara linjära på en viss tidpunkt. Egentligen måste man först konceptualisera informationen, sen ska allt gå igenom formulatorn, och till sist måste vi artikulera det. Figur 1 Levelts modell av språkproduktion (enligt Levelt 1989: 9) När någon vill säga någonting, eller vill uttrycka sig, börjar conceptualizern forma det som vi vill säga, och skickar den här informationen till formulatorn. Eftersom Pienemann försöker beskriva morfo-syntaktiska processer är det här steget (när vi befinner oss i formulatorn) egentligen det viktigaste. Man vet vad man vill uttrycka (preverbal message), och letar nu efter de rätta orden och syntaktiska reglarna för att forma en bra sats. (Pienemann 1998: 54) 5

12 Formulatorn består av 2 olika delprocesser: grammatical encoding och phonological encoding. Det leder till att ett visst budskap kodas först grammatiskt och sedan fonologiskt. Om formulatorn säger Levelt själv: accepts fragments of messages as characteristic input and produces as output a phonetic or articulatory plan. In other words, the formulator translates conceptual structures into a linguistic structure. (Levelt 1989: 11) Den grammatiska koderingen uppdelas i en lexikal komponent och en syntaktisk komponent. Under varje lemma hittar vi dess lexikala egenskaper. De är viktiga i den här kontexten, eftersom de innehåller information som senare ska överföras till den syntaktiska komponenten. Även i lemmat hittar vi redan information om grammatiska funktioner. Under lemmat hittar vi till exempel semantiska roller och information om genus. Om man vill uttrycka att man ska köpa något, då väljer man orden jag köpa jacka. Ordet jag anger redan att det handlar om första personen singularis. Köpa anger att vi har att göra med en transaktion; det är ett verb, och det bestämmer också redan att vi ska ha minst en agens och en patiens. Till sist tillkännages genom ordet jacka att det är singularis, och att det är ett substantiv. Det här kallar Levelt för funtional assignment. När vill till sist också tillsätter information om diacritic features, d.v.s. information om genus, numerus,, börjar den andra syntaktiska processen, nämligen positional processing Incremental Language Generation Enligt Pienemann är utvecklingsmönstret inkrementellt. Pienemann (1998) ger följande exempel: a child gives a cat to the mother. I figur 2 ser vi alla viktiga komponenter för språkproduktion som finns med i Levelts modell: conceptualizern, grammatical encodern, och lexikonet. Först har vi det preverbala budskapet, vilket leder till att vi aktiverar lemman. Pienemann antar att ordet CHILD kommer att vara det första som aktiveras, eftersom vi har att göra med en aktiv sats. Om det vore meningen att forma en passiv sats, skulle man antagligen aktivera MOTHER först. Systemet framkallar lemmat som omfattar categorial information, vilket i det här fallet är ordklasstillhörigheten (Noun). Den kategoriska proceduren som aktiveras, är då NP. Nu går man igenom diacritic features, vilket resulterar här i singularis. Det betyder också att man kommer att matcha ett annat lemma a, vilket är den normala artikeln för obestämda, singulara ord på engelska. Vi kan nu länka de formade fraserna med de andra elementen som finns i konceptualisern, och ge dem en plats i satsen; Här bifogar vi egenskapen Subjekt. När det är klart, 6

13 skickar grammatical encodern informationen till artikulatorn. Från det ögonblicket som det första lemmat är valt, kan man redan börja konceptualisera nästa. And while this structure was produced and the associated lemmata were activated, the next conceptual fragment would have been processed in parallel and the output of the Formulator would have been delivered to the Articulator, which will set the articulory plans in action. This means that new conceptualisation occurs while the conceptual structure of the previous iteration is being produced. The whole process then moves on from iteration to iteration. (Pienemann 1998: 70) Figur 2 Incremental language generation (enligt Pienemann 1998: 68) Det som då aktiveras av genom den inkrementella processen är: I. the lemma, II. the category procedure (lexical category of the lemma), III. the phrasal procedure (instigated by the category of the head), IV. the S-procedure and the target language word order rules, V. the subordinate clause procedure- if applicable. (Pienemann 2005: 9) 7

14 Först måste man tillägga ett ord i lexikonet, före att man kan tillägna den en viss grammatisk kategori. Den behöver för att man kan använda en kategoriell procedur, och bara när det gjordes, kan man gå över till frasproceduren. När den är slut, kan Appointment rules determinera frasens funktion. Därefter länkar man frasens funktion till S-proceduren. Till sist kan man tillämpa den rätta ordföljden. Det är just den här aktiveringsföljden (som gäller för modersmålsinlärare) som är ordningen vari sprakinlärare kommer att förvärva morfosyntaktiska strukturer Lexical Functional Grammar I sin Lexical Funtional Grammar (LFG) betraktar Bresnan (2001) lexikonet som själva basen för vårt språk. Hon antar att varje ord i vårt mentala lexikon hänger ihop med en massa syntaktiska funktioner. Det är viktigt att veta att det, enligt Bresnan, finns något som kallas för lexical integrity, som innebär att ord är obundna, och inte hänger ihop med syntax. Syntaxen har inget inflytande på vår ordbildning, och det är inte möjligt att dela upp ord i flera mindre syntaktiska enheter. I vårt mentala lexikon hittar vi då såväl ordet bord som bordet och borden. Ord och deras morfologiska ändelser är då sparade i vårt minne i sin helhet. Bresnans modell bygger egentligen vidare på Levelts, men Levelt tittar framför allt på den lexikala sidan, medan att Bresnan ger oss en bra utgångspunkt för uppbyggnaden av syntaktiska strukturer. Enligt Levelts modell avgörs den rätta formen av ordet genom ett samspel mellan conceptualizern och grammatical encodern, men vårt val kan också bestämmas av syntaktiska strukturer som lemmat uppträder i. (Bettoni och Di Biase 2010: 16) Viktigt inom LFG är att det finns olika nivåer av lingvistisk representation, till exempel den semantiska, pragmatiska och fonologiska strukturen, men också argumentstrukturen, den funktionella strukturen och konstituentstrukturen. LFG är en unification grammar, vilket betyder att systemet baserar sig på vissa kopplingar av egenskaper. Det är något som vi också redan såg hos Levelt. (Lite senare kommer vi att se hur den grammatiska enkodarn och LFG funkar tillsammans vid feature unification) Det innebär att det finns olika strukturer som samspelar för att forma riktiga satser. (Pienemann 1998: 93) Teorin baseras framför allt på argumentstrukturen (a-structure), den funktionella strukturen (f-structure) och konstituentstrukturen (c-structure). Först har vi c-strukturen. Den innehåller grammatiska (språkbundna) funktioner genom vilka man kan forma satser. Den omfattar bland annat ordföljden och konstituenternas ordkategorier. För att återge c-strukturen, använder Bresnan en trädstruktur. Modellen är baserad på X-bar-teorin, men 8

15 enligt Bresnans lexical integrity principle är det minsta elementet enstaka ord. Konstituenterna kan inte byta plats. Ett exempel av c-strukturen ser ut som följande: Figur 3 c-strukturen i LFG (Austin 2001: 8749) A-strukturen eller argumentstrukturen anger hur många och vilka argument och komplement ett visst predikat tar. Betoni och Di Biase (2010) ger följande exempel: run<agent> eat <agent, patient> love <experiencer, stimulus> give <agent, theme, recipient> (Bettoni and Di Biase, 2010: 17) F-strukturen återger all grammatisk information som vi måste ha för att tolka en sats på ett meningsfullt sätt. I f-strukturen hittar vi två sorters information, nämligen om de grammatiska egenskaperna (features) och de grammatiska relationerna. Den här strukturen återges som attribute-value pairs. Därigenom får varje attribut ett visst värde enligt f-strukturen. Den här strukturen förutsätts vara universell. Inom de grammatiska funktionerna hittar vi argument- och icke-argumentfunktioner, liksom SUBJ, TOP(ic), ADJ(unct). Vi återfinner de diakritiska egenskaperna under de grammatiska relationerna, t.ex. numerus och genus. F-strukturen av satsen Peter äter bananer ser ut som följande: 9

16 SUBJ PRED Peter NUM sg. PERS 3 TENSE pres. PRED äter <SUBJ, OBJ> OBJ PRED bananer NUM pl. Figur 4 f-strukturen i LFG (enligt Bettoni & Di Biase 2010: 20) Informationen i f-strukturen måste vara unik, komplett och sammanhängande. Det antas att alla språk har samma f-struktur, även om deras c-struktur ser helt annorlunda ut. (Bettoni & Di Biase 2010: 18-20) Lexical mapping Enligt Bresnan är de här strukturerna inga separata delar. Hon menar att just helheten ser till att man bildar välkonstruerade satser. Det vill säga att a-strukturen och c-strukturen återges på ett korrekt sätt i f-strukturen. Det kallas för mapping, och det är ett viktigt begrepp inom LFG. Om den här unifikation av kännetecken förekommer på det normala sättet, d.v.s. sättet på vilket de förekommer mest, då talar vi om en omarkerad struktur (unmarked mapping). De är ju möjligt att en viss struktur ändrar sig, vilket har konsekvenser för de andra strukturerna. Bettoni och Di Biase (2010: 25-26) ger följande exempel: Romeo gives a rose to Juliet. Här ser vi att den mest prominenta strukturen av a- och c-strukturen återges i f-strukturen. Man kan nu ändra något i återgivningen av a-strukturen i f-strukturen, vilket behandlas i den så kallade Lexical Mapping Theory. En ändring av reflektion av c-strukturen på f-strukturen är emellertid mer intressant för oss här. Det förorsakar marked alignment av ordföljden. Enligt Bettoni och Di Biase (2010: 26) kommer ändringen att se ut så här: 10

17 dare <x,y,z> argument structure recipient theme agent default default default functional structure TOP OBJ RECIP OBJ SUBJ nondefault nondefault nondefault constituent structure PP TOP OBJ RECIP NP OBJ NP SUBJ a Guilietta una rosa Romeo [to Juliet] [a rose] [Romeo] Figur 5 LFG: Marked alignment av c-strukturen på f-strukturen (enligt Bettoni and Biase 2010: 26) Slutsatsen är att LFG ser till att olika syntaktiska element samspelar bra med olika sorters överenskommelser mellan a-, c- och f-strukturen. (Bettoni and Biase 2010: 26) 2.3. Feature unification Ett viktigt skäl för Pienemann att använda LGF som teoretisk bakgrund är feature unification. Pienemann (2005: 11-12) visar att feature unification (LFG) och formulatorn (Levelt) kan samarbeta vad gäller utbytet av grammatisk information. För att ange det, urskiljer han 3 sorters morfem. Pienemann ordnar dem enligt antalet delprocesser som måste genomgås för att kan forma ett visst morfem. Den första är lexikala morfem. Den här typen behöver ingen mental förvaring, liksom till exempel morfemet för att ange dåtid. Man måste bara tillsätta morfemet i lemmat. Lexicala morfem behöver ingen phrasal procedure, eftersom de inte måste korrespondera med något annat ord. Man hittar morfemet för PAST under den diakritiska funktionen TENSE. Sen har vi de morfem som har sin bas i phrasal procedures. Här använder man information av olika konstituenter i satsen. Pienemann (2005: 12) ger exemplet av a child. Först aktiverar man CHILD, som har egenskapen singularis. Det sparar man i minnet tills man också har aktiverat a. Viktig är att det gäller bara information som utbytes mellan två eller flera ord som befinner sig i samma satsdel. De här morfemen kallas för phrasal morphemes. - Ett stort hus (eget exempel) - Det stora huset. (eget exempel) 11

18 Till sist har vi de morfem som måste visa kongruensen mellan olika satsdelar. Ett bra exempel på svenska är kongruensen mellan ett predikativt adjektiv och subjektet. - Huset är stort. (eget exempel) Här finns det utbyte av information vad gäller genus och numerus mellan subjektet och adjektivet Unmarked Alignment/Topic Hypothesis Pienemann baserar sig som sagt på bland annat Levelts teori om språkproduktion. Det finns en stor nackdel med den, och det är att den är framför allt baserad på avancerade talare och inte på språkinlärare. Modersmålinlärare börjar från början, och de måste lära sig alla system. En andra- eller främmandespråksinlärare har däremot förkunskaper från sitt modersmål och eventuella andra språk. Om den andra språk ligger långt borta från ens eget språk, måste man ändå förvärva nya kunskaper. Man måste framför allt tillägna sig följande saker: - Regler om ordföljd - Syntaktiska procedurer och deras specifika plats i minnet - Diakritiska funktioner i lexikonet - Den lexikala kategorien av lemman - Functorisation rules (Pienemann 2005: 10-11) Att bilda syntaktiska enheter bereder många svårigheter i början, eftersom det finns brister i lexikonet och i kunskaperna om de underliggande syntaktiska egenskaperna. Om vi tittar på inlärningen av syntax, baserar PT sig på två olika hypoteser, nämligen Unmarked Alignment Hypothesis och Topic Hypothesis. Enligt PT börjar andraspråksinlärare med en standardiserad lösning för att länka argument, konstituenter och funktioner med varandra. Genom det här kan de forma alltmer svårare kombinationer, allt efter deras språkinlärningsprocess utvecklar sig. Som sagt förut är nästa stadium en icke-kanonisk reflektion av a-strukturen i f- strukturen (Lexical Functional Mapping). Här ska vi emellertid bara behandla marked alignment av c-strukturen på f-strukturen. I det tidigaste stadium av andraspråksinlärningen använder man framför allt ord, utan att det finns ett grammatiskt system bakom dem. Ordföljden bestäms av semantiken, varvid de mest prominenta argumenten placeras framme i satsen. Det ser vi tydligt i exemplen agens först och lokationen sist. Så snart verb kan användas på ett produktivt sätt, kan de vara med i meningen, 12

19 och kan man då bilda riktiga satser. De första satserna kommer alla att förete en (språkspecifik) kanonisk ordföljd. Nu kan inlärarna försöka återspegla argumenten som redan används förut i c- strukturen. Orden får nu, tillsammans med en viss semantisk roll, också en specifik plats i satsen. Det här kallas för unmarked alignment. (Bettoni and Biase 2010: 31-33) Ik fiets naar school. (eget exempel) Jag cyklar till skolan. När man har förvärvat de här grammatiska funktionerna, kan man gå över till nästa stadium, till exempel en icke-kanonisk reflektion av c-strukturen i f-strukturen. Nästa stadium går hand i hand med en utvidgning av lexikonet och med längre satser. Viktigare är emellertid bildningen av nya satsstrukturer. Om man vill förmedla ett visst budskap är det ibland nödvändigt att framförställa ett visst element som egentligen inte skulle stå där, om man höll sig till den kanoniska ordföljden. I början kan det då leda till problem. Vår processor kan inte än bearbeta den nya informationen, och kommer då i början bara att framförställa konstituenten. Det vill säga att konstituenten står på en mer prominent plats i satsen, men att ordföljden förblir kanonisk. Det leder till ogrammatiska satser. Det är phrasal procedure-fasen. Topiken förskjuter från subjektet till adjunkten eller en annan satsdel som är framförställd. (Bettoni and Biase 2010: 33-36) * Morgen ik fiets naar school. (Eget exempel) * Imorgon jag cyklar till skolan. I slutstadiet kan språkinlärare framförställa vad som helst, och samtidigt använda rätt ordföljd. Så snart man kan göra det produktivt, är stadiet av sentence procedure uppnått. Följande figur återger de olika förvärvingsstadier av ordföljden: (Bettoni and Biase 2010: 34) 13

20 STAGE t1 t2 t3 t4 SENTENCE PROCEDURE _ topicalisation of core argument other than SUBJ PHRASAL PROCEDURE ADJ + canonical word order ADJ + canonical word order CATEGORY PROCEDURE _ canonical word order canonical word order canonical word order WORD OR LEMMA ACCESS single words; formulas single words; formulas single words; formulas single words; formulas Figur 6 PT: syntaktiska utvecklingar på Topic Hypotesen (enligt Pienemann 2005: 239) Om ett visst stadium saknas, stannar förvärvingsprocessen en stund. Det betyder att någon som formar satser som Imorgon jag cyklar till skolan, har förvärvat alla strukturer till och med phrasal procedure. Allt som finns högre i kategorien, har inte förvärvats än, och tillhör då inte än interlanguagen av inläraren. SVO-följden kommet att hanteras tills inläraren har förvärvat sentence proceduren. (Pienemann 2005: 13). My hypothesis is that for the learner grammar the hierarchy will be cut off at the point of the missing processing device and the rest of the hierarchy will be replaced by a direct mapping of conceptual structures onto surface form as long as there are lemmata that match the conceptually instigated searches of the lexicon. (Pienemann 2005: 13) 2.5. Den svenska L2-förvärvingsprocessen i ljuset av PT I sin bok, som är den egentliga basen för den Processbarhetsteorin ägnar Pienemann (1998, 2005) ett helt kapitel på den svenska grammatiken. Han beskriver båda morfologin och syntaxen. Han har kommit till ett schema som tydligt återger den process som ligger bakom inlärningsprocessen av svenska som andra- eller främmandespråk. Svenska kännetecknas av V2-orföljden och ett rikt nominal morfologiskt system. Det här kommer att återfinnas i de följande tabellerna. 14

21 Processing Procedures Subordinate Clause procedure S-procedure or wordorder rules L2 Structure Morphology Syntax Negation Main and subordinate clause Cancel INV neg V f Interphrasal information Pred. Agr. INV X V f NP s neg Phrasal procedure Phrasal information NP Agr. VP. Agr. ADV WH-fronting V f neg Category procedure Lexical morphemes pl, def. Past, pres. canonical order (Aux) V neg (Aux) neg V neg V Word or lemma access Words invariant forms single const. neg+x Figur 7 Den svenska förvärvingsprocessen i ljuset av PT (Pienemann 1998: 190) I det här avsnittet kommer jag att mera utförligt belysa de olika subkategorierna som Pienemann urskiljer. Han har undersökt 14 studier om förärvningen av den svenska morfo-syntax, och har försökt sammanfoga dem till ovanstående modell Morfologi Substantivfras Nu kan vi titta närmare på de olika stadierna med avseende på morfologi som man måste gå igenom när man lär sig svenska. I följande schema kan man se stadierna av L2 processerna länkade med reglarna av den svenska morfologin. Processing L2 Swedish procedures structure Syntax Clause boundary S-procedure or word-order rules Main and subor- dinate clause Interphrasal information adjective agreement in predicative construction Phrasal Phrasal definiteness agreement markings in NPs procedure information compound tense markings in VPs Category Lexical plural marking (no agreement), definiteness on nouns procedure morphemes past, present tense on verbs Word or lemma access Words invariant forms Figur 8 Den svenska morfologin enligt PT (Pienemann 1998: 182) 15

22 I det svenska språket ser en enkel substantivfras ut som följande: (Det) (AP) N Det finns olika former av kongruensböjning: vad gäller kön, numerus och bestämdhet. Det finns 5 olika former av artikeln. Adjektivet kongruensböjs med huvudsubstantivet. När det används predikativt, böjs det enligt subjektet. Kongruensböjningen markeras med ett noll-morfem, suffixet t och suffixet a. Substantiv böjs också vad gäller kön, numerus och bestämdhet; kasusböjning förekommer bara som genitiv. Vi iakttar hos inlärare att det förekommer bara ord i deras oböjda form i PTs första stadium. Sedan kommer stadiet där man redan kan använda de rätta morfologiska markeringarna när det gäller lösa ord, d.v.s. när det inte finns någon annan konstituent i substantivfrasen som måste kongruera. Hundar: N, PRED = HUND NUM = PL I det tredje stadiet börjar man bilda substantivfraser som även innehåller en framförställd artikel och ett adjektiv. Där måste man bilda adjektivet och substantivet enligt vissa regler om bestämdhet, genus och numerus. [[den] [stor-a] Det hund-en] N ] NP I satser med hjälpverb måste det predikativa adjektivet även kongruera med subjektet. Problemet med det här är att man inte kan vara säker på att det här är förvärvat, även om inläraren använder den rätta formen. Om man säger hund-en stor, kan det analyseras som [[[hunden]n]np [Ø] [stor]a]s eller som [[hunden]n [stor]a]np. För att vara säker på att det är ett predikativt adjektiv måste det finnas ett hjälpverb eller måste man redan ha visat att man kan böja en adjektiv i definita fraser. (Pienemann 1998: ) Verbal morfologi En svensk verbfras består av ett eller flera verb, varav ett markeras som +FINITE, medan de andra markeras som -FINITE. De som markeras som +FINITE, markeras då också för TENSE. Eftersom man bara måste tilläga ett morfem på slutet av ordet om man markerar PRESENT eller PAST, hittar vi det på det andra stadiet av PTs process metoderna. 16

23 De prata-r (they talk-pres) De prata-de (they talk-past) (Pienemann 1998: 188) Vad gäller de infinita verben, är det lite mer komplicerat. Då har vi att göra med två eller flera verb, och bara de som markeras som +FINITE kan markeras för TENSE. Det vill säga att hjälpverbet måste vara markerat som +FINITE, och böjas enligt TENSE. Samtidigt måste det infinita verbet ha suffixet som tillhör infinitiv- eller supinumformen. Den här fasen hittar vi under stadium 3 av tabellen ovanför. I en mer detaljerad struktur ser de har pratat ut som följande: De: NP subj, Pratat: V, PRED= de NUM=PLUR PRED = prata (SUBJ, OBJ) TENSE = PAST INF = t AUX = - Har: V, PRED = har, V-COMP (SUBJ) TENSE = PAST AUX = + V-COMP TENSE = PAST V-COMP INF = c + (Pienemann 1998: ) De här reglerna ser till att meningar som *Han har pratar och *Han har prata inte är möjliga. Ändå ska vi se att de är mycket frekventa i interlanguage av svenska inlärare. (Pienemann 1998: ) Om inlärningen av finithet kan jag hänvisa till Wijers (pågående), var hon försöker återge de olika inlärarvarianterna av svenskans finithet Ordföljd För den här undersökningen är det viktigt att titta på den specifika inlärningsprocessen av den svenska ordföljden enligt PT. (Pienemann 1998: ) 17

24 Processing procedures Clause boundary S-procedure or word-order rules Phrasal procedure Category procedure Word or lemma access L2 structure Main and subordinate clause Interphrasal information Phrasal information Lexical morphemes Words Swedish Syntax Cancel INV INV ADV, wh-fronting Canonical Single constituents Figur 9 Förvärvingen av den svenska ordföljden enligt PT (Pienemann 1998) I den första fasen ser vi fraser som bara är baserade på ord. Sedan kan en andraspråksinlärare tillämpa olika semantiska egenskaper, vilket leder till kanonisk ordföljd. Den här ordföljden kräver ingen ändring av grammatiska strukturer enligt LFG. Vi hittar den då på andra platsen i schemat. (S -> NPsubj V (NPobj1) (NPobj2) Ordföljdmönstret är mycket frekvent och inte svårt att förvärva. I den följande fasen följer då adverb fronting. Då befinner sig en annan satsdel än subjektet på den första positionen i satsen, mera specifikt ett adverb eller adverbial fras. Det betyder att en ny konstituent kommer på den första platsen i c-strukturen. S -> (ADV) S I det svenska språket måste man i så fall ha verbet på andra platsen för att vara grammatiskt korrekt, vilket som kallas för inversion (INV). Ändå förekommer strukturen utan inversion mycket ofta i en svensk inlärares interlanguage. * Igår han reste till Stockholm. Adv NP subj V PP Yesterday he went to Stockholm. (Pienemann 1998: 190) Samma problem gäller också för wh-fronting, vilket betyder att man sätter frågeordet i satsens spets. Strukturen kräver INV, men även här hittar vi många exempel med WH-NP subj -V, liksom i *Var du bor? Genom att tilläga ett ADV får inläraren möjligheten att uttrycka sig, på ett grammatiskt eller icke-grammatiskt sätt. Tillsatsen av frågeord sker på samma sätt. 18

25 INITIAL] agent action patient [FINAL PP/wh/adv NP V NP Med begreppet inversion hänvisar Pienemann (1998: 191) till subjekt-verb inversion i påstående satser som börjar med ett ADV och inversion igenom frågeord. Igår reste han till Stockholm. Adv V NP subj PP Yesterday went he to Stockholm. För att återge inversion på svenska, baserar Pienemann (1998: ) sig på modeller av Bresnan och Kaplan (1982) och Pinker (1984) tillämpade på engelska. För det första är det möjligt att det står ett valfritt verb i satsens spets, som följs omedelbart av subjektet. Det finns några inskränkningar på det, för att begränsa användningen av inversion. Den tillämpas bara på oberoende huvudsatser, när vissa villkor är uppfyllda hos konstituenten som blev spetsställd. S -> (V) S ROOT = c + SENT MOOD = c INV S -> (XP) S wh = c + adv = c + N = c + Enligt Pienemann (1998: 193) ska man först förvärva INV i några prototypiska satser, innan man kan använda systemet på ett produktivt sätt. Sista steget, cancel inversion, tyder på den normala ordföljden i indirekta frågesatser och underordnade satser. Där används ingen inversion, utan rak ordföljd. Den här regeln är den sista som en inlärare förvärvar. Det förklarar då även varför man hittar så mycket INV i den här situationen. (Pienemann 1998: ) Det finns också restriktioner på var man ska placera negationsordet. Det måste befinna sig till vänster om det infinita verbet i huvudsatser med rak ordföljd. Om man nu har en sats med inversion, då gäller samma princip. Men om man tittar på underordnade satser, står negationsordet efter substantivfrasen, men före det finita verbet. Det finns många fel mot detta i en inlärares interlanguage, som leder till satser som: Jag inte bor här NP subj Neg V adv (Pienemann 1998: 194) 19

26 Det finns naturligtvis också många andra möjliga fel vad som gäller placeringen av negationsordet, men det skulle spräcka ramen för min undersökning L1 och L2 enligt PT Pienemann (1998b) har försökt jämföra inlärningsprocessen av L1 men den av L2. Anledningen var några studier (bland annat Clahsen 1980, 1990 och Bley-Vroman 1990) som antar att det finns fundamentala skillnader mellan L1 och L2. De påstår att modersmålsinlärare har tillgång till Universal Grammar (UG) för deras språkutveckling, i motsats till andra- eller främmandespråksinlärare. Deras teori försöker ge ett processorienterat alternativ till UG, som kallas för Fundamental Difference Hypothesis (Bley-Vroman 1990). Enligt Pienemann finns det inga problem att kombinera UG och processbarhet av språket för en jämförelse mellan L1 och L2s utveckling. UG kan då vara basen för ursprunget av språkkunskaperna, medan att Processbarhetsteorin kan ge mera insikter i utvecklingsprocessen. (Pienemann 1998b: 12) Det finns naturligtvis vissa skillnader mellan modersmålsinlärning och andraspråksinlärning. En av de viktigaste är det ultimata uppnåendet av språket. Skillnader finns det också i utvecklingsmönstret. Enligt Clahsens studie (1982) ser utvecklingsmönstret av tyska modersmålsinlärare ut som följande: 1) Variabel ordföljd 2) SOV 3) V2 och SV-kongruens 4) Bisatser (utan fel i placeringen av verbet) (Pienemann 1998b: 13) Utvecklingsmönstret av tyska som L2 ser ut som följande (se bl.a. Pienemann 1988): 1) Kanonisk ordföljd 2) Adverb fronting (ADV) 3) Verbseparation (PART) 4) Inversion (INV) 5) Verbet på satsens slut (V-END) (Pienemann 1998b: 9) De skillnader vi ser här är de följande: modersmålsinlärare förvärvar ordföljden i bisatsen nästan utan problem. Det finns ganska få fel mot det i deras språk. Vi ser även att några separata utvecklingar hos L2-inlärare förekommer samtidigt hos modersmålsinlärare. Hur kan man nu förklara dessa skillnader? Som sagt är Clahsen och Muyskens (1986) av den meningen att L1-20

27 inlärare har tillgång till UG, och L2-inlärare inte. Det betyder att man använder induktiva lärostrategier för att förvärva ett främmande språk. En modersmålsinlärare kan upptäcka vad tyskans riktiga ordföljd är, i motsats till L2-inlärare. En av deras bevis är att en andraspråksinlärare producerar fel i hans interlanguage som inte stämmer överens med de grammatiska reglerna inom UG. (Pienemann 1998b:13) Pienemann antar emellertid att det finns också ett visst utvecklingsmönster i modersmålsinlärning. Han är av meningen att Processbarhetsteorin även kan tillämpas på L1s utvecklingsmönstret. Det är till exempel möjligt att jämföra inlärningen av tyska som L1 och L2. Vi ser resultatet i följande tabell. Stage Exchange of information Resources GSL German L1 6 within subor. clause +/- ROOT V-End V-End (no errors) 5 interphrasal WO rules INV V2nd S-Procedure +/- + agr agr 4 phrasal WO rules PART - VP-Procedure saliency 3 none lexical ADV - categories saliency b) SOV 2 none lex. Categories SVO a) variable word order 1 none lexical entries words words Figur 10 Grammatisk utveckling av Tyska som L1 och L2 (enligt Pienemann 1998b: 15) Vi ser att utvecklingsmönstret ser liknande ut för båda inlärningssätten. Några regler, liksom PART och ADV, saknar i L1-mönstret. Det tyder på att modersmålsinlärare inte har någon problem med att förvärva och tillämpa de här strukturerna. Ändå följer alla strukturer efter varandra enligt svårighet av processen. Varje steg bygger fram på de som kom tidigare. Skillnaden är att en L1- inlärare behöver bara två steg för att förvärva alla regler om ordföljd, medan att andraspråksinläraren behöver 5. (Pienemann 1998b: 14-15) Det är inte så att modersmålsinlärare förvärvas stegen mellan SOV och +agr samtidigt, som man skulle kunna tänka. Processbarhetsteorin innehåller bara att något kommer att förvärvas om formulatorn kan klara av det. 21

28 Instead, the theory predicts that what cannot be processed will not be acquired. In other words, processability acts as a constraint on the development and therefore does not entail the prediction that the above structures acquired simultaneously. (Pienemann 1998b: 14) Pienemann baserar hela idén om utvecklingens dynamik på generative entrenchment (Wimsatt 1986, 1991). Det betyder att tidigare beslut kommer att påverka den senare utvecklingen av språksystemet. Figur 11 structural development as generative entrenchment (Wimsatt 1986, 1991) Som vi ser påverkar våra beslut på ett tidigt stadium de som kommer senare. Det betyder att ett fel i början kommer att ha ett stort inflyttande på vår utveckling, och då blir det svårare att rätta den. Det innebär emellertid också att vi kan spara det som kom tidigare, och att vi inte behöver processa det igen. Vi former en sort basstruktur, och arbetar fram på den. (Pienemann 1998b: 15) Om vi nu tittar tillbaka till jämförelsen mellan L1 och L2-tyska, ser vi att andraspråksinlärarna börjar med SVO-ordföljd i stället av SOV. Eftersom de börjar med en annan ordföljd, har de mycket mer problem med att förvärva den rätta strukturen. Hos modersmålsinlärare finns det inte så mycket som bör förändras; alla element står redan på den rätta platsen. Eftersom L2-inlärarna börjar med fel ordföljd, är det ganska svårt att ändra den, och tar det 5 steg före att de använder den rätt. Det är då tydligt att hela utvecklingsprocessen beror på beslut man tar tidigt i språkinlärningen. (Pienemann 1998b: 16-17) 22

29 Vi kan då väl besluta att det finns två olika utvecklingsmönster, men att de båda följer utvecklingsvägen som förutsättas av PT. Modersmålsinlärningen är mer ekonomisk än andraspråksinlärning, som har att göra med de tidigaste beslut man tar när man utvecklar sitt språk. (Pienemann 1998b: 18) I demonstrated the hypothesised processability hierarchy accounts for the developmental routs found in both types of acquisition even though these routes are fundamentally different. [ ] L1 and L2 learners produce different initial hypotheses, and the structural effect of these hypotheses biases the subsequent development through the propagation of earlier structural features. (Pienemann 1998b: 18) 23

30 3. Status Questionis Det finns inte så många studier kring likheten och skillnaden mellan modersmålsinlärning och andraspråksinlärning. Många av dessa studier baserar sig på skillnaden mellan modersmålinlärning hos barn och andraspråksinlärning hos vuxna. Datasamlingen är då ofta också annorlunda: skriftliga prov eller intervjuer hos vuxna och spontan språkbruk hos barn. Ett annat problem med den här oppositionen är att språkutveckling och inlärning påverkas av många olika externa faktorer, t.ex. ålder. Studier mellan två grupper barn finns inte så mycket. En sådan studie kan emellertid vara intressant för båda grupper. Genom sådana studier kan vi få en bättre insikt i dessa språkområden. Gisella Håkansson, Ulrika Nettelbladt och Kristina Hansson har dock redan undersökt den Svenska förvärvingsprocessen som L1 och L2. I deras projekt Variation and deviation in language acquisition har de försökt jämföra modersmålsinlärning och andraspråksinlärning. (Håkansson et al. 1991) Inom deras projekt har de undersökt språkutvecklingen av 18 barn: 6 med svenska som L1, 6 med svenska som L2 och 6 med svenska som L1 som har en specifik språkstörning. Artikeln inom den här studien som kommer att behandlas här, har att göra med ordföljd. Problemen som andraspråksinlärare har med adjektivens kongruensböjning undersöktes av Glahn et al (2001). Artikeln handlar om förvärvingen av attributiva adjektiv, predikativa adjektiv och placeringen av negationsordet. För min undersökning är bara kongruensböjningen viktig, men placeringen av negationsordet kommer ändå att tas med var det tycks vara intressant Håkansson och Nettelbladt (1993) Metodologi Redan 1993 fanns det en mellanliggande rapport om deras projekt. I en kort artikel beskriver Håkansson och Nettelbladt några insikter och uppmärkningar de redan har om ämnet. Artikeln innehåller en beskrivning av 6 barns språkutveckling: 2 modersmålsinlärare, 2 andraspråksinlärare och 2 barn med en specifik språkstörning. Den sista gruppen finns med för att kunna undersöka om skillnaden mellan L1 och L2 verkligen är resultatet av inlärningsspecifika faktorer. Barnen med svenska som L1 var mellan 1 och 3 år gammal under forskningsperioden, de med svenska som L2 mellan 4 och 6, och de med en specifik språkstörning mellan 6 och 8. De använde båda teckningar och spel för att få barn att prata. Först och främst vill de testa om L2s utvecklingsprocess som beskrevs av Clahsen, Meisel & Pienemann (1983) också stämmer för svenska. Då arbetade Clahsen, Meisel och Pienemann 24