Principer och metoder för att fastställa referensförhållanden och klassgränser för ekologisk status för inlandsvatten (REFCOND)

Transkript

1 10 juni 2003 Catarina Johansson Översättning av REFCOND Guidance Miljöeffektenheten, Miljöanalysavdelningen Policy Summary, version Tel Principer och metoder för att fastställa referensförhållanden och klassgränser för ekologisk status för inlandsvatten (REFCOND) Förklaring Denna policysammanfattning ger en överblick av REFCOND vägledningsdokument 1 utfört av CIS arbetsgrupp 2.3. Texten har tagits direkt från REFCOND vägledningsdokumentet med mycket få omformuleringar. Antal kapitel i denna policysammanfattning är desamma som i huvuddokumentet. Kapitelnumreringen är densamma som i huvuddokumentet. I denna sammanfattning finns referenserna till kapitel och bilagor i vägledningsdokumentet. Introduktion ett vägledningsinstrument: För vad? Vägledningsdokumentet REFCOND syftar till att vägleda experter och beslutsfattare att nyttjavattendirektivet 2000/60/EC i svensk vattenadministration. Den fokuserar på införandet av bilagorna II och V med särskild inriktning på inlandsvatten och definitioner, metoder och principer för fastställandet av referensförhållanden och ekologisk statusklassgränser för hög, god och måttlig ekologisk status. 1 Guidance on establishing reference conditions and ecological status class boundaries for inland surface waters, final draft, version 7.0, 5 March BLEKHOLMSTERRASSEN 36 SE STOCKHOLM PHONE Antal Sidor 13 FAX

2 NATURVÅRDSVERKET 2(13) Till vem vänder sig detta vägledningsdokument? Vägledningsdokumentet vänder sig till: Administrativa enheter som är ansvariga för analys av ekologisk status eller beslutsfattare som deltar i analysarbetet. Experter som utför analys av ekologisk status. Personer som leder och har hand om experter som utför analys av ekologisk status. Personer som använder resultaten från analys av ekologisk status när de deltar i beslutsprocesser. Vad ingår i väglednings dokumentet? Nyckelfaktorer från REFCOND vägledningen när det gäller tidtabellen för införandet av ramdirektivet (sektion 1); Allmän förståelse för begrepp och termer när det gäller referensförhållanden och ekologiska statusklasser (sektion 2); Allmän vägledning av det stegvisa tillvägagångssättet för att fastställa referensförhållanden och klassgränser för ekologiska status (sektion 3); Särskilda verktyg för att fastställa referensförhållanden och klassgränser för ekologisk status (sektion 4); Det bör påpekas att REFCOND vägledningen inte ger färdiga lösningar i detalj som kan kopieras och användas. Den ger i stället principer, vägar att resonera eller förslag på alternativa vägar att gå. Det är upp till medlemsstaterna själva att införa dessa principer och förslag applicerat på egna förhållanden och verifiera att lösningarna möter kraven i direktivet. Samordning mellan medlemsstaterna kommer att uppnås genom en interkalibreringsövning samt deltagande i arbete med pilotavrinningsområden och internationella avrinningsområden. Detta finnas inte i vägledningsdokumentet Dokumentet innefattar inte vägledning för särskilda kvalitetsfaktorer eller särskilda vattenförekomster utan är begränsad till allmän vägledning som kan användas till de flesta kvalitetsfaktorer och de flesta typer vattenförekomster i inlandet. Grundvatten, övergångsvatten och kustvatten beaktas inte i detta dokument. Andra frågor som inte heller beaktas är dålig och otillfredsställande ekologisk status, klassificering av kemisk status, standardisering av metoder och interkalibrering. 2

3 NATURVÅRDSVERKET 3(13) Sektion 1 Introduktion införande av vattendirektivet Vägledning för att fastställa referensförhållanden och klassgränser behövs vid flera tillfällen i implementeringsprocessen av vattendirektivet (Figur 1). Till att börja med kommer det att behövas för val av stationer till ett utkast av interkalibreringsregister (enligt direktivet; klart december 2003) och för val av stationer för det slutliga registret (klart 2004). Det behövs senare mer specifika metoder för att välja ut minimalt störda stationer (vid gränsen mellan hög och låg) och obetydligt störda stationer (på gränsen mellan god och måttlig) för urval av representativa typer av vattenförekomster. Den verkliga interkalibreringsövningen skall vara klar 18 månader efter det att det slutliga registret av stationer har fastställts (finns beskrivet i vägledningen om interkalibrering). Det krävs en svensk vägledning för att analysera avrinningsområdenas karakteristika och risken för att enskilda vattenförekomster inte når målen enligt artikel 5 och annex II. Denna analys skall vara slutförd till december Enligt artikel 8 skall övervakningsprogrammen vara operationella senast i december REFCOND-vägledningen kommer att behövas för att specificera övervakning av referensstationer (stationer med hög status) och vid bedömning av ekologisk status vid alla övervakningsstationer. Slutligen kommer vägledningen att behövas när första förvaltningsplanen görs (publiceras senast i december 2009). I distriktsplanerna skall typspecifika referensförhållanden presenteras i kartform tillsammans med ekologisk statusklassificering för ytvatten. Inga definitioner ges i direktivet för otillfredställande och dålig ekologisk klass. Dessa kvalitetsklasser behöver definieras för olika kvalitetselement av medlemsstaterna. Figur 1. Tidtabell för införandet av delar av vattendirektivet som är beroende av vägledning från WG 2.3 REFCOND. Interkalibrering (Bilaga V, 1.4.1) K arakterisation och risk bedöm ning (B ilaga II) K lassgränser sätts Type specific reference conditions W ater bodies at risk Övervaknings program (B ilaga V ) 2006 O perativ övervakning Första förvaltningsplanen (B ilaga V II) 2009 E kologisk klassificerin g av alla ytvatten förekom ster Poor and bad status defined by M em ber States 3

4 NATURVÅRDSVERKET 4(13) Sektion 2 Vedertagna begrepp och termer 2.1 Referensförhållanden och hög ekologisk status Termerna referensförhållanden och hög ekologisk status finns på följande ställen i direktivet: bilaga II: 1.3 (i-vi) Establishment of type-specific reference conditions for surface water body types ; bilaga V:1.2 Normative definitions of ecological status classifications. Tabell 1.2. General definition of high ecological status ; bilaga V: Definitions for high, good and moderate status. Values of quality elements at high status. Slutsatser och rekommendationer (enligt REFCOND vägledning). Referensförhållanden är inte nödvändigtvis detsamma som fullständigt ostörda, ursprungliga förhållanden. Denna status innebär en mycket liten påverkan. Det betyder att mänsklig påverkan får förekomma så länge de ekologiska effekterna uteblir eller är ringa. Referensförhållanden motsvarar däremot hög ekologisk status. Detta innebär ingen eller mycket svaga tecken på störning för var och en av de fysisk-kemiska, hydromorfologiska och biologiska kvalitetsfaktorerna. Referensförhållanden skall beskrivas med värden för de relevanta (enligt direktivet) biologiska kvalitetsfaktorerna vid klassificeringen av ekologisk status. Referensförhållanden kan avse nuvarande eller förflutet tillstånd. Referensförhållanden skall fastställas för varje typ av vattenförekomst. Referensförhållanden innebär att specifika syntetiska föroreningar skall ha koncentrationer nära noll eller åtminstone under detektionsnivån för den mest tillgängliga avancerade analystekniken som används. Referensförhållanden fordrar att specifika icke-syntetiska föroreningar skall ha koncentrationer inom det intervall som gäller för ostörda förhållanden. De två senare punkterna har varit föremål för omfattande debatter (jfr OSPAR) och det är klart att ingen vetenskaplig definition om vad nära noll innebär kommer att ges i detta dokument. Frågan kommer att behandlas vidare i Expert Advisory Forum on Priority Substances som arbetar med analys och övervakning (AMPS) inom kommissionens vattenarbete. 2.2 God och måttlig ekologisk status Utdrag från direktivet som innehåller termerna god och måttlig ekologisk status är: bilaga V:1.2 Normative definitions of ecological status classification. Tabell 1.2 General definitions; Bilaga V: Definitions for high, good and moderate ecological status. Values of quality elements at good and moderate status. 4

5 NATURVÅRDSVERKET 5(13) Sammanfattning och rekommendationer Följande kriterier skall gälla för varje ytvattenförekomst med god ekologisk status: Värdena för de biologiska kvalitetsfaktorerna visar liten avvikelse från referensförhållanden (låga nivåer av störning från mänskliga aktiviteter). Nivåerna av de fysisk-kemiska kvalitetsfaktorerna överskrider inte intervallet som säkerställer ekosystemets funktion och de når upp till de värden som krävs för god ekologisk status. Koncentrationerna av specifika syntetiska och icke-syntetiska föroreningar överskrider inte miljökvalitetsindex (EQS) som fastställts enligt bilaga V eller någon annan relevant gemenskapslagstiftning. Följande kriterier skall gälla för varje ytvattenförekomst med måttlig ekologisk status: Värdena för de biologiska kvalitetsfaktorerna visar måttlig avvikelse från referensförhållanden (måttliga tecken på störning från mänsklig aktivitet). Förhållanden som är i linje med uppnåendet av värden för de biologiska kvalitetsfaktorerna och förhållandena också signifikant mer störda än vid god status förhållanden. 2.3 Ytvattenförekomster Med utgångspunkt i väsentliga delar av vattendirektivet och Horizontal guidance document on water bodies kan följande sammanfattningar och rekommendationer ges: Ytvattenförekomster skall inte överlappa varandra. En ytvattenförekomst skall inte korsa gränserna mellan olika typer av vattenförekomster. Fysiska drag (geografiska eller hydromorfologiska) som är signifikanta enligt direktivet skall användas för att identifiera avgränsade delar av ett ytvatten. En sjö eller ett magasin klassas normalt som en ytvattenförekomst. När olika referensförhållanden finns på grund av olika morfologiska förhållanden måste sjön delas upp i olika vattenförekomster. Likaså skall sjön delas upp om det är olika statusförhållanden i vattenförekomsten för att det önskvärda statusförhållandet ska uppnås på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt. En hel älv, vattendrag eller kanal kan vara en vattenförekomst. Om referensförhållanden är olika i olika delar av vattendraget måste det delas upp i fler vattenförekomster för att de önskvärda statusförhållandena ska uppnås på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt. En lägre storleksgräns för ytvattenförekomster än de som anges i direktivet typologi system A - kan sättas i vissa fall då medlemsstaten bestämmer att 5

6 NATURVÅRDSVERKET 6(13) mindre vattenförekomster är betydelsefulla (signifikanta) och kräver särskild identifikation. Detta är av särskild ekologisk vikt för sjöar. 2.4 Våtmarker Våtmarker definieras i direktivet i artikel 1 Syfte under punkten a. Våtmarksekosystem är ekologiskt och funktionellt delar av vattenmiljön och kan spela en möjlig stor roll för ett hållbart avrinningsområde. Direktivet sätter inte särskilda mål för våtmarker utan för dem gäller samma mål som för angränsande vattenförekomst. Påverkan på våtmarker (till exempel fysisk störning eller förorening) kan resultera i effekter på den ekologiska statusen i vattenförekomsten. Åtgärder för att klara sådan påverkan måste därför komma in i förvaltningsplanerna så att målen nås. Anläggande och förbättringar av våtmarker kan under tillämpliga former ge hållbara, kostnadseffektiva och socialt acceptabla mekanismer för att nå miljömålen i direktivet. Våtmarker kan särskilt minska påverkan av föroreningar, medverka till att mildra effekterna av torka och översvämningar, bidra till att uppnå hållbar kustförvaltning och gynna återflöde av grundvatten. 2.5 Typer av vattenförekomster Direktivet beskriver vad som menas med typer i avsnitten i bilaga II:1.1 punkterna ii och iv och kräver att medlemsstaterna indelar vattenförekomsterna med avseende på typer och fastställer deras referensförhållanden. Sammanfattning och rekommendationer Typer av ytvattenförekomster kan särskiljas genom att använda System A eller System B. De två systemen är lika på så sätt att de innehåller samma obligatoriska faktorer: geografisk position, höjd över havet, geologi, storlek och (för sjöar) djup. Frivilliga faktorer i System B kan användas fritt av medlemsstaterna och kan kompletteras med andra faktorer än de som nämns i direktivet. Direktivets deskriptorer i geologi (i System A) syftar på den dominerande karaktär (kalk, kisel etc.) som har störst inverkan på ekologisk kvalitet i vattenförekomsten. Direktivet kräver att om system B används måste samma urskiljningsgrad uppnås som för system A. Detta betyder att om System B används, skall den inte resultera i större grad av variation i typspecifika områden än om System A hade använts. Om däremot ett lägre antal typer, med System B, resulterar i lika lågt eller lägre variation av värdena för referensförhållandet än som skulle blivit fallet med System A borde detta vara acceptabelt. 6

7 NATURVÅRDSVERKET 7(13) Specifika referensförhållanden för vattenförekomster, inom intervallet av typen som helhet, kan användas för att mäta sig med naturlig variation inom typer. 2.6 Klassificering av ekologisk status De relativa rollerna för de biologiska, hydromorfologiska och fysisk-kemiska kvalitetsfaktorerna i status klassificeringen presenteras nedanstående diagram. Motsvarar de uppmätta biologiska värdena referensförhållanden? Motsvarar de fysiskkemiska förhållandena hög status? Motsvarar de hydromorfologiska förhållandena hög status? Klassificera som hög status Nej Nej Nej Avviker de uppskattade biologiska värdena endast obetydligt från referensförhållandena? Nej Kan de fysisk-kemiska förhållandena (a) garantera ett funktionellt ekosystem och (b) möta upp mot de EQS:er för specifika föroreningar som kan bli aktuella? Nej Klassificera som god status Klassificera efter den biologiska avvikelsen från referensförhållanden? Är avvikelsen måttlig? Större Klassificera som måttlig status Är avvikelsen omfattande? Klassificera som otillfredsställande Större Klassificera som dålig Fig. 2 Indikation av relativa roller av biologiska, hydromorfologiska och fysisk-kemiska kvalitets faktorer vid klassificering ekologisk status enligt de normativa definitionerna i bilaga V:1.2. i direktivet. Baserat på relevanta delar av vattendirektivet kan följande sammanfattning och rekommendationer ges: De normgivande definitionerna i direktivet (Bilaga V, tabell 1,2) utgör basen för klassificering av ytvatten till sin ekologiska klass och medlemsstaterna måste utveckla klassificeringssystem som passar statusdefinitionerna. Biologiska såväl som stödjande hydromorfologiska och fysisk-kemiska kvalitetsfaktorer skall användas av medlemsstaterna vid värdering av ekologisk status (om relativa roller se figur 2). Ekologisk statusbedömning görs med avseende på de relevanta biologiska och fysisk-kemiska kvalitetsfaktorerna, och klassificeringen görs med användning av kvalitetsfaktorer och inte parametrar. Den ekologiska statusen representeras av det lägsta värdet från biologiska och fysisk-kemiska relevanta miljöövervakningsfaktorer. Den praktiska 7

8 NATURVÅRDSVERKET 8(13) implementeringen kommer att utvecklas inom arbetsprogrammet för Common Implementation Strategy Klassificering av ekologisk status baseras på a) EQR-värden 2 som kommer från biologiska kvalitetsvärden, illustrerade i figur 3, och b) medlemsstaternas bedömning av ekologisk kvalitet från de fysisk-kemiska kvalitetsfaktorerna. Det finns inget EQR-schema i direktivet för klassificering av ekologisk status baserat på fysisk-kemisk övervakning. Medlemsstaterna får tillämpa sina egna metoder/verktyg för att bedöma ekologisk kvalitet för dessa kvalitetsfaktorer. Inga definitioner ges i direktivet för fysisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna för klasserna svag och dålig. Alla frågor om hur de fysisk-kemiska kvalitetsfaktorerna skall användas för klassificering kommer att utvecklas vidare i arbetsprogrammet för Common Implementation Strategy under Fig. 3 Grundprinciper för klassificering av ekologisk status baserade på ekologiska kvalitetskvoter (EQR). EQR nära 1 Hög status eller referensförhållanden (RH) Ingen eller mycket liten avvikelse Från ostörda förhållanden God status Liten avvikelse från RH Måttlig status Måttlig avvikelse från RH Dålig status EQR= observerat biologiskt värde/referens biologi värdet Otillfredsställande status EQR nära 0 Sektion 3 Ett stegvist tillvägagångssätt för att fastställa referensförhållanden och ekologiska klassgränser Figur 4 visar schematiskt ett antal steg som kan utföras för att fastställa referensförhållanden och ekologiska klassgränser. De olika stegen beskrivs nedan. 2 EQR= observerat biologiskt värde/ biologiskt referensvärde 8

9 NATURVÅRDSVERKET 9(13) Fastställ infrastruktur, inkl. databaser på vattenförekomster Skilj ut typer av vatten förekomster Använd påverkans kriterier som ett verktyg för överblick Använd ekologiska kriterier baserade på normativa definitioner Preliminär bedömning av ekologisk status för vatten förekomster och relevanta kval. faktorer Fastställ värden som representerar god och måttlig status för relevanta kval. faktorer Tillfälliga RFplatser tillgängliga Tillfälliga RFplatser inte tillgängliga Fastställ ett rumsligt nätverk av RF platser Fastställ och använd prediktiva modeller Använd historiska data, palaeoekologi, historik och/eller expert utlåtande Fastställ typspecifika RF för alla relevanta kval. faktorer Beräkna eller skatta konfidensnivån för RF värden Beräkna EQR värden för relevanta kval. faktorer och fastställ preliminära klass gränser Samordnade EQR-skalor sätts i interkalibreringsövningen Figur 4. Flödesdiagram av det föreslagna steg-för-steg tillvägagångssättet för att etablera referensförhållanden och gränser mellan hög, god och måttliga ekologiska status klasser (RC=referensförhålland; EQR=ekologiskt kvalitetsförhållande) 3.2 Fastställ infrastruktur Vid införandet av vattendirektivet är det viktigt att det finns en nationell och distriktsbaserad infrastruktur bestående av expertis, databaser, bedömningsmetoder, modeller, andra verktyg och organisation. Databaser behövs för att identifiera relevanta vattenförekomster, karakterisera relevant påverkan och bedöma ekologisk status. Statusvariabler är de som krävs av direktivet vid karaktärisering och klassificering av vattenförekomster dessutom tillkommer de frivilliga variabler som föreslås ytterligare i direktivet eller andra variabler som föredras av medlemsstaterna. Påverkansvariabler bör innehålla mätningar av markanvändning, utsläpp från punktkällor, hydromorfologiska förändringar etc. Bedömningsmetoder, modeller och andra verktyg skall innehålla (i) modeller för att bestämma punktkällor och diffus belastning av näringsämnen, metaller och andra substanser, (ii) metoder för att bestämma biologiska statusvariabler, och (iii) GIS (Geologiskt informationssystem) appliceringar. Den organisatoriska strukturen, slutligen, kommer att variera beroende på omständigheterna i medlemsstaterna, och i många fall kommer det att kräva stor ansträngning av koordinering mellan ansvariga myndigheter och beslutsfattare. 9

10 NATURVÅRDSVERKET 10(13) 3.3 Olika typer av vattenförekomster Något gemensamt europeiskt typologisystem för inlandsvatten finns inte - däremot finns sådana beskrivna för övergångsvatten och kustvatten ( se vägledningarna för dessa). Medlemsstater som delar samma (eko)region bör emellertid initiera aktiviteter för att passa ihop typologin på lämplig regional nivå så snart som möjligt eller senast i början av år Samordningen bör stämma överens med de typer som väljs i interkalibreringsövningen mellan medlemsstaterna och som underlättar arbetet med de stationer som skall ingå i utkastet till interkalibreringsregistret under år Proceduren finns ytterligare beskriven i vägledningsdokumentet för referensförhållanden 3 (Annex F). 3.4 Användning av påverkanskriterier och ekologiska kriterier Enligt direktivet är de ekologiska faktorerna absoluta kriterier för att fastställa hög ekologisk status (bilaga V:1.2). I denna vägledning rekommenderas, emellertid, att använda kriterier för både ekologi och påverkan för att a) så effektivt som möjligt få en överblick för att finna referensstationer eller referensvärden b) och att därefter bestämma ekologisk status. Det är troligtvis mest kostnadseffektivt att börja med påverkanskriterierna eftersom referensområdet förväntas ligga i sådana områden där den mänskliga störningen är ringa eller ingen alls. Med andra ord för att undvika cirkelbevis kan påverkanskriterier användas bekvämt för att överblicka stationer eller värden som kan representera potentiella referensförhållanden. Biologiska kvalitetsfaktorer används därefter för att bekräfta hög status. Se vidare vägledningsdokumentet för referensförhållanden Att bestämma en norm för mycket små förändringar Följande norm för hög status eller referensförhållande föreslås: Hög status eller referensförhållanden är en klass i nutid eller dåtid som motsvaras av mycket låg påverkan, utan effekter av omfattande industrialism, stadsbildning eller intensivt jordbruk och med endast mycket små fysiskkemiska, hydromorfologiska och biologiska störningar. Detta innebär att det i så fall inte finns några fasta tids- eller rumsnormer samtidigt som problemet uppstår att vi inte vet vilken grad av mänsklig påverkan som accepteras vid referensförhållanden Påverkanskriterier som ett verktyg för överblick För att underlätta bedömningen av statusklasser kan den grundprocess som skissats i figur 6 s. 37 i REFCOND vägledningsdokument användas till att identifiera allmänna påverkans normer (eller kriterier), vilka, skulle förväntas resultera i effekter som stämmer överens med en viss statusklass, för vilken vattenförekomst som helst. Dessa värden kan därefter användas för att överblicka vattenförekomster för att identifiera 3 Guidance on establishing reference conditions and ecological status class boundaries for inland surface waters, final draft, version 7.0, 5 March

11 NATURVÅRDSVERKET 11(13) potentiella referenslokaler eller värden, interkalibreringslokaler eller förekomster som med visshet kan identifieras vara i riskzonen eller inte vara i riskzonen för att nå målen. Kritisk belastning för surt nedfall är ett exempel på sådant tröskelvärde, däremot måste de ekologiska effekterna bekräftas med de relevanta kriterierna på gränsen mellan god och måttlig status. Verktyg 1 i verktygslådan (REFCOND vägledningsdokument) föreslår ett antal kriterier som närmare visar graden av acceptabel förändring av mänsklig påverkan som utgör gränserna för referensförhållandena. Olika vattenförekomster svarar olika på en och samma påverkan. Det föreslagna verktyget för överblick skall ses som ett illustrativt begrepp och princip för att utveckla grova typspecifika vattenförekomst kriterier. En viktig förutsättning för att använda metoden är att relationen mellan påverkan-tillståndeffekt är etablerade och att tillståndet motsvarar de normativa definitionerna i direktivet (bilaga V:1.2) Användning av ekologiska kriterier baserade på de normativa definitionerna Även om de normativa definitionerna enligt direktivets annex V skall användas av medlemsstaterna som gedigen bas för fastställande av klassificeringssystemet kan det vara bra att ge praktisk vägledning på hur sådana definitioner kan utvecklas för respektive kvalitetsfaktor vid hög, god och måttlig status. Ett förslag till angreppssätt visas för de biologiska kvalitetsfaktorerna som en tillfällig vägledning (verktyg nr 2 i verktygslådan) men notera att detta angreppssätt inte gäller alla typer och all påverkan. Viss påverkan kan ge behov av bedömning av ekologisk status och valet av parametrar behöver justeras med hänsyn till typ och övervakningssystem. 3.5 Metoder för att fastställa typspecifika referensförhållanden Enligt direktivet skall referensförhållanden fastställas för olika vattenförekomst typer och kvalitetsfaktorer som i sin tur representeras av parametrar som visar tillståndet av kvalitetsfaktorerna. Grunden för att identifiera referensförhållanden ges i bilaga II, 1.3 i direktivet. Följande metoder utan rangordning är huvudalternativen för att bestämma referensförhållanden. Rumsligt baserade referensförhållanden med användning av övervakningsstationer. Referensförhållanden som är grundade på prediktiva modeller Tidsmässigt baserade referensförhållanden med historiska eller paleontologiska data eller en kombination av båda. Kombination av ovanstående. Där det inte är möjligt att använda dessa metoder kan referensförhållandet fastställas med expertutlåtande. En kort beskrivning av ett antal vanliga metoder för att fastställa referensförhållanden ges nedan. Det bör framhållas att vid bestämning av referensförhållanden för många kvalitetsfaktorer kan innebära att man måste använda mer en av nedanstående metoder. 11

12 NATURVÅRDSVERKET 12(13) 3.6 Validering (bekräftelse/godkännande) av referensförhållanden och ekologiska klassgränser Eftersom olika metoder för att bestämma referensförhållanden troligtvis har olika interna fel, behövs någon form av valideringsprocess utföras. Det viktigaste är att bestämma om det uppnådda referensvärdet kan användas för robust klassificering av ekologisk status. Som en del av beslutsprocessen är det viktigt att dokumentera hur värdena som representerar referensförhållanden och ekologiska klassgränser fastställts. På samma sätt behövs tillvägagångssättet för validering dokumenteras i detalj. För att minimera risken för cirkelbevis när referensförhållandena bestäms är idealet att fysisk-kemiska, hydromorfologiska och påverkanskriterier (samhällets drivkrafter) används som ett första steg. Genom att ta med biologiska kvalitetsfaktorer i första steget för att välja referensstationer eller värden kan innebära ensidighet ( t ex olika personer/experter kan ha olika insikt i vad ett referensförhållande representerar) eller utgöra cirkelbevis ( t ex användning av samma variable för att beskriva och validera referensförhållande). 3.7 Variationsbedömning av referensförhållandena Direktivet kräver att tillräcklig konfidensnivå av värdena för referensförhållanden finns oavsett vilken metod som används. Direktivet kräver även lämpligt konfidensmått och precision i klassificeringen (Annex V, 1.3). Inte något av dessa mått är specificerade i statistiska termer i direktivet. Det är upp till medlemsstaterna att bestämma dessa definitioner med bakgrund av naturlig rumslig och tidsenlig variation för olika kvalitetsfaktorer tillsammans med fel när det gäller provtagning och analys. Referensvärdet för varje indikator skall identifieras med uppskattning av dess varians. Variansen skall skattas på ett sådant sätt att klassificeringen blir vederhäftig. Om variansen är för hög, blir inte klassificering pålitlig och indikatorn kan inte användas. En av orsakerna till att utesluta kvalitetsfaktorer är just att den naturliga variansen är för hög. Detta skulle kunna betyda att variansen kan vara för hög för alla relevanta kvalitetsfaktorer. 3.8 Alternativ för att sätta klassgränser Om ovanstående föreslagna sätt utförts för att fastslå referensförhållanden och klassgränser skall man nu ha kommit fram till värden som representerar hög, god och måttlig ekologisk status. Ekologiskt kvalitetsförhållande (EQR) används som en gemensam skala för att normalisera värdena mellan observerat värde och referensvärdet. Alternativa vägar för att sätta klassgränser kan då användas beroende på bl a tillgång på nuvarande lokalers data eller historiska registreringar som motsvarar ekologiska kriterier för olika kvalitetsklasser. Det bör noteras, att när medlemsstaterna vill sätta egna klassgränser, kommer samordning att ske via interkalibreringsövningen (enligt direktivet) till en gemensam skala av EQR värden så att jämförelse blir möjlig inom 12

13 NATURVÅRDSVERKET 13(13) Europa. Dessutom kommer klassgränser att utvecklas för varje indikator av en kvalitetsfaktor. En lämplig summarisk statistisk enhet (t ex median värde eller aritmetiskt medelvärde) väljs för värden som passar till referensförhållanden eller hög status dvs referensvärdet 4. Vid tillräcklig datatillgång från potentiella referensstationer eller historiska registreringar kan en lämplig statistisk storhet ( t ex 10 th percentilen) bland de erhållna EQR värdena representera gränsen mellan hög och god ekologisk status. Denna process kan därefter upprepas för värden som passar till god ekologisk status för att bestämma värdet mellan god och måttlig status. När stationer eller historiska platser har dålig tillgång på ekologiska data kan expertutlåtande användas i en iterativ process där gränserna jämförs med ekologiska kvalitetskriterier som ges av de normativa definitionerna. När inte heller experter kan sätta klassgränserna, kan statistiska fördelningsprinciper vara en sista utväg. 4 Medelvärdet eller medianvärdet av fördelningen av referenslokalernas värden anses vara det mest robusta värdet som referensvärde vid klassificeringen av ekologisk status (relativt få data per lokal behövs för tillräcklig säkerhet vid referensförhållandet). 13