En kommentar baserad på fallstudier i Västergötland och Uppland, samt kvalitativ info från enkäten.

Transkript

1 EN FÖRENING I VARJE BY FOTBOLL FÖR ALLA En kommentar baserad på fallstudier i Västergötland och Uppland, samt kvalitativ info från enkäten. SLU, institutionen för stad och land, avdelningen för landsbygdsutveckling har på uppdrag av SvFF genomfört två fallstudier av förbundets landsbygdsutvecklingsprojekt Kommentaren har en utpräglad kvalitativ karaktär. I huvudsak bygger vår diskussion på empiri, som samlats in via två kandidatuppsatser skrivna vid avdelningen för landsbygdsutveckling, Institutionen för stad och land, Sveriges Lantbruksuniversitet, Ultuna: Gustaf Karlsson: När alla gör det de är bra på och Malin van Brüggen: Främjas landsbygden av fotboll? Karlsson har gjort fältarbete i Stora Levene och Axvall i Västergötland, van Brüggen i Östervåla och Enköping (SK Elvan) i Uppland. Uppsatserna finns i en bearbetad version som bilagor till denna rapport. Dessutom har vi, där det varit relevant, använt oss av den enkät Björn Hellqvist utförde på SvFFs uppdrag. Kommentaren har formen av en diskussion. Diskussionen kretsar främst kring i vilken mån man kan hävda att En förening i varje by uppnått de uppsatta målen med utgångspunkt i de lokala erfarenheterna. En svårighet här ar varit att det finns målformuleringar såväl på nationell som på regional nivå men vi har valt att i huvudsak utgår från distriktens (om)formuleringar av de nationella målen. Med utgångspunkt i genomgången förs avslutningsvis en diskussion kring möjligheterna med ett fortsatt arbete med SvFFs ansatser att driva frågor kring landsbygdsutveckling. Analysen kommer att besvara frågor som rör de svårigheter och utmaningar som hänger samman med hur projektet kunnat bidra till de tre delarna anläggningsutveckling, utveckling av tävlingsformer och föreningarna, samt samhällsutveckling. I tre av våra fyra fall 1 har någon form av anläggningsutveckling varit en viktig del av projektet men har samtidigt varit nära förknippat med såväl föreningsutveckling som samhällsutveckling. Det är mycket som tyder på att anläggningsutvecklingen öppnat för arbetet med de övriga två projektdelarna. Av det skälet kommer vår redovisning att i huvudsak diskutera projektet som en helhet och låta de olike delarna framträda i exemplifieringarna. 1 Undantaget är SK Elvan. 1

2 Övergripande kommentarer kring målformuleringarna Projektet initierades centralt Tretton distrikt har medverkat i projektet. Ett fåtal distrikt bl.a. Västmanland och Halland har dock kommit med så sent att det knapapst kan ha skett någon verksamhet där, som är värd att utvärdera. Det övergripande målet för Svenska Fotbollförbundets landsbygdsutvecklingsprogram är att stödja landsbygdsfotbollens utveckling samt stärka föreningarnas möjlighet att utveckla sin verksamhet på så sätt att landsbygdens och landsbygdsfotbollens attraktionskraft stärks. Enligt enkäten upplever emellertid några föreningar att projektets mål varit otydligt och att informationen från förbundet och andra aktörer varit knapphändig eller förvirrande. Samma synpunkter finns även från några av distrikten. Å andra sidan finns det de som anser att informationen fungerat väl. Det är ganska uppenbart att detta avspeglar hur föreningarna varit uppkopplade mot den regionala projektledningen, dvs. hur väl distriktens projektledningar lyckats koppla samman de målformuleringar man gjort med lokala verksamheter. Dessa målformuleringar är ganska centrala inte bara för hur projektet presenteras till föreningarna, utan också som en sorts vägledning för hur projektet ska genomföras. Västergötlands Fotbollsförbund (VFF) var ett av de första distrikten som tog upp idén med ett utökat fokus på landsbygdsföreningarnas utveckling av arbetet utöver de rent sportsliga delarna. De gav sitt projekt namnet Landsbygdsfotbollen som bygdeutvecklare när de startade arbetet Grunden till att VFF valde att gå med var att det inom distriktet finns många klubbar på landsbygden. Det uttalade syftet från Västergötlands Fotbollsförbund var att: - Stärka landsbygdens attraktionskraft - Arbeta långsiktigt med landsbygdsutveckling och landsbygdsfotboll - Hitta framtidens tävlingsformer för landsbygdsfotbollen - Ta fram en exempelsamling som skall inspirera till lokala initiativ Genomgående kan sägas att de som arbetar med flexiblare tävlingsformer är nöjda. De säger att det upplevs som mycket positivt, att det ger möjlighet för fler att spela fotboll på landsbygden. Samarbetsformer mellan klubbar har vuxit fram och matcherna har blivit jämnare. Upplands Fotbollsförbund (UFF) anslöt sig också tidigt till projektet med en uttalad avsikt att arbeta för att bevara och utveckla en levande landsbygd genom att få fotbollsföreningarna på landsbygden att överleva, utvecklas och få idrottsplatserna på landsbygden att bevaras. UFF ville skapa medvetenhet hos föreningens medlemmar om att samarbeta med många olika aktörer är viktigt och nödvändigt för att kunna utvecklas. Att nya nätverk kring dessa frågor byggs upp genom ökad lokal samverkan och att nya arbetssätt skapas för ett fortsatt arbete efter projekttiden. I projektet har UFF fokuserat följande områden: 2

3 - Utveckla bygden och föreningen genom samverkan. Genom att skapa en mötesplats och träffas kontinuerligt kan nya innovativa förslag växa fram. - Utveckla idrottsanläggningen (samlingsplatsen) genom att skapa en idrottsanläggning som blir en naturlig samlingsplats som är öppen för alla, unga som gamla. - Utveckla verksamheten i föreningarna genom utbildning i styrelsearbete, föreningskunskap och organisationskunskap. - Rekrytera fler att börja spela fotboll genom att föreningen anordnar fotbollsskolor för de yngre på orten och samtidigt utbilda unga ledare i Avspark samt BAS1. - Hitta alternativa tävlingsformer som uppmuntrar till spontanfotboll där ungdomar ges möjlighet till att spela fotboll utifrån sina och ortens villkor. - Rekrytera ungdomar och äldre att engagera sig i föreningslivet som funktionärer, ledare, i styrelser genom olika utbildningsinsatser. - Få andra människor än ortens innevånare att besöka orten i samband med aktiviteter i föreningen. - Locka nya människor till föreningen genom olika aktiviteter som exempelvis bingo, stavgång och yoga för att bland annat förebygga ohälsa. Givetvis är det nödvändigt att mål på nationell och regional nivå måste utformas övergripande men det innebär samtidigt att när dessa mål ska förverkligas i den konkreta föreningsvardagen måste de översättas till något som är gripbart och möjligt att genomföra där. För föreningarna är det inget mål i sig att genomföra det övergripande projektet det utgör snarare något som skulle kunna vara en resurs för föreningsverksamheten. Alla de exempel vi har visar tydligt att projektet fått positivt mottagande och gett effekt när det kunnat gripa in i verksamheter som redan pågick eller som var planerade. I Östervåla var det exempelvis så att projektet kunde ge stöd i idrottsföreningens strävan efter att etablera sig som ett slags servicecentrum för alla föreningar på orten. I Stora Levene var man redan i gång med ett ombyggnadsprojekt av skolans gamla gymnastiksal och stödet från fotbollsförbundets landsbygdsprojekt blev ett välkommet stöd till det konkreta och pågående arbetet. Det är därmed egentligen inget problem att man kan finna ett avstånd mellan de mer övergripande och generaliserande målformuleringarna å ena sidan och den lokala föreningens verklighet å den andra. Däremot pekar det mot betydelsen av att distriktets projektledning är öppen för att hjälpa föreningarna att tolka in pågående /planerade verksamheter i En förening i varje by, eftersom det för de lokala företrädarna inte alltid är självklart vad projektet syftar till. Det är alltså viktigt att så långt möjligt ge föreningarna tolkningsrätten kring vad projektet syftar till, samtidigt som projektledningen givetvis måste se till att de verksamheter som stöds kan definieras in i de övergripande målen. 3

4 Det är vår uppfattning att det visserligen är så att det varit enklast att få igång En förening i varje by på de orter där det redan pågår aktiviteter som projektet kan upplevas stödja, men att det samtidigt bör vara en viktig ambition att hitta sätt att initiera nya verksamheter eller samarbeten. SK Elvan är ett bra exempel på detta, då den kontaktades av distriktet med erbjudande om stöd från projektet i ett skede då klubben höll på att återfödas. Att få stöd och uppmuntran i ett tidigt skede kan säkerligen vara avgörande i en del fall. Alla våra fyra fall pekar entydigt på betydelsen av att distrikten är aktiva i sina kontakter med föreningarna och att dessa kontakter är som mest effektiva när de är personliga. En annan problematik som är förknippad med målformuleringarna är att målen så tydligt utgör två skilda grupper. Den ena är riktad mot ett generellt arbete för att främja utveckling på landsbygden ( Stärka landsbygdens attraktionskraft ; Utveckla bygden och föreningen genom samverkan ). Här kan man säga att UFF valt att genomgående markera föreningens roll i detta medan VFF har mer allmänna formuleringar. Båda pekar emellertid mot betydelsen av att arbeta mot det omgivande samhället. Den andra gruppen av målformuleringar är mer direkt kopplade till fotbollsverksamheten ( Hitta framtidens tävlingsformer för landsbygdsfotbollen ; Rekrytera fler att börja spela fotboll genom att föreningen anordnar fotbollsskolor för de yngre på orten ). Klubben och bygden Tudelningen av målen återspeglar en av de viktigaste ambitionerna med En förening i varje by, nämligen att på ett ännu tydligare sätt än tidigare göra klubbarna till viktiga aktörer i skapandet och upprätthållandet av lokala gemenskaper utan att förlora sin identitet som just fotbollsföreningar. Samtidigt pekar engagemanget i de bredare landsbygdsfrågorna mot ett slags kompetensproblem. När klubbföreträdare talar om utvecklingen av fotbollen och föreningen befinner de sig på hemmaplan, medan de oftare tycks befinna sig på bortaplan när talet övergår till mer generella frågor om landsbygdsutveckling. När det gäller att utveckla bredare samarbeten i bygden ägs ju inte frågan av fotbollsföreningen ensam, utan här krävs såväl intresse som aktivt engagemang från andra aktörer, såväl inom som utom föreningslivet. Att ingå i en sådan samverkan kring mer generella landsbygdsfrågor utgör dels i sig självt ett bidrag till bygdens utveckling, dels är det ett sätt att bredda fotbollsföreningens kompetens och potentiella medlemsunderlag. Det samarbete som utvecklats mellan Östervåla IF och utvecklingskontoret är ett bra exempel på detta. Här bör möjligen distrikten knyta till sig personer som har överblick över de många lokala utvecklingsprojekt som pågår, och som kan bistå fotbollsföreningarna i ett inledande kontaktarbete. Ett annat sätt att diskutera detta är att lyfta fram att det av naturliga skäl är distrikten som kallar klubbarna till att delta i projektet, medan det i frågor om att utveckla den lokala gemenskapen snarare är bygden som ska vara i centrum. Här 4

5 finns en risk att klubbarna på egen hand måste finna sätten att utveckla samverkan i bygden. Också i enkätsvaren understryker många att de behöver stöd från distriktet när det gäller att exempelvis att hjälpa till med information om hur man kan ansöka om pengar, genom att hjälpa föreningar att hitta varandra och börja samarbeta, eller att de har suttit med som stöd vid olika möten med kommuner osv. Här kan således krävas särskilda utbildningsinsatser som riktar sig till klubbarna kring hur man ska närma sig och arbeta med frågor som rör landsbygdsutveckling. I detta ligger därmed en fråga om projektet skulle haft större förutsättningar att lyckas om man i utformningen av projektet hade haft en bredare utåtriktad koppling på såväl riks- som distriktsnivå. De som arbetar på distriktsnivå har ofta sin bakgrund inom just fotbollen och har alltså inte de bredare kontaktytorna eller erfarenheterna som krävs för att kunna peka på andra relevanta lokala aktörer för klubbarna. Det är då inte förvånande att man jobbar mer med de traditionella frågorna (anläggnings- och föreningsutveckling), som man behärskar, än med de mer samhälls- och gemenskapsbyggande funktionerna, som kräver mer av samverkan med andra organisationer. Konkret kan man här tänka sig att förbund och distrikt aktivt hjälper till med att få in fler aktörer redan när lokala projekt ska dras igång och hjälpa till med att sprida goda exempel på hur föreningar arbetat med exempelvis gemensamma klubbstugor och anställda. Anläggningens betydelse I de fyra fall vi undersökt närmare står utvecklingen av den egna anläggningen centralt i tre: Axvall, Stora Levene och Östervåla. Anläggningarna tycks ha utgjort det konkreta avstamp utifrån vilket föreningarna knutit bredare och fastare band med det omgivande lokalsamhället. I Axvall finns sedan lång tid ett etablerat samarbete mellan olika föreningar inom bygden. Axvalls IF är den förening som varit mest aktiv och när de kom i kontakt med förbundets nya inriktning mot landbygdsutveckling satte de sig ner och funderade på vad de hade behov av. De skickade även ut en förfrågan till de andra föreningarna på bygden angående vad de hade behov av. Resultatet visade att det var flera föreningar som inte hade egna klubblokaler, samtidigt som Axvalls IF själva hade en önskan om att kunna ta emot större grupper till sina träningsläger och cuper. Därav föddes idén till ett allaktivitetshus där föreningarna tillsammans kan anordna olika aktiviteter och driva sina verksamheter framåt. I Stora Levene kom förbundet in i ett senare skede av processen eftersom projektet med att bygga den nya idrottshallen redan var igång. Det var dock tydligt att det inom den här bygden knytits starkare band mellan förening och övriga samhället eftersom intresset för att köpa aktier till finansiering av hallen var stort. Det var många som såg kopplingen att bygget i förlängningen skulle innebära en försäkring att skolan skulle finnas kvar och utöver det mycket annat positivt. Tack 5

6 vare möjligheten att köpa aktier i den nya idrottshallen kunde man inom bygden stärka sin identitet och visa att de tillsammans har möjligheten att utveckla och stärka bygdens attraktionskraft. Att utveckla klubbens kafé till en mer omfattande mötesplats, som i Östervåla, är givetvis betydligt mer konkret än att arbeta med att utveckla landsbygden i största allmänhet. Här kan det möjligen vara så att de fall vi undersökt nått längre i sin samverkan med det omgivande lokalsamhället än många andra eftersom det av enkätsvaren framgår att många föreningar främst använt stödet till åtgärder som inte pekat ut över själva anläggningen. Här är emellertid underlaget för litet för att vi ska kunna uttala oss om annat än våra fyra fall med någon sorts säkerhet. Att använda anläggningarna som en väg till att ge föreningarna en plats i bygdens utveckling tycks alltså vara en framkomlig väg men det kräver att förbund och distrikt är tydliga med att ett mål då måste vara att också öppna anläggningarna för det samhälle som omger klubbarna. Samtidigt måste en sådan ambition utformas i nära samarbete med andra aktörer då det generellt sett finns ganska många anläggningar som drivs med knackig ekonomi ute i bygderna. Flexiblare tävlingsformer Genomgående kan sägas att de som arbetar med flexiblare tävlingsformer är nöjda enligt de enkätsvar vi gått igenom. De svarande säger genomgående att detta upplevs som mycket positivt, framför allt därför att det ger möjlighet för fler att spela fotboll på landsbygden. Samarbetsformer mellan klubbar har vuxit fram och matcherna har blivit jämnare. Landsbygdsutveckling Den bredare ansatsen, att arbeta med landsbygdsutveckling mer övergripande, är oftast inte det första de ideella krafterna i klubbarna tänker på. Man har sin kärlek till klubben och har fullt upp med att få det att fungera, inte minst om man har klubbar med flera idrotter representerade. SvFFs ambition att knyta starkare kontakter och nya samarbetsformer med andra organisationer är här väldigt viktig, och att man gör det på alla nivåer: centralt, regionalt, kommunalt och lokalt. SvFF är sedan två år medlem i Hela Sverige Ska Leva samt medverkar i Jordbruksverkets Landsbygdsnätverk. Ambitionen är att hitta nya samverkansformer med andra organisationer inom landsbygdsområdet och att lära mer om landsbygdens förutsättningar att utvecklas i ett helhetsperspektiv. På lokal nivå ser vi att samarbetsformerna ständigt utvecklas mellan SvFF:s föreningar, lokala utvecklingsgrupper och företag. 6

7 Även om klubbarna har sin egen verksamhet för ögonen i första hand och man har svårt att få tiden att gå ihop så har många klubbar kanske ändå haft bygdens väl med i tankarna. I uppsatserna, men även i enkäterna, visar det sig att det föreningarna gör för landsbygdsutvecklingen tar sig uttryck på många olika sätt. Det kan vara att göra en plan för hur man ska arbeta för framtiden eller att satsa på den egna föreningen och dess anläggningar för att få fler medlemmar och att skapa en samlingspunkt i bygden. Det kan vara att göra satsningar tillsammans med andra föreningar, med skolor, kommuner och näringsliv för att utveckla sin idrottsverksamhet eller för att ha olika sociala evenemang som t.ex. bingo. Det kan vara att bygga allaktivitetshus, erbjuda turism eller behålla en skola. Andra exempel är samverkan för att ge ungdomar sommarjobb samt att hålla diskussionsmöten om landsbygdsutveckling. De flesta har ändå använt sina projekt till att stärka sin egen verksamhet och på det viset stödja bygdeutvecklingen. Såväl i de fallstudier vi genomfört som i enkätsvaren är det en ganska tydlig uppfattning att projekt av det här slaget stärker framtidstron i bygden. Stöd och tillit Av såväl enkäterna som fallstudierna framgår att den direkta kontakten mellan klubbarna och distrikten varit inte bara bra utan i de flesta fall också varit en nödvändig förutsättning för att verksamheten skulle komma igång. Det är viktigt att klubbens företrädare känner att de har förtroende hos förbundet och att man där också faktiskt bryr sig om vad klubbarna gör. I detta sammanhang är givetvis också stödet från andra aktörer och myndigheter betydelsefullt, som till exempel länsstyrelsen, kommunen eller Leader. I Östervåla var det t.ex. Leaderkontoret som sammanförde idrottsföreningen med den grupp som arbetar med företagsutveckling i bygden och som nu har lett till ett fruktbart samarbete för båda parter. Projektet har vuxit från att engagera och involvera Östervåla IP till att engagera och involvera hela samhället inklusive kommunen, arbetsförmedlingen, företag och frivilliga. Liknande exempel finns också i såväl Axvall som Store Levene. Den här typen av engagemang är starkt kopplat till frågan om tillit. Om den person på klubben som distriktet har kontakt med känner förtroende för den/de på distriktet som föreslår en ny inriktning eller nytt projekt, kommer man också att känna sig trygg i att lyfta frågan i den egna föreningen. Denna tillit växer fram genom att distrikten över tid ger stöd till föreningarnas verksamhet och att man finns närvarande när föreningen måste bestämma sig för att satsa på ett projekt som En förening i varje by eller inte. Tillit är också en förutsättning för att kunna utveckla det lokala samarbetet och frånvaron av tillit leder till brist på engagemang och samarbete och kan därmed resultera i att annars goda projekt istället läggs på is. 7

8 Många uppger dock att projektet har lett till en ökad samverkan mellan den lokala fotbollsföreningen och olika föreningar och myndigheter i samhället. Några som redan hade ett gott samarbete i bygden säger att sammanhållningen har blivit starkare. Samverkan har i sin tur lett till nya idéer för att engagera fler människor i sina respektive föreningar i bygden. Allt detta sammantaget kan leda till en ökad framtidstro. Svårigheter och utmaningar I det lokala klubbsammanhanget konkurrerar många olika initiativ med varandra, och det är troligen inte ointresse utan otid som gör att man inte hakar på nya projekt. Många begränsas av att den tid de kan lägga i föreningen är deras ideella tid som ofta inte kan ske under arbetstid. I andra fall kan projekt lanseras vid fel tidpunkt och därmed inte bli av. Otid kan således både vara fel timing och brist på tid. En utmaning som lyfts i enkätsvaren och som också finns i fallstudierna är att det krävs engagerade eldsjälar på alla nivåer. Utan eldsjälarna riskerar projekten att stanna upp eller aldrig komma igång. Det är förstås svårt att hitta eldsjälar att engagera, men det som går att göra är att finnas till för de eldsjälar som redan finns i sammanhanget och uppmuntra och stötta med praktisk hjälp. På flera håll bl.a. i de fall vi undersökt i Västergötland har man försökt lösa upp beroendet av eldsjälar genom att engagera människor och sedan låta dem göra det de är bra på. Detta innebär dels att man kan sprida ansvaret för att genomföra projektet på fler, dels att de som engagerar sig har en säkerhet i att i huvudsak syssla med sådant man redan kan. När det gäller projektens lokala genomförande tyder materialet på att detta är något som föreningarna i det stora hela klarar av i stort sett på egen hand. Behoven av stöd är som störst när det gäller att starta projekt och ibland också när det gäller att redovisa hur projektmedlen använts. För att över huvud taget kunna genomföra ett projekt i sin bygd måste föreningarna få kännedom om möjligheten att starta ett projekt. I enkäterna finns här tydliga signaler om att föreningarna vill se en tydligare information om detta från distrikts- och nationell nivå. I projektet En förening i varje by förväntas föreningarna också gå utanför sitt eget huvudsakliga kompetensområde och arbeta med bredare frågor. Här kan det finnas behov av stöd till organisationsarbetet för att det ska vara möjligt att genomföra ett projekt och detta är givetvis särskilt svårt om en förening med svag organisation ska vara initiativtagare till att samla bygden och dess övriga aktörer. Därför finns ett behov hos föreningarna av traditionellt föreningsstöd utöver det som är 8

9 direkt knutet till fotbollen. Detta har varit ett mål i det övergripande projektet men i våra fallstudier finns i själva verket inga sådana inslag. En rent praktisk men ändå mycket kommenterad fråga är behovet av att förenkla regelsystem, ansökningsblanketter och redovisningskrav, samt att korta ner handläggningstiderna hos t.ex. Leader och Länsstyrelsen. Detta är en mycket viktig fråga eftersom mycket av engagemanget kan försvinna i den administrativa frustrationen. Givetvis är det så att SvFF knappast kan ändra myndigheternas handläggningsrutiner men erfarenheter från en del Leaderområden har visat att det går att förenkla hanteringen av enskilda lokala projekt genom att projektägaren (distrikten i det här fallet) arbetar med s.k. utvecklingscheckar. Detta finns bl.a. som ett förslag från Västergötland FF. Utvecklingscheckarna skulle kunna fördelas av specialdistriktsförbundet (SDF) för varje område. Detta skulle underlätta mycket i samband med projektstarter bland annat. Måluppfyllelse Genom projektet har SvFF gett ett tydligt stöd till utvecklingen av såväl fotboll som föreningsliv på landsbygden. Många föreningar har fått stöd ekonomiskt och praktiskt, även om det är långt ifrån alla lokala föreningar som har tagit del av erbjudandet. Via projektet har ett stort antal föreningar kunnat utveckla sin verksamhet genom att förstärka och rusta upp sina idrottsanläggningar och genom att hitta nya vägar att locka till sig fler aktiva medlemmar. Det är också många av de som svarat på enkäten som har arbetat med de flexibla tävlingsformerna och som tycker att det fungerar mycket bra. De flesta har även fått ett bättre samarbete med olika aktörer i sin bygd. Något som kommit fram i både fallstudier och enkäter är att projekt som dessa tar lång tid, både att starta upp och att genomföra. Därför kan denna utvärdering ha genomförts lite för tidigt. Svarsfrekvensen från de lokala föreningarna på enkäten har varit väldigt låg och flera föreningar och distrikt säger att de inte har hunnit komma igång med sina projekt, eller bara har kommit igång litegrann. Allt detta påverkar frågan om hur vi kan bedöma projektets måluppfyllelse. I uppsatserna ser vi att alla är väldigt nöjda med sina projekt och att projekten just nu fungerar bra, där samverkan med bygden och dess aktörer har ökat. Projekten har tagits emot väldigt väl. Det i sig är en måluppfyllelse. Här behöver dock påpekas att det inte är det nationella projektet i sig som skapat de lokala verksamheterna, utan att dess stora betydelse har varit att kunna bidra till pågående eller påbörjade processer. I Axvall och Östervåla var En förening i varje by en viktig insats för att övergå från planer till handling, med projektet i Stora Levene redan var igång och där fungerade En förening i varje by som en bekräftelse på att man var på rätt väg. I detta avseende kan man säga att projektet har uppfyllt två viktiga funktioner. Dels har det markerat vikten av och stödet till ett brett lokalt engage- 9

10 mang för föreningarna, dels har det bidragit med medel och kompetens till de lokala verksamheterna. Vi kan utifrån vårt material inte säga något om de lokala projekten kommer att ha en bestående effekt (förutom sådana effekter som har att göra med konkreta upprustningar av anläggningar). Detta kan först undersökas om några år. De samverkansformer och det ökade engagemang vi fått beskrivna i våra fallstudier antyder emellertid att chanserna är ganska goda för att det nu utvecklats nya rutiner för hur det lokala föreningslivet ska arbeta tillsammans för bygdens utveckling. Om detta slår in kan man säga att projektet faktiskt bidragit till att stärka landsbygdens och landsbygdsfotbollens attraktionskraft. Arbetet framåt Distrikten är, enligt enkäten, villiga att gå vidare och utveckla arbetet med En förening i varje by, och tycker det är viktigt med bygdeutveckling. Dock lyfter de vikten av att få mer tid till projekten och att arbetet med ansökningar om medel måste förenklas. De säger även att föreningarna behöver få hjälp att organisera sig, att föreningarna behöver hjälp med att skapa och upprätthålla kontaktnät samt att föreningarna behöver rekrytera nya ledare och andra frivilliga för att kunna genomföra sin verksamhet och sina projekt. De lyfter även vikten av att samverka med andra aktörer. Även de lokala föreningarna är positiva till ett fortsatt arbete med projekten men det finns fortfarande många lokala föreningar som behöver stöd och hjälp att komma igång med sina projekt. Efterfrågan på utbildning är stor, liksom på ett aktivt stöd från i första hand distrikten. Flaskhalsarna i arbetet med att få igång lokala projekt tycks i första hand vara de besvärliga administrativa krav som måste uppfyllas samt distriktens resurser när det gäller att kunna ge stöd till de lokala föreningarna. Att ett projekt som En förening i varje by inte på egen hand kan, eller förväntas, bedriva landsbygdsutveckling innebär också att samarbetet med övriga aktörer för landsbygdens utveckling är en nyckel till framgång. Här har SvFF redan inlett ett arbete där ambitionen är att hitta nya samverkansformer med andra organisationer inom landsbygdsområdet och att lära mer om landsbygdens förutsättningar att utvecklas i ett helhetsperspektiv. På lokal nivå ser vi att samarbetsformerna ständigt utvecklas mellan SvFF:s föreningar, lokala utvecklingsgrupper och företag. I det stora hela kan vi inte se annat än att En förening i varje by varit en mycket lyckad satsning och att måluppfyllelsen tycks vara mycket god över lag. 10