Partikongressmotioner 2009 O - S

Transkript

1 Partikongressmotioner 2009 O - S

2 O Övrigt P Socialförsäkringsfrågor Q Välfärd, Skatter, Fördelningspolitik, Ekonomi R Näringspolitik S Familjepolitik

3 Motion O04X Motion till: Stockholms Arbetarekommuns årsmöte år Socialdemokraternas partikongress år Motarbeta främlingsfientlighet genom utbildningsinsatser Rasism handlar om människors vilja att utöva makt och att sprida sina fördomar om andra människor. Det handlar om att värdera och kategorisera människor utifrån deras bakgrund och utseende. Det ger uttryck för värderingar som vi socialdemokrater inte ställer oss bakom. Det är värderingar som vi socialdemokrater måste ifrågasätta, ta avstånd från och våga föra en kamp mot. Idag finns det flera främlingsfientliga partier i Sverige. De uttrycker sina rasistiska värderingar i sin förda politik. De utnyttjar människors missnöje, rädslor, okunskap och samhälleliga misslyckanden. Socialdemokraterna måste kraftfullt motarbeta och föra fram ett budskap som tydligt ifrågasätter och förklarar på vilka felaktiga grundvalar främlingsfientliga partier formar sin politik. När var tionde ung industriarbetare överväger att rösta på ett främlingsfientligt parti är det hög tid för oss socialdemokrater att gå till handling. Många gånger är det missförstånd och försåtlig propaganda som ligger bakom övervägandena. Sådana situationer kan motverkas med utbildningsinsatser, exempelvis i studiecirkelform. Redan idag har ABF Malmö utarbetat ett material som slår hål på de myter och fördomar som främlingsfientliga partier framför i debatten. Med anledning av detta föreslår vi kongressen besluta: att att inför riksdagsvalet 2010 genomföra riktade utbildningsinsatser om rasism och främlingsfientlighet till förstagångsväljare och till ungdomar under 30 år. inför riksdagsvalet 2010 genomföra riktade utbildningsinsatser till valarbetare för att dessa ska känna sig trygga i sin argumentation om rasism och främlingsfientlighet. Anna Spånt Enbuske Oscar Ernerot Styrelsen för Matteus S-förening Antagen av Matteus s-förening vid styrelsemöte den 20 november Torbjörn Sundblad, ordförande Antagen av Västerorts socialdemokratiska kvinnoklubb på klubbmöte den 27 november 2008.

4 Motion O04X Utlåtande över motion O04X Motarbeta främlingsfientlighet genom utbildningsinsatser Att mellan 1,5 och 4 procent kan stödjer Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar är givetvis alldeles för högt men att ge detta förhållandevis lilla hot en så särskild behandling som motionärerna föreslår tror styrelsen inte skulle vara effektivt. Särskilda utbildningar riktade till ungdomar och förstagångsväljare finns dessutom i andra organisationers regi, exempelvis Expo. Att dra igång konkurrerande utbildningar vore kontraproduktivt. Det enskilt mest effektiva sättet att bemöta rasistiska partier är dock att erbjuda en politik som syftar till rättvisa och social jämlikhet. Detta bör vara Socialdemokraternas målsättning inför valet 2010, inte att ensidigt peka ut ett av flera hot för ökad rasism och differentiering i politiken. I styrelsens mening är den sittande regeringens politik med förslag om svenskkontrakt, politik där arbetare ställs mot arbetare och minskad internationell solidaritet ett större bidrag till ökade främlingsfientlighet än vad något främlingsfientligt småparti kan erbjuda. Under mandatperioden efter valvinsten 2010 bör målet med politiken vara att möta rasistiska och främlingsfientliga partier genom politik som minskar klyftor och ökar förståelse. Givetvis bör partiets valutbildningar innehålla värderingsdiskussioner och strategi kring hur rasistiska partier bemöts. För att inskärpa betydelsen i att socialdemokratins valarbetare är trygga i argumentationen mot främlingsfientliga partier lägger styrelsen förslag till kongressmotion som berör denna motions att-sats 2 (motion O10X-AK Ta kampen mot rasismen i valrörelsen 2010). Arbetarekommunens styrelse föreslår representantskapet besluta att avslå motionen

5 Motion O05X Skärholmens socialdemokratiska stadsdelsförening Till partikongressen Motion om övergång till sommartid hela året Att ställa om alla klockor, många TV-apparater och de flesta videoapparater klockan i slutet av mars och i oktober är enligt min mening onödigt. I vårt solfattiga land behöver vi mer ljus för att må bättre. Mer ljus sparar också mycket energi, vilket även är bra för miljön. Vi behöver mindre artificiellt ljus i hem och på arbetsplatser med sommartid hela året. Många människor får också besvär med att ställa om kroppen höst och vår. Sommartid året om är bra för hälsan och miljön. Jag föreslår att Stockholms Arbetarekommuns representantskap antar motionen och beslutar att sända motionen till partikongressen. Anita Frosterus Jonsson Motionen antogs som föreningens egen av Skärholmens stadsdelsförenings föreningsmöte den 25 november 2008 Utlåtande över motion O05X Övergång till sommartid hela året Just på grund av de skäl som motionären anger har Sverige ett system med sommar och vintertid. Hälsoskäl och energibesparing. På sommaren får vi extra sol på kvällen och på vintern extra sol på morgonen. Eftersom få människor är uppstigna på morgonen då solen går upp i juni senarelägger vi solens uppgång genom att flytta fram klockan en timme. Däremot är betydligt fler människor vakna på kvällen då solen går ned, och vi får därmed en extra ljus timme under den vakna delen av dygnet. Att fler människor är vakna under den ljusa delen av dygnet innebär energibesparingar, eftersom man inte behöver ha belysning i lika stor utsträckning. Sommartid påverkar också tillväxten, inte minst i detaljhandeln och restaurangbranschen. Vi stannar helt enkelt längre på restauranger och dylikt när det är ljust länge på kvällen. Dessutom kan man arbeta längre under eftermiddagarna/kvällarna, och ändå komma hem före mörkrets inbrott.

6 Motion O05X Systemet med sommartid är styrt av ett EU-direktiv. Att Sverige skulle bryta den europeiska samordningen och införa ett eget system skulle utöver de nackdelar som beskrivit här ovan dessutom ställa till besvär av den anledningen. Arbetarekommunens styrelse föreslår representantskapet besluta att avslå motionen

7 Motion O06X Inför könsneutrala pronomen! Ivern att ständigt kategorisera människor och påtvinga personer en definition måste upphöra! Alla människor måste få full rätt att själva definiera sina olika identiteter, däribland sin könsidentitet! Varje människa måste också få rätten att INTE definiera sin könsidentitet. Svenska språket är konstruerat på ett sådant sätt att personer direkt eller indirekt tvingas definiera sitt kön, alternativt, när personen omskrivs eller omtalas klistras denna könsetikett på personen ifråga. De ord som används är till exempel Han, Hon, Hans, Hennes, Henne, Honom. Det finns ett problem med att det enbart förutsätts finnas två könsidentiteter! Det finns personer som inte vill definiera sig som män eller kvinnor. Det finns personer som definierar sig som både kvinna och man, ingetdera eller som ett tredje kön, alltså som ligger mellan kvinna och man eller helt bortanför de identiteterna. Svenska språket måste anpassas till samhället och de personer som lever i det! Ett enkelt sätt att möjliggöra för alla personer att inkluderas i språket kan vara att införa könsneutrala pronomen. I Finland t ex. Finns enbart ett pronomen Hen. Svenska språket kunde ersätta orden enligt följande: Hon Hen Han Hen Hennes Hens Hans Hens Henne Henom Honom Henom Kanske finns det andra ord som fungerar bättre? Poängen med detta är att alla personer kan omskrivas och omtalas i svenska språket utan att en kategorisering och en könsbestämning sker! Könspronomen är en liten del i de system och strukturer som upprätthåller könsmaktsordningar och som också cementerar könsroller. Jag yrkar därför på: att könsneutrala pronomen införs att Stockholms AK motionerar om detta i riksdagen att motionen skickas vidare till partikongressen Stockholm den 17 november 2008 Motionär: Jerry Adbo Yttrande motion 12 Inför könsneutrala pronomen! Motionären tar här på ett handgripligt sätt fasta på vår världs vilja att kategorisera människor. Ett av det mest tydliga angreppet på detta är boken Egalias döttrar som byter ut pronomen i hela boken. I början var det jobbigt att läsa boken men efter några sidor kommer man in i det och i slutet reagerar man nästan inte. Den boken kan verkligen visa att pronomen används i hela vårt språk och till och med där det ens behövs, som till exempel den allmänna

8 Motion O06X benämningen på personer. I boken ändras begreppet man till dam för att problematisera detta. Det betyder att skrivningen blir i allmänhet bör dam göra det på ett annat sätt. Det är helt klart att vi har ett språk som använder pronomen som både syftar till att kategorisera människor, eller kvinniskor som boken använder. Men också att hierarkisera världen, där det som svagt/skört/passivt bli feminint pronomen och starkt/hårt/aktivt blir maskulint pronomen. Detta är något som HBTs länge slagits emot, både i stort och smått. Så även om motionären idag inte har alla lösningar på problemet så trycker den på ett viktigt arbete för oss, både som feminister och queer. Av den anledning vill vi skicka denna vidare till på Stockholms arbetarekommun och den socialdemokratiska kongressen. Upp till kamp mot kategoriseringen och könssterotypa pronomen i vårt språk! Därför yrkar HBT-socialdemokrater Stockholms styrelse; Att bifalla motionen i sin helhet Att jämte yttrandet anta motionen som sin egen och skicka den till Stockholms arbetarekommun. Att motionen jämte yttrandet skickas vidare till den socialdemokratiska partikongressen. Beslut Yttrandet vann bifall enhälligt över motion 12 av Hbt-socialdemokrater Stockholms medlemsmöte den 27 november Mia Sundelin, ordförande Hbt-socialdemokrater Stockholm Utlåtande över motion O06X Inför könsneutrala pronomen! Styrelsen delar motionärens analys av dagens könsstereotypiserande språk. Språket har en grundläggande uppgift för att kategorisera och definiera stereotyper. Genom att använda språket bekräftar eller ifrågasätter vi maktstrukturer och förutfattade meningar. Språket är ett mycket viktigt verktyg om man vill uppnå politisk förändring. Språket är dock inget som förändras genom ett beslut i riksdagen, språket förändras genom att det används. Givetvis kan officiella myndigheter och institutioner vara ledande i detta och själva välja att använda ett språk som inte värderar eller kategoriserar människor i onödan. Detta bör givetvis vara exemplet som svenska myndigheter följer. Att det är möjligt att förändra språket på detta sätt visas av Socialstyrelsens initiativ till du-reformen. Vi menar att motionen som den är skriven inte kan bifallas och skickas till partikongressen men avfärdar inte helt motionärens förslag. Vår riksdagsgrupp bör få i uppdrag att motionera om myndigheters ansvar att använda ett icke-värderande språk. Arbetarekommunens styrelse föreslår representantskapet besluta att att avslå motionen sända motionen till riksdagsgruppen med uppdrag att motionera om myndigheters ansvar att använda ett icke-värderande språk.

9 Motion O07X Nationell utredning av transpersoners livssituation! Många av de stora reformer som kommit homo- och bisexuella till del under senare år har sin grund i den utredning om homosexuellas situation som gjordes 1984, SOU 1984:63. Någon motsvarande utredning om transpersoner har inte gjorts. Kunskaperna om transpersoners livssituation är mycket dålig, både i samhället i stort och även inom HBT-samhället. Samtidigt visar allt fler mindre undersökningar och folkhälsoinstitutets större undersökning från 2005 att transpersoner som grupp mår sämre än andra grupper, inräknat homo- och bisexuella. Gruppen har, enligt folkhälsoinstitutets rapport Hälsa på lika villkor? 2005 sämre fysisk hälsa, psykosocial hälsa och är mer utsatt för våld än genomsnittsbefolkningen. Gruppen har också fram till januari 2009 haft ett mycket sämre diskrimineringsskydd, där enbart den transsexuella delen av gruppen haft något skydd och övriga varit helt oskyddade. Gruppen är heller inte inkluderad i hets- eller hatbrottslagstiftningen eller är föremål för några specifika identitetsstärkande eller folkhälsofrämjande projekt. Dessa skillnader gentemot många andra minoritetsgrupper gör det sannolikt att gruppen rent generellt kan antas ha en sämre situation vad gäller inte bara psykosocial hälsa och fysisk hälsa utan också vad gäller deltagande i det demokratiska samhället. Samtidigt finns det idag mycket lite empirisk forskning om transpersoner, vi vet inte ens hur många transpersoner som kan antas finnas i Sverige, vilka de är eller hur de lever, än mindre vilka bekymmer de har eller hur vi ska nå dem med samhällsinsatser. Bristen på forskning och information gör, ihop med att transrörelsen har stora resursbrister och är heterogen, att beslutsfattare på alla nivåer och inom alla områden riskerar därför att prioritera fel och/eller fatta felaktiga beslut. Därför är det viktigt med en nationell, parlamentarisk och övergripande utredning om transpersoners livssituation. Yrkande att socialdemokraterna driver att riksdagen tillsätter en nationell, parlamentarisk utredning, som har som uppgift att kartlägga transpersoners villkor i samhället, deras problematik, livsvillkor och inom vilka områden det finns faktorer som behöver ändras på för att transpersoner ska ha lika bra livsvillkor som andra personer. att socialdemokraterna driver att utredningen ska lägga fram förslag på åtgärder att motionen skickas vidare till Stockholms arbetarekommuns representantskap att motionen skickas vidare till den socialdemokratiska kongressen Stockholm den 27 november 2008 Motionär: Lukas Romson

10 Motion O07X Yttrande på motion 13 Nationell utredning av transpersoners livssituation! Motionären tar upp en fråga som har gjort att gruppen homo- och bisexuella i Sverige nått stora framgångar enkom på grund av de utredningar som kom på 1980-talet. Att ha en ungefärligt lika bild av hur problemen ser ut gör att reformerna blir lättare att genomföra. Medlemsmötet menar därför att intentionen i motionen är bra. Däremot tycker vi inte att utredningen ska förslå förändringar och åtgärder då det kommer begränsa utredningen i sitt uppdrag att kartlägga transpersoners livsvillkor idag. Därför yrkar medlemsmötet: Att bifalla att-sats 3 och 4 Att avslå att-sats 1 och 2 till förmån för att socialdemokraterna driver på för att det tillsätts en parlamentarisk utredning som har till uppgift att kartlägga transpersoners villkor i samhället, deras problematik och vilka faktorer som behöver förändras i syfte att transpersoner ska ha lika bra livsvillkor som andra personer. Beslut Yttrandet vann bifall enhälligt över motion 13 av Hbt-socialdemokrater Stockholms medlemsmöte den 27 november Mia Sundelin, ordförande Hbt-socialdemokrater Stockholm Utlåtande över motion O07X Nationell utredning av transpersoners livssituation HBT Socialdemokraterna i Stockholm har i en motion yrkat att Socialdemokraterna driver på för att tillsätta en parlamentarisk utredning som har till uppgift att kartlägga transpersoners villkor i samhället, deras problematik och vilka faktorer som behöver förändras i syfte att transpersoner ska ha lika bra livsvillkor som andra personer. Kommunstyrelsen delar uppfattningen att det finns ett behov att se över transpersoners villkor. I vilken form eller på vilket sätt detta kan ske är knappast en fråga för en socialdemokratisk partikongress. Det blir därför komplicerat för kommunstyrelsen att helst ställa sig bakom motionen, även om själva andemeningen är god. Arbetarekommunens styrelse föreslår representantskapet besluta att motionen sänds till kongressen som enskild

11 Motion O09X Motion till Partikongressen 2009 Är 200-årsminnet av 1809 års författning något att fira? Var denna författning ett radikalt grepp för en ny tid liksom den något äldre Förenta staternas konstitution? Nej, de feodala och konservativa inslagen i 1809 års författning finns fortfarande kvar även om vissa framsteg kan ses som anammande av Montesquieus principer om maktfördelning vilket innebar större inflytande för ständerna i riksdagen och konungens rådgivare (regeringen). Dock fanns förslag till betydande radikalare författning mer i tidens anda än vad det dåtida klassamhället kunde ta till sig. Fortfarande gällde Konungen äger att allena styra riket. Det som från början karaktäriserades som ej natt, ej dag visade sig fungera ganska hyggligt mot en utveckling mot parlamentarism och konstitutionell monarki och politiskt demokrati och till nästan sant i den nuvarande regeringsformens ord All offentlig makt utgår från folket. I våra studier kring 1809 års författning har vi konstaterat en väsentlig förändring i den feodala strukturen nämligen när gällde de kungliga egendomarna. Under tidigare dynastier var skillnaden mellan vad som var statens egendom och kungens ganska oklar, men uppenbarligen var det så att kungen personligen ägde slott och herresäten över hela landet och andra fastigheter. Genom olika avtal överfördes egendomar tills staten och andra gavs med dispositionsrätt till kungen. Här vara meningarna mycket delade speciellt bondeståndet var mycket kritisk och missnöjd med utfallet för statens del. Man konstruerade en överenskommelse där kungen fick fullständig dispositionsrätt till ett antal slott framförallt Stockholms slott och andra egendomar t ex Djurgården i Stockholm men det är svenska staten som alltjämnt äger dessa. Avtalet om dispositionsrätten undertecknades av kungen och Sveriges riksdag Denna överenskommelse finns i 2 ex, i riksarkivet respektive i slottsarkivet. (Vi har ännu inte lyckats få tag på en kopia av originalavtalet, men en sådan skall bifogas senare). Under de 200 år som gått har det skett en markant maktförskjutning mellan kung och riksdag och man kan med ifrågasätta den vidlyftiga dispositionsrätt som kungen har av statlig egendom. Enligt nu gällande regeringsform är kungen statschef med mycket begränsade funktioner, som knappast motiverar alla dessa egendomar. Stockholms slott representerar sedan århundraden själva statsmaktens kärna i Sverige. Helt riktigt använder kungen slottet som tjänstelokal i egenskap av statschef. Däremot representerar ej lägre den slottet den yttersta statsmakten dvs den politiska makten i form av regering och riksdag. Slottets användning bör med andra ord bli något av landets främsta representationslokal för regering, riksdag etc. En sådan ordning kan lätt uppnås genom att riksdagen suveränt kan bestämma sig för att göra om 1809 års dispositionsavtal då vår regeringsform saknar stagande om dessa frågor. Då kungen har sin bostad på Drottningholms slott behöver förändringen inte bli så dramatisk för kungahuset. Rimligt är dessutom att staten skänker hela Drottningholmsegendomen till kungen med förpliktelse för staten att ta fullt ansvar för alla framtida kostnader för drift, underhåll, reparationer etc. Övriga dispositioner som omfattas av nämnda avtal kan lämpligen upphöra om det inte anses alltför obilligt.

12 Motion O09X Sådana förändringar markerar folkstyret och banar väg för en förändring av den ärftliga monarkin till ett statsskick där även statschefen kan väljas. Det handlar om sådana författningsändringar som man kan börja överväga och diskutera under det tredje århundradet med 1809 års författning och således väl i samklang med partiprogrammets stadgande om att på sikt övergå till republik. Någonstans någon gång ska man ju börja och detta kanske är ett sätt. Med detta yrkas att Arbetarekommun skickar denna motion som enskild till partikongressen Erkki Tammenoksa Björn Magnusson Motionen behandlad på medlemsmöte den 15 november och antagen som föreningens egen Sätra socialdemokratiska förening Kurt Fredriksson, ordförande Utlåtande över motion O09X - Är 200-årsminnet av 1809 års författning något att fira? Att republik ska införas är en socialdemokratisk grundtes. Makt, och i förlängningen inte heller egendom, ska inte ärvas. En förändring på det sätt som motionärerna beskriver tror dock styrelsen skulle innebära en debatt om monarkin som förmodligen skulle öka det folkliga stödet för monarkin. Att staten skulle stjäla kungahusets egendomar på det sättet riskerar att stärka stödet för monarkin och göra det svårare att införa republik. Arbetarekommunens styrelse föreslår representantskapet besluta att avslå motionen

13 Motion O10X-AK - Ta kampen mot rasismen i valrörelsen 2010 Sverige står återigen inför risken att få ett främlingsfientligt, eller rent av rasistiskt, parti i riksdagen. Denna gång, till skillnad från 1991, när Ny Demokrati fick 25 riksdagsplatser, har vi haft lång tid att förbereda oss. Ändå är förberedelsen för svåra debatter och kunskapen om främlingsfientliga partier låg. Det enskilt mest effektiva sättet att bemöta rasistiska partier är givetvis att erbjuda en politik som syftar till rättvisa och social jämlikhet. Detta bör vara Socialdemokraternas målsättning inför kommande mandatperiod. Men för att få den möjligheten, utan att behöva tampas med partier som har hela andra ambitioner måste vår valrörelse vara effektiv. Våra valarbetare måste vara väl pålästa i frågorna. Vi kommer högst sannolikt att mötas av rasistiska partier som använder sig av populistisk och förenklad retorik för att vinna väljare. Vi har redan sett exempel där företrädare för slika partier på debattplats förvanskar eller undanhåller viktiga fakta och väljer ut de fakta som passar deras syften. Om socialdemokratin låter dessa krafter arbeta ostört under kommande valrörelser kommer Sverige att ha ett, den här gången förberett och förankrat, rasistiskt, kvinnofientligt och homofobiskt parti i riksdagen. För att kunna möta dessa förvanskningar och för att våra valarbetare ska kunna vara trygga i att argumentera kring migrationspolitik och integrationspolitik samt tydligt ideologiskt kunna bemöta dessa partier tror vi att det behövs satsningar på lokala utbildningar om just dessa frågor. Partistyrelsen bör inför valrörelsen 2010 erbjuda samtliga partidistrikt lokala utbildningar som syftar till att ge valarbetare trygghet i diskussioner om nämnda ämnen. Utbildningen bör innehålla den svenska extremhögerns historia, vilken politik de driver idag, argumentationsanalys och debatteknik. Stockholms arbetarekommun föreslår partikongressen besluta att partistyrelsen får ansvar att under 2010 erbjuda partidistrikten utbildningar i motionens anda.

14 Motion Q01X Motion till Stockholms arbetarekommuns årsmöte samt den socialdemokratiska partikongressen Fokus på kvalitet och resultat i välfärdens verksamheter Vi socialdemokrater älskar skolan, vården och omsorgen. Vi gör det därför att de gemensamt finansierade välfärdsverksamheterna är så centrala för att jämna ut de klassklyftor som fortfarande präglar vårt land. Men varför är vi så ointresserade av välfärdsverksamheternas kvalitet och resultat? Om man följer den socialdemokratiska debatten om dessa frågor är det istället två andra frågor som står i fokus: driftsformerna och de ekonomiska resurserna. Självklart har de ekonomiska resurserna betydelse för kvaliteten i vården, skolan och omsorgen. Men alla som är något insatta i dessa frågor vet att det kan skilja extremt mycket i kvalitet mellan två verksamheter som har lika ekonomiska förutsättningar. Samtidigt som vi argumenterar för hög skatt och goda resurser till välfärdens verksamheter måste vi försäkra oss om att vi får ut så mycket kvalitet som möjligt för de skattepengar som satsas. Som Gustav Möller uttryckte det: Varje dåligt använd skattekrona är en stöld från den fattige. Trots detta är socialdemokratiska företrädare ofta påtagligt ointresserade av att följa upp kvalitet och resultat. I kommuner, landsting och riksdag tar debatten om kommande resursfördelning timmar och dagar i anspråk medan resultatredovisningar och kvalitetsuppföljningar i allmänhet klubbas igenom på några minuter. Varför? Olika driftsformer i välfärdsverksamheterna är en svår fråga som självklart kräver diskussioner. En allt större del av välfärdsproduktionen sker i privat regi och olika sätt att styra resurser och att kvalitetssäkra denna produktion ger olika resultat. Men debatten i det socialdemokratiska partiet tycks ha stannat vid frågan om privat eller offentlig drift. Många socialdemokrater uttrycker oro och motstånd mot alla privata driftsformer. Andra socialdemokrater uppskattar dynamiken hos de privata alternativen och tycks se privatiseringen som helt oproblematisk så länge som vi har en skattefinansiering av verksamheten. Fortfarande domineras t.ex. den skolpolitiska debatten i socialdemokratin av frågan om man är för eller mot friskolor. Det förefaller som en rätt meningslös debatt i ett läge då närmare 20 % av eleverna i storstadsregionerna går i fristående skolor och ingen seriös politiker rimligen kan hävda att dessa skolor ska stängas efter nästa val. Diskussionen borde istället handla om följande frågeställning: Hur kan vi styra den gemensamt finansierade verksamheten så att vi kan få bästa kvalitet och resultat oavsett vilken driftsform verksamheten har? Diskussionen borde handla om hur politiken ska: kunna besluta om en resursfördelning som tar hänsyn till olika brukares olika behov styra utbudet av välfärdsverksamheter så att de har den inriktning och den lokalisering som är önskvärd definiera vilken kvalitet olika verksamheter ska ha och vilka resultat som ska uppnås skapa system för kvalitetsuppföljning som innebär att dålig kvalitet kan avslöjas och åtgärdas, oavsett om verksamheten drivs i offentlig eller privat regi skapa system som kan ta hänsyn till individers olika krav på den offentliga verksamheten utan att ytterligare bidra till segregation

15 Motion Q01X Alla dessa frågor är extremt svåra att lösa, men en sak är säker; Vi socialdemokrater måste hitta svaren på dessa frågor om vi ska kunna styra välfärdsverksamheterna mot våra långsiktiga mål om jämlikhet och rättvisa. Det finns absolut ingen garanti för att dessa frågor löses bara genom att återföra all verksamhet i offentlig regi. Vi har stora brister i hur vi fördelar resurser, stimulerar kvalitetsutveckling och följer upp resultat i många offentligt drivna verksamheter. Flera undersökningar visar t.ex. att medarbetare i privat drivna verksamheter upplever ett större inflytande över sin arbetssituation än deras kollegor i offentligt drivna verksamheter. Det beror inte i sig på driftsformen, men väl på att styrningen inom de kommunala strukturerna ofta är alldeles för omfattande och för ostrukturerad. Vi ställer ofta tusen krav på planer och riktlinjer inom de offentliga verksamheterna, medan vi väldigt sällan frågar om resultatet av kärnverksamheten. Arbetslivsforskningen är ganska enig om följande. Medarbetare mår bra i sina jobb om: Man har ett tydligt uppdrag Man har stora frihetsgrader att välja arbetsmetoder Man blir sedd och bekräftad någon följer upp resultatet av ens arbete Hur kommer det sig då att vi socialdemokrater i vår styrning av de offentliga verksamheterna ofta gör tvärtom: Vi formulerar uppdraget extremt luddigt eftersom vi vill att alla arbetsplatser ska bidra till att lösa alla samhällsproblem. Blommiga politiska skrivningar ger ingen vägledning för verksamheten utan skapar istället stress genom att vara fyllda av oförenliga uppdrag. Om man får ett uppdrag som inte är möjligt att uppfylla och klyftan mellan mål och resurser är för stort upplever medarbetarna stress. Vi går emellanåt in väldigt detaljerat och föreskriver hur medarbetarna ska fullgöra sina uppdrag. Förutom att arbetstillfredsställelsen är lägre för robotar än för tänkande människor så sjunker också produktiviteten om metoderna läggs fast av oprofessionella politiker istället för tusentals professionella som skulle kunna anpassa sina metoder till de skilda förutsättningar i vilka de verkar. Vi frågar aldrig efter resultaten. Vi har tusen idéer på nya projekt men vi efterfrågar aldrig hur det har gått med tidigare uppdrag. De som har lyckats bra möts med samma ointresse som de som har misslyckats. För det mesta vet politiken väldigt lite om kvalitet och resultat på olika enheterna. Budgetdebatterna tar dagar i anspråk årsredovisningarna brukar klubbas på tio minuter. Privatiseringar genom konkurrensutsättning eller pengsystem innebär dock inget givet svar på hur dessa brister ska åtgärdas. Precis samma brister i kvalitetsuppföljning är vanligt i dessa system. Pengsystem är särskilt problematiska eftersom de i praktiken innebär fri dragningsrätt på skattepengar och i sin värsta form vältrar över ansvaret för bristande kvalitet på kunden som har valt en dålig produkt istället för kommunen som levererar en dålig kvalitet.

16 Motion Q01X År 2010 kommer dock pengsystem vara genomförda inom många av de stora välfärdsverksamheterna; förskolan, skolan, äldreomsorgen och handikappomsorg m.m. När vi socialdemokrater då tar över regeringsmakten och makten i de flesta kommuner och landsting kan vi inte stå utan politik för hur pengsystemen ska kunna förändras för att våra mål om kvalitet, resultat och jämlika villkor ska kunna nås. Därför måste partistyrelsen nu inleda ett avancerat arbete kring styrning av den offentliga verksamheten som tar fram instrument för politiken att ta tillbaka makten över kvalitet och resultat men som samtidigt utmanar de professionella att finna bättre metoder utan pekpinnar från oprofessionella politiker. Rådslagsarbetet har gett ett bra underlag för att bestämma vad vi socialdemokrater vill uppnå men inte särskilt mycket svar på frågan om hur vi ska styra Sverige för att dessa goda saker ska inträffa. Det behövs arbetsgrupper som fördjupar sig i de svåra styrfrågor som denna motion handlar om. Partikongressen föreslås därför besluta: Att uppdra till partistyrelsen att arbeta fram ett program för hur offentligt finansierad verksamhet ska styras oavsett driftsform Att programmet särskilt ska behandla frågan om resursfördelning, kvalitetsutveckling samt resultatuppföljning Att programmet ska ta fram förslag på hur de olika pengsystem som införts inom olika välfärdsområden kan förändras i syfte att bidra till partiets långsiktiga mål om resultat och kvalitet Bromma den 25 november 2008 Erik Nilsson Motionen antogs som Västerleds socialdemokratiska förenings egen den 26 november 2008 Kjell Jansson Ordförande Utlåtande över motion Q01X Fokus på kvalitet och resultat i välfärdens verksamheter Motionen diskuterar dels hur offentligt finansierad verksamhet kan styras och dels hur resursfördelning, kvalitetsutveckling samt resultatuppföljning kan ges en mer framträdande roll i den politiska processen. Kommunstyrelsen delar motionärernas om behovet av ett programarbete för den socialdemokratiska politiken på dessa områden. Arbetarekommunens styrelse föreslår representantskapet besluta att motionen jämte utlåtandet sänds till partikongressen

17 Motion Q02X Stoppa utförsäljningen Vår välfärdsmodell handlar om att se det gemensamt ägda som en av förutsättningarna för det svenska samhällets framgångar. Det gemensamt ägda är en styrka i en globaliserad värld. Gemensamt ägda företag har sålts ut. Varför har egentligen aldrig förklarats på ett trovärdigt sätt? Man har använt ord som "konkurrens" och "effektivitet" som svepskäl för att slå sönder företag och tjänster som varit gemensamt ägda. Resultatet har i vissa fall blivit tokkonkurrens och ineffektivitet. Som socialdemokrater har vi sett hur anställda flyttats från gemensamt ägda företag till privata bolag, som sedan sålts vidare och i affärerna försvann de anställdas intjänade pensioner. De anställda fick betala privatiseringens klipparvinster. Och vilka är de nya företagen? Vid en närmare granskning så ägs de ofta av andra europeiska stater, bland annat den franska och tyska staten. Till och med den danska och norska staten är med och kämpar om det gemensamt ägda i Sverige. Det finns de i Sverige, med regeringsföreträdare i spetsen, som envist håller liv i myten att globaliseringen automatiskt innebär att vi gemensamt inte ska äga något. Mats Odell har gjort utförsäljningar av det gemensamt ägda till sin speciella käpphäst. I själva verket är det gemensamt ägda på såväl nationell som regional nivå en styrka i en globaliserad värld. Utgångspunkten i regeringsföreträdarnas marknadsliberala ensidighet är att vi med det gemensamma ska göra och äga så lite som möjligt. Vi anser att man i stället ska fråga sig: Vad kan och ska vi göra gemensamt? Och vad ska vi gemensamt äga utifrån det gemensammas bästa? Vi påstår att regeringen säljer ut företag av ideologiska skäl, trots att det skadar verksamheterna. Det måste bli ett stopp på tokutförsäljningar. Vi anser att staten även i framtiden ska äga Vattenfall, Posten, SJ och kontrollera våra naturtillgångar. Det gemensamma ska även i framtiden ha kontrollen över våra telenät, våra kommunikationer, våra vägar och järnvägar samt våra energisystem. Vi föreslår därför kongressen besluta: Att Att Att socialdemokraterna utarbetar ett program som säkrar att vår infrastruktur och naturtillgångar ägs och kontrolleras av samhället, inga utförsäljningar sker av Vattenfall, Posten, SJ, Telia och SBAB. partistyrelsen får i uppdrag att se över vilka privatiserade fd statliga och kommunala bolag som bör föras tillbaka till samhällets ägande. Motionen antagen på SEKO-sossens medlemsmöte Owe Olausson, sekreterare Antagen av Aspuddens socialdemokratiska förening på medlemsmöte den Fackliga utskottet beslutade att ställa sig bakom motionen.

18 Motion Q02X Utlåtande över motion Q02X Stoppa utförsäljningen I det socialdemokratiska partiprogrammet framhålls vikten av samhällets inflytande över naturtillgångar och infrastruktur. Den pågående borgerliga utförsäljningen av gemensam egendom motiverar, som motionärerna framhåller, att socialdemokraterna preciserar sin politik och ser över möjligheterna att stärka det gemensammas roll. Arbetarekommunens styrelse föreslår representantskapet besluta att motionen jämte utlåtandet översänds till partikongressen

19 Motion till Partikongressen 2009 Motion Q03X Skydd mot skatteläckage till privat vinstutdelning inom välfärdssektorn eller Vi tar fajten för vår gemensamma välfärd mot nyliberalismen Den ökande privatiseringar inom välfärdssektorn sjukvård, skola, barnomsorg, äldrevård leder med nödvändighet till ett visst läckage av offentliga medel till privata vinster som ej motsvaras av högre produktivitet och/eller kvalitetsförbättringar i tjänsterna. Följaktligen behövs lite mer skattemedel för samma tjänstevolym och kvalitet. Om därtill privatiseringen sker med förvärv av fastigheter med verksamheten ligger faran i att kommun/landsting/staten också gör kapitalförluster och frånhänder sig möjligheten att på ett effektivt sätt klara sina uppgifter utan att anlita de privata utförarna i ökad utsträckning. Följden blir en ökad risk för läckage ju större den privata andelen blir av den aktuella verksamheten. Institutionella faktorer tenderar att binda upp kommunen till en privat utförare av välfärdstjänsterna över budgetåren och därmed skapa minskat handlingsutrymme för politiken. En sådan är t ex den fria etableringsrätten av skolor och vården i vissa landsting. Alldeles säkert genereras välmotiverade vinstuttag inom den privata utförandesektorn av välfärdstjänster baserade på effektivitet och kvalitet i vidare bemärkelse. Att hävda att detta alltid är fallet generellt kan ingen trovärdigt påstå. Tvärtom man kan med hänvisning till exemplet Stockholms läns landsting lugnt påstå att detta läckage är mycket stort. I RÅDSLAG 2, VÄLFÄRD redovisas stora ambitioner hur vår generella välfärd ska utvecklas samt klargörs väldigt tydligt att det inte är lätt att finansiera välfärden, dvs utrymmet för skattehöjningar som kan accepteras är begränsat. Om vi ska klara detta är det uppenbart att något större läckage som jag kallar problemet inte kan accepteras. Nyliberalismens budskap att marknaden kan erbjuda bättre och billigare välfärdstjänster än det offentliga var ganska lätta att sälja in eftersom köparna inte skulle behöva betala något för de hade de redan gjort via skattsedeln och den kostnaden skulle bli lägre med marknadsalternativet. Detta är en ren reklamslogan och är i sin yttersta förlängning helt oförenlig med den gemensam välfärd som vi socialdemokrater vill ha och strävar mot. Milton Friedman och Chicagoskolan är nyliberalisms vagga och fick sitt politiska genomslag över hela världen under 1970-talet och kom att prägla politiken under Ronald Reagan i USA och Margaret Thatcher i Storbritannien fram till får vi hoppas - La Grande Finale med Busch-administrationen Sverige har inte heller varit försonat mot dessa idéer som vi kan studera här och nu och i vår historia från 1980-talet och framåt. Välfärdssektorn utövar en enorm lockelse för företagsverksamheten dels genom sin faktiskt gigantiska storlek och dels genom det i visst avseende är en skyddad marknad t ex från utländsk konkurrens. Och med den struktur som har byggds upp i samhället och ytterligare förstärkts kraftigt av den nuvarande regeringen behövs en ordentlig genomlysning av hur man på olika sätt kan förändra regelverket så att makten över skattemedlen kan återtas fullt ut. Det är där det sitter: Politikens kontroll av pengar och offentlig ägd fast och lös egendom. Alltså: Följ pengarna och se till att de används för avsett ändamål. Ett sätt att göra det är kräva rätten att vara företagens revisor och ev också med rätt till någon form av sakrevision

20 Motion Q03X (Controllerfunktion). Vill man inte vara underkastad en sådan uppföljning av erhållna pengar slipper man att ta uppdraget. Enkelt i teorin men knepigt när man ska gå i clinch med världsomspännande vårdföretag. Det startar som ett föräldrarkooperativ och kan inom ha 10 år blivit den dominerande verksamheten i sitt slag ägd av landsomfattande företag eller med utlandsägande. I vinstgivande (åtminstone potentiellt) finns alltid en koncentrations- och uppköpsmodell inbyggt. Tendenserna kan tydligt iakttagas för den som inte blundar. I kommunallagen finns tanken att kommunens skattepengar skall komma enbart kommuninnevånarna till del. Det där stämmer om företaget som drivs med skattemedel t ex en skola har en ägare företag eller person i kommunen. Då en skola knappast kan ses som en marknadsvara och uppfylla frikonkurrensvillkoren och förtjäna sina vinster, blir ett överskott som slussas ut från kommunen ett skatteläckage som borde i överförd bemärkelse vara olagligt. Uppköpsrisken skulle i princip kunna hållas under kontroll om villkoren för etablering av ett företag på området var förbundet med option för kommunen till övertagande om en annan ägare lägger bud på företaget eller står inför en förändring För att inte behöva hamna i fullkomligt omöjliga situationer måste kommuner och landsting på något sätt ha skydd i kommunallagen eller annan lagreglering av hur man ska få hantera sin egen fasta och lösa egendom. ( Vissa tankar om hur detta skulle kunna gå till har beskrivits i en kongressmotion från vår förening). Man borde inom kommun och landsting vara lite öppnare mot att inom ramen för den egna verksamheten pröva friare former att bedriva verksamheten. Skolverksamhet kan i många fall bedrivas som Kommunal friskola och därmed eliminera behovet privata skolor med kommunal finansiering. Motsvarande friformer kan ges chansen inom andra välfärdsområden om det ger mer välfärd per skattekrona. Blir kontrollen bättre över pengarna i de privata verksamheterna kanske lusten att bedriva dem blir betydligt mindre. Då kan de kommunala friformerna fylla upp behovet att välja alternativ. Om man ska kunna uppnå bästa möjliga effektiva och kvalitativa välfärd för varje skattekrona måste man nog allvarligt ompröva vissa system inom välfärdssfären som: - Pengasystemet - Beställare utförandemodellen - Anbudsupphandlingen Ibland åberopas vissa EU regler som hinder. Fel väg. Först bestämmer vad man vill och genomföra det om det inte uttryckligen och glasklart framgår att det strider mot någon bindande EU-regel. Det är vår välfärd som är det väsentliga och enda rättesnöret. Den här motionen tar fasta på huvudtemat i Välfärdsrådslaget om den gemensamma välfärden och vill tydligt markera det hot som de nyliberala idéernas intrång och metoder fått fäste i sinnen och politisk praktik. Motionen diskuterar och pekar på olika åtgärder som skulle kunna förstärka välfärdspolitiken på kort och lång sikt. Nyliberalismen är ett hot mot hela samhällets sammanhållning. Yrkande att partiet söker nya vägar för att undvika välfärdsförluster genom skatteläckage till privata aktörer inom välfärdssfären och därvid beaktar motionens synpunkter. Björn Magnusson Motionen behandlad på styrelsemöte, 29 november 2008, och antagen som föreningens egen.

21 Motion Q03X Sätra socialdemokratiska stadsdelsförening, Kurt Fredriksson, ordförande Utlåtande över motion Q03X Skydd mot skatteläckage till privat vinstutdelning. I motionen diskuteras bl.a. hur makten över skattemedel ska kunna återtas fullt ut där marknadskonkurrens och privata entreprenörer har blivit allt vanligare. Syftet är att stärka den gemensamt finansierade välfärden. Arbetarekommunens styrelse föreslår representantskapet besluta att motionen jämte utlåtandet sänds till partikongressen

22 Motion Q04X Motion till partikongressen 2009 Ett säkert banksystem Lågkonjunktur är ingen naturlag, det är ett mänskligt gruppbeteende samt de lagar och regler som styr det finansiella systemet. Centralbankerna har en viktig betydelse för konjunkturen när de sätter styrräntor och ger krediter till banker. Dagligen matas vi i nyhetsprogram och tidningar att nu kommer lågkonjunkturen och denna gång värre en någonsin. Självklart resulterar det i att vi håller hårdare i våra pengar, att vi konsumerar mindre och är en del i fördjupningen av lågkonjunkturen. De psykologiska orsakerna kan man inte bortse från. Lågkonjunkturen går att överbrygga främst genom att sänka priset på pengar samt att bankernas kreditmöjligheter förbättras. Även finanspolitiska stimulanser måste vidtas. Ett antal amerikanska banker har dragit på sig stora kreditförluster och några banker är helt insolventa. En stor bank, Lehman Brothers försattes i konkurs, vilket sände en chockvåg över världens finanssystem. USA:s myndigheter har tagit över mer än 20 banker. Bankerna stramar åt sin kreditgivning, företag och privatpersoner har svårt att få krediter även till solida och lönsamma projekt. I Sverige fick vi under oktober månad de största varslen sedan tidigt nittiotal, och varslen fortsätter med samma omfattning under november. Under trettiotalets ekonomiska kris nådde arbetslösheten under många år avskräckande nivåer. För att motverka nya kriser så försågs marknaden och bankerna under sena trettiotalet med en rad regler. Efter detta så blev svängningarna mellan hög och lågkonjunktur betydligt mindre. Bankerna begränsades att expandera under högkonjunktur. Under lågkonjunktur var det fritt fram. Det innebar att bankerna sparade i ladorna under högkonjunktur så att de hade pengar att göra kreditexpansion under lågkonjunktur. Detta samspelade med styrräntan som höjdes under högkonjunktur och sänktes under lågkonjunktur. Alla krediter gavs med betryggande säkerhet. Bankerna fick inte ägna sig åt hasardspel som nu, i alla dessa under de senaste 20 åren återuppfunna eller nykonstruerade derivatinstrument och terminer. Under nyliberalernas åttiotal så tog man bort de flesta regler och vi återfick ett instabilt banksystem och därmed ett instabilt ekonomisk system. Vi har nu den andra allvarliga bankkrisen sedan tidigt nittiotal, denna gång importerad. De banker som redan i maj 2008, började annonsera om bankinlåningsräntor som låg över riksbankens styrränta (reporäntan) var Kaupthing och Parex. Detta betyder att dessa banker inte kan låna i Riksbanken till styrräntan pga. av att de har för dåliga säkerheter, dvs. bankerna betraktas som mindre solventa och har svårt att låna upp pengar. Finansinspektionen borde tidigt ha vidtagit åtgärder mot dessa banker. Kaupthing och Parex tvingades därför gå ut på marknaden och låna pengar till högre kostnad än styrräntan (Ebberöds bank). Både Kaupthing och Parex har idag (i princip) gått i konkurs (övertagna av Isländska staten respektive Lettiska staten). Även några andra banker är ute på det hala, se i tidningarna vilka räntor de annonserar om och jämför med styrräntan (reporäntan). Ställ dig gärna frågan, varför lånar de inte till reporäntan hos Riksbanken utan går ut med annonser om inlån till högre räntor på marknaden?

23 Motion Q04X Efter den svenska bankkrisen var de svenska bankerna försiktiga med all sin utlåning under sena nittiotalet, man krävde rejäla säkerheter för att låna ut till fastighets- och bostadsköp. Under tvåtusentalet så har dessa marginaler alltmer tunnats ut och alltför många lån till köp av villa eller bostadsrätt sker idag med 90 till 100 procents belåning. De fyra svenska storbankerna hade per årsskiftet 2007/2008 en soliditet på mellan 3 och 5 procent (SEB 3,27, Handelsbanken 4,01, Swedbank 4,25 och Nordea 4,41 procent enligt Dagens Industri ). En mycket låg soliditet när det uppstår en finanskris, som jämförelsetal kan nämnas att investmentbolagen Investor och Industrivärden per den 30 september 2008 hade 85 respektive 73 procents soliditet. En bank kan inte samtidigt ge blankolån (lån utan säkerhet) en stor mängd bolån med belåning upp till hundra procent av värdet och lån till fastighetsbolag till ibland procent av fastighetsvärdet samt ta en rad spelpositioner med derivatinstrument och samtidigt vara ett helt säkert kreditinstitut. Det finns ingen buffert för att prisfall på t.ex. fastigheter med 30 procent (som i USA) eller ett totalt misslyckande i derivatpositioner. Vi måste återgå till ett helt säkert kreditsystem. En bank ska inte kunna gå i konkurs. Insättarnas pengar får aldrig bli riskkapital. Vi måste ställa helt andra säkerhetskrav och ha betydligt högre soliditetsregler för banker. De tre ratingföretagen Moodys, Standard & Poors och Fitch har en stor del av världsmarknaden för kreditrating, dvs. sätter betyg på banker och krediter. Enligt en utredning på Harvard University av Becker och Milbourn så har kreditratingföretagen satt allt högre kreditbetyg på alla krediter under åren Så kallade strukturerade obligationer med inbakade subprimelån fick som regel kreditbetyget AAA, högsta kreditbetyg. Även banker som är nära konkurs har fått högt kreditbetyg. Moodys, Standard & Poors och Fitch kreditbetyg inger således mycket dåligt förtroende. Deras verksamhet och kompetens måste ifrågasättas. Riksbanken Officiellt är det bara inflationsutsikterna (KPI) som styr Riksbankens penningpolitik, att hålla inflationen runt 2 procent (+/- 1 procent). Inflationen var i oktober 4,0 procent, på tok för hög, men fallande från 4,4 månaden innan. Inflationen förväntas falla kraftigt de närmaste månaderna. En stor del av inflationen är importerad främst genom högre olje- och matpriser. Den största prishöjaren är själva Riksbanken som höjt priset på pengar från 1,5 till som högst 4,75 procent ränta. En höjning med över 3 gånger (eller 200 procent). Ingen annan vara har gått upp 3 gånger, som priset på pengar har gjort. Bensinen var som mest upp med cirka 40 procent. Riksbankens kraftiga reporäntehöjningar, tillsammans med den internationella finanskrisen blev en superbroms på svensk ekonomi i början av hösten. Enligt många ekonomiska vetenskapsmän så verkar de ränteåtgärder som Riksbanken vidtar först efter 6 till 12 månader. Riksbanken borde sålunda börjat höja räntan tidigare än i januari 2006 och börjat sänka räntan ungefär i februari 2008 för att få en jämn konjunkturutveckling. Nu fick vi den inverterade ketchupeffekten i september 2008, dvs. först händer det ingenting, när Riksbanken höjer räntan, och sedan ingenting, och sedan ingenting, och sedan en totalbroms i ekonomin. Fordonsindustrin och byggmarknaden har tvärstannat. Industrier, byggbolag och småhusfabrikanter varslar tusentals personer. Riksbankens absolut övergripande mål bör vara en väl fungerande ekonomi, i andra hand kommer inflationsmålet 2 procent, med stor hänsyn till sådana parametrar som

24 Motion Q04X utveckling på varsel, arbetslöshet, fastighetspriser, villapriser, företagspriser, företagens orderingång och försäljningsstatistik. Både i priset på företag och på fastigheter så har vi nu en kraftig deflation. Priset på företag har fallit med mer än 50 procent sedan toppen sommaren 2007 och på fastigheter med cirka 10 procent senaste månaden. Deflation är betydligt farligare för ekonomin än inflation. Företagen är vår absolut viktigaste produktionsresurs. Hänsyn måste också tas till om inflationen är importerad eller om inflationen har sin grund i Sverige. Riksbanken måste föra en proaktiv räntesättningspolitik inte en senkommen med stor arbetslöshet som följd. Hade man legat före både i räntehöjningscykeln och räntesänkningscykeln så hade inte inbromsning i ekonomin blivit så kraftig. Nu i mitten på november borde styrräntan redan vara minst en procent under dagens reporänta (3,75 procent). Fortfarande så har Riksbanken en mycket stram broms på ekonomin trots att marknaden viker och arbetslösheten stiger för varje dag. En snabb och kraftig sänkning av reporäntan ner till stimulansnivå skulle dämpa lågkonjunkturen. Riksbanken är den enda myndighet vars uppgift är att bekämpa inflationen. Riksbanken bekämpar inflationen med det mest trubbiga vapnet, att höja räntan, för att sänka aktiviteten i ekonomin. Kort sagt, inflationsbekämpning genom att höja räntan och skapa arbetslöshet. Fler myndigheter bör samverka för att bekämpa inflationen, t.ex. SCB och Konkurrensverket. SCB som varje månad publicerar inflationsstatistiken måste göra en utförligare rapport och publicera vilka företag som är de ledande prishöjarna. De företag som är huvudskurkarna i att skapa inflation. Det känns som om det är ett par av våra dagligvarukedjor, som är ledande i att skapa inflation. Först får vi vanliga människor betala mer för vår mat i livsmedelsbutiken och sedan så får vi som extra straff på detta betala mer hyra (för att Riksbanken höjer räntan) eller mer ränta på våra bolån. Alla måste få veta vilka företag som leder prishöjandet, så att vi kan undvika att handla hos dem. Direktörer och inköpare i våra livsmedelskedjor måste lära sig att inte acceptera prishöjningar av sina leverantörer. Varor vars leverantörer höjer priset tar man bort ur sortimentet, enligt IKEA modellen. För att skapa ett säkert finanssystem, ett säkert banksystem med helt säkra banker där insättarnas pengar aldrig får betraktas som riskkapital yrkar jag: Att banker måste begränsa sin verksamhet till traditionell banking, med koncentration på inlåning och utlåning, dvs. bankers kärnverksamhet. Att banker förbjuds att ställa ut eller köpa värdepapper av hasardkaratär, terminer, derivat etc. Sådan hantering måste ligga i helt separata högriskföretag utan koppling till bankers balansräkningar. Att blankolån förbjuds från banker, andra typer av högriskbolag kan erbjuda detta. Att banker måste vara så solida och agera så att de kan låna till hela sitt löpande likviditetsbehov till reporäntenivån. Att belåning endast får ske till 70 procent av värdet på fastigheter och borätter. Att 4 procent av lånestocken får ske med högre belåning på fastigheter och borätter under förutsättning att lånet ges med 2 procents årlig amortering. Detta ska endast riktas mot nyproduktion. Att banker inte får ge nya lån till fastighetsbolag som har mindre än 30 procents soliditet.