Arbetsmiljöfaktorer, välbefinnande och arbetsförmåga hos doktorander vid Institutionen för Medicin, Sahlgrenska akademin, Göteborgs Universitet

Transkript

1 Arbetsmiljöfaktorer, välbefinnande och arbetsförmåga hos doktorander vid Institutionen för Medicin, Sahlgrenska akademin, Göteborgs Universitet Pedagogiskt arbete av Hanna Olausson Avdelningen för invärtesmedicin och klinisk nutrition, Institutionen för medicin, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet Handledare: Kjell Torén Avdelning för samhällsmedicin och folkhälsa, Institutionen för medicin, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet

2 INLEDNING Under vintern 2011 inleddes de första diskussionerna inom Forskarutbildningsutskottet (FUU) vid Institutionen för medicin kring doktorandernas arbetsmiljö och upplevda hälsa. Som ledamot inom FUU (och numera vice ordförande) tog jag tillsammans med ordförande Kjell Torén ansvaret för att planera och genomföra en nätbaserad enkätundersökning av doktorandernas arbetsmiljö och upplevda hälsa vid vår institution. Arbetet skedde även i samråd med övriga ledamöter inom FUU. Ett etiskt godkännande för genomförandet av studien erhölls (med mig som huvudansvarig forskare för genomförandet). I november 2012 skickade vi ut enkäten till alla doktorander vid Institutionen för medicin, Sahlgrenska akademin. Resultaten från enkäten har under året 2012 presenterats vid upprepade tillfällen både av Kjell Torén och av mig i olika sammanhang (inom vår institution och på sjukhussidan på olika nivåer) för att sprida de uppseendeväckande resultaten. BAKGRUND Forskarutbildningens kvalité och effektivitet Sedan 1990-talet har forskarutbildningen i Sverige expanderat kraftigt och tar alltmer resurser i anspråk (Karlsson et al., 2006). En forskarutbildning är därmed en investering i både pengar och tid. Det gäller därför att kvalitén är så god som möjligt, så att utbildningen betalar sig på sikt för samhället och för den enskilda individen. Uppskattningsvis var 2004 den årliga kostnaden för en doktorand inom vetenskapsområdet medicin kr (Forskarutbildningsutredningen, 2004). Omräknat till dagens penningvärde landar summan på över en miljon per år idag (Högskoleverket, 2010). Vetenskapsrådets senaste rapport om den svenska forskarutbildningen tydliggjorde att genomströmningen och effektiviteten, dvs andelen av de nyantagna som avlagt examen efter en viss tid, har förbättrats successivt (Karlsson et al., 2006). Andelen doktorander som tagit ut sin doktorsexamen inom fem år har mer än fördubblats mellan åren 1980 till 2004 (Högskoleverket, 2010). Stor del av den snabbare genomströmningen kan förklaras av forskarutbildningen har reformerats för bättre struktur och effektivitet. En annan viktig del i att möjliggöra effektivitet och god kvalité på en forskarutbildning är tillgång till god och inspirerande arbetsmiljö, vilket delvis kan underlättas av god handledning. Bristande handledning inom forskarutbildningen orsakas ofta av tidsbrist hos handledaren (Kuehnle et al., 2009). Bristande handledarskap har följaktligen visats förekomma i större utsträckning i grupper med fler än 7 doktorander (Kuehnle et al., 2009). Bristande handledarskap och bristande känsla av delaktighet i en akademisk gemenskap kan leda till ökad stress, känsla av meningslöshet, bristande stöd i lärande processen och genomförande av sin forskning för doktoranden (Stubb et al., 2011). Doktorandens upplevda hälsa Få studier har dock undersökt hur doktoranden upplever sin situation inom forskarutbildningen. En finsk studie har visat att doktorander upplever stunder av

3 entusiasm kopplad till glädje över att upptäcka och utvecklas vilket håller dem uppe och igång (Stubb et al., 2011). Dock visar resultat att doktorander också upplever många negativa känslor som är relaterade till stress och utmattning under forskarutbildningen (Stubb et al., 2011). Inom forskningsområdet arbetsmiljömedicin föreslås ohälsa bero på obalans mellan individen, arbetssituationen och omgivningen, vilket ofta kan leda till stress och utmattning (Cole et al., 2010). Sättet en individ upplever sitt förhållande med omgivningen spelar en stor roll för personens engagemang (Cole et al., 2010). Forskning har visat att doktorander kan känna sig isolerade och ensamma inom den akademiska gemenskapen (Pyhalto et al., 2009). I allmänhet kan stress, utmattning, ångest och ointresse öka risken för att man drar sig undan både jobb och studier. Ohälsa under studietiden kan dessutom ge långtidseffekter för ett senare arbetsliv. Studenter som har depressiva symptom under studieåren har en ökad risk att stå utan jobb efter examen (Nurmi et al., 2002). Stubb et al visar att en upplevd psykosocial hälsa kan ha flera positiva effekter på processer inom forskarutbildningen. De menar att en inspirerad och empowered student sannolikt har ett större engagemang under sin forskarutbildning och har en större chans att genomföra sin forskarutbildning inom rimlig tidsplan (Stubb et al., 2011). Att dessutom ha känslan av att man har en tydlig tillhörighet och medverkan i en akademisk gemenskap är viktiga komponenter i främjande av psykosocial hälsa (Stubb et al., 2011). Studien indikerar vidare att positiva upplevelser och erfarenheter främjat av den akademiska gemenskapen kan buffra under tuffare tider. Ju mindre känsla av meningsfullhet och motivation under forskarutbildningen desto större var sannolikheten att den akademiska omgivningen upplevdes som en börda (Stubb et al., 2011). Olika anställningsformer för doktorander Enligt SCB och högskoleverkets rapport (Högskoleverket, 2010) studerade 58 % av Sveriges doktorander på heltid Många doktorander inom klinisk verksamhet doktorerar på deltid, vilket kan försvåra möjlighet till tid avsatt för sin forskarutbildning. Fler studier behövs dock för att undersöka hur arbetssituationen ser ut och hur möjligheten att genomföra sin forskarutbildning är för doktorander, som samtidigt jobbar kliniskt. Andelen läkare bland de nydisputerade har nästan halverats sedan 1990-talet (Karlsson et al., 2006). Enligt VR-rapporten har dock antalet personer med läkarexamen bland nydisputerade dock varit relativt konstant (drygt 200 per år), så andelen personer med annan bakgrund än läkarexamen svarar för ökningen av antalet doktorsexaminerade inom medicin (Karlsson et al., 2006). Beaktansvärt är dock att man därmed inte lyckats att locka fler med läkarexamen att påbörja en forskarutbildning. Möjligen kan en förklaring vara att det finns vissa svårigheter för kliniskt verksamma att genomföra en forskarutbildning på deltid. Insikten i hur den upplevda arbetssituationen och tillhörigheten till en akademisk gemenskap är för kliniskt verksamma doktorander är dock ringa. Det saknas därför en arbetsmiljöundersökning riktad mot doktorander, som fångar olika typer av anställningsförhållanden (gällande kombinationstjänster med deltid forskning

4 och kliniskt arbete, eller heltid för forskning) och både kliniska och prekliniska doktorander. SYFTE Det primära syftet med denna studie är att undersöka hur doktorander upplever sin arbetssituation och möjligheten för att få ut tid för forskning vid Institutionen för medicin vid Göteborgs universitet. Ett sekundärt syfte är att undersöka om den upplevda arbetssituationen för doktorander skiljer sig åt beroende på anställningsform och arbetsgivare, och beroende på kön. MATERIAL OCH METOD Population Den inkluderade populationen (n=280) omfattade de aktiva studenter som var registrerade för utbildning på forskarnivå i november 2011 vid Institutionen för Medicin, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. Genomförande Ett elektroniskt brev skickades ut till alla doktoranderna med inbjudan att fylla i en nätbaserad enkät i november Enkäten fanns tillgänglig både på svenska och på engelska. Tre påminnelser skickades ut före enkäten stängdes tre månader senare. Enkätens innehåll Enkäten innehöll frågor som beskriver grundfakta om forskningspersonen, dvs kön, hemland, civilstånd, hemmaboende barn, typ av högskoleutbildning och form för nuvarande anställning/arbetsgivare (Västra Götalandsregionen (VGR) eller annan, såsom Göteborgs universitet, industrin eller annan). Enkäten innehöll även frågor om det nuvarande forskningsarbetet, dvs hur långt man har kommit i sin forskarutbildning, information om ens nuvarande huvud- och bihandledare, samt hur tillgängliga ens handledare är. Det fanns också frågor om hur arbetssituationen och stämningen i forskargruppen där forskningspersonen arbetar upplevs, samt hur forskningspersonen mår. De sistnämnda frågorna baserades på etablerade frågor, vilket ger möjlighet att jämföra svaren med andra grupper. Specifika frågor om typ och andel av annan tjänstgöring vid sidan av forskarutbildningen. Etiska överväganden Projektet medförde generellt ingen risk för forskningspersonerna, men möjligen fanns det viss risk att enstaka individer kunde uppleva frågorna som integritetsintrång. Dessa individer hade dock fullt ut möjligheten att välja att ej besvara enkäten utan att behöva ange anledning. För att undvika känslan av integritetstvång informerade vi dessutom forskningspersonerna noga om att deltagandet var helt frivilligt och att svaren avidentifieras, samt att svaren endast presenteras på gruppnivå och inte individnivå.

5 Dessutom har ingen obehörig tillgång till datamaterialet, som för övrigt kommer att sparas i 10 år. En etisk aspekt som vi uppmärksammade är dock att forskningshuvudmannen (Göteborgs universitet), huvudansvarig för projektet (Hanna Olausson) och medverkande forskare (Kjell Torén, mfl) representerade forskningspersonernas arbetsgivare. Med rutin för avidentifiering och fullständig frivillighet att delta minimerades dock detta dilemma. Vinsten och värdet av enkätens genomförande var att uppmärksamma doktoranders upplevda arbetssituation för att på sikt kunna nå förbättringar genom att ge ett underlag för eventuella preventiva insatser. Enkäten är därför en viktig komponent i utvecklingsarbetet med att förbättra forskarutbildningen och arbetssituationen för institutionens doktorander och ansågs överväga eventuella etiska dilemman. Det fanns dock kontaktinformation om vem forskningspersonen kunde kontakta om hon/han upplevde ett behov av att prata om sin arbetssituation. Studien erhöll etiskt godkännande från Regionala etikprövningsnämnden i Göteborg, Avdelningen för övrig forskning (Dnr ). Statistik Resultat från de univariata regressionsanalyserna stratifierade för kön och anställningsform/arbetsgivare presenteras i detta pedagogiska arbete. Självskattad arbetsförmåga har hanterats som en kontinuerlig variabel. Frågor med fem svarsalternativ har transformerats till två kategorier, 1 och 2 jämfört med 3 till 5. I de fall då resultat baseras på små tal (färre än 5 observationer i någon cell) gjordes även en Mantel- Haenszel analys med testning med Fisher s exakta test. RESULTAT Enkäten besvarades av totalt 141 personer, 86 kvinnor och 55 män, vilket gav en svarfrekvens på 50 %. Av dessa var 71 personer (50 %) anställda inom sjukvården (Västra Götalandsregionen, VGR). Medelåldern var 38.1år (SE 0.9). Majoriteten av personerna var gifta eller sambo (79 %), och ca hälften av doktoranderna hade hemmaboende barn under 18 års ålder (55 %). Generellt angav majoriteten av doktoranderna (87 %) att deras forskning krävde hårt arbete och 62 % angav att arbetet med forskningen var för krävande. Endast 50 % av doktoranderna angav att de hade tillräckligt med tid. Trots att doktoranderna upplevde sitt forskningsarbete som krävande, uppskattade majoriteten en frihet att bestämma över hur (85 %) de genomför sitt forskningsarbete, vad forskningsarbete ska innehålla (83 %), samt att de själva kunde bestämma sin arbetstakt (87 %). Vad det gäller ovanstående variabler förekom inga könsskillnader. Könskillnad fanns det däremot gällande andelen som angivit att haft en känsla av att blivit förbigången pga sitt kön, vilket var signifikant mer förekommande hos kvinnor än

6 män (26.7 % vs 3.6 %, p=0.01). Könskillnaden fanns även när motsvarande analys gjordes endast hos dem med en VGR-anställning (24.4 % vs 3.3 %, p=0.02). För alla doktorander var den självskattade arbetsförmågan i medeltal åtta på en skala från 0 till 10, där 10 skattas som att arbetsförmågan är som allra bäst och 0 betyder att personen inte alls kan arbete. Univariat logistisk regression visade ingen skillnad mellan män och kvinnor inom hela gruppen doktorander. Gruppen som uppgav en känsla av att ha blivit förbigången pga sitt kön hade dock signifikant lägre självskattad arbetsförmåga jämfört med övriga (-1,8 enheter). En könsskillnad fanns dock för prevalensen självskattad god och mycket god hälsa, då hälsan skattades signifikant lägre hos kvinnor jämfört med män (33.7 % vs 54.6 %, p=0.02). Bland de doktorander som var VGR-anställda hade 27.5 % under de senaste 12 mån blivit nekad ledighet från kliniskt arbete för att arbeta med sitt forskningsarbete och här förelåg en signifikant skillnad mellan män och kvinnor (40 % vs 18 %, p=0.043). Bland de VGR-anställda erhöll dessutom männen i medeltal kortare forskningstid jämfört med kvinnorna (59 dagar vs 86 dagar, p=0.03). Inom hela gruppen (oavsett arbetsgivare) svarade männen att de oftare forskade på sin fritid jämfört med kvinnor (81.8 % vs 60.5 %, p<0.01). Bland enbart läkare hade hela 41 % under det senaste året bedrivit sina doktorandstudier på jourkomptid, män här förelåg ingen signifikant könsskillnad. DISKUSSION Doktoranderna upplever sitt arbete som krävande, och att de har hög grad av frihet i sitt forskningsarbete. Anmärkningsvärt många av doktoranderna svara dock bejakande på frågan att ha en känsla av att ha blivit förbigången pga sitt kön. Det var särskilt framträdande hos de kvinnliga doktoranderna där drygt var fjärde kvinna hade angivit detta. I Göteborgs Universitets studentbarometer från 2010 angav totalt 4.7 % att ha blivit förbigången eller diskriminerad på din institution eller program på grund av könstillhörighet, bland kvinnorna var andelen 5.4 % och bland männen var andelen 2.5 % (Leffler 2010). Andelen doktorander som har en känsla av att blivit förbigången pga sitt kön är därför oroväckande hög bland kvinnorna inom gruppen doktorander vid institutionen för medicin. En studie från 1998 bland doktorander vid medicinska fakulteten vid Göteborgs universitet fann att 29 % av kvinnorna angav att My actions and statements have been ignored, och 14 % av männen angav detsamma, vilket tyder på en ökad känsla av att blivit ignorerad bland kvinnorna jämfört hos männen (Larsson 2003). Larsson et al visar att det framför allt sker under kliniskt arbete och under lektioner. Larsson et al spekulerar att det möjligen är den medicinska traditionen av hierarki och patriarkism, samt en kultur av att den medicinska vetenskapen står för manliga värden som lever kvar och som kan bidra till att kvinnor i större grad känner sig förbigångna. Utifrån vår enkätstudie kan vi tyvärr inte klargöra i vilka situationer studenterna har känt sig förbigången pga sitt kön. Doktoranderna har generellt en hög arbetsförmåga, och den enda faktor som vi fann som negativt påverkade den självskattade arbetsförmågan var just att ha en känsla av att ha

7 blivit förbigången pga sitt kön. Detta talar för att de fenomen som gör att individer känner sig förbigångna även påverkar deras produktivitet. Detta tydliggör att erfarenheten av att haft eller av att ha en känsla av att blivit förbigången pga sitt kön faktiskt är ett arbetsmiljöproblem för denna grupp, vilket kan leda till sämre effektivitet och genomströmning inom forskarutbildningen. En dryg fjärdedel av de VGR-anställda doktoranderna uppgav att de under de senaste 12 månaderna blivit nekad ledighet från kliniskt arbete för att arbeta med doktorandprojektet. Frågan ställdes på ett sådant sätt att vi tyvärr inte kan uttala oss om de har nekats ledighet för hela den önskade perioden eller om det betyder att de har fått kortare ledighet eller ledighet på annan tid än de önskade. Dessutom erhöll män en signifikant kortare forskningstid jämfört med kvinnor. Dessutom forskade många på sin fritid, vilket var speciellt vanligt bland män. Möjliga förklaringar till dessa könsskillnader bland resultaten är troligen flera och vi kan endast spekulera. Möjligen kan det vara så att manliga doktorander arbetar inom mer arbetsbelastade sektioner inom sjukvården, vilket gör att de i större grad nekas att avsätta tid för sitt forskningsarbete. På grund av etiska skäl kan vi dock inte vidare undersöka detta med risk att vi undanröjer anonymiteten bland dem som har svarat på enkäten. Möjligen kan även mentaliteten bland chefer inom sjukvården av någon anledning hindra männen från att få ut sin tid för forskning. Det fanns ingen könsskillnad i andelen med hemmaboende barn, så huruvida ojämlikhet på hemmaplan ger olika förutsättningar för att arbeta med sin forskning på fritid är oklart. Det kan också vara så att det finns en oskriven tradition hos männen av att forskning är något som i större utsträckning ska ske på fritid för att inte riskera den kliniska karriären. Styrkan med denna studie är att den inkluderar doktorander (både män och kvinnor) med olika arbetsgivare. Det gör att den kunnat fånga dels könsrelaterade skillnader, men också skillnader beroende på arbetsgivare. En brist är dock att enkäten endast besvarades av 50 % av de tillfrågade. Studentbarometern 2010 hade en svarsfrekvens på 37 % (Leffler 2010) och universitetets arbetsmiljöundersökningar av de anställda hade nu senast en svarsfrekvens på 67 % (Leffler 2011). Den sistnämnda undersökningen gjorde dock förutom elektroniska påminnelser också utskick via vanlig post, vilket möjliggjorde ett för hand skrivet svar. Svarsfrekvensen i denna studie ligger mittemellan de anställdas och studenters svarsfrekvens, vilket därför ändå är ganska rimligt. Vi har inte haft möjlighet att analysera bortfallet, pga av de anonyma svaren. Trots bortfallet så är förekomsten av att ha blivit förbigången på grund av sitt kön och att ha blivit nekad tid för sitt forskningsarbete alldeles för högt, och ett resultat som inte kan förklaras av bortfallet. SLUTSATSER Sammanfattningsvis angav en anmärkningsvärd stor andel bland de kvinnliga doktoranderna att de haft en känsla av att blivit förbigångna pga sitt kön. Dessutom visade enkätens resultat att känsla av att ha blivit förbigången pga sitt kön, också kunde sättas i samband med lägre arbetsförmåga.

8 Drygt var fjärde doktorand med VGR-anställning hade under de senaste 12 månaderna blivit nekade ledighet från klinisk tjänstgöring för att arbeta med sitt forskningsarbete, vilket var vanligare bland män. Männen inom sjukvården fick dessutom ut kortare forskningstid jämfört med kvinnorna. Två tredjedelar av alla doktoranderna angav att de arbetade med sin forskning på fritiden, vilket var speciellt vanligt bland männen. Dessutom använde läkarna ofta jourkomp till att utföra forskningsarbetet. Resultaten visar därmed på vissa problem för doktoranderna inom Institutionen för medicin, som negativt kan påverka doktorandernas hälsa och produktivitet, och därmed forskarutbildningens kvalitét och genomströmning. VIDARE ÅTGÄRDER För att komma vidare i dessa frågor och för att få mer förståelse för resultaten om 1) hur det kommer sig att så många doktorander känner sig förbigångna på pga sitt kön, samt 2) varför så många har problem att få ledig tid från sjukvården för att få möjlighet att jobba med sitt forskningsarbete, samt 3) varför så många jobbar med sitt forskningsarbete på sin fritid och på jourkomp kommer vi att genomföra djupintervjuer med doktorander. Etiskt tillstånd är redan erhållet och intervjuerna kommer att genomföras under våren Vi jobbar fortsatt med att ytterligare bearbeta och sprida enkätresultaten på lokal nivå inom Göteborgs universitet, men också att nå ut genom att publicera resultaten i en vetenskaplig tidsskrift. REFERENSER Cole M, Bernerth J, Walter F & Holt D (2010) Organizational justice and individual s withdrawal. Unlocking the influence of emotional exhaustion. Journal of Management Studies 47, Forskarutbildningsutredningen (2004) En ny doktorsutbildning: kraftsamling för excellens och tillväxt. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. Högskoleverket (2010) Universitet och högskolor. Doktorander och examina på forskarnivå 2009 [Högskoleverket and S centralbyrån, editors]: Statistiska centralbyrån. Karlsson S, Hyenstrand P & Lundberg E (2006) Forskarutbildning i Sverige. Variation i volym, effektivitet och kostnader sedan 1990-talet [V Analysenheten, editor. Stockholm: Vetenskapsrådet. Kuehnle K, Winkler DT & Meier-Abt PJ (2009) Swiss national MD-PhD program: an outcome analysis. Swiss medical weekly 139, Larsson C, Hensing G & Allebeck P (2003) Sexual and gender-related harassment in medical education and research training: results from a Swedish survey. Medical Edcuation 37, Leffler M, Schaller J, Weibull L (2010) Göteborgs Universitets Studentbarometer Resultat från en undersökning av studenternas arbetsmiljö. Göteborg Leffler M, Schaller J, Weibull L (2011) Arbetsmiljöbarometern IV, Arbetsmiljö-

9 undersökningen vid Göteborgs universitet sforteckning.pdf ( ). Nurmi J-E, Salmela-Aro K & Koivisto P (2002) Goal Importance and Related Achievement Beliefs and Emotions during the Transition from Vocational School to Work: Antecedents and Consequences. Journal of Vocational Behavior 60, Pyhalto K, Stubb J & Lonka K (2009) Developing Scholarly Communities as Learning Environments for Doctoral Students. International Journal for Academic Development 14, Stubb J, Pyhalto K & Lonka K (2011) Balancing between Inspiration and Exhaustion: PhD Students' Experienced Socio-Psychological Well-Being. Studies in Continuing Education 33,