Arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkring FÖRSÄKRINGSHANDBOK 2017

Transkript

1 Arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkring FÖRSÄKRINGSHANDBOK 2017

2 (113)

3 (113) INNEHÅLL TILL LÄSAREN ARBETSGIVARENS FÖRSÄKRINGSSKYLDIGHET PERSONER SOM OMFATTAS AV TILLÄMPNINGSOMRÅDET Arbete som utförs som arbetstagare Skillnaderna i bestämmelserna om tillämpningsområde och försäkringsskyldighet i OlyL och ArPL Arbete i ledande ställning Ledande ställning Familjemedlem Indirekt ägande Egna aktier som tillhör ett aktiebolag Andelslag (anl) Öppet bolag och kommanditbolag (kb) Privat näringsidkare TERRITORIELLT TILLÄMPNINGSOMRÅDE Arbete som utförs i Finland Allmänt Specialbestämmelse för transportföretag Korta kongress-, utbildnings- och turnéresor till Finland Arbetstagare som kommer till Finland från EU/EES-länder, Schweiz och länder med vilka Finland har en överenskommelse om social trygghet Arbetstagare som kommer till Finland från ett icke-avtalsland (tredje land) Arbete i utlandet Allmänt Arbete i ett EU-/EES-land och Schweiz Arbete i ett land med vilket Finland har en överenskommelse om social trygghet Arbete i ett icke-avtalsland (tredje land) Beskickningar och konsulat... 42

4 (113) 4. FÖRSÄKRINGSVERKSAMHET Tecknande av försäkring Beviljande av en försäkring och tidpunkt när den börjar gälla Bekräftelse på försäkringens giltighet Fortlöpande försäkring och tidsbegränsad försäkring Försäkringstagarens anmälningsplikt när försäkring tecknas och är i kraft Arbetsgivarens skyldighet att hålla lagen till påseende FASTSTÄLLANDE OCH BETALNING AV FÖRSÄKRINGSPREMIEN Fastställande av försäkringspremien Försäkringsbolagets premiegrunder Ändring av premiegrunderna Försäkringstagarens rätt att få information om grunderna för och utvecklingen av försäkringspremien Försäkringar med tariffpremiegrunder Försäkringar med specialpremiegrunder Arbetsinkomster som försäkringspremien grundar sig på SÖKANDE AV ÄNDRING I FÖRSÄKRINGSPREMIEN Retroaktiv ändring av försäkringspremien Grundbesvär INDRIVNING AV FÖRSÄKRINGSPREMIE Dröjsmålsränta på försäkringspremien och indrivningskostnader Utsökningsbar försäkringspremie Preskribering av försäkringspremie och av återbetalning av en försäkringspremie som betalats utan grund En delägares eller en bolagsmans ansvar för försäkringspremien ÖVERFÖRING AV EN FORTLÖPANDE FÖRSÄKRING TILL ETT ANNAT FÖRSÄKRINGSBOLAG Överföringsförfarande Statistiksammanställning FÖRSÄKRINGEN UPPHÖR ATT GÄLLA Försäkringstagarens medellöshet eller okända vistelseort Konkursboets försäkringsskyldighet... 55

5 (113) 10. SPECIALFALL SOM GÄLLER FÖRSÄKRANDET Studerande och skolelever Lantbruksföretagare Stipendiater Beväringar, militär- och civiltjänstgörare samt personer som deltar i krishanteringsuppgifter Sammanfattning av arbetsolycksfall och därmed jämställbara olycksfall som staten ersätter Brand- och räddningsväsendet Offentliga arbetskraftstjänster Familjevårdare Närståendevårdare Arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte Arbetsverksamhet för personer med funktionsnedsättning Arbetsverksamhet för utvecklingsstörda Intagna på anstalt FRIVILLIGA FÖRSÄKRINGAR Allmänt Företagares frivilliga försäkring för arbetstiden Frivillig försäkring för arbetstiden för företagare under 18 år Förlängande av försäkringens giltighetstid efter att företagaren uppnår den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten enligt FöPL Skyldighet att bevilja frivillig arbetstidsförsäkring för företagare En frivillig arbetstidsförsäkring för företagare upphör Företagaren säger upp FöPL-försäkringen upphör Försäkringsbolaget säger upp Frivilliga försäkringar för fritiden Beviljande av försäkringar för fritiden Frivillig försäkring för fritiden för arbetstagare Frivillig försäkring för fritiden för företagare Frivillig försäkring för fritid för fartygsbesättning En försäkring för fritid upphör Frivillig försäkring för arbetstiden för arbetstagare i utlandet... 82

6 (113) Sökande av ändring i ärenden som gäller frivillig försäkring TILLSYNEN ÖVER FÖRSÄKRINGSVERKSAMHET Olycksfallsförsäkringscentralens tillsynsuppgift Arbetarskyddsmyndigheten Försäkringsbolagets tillsynsuppgift Påföljder vid försummelse Självrisk för en arbetsgivare som försummat sin försäkringsskyldighet Förlust av rätt till ersättning Kringgående och missbruk av försäkringsskyldigheten UTLÄMNANDE, ERHÅLLANDE OCH HEMLIGHÅLLANDE AV UPPGIFTER Allmänt I datasekretessärenden tillämpas tre olika lagar Uppgifter om arbetsgivarens ekonomiska ställning ska hemlighållas Arbetsgivarens rätt att få uppgifter för ekonomi- och personalförvaltningen Arbetsgivarens rätt att få ett ersättningsbeslut i vissa situationer Skyldighet att bevara handlingar ALFABETISK FÖRTECKNING ÖVER SPECIALSITUATIONER GRUPPLIVFÖRSÄKRING FÖR ARBETSTAGARE LAGAR OCH FÖRKORTNINGAR

7 (113) TILL LÄSAREN Lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar trädde i kraft från ingången av år Den här försäkringshandboken redogör för arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkring enligt nämnda lag: vem som är försäkringsskyldig, vem som omfattas av försäkringen och det område inom vilket utfört arbete ska försäkras. I handboken beskrivs också försäkringens livscykel från ansökan till att försäkringen upphör. I handboken tas inte ställning till på vilket sätt försäkringspremierna fastställs. Det redogörs inte heller noggrant för skadefall eller de ersättningar som utbetalas på grund av skadefall. Försäkringshandboken strävar i första hand att redogöra för försäkringsförfarandet. Närmare information finns på Olycksfallsförsäkringscentralens webbplats ( I början av handboken beskrivs huvuddragen i arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen. I slutet finns en förteckning över de viktigaste lagarna och deras förkortningar. Försäkringshandboken har utarbetats av en försäkringsarbetsgrupp vid Olycksfallsförsäkringscentralen. Arbetsgruppen kommer också att sköta uppdateringen av handboken. Läsarnas respons är viktig i detta arbete och vi tar gärna emot kommentarer. All slags respons kan skickas till arbetsgruppens föredragande Annu Vento (annu.vento@tvk.fi). OLYCKSFALLSFÖRSÄKRINGSCENTRALEN

8 (113)

9 (113) ARBETSOLYCKSFALLS- OCH YRKESSJUKDOMSFÖRSÄKRINGENS HUVUDDRAG Arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen är en del av den lagstadgade sociala tryggheten Då lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015; förkortas OlyL) trädde i kraft från ingången av år 2016, har det samtidigt gått 118 år sedan den första lagen som ersatte olycksfall i arbetet trädde i kraft. Det är således fråga om den äldsta socialförsäkringen i vårt land. Arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen är en del av den lagstadgade sociala tryggheten i Finland. Det att försäkringen är lagstadgad innebär att det finns bestämmelser om försäkringsverksamheten, de skadefall som ska ersättas och om ersättningar i OlyL. Lagen innehåller också bägge parters skyldigheter och rättigheter och styr försäkrings- och ersättningshandläggningen t.ex. genom att ange tidsfrister. Lagen om försäkringsavtal tillämpas inte till någon del på arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen, såsom t.ex. på privata olycksfallsförsäkringar. Den lagstadgade sociala tryggheten omfattar förutom arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkring även sjuk-, arbetslöshets- och arbetspensionsförsäkring. Inom den lagstadgade sociala tryggheten iakttas EU:s förordningar om social trygghet. Utifrån dem avgörs vilket lands lagstiftning som ska tillämpas då en arbetstagare eller företagare exempelvis åker för att arbeta i att annat EU-land eller arbetar i flera länder (avsnitt 3.2.2). Arbetsgivaren ordnar skydd för sina arbetstagare genom att ta en försäkring En arbetsgivare ordnar skydd för sina anställda i händelse av olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar genom att teckna en försäkring, då de villkor som föreskrivs i lagen uppfylls (avsnitt 1). För att arbetsgivaren ska fylla den försäkringsskyldighet som avses i lagen ska försäkringen tas i ett sådant försäkringsbolag som har laglig rätt att bevilja sådana försäkringar i Finland. Skadeförsäkringsbolagen ska vara medlemmar i Olycksfallsförsäkringscentralen. Då arbetsgivaren lämnar in en ansökan om försäkring till ett bolag, bör detta bevilja försäkring (skyldighet att bevilja försäkring, dvs. avtalstvång). Staten behöver inte ta en särskild försäkring för sina anställda. Statskontoret betalar arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsersättningar för personer i statliga anställnings- och tjänsteförhållanden ur statens medel. Arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen är till sin natur en generell försäkring. Arbetsgivaren namnger inte de arbetstagare som omfattas av den obligatoriska försäkringen, utan försäkringen omfattar alla arbetstagare som är anställda hos arbetsgivaren vid respektive tidpunkt. Huruvida den skadade omfattas av försäkringen avgörs i samband med handläggningen av en skada. En arbetsgivare som tecknat en obligatorisk försäkring för sina arbetstagare kan vid behov ansluta en frivillig fritidsförsäkring till den (avsnitt 11.5).

10 Även skadefall som inträffar i oförsäkrat arbete ersätts (113) Om en försäkringsskyldig arbetsgivare inte har tecknat någon försäkring för sina arbetstagare eller om försäkringen har tecknats t.ex. i ett utländskt försäkringsbolag som inte har verksamhetstillstånd i Finland, försummar arbetsgivaren sin försäkringsskyldighet. Påföljderna vid försummelse regleras i lagen (avsnitt 12.4). En arbetstagare har alltid rätt till ersättning för olycksfall i arbetet och yrkessjukdom. Om arbetsgivaren inte har varit ersättningsskyldig enligt lagen, eller försummat att teckna försäkring, behandlas ersättningsärendet av Olycksfallsförsäkringscentalen, som också betalar ut ersättning. De personer som omfattas av tillämpningsområdet och det territoriella tillämpningsområdet fastställs i lagen Lagen fastställer vilka personer som omfattas av den obligatoriska försäkringen (personer som omfattas av tillämpningsområdet, avsnitt 2). I lagen redogörs också för det område på vilket utfört arbete omfattas av lagen (territoriellt tillämpningsområde, avsnitt 3). Huvudregeln är att arbete som utförs i Finland ska försäkras. Lagen innehåller några undantag från detta. En företagare kan teckna en frivillig försäkring åt sig själv En företagare som har en obligatorisk eller frivillig pensionsförsäkring enligt lagen om pension för företagare (FöPL-försäkring), kan teckna en frivillig arbetstidsförsäkring för företagare enligt OlyL åt sig själv (avsnitt 11.2). Företagaren kan även foga en försäkring för fritid till sin frivilliga arbetstidsförsäkring (avsnitt ). Privata skadeförsäkringsbolag sköter en offentlig uppgift Försäkringar beviljas av privata skadeförsäkringsbolag såsom verkställare av OlyL. I denna uppgift sköter bolagen en offentlig uppgift och fungerar såsom myndigheterna. Utöver OlyL ska även de allmänna förvaltningslagarna, t.ex. förvaltningslagen och språklagen, tillämpas och verksamheten övervakas av riksdagens justitieombudsman och Finansinspektionen. Bolagen har egna premiegrunder Varje försäkringsbolag har sina egna premiegrunder utifrån vilka de fastställer sina försäkringspremier (avsnitt 5.2). I lagen föreskrivs endast om de principer som bolaget ska följa. I försäkringspremierna ska bolaget bland annat beakta att de försäkrade förmånerna är betryggande samt risken för olycksfall i arbetet och yrkessjukdom. Premiegrunderna är inte offentliga. Lagen fastställer de skadefall som ska ersättas och ersättningarna Arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen ersätter såsom namnet säger olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar och dessa begrepp definieras i lagen. Lagen garanterar att den skadade får ersättning för bland annat sjukvård, inkomstbortfall och bestående men. Försäkringen ersätter också rehabilitering som gör det möjligt att återgå till arbetslivet. Vid

11 (113) dödsfall får de anhöriga försörjning i form av familjepension. Täckande information om ersättningarna finns t.ex. på Olycksfallsförsäkringscentralens webbplats ( Arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsersättningarna är primära Arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen är primär i förhållande till andra sociala trygghetssystem. Ersättningar från andra system minskar inte de ersättningar som betalas för olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar. Andra system beaktar däremot arbetsolycksfallsoch yrkessjukdomsersättningarna i sina egna ersättningar. Om det andra systemets ersättning för ett olycksfall i arbetet eller en yrkessjukdom är större än arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsersättningarna, betalas skillnaden som en tilläggsersättning. FPA drar exempelvis av dagpenning som betalas för ett olycksfall i arbetet från sjukdagpenningen. Sjukdagpenningen är i allmänhet mindre, varför det då inte återstår något att betala för FPA. Arbetspensionsbolaget fungerar på samma sätt i fråga om arbetspensionen. Ersättningens primära natur gäller även i förhållande till andra försäkringsgrenar än socialförsäkringen. Om en busschaufför t.ex. råkar ut för ett arbetsolycksfall i trafiken, behandlas ärendet först med avseende på olycksfallsersättningen och först därefter med avseende på trafikskadeersättningen. Det finns undantag till ersättningens ovan beskrivna primära natur i OlyL, vilka gäller ersättningar som betalas från frivilliga försäkringar för fritid. Förfarandet för sökande av ändring anges i beslutet Den som får ett ersättningsbeslut kan söka ändring i det genom att överklaga beslutet hos besvärsnämnden för olycksfallsärenden. Rättsmedlet i ärenden som gäller försäkringspremier är grundbesvär. Nämnden är en besvärsinstans som är oberoende av försäkringsanstalterna. Nämndens beslut kan överklagas vidare hos försäkringsdomstolen. Till beslutet eller handlingen som gäller försäkringspremien fogas anvisningar om hur man bör förfara i ett besvärs- eller grundbesvärsärende. Den skadade kan söka ändring avgiftsfritt. Då den ändringssökande är en arbetsgivare eller en försäkringsanstalt, uppbär försäkringsdomstolen en rättegångsavgift. Försäkringsdomstolens beslut kan i vissa ärenden överklagas vidare till högsta domstolen, om domstolen ger besvärstillstånd. Arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsärenden behandlas således inte i något som helst skede i tings- eller hovrätten, och inte heller vid förvaltningsdomstolarna. Vissa persongrupper har egna lagar Vid sidan av OlyL finns det en mängd lagar som innehåller bestämmelser om försäkrandet av vissa persongrupper, samt om de skadefall som berättigar till ersättning och om ersättningarna. Lantbruksföretagare och stipendiater omfattas av lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar (avsnitt 10.2 och 10.3). Försäkringsanstalt är Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt LPA. Även skolelever och studerande omfattas av en egen lag, om det i studierna ingår arbetspraktik enligt läroplanen eller examensgrunderna (lag om ersättning för skada eller sjukdom som har uppkommit under studierelaterade förhållanden som är jämställbara med arbete, den s.k. studieolycksfallslagen). Lagen gäller även personer i arbetskraftsutbildning. Läroanstalter och arrangörer av arbetskraftsutbildning är försäkringsskyldiga (avsnitt 10.1).

12 (113) För rätten till ersättning för beväringar, militär- och civiltjänstgörare samt för personer som deltar i krishanteringsuppgifter redogörs i avsnitt Det finns också en egen lag för olycksfall som inträffar för personer som intagits i särskilda straff-, underhålls- och vårdanstalter när de deltar i arbete som ansluter sig till vårdprogrammet (avsnitt 10.11). I lagarna som gäller närståendevårdare och familjevårdare, arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte och arbetsverksamhet för personer med funktionsnedsättning eller utvecklingsstörning föreskrivs att det för dessa personer ska tas en försäkring enligt OlyL (avsnitt ). Flera lagar garanterar ersättningar enligt OlyL för olycksfall Utöver de ovan nämnda finns det en mängd andra lagar där det hänvisas till OlyL. Med stöd av dem har den skadade rätt att få olycksfallsersättning som fastställs enligt OlyL. Sådana lagar är t.ex. lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (avsnitt 10.6) och räddningslagen (avsnitt 10.5). Ersättning utbetalas i dessa fall av Statskontoret. 1. ARBETSGIVARENS FÖRSÄKRINGSSKYLDIGHET En arbetsgivare är skyldig att försäkra sina arbetstagare i händelse av olycksfall i arbetet och yrkessjukdom. Försäkringsskyldigheten regleras i 3 i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Försäkringsskyldighet uppstår då arbetsgivaren betalar eller har överenskommit att betala en lön som överstiger euro för det arbete som han låter utföra under ett kalenderår. Vad som i OlyL avses med en arbetstagare regleras i 8 och 9 i lagen och det område på vilket utfört arbete omfattas av försäkringen regleras i 13 och 14 i lagen (avsnitt 2 och 3). Gränsen för försäkringsskyldigheten gäller per arbetsgivare och kalenderår, dvs. lönerna för alla de arbeten som arbetsgivaren låter utföra under ett kalenderår räknas samman. Om det är klart när anställningen börjar att de överenskomna lönerna kommer att överstiga euro, ska försäkring tecknas innan arbetet inleds. Försäkring kan inte tecknas retroaktivt. En försäkring som arbetsgivaren är skyldig att ta för sina anställda kallas enligt definitionen i lagen för en obligatorisk försäkring. Utgångsläget är att arbetsgivaren ska försäkra allt arbete som han låter utföra. Således gäller den försäkring som arbetsgivaren tar i form av en generell försäkring allt det arbete som han låter utföra. Från denna generella försäkring kan man avskilja en bestämd del av försäkringen eller ett bestämt arbete som ska försäkras med en delförsäkring (avsnitt 4.1). Staten har ingen försäkringsskyldighet. Skadefall som statligt anställda råkar ut för handläggs av Statskontoret, som också betalar ut ersättning ur statens medel. En arbetstagare har alltid rätt till ersättning för olycksfall i arbetet eller yrkessjukdom, även om arbetsgivaren inte skulle vara försäkringsskyldig eller arbetsgivaren har försummat sin försäkringsskyldighet. Ersättningsärendet behandlas och ersättning betalas då av Olycksfallsförsäkringscentralen.

13 (113) OlyL innehåller bestämmelser om påföljder i händelse av att arbetsgivaren försummar sin försäkringsskyldighet (avsnitt 12.4). 2. PERSONER SOM OMFATTAS AV TILLÄMPNINGSOMRÅDET 2.1. Arbete som utförs som arbetstagare Enligt 8 i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar tillämpas lagen på en person som utför arbete i egenskap av arbetstagare: 1) i ett anställningsförhållande enligt arbetsavtalslagen 2) i ett anställningsförhållande enligt lagen om sjöarbetsavtal 3) i ett tjänsteförhållande enligt statstjänstemannalagen 4) i ett tjänsteförhållande enligt lagen om kommunala tjänsteinnehavare 5) i ett tjänsteförhållande enligt kyrkolagen 6) i ett tjänsteförhållande enligt lagen om riksdagens tjänstemän 7) som republikens president, medlem av statsrådet, tjänsteman vid republikens presidents kansli, riksdagens justitieombudsman och biträdande justitieombudsman och riksdagsledamot 8) i något annat offentligrättsligt tjänsteförhållande som grundar sig på lag. Bedömningen av om en person har ett anställnings- och tjänsteförhållande är således förknippat med tolkningen av ovan nämnda lagar. Enligt 1 kap. 1 i arbetsavtalslagen (55/2001) tillämpas lagen på ett sådant avtal genom vilket en arbetstagare eller arbetstagare tillsammans som ett arbetslag förbinder sig att personligen utföra arbete för en arbetsgivares räkning under dennes ledning och övervakning mot lön eller annat vederlag. Arbetsavtalslagen ska tillämpas fastän man inte avtalat om vederlag, om det framgår av fakta att avsikten inte har varit att arbetet utförs utan vederlag. Motsvarande bestämmelser finns också i de ovan nämnda lagarna. OlyL tillämpas på alla personer som arbetar i förvärvssyfte för annans räkning. Arbete som utförts i annat än förvärvssyfte, t.ex. hobbyverksamhet, skötseln av förtroendeuppdrag, talkoarbete och annat frivilligarbete hör i regel inte till lagens tillämpningsområde. Med tanke på arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen har arbetets längd inte någon betydelse. Ett arbetsavtal kan ingås även för mycket kortvariga arbeten. Arbetstagarens ålder är inte heller av betydelse, eftersom det inte finns någon lägsta eller högsta åldersgräns för att omfattas av en arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkring. Att arbeta för någon annan innebär att arbetstagaren inte arbetar för egen räkning. Nyttan av arbetet gagnar någon annan, arbetsgivaren, som även står för kostnaderna för arbetet och för den finansiella risken. Att arbeta för någon annan är således motsatsen till självständigt företagande, dvs. till eget arbete. Ledning och övervakning av arbetet innebär att arbetsgivaren har både rätt och möjlighet att övervaka och leda arbetet. Arbetsgivaren har rätt att ge arbetstagaren nya uppgifter och uppdrag. Till arbetsledningen hör även rätten att avskeda och att anställa nya arbetstagare.

14 (113) Som vederlag betraktas varje förmån, som har ekonomiskt värde. Sådana förmåner är t.ex. penninglön, naturaförmåner, betjäningsavgifter, yrkesundervisning, rätten att använda en byggnad osv. I regel tolkas alla skattepliktiga förmåner som vederlag (avsnitt 5.7). Det finns ingen minimigräns för vederlagets storlek. Det förutsätts emellertid att vederlaget har någon form av ekonomisk betydelse och motsvarighet till arbetsprestationen. De som arbetar för egen räkning är företagare. De kan teckna en frivillig försäkring enligt OlyL i händelse av arbetsolycksfall som inträffar och yrkessjukdomar som framträder i företagararbetet på det sätt som särskilt föreskrivs i OlyL (avsnitt 11.2). Även en familjemedlem till företagaren (näringsidkaren/yrkesutövaren) omfattas av den obligatoriska försäkringen, om han eller hon är anställd hos företagaren. Om samtliga kännetecken på en anställning inte uppfylls, t.ex. på grund av att familjemedlemmen inte får lön eller annat vederlag som ersättning för sitt arbete, står familjemedlemmen utanför den obligatoriska försäkringen. En familjemedlem som har en FöPL-försäkring, kan ta en frivillig arbetstidförsäkring för företagare åt sig själv. Arbetstagare som är anställda i ett företag som erbjuder faktureringstjänster ska försäkras med en obligatorisk försäkring enligt OlyL. Däremot är en person som köper de tjänster som faktureringstjänsteföretaget tillhandahåller inte på denna grund anställd av faktureringstjänsteföretaget. Med tanke på arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen kan han vara företagare eller anställd i egenskap av uppdragsgivare. Då man bedömer om det finns ett anställningsförhållande bör man även i alla situationer fästa uppmärksamhet vid att anställning och lön är två olika begrepp inom beskattningen och att de avviker från de arbetsrättsliga begreppen. Om arbetspraktik som ansluter sig till studier och som inte utförs i en anställning föreskrivs i den särskilda s.k. studieolycksfallslagen (lagen om ersättning för skada eller sjukdom som har uppkommit under studierelaterade förhållanden som är jämställbara med arbete 460/2015; avsnitt 10.1) Skillnaderna i bestämmelserna om tillämpningsområde och försäkringsskyldighet i OlyL och ArPL De personer som omfattas av tillämpningsområdet i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar är i huvudsak de samma som i lagen om pension för arbetstagare (395/2006; ArPL), där det även finns en hänvisning till 1 kap. 1 i arbetsavtalslagen. I det följande redogörs för en bestämmelse i ArPL som avviker från OlyL. Enligt 4 i ArPL gäller lagen inte anställningsförhållanden: 1) i fråga om tid före kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren fyller 18 år 2) efter den kalendermånad under vilken en arbetstagare som är född 1957 eller tidigare fyller 68 år, en arbetstagare som är född fyller 69 år och en arbetstagare som är född 1962 och senare fyller 70 år (den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten) 3) på basis av vilka arbetstagaren med stöd av någon annan arbetspensionslag som avses i 3 har rätt till pension, eller 4) i vilka arbetstagaren arbetar som medlem av besättningen på ett finskt fartyg som inskrivits i handelsfartygsförteckningen enligt lagen om förbättrande av konkurrenskraften för fartyg som används för sjötransport (1277/2007).

15 (113) ArPL gäller inte heller arbetstagare till vilka arbetsgivaren betalar i ArPL avsedda arbetsinkomster för sammanlagt mindre än 58,19 euro under en kalendermånad (år 2017). Den obligatoriska arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen innehåller inte någon nedre eller övre gräns vad gäller arbetstagarens ålder och inte heller något minimibelopp i euro som avser arbetsinkomsten. OlyL tillämpas även om arbetstagaren skulle få pension enligt någon pensionslag. Arbete kan även utföras under tid med pension. Avvikande från arbetspensionslagstiftningen ska en arbetstagare som tjänstgör på ett finskt fartyg som inskrivits i handelsfartygsförteckningen enligt lagen om förbättrande av konkurrenskraften för fartyg som används för sjötransport försäkras enligt OlyL. Skillnader finns även i bestämmelserna om territoriellt tillämpningsområde. På grund av dessa skillnader är gruppen av personer som omfattas av den obligatoriska försäkringen enligt OlyL inte nödvändigtvis samma som de ArPL-försäkrade Arbete i ledande ställning I det följande beskrivs när personer som arbetar i ledande ställning, delägare och bolagsmän omfattas av lagens tillämpningsområde (9 i OlyL). Aktiebolag (ab, abp) Med en arbetstagare jämställs en person som mot ersättning arbetar i ledande ställning i ett aktiebolag, fast han eller hon inte står i anställningsförhållande till aktiebolaget, om: 1) en delägare som arbetar i ledande ställning i aktiebolaget ensam innehar högst 30 procent av aktierna i bolaget eller 2) delägaren tillsammans med sina familjemedlemmar innehar högst 50 procent av aktierna i bolaget, av vilket hans eller hennes egen ägarandel är högst 30 procent eller 3) delägaren ensam innehar högst 30 procent av det röstetal som aktierna i bolaget medför eller tillsammans med sina familjemedlemmar högst 50 procent av det röstetal som aktierna i bolaget medför, av vilket hans eller hennes eget röstetal är högst 30 procent. Samma gräns på 30 procent som sedan ingången av år 2011 har gällt inom arbetspensionsförsäkringen, har nu intagits i OlyL. Tidigare var gränsen för att omfattas av arbetsolycksfallsförsäkringen 50 procent. Vid bedömningen av ägarandelen beaktas således både innehavet av aktiekapital och andelen av det röstetal som aktierna medför. Om t.ex. innehavet av aktiekapitalet är 25 procent och den andel av röstetalet som aktierna medför är 35 procent, beaktas innehavet på basis av röstetalet. En person som arbetar i ledande ställning jämställs med en arbetstagare också då han eller hon inte äger aktier i det bolag där han eller hon arbetar.

16 (113) Ledande ställning Med ledande ställning avses anställning som verkställande direktör, medlemskap i styrelsen eller någon annan liknande ställning eller en motsvarande faktisk bestämmanderätt i ett aktiebolag eller någon annan sammanslutning Familjemedlem Med familjemedlem avses make eller maka sambo den som är släkt i rätt upp- eller nedstigande led med en här avsedd person som arbetar i ledande ställning och bor med denne i samma hushåll. Med sambo avses en person som bor i gemensamt hushåll under äktenskapsliknande förhållanden med den som arbetar i ledande ställning i företaget. Även sambo av samma kön betraktas som familjemedlem Indirekt ägande Vid beräkningen av ovan nämnda ägarandelar beaktas även indirekt ägande via andra företag (aktiebolag eller andelslag) eller sammanslutningar (öppet bolag och kommanditbolag), om den person som arbetar i ledande ställning ensam eller tillsammans med sina familjemedlemmar äger över hälften av det andra företaget eller den andra sammanslutningen eller har motsvarande bestämmanderätt. Indirekt ägande kan således förutom via aktiebolag också uppstå via bland annat öppna bolag, kommanditbolag och andelslag. Då en person i ledande ställning ensam eller tillsammans med sina familjemedlemmar äger över 50 procent i ett s.k. mellanbolag, sammanräknas ägarandelen i mellanbolaget och personens direkta ägarandel i det bolag där han eller hon arbetar. Då t.ex. en person som arbetar i ledande ställning äger över 50 procent av mellanbolaget, står han eller hon utanför den obligatoriska försäkringen i det bolag där han eller hon arbetar, om mellanbolaget äger över 30 procent av det bolag där personen arbetar. Personen omfattas inte heller av den obligatoriska försäkringen i det fall då mellanbolagets ägarandel och personens direkta ägarandel sammanlagt är över 30 procent. I de fall då en person som arbetar i ledande ställning tillsammans med sina familjemedlemmar äger över 50 procent av mellanbolaget, men den egna ägarandelen i mellanbolaget är mindre än 50 procent, står han eller hon utanför den obligatoriska försäkringen i det bolag där han eller hon arbetar först när mellanbolagets ägarandel av det bolag där personen arbetar är över 50 procent, eller då mellanbolagets ägarandel och personens direkta ägarandel sammanlagt är över 50 procent. I det följande ges tio andra exempel på situationer där en delägare som arbetar i ledande ställning ensam eller tillsammans med sina familjemedlemmar direkt och/eller indirekt äger det aktiebolag där han eller hon arbetar. I exemplen 1 5 omfattas personen av den obligatoriska

17 (113) arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen, i exempel 6 10 står han eller hon utanför den obligatoriska försäkringen. Exempel 1: en delägare i ledande ställning äger ensam direkt och indirekt det aktiebolag där han arbetar Oskar arbetar i ledande ställning i bolag A innehar 55 % innehar 15 % B Ab mellanbolag innehar 15 % A A Oskar omfattas av arbetsolycksfalls och yrkessjukdomsförsäkringen Oskar arbetar i ledande ställning i bolag A och äger direkt 15 procent av bolaget. Eftersom Oskar äger över 50 procent av mellanbolaget B, beaktas även mellanbolaget B:s ägarandel på 15 procent. Således äger Oskar 30 procent av det bolag där han arbetar. Eftersom Oskar inte äger över 30 procent av bolag A, omfattas han av den obligatoriska arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen. Exempel 2: en delägare i ledande ställning äger ensam endast indirekt det aktiebolag där han arbetar Oskar arbetar i ledande ställning i bolag A innehar 55 % B Ab mellanbolag innehar 30 % A A Oskar omfattas av arbetsolycksfalls och yrkessjukdomsförsäkringen Oskar arbetar i ledande ställning i bolag A. Oskar äger inte direkt aktier i bolag A. Oskar äger över 50 procent av aktierna i bolag B, vilket innebär att ägarandelen i mellanbolaget B beaktas. Eftersom Oskar inte via mellanbolaget äger över 30 procent av bolaget A där han arbetar, omfattas han av den obligatoriska arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen.

18 (113) Exempel 3: en delägare i ledande ställning äger tillsammans med sina familjemedlemmar direkt och indirekt det aktiebolag där han arbetar Oskars fru Oskar arbetar i ledande ställning i bolag A innehar 30 % innehar 50 % innehar 15 % B Ab mellanbolag innehar 30 % A A Oskar omfattas av arbetsolycksfalls och yrkessjukdomsförsäkringen Oskar arbetar i ledande ställning i bolag A och äger direkt 15 procent av bolaget. Oskar äger tillsammans med sina familjemedlemmar sammanlagt över 50 procent av aktierna i bolaget B, men Oskars egen ägarandel av mellanbolagets aktier är inte över 50 procent. Eftersom Oskar tillsammans med familjemedlemmarna har en ägarandel på sammanlagt 45 procent (30 % + 15 %) i bolaget A där han arbetar, och således inte över 50 procent, omfattas han av den obligatoriska arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen. Exempel 4: en delägare i ledande ställning äger indirekt och hans familjemedlemmar direkt det aktiebolag där han arbetar Oskar arbetar i ledande ställning i bolag A Oskars fru innehar 55 % B Ab mellanbolag innehar 30 % innehar 20 % A A Oskar omfattas av arbetsolycksfalls och yrkessjukdomsförsäkringen Oskar arbetar i ledande ställning i bolag A. Han äger ensam över 50 procent av mellanbolaget B, vilket innebär att mellanbolagets ägarandel på 30 procent i bolaget A beaktas. Oskars fru äger 20 procent av bolaget A. Eftersom Oskar inte via mellanbolaget B äger över 30 procent, och inte heller tillsammans med sina familjemedlemmar äger över 50 procent av bolaget A där han arbetar, omfattas Oskar av den obligatoriska arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen.

19 (113) Exempel 5: en delägare i ledande ställning äger ensam direkt och indirekt via flera olika bolag det aktiebolag där han arbetar Oskar arbetar i ledande ställning i bolag A innehar 70 % innehar 18 % C Ab mellanbolag innehar 51 % B Ab mellanbolag innehar 10 % A Ab Oskar omfattas av arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen Oskar arbetar i ledande ställning i bolag A och äger direkt 18 procent av bolaget. Dessutom äger han 70 procent av bolaget C, som för sin del äger 51 procent av bolaget B. Bolag B äger 10 procent av aktierna i bolaget A. Eftersom Oskar äger 28 procent av bolaget A där han arbetar, och således inte över 30 procent, omfattas han av den obligatoriska arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen. Exempel 6: en delägare i ledande ställning äger ensam direkt och indirekt det aktiebolag där han arbetar Oskar arbetar i ledande ställning i bolag A innehar 55 % innehar 15 % B Ab mellanbolag innehar 20 % A A Oskar står utanför arbetsolycksfallsoch yrkessjukdomsförsäkringen Oskar arbetar i ledande ställning i bolag A och han äger direkt 15 procent av aktierna i bolag A och indirekt 20 procent via mellanbolaget B. Oskars ägarandel är således 35 procent. Eftersom Oskar ensam äger 35 procent, dvs. över 30 procent av bolaget A där han arbetar, står Oskar utanför den obligatoriska arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen.

20 (113) Exempel 7: en delägare i ledande ställning äger ensam endast indirekt det aktiebolag där han arbetar Oskar arbetar i ledande ställning i bolag A innehar 55 % B Ab mellanbolag innehar 40 % A A Oskar står utanför arbetsolycksfallsoch yrkessjukdomsförsäkringen Oskar arbetar i ledande ställning i bolag A och han äger 40 procent av aktierna i bolaget A via mellanbolaget B. Eftersom Oskar ensam äger 40 procent, dvs. över 30 procent av bolaget A där han arbetar, står Oskar utanför arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen. Exempel 8: en delägare i ledande ställning äger tillsammans med sina familjemedlemmar direkt och indirekt det aktiebolag där han arbetar Oskars fru Oskar arbetar i ledande ställning i bolag A innehar 30 % innehar 50 % innehar 15 % B Ab mellanbolag innehar 40 % A A Oskar står utanför arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen Oskar arbetar i ledande ställning i bolag A och äger direkt 15 procent av bolaget. Oskar äger tillsammans med familjemedlemmarna 80 procent av mellanbolaget B, och bolaget B äger 40 procent av det bolag där Oskar arbetar. Eftersom Oskars direkta och indirekta ägarandel är sammanlagt 55 procent, dvs. över 50 procent i det bolag där han arbetar, står Oskar utanför den obligatoriska arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen.

21 (113) Exempel 9: en delägare i ledande ställning äger indirekt och hans familjemedlemmar direkt det aktiebolag där han arbetar Oskar arbetar i ledande ställning i bolag A Oskars fru innehar 55 % B Ab mellanbolag innehar 30 % innehar 25 % A A Oskar står utanför arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen Oskar arbetar i ledande ställning i bolag A och äger 30 procent av bolaget via mellanbolaget B. Oskars fru äger 25 procent av bolag A. Eftersom Oskar tillsammans med sina familjemedlemmar äger över 50 procent av bolag A där han arbetar, står Oskar utanför den obligatoriska arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen. Exempel 10: en delägare i ledande ställning äger ensam direkt och indirekt via flera olika bolag det aktiebolag där han arbetar Oskar arbetar i ledande ställning i bolag A Ansvarig bolagsman innehar 51 % innehar 57 % B Kb mellanbolag mellanbolag mellanbolag innehar 7 % innehar 4 % C Ab B Ab innehar 10 % innehar 10 % A Ab Oskar står utanför arbetsolycksfallsoch yrkessjukdomsförsäkringen Oskar arbetar i ledande ställning i bolag A och äger direkt 10 procent av bolaget. Dessutom äger han indirekt 4 procent via kommanditbolaget B, 7 procent via bolaget C och 10 procent via bolaget B. Eftersom Oskar ensam äger över 30 procent (4 % + 7 % + 10 % + 10 %) av bolaget A där han arbetar, står Oskar utanför den obligatoriska arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen.

22 (113) Egna aktier som tillhör ett aktiebolag Egna aktier som ett aktiebolag förvärvar beaktas inte när ägarandelarna av aktiekapitalet eller röstetalet uträknas, eftersom bolagets egna aktier inte ger rätt att delta i bolagsstämman och de inte heller medräknas i totalantalet aktier vid beslutsfattande (5 kap. 9 i aktiebolagslagen). Till denna del tillämpar lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdom och lagen om pension för arbetstagare samma bestämmelser om egna aktier som tillhör bolaget Andelslag (anl) Exempel: A som arbetar i ledande ställning innehar 30 procent av aktiekapitalet och det röstetal som det medför. Bolaget har förvärvat 50 procent av sina egna aktier. Eftersom aktier som tillhör bolaget inte beaktas, är A:s ägarandel av aktiekapitalet 30/50, dvs. 60 procent och A står utanför arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringens tillämpningsområde. Med arbetstagare jämställs också en person som arbetar i en annan sammanslutning, t.ex. i ett andelslag i ledande ställning och som ensam eller tillsammans med sina familjemedlemmar har högst motsvarande bestämmanderätt i sammanslutningen som beskrivs ovan i fråga om aktiebolag. Om andelslaget endast har en medlem, omfattas han eller hon inte av den obligatoriska arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen. Om antalet medlemmar är flera än en, kan medlemmen stå utanför den obligatoriska försäkringen, då han eller hon ensam innehar över 30 procent av bestämmanderätten eller tillsammans med sina familjemedlemmar över 50 procent av bestämmanderätten. Enligt 1 kap. 2 och 3 i lagen om andelslag (421/2013) är ett andelslag en från medlemmarna fristående juridisk person där antalet medlemmar, antalet andelar och andelskapitalet varierar. Syftet med dess verksamhet är att i avsikt att stödja medlemmarnas ekonomi eller näringsutövning driva ekonomisk verksamhet så att medlemmarna nyttjar andelslagets tjänster. Både privatpersoner och sammanslutningar, t.ex. bolag och stiftelser, kan vara medlemmar i ett andelslag. Lagen innehåller inte någon minimiantal grundare/medlemmar, varför det även kan bestå av en medlem. Andelslaget ska antecknas i handelsregistret och det uppkommer genom registrering. Medlemmarna i andelslaget ansvarar i regel inte personligen för andelslagets förpliktelser, utan ansvaret begränsas till insatsen. Enligt 14 kap. 1 i lagen om andelslag kan det i andelslagets stadgar bestämmas att medlemmarna svarar för andelslagets skulder i det fall att de egna tillgångar som ett andelslag som är försatt i konkurs eller likvidation har inte förslår till betalning av skulderna (tillskottsplikt). Tillskottsplikten kan vara obegränsad eller begränsad till ett visst belopp. Om medlemmarna i andelslaget har obegränsad tillskottsplikt, bör det utredas separat huruvida de omfattas av arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomslagstiftningen.

23 (113) Öppet bolag och kommanditbolag (kb) En bolagsman i ett öppet bolag eller en sådan delägare eller en bolagsman i någon annan sammanslutning som är personligen ansvarig för sammanslutningens förpliktelser och förbindelser jämställs inte med arbetstagare. På så sätt står bolagsmän i öppna bolag och ansvariga bolagsmän i kommanditbolag utanför den obligatoriska arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen. Ett arbetssamfund jämställs med ett öppet bolag och således står medlemmar i ett samfund utanför den obligatoriska arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen. Tyst bolagsman i ett kommanditbolag omfattas av försäkringen, om han eller hon har en anställning enligt arbetsavtalslagen i kommanditbolaget Privat näringsidkare En privat näringsidkare omfattas inte av den obligatoriska försäkringen enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, eftersom han eller hon inte har ett anställningsförhållande. Skillnaden i förhållande till en anställning enligt arbetsavtalslagen är oftast endast att arbetet inte utförs för någon annans räkning och inte lyder under någon annans ledning och övervakning. Huruvida personen är en självständig företagare avgörs från fall till fall utifrån de förhållanden där arbetet utförs och utförarens allmänna företagarställning. Nedan följer några egenskaper som är kännetecknande för en självständig företagare. Självständig företagsamhet förutsätter i allmänhet att flera av dessa egenskaper uppfylls. Självständiga företagare - utför ett uppdrag självständigt utan en annan persons ledning och övervakning - bär ensam ansvaret för uppdraget och den finansiella risken av det (risk för vinst eller förlust) - utför avtalat arbete, för vilket beställaren av arbetet och den som utför arbetet endast avtalar om arbetsresultatet, vilket beställaren kan granska först efter att arbetet är klart - kan utföra flera avtalade arbetsprojekt samtidigt - är inte personligen förpliktad att delta i utförandet av arbetet, utan företagaren kan utan beställarens tillstånd anlita andra arbetstagare för att utföra arbetet, vilkas arbete företagaren då leder och övervakar - skaffar i regel det material som används i arbetet, äger de arbetsmaskiner och den arbetsutrustning som används i arbetet - betalar lön till sina arbetstagare, sköter förskottsinnehållning och andra socialskyddsavgifter - betalar sina egna skatter med en förskottsskattesedel (en förskottsskattesedel är inte i sig ett bevis på att personen är en självständig företagare) - sköter själv sin arbetspensionsförsäkring (FöPL). Familjemedlemmar som arbetar hos en enskild näringsidkare omfattas av arbetsolycksfallsoch yrkessjukdomsförsäkringen, om det är fråga om en anställning enligt arbetsavtalslagen. Det har ingen betydelse om familjemedlemmen bor i samma hushåll med näringsidkaren.

24 Personer som använder egna arbetsmaskiner (113) De maskiner och annan utrustning som används i arbetet tillhör oftast arbetsgivaren. En arbetstagare i skogs- och byggarbete kan ibland använda egna, mindre arbetsmaskiner, som t.ex. motorsåg. I sådana fall är det nästan alltid fråga om en anställning. Enligt rättspraxisen kan en anställning uppstå oberoende av att arbetstagaren använder egna, även mycket dyra arbetsmaskiner. Avgörande är för vems räkning arbetet utförs. Då man avgör om den som använder en egen arbetsmaskin står i anställningsförhållande till uppdragsgivaren eller är en självständig företagare, är det av betydelse för på vilken grund arbetsmaskinen har anskaffats. Om maskinen har anskaffats för eget bruk och man med den tillfälligt utför arbete åt en utomstående, är det i allmänhet fråga om en anställning. Om maskinen däremot har skaffats för arbete som utförs åt en annan, är det fråga om företagarverksamhet, dvs. maskinentreprenad. Det är närmast fråga om företagarverksamhet också om - maskinen är försedd med särskild tilläggsutrustning - den som utför arbetet bär ekonomisk risk för verksamheten - han har flera uppdragsgivare och - han får huvuddelen av inkomsterna av verksamheten. Ju dyrare de aktuella specialmaskinerna är, desto klarare är det fråga om en självständig företagare. En lastbilsförare betraktas nästan utan undantag som en självständig företagare, eftersom verksamheten grundar sig på trafiktillstånd, köruppdrag kan utföras åt vem som helst och föraren kan fritt organisera sitt arbete. Arbete som utförs av en förare med egen bil kan betraktas som anställning i det fallet att han under en lång tid har förbundit sig att utföra uppdrag åt endast en uppdragsgivare. Personer som använder vanliga jordbrukstraktorer omfattas i allmänhet av olycksfallsförsäkringen för lantbruksföretagare. Personer som kan omfattas av försäkringen är t.ex. en jordbrukare som med egen traktor utför arbete åt en granne eller som sköter plogningen av närliggande privata vägar om vintrarna. Maskinarbeten som lantbruksföretagare gör åt varandra kan samtidigt även vara utbytesarbete (ömsesidigt arbete). En person som med sin traktor utför arbete åt ett trävarubolag är i allmänhet i ett anställningsförhållande och omfattas av trävarubolagets arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkring. Skogsmaskinsägare är i allmänhet självständiga företagare som kan ordna sitt olycksfallsförsäkringsskydd med frivilliga försäkringar enligt OlyL. Arbeten som utförs med skördetröska omfattas i regel av olycksfallsförsäkringen för lantbruksföretagare och kan även grunda sig på ömsesidighet. Arbete med skördetröska och andra specialmaskiner görs ofta inom ramen för ett maskinsamfund. På företagararbete tillämpas i OlyL (avdelning VI i lagen).

25 3. TERRITORIELLT TILLÄMPNINGSOMRÅDE (113) 3.1. Arbete som utförs i Finland Allmänt Lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar tillämpas på arbete som utförs i Finland (13 ). Huvudregeln är att allt arbete som utförs i Finland, oberoende av arbetstagarens hemort eller nationalitet eller arbetsgivarens hemort eller nationalitet, omfattas av lagens tillämpningsområde. Med arbete som utförs i Finland avses arbete som utförs inom Finlands geografiska område. Enligt EU:s förordningar om social trygghet ska flygplansbesättning emellertid försäkras i den medlemsstat där personen har sin hemvist. Likaså innehåller förordningarna om social trygghet specialbestämmelser om sjömän. Enligt den tolkning som tillämpats inom arbetspensionsförsäkringen kan arbete som utförs i Finland också utgöras av arbete som utförs utanför Finlands gränser i tredje stater i tjänst hos ett finländskt transportföretag, dvs. ombord på ett finländskt fartyg eller flygplan. Motsvarande tolkning kan också iakttas vid tillämpande av OlyL. Då t.ex. ett finländskt flygbolag hyr arbetstagare från en tredje stat, vilka arbetar i ett finländskt flygplan i utlandet, hör detta arbete till lagens tillämpningsområde. Då en utländsk arbetstagare kommer till Finland för att arbeta ska det utredas om personen kommer från ett EU/EES-land, Schweiz eller ett land som Finland har en överenskommelse om social trygghet med eller från ett icke-avtalsland (tredje land). Förutom då det gäller kongress- eller turnéresa eller andra motsvarande kortvariga besök innehåller OlyL inte någon tidsmässig begränsning för hur länge arbetet i Finland ska pågå. Det är en klar skillnad från motsvarande bestämmelse i lagen om pension för arbetstagare (ArPL). ArPL gäller inte personer som en utländsk arbetsgivare sänder till Finland för att arbeta och vilkas arbete i Finland hos den aktuella arbetsgivaren räcker högst två år. Om Finlands lagstiftning tillämpas på en här avsedd arbetstagare på basis av bestämmelserna om tillämplig lagstiftning i EU:s grundförordning om social trygghet eller en överenskommelse om social trygghet eller om Finlands lagstiftning om social trygghet tillämpas på arbetstagaren omedelbart innan hans eller hennes arbete i Finland börjar, tillämpas emellertid lagen om pension för arbetstagare på honom eller henne. OlyL tillämpas inte på arbete som en arbetstagare utför i Finland, om arbetstagaren inte omfattas av Finlands lagstiftning på basis av EU:s förordningar om social trygghet eller en överenskommelse om social trygghet som är bindande för Finland. Till dessa arbetstagare hör sådana utsända arbetstagare enligt EU-förordningen eller annan överenskommelse som arbetar i Finland samt sådana personer som arbetar i två eller flera länder och för vilka lagvalet faller på något annat land än Finland. Motsvarade bestämmelse finns också i ArPL.

26 (113) EU- och EES-länder samt länder med vilka Finland har en överenskommelse om social trygghet Bild 1: EU-medlemsländerna Belgien Polen Bulgarien Portugal Cypern Rumänien Danmark Slovakien Estland Slovenien Finland Spanien Frankrike Storbritannien Grekland Sverige Irland Tjeckien Italien Tyskland Kroatien Ungern Lettland Österrike Litauen Luxemburg Malta Nederländerna EES-länder Island Liechtenstein Norge Schweiz Länder med vilka Finland har en överenskommelse om social trygghet Israel Quebec Inget avtal om arbetsolycksfallsoch yrkessjukdomsförsäkringen Länderna i Asien Länderna i Afrika Australien Chile Länderna i Sydamerika Kanada (exkl. Quebec) USA Ryssland Specialbestämmelse för transportföretag Lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar tillämpas inte på sådant arbete som en arbetstagare som kommer till Finland från en tredje stat utför i Finland, om alla följande villkor uppfylls: 1) det är fråga om arbete inom landsvägstransport som arbetstagaren utför huvudsakligen (över 50 %) någon annanstans än i Finland 2) arbetstagaren inte är bosatt i Finland 3) arbetsgivaren inte har hemvist i Finland, och 4) finsk lagstiftning inte ska tillämpas på arbetet enligt EU:s förordningar om social trygghet. Med landsvägstransport avses både gods- och persontransporter på väg. Tolkningen av bosättning är densamma som i lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet (1573/1993). En person som bor i Finland är således en person som har sin egentliga bostad och sitt egentliga hem i Finland och som ständigt huvudsakligen vistas här. Det faktum att ett företag har sin hemort i Finland bevisas av att sammanslutningen är registrerad i handelsregistret i Finland. Syftet med denna snäva begränsning är att begränsa sådant vägtransportarbete utanför lagen, där varken arbetstagaren eller arbetsgivaren har fasta band till Finland och där arbetet endast i