1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Transkript

1 Utrikesdepartementet Denna rapport är en översiktlig sammanställning över hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på den svenska ambassadens bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information bör sökas också från andra källor. Mänskliga rättigheter i Lesotho 2006 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Lesothos konstitution är på många sätt föredömlig med ett heltäckande och långtgående skydd för de politiska och medborgerliga fri- och rättigheterna. De ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna anges i konstitutionen som icke-bindande "policyprinciper i ett separat kapitel skiljt från rättighetskatalogen. Lesotho värnar även lokala sedvänjor och traditioner och det finns en sedvanerätt som i vissa delar tillämpas oberoende av det ordinarierättsväsendet. Detta parallella kvasijudiciella system komplicerar situationen för de mänskliga rättigheternas (MR) upprätthållande; till exempel tillvaratas inte kvinnors rättigheter i sedvanerätten i samma utsträckning som ordinarie lag. Vad gäller de ekonomiska och sociala rättigheterna är det givetvis svårt för ett av världens minst utvecklade länder att erbjuda arbete, god utbildning och hälsovård till alla sina medborgare. Att många bor i avlägsna bergsbyar gör inte saken lättare. Därtill kommer en av de högsta hiv/aids-nivåerna i världen, vilket får negativt genomslag på i stort sett alla områden i samhället. Kvinnor är särskilt utsatta, liksom barn. Gruppen föräldralösa barn stiger kraftigt och utgör en tickande socioekonomisk bomb. Den utbredda förekomsten av aids har fört ner medellivslängden till 35 år, vilket är bland de lägsta i världen. Regeringens insikt om att landets hela existens är i fara om man inte får bukt med hiv/aids-pandemin växer. Ett av världens ambitiösaste hiv/aidskampanjer lanserade sent förra året, men begränsade resurser har hindrat genomförandet. Efter en turbulent tid i samband med valen 1998, har Lesotho präglats av politisk och demokratisk stabilitet. Ett par attacker nyligen på politiska ledare har dock väckt viss oro för att stabiliteten skall rubbas.

2 Sammanfattningsvis får de mänskliga rättigheterna anses vara stadda i positiv utveckling, men problemområden kvarstår som polisvåld, långsamma juridiska kvarnar, dåliga förhållanden i fängelserna och en underordnad ställning för kvinnan på grund av traditionellt praktiserade seder och bruk. Försämrad levnadsstandard, hög arbetslöshet och hiv/aids-epidemin är också källor till oro. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Lesotho har anslutit sig till följande centrala konventioner om mänskliga rättigheter: - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (CESCR). - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (CCPR) och dess första fakultativa tilläggsprotokoll om enskild klagorätt (CCPR- OP1), men däremot ej dess andra fakultativa tilläggsprotokoll om avskaffande av dödsstraffet. - Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (CERD). - Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) samt undertecknat det fakultativa tilläggsprotokollet om enskild klagorätt (CEDAW-OP). - Konventionen om barnets rättigheter (CRC) samt CRC-OP-AC (tilläggsprotokoll om barn i väpnad konflikt) och CRC-OP-SC (tilläggsprotokoll om handel med barn, barnprostitution och pornografi). - Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (CAT), men däremot ej det fakultativa tilläggsprotokollet. - Romstadgan för internationella brottsmålsdomstolen (ICC). - Flyktingkonventionen. - Den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter. Lesotho har reserverat sig mot artikel 2 i CEDAW, i vilken signatärerna fördömer alla former av diskriminering mot kvinnor, med hänvisning till att denna artikel strider mot Lesothos successionsordning vad gäller kungahuset samt traditionella ledare. Vissa konventioner har implementerats i nationell lagstiftning, till exempel en lag som skyddar barnets rättigheter. Det råder dock viss eftersläpning på andra rättsområden. Landet inkommer ofta sent med rapporter till de olika FNkommittéerna. För närvarande är 14 stycken rapporter utestående. 2

3 3 Anledningen är bristande kapacitet, snarare än politisk vilja. För att stärka kapaciteten på MR-området finns konkreta planer på att inrätta en nationell MR-kommission med stöd från FN:s utvecklingsprogram (UNDP). MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Konstitutionen förbjuder att en människa berövas livet, men undantar från förbudet handlingar som, även om de skulle leda till en persons död, sker i självförsvar eller för att upprätthålla lag och ordning. Dödsstraff är uttryckligen undantaget från förbudet. Tortyr och annan inhuman behandling är dock förbjudet utan några som helst undantag. Emellertid finns rapporter om att polisen och säkerhetsstyrkor tagit till övervåld mot civila. Den del som särskilt pekas ut är Lesotho Mounted Police Service (ungefär Lesothos ridande polis). Polisens granskningsnämnd, som etablerades 2003, fick år 2005 in 48 anmälningar om polisiärt våld, men det är okänt i vilken mån dessa ärenden lett till disciplinära eller rättsliga åtgärder. Satsningar sker på bättre utbildning för poliser, där mänskliga rättigheter särskilt uppmärksammas. Landets fängelser är ofta överfulla med bristande sanitära förhållanden. Kvinnor hålls åtskilda från män och det finns särskilda ungdomsfängelser. Besökskommittéer bestående av representanter från kyrkan, traditionella ledare, företagsvärlden, advokater och andra äger rätt att besöka fängelserna utan föregående anmälan. Även internationella Röda Korset besöker fängelser i landet två gånger om året. Hiv/aids-prevalensen är hög och antalet fångar som dör i fängelserna har stigit de senaste åren. För att minska smittspridningen erbjuder Lesotho, som andra nation i Afrika, gratis kondomer på fängelserna. Inga uppgifter finns om politiska fångar. Efter nästan ett decennium fritt från politiska våldsamheter har det under året skett ett par attacker mot ledande politiker, i ett fall med dödlig utgång. I juni mördades Bereng Sekhonyana, före detta vice partiledare för oppositionspartiet Basotho National Party (BNP) och i början av året blev utrikesminister Monyane Moleleki under mystiska omständigheter skjuten i armen. Inget av fallen har klarats upp, men dåden misstänks ha samband med fraktionsbildning inom respektive politikers parti. Oro finns för att attackerna är början på en våldsspiral mellan olika politiska läger.

4 4 4. Dödsstraff Dödsstraff är tillåtet enligt Criminal Procedure and Evidence Act från Dödsdom kan inte meddelas av lägre domstol än högsta domstolen (High Court). Verkställighet sker genom hängning. Kungen kan på ansökan benåda dödsdömda eller omvandla deras straff. Brott som kan leda till dödsstraff är mord, landsförräderi och våldtäkt. Undantagna är personer under 18 år och gravida kvinnor. Det finns inte något officiellt moratorium, men fram till i år hade ingen dödsdom utfärdats sedan I september dömdes dock en 42-årig man till döden för mord. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Den personliga friheten är god. Fri rörlighet råder inom landets gränser och medborgarna äger rätt att resa utomlands. Det finns inga rapporter om godtyckliga frihetsberövanden eller ofrivilliga försvinnanden under året. En arresterad person skall omgående upplysas om vad han står anklagad för. Inom 48 timmar skall frihetsberövandet underställas domstol för prövning. Någon bortre tidsgräns för frihetsberövande i avvaktan på rättegång finns inte. På grund av den stora anhopningen brottmål (cirka 6000 stycken) kan häktestiderna ofta uppgå till flera månader och, i vissa fall, år. Domare kritiseras för alltför lättvindliga omhäktningar. För att korta ned väntetiderna har en särskild lag antagits om skyndsam målhantering, vilken redan har lett till en 30-procentig minskning av antalet häktade. För den som kan betala är frigivning mot borgen ett alternativ. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen I Lesotho finns det två parallella rättsystem, ett byggt på konventionella lagar och ett på sedvänja. Sedvanerätten tillämpas inte med konstitutionen som grund och ger därför individer ett sämre MR-skydd. Detta drabbar främst kvinnor och svaga grupper i samhället. Rättsväsendet består av en appellationsdomstol som sammanträder en gång i halvåret, en överrätt (High Court) samt ett antal tingsrätter. Parallellt finns även ett antal lokala domstolar som tillämpar sedvanerätten. Det finns militärdomstolar, vilka endast har jurisdiktion för mål med militär anknytning. Enligt konstitutionen skall rättsväsendet vara oberoende, vilket respekteras generellt. Det civila samhället har dock i några fall anklagat domstolarna för att vara partiska till regeringens förmån och fall av korruption mellan advokater

5 5 och domstolspersonal har konstaterats. Generellt har dock landets juristväsende ett gott anseende och juristerna är aktiva i samhällsdebatten. Frihetsberövade personer misstänkta för brott har rätt att skaffa sig advokat. För mindre bemedlade erbjuds kostnadsfria ombud av staten eller frivilligorganisationer. Barn kan dömas till fängelse från 12 års ålder. Det finns en ombudsmannainstitution, vilken också regleras i konstitutionen, dit enskilda kan anmäla företrädare för regering och myndigheter för bland annat brott mot mänskliga rättigheter. Ombudsmannen gör en undersökning och föreslår åtgärder där så är befogat. Klagomålen har under de senaste åren ökat med 200 procent, vilket till huvudsak sägs bero på administrativa brister i statsförvaltningen. Ombudsmannen har bland annat riktat skarp kritik mot förhållandena på landets fängelser och häkten. 7. Straffrihet Som ovan nämnts finns en granskningsnämnd som utreder incidenter inom polisen, men det är oklart i vilken mån utredningarna lett till sanktioner. Under 2004 betalade inrikesministeriet ut över en miljon kronor i skadestånd till enskilda på MR-övergrepp. En massgrav med 54 oidentifierade kroppar upptäcktes i augusti 2005, men omständigheterna kring dödsfallen har inte utretts närmare. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Konstitutionen föreskriver yttrande- och pressfrihet. Denna respekteras i allmänhet, men granskade makthavare är ofta snara att driva förtalsmål mot media. Det finns flera oberoende tidningar som intar en regeringskritisk hållning, bland annat två kristna dagstidningar samt fyra engelskspråkiga nyhetstidningar som utkommer veckovis. Det finns en regeringskontrollerad radiokanal, två veckotidningar samt en TV-kanal som sänder nyheter en och en halv timme om dagen. Samtliga återger det styrande partiets åsikter. Det finns fem privata radiokanaler men ingen privat TV-station. Ett problem är att tidningar och etermedia inte når stora delar av den befolkning som bor i de otillgängliga bergsområdena, dels på grund av fattigdomen, dels eftersom delar av landet befinner sig i radioskugga. Endast 53 av 1000 personer äger en radioapparat. Internationella, främst sydafrikanska, tidningar, radio- och TV-kanaler är lättillgängliga i de urbana områdena. Internet är tillgängligt utan restriktioner via privata distributörer men används av endast en procent av befolkningen.

6 Konstitutionen föreskriver förenings- och religionsfrihet och man behöver inget särskilt tillstånd för fredliga demonstrationer så länge man meddelar polisen i förväg. Som arbetare har man rätt att ansluta sig till eller bilda fackföreningar utan särskilt tillstånd. Däremot är det förbjudet för tjänstemän att ansluta sig till eller bilda formella fackföreningar (se punkt 10). 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Lesotho är en konstitutionell monarki men kungen, Letsie III, har endast ceremoniella uppgifter. Den exekutiva makten ligger hos premiärministern, Dr Pakalitha Mosisili, ledare för det största partiet Lesotho Congress for Democracy (LCD). Allmän rösträtt tillämpas i parlamentsvalen som äger rum vart femte år. Nästa nationella val sker Parlamentet består av ett underhus som har 120 ledamöter, samt ett överhus, senaten, som består av dels 11 rådgivare som utses av kungen på inrådan av premiärministern, dels 22 regionala stamhövdingar. LCD har ensam majoritet i underhuset (77 av 120 mandat), följt av det största oppositionspartiet Basotho (22 mandat). En utbrytning nyligen från missnöjda LDC-parlamentariker har stärkt oppositionen. Sammanlagt tio partier finns representerade i parlamentet, men oppositionens inflytande är litet. Kvinnorepresentationen är i regeringen 30 procent och parlamentet 19 procent. I lokalvalen 2005, vilka anses ha varit fria och rättvisa, noterades stora framgångar för kvinnliga kandidater som vann 54 procent av platserna. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Diskriminering i arbetslivet på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion med mera är förbjudet enligt lag, vilket i princip respekteras. Däremot är arbetsförhållandena ofta undermåliga. Den höga arbetslösheten på 35 till 45 procent innebär att arbetsgivarna kan hålla nere lönerna. Lagstadgad minimilön för outbildade arbetare uppgår till motsvarande 700 kr i månaden. Det är vanligt att inkomsten drygas ut genom remitteringar från släktingar i Sydafrika. Bland kvinnor är även prostitution en inte ovanlig källa till extra medel. Arbetstidsregler (45 timmar per vecka), rätt till semester (12 dagar per år) och sjuklön respekteras inte alltid. Det finns en arbetsdomstol, som dock bara har en domare och därför tar upp fall med 1 till 2 års försening. Det finns också en Labor Commission som arbetar mer effektivt och som utarbetar riktlinjer för arbetsplatsinspektion i samarbete med Internationella arbetsorganisationen (ILO). Arbetsministeriet har 6

7 7 uppgraderat sin enhet för dylika inspektioner. Arbetsgivarna är aktiva att utarbeta egna riktlinjer för att förbättra de anställdas villkor. Arbetare har rätt att fritt ansluta sig till och bilda fackföreningar, men strejkrätten är begränsad. Tjänstemän är förvägrade dessa rättigheter och får heller inte löneförhandla. ILO för en dialog med regeringen för att få en förbättring till stånd. Fackföreningarna är svaga och representerar bara ca tio procent av arbetskraften. Av den manliga arbetskraften i Lesotho arbetar 13 procent i guld- och kolgruvor i Sydafrika och majoriteten av dessa har anslutit sig till sydafrikanska fackföreningar. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Enligt konstitutionen skall regeringens politik ge alla medborgare god hälsovård, men ambitionen har ännu inte uppfyllts. Fortfarande är framför allt befolkningen i de otillgängliga bergsområdena eftersatt. Denna är också särskilt sårbar på grund av livsmedelskrisen och hiv/aids-epidemin. Det finns endast en läkare på personer. De offentliga utgifterna för hälsosektorn uppgår till ca 5 procent av BNP. De senaste officiella siffrorna talar om en hiv/aids-nivå på 29 procent, vilket är tredje högst i världen efter Botswana och Swaziland. Det finns obekräftade uppgifter om att siffran stigit till 40 procent och att upp till 45 procent av alla gravida kvinnor i Maseru-området bär på viruset. Frågan är en av de allra viktigaste på regeringens dagordning. I syfte att minska sjukdomens stigmatisering och erbjuda vårdalternativ lanserades i slutet av 2005 en ambitiös kampanj "Know your HIV-status" där målet är att samtliga invånare vid ett hembesök skall erbjudas ett gratis hiv-test före utgången av Kampanjen, som inleddes med att premiärminister Mosisili testade sig, har dock på grund av bristande resurser försenats i sitt genomförande. (Det krävs bland annat nyanställningar inom hälsosektorn.) Programmet för bromsmediciner har motsvarande problem. Behovet av internationellt bistånd för hiv/aids-arbetet är stort. Den höga förekomsten av aids har lett till att medellivslängden för män nu är 35 år, bland de lägsta i världen. 12. Rätten till utbildning Grundläggande utbildning prioriteras av regeringen och landet förväntas uppnå FN:s millenniemål på området. Skolgången på lågstadiet är gratis och planen är

8 8 att utsträcka den fria undervisningen till årskurs tio. Andelen läs- och skrivkunniga är 82 procent, vilket är högt för regionen. Grundskoleutbildning är dock inte obligatorisk och ungefär 25 procent av barnen går inte i skolan. Problemet är störst på landsbygden, där barnen behövs för familjeförsörjningen eller där föräldrarna inte har råd med skoluniform och andra utgifter. Fler pojkar än flickor uteblir från undervisningen, vilket bland annat beror på att pojkar på landsbygden enligt traditionen skall vakta boskap. Problemen förstärks av hiv/aids-epidemin som leder till att barn ofta blir föräldralösa och därefter själva måste svara för sin försörjning. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Lesotho rankas som nummer 149 av 177 länder enligt FN:s välfärdsindex (HDI). En fortsatt kräftgång med fyra placeringar sedan förra rankingen. Enligt FN:s bedömning lever 59 procent av befolkningen under fattigdomsstrecket. Enligt FN:s livsmedelsprogram (UNWFP) har den inhemska spannmålsproduktionen gått ned från att ha täckt 50 procent av nationella behovet 1990, till endast 30 procent år Tillgången på mat försämras stadigt och behovet att internationellt bistånd växer. En fjärdedel av befolkningen bedöms vara drabbad. Livsmedelskrisen beror främst på torka, vilket är en paradox då en av det bergiga Lesothos främsta naturtillgångar och exportvaror är vatten. Oklara landrättigheter leder dock till att nödvändiga investeringar för konstbevattning uteblir. Jordbrukets låga produktion förklaras även av att en stor del av lantarbetarna är fysiskt försvagade av hiv/aids. Lesotho är ett av fem länder i södra Afrika som omfattas av FN:s nya humanitära katastrofinsats som löper mellan Arbetslösheten är, enligt FN:s utvecklingsprogram (UNDP) procent och har stigit genom personalneddragningar i de sydafrikanska gruvor som tidigare sysselsatte 13 procent av den manliga lesothiska arbetskraften. Även textilindustrin, som sysselsätter personer, står inför nedmontering på grund av konkurrensen från biligare länder. Mot bakgrund av ovanstående finns anledning till oro för hur den redan låga levnadsstandarden kommer att utvecklas framöver.

9 9 OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Icke-diskrimering är inskriven i konstitutionen. En kvinna som gift sig enligt sedvanerätt anses dock vara omyndig och har inte rätt att ingå kontrakt vad gäller arbete, företagande eller utbildning utan sin makes samtycke. Hon kan inte heller åberopa det civila rättssystemet eller polisanmäla utan sin makes tillåtelse. Kvinnorepresentationen är i regeringen 30 procent och parlamentet 19 procent. I lokalvalen 2005 lade kvinnliga kandidater beslag på 54 procent av platserna. Kvinnors genomsnittslön är 39 procent av männens. Våld mot kvinnor, ofta i hemmet, är ett utbrett problem. Förklaringen är kvinnors underordnade ställning. Alltfler röster tar emellertid avstånd från kvinnovåld och medvetenheten växer i samhällslivet. Trots detta är benägenheten att polisanmäla förövarna låg och brotten lagförs sällan. Våldtäkt är ett brott med en minimipåföljd om fem år. Även sexuellt ofredande är straffbart. Antalet rapporterade våldtäkter ökar kraftigt. Fram till mars i år hade knappt 500 fall anmälts, vilket var lika många som för hela Enligt polisen är orsaken till ökningen främst resultatet av kvinnorättsorganisationers kampanj för att stötta kvinnor att rapportera brottet. Människohandel och prostitution, vilket främst drabbar kvinnor, är växande problem som ännu inte förbjudits specifikt i lag. Efter ett besök i Lesotho och Swaziland i februari 2006 tecknade FN:s speciella sändebud för hiv/aids, Stephen Lewis, en dyster bild av kvinnans situation. "Ojämlikheten mellan kvinnor och män, som är den drivande faktorn bakom spridningen av viruset, är på väg att leda till en utplåning av kvinnor och flickor på kontinenten." Exemplen som Lewis tog upp var våldtäkter, våld i hemmet, månggifte, otrohet, unga flickor som gifts bort med äldre män, gamla traditioner där hustrur ärvs samt avsaknad av civila rättigheter såsom arvsrätt och rätt att ingå avtal. 15. Barnets rättigheter Barn under 15 år utgör uppemot 40 procent av Lesothos befolkning. Spädbarnsdödligheten är 63 barn på 1000, vilken är en halvering sedan Nästan 10 procent av barnen dör innan de fyllt fem.

10 Hiv/aids slår hårt mot barnen, dels genom att de själva lider hög risk att födas med viruset, dels genom att de tidigt blir föräldralösa och måste ta ansvar för sin egen försörjning. Den senare gruppen uppgår till barn, vilket motsvarar en tiondel av hela landets befolkning. Regeringen har inga inrättningar för föräldralösa barn utan det är i första hand mor- och farföräldrar som förväntas ta ansvar, annars väntar gatan. Regeringen har i flera år arbetat på en nationell policy, men det är oklart om och när den kan antas. Socialministeriet har nyligen förklarat att man måste göra mer på området och hoppas på stöd från EU inom kort på 15 miljoner US-dollar. Minimiåldern för arbete inom industri och affärsverksamhet är 15 år, men barn under 14 år återfinns inom många familjeägda företag. På landsbygden arbetar många småpojkar, en del så unga som 4 till 5 år, med att vakta familjens boskap. Många unga flickor som flyttar till städerna för arbete hamnar lätt i prostitution. Antalet gatubarn växer. De försörjer sig till exempel genom att tvätta bilar, bära kassar i affärer eller gatuförsäljning. I denna så kallade informella ekonomi saknar myndigheterna möjligheter att övervaka att arbetslagarnas efterlevnad. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Lesothos befolkning är i stort sett homogen och tillhör till 98 procent samma etniska grupp, basotho. 90 procent är kristna och av dessa är cirka 70 procent katoliker. Övriga består av muslimer, ateister eller är animister. Det råder viss främlingsfientlighet gentemot kinesiska näringsidkare. Spänningarna har dock ekonomiska, snarare än rasistiska, förtecken. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Konstitutionen förbjuder diskriminering på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationell eller social tillhörighet eller annan status. Det sistnämnda uttrycket torde innefatta även sexuell läggning. Ingen förföljelse av homo-, bi- eller transsexuella har noterats. Diskussioner har förts om att tillåta homoäktenskap, men inga beslut i den riktningen har ännu tagits. 18 Flyktingars rättigheter Lagen föreskriver rätt till asyl och flyktingstatus enligt FN:s flyktingkonvention, men inga flyktingar har kommit till Lesotho sedan Det finns inga rapporter om utgående flyktingar, men det är inte uteslutet att människor söker sig utomlands, främst till Sydafrika, som en följd av livsmedelskrisen. 10

11 Funktionshindrades rättigheter Diskriminering av personer med funktionshinder är olaglig och regler finns för handikappanpassning av offentliga byggnader. I praktiken finns dock stora problem för funktionshindrade personer att delta på lika villkor i samhällslivet. Den höga arbetslösheten gör det extra svårt för personer med funktionshinder att ta sig in på arbetsmarknaden. Nedvärderande attityder, särskilt mot personer med psykiska funktionshinder, är inte ovanliga. Hiv/aids-sjuka lider av utbredd stigmatisering. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Det finns ett antal nationella och internationella organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter. Dessa kan oftast verka utan att regeringen söker inskränka på verksamheten. Paraplyorganisationen Lesotho Council of NGO s (LCN) koordinerar alla organisationer och leder vissa samordnade insatser, bland annat i samarbete med UNDP. LCN har regelbundna möten om aktuella frågor rörande mänskliga rättigheter med de politiska partierna, kyrkan, traditionella ledare och andra aktörer. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter FN:s MR-arbete i Lesotho är relativt begränsat och sköts i huvudsak från kontoren i Pretoria. Ett samarbete mellan FN, Lesotho och DFID (det brittiska biståndsorganet) har dock resulterat i ett avtal med justitieministeriet om att inrätta en nationell MR-kommission. FN:s barnfond (UNICEF), UNDP och FN:s program för hiv/aids-insatser (UNAIDS) är aktiva i landet och fokuserar på att bekämpa hiv/aids. Som en följd av livsmedelskrisen genomför flera organisationer även humanitära insatser däribland FN:s världslivsmedelsprogram UNWFP, Röda Korset/Röda Halvmånen och Rädda Barnen. Många organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter lider av brist på resurser, vilket bland annat beror på att det utländska biståndet har minskat kraftigt sedan början av 90-talet. Lesotho har i viss mån hamnat i biståndsskugga av sin granne Sydafrika. Idag utgör biståndet mindre än två procent av BNP. De viktigaste givarländerna är Irland, Tyskland och Storbritannien. EU-kommissionen bidrar med 100 miljoner euro från EDF (European Development Fund) 8 och 9. EU planerar för ett mer koordinerat

12 12 biståndssamarbete. Sverige driver för närvarande inga bilaterala program i Lesotho, utan stöder landet indirekt via FN, EU och regionala institutioner. Fem länder har ambassader i Maseru: Sydafrika, USA, Libyen, Kina och Irland (som nyligen uppgraderat från generalkonsulat). EU-kommissionen har även en delegation. Sidoackrediterade ambassadörer brukar kallas till samråd, där den ekonomiska och politiska utvecklingen diskuteras.