Kvartalsrapport nr Energi och hållbar utveckling

Transkript

1 Kvartalsrapport nr Energi och hållbar utveckling Omvärldsrapport på uppdrag av Näringsdepartementet Dnr: 2013/125

2 Förord Tillväxtanalys fick i januari 2011 ett stående uppdrag från Näringsdepartementet att kvartalsvis leverera korta omvärldsrapporter där händelser, trender och utvecklingsmönster på och i strategiska marknader och länder lyfts fram i översiktlig form inom följande områden: Energi och hållbar utveckling Infrastruktur och transporter Innovation och näringslivsutveckling IKT Livsvetenskaper och sjuk/hälsovård Forsknings- innovations- och utbildningspolitik Underlaget är framtaget av Tillväxtanalys kontor i USA, Kina, Indien, Japan, Brasilien, och Stockholm. Varje område finns som egen rapport, och sen finns det även en sammansatt rapport sorterad geografiskt. Båda varianterna finns att ladda ner på Tveka inte att kontakta oss om ni har eventuella frågor eller önskar ytterligare information kring någon specifik artikel. Stockholm Enrico Deiaco, Avdelningschef Innovation och globala mötesplatser Innehåll energi och hållbar utveckling Hänt i världen USA starkt år för förnybart och gas...4 En Sweet Spot för naturgasexport? Kina... 6 Kina planerar 2013 för 16 procentig ökning av installerad kapacitet av kärnkraft och förnybar energi...6 Kinas kolgruveindustri: omstrukturering, ambition att bli grönare och möjligt svenskt samarbetsområde Indien... 8 Fortsatta försök att uppnå energisäkerhet...8 Förutsättningar och villkor för gruvbrytning Japan Energipolitiken i limbo Japan satsar på vindkraft Sydkorea Sydkoreas ambitioner inom hållbar energi matchas inte av handling Sydkorea intensifierar planeringen av utsläppsrättshandel inför Brasilien Fortsatta blackouts Problem i olja- och gas-sektorn Särskilda utmaningar i en expanderande gruvsektor Tyskland Solenergisystem i Tyskland mycket billigare än i USA Schweiz Ny nationell energistrategi Storbritannien miljoner pund till energieffektiviseringsprogram... 23

3 ENERGI OCH HÅLLBAR UTVECKLING - HÄNT I VÄRLDEN Hänt i världen Ansvarig för hänt i världen är Martin Flack vid Tillväxtanalys i Stockholm. Tveka inte att kontakta oss om ni har eventuella frågor eller önskar ytterligare information kring någon specifik artikel. I detta avsnitt sammanfattas några observationer från det gångna kvartalet, med fokus på utmaningar och möjligheter med stöd för förnybar energi samt gruv- och mineralpolitik. Politiskt finlir både hjälper och stjälper den förnybara energin I USA har osäkerheten om president Obamas inställning till, och politiska svängrum kring, energipolitiken den senaste tiden varit en omdebatterad fråga. Stödsystemet för vindkraft förnyades i sista stund inför 2013, vilket gjorde att många investeringar klämdes in på rätt sida årsskiftet. Vind förväntas nu gå igenom ytterligare en boom-and-bust-cycle, med 2012 som ett rekordår med 13,2 GWh installerad effekt men kraftigt sjunkande investeringar innevarande år. Även i Japan revideras nu stödsystemen för installation av förnybar energi. I första hand är det den nyligen införda inmatningstariffen som ses över mot bakgrund av fallande teknikkostnader och även en delvis förändrad inställning från den nytillträdda regeringen under premiärminister Abe. Revideringen av ersättningsnivån kan förutspås påverka investeringstakten och skapa viss osäkerhet inom industrin gällande marknadens utveckling framöver. Denna typ av politikrisk är en välkänd utmaning med att införa stödsystem för teknikutveckling i allmänhet och energiteknik i synnerhet. I Tillväxtanalys rapport Privat riskkapital och Cleantech 1 beskrivs till exempel hur riskkapitalister bedömer cleantechinvesteringar som särskilt riskfyllda eftersom utvecklingen är så beroende av politiska beslut och regleringar. Många utvärderingar av dessa stödsystem visar också att det går att påverka utbyggnadstakten av förnybar energi men att det finns uppenbara risker för ineffektiviteter och oönskade bieffekter. I Tillväxtanalys kommande rapport Tillväxtfakta 2013: På grön kvist effektiv politik för hållbar tillväxt diskuteras detta mer ingående både utifrån Svenska och internationella erfarenheter. I Tyskland synes dock politiska interventioner skapa just de gynnsamma förutsättningar som krävs för att skapa bärkraft för en utbyggnad av förnybar energiproduktion. Systemet med inmatningstariffer (EEG) har lett till att andelen förnybar elenergi ökat från 1,5 till 102 TWh mellan 1990 och 2011 och andelen förnybar energi, främst sol, idag uppgår till över 12 procent. Mot bakgrund av detta beskrivs ofta det tyska exemplet som en stor framgång. Kostnadssidan av EEG är dock ett växande problem och många kritiker menar att det tyska systemet i dess nuvarande form inte är hållbart. Den 14 februari 2013 annonserade finansminister Philipp Rösler och miljöminister Peter Altmaier ett gemensamt förslag för minska dess effekt på slutkonsumenternas elpris. Trots detta konstateras i en ny studie från Lawrence Berkeley National Laboratory konstateras att priset på solenergi är ungefär hälften i Tyskland jämfört med USA (cirka 15 respektive 28 kronor/watt). En närmare analys av kostnaderna visar att prisskillnaderna till stor del utgörs av vad studien kallar för mjuka kostnader, som inte har med hårdvaran 1 -forutsattningar-och-hinder-utifran-investerarnas-perspektiv.html 1

4 ENERGI OCH HÅLLBAR UTVECKLING - HÄNT I VÄRLDEN att göra. En del av skillnaderna i mjuka kostnader kan förklaras med att Tyskland har en mognare marknad, där företagen och installatörerna helt enkelt är effektivare än i USA. En relativt stor kvarstående del beror på faktorer som i hög grad påverkas av policy och reglering. En aspekt som dock inte tas upp i studien är var kostnaderna för denna politik hamnar, eller hur stora de är. Viktigt att påpeka här, vilket också gjordes i föregående kvartalsrapport, är att investeringarna i förnybar energi fortsätter att växa kraftigt. Kina planerar till exempel att bygga ut produktionskapaciteten från vind och sol med 30 MW bara under 2013 och i Japan har Abes kabinett öronmärkt 1,7 miljarder kronor (25.3 miljarder yen) i statens energibudget för 2013, för uppbyggandet av kraftnät och studier av högeffektiv långdistanstransport av el i syfte att förbättra förutsättningarna för utbyggnad av främst vindkraft. Mönstret går igen i samtliga länder förnybar energi blir en allt viktigare del av energipolitiken. Gruv- och mineralfrågor i fokus I Sverige lanserades nyligen den nya mineralstrategin och därför fokuserar denna kvartalsrapport lite extra på dessa frågor, vilka utan överdrift kan sägas tillhöra de allra mest prioriterade i flera av de länder Tillväxtanalys bevakar. I Kina är till exempel industrin för kolbrytning just nu under omvandling, pådrivet dels av statliga initiativ och av den avtagande kraften i efterfrågan som är resultatet av inbromsningen i ekonomin generellt. Från statligt håll vill man se en konsolidering mot större produktionsenheter och det ska ske genom att man gradvis höjer lägsta tillåtna produktionsvolym, vilket uppmuntrar till sammanslagningar till större produktionsenheter. Detta meddelade Kinas främsta energiorgan, National Energy Administration, i februari. Även miljöfrågor kopplade till gruvbrytningen är en aktuell fråga, där det senaste inlägget i debatten kom från landets näst största kolproducent, Shandong Energy Group. Ordföranden för företaget, Bu Changshen, pekar på flera aspekter som behöver förbättras. Förstörelse av stora landarealer i samband med gruvdrift var en aspekt som han lyfte fram. Energislöseriet inom den kinesiska kolgruveindustrin, liksom vid kraftverken, är en annan. I Indien pågår för närvarande en grundlig översyn av mineralpolitiken (i vilken kolgruvorna normalt inte inkluderas i Indien). År 2008 lanserades en ny nationell mineralpolicy (som inte omfattar utvinning av kol) och som bland annat berör aspekter som hur den indiska gruvnäringen ska kunna moderniseras i form av kunnande och teknologiska hjälpmedel, behovet av att attrahera utländsk kompetens och kapital, liksom vikten att säkerställa att gruvnäringen också tar hänsyn till lokalbefolkningen och den omgivande miljön i samband med gruvbrytning. Det är mot bakgrund av detta dokument centralregeringen tagit initiativ till att reformera Mines and Minerals (Development and Regulation) Act, Några av de förändringar som föreslås i den nya lagen, och som centralregeringen har godkänt och som nu är för det indiska parlamentet att ta ställning till, är följande (läs mer på sidan 9): En nationell myndighet med ansvar för gruvbrytningsfrågor ska etableras (National Mining Regulatory Authority) och delstaterna ska också ha möjlighet att etablera liknande myndigheter för översyn av brytningen av s.k. minor minerals. Lagen föreslår också införandet av en miljöskatt, s.k. cess, på central och delstatlig nivå, samt etableringen av en särskild mineralfond både på nationell och på delstatlig nivå för kapacitetsutveckling. Vidare förslås att gruvbolag (ej kolgruveföretag) avsätter en viss summa varje år i form av royalties till en s.k. mineralstiftelse på distriktsnivå. Kolgruveföretag 2

5 ENERGI OCH HÅLLBAR UTVECKLING - HÄNT I VÄRLDEN föreslås bli skyldiga att avsätta 26 procent av sin nettovinst till denna typ av stiftelse. De pengar som på det här sättet genereras ska gå till lokala infrastrukturprojekt, samt användas för att kompensera de människor vars försörjningsförmåga blivit påverkad av den gruvbrytning som äger rum på marken som de tidigare brukade. I den nya femårsplanen ( ) nämns att implementeringen av ovanstående lagförslag ses som mycket angeläget för att kunna utveckla Indiens gruvindustri. I Brasilien är gruv- och mineralfrågor högt prioriterade. Mineralproduktionen, som utgör närmare 4,2 % av landets BNP och runt 20 % av den brasilianska exporten, står idag för runt 8 % av alla arbetstillfällen inom industrisektorn. I vissa regioner är gruvindustrin den alltigenom dominerande ekonomiska aktiviteten. Den brasilianska gruvsektorn har också expanderat kraftigt under senare år, inte minst på grund av den ökade konsumtionen i Kina och andra tillväxtekonomier. Ett aktuellt exempel är det tidigare statliga brasilianska gruvbolaget, Vale, som nyligen inledde det största pågående gruvprojektet i värden just nu, vilket omfattar investeringar på drygt 51 miljarder SEK (BRL 15,5 miljarder) fram till 2017 runt vad som redan idag är världens största järngruva, Carajás. Genom en stegvis utbyggnad av järnvägar, kring vilket Vale förmodligen har den främsta kompentensen i Brasilien, samt ytterligare investeringar i ett flertal hamnar längs kusten, räknar man med att kunna öka produktionen av malm med närmare 80 %, från 130 miljoner till 230 miljoner ton, under angivna perioden. I detta ingår då även öppningen av ett par nya gruvor. Den stora utmaningen i sammanhanget är givetvis hållbarhetsfrågorna och gruvbolagen själva börjar bli alltmer medvetna om behovet av ett mer holistiskt perspektiv på sin egen verksamhet. Som ett resultat av detta är de också alltmer involverade i frågor kring stadsplanering, skapandet av lokala integrerade ekonomier, kapacitering och miljöskydd. Detta betyder inte att situationen är på något sätt ideal. Tvärtom, kommer det med jämna mellanrum rapporter om olika missförhållanden i gruvhanteringen. Det viktiga är istället att debatten hållbar gruvdrift nu tycks ha fått verkligt fotfäste. Den brasilianska regeringen förbereder också för närvarande ett nytt regleringspaket för gruvsektorn. Det exakta innehållet i förslaget, vars politiska tyngd speglas av det faktum att det förbereds av presidentens kansli (Casa Civil), är i skrivandes stund inte klart. Mycket tyder dock på att det kommer att innehålla förslag på nya regler för budgivning och tillståndsprocesser. Vidare finns förväntningar på en särskild reglerande myndighet för gruvsektorn samt ny tilldelningar av royalties. Bakom detta ligger också den uttalade ambitionen att ytterligare stimulera innovation i inom gruvindustrin. 3

6 ENERGI OCH HÅLLBAR UTVECKLING - USA 1 USA Bidragen är skrivna av Rolf Höijer, Sofie Björling och Ola Göransson, Tillväxtanalys Washington D.C starkt år för förnybart och gas Den politiska debatten på energiområdet har under det första kvartalet (utöver de allomstädes närvarande statsfinansiella kopplingarna, med först the Fiscal Cliff och nu Sequestration och budgetförhandlingar för resten av året som huvudnummer), till stora delar kretsat kring president Obamas energi- och miljöagenda för den andra mandatperioden; om och hur fokus på förnybart kommer att uppehållas, om klimatfrågan kan få nytt liv samt hur den pågående revolutionen för skiffergas och annan okonventionell fossil energi ska hanteras. Det var länge oklart om skatterabatten för vindkraft skulle bli kvar efter årsskiftet. I och med uppgörelsen som nåddes i början av januari blev nu stödet kvar under 2013, men den osäkerhet som länge rådde bidrog till att tidigarelägga och driva på planerade investeringar för att hamna på rätt sida årsskiftet. Vind förväntas nu gå igenom ytterligare en boom-andbust-cycle, med 2012 som ett rekordår med 13,2 GWh installerad effekt men kraftigt sjunkande investeringar innevarande år. Även solenergi ökade kraftigt under 2012, inte minst på grund av snabbt sjunkande priser kostnaden per kwh i stora anläggningar har mer än halverats på tre år. 2 Samtidigt fortsätter den starka för att inte säga dramatiska utvecklingen inom okonventionell gas- och oljeutvinning. Skiffergas har på mindre än tio år gått från att vara en marginell företeelse till att stå för ungefär en tredjedel av all gasproduktion i USA. Debatten om hur miljöaspekterna av gasutvinning och förbränning ska hanteras och vägas in är livlig. Som det uttrycktes av Fred Krupp, ordförande i miljöorganisationen Environmental Defence Council, vid ett seminarium nyligen: Det finns påtagliga miljörisker förknippade med gasutvinningen and the jury is still out (om huruvida fördelarna med gas överväger nackdelarna). Annars fokuserar diskussionen mest på hur utvecklingen på gasmarknaden långsiktigt kan säkras (och kanske drömmen om energioberoende uppnås), om och i så fall hur gasutvinningen bör regleras på federal nivå och inte bara på delstatsnivå (ett mer stringent regelverk verkar påkallat) samt villkoren för gas- och oljeexploatering på federalt kontrollerad mark, där en stor andel av fyndigheterna finns. Även tendensen att gas ersätter kol i kraftverken (och sänker de redovisade utsläppen av växthusgaser), drivet av låga gaspriser och striktare utsläppsregler, ser ut att fortsätta. Nätoperatören PJM som hanterar elsystemet för 60 miljoner elkunder i östra USA tog emot ansökningar om att stänga kolkraftverk motsvarande megawatt under 2012 och ytterligare 1700 megawatt bara under januari I sitt årliga State of the Union tal lyfte Obama fram både klimathotet, satsningar på att säkra tillgång till energi ( all of the above alla inhemska energislag inklusive förnybart och gas) och energieffektivisering som prioriterade områden. Det fortsatt låsta läget i kongressen innebär dock att de viktigaste åtgärderna troligen kommer att genomföras inom befintlig lagstiftning om det inte uppstår politiska öppningar kring delområden

7 ENERGI OCH HÅLLBAR UTVECKLING - USA En Sweet Spot för naturgasexport? Den kraftigt ökade inhemska gasproduktionen och låga priser kombinerat med stora prisdifferentialer till marknaderna i Europa och andra regioner har medfört ett ökande intresse för export av naturgas. Till saken hör också att det för inte alls länge sedan gjordes omfattande investeringar i anläggningar för gasimport projekt som realiserades när USA fortfarande såg framför sig ett stort och växande behov att importera gas, en situation som alltså vänts på huvudet på mindre än tio år. Det innebär att det idag finns nio stora anläggningar för import av LNG som inte används och skulle kunna konverteras för export (om än till avsevärda kostnader, uppemot åtta miljarder dollar per anläggning, framför allt för att lägga till funktion för nerkylning/omvandling till flytande form). Tillståndsprocessen för export av naturgas hanteras av Department of Energy, som gjorde en genomgång av läget inför EU-kretsens energiattachéer i februari. För export till länder med frihandelsavtal med USA gäller att tillstånd regelmässigt ska ges, medan det för andra länder ges tillstånd om inte exporten strider mot det allmänna intresset, med utvärderingskriterier som gäller inhemskt gasbehov, energisäkerhet, effekter på ekonomi och jobbskapande, miljöaspekter, internationella relationer och annat. Åtminstone på papperet är det en administrativ process, men den samlade slutliga bedömningen torde vara höggradigt politisk. Av frihandelsländerna är det bara i dagsläget Sydkorea som importerar gas från USA. DOE har tagit emot sjutton ansökningar om exporttillstånd till icke-frihandelsländer från energibolag och ägare av gasterminaler, men hittills har bara ett tillstånd meddelats. Åtminstone sex-sju ansökningar bedöms reellt intresserade av att göra de investeringar som krävs för export. DOE har lagt ut uppdrag om genomförande av två omfattande konsekvensanalyser av ansökningarna för att kunna göra en sammanvägd bedömning av det allmänna intresset, och avvaktar med beslut i tillståndsfrågan tills samtliga beslutsunderlag finns på bordet och har remissbehandlats. En springande fråga i sammanhanget gäller vilka om några effekter en eventuell export skulle få på de inhemska gaspriserna, att väga mot andra ekonomiska fördelar och jobb. En aspekt är också att de nuvarande låga gaspriserna på ca 3,5$/MMBTu enligt många bedömare ändå inte är hållbara, och att priserna behöver stiga för att medge långsiktigt ökande gasprospektering och produktion. I avvaktan på beslut från Obamaadministrationen är åsikter, diskussion och lobbying i båda riktningarna legio. Flera aktörer gör också bedömningen att gasexport trots allt bara skulle få en liten inverkan på prisbildningen 4. En kompromiss kan kanske handla om att ge tillstånd till bara ett antal av ansökningarna för att optimera intäktsströmmar och jobb mot risken för prisökningar och politiska bakslag; att hitta the Sweet Spot for Gas, som senator Ron Wyden (demokrat, Oregon) uttryckte det på ett seminarium i Washington i februari. Beslut från DOE väntas senare under Se t.ex

8 ENERGI OCH HÅLLBAR UTVECKLING - KINA 2 Kina Bidragen är skrivna av Christer Ljungvall och Ulf Andreasson, Tillväxtanalys Peking. Kina planerar 2013 för 16 procentig ökning av installerad kapacitet av kärnkraft och förnybar energi Kina planerar att öka installerad kapacitet för kärn-, vind- och vattenkraft samt solenergi med 16 procent under Totalt innebär detta en utbyggnad med ytterligare 52 GW installerad kapacitet. Den största delen av utbyggnaden, 21 GW, ska ske inom vattenkraft. Nästan lika mycket, 19 GW, inom vindkraft. Kapaciteten från installation av solceller ska under året öka med 10 GW; eftersom möjligheterna till export minskat satsar man nu mer på den inhemska marknaden. Kärnkraften svarar för återstående ca 2 GW. Studerar man den procentuella förändringen blir dock bilden en annan beroende på tidigare installerad kapacitet. Då står den planerade utvecklingen inom solenergi i särklass. Satsningen för 2013 kommer innebära en 300-procentig ökning av den hittillsvarande kapaciteten. Som nämnts hör detta delvis samman med att man nu skiftar fokus på landets stora solpanelsindustri som hittills haft en utländsk avsättning som målsättning. Nu är det den inhemska marknaden som är den primära avsättningen. Ökningen av vindkraftens kapacitet motsvarar nästan 30 procent, kärnkraft 25 procent, medan vattenkraft som hittills haft mest installerad kapacitet kommer öka med i dessa sammanhang mer modesta 8 procent. Trots dessa satsningar kommer det inte påverka mer än marginellt beroendet till kolkraft som 2012 svarade för nästan 80 procent av elkraftsproduktionen. Detta beror på att energiefterfrågan fortsätter att växa i Kina, vilket satsningarna på alternativen till kol inte kan svara mot. Även kolkraftverk fortsätter således att byggas i Kina. Man har dock från regeringen satt ett nationellt mål på total energikonsumtion 2015 på fyra miljarder tce. Det innebär att den årliga ökningen av efterfrågan på 6,6 procent för åren nu måste minska till 4,3 procent. Till stor del ska minskningen bäras av de fossila energibärarna, men även satsningar på förbättrad energieffektivitet står högt på agendan. Några av de metoder man kommer använda sig för att åstadkomma detta är utbyggnad av smart grid, särskild satsning på förbättrad energieffektivitet inom den kinesiska industrin, avregleringar av energipriser (som hittills satts av regeringen), införande av koldioxidskatt samt möjligen nationell implementering av det handelssystem för koldioxidutsläpp som 2011 beslutades om på försök på i sju kinesiska städer. Kinas kolgruveindustri: omstrukturering, ambition att bli grönare och möjligt svenskt samarbetsområde Den kinesiska regeringen vill se en fortsatt omstrukturering av landets kolgruveindustri. Det ska ske genom att man gradvis höjer lägsta tillåtna produktionsvolym, vilket uppmuntrar till sammanslagningar till större produktionsenheter. Detta meddelade Kinas främsta energiorgan, National Energy Administration, i februari. Kommunikén om fortsatt omstrukturering av kolsektorn ska ses i ljuset av att den kinesiska kolindustrin har sett minskad tillväxt och sjunkande priser till följd av inbromsning i ekonomin. Enligt siffror nyligen från China National Coal Association steg förvisso output från kolgruveindustrin med fyra procent år Samtidigt var ökningstakten nästan fem procentenheter lägre än för

9 ENERGI OCH HÅLLBAR UTVECKLING - KINA Trots den relativa nedgången samt stora kinesiska satsningar under senare år på kärnkraft och förnybar energi fortsätter landet att vara kraftigt beroende av det billiga men nedsmutsande kolet. Av landets totala energikonsumtion år 2011 svarade kol för över 68 procent (av elkraften nästan 80 procent). Enligt nyligen publicerade siffror från IEA 5 har nu den totala kinesiska kolproduktionen på årsbasis stigit till nästan samma nivå som den övriga världens samlade produktion hälften av all världens kol bryts alltså i Kina. Enligt kinesiska analytiker kommer kol även 2030 svara för mer än hälften av den kinesiska energikonsumtionen. För överskådlig framtid kommer kol således spela en betydande roll för Kinas energiförsörjning. Det är därför inte att förvåna att det förs en intensiv diskussion hur man bättre ska kunna komma till rätta med de allvarliga miljökonsekvenser som den kinesiska kolbrytningen och -användningen medför. Det senaste inlägget i denna debatt kom från landets näst största kolproducent, Shandong Energy Group. Ordföranden för företaget, Bu Changshen, pekar på flera aspekter som behöver förbättras. Förstörelse av stora landarealer i samband med gruvdrift var en aspekt som han lyfte fram. Energislöseriet inom den kinesiska kolgruveindustrin, liksom vid kraftverken, är en annan. Han pekar också själv på några av svaren, bland annat ökad användning av högspänningsöverföring för att slippa långa transporter, så kallad IGCC-metod vid förbränning och att använda olika typer av fyllnadsmaterial (flodsediment o.d.) för att minska de skador i landskapet som uppstår vid brytningen m.m. De lösningar som pekas ut finns redan i Kina men används hittills bara i begränsad omfattning. Bu menar att regeringen måste öka det ekonomiska stödet för att dessa lösningar i högre utsträckning ska kunna integreras i den framtida kolgruveindustrin. Svenska ambassaden i Peking och Business Sweden har för avsikt att under 2013 göra en särskild utredning om gruvmarknaden i Kina. Utredningen ska ge vägledning om vilka områden och på vilket sätt Sverige ska fördjupa sitt samarbete med Kina för att skapa förutsättningar för svensk gruvindustri att växa. I sin verksamhetsplan för 2013 har ambassaden också satt upp som målsättning att sjösätta ett bilateralt samförståndsavtal (MoU) med Ministry of Land and Resources. 5 Inernational Energy Agency 7

10 ENERGI OCH HÅLLBAR UTVECKLING - INDIEN 3 Indien Bidragen är skrivna av Andreas Muranyi Scheutz och Peter Wennerholm, Tillväxtanalys New Delhi. Fortsatta försök att uppnå energisäkerhet Indiens ständigt växande energibehov (och närmast akuta energiunderskott) förblir en avgörande fråga för landets politiska ledning och industri. I den nyligen antagna femårsplanen ( ) slås fast att Indien kommer att tvingas att utnyttja både den inhemska kärnkraften, kolkraften och energi från förnyelsebara energislag (vatten-, vindoch solkraft) för att klara sina energibehov, och samtidigt bedriva storskalig energiimport från utlandet. 6 Indien strävar efter en ekonomisk tillväxt som samtidigt är socialt inkluderande och miljömässigt hållbar. Ambitionen är att generera energi motsvarande 30 GW från förnyelsebara energikällor till år Idag uppges produktionsnivån vara 26 GW. 7 Utvinningen av solenergi anses särskilt viktig mot bakgrund målsättningen att nå en inkluderande och miljömässigt hållbar tillväxt. Dels är solenergin miljövänlig, dels anses den ha potential att bidra till utvecklingen på landsbyggden. För att främja utvecklingen av solenergisektorn införde regeringen, vilket tidigare rapporterats, den s.k. Jawaharlal Nehru National Solar Mission med ambitionen att solenergi motsvarande MW ska genereras till år Den första fasen av detta projekt ska vara klar i mars i år (Tillväxtanalys kommer inom kort publicera en längre analys av National Solar Mission). I den nya femårsplanen ( ) nämns även vikten av att utveckla en inhemsk industri för tillverkning av solenergikomponenter med en successiv infasning mot mer och mer inhemskt producerade delar. För att åstadkomma detta nämns t.ex. att Indien bör införa tullar för att kompensera för vad som beskrivs som utländska företags exportsubventioner. När det gäller frågan om vindkraft kan det noteras att det i den nya femårsplanen hävdas att det endast finns potential för vindkraft i vissa delar av Indien, nämligen i delstaterna Karnataka, Tamil Nadu, Andhra Pradesh, Maharashtra och Gujarat. Vidare föreslås en s.k. National Wind Energy Mission (baserad på ovan nämnda National Solar Mission). Syftet är att på ett effektivt sätt koordinera utbyggnaden av vindkraft mellan myndigheter på nationell och delstatlig nivå. Ett annat syfte med NWEM är att uppmuntra industrin att investera i inhemska vindkraftprodukter som t.ex. turbiner liksom investeringar i forskning och utveckling (t.ex. olika alternativ för energilagring). Den nya statsbudgeten innehöll även incitament för vindkraftsgenerering. Potentialen för vattenkraft anses vara 149 GW och i dagsläget uppgår de färdigställda och påbörjade vattenkraftprojekten till 32 procent av den fulla potentialen, enligt den nya femårsplanen. I femårsplanen noteras även att huvuddelen av den outnyttjade potentialen finns i de nordöstra regionerna av landet och i de indiska delarna av Himalaya. Dock oroas Indiens regering över Kinas planer på ett antal infrastrukturprojekt (dammbyggen) på Brahmaputrafloden, vilket skulle innebära avledning av flodvatten på den kinesiska sidan. Med minskade vattenflöden till Indien, som ligger nedströms, skulle vattenkraftpotentialen allvarligt hotas. I delstaten Arunachal Pradesh som gränsar till Kina väntar hela 88 vattenkraftsprojekt på att påbörjas, trots att delstatsregeringen fattat beslut om projektens 6 Government of India, Planning Commission, 12th Five Year Plan, Volume 2, p. 130, tillgänglig på:

11 ENERGI OCH HÅLLBAR UTVECKLING - INDIEN genomförande. Byggförseningar av den här typen riskerar att försvåra Indiens strategi att hävda att vattenresurserna redan tagits i bruk av Indien ( prior-use ) vilket enligt internationell rätt (anser Indien), skulle tvinga Kina att ta hänsyn till Indiens användning av vattenresurserna innan de egna projekten påbörjas. Indien försöker nu påskynda processerna för miljööversyn och tillståndsgivning så att uppförandet av dessa kraftverk kan påbörjas så fort som möjligt. 8 I det här sammanhanget är det även värt att notera utslaget från International Court of Arbitration i Haag i februari gällande Indiens planer på att bygga ett vattenkraftverk vid Kishangangafloden i Kashmir, något som Pakistan motsatt sig eftersom landet anser att det strider mot det vattendelningsavtal som slöts 1960 (Indus Waters Treaty). Domstolen i Haag har i ett preliminärt utlåtande gått på Indiens linje, dvs att kraftverket kan uppföras utan att det strider mot vattendelningsavtalet. Dock anger domstolen vissa villkor i sitt beslut och ett slutgiltigt utlåtande från domstolen återstår dock. 9 Båda dessa exempel visar dels vilken vikt som tillmäts utbyggnaden av vattenkraft, dels att vattenresursfrågor får större och större betydelse i regionen och riskerar att leda till politiska konflikter, både mellan Indien och Kina och mellan Indien och Pakistan. I föregående kvartalsrapport nämndes kärnkraftsbygget i Kudankulam i delstaten Tamil Nadu. Uppförandet av kärnkraftverkets två första reaktorer har slutförts men de har ännu inte tagits i bruk. Centralregeringen har i en skriftlig kommentar till parlamentet uttryckt förhoppningen att den ena reaktorn ska kunna tas i bruk i april, och den andra i oktober i år. 10 Trots investeringarna i kärnkraft och i förnyelsebara energislag intar kolkraften en särställning när det gäller att tillgodose energibehoven. Detta innebär både stora påfrestningar på miljön och landets ekonomi. Trots kolgruvebrytning i stor skala importerades mer än 100 miljoner ton under 2012 och år väntas importen uppgå till 185 miljoner ton. I samband med offentliggörandet av statsbudgeten för (28 februari) framkom även att centralregeringen, som vill se ett minskat importberoende, är i färd med att ta fram en handlingsplan för ökad inhemsk utvinning genom samarbeten mellan den offentliga och privata sektorn (PPP). Samtidigt är det värt att notera att det statliga bolaget Coal India Ltd (CIL) som är världens största kolproducent, och som svarar för 80 procent av den inhemska kolproduktionen, är i färd med att förvärva ytterligare kolgruvor utomlands (sedan tidigare har företaget gruvor i Mozambique). 11 Förutsättningar och villkor för gruvbrytning Enligt den indiska konstitutionen delas ansvaret för hanteringen av landets mineralresurser mellan den federala regeringen och delstaterna. Regelverket för gruvbrytning och utvinning av mineraler utgörs huvudsakligen av Mines and Minerals (Development and Regulation) Act (MMDRA), som upprättades 1957 men som nu under ändring. 12 Geological Survey of India (GSI), som lyder under Ministry of Mines, är den myndighet som har huvudansvaret för den geologiska kartläggningen av mineralresurser på land i Indien. Detaljerad kartläggning av mineraler på land görs även av Mineral Exploration 8 Tuesday.html Ett förslag till ny lag godkändes 2011 av Centralregeringen, men lagen måste även godkännas av parlamentet vilket ännu inte skett. Utöver MMDRA gäller av Centralregeringen fastslagna regler för rekognosering och förstudier, prospektering och leasing av gruvor (Mineral Concession Rules (MCR) 1960). Dessa regler (Rules) gäller dock inte atomic minerals (uran och thorium) och s.k. minor minerals. 9

12 ENERGI OCH HÅLLBAR UTVECKLING - INDIEN Corporation (ett statligt företag som lyder under Ministry of Mines) och olika myndigheter och statliga organisationer på central och delstatlig nivå (t.ex. delstaternas Directorate of Mining and Geology). Indian Bureau of Mines och delstaterna (Directorates of State) ansvarar för att regelverken för gruvbrytning efterlevs. Utforskningen och exploateringen av eventuella mineraler till havs administreras av Ministry of Earth Sciences och dess underlydande myndigheter. 13 I jämförelse med länder som t.ex. USA, Kanada, Australien, Chile, Brasilien och Kina är den indiska gruvnäringen kraftigt underutvecklad. Dess bidrag till BNP har varit begränsat till ca.1,2 procent de senaste 10 åren (i Chile är andelen 6 procent). Investeringarna som syftar till att utforska potentiella fyndigheter (exploration spend per square kilometer) är också mycket låga i jämförelse med andra gruvnationer. Gruvnäringen hämmas dessutom av bristande infrastruktur (vägar, järnvägar, hamnar), bristande kompetens hos arbetskraften, avsaknad av avancerad teknologi, avsaknad av kapital, samt långsam tillståndsgivning (det kan ta 5-8 år innan nödvändiga tillstånd att bedriva gruvbrytning utfärdas). I och med att den globala efterfrågan på mineraler hela tiden ökar, är det av största vikt för Indien att modernisera gruvsektorn. 14 År 2008 lanserades en ny nationell mineralpolicy (som dock inte omfattar utvinning av kol) och som bland annat berör aspekter som hur den indiska gruvnäringen ska kunna moderniseras i form av kunnande och teknologiska hjälpmedel, behovet av att attrahera utländsk kompetens och kapital, liksom vikten att säkerställa att gruvnäringen också tar hänsyn till lokalbefolkningen och den omgivande miljön i samband med gruvbrytning. Idag innebär gruvbrytningen stora utmaningar, t.ex. i form belastningar på miljön (luftföroreningar, skogsavverkning, vatten- och markföroreningar) och pga. behoven att hitta alternativa försörjningsmöjligheter för de människor (ofta urinvånare) vars land tas i anspråk vid gruvbrytning. I policyn anges också att befintlig lagstiftning ska ses över i syfte att främja dessa och andra ambitioner som tas upp i policyn. 15 Det är alltså mot bakgrund av den nationella mineralpolicyn 2008 som centralregeringen tog initiativ till att reformera Mines and Minerals (Development and Regulation) Act, De förändringar som föreslås i den nya lagen, och som centralregeringen har godkänt och som nu är för det indiska parlamentet att ta ställning till, är i korthet följande: Det ska bli lättare för delstaterna att auktionera ut licenser för gruvdrift och delstatsregeringarna ska också själva få ange det minimibelopp från vilket en budgivning ska utgå. En nationell myndighet med ansvar för gruvbrytningsfrågor ska etableras (National Mining Regulatory Authority) och delstaterna ska också ha möjlighet att etablera liknande myndigheter för översyn av brytningen av s.k. minor minerals 16. Lagen föreslår också införandet av en miljöskatt, s.k. cess, på central och delstatlig nivå, samt etableringen av en särskild mineralfond både på nationell och delstatlig nivå för kapacitetsutveckling. Vidare förslås att gruvbolag (ej kolgruveföretag) avsätter en viss 13 p _-_FINAL.pdf 15 I den nationella mineralpolicyn slås fast att utforskningen av potentiella resurser av låggradig hematit, magnetit, basmetaller (koppar, bly, zink), ädelmetaller (guld, silver, platinum), diamanter och höggradig ilmenit ska påskyndas 16 Regelverket för dessa minor minerals utformas av delstatsregeringarna. Det ska också noteras att MMDRA inte gäller vid utvinning av olja och naturgas. Ytterligare regelverk som har relevans för gruvbrytningen i Indien är Mineral Conservation and Development Rules (MCDR) från Dessa regler gäller dock inte kol, atomic minerals och minor minerals. Minor minerals definieras som building stones, gravel, ordinary clay, ordinary sand other than sand used for prescribed purposes, and any other mineral which the Central Governmentmay, by notification in the Official Gazette, declare to be a minor mineral 10

13 ENERGI OCH HÅLLBAR UTVECKLING - INDIEN summa varje år i form av royalties till en s.k. mineralstiftelse på distriktsnivå. Kolgruveföretag föreslås bli skyldiga att avsätta 26 procent av sin nettovinst till denna typ av stiftelse. De pengar som på det här sättet genereras ska gå till lokala infrastrukturprojekt, samt användas för att kompensera de människor vars försörjningsförmåga blivit påverkad av den gruvbrytning som äger rum på marken som de tidigare brukade. I den nya femårsplanen ( ) nämns att implementeringen av ovanstående lagförslag ses som mycket angeläget för att kunna utveckla Indiens gruvindustri. 17 Avslutningsvis berörs i korthet centralregeringens föreslagna förändringar för kolgruvesektorn. Som nämndes tidigare strävar regeringen efter att öka den inhemska kolutvinningen för att på så vis minska importberoendet från utlandet. För att attrahera utländskt kapital och för att komma i åtnjutande av den avancerade teknologi som utländska företag många gånger besitter förbereder regeringen nu en modell som ska möjliggöra samarbete mellan det statliga bolaget Coal India och privata aktörer. Exakt hur denna samarbetsmodell kan komma att se ut är i dagsläget oklart. Tanken är dock att samarbetet ska vara möjligt inom ramen för Indiens Coal Nationalisation Act från 1973, trots att lagen förbjuder privata aktörer (med undantag för gruvbrytning i s.k. captive coal blocks där kol säljs till fastställda slutanvändare, designated end users). Olika tänkbara lösningar har diskuterats och regeringens ambition är att kunna presentera en samarbetsmodell inom två till tre månader Femårsplanen, Vol 2, sid

14 ENERGI OCH HÅLLBAR UTVECKLING - JAPAN 4 Japan Bidragen är skrivna av Helena Tillborg och Niklas Kviselius, Tillväxtanalys Tokyo. Energipolitiken i limbo Inriktningen på Japans energipolitik är osäker efter bytet av regering i höstas. Osäkerheten gäller såväl avregleringen av energimarknaden som framtiden för landets kärnkraft. Premiärministern Abe har sedan han tillträdde gjort uttalanden som pekar på att han vill se över den omfattande strategi för energi och miljö som beslutades av den förra regeringen. Abe har lovat att ompröva avvecklingsplanerna för kärnkraften, dock utan att beskriva vilka förändringar det innebär. Den förra regeringen utgick från tre olika avvecklingsscenarier för 2030 (siffror för förnybar elproduktion inom parentes), med 0% (35%), 15% (30%) resp 20-25% (25%) kärnkraft. Avvecklingen har starkt stöd i opinionen, och en opinionsundersökning nyligen gav resultatet att en klar majoritet, ca 70%, av befolkningen är för en avveckling senast Något besked om inriktning lär inte komma förrän valet i överhuset är klart i juli, och många förväntar sig att beskedet dröjer ytterligare. En forskare på Fujitsu Research Institute, som arbetat med energistrategin för den förra regeringen, uttryckte frustrerat sina farhågor att Abe kommer att ägna de närmaste 10 åren för att utveckla en ny energipolicy. För närvarande synes arbetet pågå enligt nuvarande strategi, men det kan vara i avvaktan på annat beslut och för att inte väcka motstånd bland väljarna inför sommarens val. Abes parti LDP behöver få majoritet i överhuset för att premiärministern ska ha fria händer att genomföra sin politik oklart dock hur den ser ut. Om han inte får majoritet begränsas handlingsfriheten radikalt, en situation som hans motståndare DPJ fick erfara så sent som Förutom den konkreta frågan om kärnkraftsavvecklingen är det inom tre områden där inriktningen är osäker och besked kan väntas dröja. Det första gäller beslutade reformer för energisystemet, där det finns beslut sedan tidigare om att frikoppla elproduktion från elöverföring (s k unbundling) och liberalisera marknaden för elhandel. Frågan tas upp för diskussion av parlamentet under våren. De nuvarande elbolagen, som agerar med i praktiken regionala monopol, motsätter sig reformen. På grund av LDPs band till elindustrin verkar det finnas tveksamhet om regeringen verkligen menar allvar och kommer att slå fast att frikoppling ska ske, och hur i så fall tidplanen ser ut. Många menar dock att reformerna är helt nödvändiga för en trygg energiförsörjning för landet i framtiden. Det andra området där förändringar kan komma att ske gäller nivåerna för feed-in-tariffer (FIT). FIT infördes vid halvårsskiftet 2012 för att främja utvecklingen av förnybara energislag i Japans energimix, som idag står för endast någon procent av den totalt elproduktionen. Nivåerna på FIT i Japan betraktas som höga. Som exempel är ersättningen motsvarande ca 3 SEK/kWh i 20 år för solkraftsanläggningar >10 kw 2-3 ggr högre än de nuvarande nivåerna i Tyskland. Under 2012 sågs en ökning av investeringstakten med 80% jämfört med samma period föregående år, dock från en mycket låg nivå. I januari meddelade den japanska regeringen att de sänker inköpspriset under inmatningstariffen för solcellsenergi med runt 10% eftersom priset för installation av solceller sjunkit till en motsvarande grad sedan systemet infördes i juli förra året. Regeringen vill undvika den sortens bubbelekonomi som erfarenheter från Europa visat på och inte ge solenergi orättvisa fördelar på marknaden jämfört med andra energislag. Utformandet av FIT- 12

15 ENERGI OCH HÅLLBAR UTVECKLING - JAPAN programmet kommer att diskuteras i april och det finns misstankar om att regeringen kan komma att justera inköpspriserna överlag. I juli kommer en ny standard för kärnkraftssäkerhet, som kommer att vara central för frågan om nu stängda reaktorer kan återstartas. Den nya reglerande myndigheten Nuclear Regulation Authority (NRA), som inrättades efter Fukushima-haveriet, presenterar då resultatet av sitt arbete. Det har rapporterats att NRAs nya riktlinjer för säkerhetsanordningar beräknas kosta tiotals miljarder yen per reaktor (motsvarar någon miljard SEK) och NRA talar om en 3-5 år lång tidsperiod innan de flesta kärnkraftverken kan utföra alla nödvändiga åtgärder för att få grönt ljus. Det är dock oklart hur höga krav som i slutänden kommer att ställas på kärnkraftverk för att de ska kunna startas på nytt, och vad kostnaderna blir för kraftverken att uppfylla den nya standarden. Idag är 2 av 50 fungerande kärnkraftverk i drift, övriga inväntar beslut om återstart. Kraftbolagen som innehar kärnkraft visar stora förluster, och ännu är diskussionerna om vem som ska stå för de totala kostnaderna inte avslutad. Förlusterna härrör till utebliven produktion och import av fossila bränslen som ersättningskraft, framförallt flytande naturgas. Försvagningen av yenen, samt den dåliga förhandlingspositionen för japanska staten gentemot utländska producenter, förstärker kostnadsökningen. Hittills har detta lett till en höjning av elpriset med 10-20% för kunder till de elbolag med stort kärnkraftsinnehav. Japan satsar på vindkraft Det Japanska Vindkraftsförbundet visade i en rapport i februari att tillväxten av vindkraft har saktat in sedan katastrofen i mars Japans topp i vindkraftstillväxt kom år 2006, men sedan dess har takten minskat dramatiskt löpte den tidigare policyn med bidrag för bygge av vindkraftverks ut. I juli 2012 ersatte regeringen denna med en inmatstariff, men ännu är det för tidigt att säga något om effekten. Elbolagen, som också äger kraftnäten, är inte särskilt entusiastiska till att bygga ut distributionsnät för förnyelsebar energi, eftersom deras stora investeringar i kärnkraftverk riskerar att bli olönsamma. För att skynda på utvecklingen av kraftnätet så har Abes kabinett öronmärkt 1,7 miljarder kronor (25,3 miljarder yen) i statens energibudget för 2013, som ska gå till uppbyggandet av kraftnät och studier av högeffektiv långdistanstransport av el. Den nordliga ön Hokkaido är den mest gynnsamma lokaliseringen av vindkraft i Japan. Ett tioårigt projekt med en budget på runt 21 miljarder kronor (310 miljarder yen) som ska bygga långdistanstransportnät till två utvalda regioner i Hokkaido och Tohoku planeras dessutom som ett samarbete mellan regeringen och de stora japanska handelshusen. Staten ska bidra med halva kostnaden för installation av de nya kraftnäten. Resten ska komma från operatörer av vindkraftverk, samt de stora elbolagen. Underhåll av näten ska finansieras genom avgifter som debiteras från operatörerna av vindkraftverken. Tanken är att vindkraftverken ska betala proportionellt till hur mycket el de sänder, i en liknande lösning som en betalväg. Om projektet lyckas hoppas regeringen kunna utöka transportnätet till att omfatta alla områden i japan med potential för vindkraft. Regeringen vill också arbeta aktivt förspridandet av batterier för utjämning av eltillgång. I ett annat projekt ämnar regeringen att direkt bygga vindkraftverk i samarbete med Tokyos universitet och ett antal handelshus. Gruppen ska bygga en flytande vindkraftfarm utanför Fukushima, med ett mål på att producera 1 GW år Fram tills nu har Japan mycket få vindkraftverk till havs, eftersom de japanska öarna omges av några av världens djupaste havsgravar. Regeringen har skjutit till 846 miljoner kronor (12.5 miljarder yen) till projektet. Placeringen utanför Fukushimas kust är både symbolisk och praktisk, då de nu outnyttjade nätverksanslutningarna till kärnkraftverken i Fukushima kan användas till det nya projektet. Förhoppningen är att projektet ska bevisa flytande vindkraftverks lönsamhet i Japan. 13

16 ENERGI OCH HÅLLBAR UTVECKLING - JAPAN Ur policysynpunkt står det klart att den japanska regeringen är fast besluten att göra vindkraft kommersiellt hållbar i Japan. Den innovativa lösningen med en betalväg för eltransport kan betyda att nya aktörer än de stora elbolagen kan få ett ekonomiskt intresse i att bygga ut elnät, vilket skulle kunna innebära att de monopolistiska elbolagen utsätts för konkurens inom stamnät. Om de kapitalstarka handelshusen dessutom börjar investera i vindkraftverksanläggningar, kan detta innebära en ny sorts aktör på den japanska elmarknaden. Dock kommer den extra kostnaden för utbyggandet av nätet falla på vinkraftverksoperatören, vilket kan inverka negativt på investeringar, och konsumenten som köper el från vindkraftverken. Då den japanska elkunden har identifierats som en av de mest kostnadsmedvetna i världen, är det intressant för Sverige att observera hur japanska kunder reagerar mot den nya elmarknaden som öppnas i Japan. 14

17 ENERGI OCH HÅLLBAR UTVECKLING - SYDKOREA 5 Sydkorea Bidragen är skrivna av Helena Tillborg och Niklas Kviselius, Tillväxtanalys Tokyo. Sydkoreas ambitioner inom hållbar energi matchas inte av handling Sydkoreas gröna tillväxtstrategi Green Growth har lovprisats i flera betydande internationella forum däribland OECD och FN. Sydkoreas policy att årligen investera två procent av BNP inom grön tillväxt kommer säkerligen att stimulera lokala ekonomier, skapa arbetstillfällen på sikt och även stimulera innovation inom förnyelsebar energi. OECDs indikatorer på en grön ekonomi ( green growth indicators ) visar även på att politiken har omsatts i praktik, med snabbt ökande privata och statliga FoU-satsningar inom förnyelsebar energi, samt ökande andel statliga utvecklingsanslag för industri och konsumenter. Det är ett positivt resultat i sig att indikatorer har införts på många fronter, samt att de följs upp. Nyheter från första kvartalet 2013 visar dock på att Sydkoreas höga politiska ambitioner för en hållbar utveckling ännu inte alltid matchas av nödvändiga satsningar inom industrin, som anser att andra länder i regionen, framför allt Kina, erbjuder relativt högre stöd till en grön strukturomvandling. Försäljningssiffrorna för förnyelsebar energi i Sydkorea sjönk år 2012 för andra året i rad, från 47 miljarder kronor (8,1 biljarder won) år 2010 till 43 miljarder kronor (7,4 biljarder won) år Marknaden beräknas fortsätta minska under 2013, i motsats till den globala marknaden som ökar stadigt. Den statligt ägda banken Export-Import Bank of Korea hävdar att bristen på statligt stöd är anledningen, och jämför med den kraftigt expanderande marknaden i Kina, där staten har infört många stöd för producenter. Sydkoreas energiförbrukning växer snabbast av alla OECD-länder, och andelen energi som produceras från förnyelsebara källor är lägst i klassen, bara 2,61% av primärenergin år Fram till 2011 hade Sydkorea en inmatningstariff för förnyelsebar energi. I juli 2012 beslutade Sydkorea att införa obligatoriska Renewable Portfolio Standards (RPS) för alla stora elektricitetsproducenter, i dagsläget 13 till antalet, de viktigaste av dem kontrollerade av staten. Under RPS måste alla dessa producenter ha en andel på 2 % av sin produktion från förnyelsebara källor, och denna andel ska öka med 0.5 % per år. Om en producent missar målet en månad måste den betala 150 % av marknadsvärdet för de enheter energi som missats. Dock kan producenterna sälja delar av sina andelar så att de som inte når målet kan kompensera på annat sätt. RPS-policyn bedöms av många som misslyckad, och Korea Energy Management Corporation, som har en administrativ funktion inom systemet, meddelade i slutet av 2012 att fler än hälften av producenterna hade missat sina mål. Miljöorganisationer kritiserade även i februari Minstry of Knowledge Economy s plan på att bygga ut landets kapacitet inom kolkraft och naturgas. Miljöministeriet ifrågasatte samtidigt huruvida landets ambitiösa koldioxidmål på att skära ner Sydkoreas utsläpp med 17,2 miljoner ton under 2013 verkligen var realistiskt med dessa planer på expansion av användning av fossila bränslen. 15

18 ENERGI OCH HÅLLBAR UTVECKLING - SYDKOREA Sydkorea intensifierar planeringen av utsläppsrättshandel inför 2015 Under detta kvartal tog Sydkorea ytterligare ett steg i planeringen att införa ett system för handel av utsläppsrätter år Ett nytt planeringskontor skapades under Miljödepartementet, men som kommer verka i samråd med flera andra statliga myndigheter och departement däribland Ministry of Knowledge Economy, och Ministry of Land, Transport and Maritime Affairs. En viktig del av Planning office for preparation of emission trading system kommer fram till lanseringen av systemet 2015 vara att samla in goda exempel från internationell praxis på området, för att sedan fastställa specifika tekniska frågor som behövs för driften av systemet, utarbeta särskilda riktlinjer för tilldelning, certifiering, kvittning och handel med utsläppsrätter, samt börja fördela utsläppsrättigheterna till företag. Återigen finns tydliga inslag av stöd i form av särskild information och utbildning till små- och medelstora företag för att kunna effektivt komma igång med handeln. En mer detaljerad arkitektur för systemet kommer att presenteras redan i december i år. Handel med utsläppsrättigheter har stött på stort motstånd från industrin, medan folkopinionen har varit neutral och inga tecken på de hårda debatter som setts i t.ex. USA och Australien skedde i samband med regeringsbeslutet under Länkar till EUs utsläppshandelssystem väntas av koreanska experter inte möjligt förrän tidigast

19 ENERGI OCH HÅLLBAR UTVECKLING - BRASILIEN 6 Brasilien Bidragen är skrivna av Mikael Román och Frans Bergman, Tillväxtanalys Brasilia. Fortsatta blackouts Det brasilianska elnätet har under de senaste månaderna sett ett flertal omfattande avbrott i distributionen av energi. Dessa blackouts, som vid ett antal tillfällen mörklagt större regioner i flera timmar, är i huvudsak ett resultat av uteblivna regn samt misstänkta brister i underhållet av såväl enskilda produktionsenheter som det integrerade elnätet. Det senare gav, som tidigare meddelats, ytterligare argument till den tillfälliga lagändring (Medida Provisória 579) som President Dilma lade i början av september i syfte att reducera landets höga energipriser och på så sätt öka industrins konkurrenskraft. Detta förslag, som innebär att de energibolag vars koncessioner löper ut mellan åren skall erbjudas möjligheten att teckna nya långtidskontrakt i utbyte mot kraftigt sänkta priser på den distribuerade energin, har sedan dess debatterats och kritiserats från olika håll. 19 Mer konkret har föreslagna åtgärderna slagit tillbaka i form av kraftiga börsfall för ett flertal av de största energibolagen, bland dessa den största av alla aktörer, Eletrobrás, som såg halva börsvärdet försvinna på ett par veckor. 20 På samma sätt överväger ett antal utländska investerare, däribland norska Skagen Global Fund, att stämma regeringen för det som man anser vara en olaglig nationalisering av egendom. 21 Situationen är allvarlig, då den ytterst innebär att en stor del av det faktiska kapitalet, såväl som förtroendet bland potentiella investerare, nu kraftigt underminerats, något som i sin tur kan ha avsevärda konsekvenserna för tilltänkta och nödvändiga investeringar i sektorn. 22 Problem i olja- och gas-sektorn En sektor som för närvarande brottas med avsevärda problem är den för Brasilien så strategiska olje- och gasindustrin. Efter de inledande årens boom, under vilken enorma summor investerats i oljefälten utanför Rio de Janeiros kust, börjar nu entusiasmen mattas av, och istället ersättas av en allt större försiktighet. Det finns flera orsaker till denna utveckling. En alltmer känslig politisk fråga rör fördelningen av royalties från den framtida oljeutvinningen, där huvudtvisten gäller hur stor del av vinsten som skall gå till de producerande delstaterna (Rio de Janeiro, São Paulo och Espírito Santo) respektive Unionen, för att därefter fördelas bland övriga delstater. Denna fråga har, som tidigare rapporterats, diskuterats under en längre tid. Debatten har dock på senare tid tagit alltmer militanta uttryck. Under mars månad valde, exempelvis, guvernören för Rio de Janeiros delstat, Sérgio Cabral, att inte bara hota med att dra sig ur såväl Fotbolls-VM 2014 som 19 Pearson, S. (2012a) Brazil moves to cut power rates. Financial Times 7 September. (accessed 20 September). 20 Schüffner, C., Polito, R. (2012) Elétricas podem perder R$ 47,6 bi com renovação. Valor Econômico 9 November. (accessed 11 November, 2012). 21 Leahy, J., Pearson, S. (2012b) Investors protest over Brazil energy move. Financial Times 25 November. (accessed 30 November, 2012). 22 Accioli, C. (2013) "The government has frightened off entrepreneurs". The Brazilian Economy: Economy, Politics and Policy Issues 3 March, pp

20 ENERGI OCH HÅLLBAR UTVECKLING - BRASILIEN Sommar-OS 2016, 23 utan också helt sonika ställa in löneutbetalningarna till en stor del offentligt anställda i protest mot det då rådande fördelningsförslaget. 24 Sedan dess har en av domarna i Högsta Domstolen, Cármen Lúcia Antunes Rocha, beslutat att förslaget nu måste ses över ytterligare en gång. 25 Högsta domstolen förväntas ta ett beslut i början i april. Oavsett utfallet av det senare förväntas dock inte konflikten vara över. Det politiska spelet kring frågan kommer med all säkerhet att pågå en lång tid framöver. Så här långt har man från de oljeproducerande delstaternas sida understrukit att konflikten inte påverkar företagens vinster. 26 Risken är dock att konflikten skapar ett så pass infekterat politiskt klimat att också investerare och andra drar tillbaka. En längre version av denna artikel finns att ladda ner på Tillväxtanalys hemsida. Särskilda utmaningar i en expanderande gruvsektor Råvaror i allmänhet och gruvindustrin i synnerhet är en central del av den brasilianska enonomin. Mineralproduktionen, som utgör närmare 4,2 % av landets BNP och runt 20 % av den brasilianska exporten, står idag för runt 8 % av alla arbetstillfällen inom industrisektorn. I vissa regioner är gruvindustrin den alltigenom dominerande ekonomiska aktiviteten. 27 Den brasilianska gruvsektorn har också expanderat kraftigt under senare år, inte minst på grund av den ökade konsumtionen i Kina och andra tillväxtekonomier. Detta innebär i sig stora möjligheter för Brasilien som sitter på enorma outnyttjade mineraltillgångar. Landet är redan idag välkänt för sina fyndigheter av, exempelvis, niob, järnmalm, bauxit, och mangan. Man räknar dock att inom en snar framtid även kunna sälja andra mineraler, såsom koppar och nickel, i stor skala på världsmarknaden. 28 En central komponent för denna fortsatta utveckling är den utökade exploateringen av nya fyndigheter, inte minst i Amazonas-området. I korthet förväntas inhemska och utländska gruvbolag investera runt 155 miljarder SEK (USD 24 miljarder) i området mellan Det senare reser dock ett antal särskilda utmaningar, inte minst vad gäller frågan kring infrastruktur samt, i förlängningen, social och miljömässig hållbarhet. De historiska erfarenheterna av gruvbrytning i Amazonas, där oplanerade investeringar och byggandet av vägar i flera fall haft förödande sociala och miljömässiga konsekvenser, är utan tvekan ett mörkt kapitel i brasiliansk historia. Många uttrycker därför också sin oro över dessa nya satsningar. Samtidigt är signalerna från den federala regeringens sida mycket tydliga. Som tidigare meddelats görs idag stora satsningar på att utveckla Amazonas-regionen och förbinda 23 Bonfanti, C. (2012) Sérgio Cabral diz que com nova regra dos royalties Rio fecha as portas e não faz Copa nem Olimpíadas. O Globo 7 November. (accessed 7 November, 2012). 24 (2013) Cabral suspende pagamentos do RJ até decisão do STF sobre royalties. Globo.com 7 March. (accessed 20 March, 2013). 25 Basile, J. (2013) Ministra pedirá informações ao Congresso e ao Planalto sobre royalties. Valor Econômico 20 March. (accessed 20 March, 2013). 26 Sousa, Y. Ibid.Decisão sobre royalty preserva finanças dos produtores, afirma Alckmin. 19 March. (accessed 22 March, 2013). 27 Ministério de Minas e Energía (2011) Plano Nacional de Mineração 2030: Geologia, Mineração e Transformação Mineral. MME, Brasília, DF. 28 Ibid. 29 Lyons, J., Kiernan, P. (2012) Mineradoras aceleram seu avanço na Amazônia brasileira. Valor Econômico 26 December. (accessed 15 January, 2013). 18