Standard 4.3k. Kapitalkrav för motpartsrisker. Föreskrifter och allmänna råd

Transkript

1 Standard 4.3k Kapitalkrav för motpartsrisker Föreskrifter och allmänna råd

2 FINANSINSPEKTIONEN dnr 11/120/ (97) INNEHÅLL 1 Tillämpning 6 2 Syfte och struktur Syfte Struktur 10 3 Internationella regelverk 11 4 Rättsgrund 12 5 Huvudprinciper för beräkning av kapitaltäckningen för motpartsrisker Kapitaltäckningsanalysens innehåll Allmänna principer för kapitaltäckningsanalysen Beräkning av exponeringsvärdet eller exponeringen vid fallissemang (EAD) Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp Sambandet med andra standarder när det gäller beräkning av kapitaltäckningen för motpartsrisker Övergångsbestämmelser 19 6 Kontrakt som skall beaktas och undandtag i beräkningen av motpartsrisker Kontrakt som skall beaktas Fall då inget kapitalkrav behöver beräknas för motpartsrisken 24

3 FINANSINSPEKTIONEN dnr 11/120/ (97) 7 Tillämpliga metoder och belopp som skall beaktas vid beräkning av kapitalkravet Tillämpliga metoder Val av metod Belopp som skall beaktas 29 8 Allmänna principer för nettning av bilaterala derivatinstrument Definitioner Godtagbara nettningsavtal Bilaterala avtal om novation Andra bilaterala nettningsavtal Avtal om produktövergripande nettning 34 9 Enligt ursprungligt anskaffningsvärde Allmänna principer för beräkning av exponeringsvärdet Allmänna principer för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp _ Nettning av bilaterala derivatinstrument vid tillämpning av ursprungligt anskaffningsvärde Beaktande av säkerheter vid tillämpning av ursprungligt anskaffningsvärde Marknadsvärderingsmetoden Allmänna principer för beräkning av exponeringsvärdet Allmänna principer för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp _ Beräkning av kontraktens ersättningskostnader Återstående löptid och beräkning av framtida kreditrisk Nettning av bilaterala derivatinstrument i marknadsvärderingsmetoden 43

4 FINANSINSPEKTIONEN dnr 11/120/ (97) 10.6 Beaktande av säkerheter i marknadsvärderingsmetoden Mottagna säkerheter Ställda säkerheter Schablonmetoden för derivat Definitioner Allmänna principer för beräkning av exponeringsvärdet Allmänna principer för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp _ Beaktande av säkerheter och nettningsavtal Riskpositioner Positiva och negativa kassaflöden Bestämning av riskpositioner Formel för bestämning av riskposition Säkringsmängder Nettoriskpositioner Motpartsriskkoefficienter Exempel på kapitaltäckningsanalys med hjälp av schablonmetoden för derivat Metoden med interna modeller Tillämpning och kriterier för användning Allmänna principer för beräkning av exponeringsvärdet Allmänna principer för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp _ Beaktande av säkerheter och nettningsavtal Minimikrav för den interna modellen Kontroll av motpartsrisker 71

5 FINANSINSPEKTIONEN dnr 11/120/ (97) Användningstest Stresstest Korrelationsrisk Modellförfarandets integritet Valideringskrav för modellen Ansökan Särdrag i beräkningen av motpartsrisker från instrument i handelslagret Beräkning av kapitaltäckningen för kreditderivat i handelslagret Godtagbara säkerheter Rapportering till Finansinspektionen Definitioner Definitioner Finansinspektionens förkortningar för kapitaltäckningsstandarderna Ytterligare information Upphävda anvisningar och föreskrifter Bilagor 97 Bilaga I: Anvisning för ansökan om tillstånd att beräkna kapitalkravet för motpartsexponeringar enligt metoden med interna modeller (utkommer senare)

6 FINANSINSPEKTIONEN dnr 11/120/ (97) 1 TILLÄMPNING (1) Kapitalkravet för motpartsrisker enligt denna standard gäller följande institut under tillsyn enligt 5 i lagen om Finansinspektionen (587/2003): kreditinstitut, med undantag för betalningsförmedlingsföretag värdepappersföretag fondbolag som bedriver verksamhet enligt 5 2 mom. i lagen om placeringsfonder (48/1999) (fondbolag som bedriver förmögenhetsförvaltning) sammanslutningen av andelsbanker enligt lagen om andelsbanker och andra kreditinstitut i andelslagsform (1504/2001). (2) I standarden används också beteckningen tillsynsobjekt om de institut som standarden gäller. (3) I standarden avses med beteckningen kreditinstitut alla kreditinstitut utom betalningsförmedlingsföretag. (4) I standarden avses med beteckningen fondbolag sådana fondbolag som bedriver verksamhet enligt 5 2 mom. i lagen om placeringsfonder. (5) Standarden tillämpas dock inte på ett kreditinstituts finländska dotterkreditinstitut, om Finansinspektionen har beviljat kreditinstitutet tillstånd enligt 56 i kreditinstitutslagen. (6) Det som konstateras i stycke 5 om ett kreditinstituts finländska dotterkreditinstitut tillämpas på motsvarande sätt på ett värdepappersföretags finländska dottervärdepappersföretag och ett fondbolags finländska dotterfondbolag. (7) Följande kreditinstitut skall beräkna kapitalkravet för motpartsrisker enligt denna standard också på grundval av sin gruppbaserade finansiella ställning

7 FINANSINSPEKTIONEN dnr 11/120/ (97) (gruppbaserat kapitalkrav för motpartsrisker): a) kreditinstitut som är moderföretag till en finansiell företagsgrupp b) kreditinstitut som har ett holdingföretag med hemort i Finland som moderföretag och som i fråga om balansomslutningen är störst av holdingföretagets dotterkreditinstitut c) kreditinstitut som har ett företag med hemort i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EESstat) som moderföretag och för vilka följande båda villkor uppfylls: till den finansiella företagsgruppen hör inget utländskt kreditinstitut i moderföretagets hemstat kreditinstitutet är större i fråga om balansomslutningen än moderföretagets andra dotterkreditinstitut eller utländska dotterkreditinstitut med hemort i en EES-stat d) kreditinstitut i fråga om vilka Finansinspektionen avtalat med tillsynsmyndigheter i andra EES-stater, som svarar för tillsynen över den finansiella företagsgruppens utländska kreditinstitut, att inspektionen är ansvarig tillsynsmyndighet för de utländska kreditinstitutens gruppbaserade tillsyn och att finsk lag tillämpas på den gruppbaserade tillsynen. (8) Det gruppbaserade kapitalkravet för motpartsrisker gäller emellertid inte ett kreditinstitut som är dotterföretag till ett kreditinstitut enligt stycke 7 och inte heller ett kreditinstitut som är ett annat slags dotterföretag till ett finländskt holdingföretag än det som avses i stycke 7. (9) Utan hinder av vad som föreskrivs i stycke 8 gäller det gruppbaserade kapitalkravet för motpartsrisker ett kreditinstitut med ett holdingföretag som är dotter- eller ägarintresseföretag eller moderföretag och vars dotter- eller ägarintresseföretag utgörs av minst ett sådant utländskt kreditinstitut, utländskt företag jämförbart med ett fondbolag enligt lagen om placeringsfonder eller utländskt finansiellt institut som är beläget i ett land utanför EES.

8 FINANSINSPEKTIONEN dnr 11/120/ (97) (10) Det gruppbaserade kapitalkravet för motpartsrisker gäller inte kreditinstitut i fråga om vilka Finansinspektionen avtalat med andra tillsynsmyndigheter, som svarar för tillsynen över den finansiella företagsgruppens utländska kreditinstitut, att en behörig tillsynsmyndighet i en annan EES-stat svarar för den gruppbaserade tillsynen över kreditinstitutet. (11) Det gruppbaserade kapitalkravet för motpartsrisker gäller värdepappersföretag och fondbolag på samma sätt som det gäller kreditinstitut enligt styckena (12) Det gruppbaserade kapitalkravet för motpartsrisker gäller inte värdepappersföretag vilka som moderföretag har ett kreditinstitut med verksamhetstillstånd i en EES-stat eller ett holdingföretag i en sådan stat då institutet eller företaget samtidigt är moderföretag till ett kreditinstitut med verksamhetstillstånd i EES-staten, förutsatt att kreditinstitutet står under tillsyn på grundval av sin gruppbaserade finansiella ställning. (13) Det som konstateras i stycke 12 om värdepappersföretag skall på motsvarande sätt tillämpas på fondbolag. (14) Oaktat vad som konstaterats ovan i standarden tillämpas standarden inte på ett kreditinstitut som Finansinspektionen har beviljat tillstånd enligt 94 2 mom. i kreditinstitutslagen. (15) Det som konstateras i stycke 14 om kreditinstitut skall på motsvarande sätt tillämpas på värdepappersföretag och fondbolag. (16) Övergångsbestämmelserna för beräkning av kapitalkravet för motpartsrisker ingår i avsnitt 5.3.

9 FINANSINSPEKTIONEN dnr 11/120/ (97) 2 SYFTE OCH STRUKTUR 2.1 Syfte (1) Syftet med standarden om kapitalkrav för motpartsrisker är att beskriva kraven på och den tekniska beräkningen av kapitaltäckningen för motpartsrisker. (2) Målet med standarden är vidare att säkerställa att institutet har tillräcklig beredskap att beräkna kapitalkravet för sina motpartsrisker institutet väljer den beräkningsmetod eller de beräkningsmetoder som lämpar sig bäst för dess verksamhet institutet i sin beräkning beaktar alla de kontrakt som kapitalkravet för motpartsrisker gäller. (3) Beräkningen av kapitaltäckningen för motpartsrisker gäller såväl schablonmetoden för kreditrisker som metoden baserad på intern riskklassificering av kreditrisker (IRB-metoden). Kapitalkravet gäller inte bara posterna i finansieringsverksamheten utan också instrumenten i handelslagret. I standarden beskrivs de principer som institutet skall följa i beräkningen av kapitalkravet för motpartsrisker enligt båda kreditriskmetoderna och avseende instrumenten i handelslagret.

10 FINANSINSPEKTIONEN dnr 11/120/ (97) 2.2 Struktur (4) I kapitel 5 behandlas huvudprinciperna för beräkning av kapitaltäckningen för motpartsrisker och i kapitel 6 de instrument för vilka kapitalkravet för motpartsrisker skall beräknas. (5) De tillämpliga metoderna för beräkning av kapitaltäckningen för motpartsrisker, de belopp som skall beaktas och principerna för nettning av bilaterala derivatinstrument tas upp i kapitlen 7 och 8. (6) I kapitlen 9 12 ges en detaljerad genomgång av de tillämpliga metoderna för beräkning av kapitaltäckningen för motpartsrisker. Specialfrågor i beräkningen av motpartsrisker från instrumenten i handelslagret behandlas separat i kapitel 13. Kapitel 15 innehåller en sammanställning av de definitioner som används i standarden.

11 FINANSINSPEKTIONEN dnr 11/120/ (97) 3 INTERNATIONELLA REGELVERK (1) EU:s kapitaltäckningsdirektiv motsvarar i huvuddrag de kapitaltäckningsregler som Baselkommittén för banktillsyn publicerade i november I direktiven utsträcks Baselkommitténs rekommendationer till att gälla också värdepappersföretag, som brukligt är i EU. (2) Basekommitténs rekommendation International Convergence of Capital Measurement and Capital Standards finns tillgänglig på kommitténs webbplats (3) Beräkningen av kapitalkravet för motpartsrisker beskrivs i Baselkommitténs rekommendation International Convergence of Capital Measurement and Standards, i bilaga 4 Treatment of Counterparty Credit Risk and Cross-Product Netting. (4) Också följande publikation av Baselkommittén har beaktats i beredningen av standarden: Bank of International Settlements, Baselkommittén: The Application of Basel II to Trading Activities and the Treatment of Double Default Effects, July 2005.

12 FINANSINSPEKTIONEN dnr 11/120/ (97) 4 RÄTTSGRUND (1) De nationella reglerna för kapitaltäckning bygger på följande EU-direktiv: Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (32006L0048); EGT L 177, , s. 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (32006L0049); EGT L 177, , s (2) Detaljerade bestämmelser om kapitalkravet för motpartsrisker ingår i artiklarna 78 80, bilagorna II, III och IV och punkterna 5, 7 och 8 i del 3 i bilaga VII till direktiv 2006/48/EG och i bilaga II till direktiv 2006/49/EG. (3) Nationellt regleras kapitalkravet för motpartsrisker i 57 i kreditinstitutslagen (121/2007). (4) Direktiven har lagts ut på EU-kommissionens webbplats (5) Finansinspektionens rätt att utfärda bindande föreskrifter om det sakområde som standarden gäller bygger på följande bestämmelser: 93 i kreditinstitutslagen (121/2007) 31 i lagen om värdepappersföretag (579/1996) 6 5 mom. i lagen om placeringsfonder (48/1999) 8 5 mom. i lagen om andelsbanker och andra kreditinstitut i andelslagsform (1504/2001).

13 FINANSINSPEKTIONEN dnr 11/120/ (97) 5 HUVUDPRINCIPER FÖR BERÄKNING AV KAPITALTÄCKNINGEN FÖR MOTPARTSRISKER Motivering (1) Motpartsrisk (counterparty credit risk, CCR) är risken för att motparten i en transaktion fallerar före slutavvecklingen av kassaflödena i transaktionen Kapitaltäckningsanalysens innehåll Allmänna principer för kapitaltäckningsanalysen Motivering (2) Kapitalkravet för motpartsrisker beräknas för transaktioner säkrade med värdepapper (securities financing transactions, SFT), OTC-derivat och transaktioner med lång avvecklingscykel. (3) Med transaktioner säkrade med värdepapper avses här repor och omvända repor, värdepappers- och råvarulån och marginallånetransaktioner (margin lending). (4) De regler för beräkning av kapitalkravet för motpartsrisker som ges i standarden skall tillämpas både på posterna i finansieringsverksamheten och posterna i handelslagret enligt närmare fastställda villkor och undantag i standarden. 1 Punkt 1 i del 1 i bilaga III till direktiv 2006/48/EG.

14 FINANSINSPEKTIONEN dnr 11/120/ (97) Motivering Motivering Motivering (5) Kapitalkravet för motpartsexponeringar beräknas i två steg enligt nedanstående regler på samma sätt som kapitalkravet för fordringar, investeringar och åtaganden utanför balansräkningen i standarderna 4.3c och 4.3d. (6) För kontrakten i finansieringsverksamheten fastställs först ett exponeringsvärde, som i IRB-metoden kallas exponering vid fallissemang (EAD). Reglerna för beräkning av exponeringsvärdet ges i avsnitt av standarden. Efter beräkningen åsätts exponeringsvärdet eller exponeringen vid fallissemang en riskvikt beroende på den aktuella kreditriskmetoden såsom i avsnitt konstateras. (7) Som framgår av avsnitten beräknas motpartsriskerna från instrumenten i handelslagret i huvuddrag på motsvarande sätt som för åtagandena i finansieringsverksamheten. Förfarandet beror på vilken kreditriskmetod som valts. (8) Standarden innehåller främst detaljerade regler för beräkning av exponeringsvärdet enligt vissa beräkningsmetoder. På beräkningen av exponeringsvärdet tillämpas också andra av Finansinspektionens standarder enligt avsnitt beroende på det aktuella instrumentet, den tillämpade kreditriskmetoden och den aktuella kreditriskreduceringen. Vad beträffar beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp hänvisas i avsnitt allmänt taget till standarderna 4.3c och 4.3d. (9) I beräkningen av kapitaltäckningen för de motpartsexponeringar som beskrivs i denna standard beräknas exponeringsvärdet i huvudsak på samma sätt för kontrakten i finansieringsverksamheten och instrumenten i handelslagret. Undantagen från denna huvudregel gäller främst kreditderivat i handelslagret. Dessa undantag beskrivs i kapitel 13. (10) De motpartsexponeringar för vilka kapitalkravet beräknas enligt reglerna i denna standard har specificerats i kapitel Beräkning av exponeringsvärdet eller exponeringen vid fallissemang (EAD) Motivering (11) Med exponeringsvärde avses det värde på fordringar, investeringar, åtaganden utanför balansräkningen eller andra motpartsexponeringar som beaktas i kapitalkravet innan det vägs med den riskvikt som gäller för motparten, säkerheten, tillgångsposten eller något annat. Exponeringsvärdet för åtaganden utanför balansräkningen kallas i de gamla föreskrifterna för kreditmotvärde. I IRB-metoden används uttrycket exponering vid fallissemang.

15 FINANSINSPEKTIONEN dnr 11/120/ (97) Motivering Motivering Motivering (12) För exponeringsvärde och exponering vid fallissemang används nedan i regel den gemensamma beteckningen exponeringsvärde. En uppdelning i exponeringsvärde och exponering vid fallissemang görs då sammanhanget kräver att skillnad görs mellan olika kreditriskmetoder. (13) Exponeringsvärdet beräknas beroende på den aktuella motpartsexponeringen, den aktuella kreditriskreduceringen och den valda kreditriskmetoden enligt reglerna och metoderna i Finansinspektionens olika standarder på det sätt som framgår av stycke 17. Vad beträffar t.ex. transaktioner säkrade med värdepapper ges vissa beräkningsmetoder i standarderna om kreditriskreducering medan frågor som gäller tillämpning av den mest avancerade metoden med interna modeller på dessa åtaganden behandlas i kapitel 12 nedan. När det gäller den avancerade metoden baserad på intern riskklassificering av kreditrisker (den avancerade IRB-metoden) beräknas exponeringsvärdet för motpartsexponeringar enligt standard 4.3d. (14) Exponeringsvärdet för transaktioner säkrade med värdepapper kan således beräknas enligt den metod med interna modeller som regleras genom denna standard, om inte exponeringsvärdet har beräknats enligt reglerna och metoderna i kapitlen 9 10 i standard 4.3e eller kapitlen i standard 4.3f. 2 (15) Vid beräkning av exponeringsvärdet eller exponeringen vid fallissemang kan säkerheter och annan kreditriskreducering beaktas enligt de principer som beskrivs i Finansinspektionens standarder 4.3e och 4.3f om kreditriskreducering 3, enligt de principer som beskrivs i kapitel 8 i denna standard eller i samband med de olika metoderna. Förfarandet beror på kreditriskreduceringen, åtagandet eller den valda kreditriskmetoden. (16) Det finns flera alternativa metoder för beräkning av exponeringsvärdet. De metoder som beskrivs här är i huvuddrag likadana för posterna i finansieringsverksamheten och instrumenten i handelslagret. Reglerna för metoderna behandlas i kapitlen 9 12 i standarden och särdragen hos instrumenten i handelslagret i kapitel 13. (17) Beräkningen av exponeringsvärdet eller exponeringen vid fallissemang sker således beroende på den aktuella motpartsexponeringen, den aktuella kreditriskreduceringen och den valda kreditriskmetoden enligt reglerna och metoderna i olika standarder på följande sätt: mom. i kreditinstitutslagen (121/2007) och artikel 78.2 och punkt 7 i del 3 i bilaga VII till direktiv 2006/48/EG. Tillämpning av metoden med interna modeller kräver tillstånd av Finansinspektionen. 3 Artikel 80.4 i direktiv 2006/48/EG mom. i kreditinstitutslagen (121/2007) och artikel 78.2 och punkterna 5 och 7 i del 3 i bilaga VII till direktiv 2006/48/EG.

16 FINANSINSPEKTIONEN dnr 11/120/ (97) 1. enligt standard 4.3e om kreditriskreducering vid schablonmetoden då a) institutet använder schablonmetoden för kreditrisker för kontrakt i finansieringsverksamheten och b) det är fråga om transaktioner säkrade med värdepapper på vilka c) tillämpas följande metoder för beräkning av effekten av kreditriskreduceringen (enligt kapitlen 9 10 i standard 4.3e): den förenklade metoden för finansiella säkerheter den fullständiga metoden för finansiella säkerheter metoden med interna modeller, som kan tillämpas på transaktioner som är föremål för ramavtal om nettning (exkl. OTC-derivat). d) Detta är tillämpligt också på instrument i handelslagret på ovan nämnda villkor. 2. enligt standard 4.3f om kreditriskreducering vid intern riskklassificering då a) institutet använder den grundläggande metoden baserad på intern riskklassificering av kreditrisker (den grundläggande IRBmetoden) för kontrakt i finansieringsverksamheten och b) det är fråga om transaktioner säkrade med värdepapper på vilka c) tillämpas följande metoder för beräkning av effekten av kreditriskreduceringen (enligt kapitlen i standard 4.3f): den fullständiga metoden för finansiella säkerheter (tillämplig på den grundläggande IRB-metoden) metoden med interna modeller, som kan tillämpas på transaktioner som är föremål för ramavtal om nettning (exkl. OTC-derivat). d) Detta är tillämpligt också på instrument i handelslagret på ovan nämnda villkor. 3. enligt denna standard (4.3k om kapitalkrav för motpartsrisker), då det är fråga om a) finansieringsverksamheten, på vilken tillämpas antingen schablonmetoden för kreditrisker eller IRB-metoden, eller b) instrument i handelslagret, och c) OTC-derivat och transaktioner med lång avvecklingscykel, på vilka tillämpas metoder enligt kapitlen 9 12 nedan eller/och d) transaktioner säkrade med värdepapper, på vilka tillämpas den mest avancerade metoden, dvs. metoden med interna modeller

17 FINANSINSPEKTIONEN dnr 11/120/ (97) (enligt kapitel 12 nedan). e) Exponeringsvärdet för kreditderivat i handelslagret beräknas enligt kapitel 13 nedan. 4. enligt reglerna för egna LGD-skattningar i standard 4.3d om kapitalkrav för kreditrisker enligt intern riskklassificering, då det är fråga om a) finansieringsverksamheten eller instrument i handelslagret, på vilka b) tillämpas den avancerade IRB-metoden Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp (18) Vid tillämpning av schablonmetoden för kreditrisker multipliceras exponeringsvärdena för de enskilda posterna med riskvikter i ett andra steg enligt standard 4.3c. Som slutresultat av beräkningen erhålls summan av riskvägda exponeringsbelopp, som ställs i relation till kapitalbasen. (19) Vid tillämpning av IRB-metoden beräknas riskvägda exponeringsbelopp enligt standard 4.3d. Om exponeringen vid fallissemang beräknats enligt denna standard sätts den beroende på den aktuella portföljen eller posten in i en lämplig formel eller multipliceras med en tillämplig riskvikt enligt reglerna i standard 4.3d. Slutresultatet ställs i relation till kapitalbasen. (20) Riskvägda exponeringsbelopp för instrumenten i handelslagret beräknas enligt standard 4.3c eller 4.3d beroende på kreditriskmetoden. (21) Beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp sker således beroende på den aktuella motpartsexponeringen, den aktuella kreditriskreduceringen och den valda kreditriskmetoden enligt reglerna och metoderna i olika standarder på följande sätt: 1. enligt standard 4.3c om kapitalkrav för kreditrisker enligt schablonmetoden, då institutet beräknar exponeringsvärdet för motpartsexponeringar på följande sätt: a) enligt standard 4.3e eller b) enligt denna standard, då institutet tillämpar schablonmetoden för kreditrisker c) riskvägda exponeringsbelopp för transaktioner med lång avvecklingscykel beräknas enligt 4.3c, även om institutet i övrigt tillämpar IRB-metoden. d) Riskvägda exponeringsbelopp för instrumenten i handelslagret beräknas enligt 4.3c, då institutet tillämpar schablonmetoden

18 FINANSINSPEKTIONEN dnr 11/120/ (97) för kreditrisker. 2. enligt standard 4.3d om kapitalkrav för kreditrisker enligt intern riskklassificering, då institutet beräknar exponeringsvärdet för motpartsexponeringar på följande sätt: a) enligt standard 4.3f, b) enligt denna standard, då institutet tillämpar den grundläggande IRB-metoden, eller c) enligt standard 4.3d, då institutet tillämpar den avancerade IRB-metoden. d) Riskvägda exponeringsbelopp för instrumenten i handelslagret beräknas enligt standard 4.3d, då institutet tillämpar IRBmetoden. 5.2 Sambandet med andra standarder när det gäller beräkning av kapitaltäckningen för motpartsrisker Motivering Motivering (22) Denna standard innehåller regler för beräkning av kapitalkravet för sådana motpartsexponeringar där risken främst gäller hur förändringar i valutakurser, räntor och aktie- och råvarupriser påverkar kontraktets värde. Till åtagandena hör OTC-derivat, transaktioner med lång avvecklingscykel och transaktioner säkrade med värdepapper. (23) I denna standard ingår inga regler om kapitalbasen. Kapitalbasen regleras genom Finansinspektionens standard 4.3a om definition av kapitalbasen. Tillgångar som enligt standard 4.3a dras av från kapitalbasen beaktas inte heller i denna standard. 5 (24) Vägledning för beräkning av riskvägda kreditriskexponeringar enligt schablonmetoden för kreditrisker ges i Finansinspektionens standard 4.3c om kapitalkrav för kreditrisker enligt schablonmetoden och vägledning för beräkning av riskvägda kreditriskexponeringar enligt IRB-metoden ges på motsvarande sätt i Finansinspektionens standard 4.3d om kapitalkrav för kreditrisker enligt intern riskklassificering. (25) Säkerheter och annan kreditriskreducering kan beaktas enligt de principer som beskrivs i standard 4.3e om kreditriskreducering vid schablonmetoden 6 eller standard 4.3f om kreditriskreducering vid intern mom. i kreditinstitutslagen (121/2007). Artikel 80.4 i direktiv 2006/48/EG.

19 FINANSINSPEKTIONEN dnr 11/120/ (97) riskklassificering, enligt de principer som beskrivs i kapitel 8 i denna standard eller i samband med de olika metoderna i kapitlen Motivering Motivering (26) De riskvägda exponeringsbeloppen för värdepapperiserade poster beräknas enligt standard 4.3h om kapitalkrav för värdepapperisering. 7 (27) I beräkningen av kapitaltäckningen för de motpartsexponeringar som beskrivs i denna standard beräknas exponeringsvärdet i huvudsak på samma sätt enligt schablonmetoden för kreditrisker, enligt IRB-metoden och för instrumenten i handelslagret. Standarderna 4.3c om kapitalkrav för kreditrisker enligt schablonmetoden, 4.3d om kapitalkrav för kreditrisker enligt intern riskklassificering och 4.3g om kapitalkrav för marknadsrisker kommer att innehålla hänvisningar till denna standard när det gäller kapitaltäckningen för motpartsexponeringar. (28) I standard 4.3g förekommer hänvisningar till beräkningen av motpartsrisker i handelslagret i kapitlen 5 och 7 (motpartsrisker). (29) Finansinspektionen förutsätter dessutom att instituten i sin verksamhet följer principerna för intern kontroll och riskhantering i standard 4.1 om uppläggning av intern kontroll och riskhantering och principerna för god kreditriskhantering i standard 4.4a om hantering av kreditrisker. 5.3 Övergångsbestämmelser (30) Institut som använder schablonmetoden för kreditrisker eller IRBmetoden skall för beräkningen av kapitaltäckningen för motpartsrisker tillämpa reglerna i denna standard fr.o.m. den 1 januari (31) Också för instrument i handelslagret skall reglerna för beräkning av kapitaltäckningen för motpartsrisker i denna standard tillämpas fr.o.m. den 1 januari mom. och 61 i kreditinstitutslagen (121/2007) och artikel 80.5 i direktiv 2006/48/EG. Artikel 157 i direktiv 2006/48/EG. Artikel 49 i direktiv 2006/49/EG.

20 FINANSINSPEKTIONEN dnr 11/120/ (97) (32) Fram till den 1 januari 2008 kan instituten ersätta reglerna i denna standard med Finansinspektionens föreskrifter 106.7, och om rapportering av kapitalbasen och den gruppbaserade kapitalbasen för täckning av kreditrisker sådana de lyder före den 1 januari 2007 på det sätt som föreskrivits i de allmänna övergångsbestämmelserna i avsnitt 5.7 i Finansinspektionens standard 4.3c och i styckena i detta kapitel. 10 (33) Om den möjlighet som avses i stycke 32 används skall kapitalkravet för motpartsrisker från kreditderivat i handelslagret beräknas enligt marknadsvärderingsmetoden i kapitel 10 i denna standard. (34) Om den möjlighet som avses i stycke 32 används skall på de derivat som specificerats i kapitel 3 av de rapporteringsanvisningar som fogats till Finansinspektionens föreskrifter och (bilaga IV till direktivet) tillämpas den behandling som föreskrivs där oberoende av om derivaten är balansräkningsposter eller åtaganden utanför balansräkningen. De belopp som erhålls som resultat av behandlingen utgör de riskvägda exponeringsbeloppen för derivaten Artikel i direktiv 2006/48/EG och mom. i kreditinstitutslagen (121/2007). 11 Artikel e i direktiv 2006/48/EG och mom. i kreditinstitutslagen (121/2007).

21 FINANSINSPEKTIONEN dnr 11/120/ (97) 6 KONTRAKT SOM SKALL BEAKTAS OCH UNDANDTAG I BERÄKNINGEN AV MOTPARTSRISKER 6.1 Kontrakt som skall beaktas Motivering (1) Denna standard tar upp principerna för beräkning av kapitaltäckningen för sådana motpartsexponeringar där risken främst gäller hur förändringar i valutakurser, räntor och aktie- och råvarupriser påverkar kontraktets värde. 12 (2) Kapitalkravet för motpartsrisker beräknas för följande kontrakt:1f 1) derivat (OTC-derivat som inte noteras på börsen) 13 2) kreditderivat i handelslagret12f 3) transaktioner med lång avvecklingscykel 4) transaktioner säkrade med värdepapper, som omfattar repor och omvända repor värdepappers- och råvarulån marginallånetransaktioner (3) Kapitalkravet för motpartsrisker beräknas för kontrakt i både handelslagret och finansieringsverksamheten. (4) I fråga om derivat beräknas kapitaltäckningen för de räntebaserade kontrakten i stycke 5 för kontrakten i stycke 6 som rör valuta eller guld 12 Punkt 2 i del 2 i bilaga III till direktiv 2006/48/EG. 13 Punkterna 5 och 7 i bilaga II till direktiv 2006/49/EG och punkt 8 i avsnitt C i bilaga I till direktiv 2004/39/EG.

22 FINANSINSPEKTIONEN dnr 11/120/ (97) för åtaganden som omfattar motsvarande kontrakt bundna till andra underliggande tillgångar och index i enlighet med stycke 7. Kontrakten i styckena 5, 6 och 7 är OTC-derivat med undantag för de poster 14 vars exponeringsvärde enligt avsnitt 6.2 är noll.13f 15 (5) Räntebaserade kontrakt omfattar14f a. ränteswappar i en valuta b. basswappar c. ränteterminer, dvs. icke standardiserade ränteterminer d. räntefuturer, dvs. standardiserade ränteterminer e. köpta ränteoptioner f. andra kontrakt av liknande slag. 16 (6) Kontrakt som rör valuta eller guld omfattar15f a. valutaränteswappar (ränteswappar i mer än en valuta) b. valutaterminer, dvs. icke standardiserade valutaterminer c. valutafuturer, dvs. standardiserade valutaterminer d. köpta valutaoptioner e. andra kontrakt av liknande slag f. kontrakt avseende guld av liknande slag som de i punkterna a-e. (7) Dessutom skall kontrakt som liknar dem i punkterna 5 a-e och 6 a-d med andra underliggande tillgångar eller index beaktas. Dessa omfattar åtminstone följande specificerade instrument som inte annars ingår i stycke 5 17 eller 6:16F optioner, futurer, swappar, räntesäkringsavtal och varje annat derivatkontrakt som avser värdepapper, valutor, räntor eller avkastningar, eller andra derivatinstrument, finansiella index eller finansiella mått och som kan avvecklas fysiskt eller kontant optioner, futurer, swappar, terminer och varje annat derivatkontrakt som avser råvaror och som kan avvecklas fysiskt, som inte handlas på en reglerad marknad och/eller en MTF-plattform, som inte är för kommersiella ändamål och som anses ha egenskaper som andra derivat till finansiella instrument, med utgångspunkt från bland annat om clearing och avveckling sker via erkända 14 Artikel 3.1 h i direktiv 2006/49/EG. 15 Bilaga IV till direktiv 2006/48/EG. 16 Bilaga IV till direktiv 2006/48/EG. 17 Bilaga IV till direktiv 2006/48/EG och punkterna 4, 7, 9 och 10 i avsnitt C i bilaga I till direktiv 2004/39/EG.

23 FINANSINSPEKTIONEN dnr 11/120/ (97) avvecklingsorganisationer, eller om de är föremål för regelmässiga marginalsäkerhetskrav finansiella kontrakt avseende prisdifferenser optioner, futurer, swappar, räntesäkringsavtal och varje annat derivatkontrakt som avser klimatvariationer, fraktavgifter, utsläppsrätter eller inflationstakten eller någon annan officiell ekonomisk statistik och som måste avvecklas kontant eller kan avvecklas kontant på en av parternas begäran (på grund av ett annat skäl än utebliven betalning eller någon annan händelse som leder till kontraktets upphörande), samt varje annat derivatkontrakt som avser tillgångar, rättigheter, skyldigheter, index och åtgärder som inte annars anges här och som anses ha egenskaper som andra derivat till finansiella instrument (= alla andra än kreditderivat), med utgångspunkt från bland annat om det handlas på en reglerad marknad eller en MTF-plattform, om clearing och avveckling sker via erkända avvecklingsorganisationer, eller om de är föremål för regelmässiga marginalsäkerhetskrav. Motivering (8) Kapitalkravet för motpartsrisker beräknas också för transaktioner med lång avvecklingscykel.17f18 Transaktioner med lång avvecklingscykel är transaktioner i vilka en motpart åtar sig att leverera ett finansiellt instrument, en råvara eller ett belopp i utländsk valuta mot betalning i kontanter, andra finansiella instrument eller råvaror, eller omvänt, med en avtalad avvecklingsfrist som är längre än marknadsnormen för denna typ av transaktion eller som omfattar mer än fem bankdagar efter den dag då 19 transaktionen avtalades beroende på vad som infaller först.18f (9) Vidare beräknas kapitalkravet för motpartsrisker från transaktioner säkrade med värdepapper.19f20 Transaktioner säkrade med värdepapper, dvs. repor och omvända repor, värdepapperslån och marginallånetransaktioner, beaktas med Finansinspektionens tillstånd enligt metoden med interna modeller i kapitel 12 nedan om de inte beroende på den tillämpade kreditriskmetoden beaktas enligt kapitlen 9 10 i Finansinspektionens standard 4.3e eller kapitlen i standard 4.3f. 18 Punkt 7 i del 2 i bilaga III till direktiv 2006/48/EG. 19 Punkt 3 i del 1 i bilaga III till direktiv 2006/48/EG. 20 Punkt 2 i del 2 i bilaga III till direktiv 2006/48/EG.

24 FINANSINSPEKTIONEN dnr 11/120/ (97) Motivering Motivering Motivering (10) I kapitel 12 behandlas principerna för kapitaltäckningsanalys då institutet med Finansinspektionens tillstånd tillämpar metoden med interna modeller enligt stycke 1 i kapitel 7 nedan, med vilken alternativt kan beräknas kapitalkravet för motpartsrisker från kontrakten i styckena 5 8 i detta kapitel eller kapitalkravet för risker från transaktioner säkrade med värdepapper i stycke 9 i detta kapitel. (11) Med repa (repo) avses ett avtal enligt vilket institutet överför värdepapper eller råvaror, eller rättigheter avseende äganderätt till värdepapper eller råvaror, till motparten och samtidigt förpliktar sig att återköpa dem (eller värdepapper eller råvaror av motsvarande slag) av motparten till ett fastställt pris vid en fastställd tidpunkt i framtiden. 21 (12) Med omvänd repa (reverse repo) avses ett omvänt återköpsavtal. 22 Motivering Motivering Motivering (13) Med värdepappers- eller råvarulån avses en affär där institutet eller dess motpart överför värdepapper eller råvaror mot lämplig säkerhet under förutsättning att låntagaren åtar sig att återlämna likvärdiga värdepapper eller råvaror vid någon framtida tidpunkt eller vid anfordran från den som gör överföringen. Affären är utlåning av värdepapper eller råvaror för det institut som överför värdepapperen och inlåning av värdepapper eller råvaror för det institut till vilka de överförs. 23 (14) Med marginallånetransaktioner avses transaktioner där institutet lämnar kredit i samband med köp, försäljning och innehav av eller handel med finansiella instrument. Marginallånetransaktioner innefattar inte andra lån där de säkerheter som ställts råkar vara värdepapper. 24 (15) Specialfrågor i beräkningen av kapitaltäckningen för motpartsrisker från kreditderivat i handelslagret behandlas i kapitel Fall då inget kapitalkrav behöver beräknas för motpartsrisken (16) Exponeringsvärdet för motpartsrisken från kreditderivat är noll då institutet köper kreditriskskydd genom derivat (köper skydd, säljer risk) för 21 Artikel 4.33 i direktiv 2006/48/EG och artikel 3.1 m i direktiv 2006/49/EG. 22 Artikel 4.33 i direktiv 2006/48/EG och artikel 3.1 m i direktiv 2006/49/EG. 23 Artikel 4.34 i direktiv 2006/48/EG och artikel 3.1 n i direktiv 2006/49/EG. 24 Punkt 4 i del 1 i bilaga III till direktiv 2006/48/EG.

25 FINANSINSPEKTIONEN dnr 11/120/ (97) exponeringar som inte hänför sig till handelslagret eller för motpartsrisker och 25 institutet beräknar kapitalkravet för den säkrade tillgången antingen24f enligt kapitel 7 om garantier och kreditderivat (obetalt kreditskydd) i standard 4.3e vid tillämpning av schablonmetoden för kreditrisker eller enligt kapitel 7 om garantier och kreditderivat (obetalt kreditskydd) i standard 4.3f vid tillämpning av IRB-metoden med Finansinspektionens tillstånd eller enligt avsnitt om hantering av dubbelt fallissemang (double default) i standard 4.3d och avsnitt 7.3 om godtagbara tillhandahållare av obetalt kreditriskskydd vid hantering av dubbelt fallissemang (double default) i standard 4.3f vid tillämpning av IRBmetoden med Finansinspektionens tillstånd eller enligt avsnitt om att beakta effekterna av garantier och kreditderivat vid användning av egna LGD-skattningar i standard 4.3d, då institutet tillämpar den avancerade IRB-metoden. (17) Exponeringsvärdet är noll för motpartsrisken från sålda kreditswappar (då skydd säljs, risk köps) utanför handelslagret vilka ses som kreditriskskydd som tillhandahålls av institutet och är föremål för kapitalkrav för kreditrisk till 26 hela det nominella beloppet.25f (18) Exponeringsvärdet noll för motpartsrisken kan tillskrivas derivat, transaktioner säkrade med värdepapper och transaktioner med lång avvecklingscykel som är utestående med en central motpart och inte har 27 bestridits av den centrala motparten.26f (19) Dessutom kan ett exponeringsvärde på noll tillskrivas kreditriskexponeringar mot centrala motparter som är resultatet av derivatkontrakt, transaktioner säkrade med värdepapper och transaktioner med lång avvecklingscykel eller andra exponeringar enligt Finansinspektionens bestämmande och som institutet har utestående med den centrala motparten. Den centrala motpartens motpartsriskexponeringar 28 mot samtliga deltagare i dess arrangemang skall dagligen säkras fullt ut.27f 25 Punkt 3 i del 2 i bilaga III till direktiv 2006/48/EG. 26 Punkt 4 i del 2 i bilaga III till direktiv 2006/48/EG. 27 Punkt 6 i del 2 i bilaga III till direktiv 2006/48/EG. 28 Punkt 6 i del 2 i bilaga III till direktiv 2006/48/EG.

26 FINANSINSPEKTIONEN dnr 11/120/ (97) 7 TILLÄMPLIGA METODER OCH BELOPP SOM SKALL BEAKTAS VID BERÄKNING AV KAPITALKRAVET 7.1 Tillämpliga metoder (1) Institutet skall beräkna kapitalkravet för motpartsrisken från räntekontrakt, valutakontrakt, kontrakt som gäller guld och motsvarande kontrakt bundna till andra underliggande tillgångar och index i styckena 4 8 i avsnitt 6.1, kapitalkravet för transaktioner med lång avvecklingscykel och kapitalkravet för kreditderivat i handelslagret i stycke 2 i avsnitt 6.1 med 29 hjälp av en av följande metoder:28f 1. enligt ursprungligt anskaffningsvärde 2. marknadsvärderingsmetoden 3. schablonmetoden för derivat 4. metoden med interna modeller. (2) Med metoden med interna modeller (kapitel 12) kan kapitalkravet fastställas inte bara för kontrakten i styckena 4 8 och kreditderivaten i handelslagret i stycke 2 i avsnitt 6.1 utan med Finansinspektionens tillstånd 30 också för följande kontrakt på det sätt som beskrivs i kapitel 12:29F repor och omvända repor värdepappers- och råvarulån marginallånetransaktioner transaktioner med lång avvecklingscykel. 29 Punkt 1 i del 2 i bilaga III, bilaga IV och punkt 5 i del 3 i bilaga VII till direktiv 2006/48/EG och punkt 7 i bilaga II till direktiv 2006/49/EG. 30 Punkt 2 i del 2 i bilaga III till direktiv 2006/48/EG.

27 FINANSINSPEKTIONEN dnr 11/120/ (97) Motivering Motivering Motivering Motivering (3) Vid tillämpning av ursprungligt anskaffningsvärde beräknas kontraktens exponeringsvärde genom multiplicering av kontraktens nominella värde med en koefficient vars storlek beror på löptiden. Metoden kräver inte Finansinspektionens tillstånd, men t.ex. institut som har ett stort handelslager har inte möjlighet att använda metoden. Se stycke 9 i avsnitt 7.2. (4) Vid tillämpning av marknadsvärderingsmetoden beräknas kontraktens exponeringsvärde som summan av ersättningskostnaderna och den framtida kreditrisken. Den framtida kreditrisken beräknas genom multiplicering av kontraktets nominella värde med en koefficient vars storlek beror på löptiden. Metoden kräver inte Finansinspektionens tillstånd. (5) I schablonmetoden för derivat beräknas den genomsnittliga förväntade positiva exponeringen under en period (expected positive exposure) för det motpartsexponerade kontraktet. I metoden jämförs transaktionernas marknadsvärde och säkringsmängdernas nettoriskpositioner multiplicerade med motpartsriskkoefficienter sinsemellan. En konjunkturnedgång beaktas genom multiplicering av det erhållna resultatet med osäkerhetsfaktorn β. Metoden förenar de viktigaste egenskaperna hos metoden med interna modeller med marknadsvärderingsmetoden, men den är ändå betydligt enklare än metoden med interna modeller. Säkringsmängderna, motpartsriskkoefficienterna och osäkerhetsfaktorn β i metoden fastställs av myndigheterna. Metoden kräver inte Finansinspektionens tillstånd. (6) Metoden med interna modeller enligt kapitel 12 grundar sig på institutens egna interna modeller för beräkning av exponeringsvärdet. Institutet fastställer den förväntade exponeringen vid en framtida tidpunkt (expected exposure) och på basis av denna den genomsnittliga förväntade positiva exponeringen under en period (expected positive exposure). Med hjälp av den genomsnittliga kreditrisken fastställer banken exponeringsvärdet beroende på den kreditriskmetod som valts. Tillämpning av metoden med interna modeller kräver Finansinspektionens tillstånd. 7.2 Val av metod (7) Av de fyra metoder som nämns i stycke 1 i avsnitt 7.1 kan institutet välja den metod som lämpar sig bäst för dess verksamhet med beaktande av de begränsningar för val av metod som framställs här. (8) Exponeringsvärdet för derivat beräknas antingen enligt ursprungligt anskaffningsvärde, med hjälp av marknadsvärderingsmetoden,

28 FINANSINSPEKTIONEN dnr 11/120/ (97) schablonmetoden för derivat eller metoden med interna modeller enligt bestämmelserna i denna standard. På beräkningen av exponeringsvärdet för transaktioner med lång avvecklingscykel kan också tillämpas ovan nämnda metoder i enlighet med denna standard. 31 (9) De institut som har ett stort handelslager 32 kan inte tillämpa ursprungligt anskaffningsvärde för beräkning av kapitalkravet för motpartsrisker. (10) Också ifall institutet innehar sådana kontrakt som avses i stycke 7 i avsnitt 6.1 skall det beräkna kapitalkravet med någon annan metod än enligt ursprungligt anskaffningsvärde. 33 (11) Ursprungligt anskaffningsvärde kan således inte tillämpas om institutet har t.ex. råvaru- eller aktiebaserade derivatkontrakt. I sådana fall kräver Finansinspektionen dessutom att institutet också i fråga om ränte-, guld- och valutabaserade derivat börjar tillämpa andra metoder än beräkning enligt ursprungligt anskaffningsvärde. (12) Konsekvent användning av fler av metoderna i avsnitt 7.1 är tillåtet i olika företag i en finansiell företagsgrupp, men inte inom en enskild juridisk person. 34 (13) Exponeringar som härrör från transaktioner med lång avvecklingscykel kan bestämmas med hjälp av någon av metoderna i stycke 1 i avsnitt 7.1 oavsett vilken metod som väljs för OTC-derivat och transaktioner säkrade med värdepapper. Vid beräkning av kapitalkravet för transaktioner med lång avvecklingscykel kan institut som annars tillämpar IRB-metoden (enligt Finansinspektionens standard 4.3d) tillämpa riskvikter enligt schablonmetoden för kreditrisker på permanent basis och utan avseende på värdet av positionerna. 35 (14) Metoden med interna modeller enligt kapitel 12 kan tillämpas för beräkning av exponeringsvärdet för antingen derivat eller transaktioner säkrade med värdepapper eller exponeringsvärdena för alla ovan nämnda åtaganden. I alla dessa fall kan också exponeringsvärdet för transaktioner med lång avvecklingscykel beräknas enligt metoden med interna modeller. Institutet kan dock välja att inte tillämpa metoden med interna modeller enligt kapitel 12 för åtaganden som är obetydliga med hänsyn till storlek eller risk mom. i kreditinstitutslagen (121/2007) och artikel 78.2 i direktiv 2006/48/EG. 32 Definierat i avsnitten 5.1 och 5.3 i Finansinspektionens standard 4.3g om kapitalkrav för marknadsrisker. 33 Punkt 1 i del 2 i bilaga III till direktiv 2006/48/EG i ändrad form. 34 Punkt 1 i del 2 i bilaga III till direktiv 2006/48/EG. 35 Punkt 7 i del 2 i bilaga III till direktiv 2006/48/EG. 36 Punkt 1 i del 6 i bilaga III till direktiv 2006/48/EG.

29 FINANSINSPEKTIONEN dnr 11/120/ (97) (15) Exponeringsvärdet för transaktioner säkrade med värdepapper kan beräknas enligt den metod med interna modeller som regleras enligt kapitel 12 i denna standard, om inte exponeringsvärdet har beräknats enligt reglerna och metoderna i standard 4.3e eller standard 4.3f. 37 (16) Institutet kan tillämpa metoden med interna modeller i kapitel 12 endast med Finansinspektionens tillstånd. Institutet skall uppfylla de minimikrav som ställs i kapitel (17) Exponeringsvärdet för sådana utestående kreditriskexponeringar mot en central motpart som fastställts av Finansinspektionen beräknas enligt metoden med interna modeller i kapitel 12 förutsatt att den centrala motpartens motpartsriskexponeringar avseende alla avtalsparter dagligen säkrats fullt ut Belopp som skall beaktas (18) Det nominella värdet på kontrakten är utgångspunkten vid tillämpning av det ursprungliga anskaffningsvärdet och marknadsvärderingsmetoden. I marknadsvärderingsmetoden måste dessutom ersättningskostnaderna fastställas, och för dem behövs marknadsvärdet. (19) I schablonmetoden för derivat används antingen transaktionernas marknadsvärde eller nettoriskpositionen som viktats med motpartsriskkoefficienten, beroende på vilket belopp som är större. I nettoriskpositionen multipliceras de löpande nominella värdena (notional value) med den modifierade durationen, varpå de indelas i säkringsmängder vars saldon adderas. (20) Vid tillämpning av det ursprungliga anskaffningsvärdet och marknadsvärderingsmetoden skall institutet säkerställa att det nominella belopp som skall beaktas är en lämplig måttstock för den risk kontraktet medför. Om kontraktet exempelvis inrymmer en multiplicering av betalningsflöden, skall det nominella beloppet anpassas för att beakta effekterna av multipliceringen på kontraktets riskstruktur. 40 Institutet skall alltid kunna övertyga Finansinspektionen om det sätt på vilket det har mom. i kreditinstitutslagen (121/2007) och artikel 78.2 och punkt 7 i del 3 i bilaga VII till direktiv 2006/48/EG. Tillämpning av metoden med interna modeller kräver tillstånd av Finansinspektionen. 38 Punkt 1 i del 6 i bilaga III till direktiv 2006/48/EG. 39 Artikel 78.4 och punkt 8 i del 3 i bilaga VII till direktiv 2006/48/EG. 40 Punkt 8 i del 3 i bilaga III till direktiv 2006/48/EG.

30 FINANSINSPEKTIONEN dnr 11/120/ (97) säkerställt att det tillämpade nominella beloppet är lämpligt för kontraktet i fråga. (21) Från det belopp som skall beaktas för kontrakten får sådana nettningsavtal dras av som uppfyller kraven i kapitel 8, på det sätt som framgår av kapitlen 9 12 separat för varje enskild metod. Säkerheter beaktas efter nettningsavtalen enligt avsnitten 9.5, 10.6, 11.4 och (22) De beräknade exponeringsvärdena länkas till den exponeringsklass som motparten kan hänföras till i enlighet med kapitel 7 i standard 4.3c eller kapitel 6 i standard 4.3d. (23) Eurobeloppet för poster i utländsk valuta beräknas enligt Europeiska centralbankens eller Finlands Banks medelkurs på rapportperiodens sista dag. (24) Det nominella värdet för valutabaserade derivat utgörs av kontraktsbeloppet enligt den valuta som det rapporterande kreditinstitutet får. För räntebaserade poster utgörs det nominella beloppet av underliggande värdepappers eller depositioners kontraktsenliga belopp. (25) I fråga om valuta- eller ränteswappar vars nominella värde minskar på grund av amorteringar betraktas det återstående beloppet vid rapporteringstidpunkten som kontraktets nominella värde. (26) Vid ränteswappar där kapitalet minskar till följd av amorteringar och betalningsflödena avtalsparterna emellan skiljer sig från varandra, kan också de nominella värdena vara olika för avtalsparterna. I sådana fall används det nominella värde som är högst. (27) I fråga om samtliga metoder i stycke 1 i avsnitt 7.1 är exponeringsvärdet för motpartsrisken från en given motpart lika med summan av de exponeringsvärden som beräknats för varje nettningsmängd avseende den motparten Punkt 5 i del 2 i bilaga III till direktiv 2006/48/EG.

31 FINANSINSPEKTIONEN dnr 11/120/ (97) 8 ALLMÄNNA PRINCIPER FÖR NETTNING AV BILATERALA DERIVATINSTRUMENT 8.1 Definitioner (1) Med motpart avses här alla sådana fysiska och juridiska personer som har laglig rätt att ingå avtal om nettning och med "med avtal om produktövergripande nettning (contractual cross product netting agreement) avses ett skriftligt bilateralt avtal mellan institutet och motparten med vilket det skapas en enda rättslig förpliktelse som täcker alla ingående bilaterala ramavtal och transaktioner som hör till olika produktkategorier. Avtal om produktövergripande nettning täcker inte 42 annan nettning än bilateral.41f (2) För produktövergripande nettning skall följande anses vara olika produktkategorier:42f 43 repor, omvända repor och/eller värdepappers- och råvarulån marginallånetransaktioner kontrakten i styckena 4 7 i avsnitt 6.1 inkl. kreditderivat. 42 Punkt a) i del 7 i bilaga III till direktiv 2006/48/EG. 43 Punkt a) i del 7 i bilaga III till direktiv 2006/48/EG.

32 FINANSINSPEKTIONEN dnr 11/120/ (97) 8.2 Godtagbara nettningsavtal (3) Kontrakt mellan samma parter får godkännas som riskreducerande. 44 Följande kontrakt godkänns som riskreducerande:43f bilaterala avtal om novation mellan institutet och dess motpart andra bilaterala nettningsöverenskommelser mellan institutet och dess motpart avtal om produktövergripande nettning med ett sådant institut som har Finansinspektionens tillstånd att tillämpa metoden med interna modeller enligt kapitel 12 för transaktioner som omfattas av den metoden. Nettning mellan transaktioner som ingåtts av koncernföretag godkänns dock inte vid beräkning av kapitalkravet Bilaterala avtal om novation (4) Åtaganden får beaktas på nettobasis om det mellan avtalsparterna finns ett skriftligt bilateralt avtal (novationsavtal) som fastställer att närhelst parterna sluter ett nytt avtal om automatisk avräkning av ömsesidiga fordringar och förpliktelser ger detta upphov till ett enda nytt avtal som 45 ersätter det befintliga och motsvarande tidigare avtal.4f (5) Nya derivatkontrakt baserade på ett novationsavtal behandlas som derivatkontrakt uppkomna i vanlig ordning. Kapitalkravet beräknas enligt en av de fyra metoderna i stycke 1 i avsnitt 7.1 och omfattas således inte av de 46 nedan beskrivna särskilda principerna för nettningsavtal.45f Andra bilaterala nettningsavtal (6) Beaktas på nettobasis får också sådana kontrakt mellan samma parter 47 som uppfyller följande villkor (nettningsavtal):46f 1. Kreditinstitutet eller värdepappersföretaget skall med sin motpart ha ett avtal om nettning som ger upphov till en enda juridisk förpliktelse och omfattar alla i avtalet ingående derivatkontrakt, så att, om en motpart inte 44 Punkt a) i del 7 i bilaga III till direktiv 2006/48/EG. 45 Punkt a) i del 7 i bilaga III till direktiv 2006/48/EG. 46 Punkt c) i del 7 i bilaga III till direktiv 2006/48/EG. 47 Punkt b) i del 7 i bilaga III till direktiv 2006/48/EG.