Kompensatoriska datorprogram - en dyslektikers möjlighet

Transkript

1 Habilitering & Hjälpmedel FoU-enheten Kompensatoriska datorprogram - en dyslektikers möjlighet En studie i samverkan med specialpedagoger och elever med dyslexi BULLETIN Nr 2/2007 Gunvor Damsby ISBN

2 Habilitering & Hjälpmedel FoU-enheten Kompensatoriska datorprogram en dyslektikers möjlighet? En studie i samverkan med specialpedagoger och elever med dyslexi Gunvor Damsby 3

3 Gunvor Damsby och Forsknings- och utvecklingsenheten Utgiven av Forsknings- och utvecklingsenheten Habilitering & Hjälpmedel, Region Skåne Layout: Habilitering & Hjälpmedel Tryck: Servicelagets tryckeri, Regionhuset i Lund ISBN: Bulletinen kan beställas från: Bulletinen finns även på: Habilitering & Hjälpmedel FoU-enheten, Regionhuset Box 1, Lund Tfn vx: E-post: habhjalp@ skane.se 4

4 Sammanfattning Datorn har genom åren fått en allt större betydelse i olika sammanhang. När det gäller barn och ungdomar med specifika läs- och skrivsvårigheter/dyslexi har man börjat använda kompensatoriska hjälpmedel för att underlätta deras läsning och skrivning i skolarbetet. Det finns idag ett flertal kompensatoriska datorprogram, som är framtagna i syfte att gottgöra för bristande läs- och skrivförmåga. För att få ökad kunskap om hur dessa hjälpmedel fungerar för elever med dyslexi genomförde jag en studie, där elever med diagnosen dyslexi från årskurs fyra och upp till gymnasiet fick prova ut och träna in ett flertal kompensatoriska datorprogram. Studien genomfördes tillsammans med elever med dyslexi och deras specialpedagoger. Inträningsperioden sträckte sig över fyra veckor. Resultaten redovisas utifrån enkätsvar från specialpedagogerna och eleverna samt information från de loggböcker som specialpedagogerna förde i samband med inträningstillfällena. Studien visar att det finns ett stort intresse att använda kompensatoriska datorprogram i undervisningen av såväl elever som specialpedagoger. Eleverna tycker att hjälpmedlen bidrar till att läs- och skrivuppgifter blir enklare att genomföra och lärarna ser att eleverna blir självständigare och mer benägna att skriva när de får tillgång till kompensatoriska datorprogram. Resultaten ger också vid handen att det tar längre tid för de yngre eleverna att lära sig arbeta kompensatoriskt än för de äldre eleverna. Detta till trots så tycker lärarna att det är viktigt att introducera de kompensatoriska hjälpmedlen till elever redan i de lägre skolåren. Specialpedagogerna har efter att de varit med i studien börjat använda kompensatoriska datorprogram mera frekvent i undervisningen och de har också spridit kunskapen vidare till kolleger. De har sett schemaläggning under inträningen som en tillgång, samtidigt som de konstaterar att det finns mycket kvar när det gäller organisatoriska frågor i skolan att jobba vidare med innan kompensatoriska datorprogram fungerar optimalt i den dagliga undervisningen. 5

5 6

6 Innehåll Förord Inledning Definition av dyslexi Syfte Metod Genomförande Urval Elever Programvara Träningsprogram Kompensatoriska datorprogram Insamling av data Loggböcker Lärarenkät Elevenkät Resultat Loggböcker vad kan man utläsa av dem? Uthållighet, motivation och attityd Schemaläggning Specialpedagogens enkätsvar Introduktion egen träning schemaläggning Teknisk och pedagogisk support Inköp av program och placering efter utprovningen Hur gick det efter utprovningstiden? Kunskap om, spridning av kompensatoriska datorprogram och samverkan med kolleger Specialpedagogernas förslag på förbättringar Lärarnas råd till kolleger som skall använda kompensatoriska hjälpmedel i undervisningen Elevenkät Elevernas synpunkter om att medverka i studien Tillgång till dator med kompensatoriska program i skolan Användning av programvara och effekt av arbetet med kompensatoriska datorprogram Programvara elevernas svar och kommentarer Elevens funderingar om hur de bäst skall få hjälp i skolan med sina läs- och skrivsvårigheter Resultatsammanfattning

7 4. Diskussion Tidpunkt för introduktion av kompensatoriska datorprogram när är det lämpligt? Inställning till sitt funktionshinder Tillgänglighet till datorer med kompensatoriska program i undervisningen Fortbildning, kunskap om datorer och kompensatoriska Datorprogram Att lära sig skriva på tangentbordet Lärarna och elevernas motivation Slutord Referenser Bilagor Utgivna FoU-rapporter Utgivna FoU-bulletiner

8 Förord Det finns utvecklade datorprogram som kan stödja elever med dyslexi i deras läs- och skrivinlärning. För att det också ska fungera för eleverna är det viktigt att organisera själva användningen. Logoped Gunvor Damsby vid Skånes Kunskapscentrum för Elever med Dyslexi (SKED) beskriver i denna studie hur specialpedagoger och elever kan samverka för att olika datorprogram verkligen blir tillgängliga och därmed kompenserar för svårigheter i själva dyslexin. Forsknings- och utvecklingsenheten vid Habilitering & Hjälpmedel har på olika sätt bidragit till att erfarenheterna kommit på pränt. Lund i mars 2007 Kerstin Liljedahl leg psykolog, fil dr FoU-chef 9

9 10

10 1. Inledning Vi lever i ett samhälle som flödar av information. För att kunna tillgodogöra sig denna ställs allt större krav på god läs- och skrivkunnighet. För barn och ungdomar med specifika läs- och skrivsvårigheter/dyslexi har svårigheterna tydliggjorts i takt med ökade krav på läs- och skrivförmåga från samhällets sida. De flesta yrken kräver idag minst gymnasiekompetens. För elever med dyslexi kan det betyda stora svårigheter att nå dit. Kravet för att komma in på gymnasiets nationella program är att eleven är godkänd i kärnämnena, dvs svenska, engelska och matematik. I pressmeddelande från Skolverket, den 9 augusti, 2006, framkommer att en av tio elever saknar behörighet till gymnasieskolans nationella program. Genom åren har det blivit allt tydligare att elever med specifika läs- och skrivsvårigheter/dyslexi trots ihållande specialundervisning inte går framåt i läsning och skrivning som förväntat. Ambitionen från lärare att lära sina elever att läsa och skriva är hög, och erfarenheten säger att träning ger färdighet. De flesta forskare är också överens om att en effektiv träning ger bättre läs- och skrivfärdigheter. Samtidigt visar forskningen att 3 av 5 elever, som bedömdes vara lässvaga i åk 2, fortfarande hade stora lässvårigheter i årskurs 9 Jacobsson, (1998). Hur kan skolan då bidra till att fler elever når upp till målen? Kanske är det nödvändigt att våga pröva nya vägar i undervisningen. Undervisningen i skolan har förändrats över tiden. Katederundervisningen har fått stå undan för den modell som bygger på att eleverna i högre utsträckning skall söka information själva och där lärarna har intagit en mera handledande roll. Denna modell kräver att eleven har en god läsförmåga. En elev med dyslexi har svårt att på egen hand leta skriftlig information eftersom förmågan att skumläsa en text ofta saknas eller brister. Oberoende av modell är skolans främsta uppgift att förmedla kunskap till eleverna. Som redan nämnts sker detta till stor del genom olika läs- och skrivaktiviteter. För elever med dyslexi innebär det ofta förlorad kunskap om de inte kompenseras för sin bristande läsning. Kompensation betyder ersätta, gottgöra enligt SAOL och kan i detta sammanhang innebära mycket. Jacobsson ( talar om intern och extern kompensation, där han med intern kompensation avser elevens eller omgivningens sätt att hitta strategier för att undvika svårigheterna. Det kan t ex vara att träna upp en god lyssningsförmåga. Med extern kompensation avses att hitta ersättningar för den funktionshindrades svårigheter såsom inläst material, muntlig information istället för skriftlig eller att med teknikens hjälp finna lösningar. Här har datorn kommit att spela en allt viktigare roll. Kompensatoriska datorprogram och hjälpmedel har funnits i skolorna under många år, men den kontinuerliga och effektiva användningen av dem har av olika skäl varit ganska sporadisk. Brist på resurser, kunskap och tid bland 11

11 lärarna är vanliga orsaker till att man inte kommit igång att använda dessa hjälpmedel (Föhrer & Magnusson, 2000 och 2003). Kanske är det ibland också en fråga om lärarnas attityd. Eleven måste träna för att lära sig läsa och skriva! För att förstå vinsten med kompensation i det här sammanhanget är det viktigt att skilja på vad som är träning och vad som är kompensation. 1. När eleven tränar är det för att förbättra sin läs- och skrivförmåga och kan med fördel ske med hjälp av skönlitteratur. 2. När det handlar om att ta emot kunskap skall eleven ha tillgång till kompensatoriska hjälpmedel såsom inläst litteratur, talsyntesprogram och rättstavningsprogram. Om elever med dyslexi inte kompenseras för sina svårigheter är risken stor att de halkar efter kunskapsmässigt. Träningen är nödvändig för att elever med dyslexi skall uppnå för honom/henne optimal läs- och skrivförmåga medan kompensationen underlättar att ta emot och få tillgång den kunskap skolan förmedlar. I mitt yrke som logoped har jag kommit att intressera mig i allt större utsträckning för elever med dyslexi och läs- och skrivsvårigheter. Sedan år 2000 är jag anställd på SKED, Skånes Kunskapscentrum för Elever med Dyslexi, ( som lyder under Region Skåne, Habilitering & Hjälpmedel. Verksamheten är övergripande, vilket innebär att vi som arbetar där, har som uppgift att stödja barn och ungdomar med dyslexi och deras familjer. Vi skall också handleda lärare och annan personal som undervisar elever med dyslexi. Elever med diagnosen dyslexi kan komma till SKED för att få hjälp med att prova ut lämpliga kompensatoriska datorprogram. Som ett led i verksamheten ingår också att arbeta med metodutveckling och pröva nya möjligheter, t ex när det gäller tekniska hjälpmedel. De flesta barn och ungdomar med misstänkt dyslexi utreds på lasarettens logopedmottagningar, där de får sin diagnos. Logopederna där har begränsade möjligheter att efter utredningen bistå skolan med lämpliga insatser för elever med dyslexi. Det kan också vara svårt för den kliniskt verksamma logopeden att hålla sig uppdaterad om alla tekniska hjälpmedel som finns på marknaden. Samarbetet mellan SKED, logopedmottagningarna, eleven och specialpedagogen på skolan är därför viktigt. 1.1 Definition av dyslexi Dyslexi betyder dålig läsning och innebär att avkodningsförmågan är bristfällig, vilket leder till långsam och osäker läsning. Stavningen drabbas och det är inte ovanligt att den bristande avkodningen också leder till begränsad läsförståelse. De flesta forskarna är idag överens om att dyslexi är neurologiskt till sitt ursprung och att det är ärftligt betingat. Dyslexi används synonymt med specifika 12

12 läs- och skrivsvårigheter. IDA:s (International Dyslexia Association) styrelse antog följande definition av dyslexi i november Den är också accepterad av NICHD (amerikanska National Institute of Child Health and Human Development): Dyslexi är en specifik inlärningssvårighet som är neurologisk till sitt ursprung. Dyslexi kännetecknas av svårigheter med korrekt och/eller flytande ordigenkänning och av dålig stavnings- och avkodningsförmåga. Dessa svårigheter är resultatet av en brist i språkets fonologiska komponent, och svårigheterna är ofta oväntade med tanke på individens övriga kognitiva förmåga och tillgången till effektiv skolundervisning. Sekundära konsekvenser kan innebära problem med läsförståelse, och en minskad läserfarenhet, vilket i sin tur kan hämma kunskapstillväxten och utvecklingen av ordförrådet. 1.2 Syfte Med föreliggande studie vill jag introducera kompensatoriska datorprogram för specialpedagoger, som de i sin tur får pröva till en grupp elever med dyslexi. Jag har, i kontakten med lärare, märkt att det ofta saknas tillräckliga kunskaper om kompensatoriska datorprogram. Min hypotes är att om elever med dyslexi skall bli hjälpta av kompensatoriska datorprogram, så förutsätter det att deras lärare lär sig verktygen, hjälper eleverna med inträning av programmen och att eleverna har tillgång till programmen i den dagliga undervisningen. Frågeställningarna rör därför användandet av kompensatoriska datorprogram som specialpedagoger introducerar för en grupp elever med diagnosen dyslexi. Följande frågor har ställts: Finns datorer tillgängliga i skolan i sådan utsträckning att kompensatoriska datorprogram kan användas i den dagliga undervisningen? Påverkas elevens användning av kompensatoriska datorprogram om specialpedagogerna har god kunskap om programmen och dess användande i undervisningen? Vilken konsekvens blir det om inträningen av kompensatoriska datorprogram schemaläggs och att huvudansvaret för inträningen läggs på specialpedagogen? Blir det andra effekter, t ex ökat samarbete mellan specialpedagog och klasslärare? Urval av programvara är programmen tilltalande för eleverna att använda? 13

13 2. Metod Studien består av två delmoment. Den första delen är av klinisk karaktär och gäller utprovning och inträning av kompensatoriska datorprogram för en grupp elever med dyslexi och den andra delen är en utvärdering baserad på enkäter som vänder sig till lärare och elever som deltagit i studien. Studien påbörjades hösten 2003 och avslutades i januari Den skedde inom ramen för min tjänst som logoped på SKED. Programvaran bekostades av SKED. Senare tillfördes medel från FOU-verksamheten (Forsknings- och utvecklingsenheten) i Lund. Tjugofyra specialpedagoger och lika många elever medverkade i studien. 2.1 Genomförande För att genomföra studien var det nödvändigt att diskutera upplägget med de specialpedagoger som skulle medverka. Det var också viktigt att skolledningen var informerad och positiv till att specialpedagogen på skolan skulle få medverka i studien. Kontakten med skolan skedde via specialpedagogerna. Slutligen ställdes följande krav för de specialpedagoger som skulle medverka i studien: Skolan skall ha tillgång till dator med tillräckligt god kapacitet för att programvaran skall kunna installeras och användas. Specialpedagogen får själv avgöra var i skolan utrustningen skall placeras. Skolledningen skall vara informerad och ge sitt medgivande till att specialpedagog tillsammans med elev medverkar i utprovningen samt förbinda sig, att efter utprovningen, införskaffa de program som specialpedagog tillsammans med elev anser vara till gagn för elevens fortsatta läs- och skrivaktiviteter. En specialpedagog skall vara huvudansvarig för inträningen av de kompensatoriska datorprogrammen. Specialpedagogen skall schemalägga tre tillfällen/vecka á minst 20 minuter under fyra veckor för individuell träning med den utvalda eleven. Specialpedagogen skall vara väl förtrogen med de hjälpmedel som utprovas genom att, innan utprovningen påbörjas, läsa manualer till de olika programmen och ta reda på hur programmen kan användas sett ur ett pedagogiskt perspektiv. Specialpedagogen skall ansvara för att programmen installeras på datorn, själv träna och lära sig programmen och dess funktioner innan inträningen med eleven påbörjas. Varje träningstillfälle skall skriftligt dokumenteras i loggbok. 14

14 2.2 Urval Erbjudande om att medverka i projektet riktade sig till specialpedagoger, som hade elever vilka motsvarade målgruppen, och som själva var intresserade av att lära sig mera om att använda kompensatoriska datorprogram i undervisningen. Information om studien lades ut på SKED:s hemsida och information lämnades också till specialpedagoger vid skolbesök i samband med elevkonferens och vid SKED:s utbildningstillfällen. Även föräldrar kunde anmäla sitt intresse att deras barn fick delta, under förutsättning att skolan gick med på de krav som ställts. Urvalet av elever skedde således av specialpedagoger och av föräldrar Elever I studien har elever med diagnosen specifika läs- och skrivsvårigheter/dyslexi ingått. De har gått från årskurs fyra upp till och med gymnasiet. Inga tilläggsdiagnoser fick förekomma och eleverna skulle ha svenska som modersmål. Eleverna kom från olika skolor i Skåne. Totalt kom 24 elever att ingå i studien. Könsfördelningen mellan eleverna var 7 flickor och 17 pojkar. Tabell 1. Antal och årskursfördelning för deltagande elever Skolår Antal elever Som tabell 1 visar gick de flesta eleverna skolår 4 och 5. Det kan ha sin förklaring i att många elever får sin diagnos vid den tidpunkten och att det i samband med diagnostiseringen ofta föreslås kompensatoriska hjälpmedel som åtgärd. 2.3 Programvara Vid val av programvara kom 5 kompensatoriska datorprogram att ingå. Därutöver valdes ett träningsprogram som tränar fingersättningen på tangentbordet, vilket jag ser som en grundläggande förutsättning för att lyckas med arbetet vid datorn. Elever med dyslexi har sina största svårigheter i att avkoda, skriva och stava. Svårigheter med stavning är också mycket påtagliga i engelska. Det föll sig därför naturligt att välja program som kompenserar för dessa funktioner. På grund av svårigheter med avkodning blir det också problem med benämnda tal i matematik. Även om eleven förstår den matematiska uppgiften blir uträkningen fel på grund av felläsning av texten. Att skumläsa texter är en annan svårighet. Hjälp med uppläsningen av texter bidrar till att elever med dyslexi kan arbeta mera självständigt. Här följer en beskrivning av träningsprogrammet och de kompenserande programmen. 15

15 2.3.1 Träningsprogram 10 Fingrar är framtaget som ett läs- och skrivinlärningsprogram, men fungerar utomordentligt för inlärning av korrekt fingersättning på tangentbordet. Principerna i programmet är att eleverna aldrig får skriva något som inte har någon betydelse. Bokstäverna skall helst introduceras två åt gången, en i var hand, och en konsonant och en vokal. Manualen till programmet ger en god pedagogisk vägledning i användandet av programmet. Läspedagog Jytte Jordal, Danmark, står för grundtankarna i programmet Kompensatoriska datorprogram Stava Rätt 3 Rättstavningsprogram framtaget speciellt med hänsyn till den typ av stavfel som en person med dyslexi gör. Till skillnad från den vanliga stavningskontrollen klarar programmet att rätta grava stavfel. I exempelmeningar visas ord och uttryck i ett sammanhang, vilket underlättar att välja rätt stavning bland ord som lätt förväxlas. WordFinder svensk-engelsk och engelsk-svensk ordbok. Programmet motsvarar Nordstedts lexikon i bokform med den skillnaden att det är utlagt på dator istället för i bokform. ViTal är ett program, som utvecklats för att med hjälp av artificiellt tal vara ett stöd vid läsning och skrivning. ViTal har två huvudfunktioner dels att det ger skribenten skrivstöd, när denne skriver egna texter, dels att det läser upp all text som är tillgänglig på en dator, t ex texter från Internet. Från och med hösten 2005 ingår också två engelska röster i programmet. C-Pen 10 en pennscanner som kopplas direkt till datorns USB-port. Med C-Pen kan text och siffror läsas in direkt till datorn och med tillgång till talsyntesprogram läses texten också upp. C-Pen 20 kan användas t ex vid benämnda tal i matematik eller som överstrykningspenna vid inläsning av texter. Saida är ett ordprediktionsprogram, d v s ett hjälpprogram som föreslår ord medan man skriver. Saida klarar att föreslå ord, även om man stavat fel i början av ordet, vilket gör det lämpligt att använda för den som är osäker på stavning. Tre uppsättningar av utvald programvara inköptes till studien, vilket innebar att lika många elever kunde arbeta parallellt. Vid utprovningen/inträningen användes ett rullande schema. En kölista över intresserade specialpedagoger och elever skapades. När utprovningstiden för en elev var slut bokades nästa elev som stod i tur för utprovning. 16

16 Varje utprovningsperiod föregicks av att specialpedagogen fick enskild utbildning i de program som ingick i studien. Därefter fick läraren cirka en vecka på sig att läsa respektive manualer och lära sig programmen innan de introducerades för eleven. De uppmuntrades att ta kontakt med mig om de hade frågor som rörde programvaran. Efter 4 veckors intensiv träning med eleven gjordes en utvärdering, då projektledaren besökte respektive skola för att träffa elev och ansvarig specialpedagog. De program som hade fungerat bra och som eleven tyckte sig vara hjälpt av behöll skolan. Övriga program avinstallerades. Specialpedagogen skulle vid detta tillfälle överlämna den loggbok som förts vid övningstillfällena. Steg 1 steg 2 steg 3 steg 4 Introduktion av samtliga program tillsammans med specialpedagogen, som sedan fick ta med sig programmen till sin skola. Specialpedagog och elev arbetar med programmen under fyra veckors schemalagd tid. Installation av programmen på skolans dator. Läraren får en veckas inträning av programmen och inläsning av manualer. Figur1. Arbetsgångens fyra steg i studiens första del. Besök på skolan. Eleven visar mig hur programmen avvänds. Avinstallation av de program som skolan inte skall köpa. Specialpedagogen överlämnar den loggbok som förts under utprovningstiden. 2.4 Insamling av data Under utprovningstiden förde specialpedagogerna loggbok. Insamling av data skedde genom information från loggböckerna och därutöver skickades i januari 2006 en enkät till de specialpedagoger (bilaga1), och i februari 2006 en enkät till de elever (bilaga 2), som deltagit i projektet Loggböcker Specialpedagogerna var ombedda att skriftligt dokumentera varje träningstillfälle med eleven under utprovningstiden i en loggbok. Denna överlämnades ifylld efter utprovningstiden. Här ombads lärarna att dokumentera upplägget av arbetet, men också beskriva elevernas reaktioner i arbetet med kompensatoriska program. Riktlinjerna för dokumentationen var att lärarna i loggboken skulle beskriva elevernas reaktioner på arbetet med programmen. Det kunde vara elevernas motivation, deras kommentarer, uthållighet i arbetet, men också responsen på de olika programmen Lärarenkät Lärarenkäten innehåller ett 30-tal frågor av flervalstyp och avslutas med några öppna frågor. Varje fråga lämnar utrymme för egna kommentarer. Enkäten behandlar frågor om utbildning och handledning i programvaran, teknisk och pedagogisk support på skolan, schemaläggning och tillgänglighet av datorer 17

17 och program. Därefter följer frågor om vad lärarna tycker om programmen och hur de har påverkat elevernas läs- och skrivförmåga. Slutligen ställs frågor om hur läraren uppfattat arbetet med kompensatoriska datorprogram, spridning av kunskapen till andra lärare och förslag på förbättringar och råd till kolleger, som skall börja använda kompensatoriska datorprogram i undervisningen Elevenkät Elevenkäten innehåller cirka 25 frågor eller påståenden av flervalstyp och en öppen fråga. Utrymme finns för kommentarer. Enkäten skickades till elevens målsman med uppmaning att svara på frågorna i enkäten tillsammans med barnen, men där det tydligt framgick att det var barnets synpunkter som var viktiga. Elevenkäten innehåller frågor till eleverna om vilka program de fortfarande använder i skolan respektive hemma, deras upplevelse av att få ingå i projektet, lite om hur klasskamrater reagerade och vad de tyckte om de kompensatoriska programmen. Jag ville också veta om eleverna tyckte att arbetet med kompensatoriska datorprogram påverkade deras läs- och skrivförmåga. De fick svara på hur tillgängligheten till datorer med kompensatoriska program i skolan är och fundera på om det var något som de skulle vilja ändra på. 3. Resultat Resultatredovisningen bygger på en sammanfattning av information hämtad från loggböcker förda av specialpedagogerna, enkätsvar från specialpedagogerna samt enkätsvar från eleverna som ingick i studien. Femton specialpedagoger hade fört loggbok över samtliga träningstillfällen med sin elev, 4 lämnade en kort sammanfattning på vad de gjort och 5 lämnade aldrig någon loggbok, trots påminnelse. Arton av 24 specialpedagoger besvarade enkäten (75 %). Det var 11 av 24 elever som tillsammans med sina föräldrar besvarade enkäten (nästan 46 %). 3.1 Loggböcker vad kan man utläsa av dem? Specialpedagogerna hade fria händer att pedagogiskt lägga upp undervisningen, men det var viktigt att arbetsprocessen och resultatet av arbetet med eleven dokumenterades i loggböckerna. I lärarnas dokumentation beskrevs arbetsgång, elevens motivation för att träna, tankar om hur man upprätthållit elevens intresse, schemaläggning och omgivningens attityder Uthållighet, motivation och attityd Av dokumentationen i loggböckerna framkommer att de flesta lärarna var noga med att eleven fick träna fingersättning på tangentbordet vid varje träningstillfälle. Det ledde till, med få undantag, att eleverna kände sig duktiga och tyckte att det var spännande att gå vidare med nya program. 18

18 Speciallärarna beskrev ibland hur de uppfattade elevernas motivation för att arbeta med kompensatoriska datorprogram. Åldern tycktes i stort inte spela någon roll för elevens motivation. Däremot var eleverna som gick på gymnasiet frustrerade över att inte hinna träna i den omfattning som de hade önskat. Materialet är för litet för att dra några slutsatser av denna iakttagelse, men det finns en tendens vid genomgång av specialpedagogernas loggböcker som visar att pojkar i åk 4-5 generellt tycks vara mindre benägna till träning av kompensatoriska hjälpmedel. De vill helt enkelt inte se sina behov av särskilda insatser. Undantaget är en pojke i åk 5, som hade kompakta avkodningssvårigheter. För honom ledde träningen till att avkodningen förbättrades när han upptäckte att han kunde få hjälp med uppläsning av texter via ViTal. Han hade också stor framgång med tangentbordsträningen, vilket ledde till ökad motivation i läsning och skrivning. Hans lärare kunde konstatera i slutet av utprovningstiden att pojken blev mer harmonisk och gladare i skolan. Flickorna i samma åldersgrupp har en positivare attityd till kompensatoriska datorprogram och är mer träningsbenägna. De får i sin tur en mer avståndstagande attityd till hjälpmedel när de kommer upp i högstadiet och är då inte lika benägna att skilja sig från mängden, enligt de två fall som finns med i studien. På högstadiet har pojkarna hunnit få en mer avslappnad inställning till att ta emot hjälp, och börjar då se kompensation som en tillgång, vilket gör att de tacksamt tar emot träning med kompensatoriska program. Specialpedagogens roll tycks ha stor betydelse för de yngre pojkarnas motivation och attityd till träning i årskurs 5 6. I de fall där specialpedagogen envist hållit fast vid att eleven skall träna, och i kombination med en öppen attityd kring elevens funktionshinder, har en förändring hos eleven skett i positiv riktning. Ett exempel visar att när specialpedagogen väl förmått eleven att informera klasskompisarna om sin dyslexi, ökade hans motivation för träning med kompensatoriska datorprogram. Klasskompisarna bjöds in för att se hur han arbetade med de olika programmen, vilket gav pojken högre status i klassen. För några elever ledde pedagogens idoghet till att de började upptäcka vinsten med att använda kompensatoriska datorprogram och fick därmed en ökad motivation för att träna. Det är tveklöst så att de äldre eleverna har lättare att ta till sig hjälpmedlen än de yngre. Vinsten av att använda kompensation för de äldre eleverna blir tydligare, vilket delvis har att göra med att de i skolarbetet utsätts för faktatexter i större utsträckning än de yngre eleverna. De är också mer datorvana än de yngre och lär sig därför snabbt att använda nya program. De ställer fler frågor om programmens funktioner utifrån de svårigheter de har med läsning och skrivning. De yngre eleverna (före åk 7) behöver betydligt mer vuxenstöd och är oftast inte drivande själva. En inlärningsperiod på ett år är, enligt lärarna, inte ovanligt för de yngre eleverna. Då är det inte inlärningen av programmen som tar tid utan snarare att eleven skall lära sig att förstå vinsten med kompensation. 19

19 3.1.2 Schemaläggning Specialpedagogerna har varit noga med att schemalägga undervisningen enligt vår överenskommelse. Av loggböckerna framgår dock att gymnasieeleverna har fått mycket mindre hjälp av specialpedagogen än de yngre eleverna. Skälet tycks vara att gymnasieeleverna själva till stor del inte ansett sig hinna träna eftersom skolarbetet i övrigt tagit för mycket av deras tid i anspråk. Specialpedagogerna på gymnasienivå tycks också ha en mer vägledande funktion till eleverna jämfört med pedagogerna i de lägre skolåren. 3.2 Specialpedagogernas enkätsvar I enkäten fokuserades på hur specialpedagogerna uppfattade introduktionen av kompensatoriska hjälpmedel, egen träning av programmen, teknisk support och schemaläggning. Jag ville också veta vad de tyckte om de olika programmen och vilken effekt de hade på elevens läs- och skrivförmåga, i vilken omfattning programmen användes efter utprovningen och om lärarna förde kunskapen vidare till sina kolleger. Förändrades lärarnas syn på kompensatoriska datorprogram efter att de fått möjlighet att lära sig mer om programmen? Introduktion egen träning schemaläggning Samtliga lärare tyckte att det var viktigt att få information och genomgång av programmen. Två tredjedelar av specialpedagogerna var nöjda med den introduktion de fick från projektledningen medan 1/3del tyckte att den var för kortfattad och 2 lärare tyckte att det var för mycket information vid ett tillfälle. Ingen uppfattade informationen som överflödig. De flesta pedagogerna (13) tyckte att antal program var lagom många, och de som tyckte att det var för många hade svårt att välja bort något program. Lärarna har varit flitiga att läsa in handböcker till programmen. Många (10) tyckte att tiden för inläsning i skolan var alldeles för knapp och valde att läsa manualerna hemma. Fyra lärare tyckte att de hann lära sig programmen på arbetstid. Många av lärarna har använt handböckerna när de kört fast i programmen, medan 15 har valt att pröva sig fram eller kombinerat läsa handböcker och pröva sig fram. Lärarens datorkunskap tycks spela en stor roll i sammanhanget de som är datorvana får mycket gratis. Många lär sig också bättre när de kombinerar praktiskt arbete vid datorn med teori. Specialpedagogerna skulle schemalägga den enskilda undervisningen med eleven under utprovningstiden med tre lektionstimmar/vecka. Sexton lärare tyckte det var lagom mycket tid att avsätta, 1 tyckte att det var för ofta och 4 tyckte att det av olika skäl var svårt att schemalägga. Vissa saker kan specialpedagogerna heller inte påverka, t ex elevers sjukdom eller gemensamma aktiviteter för hela klassen. För gymnasieeleverna kunde det ibland bli avbrott på grund av att de var tvungna att jobba inför ett viktigt prov. 20

20 3.2.2 Teknisk och pedagogisk support I vissa fall fick specialpedagogerna tekniska problem redan vid installationen av programmen. Ofta rörde det sig om att datorn, där programmen installerats, var för gammal och med bristande kapacitet. I de flesta fall kunde problemen åtgärdas relativt snabbt. Många skolor har också ganska kraftiga restriktioner på datorerna, vilket ibland kunde vara orsak till att programmen inte fungerade tillfredsställande. Det kunde t ex vara att ljudet inte fungerade eller att eleverna hade svårt att komma ut på Internet. En del programleverantörer använder sig av nyckelsystem för att programmet inte ska installeras på fler datorer än man köpt licens till. Det är ett klumpigt system, som ofta försvårar installationerna. Enligt lärarnas enkätsvar är det 14 som fått hjälp av IT-ansvarig, 7 har vänt sig till SKED, medan några lärare försökte att själva eller tillsammans med eleverna komma tillrätta med tekniken. Någon tog hjälp av vaktmästaren. De flesta specialpedagogerna fick hjälp samma vecka som de bad om det, 5 stycken fick hjälp samma dag. Det var endast 2 specialpedagoger som fick vänta mer än en vecka på hjälp och en lärare löste de tekniska problemen på annat sätt. För att ta reda på hur man pedagogiskt kunde använda programmen var det 16 lärare som läste handböckerna till respektive program och 6 kontaktade SKED för att få hjälp. Dessutom prövade sig de flesta fram Inköp av kompensatoriska program och placering efter utprovningen Med undantag av att vissa program tillkom först under senare delen av studien, fick specialpedagogerna tillgång till samtliga program under utprovningstiden. Tabell 2. Program som skolorna valde att köpa till sin skola efter utprovningstiden. Program 10 Fingrar ViTal, (ny röst + engelsk ht 2005) Saida, (fr o m ht 2005) Stava Rätt C- Pen 10 Antal WordFinder Programmen ViTal och 10 Fingrar köptes till skolorna i högst utsträckning efter att man fått prova ut programmen. C-pennan var populär, men flera specialpedagoger och elever hade svårt och få den att fungera tillfredsställande, vilket kanske fick några att avstå från att köpa den. Om man tar hänsyn till att en skola redan hade programmen ViTal och 10 Fingrar var det nära nog samtliga skolor som efter utprovningen hade tillgång till dem. Några skolor hade en annan typ av tangentbordsträningsprogram och valde att ha kvar det. På en skola fanns det redan ViTal och på en annan 10 Fingrar. WordFinder är ett program som används i mest till elever på högstadiet och uppåt. En del lärare valde att arbeta med några av programmen i taget. De tyckte helt enkelt att det var för många program att lära sig och framför allt blev det svårt att få en bra struktur för eleverna. 15 skolor köpte programmen med enanvändarlicens, 1 21

21 med fleranvändarlicens och 2 med skollicens. På 4 skolor är programmen installerade i klassdatorn, 11 i specialundervisningen, 1 i datasalen medan 5 har tillgång till dem på annat sätt, t ex bärbar dator (3) både i klassrum och i specialundervisning (2) Hur gick det efter utprovningstiden? Efter den schemalagda utprovningstiden fanns inga krav från projektledningen i vilken omfattning eleverna skulle fortsätta träningen. Frågor om hur programmen används efter utprovningen, vilka program som används och vilken effekt de haft för elevens läs- och skrivutveckling var av intresse att veta. Av olika skäl, t ex stadieövergångar, skolbyte eller skolavslut, hade inte alla specialpedagogerna längre kontakt med eleverna, men för de elever som fortfarande hade kvar samma specialpedagog har det gjorts en sammanställning av resultaten. Sju elever använder de kompensatoriska programmen dagligen, 5 någon gång i veckan, 2 endast vid speciella tillfällen och 1 använder programmen sällan eller aldrig. För att få inblick i vad lärarna tyckte om de utvalda programmen har jag valt att utgå från dem och redovisa lärarnas svar. 10 Fingrar: Av de elever som använder 10 Fingrar är det 3 som alltid använder rätt fingersättning, 8 behöver påminnas och 3 gör det endast vid träning. De yngre eleverna är mer benägna att träna fingersättning än de äldre. Gymnasieeleverna anser sig inte ha den tid som krävs för att lära sig fingersättningen. När det gäller snabbheten är det en elev som bedöms skriva mycket snabbare, 11 något snabbare och hos 4 elever märks ingen skillnad. Sex elever tränar fortfarande och 7 gör det inte. Fyra lärare tycker att träningen påverkat elevens ljud- och bokstavssäkerhet medan 12 lärare inte vet om det påverkat och 1 märker ingen skillnad. Det som påverkats mest är elevernas skrivning, där 9 lärare märker en positiv utveckling. Ett skäl kan vara att träningen lärt eleverna att snabbare hitta rätt bokstäver på tangentbordet. Lärarna tycker att eleverna är mer benägna att skriva än tidigare. De flesta eleverna behöver påminnas om korrekt fingersättning och använder inte alltid korrekt fingersättning när de skriver i ordbehandlingsprogram. ViTal: Tio specialpedagoger uppger att talsyntes används vid skrivträning, 11 vid uppläsning av datortext. Ingen använder engelsk talsyntes. (Det var först under 2005 som den engelska rösten kom att ingå i programmet utan extra kostnad). Tretton lärare anser att ViTal påverkat elevens stavningsförmåga, 2 att det inte påverkat och 3 vet ej. Gemensamt är att de tycker att eleverna korrigerar sina skrifter i större utsträckning. Lärarna är något osäkrare på om ViTal påverkar avkodningen; 3 svarar ja, 2 nej och 9 vet ej. Stava Rätt 3: Åtta anser att programmet används spontant vi d skrift på dator, medan 5 tycker att det används endast vid tillsägelse. I 9 fall används stavningsprogrammet i kombination med Words stavningskontroll. Fem lärare tycker att programmet påverkat elevens stavning medan 7 inte vet och osäkerheten om 22

22 avkodningsförmågan förbättrats är stor. Det är ett program som är inriktat på stavning, så effekten av bättre avkodning kan ju knappast heller bli tydlig. Det fanns också ett intresse av att veta huruvida Stava Rätt 3 användes av eleverna i kombination med ViTal. Tre elever kombinerar alltid dessa program, 6 gör det ibland och 2 sällan eller aldrig. Saida: Programmet har endast använts av 2 elever och båda lärarna tycker att det påverkat elevens skrivning till det bättre. C-pen 10 : Fyra elever använder pennan vid benämnda matteuppgifter, dvs där det finns text i uppgiften, 7 för uppläsning av svåra ord och meningar, 2 istället för överstrykningspenna och 3 för annat, t ex läsning av no-so texter. Sex lärare anser att C-pennan bidragit till att eleven arbetar självständigare, medan 4 inte tycker det. När det gäller själva avskanningen är det endast 2 lärare som tycker att det går snabbt och blir korrekt medan 6 anser att det blir många fel. Det blir mycket redigeringsarbete efteråt. Många av specialpedagogerna har haft svårigheter att få pennan att fungera på ett tillfredsställande sätt. Pennan har skannat in fel och rättningarna av inskannad text har gjort att tidsvinsten har varit knapp eller obefintlig. För de elever som använt pennan lite slarvigt har den fungerat bättre. Det förefaller som om C-pennan kräver en lång inträningsperiod innan den fungerar tillfredsställande. Flera skolor har haft problem vid installationen av C-Pen och en del har inte lyckats att få den fungera alls Kunskap om, spridning av kompensatoriska datorprogram och samverkan med kolleger Att ha grundläggande kunskap om hur de kompensatoriska programmen fungerar är viktig visar lärarnas enkätsvar. Deras inställning till kompensatoriska datorprogram har förändrats i positiv riktning i takt med att de lärt sig använda dem. Programmen har gett dem nya möjligheter att hjälpa elever med dyslexi i skolarbetet. De flesta lärarna uppgav att de var bekanta med programmen sedan tidigare, men hade inte arbetat med dem under samma förutsättningar som de fick möjlighet till under utprovningen. Merparten av lärarna har spridit kunskapen om kompensatoriska datorprogram vidare till sina kolleger. I störst utsträckning har man förmedlat kunskap till andra specialpedagoger och till klasslärare på skolan, men man har också förmedlat till skolledningen eller till andra, såsom föräldrar, kolleger utanför egna skolan och IT-ansvariga. I 14 fall anser specialpedagogerna att kunskapen är så väl förankrad på skolan att även andra pedagoger kan använda programmen Specialpedagogernas förslag på förbättringar I enkäten ställdes en öppen fråga till lärarna där de ombads att komma med förslag på förbättringar i arbetet med kompensatoriska datorprogram utifrån de erfarenheter de skaffat sig under utprovningstiden. 23

23 Programmen bör vara installerade på flera datorer, t ex i klassrummet. Med bärbara datorer i klassrummet skulle det bli ett naturligt hjälpmedel och användas av fler. Det finns också förslag på att den här gruppen elever skulle ha egna elevdatorer, som inte skulle anslutas till skolans intranät. Man tycker vidare att det skulle ges ekonomiskt stöd till föräldrar som köper datorer till sina barn. På högstadiet är eleverna i behov av egna bärbara datorer. Lärarnas förslag tar också upp tillgång till teknisk support, vilken de anser vara mycket viktig. Om det inte fungerar med tekniken faller allt. Över huvud taget vill man ha mera av både pedagogisk och teknisk support i arbetet med datorer. Flera pedagoger tycker det är viktigt med introduktion i tidig ålder, dvs att eleverna får komma igång att arbeta med kompensatoriska hjälpmedel när de är ganska unga. 10 Fingrar bör ingå i årskurs 1 i den första läs- och skrivundervisningen. En specialpedagog tycker att inträning av kompensatoriska program med fördel kan ske med mer än ett barn åt gången. Då finns gemenskapen i klassrummet och det blir mer naturligt. Ofta finns det flera barn med läs- och skrivsvårigheter i samma grupp Lärarnas råd till kolleger som skall använda kompensatoriska hjälpmedel i undervisningen. Specialpedagogerna ombads i sina enkätsvar att ge 3 råd till kolleger som står i begrepp att börja använda kompensatoriska datorprogram i undervisningen. Det råd som flest lärare gett berör egen utbildning, teknisk support, igångsättning av arbetet med kompensatoriska hjälpmedel, schemaläggning, dokumentation, tålamod men också framförhållning. Utbildning: Sammantaget vill lärarna i studien informera kolleger om att det är viktigt att läsa handböcker, själva pröva och jobba med programmen innan de introduceras för eleven. Att få tid avsatt för egen inlärning är något som lärarna skattar högt. Man skall våga pröva och inte vara rädd för tekniken. Experter skall finnas tillgängliga för snabb support. Om inte ska man själv ta kontakt med experter, lyssna in och besöka andra som arbetar med kompensation i undervisningen. Pedagogen behöver ha ett gott mått av tålamod. Schemaläggning, inträning och dokumentation: Eleven måste ha extra tid till att arbeta med kompensatoriska hjälpmedel. Schemalägg inträningen, gärna 5 * 30 minuter/vecka i inledningsfasen. Eleven bör ha datorvana, t ex ha tagit datakörkort innan kompensatoriska program introduceras. Tidig introduktion, d v s att eleverna får komma igång att arbeta med kompensatoriska hjälpmedel när de är ganska unga. Introduktion av kompensatoriska datorprogram till eleven bör ske i lugn takt gärna med ett program i taget. Låt eleven bli säker innan nästa program påbörjas. Först när eleven lärt sig dessa är det dags att gå vidare. 24

24 Som lärare måste man ha tålamod och inte ge upp. Vara lyhörd till vad eleven säger och iaktta hur eleven arbetar med hjälpmedlet är värdefullt för att eleven ska nå framgång. Tänk på att avsätta tid för dokumentation och uppföljning. Ansvar och framförhållning: Se framåt vem på skolan är ansvarig? Om man t ex inte själv fortsätter med eleven vem ansvarar för programmen sen? Var inte ensam om genomförandet ta med klassläraren och annan personal i arbetslaget. I ansvaret ligger också att kunna en del om datorer. Programmen bör vara installerade på flera datorer i klassrummet. 3.3 Elevenkät I elevernas enkätsvar lades fokus vid hur eleverna uppfattat arbetet med kompensatoriska hjälpmedel, vad de tyckte om att medverka, tillgänglighet till datorer med kompensatoriska program i skolan och hemma. Det var också av intresse att veta om de tyckte att programmen påverkade deras läs- och skrivförmåga och på vilket sätt. Fördelningen av elever som deltog i utprovningen och som svarat på elevenkäten framgår av tabellen nedan. Tabell 3. Fördelning mellan årskurserna bland de elever som har besvarat enkäten. Som framgår av tabell 3 gick de flesta eleverna på mellanstadiet. Åk Antal Elevernas synpunkter om att medverka i studien Enkätsvaren visar att de allra flesta eleverna tyckte att det var bra eller mycket bra att få medverka i studien. Huvudparten av eleverna tyckte också att de fått tillräcklig hjälp av sin specialpedagog för att kunna använda programmen. En elev hade önskat mer hjälp och ytterligare en tyckte att han fick hjälp endast i mån av tid. Att få individuell träning var uppskattat av merparten av eleverna, en hade velat ha ännu fler tillfällen med sin specialpedagog, medan 2 elever tyckte det var för ofta. Svaren visar att specialpedagogens roll tycks ha stor betydelse i introduktionen av kompensatoriska hjälpmedel. De äldre eleverna har lättare för att bli självständiga i sitt arbete medan de yngre är mer beroende av draghjälp från läraren. En lärare berättade att det tog ett år för hennes elev innan denne förstod poängen med att arbeta kompensatoriskt och själv började ta initiativ till skrivuppgifter. Eleven gick i åk 4 vid utprovningen Tillgång till dator med kompensatoriska program i skolan Sju elever har numera alltid tillgång till dator i skolan, 2 har det vid behov och 1 ibland. Två elever tycker inte att de har tillgång till dator så ofta som de vill. Dator med kompensatoriska program finns för 2 elever i klassrummet, för 6 elever i specialundervisningen. För 1 elev i datasalen och 5 elever har tillgång 25

25 till sina kompensatoriska program på andra ställen, t ex i form av bärbar dator, på biblioteket, i studierum eller angränsande rum till klassrummet. Den som får gå till biblioteket tycker att det är utpekande och upplever platsen som störig Användning av programvara och effekt av arbetet med kompensatoriska datorprogram Åtta elever tycker att deras läsning har blivit säkrare sedan de fick tillgång till kompensatoriska datorprogram, 6 upplever att de läser snabbare och 2 märker ingen skillnad. När det gäller skrivning tycker 5 elever att de blivit säkrare och 9 anser att de gör färre stavfel. Eleverna uppger att läs- och skrivuppgifter har påverkats på så sätt att det är lättare att läsa och skriva. De tycker att det är bra att få texten uppläst med syntetiskt tal och att få hjälp med stavningen. Det går fortare att göra egna arbeten och de känner sig säkrare. Tabell 4. Program som eleverna använde i skolan under utprovningen, efter utprovningen och program eleverna fått tillgång till hemma. Användning 10 Fingrar ViTal Saida Stava Rätt 3 WordFinder C-pen Utprovningen Efteråt i skolan Efteråt hemma Tabell 4 visar att användningen av de kompensatoriska datorprogrammen avtar efter utprovningen. T ex är det ingen elev som använder C-pen i skolan längre. Ett skäl kan vara att lärarna inte tyckte att den var tillräckligt säker i användningen. Många ord skannades av felaktigt eller så kom delar av orden inte med. Siffrorna i tabell 4 bygger på de elva enkätsvaren från eleverna. Författarens kommentar Programvara elevernas svar och kommentarer De yngre eleverna tycks ha något större kontroll från ansvarig lärare i arbetet med kompensatoriska datorprogram. När det gäller tangentbordsträning är det ingen av dessa elever som alltid har rätt fingersättning, men de försöker för det mesta. Totalt sett förefaller det som om de flesta eleverna slutar träna innan de behärskar fingersättningen. Trots detta tycker merparten av eleverna att det är bra att träna fingersättning på tangentbordet. De tycker att träningen bidragit till att de blivit bättre både i läsning och i skrivning. De flesta eleverna hade endast tillgång till svensk röst i ViTal och den senaste och bästa rösten, Erik, tillkom först under hösten Att lyssna på artificiellt tal kräver en viss tillvänjning. Tre elever tycker att syntetiskt tal underlättar vid lyssnande på texter medan 6 elever uppger sig ha nytta av det ibland. Många av 26

26 eleverna tycker att vissa ord är svåra att förstå men att de vänjer sig efter en tids användning. Samtliga elever använder ViTal både som skrivstöd och för att få texter upplästa. Bland elevernas egna kommentarer till syntetiskt tal framkommer att de förstår mycket bättre när de får höra orden och meningarna. Det bästa programmet tycker någon och man använder fler ord när man skriver texter när talsyntesstöd finns Det är lätt att komma på ord som är felstavade. En elev tyckte att talsyntesrösten var sådär tröttsam att lyssna på i längden och att det var svårt att förstå alla orden. Talsyntesrösten uttalar fel. Två elever säger sig alltid använda Stava Rätt 3 när de skriver på dator, 3 elever gör det oftast, 2 sällan och 1 endast vid tillsägning. Elevens kommentarer till att använda Stava Rätt 3: Bra bättre än andra stavningsprogram. Bra eftersom datorn rättar orden. En elev har endast använt programmet 3 gånger. De flesta eleverna tycker om att arbeta med C-pen. De elever som inte längre har tillgång till den uppger att de saknar den Elevens funderingar om hur de bäst skall få hjälp i skolan med sina läs- och skrivsvårigheter Elevenkäten avslutades med en öppen fråga om de hade förslag på hur de bäst skulle få hjälp i skolan med sina läs- och skrivsvårigheter. Resultaten är sammanställda oredigerade i punktform. Lärarna skall vara mer informerade och att det finns fler hjälpmedel i skolan. Det skall finnas mer resurser i skolan ta tag i saker inte bara prata! Läsning och stavning har blivit bättre, men använder inte hjälpmedel, vill att läraren skall läsa högt för mig. Inte så många läxor samtidigt. Använda C-Pen den var jättebra. Bärbara datorer så man slipper gå ifrån och missa saker, med Internet och mina program installerade. Nöjd med den hjälp som jag fått. Mer böcker med inlästa DAISY-skivor. Fler böcker på band. 3.4 Resultatsammanfattning I resultaten ingår uppgifter från de loggböcker specialpedagogerna fört, och resultat från de enkäter som lärarna och eleverna besvarat. Resultaten visar att de yngre eleverna kräver en längre inträningsperiod än de äldre eleverna för att komma igång med kompensatoriskt arbete och framför allt behöver de mer stöd från sina specialpedagoger under inträningen. Lärarnas egen inlärning av kompensatoriska program kräver mer tid än vad de egentligen 27