Företagandet på landsbygden

Transkript

1 Företagandet på landsbygden Stad eller land, gör det någon skillnad? I förhållande till stadsområden driver en större andel av landsbygdens befolkning egna företag, de fl esta utan anställda. Antalet företag på landsbygden ökar trots att befolkningen marginellt minskar. Andelen kvinnor och utlandsfödda som driver företag är lägre på landsbygden än i staden. Rapport 2009:2

2

3 Företagandet på landsbygden Stad eller land, gör det någon skillnad? Landsbygdsavdelningen Författare Johanna Nilsson Maria Petersson Lars Pettersson

4

5 Sammanfattning Syftet med denna rapport är att kartlägga Sveriges företagsstruktur med särskilt fokus på landsbygdens företagande. Kartläggningen gör det möjligt att åskådliggöra skillnader mellan landsbygd och stad. Rapporten ska också kartlägga hur företagsstrukturen bland de företag som tar del av företagsstöden inom landsbygdsprogrammet förhåller sig till den generella företagsstrukturen. Analyserna är gjorda utifrån Sveriges alla registrerade företag, vilket får konsekvensen att branscher med många små företag dominerar. De flesta av Sveriges företag, cirka 60 procent, finns inom sektorerna jordbruk, jakt och skogsbruk, fastighet, uthyrning och företagstjänster samt parti- och detaljhandel. Statistiken visar att näringar som är beroende av en närhet till marknaden tenderar att dominera i stadsområden, medan näringar som inte är det tenderar att dominera i landsbygdsområden. Inom landsbygdsprogrammet finns numera möjlighet att bevilja stöd till alla typer av företag. Den största delen av budgeten domineras dock fortfarande av jordbruksrelaterade åtgärder, vilket också avspeglas i stödpopulationens branschfördelning. Vissa sektorer är exempelvis inte representerade, som finansiell verksamhet. Flera av de sektorer som tydligt ökar sin andel av det totala antalet företag i landet genererar en mycket liten andel företagsstöd, exempelvis hälso- och sjukvård, byggverksamhet, samhälleliga och personliga tjänster samt fastighet, uthyrning och företagstjänster. Detta beror delvis på stödstrukturen men det kan också bero på en ovana hos stödmyndigheterna att bedöma ansökningar från nya branscher och att information om programmet inte har nått ut till alla potentiella målgrupper. Stora företag genererar stora ekonomiska värden, men de är få till antalet. Cirka 95 procent av alla aktiva företag är mikroföretag med mindre än 10 anställda och cirka 70 procent av landets samtliga företag har en årsomsättning under kr. Andelen soloföretag är relativt sett högre på landsbygden, liksom andelen företag som har en låg omsättning (dvs tkr). Det innebär att antalet företag per capita är högre, dvs. andelen personer som driver företag på landsbygden är relativt högre. Även om de små företagen är andelsmässigt större på landsbygden är det i stadsområdena som deras antal procentuellt sett växer starkast. Företagsstöden i landsbygdsprogrammet går i huvudsak till små företag utan anställda. Däremot har den största andelen företag som fått företagsstöd en något högre omsättning än vad den största andelen företag i landet totalt sett har. Tillväxten av antalet företag är större i stadsområdena än på landsbygden, 20 procent respektive 10 procent. Det kan till viss del förklaras med att befolkningsökningen har varit starkare i dessa områden. Men landsbygden har, trots en befolkningsminskning på en procent, haft en tillväxt som inte är försumbar. På regional nivå finns samma samband mellan befolkningsökning och företagstillväxt, men med vissa avvikelser. De nordligare länen har en stark företagsstillväxt på landsbygden trots en befolkningsminskning som ligger över landsbygdens riksgenomsnitt. Andelen företag med kvinnor som företagsledare låg 2007 på 23 procent för landet totalt sett. Andelen är generellt sett lägre på landsbygden än i staden, men det finns län som visar på motsatsen. Stöden i landsbygdsprogrammet har dock hittills använts till att befästa den bild som redan finns istället för att användas som en hävstång för att öka andelen kvinnor som driver företag. Men även här finns det län som visar på motsatsen.

6 Andelen företag som har en företagsledare med födelseland inom Europa men utanför Norden är cirka tre procent. Andelen företag med en företagsledare som är född utanför Europa är också cirka tre procent. Andelen utlandsfödda företagsledare är, liksom andelen företag med kvinnor som företagsledare, i regel relativt högre i stadskommunerna. Företagsstöden inom landsbygdsprogrammet har, generellt sett, hittills inte främjat företagare med utländsk bakgrund. Sammanfattningsvis kan det alltså konstateras att stad eller land gör skillnad. Landsbygdens företagande kännetecknas av att: andelen företag är relativt högre i näringar som inte är beroende av en geografisk närhet till marknaden, andelen soloföretag är större liksom andelen företag med en låg omsättning, andelen personer som driver företag är högre, tillväxten av antalet företag är lägre, och andelen företag som har en företagsledare som är kvinna eller som är född utanför Norden är lägre.

7 Innehåll 1 Inledning Stad eller land, gör det någon skillnad? Regional företagstillväxt Kvinnors företagande Landsbygdsföretagare födda utomlands Slutsatser Bilaga 1 - Klassificering av landsbygdskommuner Bilaga 2 SNI Bilaga 3 - Antal företag

8

9 1 Inledning Många insatser görs för att öka den ekonomiska tillväxten i Sverige. En är att utveckla småföretagandet på landsbygden. Den svenska landsbygdspolitiken har som övergripande mål att främja en ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbar utveckling av landsbygden. Ett viktigt verktyg för att nå dessa mål är landsbygdsprogrammet, som inleddes 2007 och löper fram till och med Programmet har tydligt fokus på åtgärder som främjar företagande, tillväxt och sysselsättning. Det ska främja en god utveckling av landsbygden som helhet, men också leda till ett diversifierat näringsliv. En vägledande prioritering för programmet är ökad jämställdhet och integration. Ett av programmets verktyg är olika typer av stödåtgärder. Stöden finns i form av företagsoch projektstöd. Företagsstöd lämnas för insatser där nyttan av stödet tillfaller den eller de som söker stödet medan projektstöd lämnas för insatser där nyttan når fler än de som söker stödet. Pengarna kan för de enskilda företagen exempelvis medfinansiera investeringar, köp av tjänster och kompetensutveckling. Programmet har tre övergripande målsättningar: att öka konkurrenskraften i jord- och skogsbrukssektorn, förbättra miljön och landskapet samt bredda landsbygdens näringsliv och öka livskvaliteten på landsbygden. De två första målsättningarna rör i första hand jordbruks-, skogsbruks- och livsmedelsföretag medan den tredje delen omfattar landsbygden som helhet. Denna breddning av programmets målgrupp är en av de största förändringarna med nuvarande landsbygdsprogram jämfört med det som löpte mellan 2000 och Tyngdpunkten i programmets budget ligger dock fortfarande på verksamhet med koppling till jordbruket (cirka 85 procent). Breddningen av programmet i kombination med en uttalad målstyrning, ställer helt nya krav på de myndigheter som är delaktiga i programmets genomförande. Det kräver en ökad kunskap om hur företagandet ser ut, både på landsbygden och i stadsregionerna. Det kräver också ökad insikt om hur målgruppen för beviljandet av stöd förhåller sig till den generella företagsstrukturen. Syftet med denna rapport är att kartlägga och beskriva Sveriges företagsstruktur, men också att kartlägga beviljandet av företagsstöd inom landsbygdsprogrammet. I rapporten analyseras alltså landsbygd och stad utifrån företagsstruktur och inte utifrån sysselsättning. Med detta menas att kartläggningen sker utifrån företagens antal, branschtillhörighet, omsättning och antal anställda och inte utifrån antal sysselsatta inom en viss typ av företag. Detta angreppssätt har valts på grund av att landsbygdsprogrammet ska bidra till att fler startar egna företag och att näringslivet på landsbygden ska breddas. Målgruppen för beviljandet av stöd är i stor utsträckning dessutom enskilda företag. Det är viktigt att poängtera att studien är en kartläggning och inte en utvärdering. Analyserna kommer att ske med särskilt fokus på landsbygdens företagande för att kunna åskådliggöra skillnader mot staden. Detta är något som inte görs i den officiella statistiken och som därför kan tillföra värdefull kunskap. Rapporten kompletterar andra studier som har gjorts när det gäller företagande på landsbygden. 1.1 Studiens definition av landsbygd Det finns idag inte någon enhetligt vedertagen definition om vad som är landsbygd (eller för den del motpolen i form av stadsområden). Det är därför nödvändigt att göra ett ställningstagande från fall till fall vilken definition av landsbygd som ska användas. 1

10 Problemställningen måste få avgöra vilken metod som används. Det finns för landsbygdsprogrammets mål och tillämpning inte några tydliga politiska riktlinjer i denna fråga. Det enda som nämns är att landsbygdsområden som omfattar mindre tätorter och tätortspåverkade områden med en befolkning som inte överstiger invånare, kan klassas som landsbygd. I denna rapport har därför Jordbruksverkets egen landsbygdsdefinition används, vilken bygger på de formuleringar som återfinns i landsbygdsprogrammet. I Sverige (precis som andra länder) finns det ett antal olika regionala indelningar som används i olika sammanhang där landsbygdens utveckling studeras. Glesbygdsverket, NUTEK, Sveriges kommuner och landsting är några organisationer som tagit fram egna definitioner av landsbygd. Internationellt finns också exempelvis den definition som OECD använder i olika studier. Jordbruksverket har också arbetat med indelningar av den svenska landsbygden för deskriptiva och tillämpade analyser. Det arbetet har utgått från perspektivet att jordbruk och annan verksamhet i allt större utsträckning ses som integrerade på landsbygden med ett ömsesidigt beroende mellan landsbygd och städer. Landsbygdsdefinitionen är baserad på Jordbruksverkets databas Regional Balans. I Regional Balans delas Sveriges 290 kommuner in enligt klassificeringen Tätortsområden (TOT), Tätortsnära landsbygd (TON), Tätorter i glest befolkad landsbygd (TOG) och den glest befolkade landsbygden (GLE). Klassificeringen utgår också från befolkningsdata. I den landsbygdsindelning som används i denna rapport har en klassificering på kommunnivå utnyttjats som utgår från statistik (från SCB) över pendlingsflöden mellan kommuner, nattbefolkningens storlek i kommuner, samt befolkningstäthet (invånare per kvadratkilometer). Varje kommun har erhållit sin klassindelning utifrån följande villkor: 1. Storstadsområden: Kommuner där 100 procent av befolkningen tillhör kategorin TOT eller TON. Dessa kommuner finns endast i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö. 2. Stadsområden: Kommuner med en befolkning av minst invånare och/eller där den största tätorten har minst invånare. Mindre kommuner som är grannar till dessa större kommuner och där utpendlarna som andel av nattbefolkningen överstiger 50 procent kopplas också till respektive stadsområden (inom influensområden) 3. Landsbygd: Kommuner som inte ingår i de två tidigare klasserna (storstadsområden och stadsområden) och som samtidigt har en befolkningstäthet av minst 5 invånare per kvadratkilometer. 4. Gles landsbygd: Kommuner som inte ingår i de tre övriga klasserna och som följaktligen har befolkningstäthet som är mindre än 5 invånare per kvadratkilometer. Punkt 2 ovan baserar sig på landsbygdsprogrammet skrivning om programmets möjliga tillämpningsområde för de åtgärder som avser diversifiering och förbättrad livskvalitet på landsbygden. Där står att landsbygdsområden som omfattar mindre tätorter och tätortspåverkade områden med en befolkning som inte överstiger invånare kan klassas som landsbygd. Klassindelning enligt ovanstående fyra punkter resulterar i kartan nedan. En fullständig förteckning över de olika kommunerna finns i bilaga 1. I analysen som följer i denna rapport adderas regiontyperna gles landsbygd och landsbygd ihop till landsbygd, samtidigt som stad representerar stadsområden och storstadsområden. Att rapporten inte behandlar alla regiontyper beror främst på att det för landsbygdsprogrammet endast är relevant att skilja på landsbygd och icke-landsbygd. 2

11 Oavsett vilket regionindelning som används uppstår dock olika klassificeringsproblem 1. I detta fall finns en begränsning i form av att hela kommuner klassas som antingen landsbygd eller stad trots att i princip varje kommun (förutom några i Stockholmsregionen) innehåller både landsbygd och stad. Emellertid bidrar en kommunklassning till att det blir möjligt att ganska enkelt göra jämförande studier av hur förhållanden skiljer sig åt på ett generellt sätt mellan kommuner som är mer präglade av landsbygdsförhållanden jämfört med stadsförhållanden. Gles landsbygd Landsbygd Stadsområden Storstadsområden Sveriges kommuner indelade i gles landsbygd, landsbygd, stadsområden och storstadsområden 1 Den tätortsnära landsbygden som i många avseenden är en mycket dynamisk del av landsbygden återfinns i stads- och storstadsregionerna. Närheten till städerna innebär att landsbygden i dessa områden till stor del består av en befolkning som kan sägas likna urbana landsbygdsbor. Med detta menas att många som bor på landsbygden har exempelvis sina inkomster från arbeten i städerna och konsumtionsmönstren i övrigt är mer eller mindre desamma som för stadshushållen. Skillnaderna består i stället i valet att vilja bo naturnära och att det kan finnas en del skillnader med avseende på användningen av fritiden. I den tätortsnära landsbygden finns också ett annat köpkraftsunderlag än i den rena eller glesa landsbygden. Detta innebär i sin tur att den tätortsnära landbygden har annorlunda förutsättningar för näringsverksamhet som bygger på närhet till konsumenter i form av hushåll. Alla dessa skillnader är viktiga att ha i åtanke när skillnaderna mellan landsbygd och städer analyseras i de diagram och tabeller som presenteras i denna rapport. 3

12 1.2 Metod och beskrivning av statistiken I denna deskriptiva rapport analyseras företagsstrukturen utifrån 2007 års situation, men också utifrån utvecklingen mellan 2000 och Detta görs för olika populationer för att kunna visa på likheter och olikheter mellan stad och landsbygd. I vissa fall har företag med en omsättning under 1 tkr rensats bort, vilket skiljer analysen i denna rapport från en del andra analyser som har genomförts av både Jordbruksverket och andra aktörer. En mer utförlig beskrivning av det förfarandet följer nedan. Statistiken som denna rapport grundar sig på har tillhandahållits av SCB. Den huvudsakliga databearbetningen har utförts av Jordbruksverkets statistikenhet. Källdatan kommer från två separata leveranser från SCB. Den första statistikleveransen härrör från SCB:s företagsregister 2 och innehåller en avidentifierad förteckning över alla företag i Sverige uppdelade på omsättningsklass, sysselsättningsklass, juridisk form och SNI-klass. Kommuntillhörighet anges för företag efter säteskommun och för fysiska personer efter mantalsskrivningsort 3. Viktigt att notera är att företag även inkluderar organisationer och myndigheter 4. Den statistik som Jordbruksverket har haft tillgång till är från åren 2000, 2006 och 2007, det vill säga start- och slutår för Sveriges miljö- och landsbygdsprogram , samt startåret för Sveriges landsbygdsprogram De företag som har beviljats företagsstöd 6 inom ramen för Sveriges landsbygdsprogram har kunnat identifieras från totalstatistiken och utgör därmed en egen population. Detta gör det möjligt att se hur beviljandet av stöd förhåller sig till det generella företagandet i landet. Utifrån de eventuella skillnader som kan konstateras kan man också ställa frågor kring träffsäkerhet och måluppfyllelse. Kartläggningen av kvinnors och mäns företagande har gjorts med hjälp av register från SCB. Statistikkällan för kön är RAMS (Registerbaserad arbetsmarknadsstatistik) för Personuppgifterna avser företagsledare från databasen över operativa företagsledare eller RTB (befolkningsregistret). Företagen i RAMS avser de företag där någon/några är sysselsatt i november år 2006 och där sysselsättningen är huvudsysselsättningen. En sammanställd statistik på kommunnivå för 2006 visar hur könsfördelningen ser ut och hur stor andel av företagarna som är födda i Norden, utanför Norden och utanför Europa. Motsvarande uppgifter finns på kommunnivå för de företag, som har beviljats företagsstöd fram till och med september 2008 och som har ansökningsår Statistiken härrör från företagsregistret och inte från RAMS (den registerbaserade arbetsmarknadsstatistiken). Läsaren bör ha i åtanke att olika statistikkällor kan ge olika resultat. 3 Antalet företaget per kommun enligt SCB:s Företagsstatistik är mycket starkt korrelerad med antalet arbetsställen per kommun enligt RAMS (Registerbaserad arbetsmarknadsstatistik). Att varje företag bara har en geografisk lokalisering i företagsstatistiken har således ingen väsentlig inverkan på analysresultaten. 4 Antalet företag som går under de juridiska formerna kommun, landsting eller statlig enhet uppgick 2007 till cirka 500 st. Alltså ett försumbart antal i relation till det totala antalet företag i Sverige. 5 Heby kommun har mellan 2000 och 2007 bytt länstillhörighet. I syfte att kunna göra jämförelser mellan dessa år har kommunen kategoriserats som en del av Uppsala län för samtliga år. 6 Företagsstöd inom åtgärderna: Startstöd, investeringsstöd i primärproduktion, förädlingsstöd, diversifiering från jordbruk, turism, mikroföretagande, natur- och kulturarv, kompetensutveckling och service. 7 Företag som beviljats företagsstöd fram till och med september 2008 och som har ansökningsår Gruppen omfattade ursprungligen företag men vid matchning mot SCB:s data reducerades gruppen till företag. 8 Företag som beviljats företagsstöd fram till och med september 2008 och som har ansökningsår Gruppen omfattade ursprungligen företag men vid matchning mot SCB:s data reducerades gruppen till företag. 4

13 SNI-klassificeringen för 2000 grundar sig på SNI 92 medan den för 2006 och 2007 grundar sig på SNI När SNI-fördelning presenteras på en övergripande nivå har 1992 års statistik grupperats efter 2002 års SNI-fördelning. I vissa av de statistikbearbetningar som presenteras i rapporten har företag med en omsättning under 1 tkr filtrerats bort 9, medan det i andra fall inte har ansetts vara nödvändigt. Båda varianterna visas för att få en mer nyanserad bild av utvecklingen på landsbygden. Argumenten för att undanta gruppen med de allra minsta företagen är att den sannolikt till stor del innehåller företag som är inaktiva och som därmed inte tillför samhället något betydande värde vid det specifika mättillfället. Bilden av landsbygdens näringsliv kan därför bli missvisande om de inkluderas. Samtidigt innebär detta att läsaren måste vara uppmärksam på att företag som de facto är aktiva kan ha rensats bort och att ökningar av antalet företag med en omsättning över 1 tkr inte nödvändigtvis behöver innebära att nyföretagandet har ökat. Genom att presentera två typer av statistikkörningar medger detta också en möjlighet att spegla frikopplingens effekter på antalet aktiva företag i samband med införandet av gårdsstödet Att göra en brytning vid en omsättning på 1 tkr är dock ingen garanti för att de företag som har en omsättning över denna gräns är särskilt aktiva. Den mest lämpliga brytningsgränsen ligger sannolikt på ett något högre belopp, men SCB:s klassindelning medger en brytning först vid kr, vilket skulle medföra att en stor andel av landets företag rensas bort. De företag som har beviljats företagsstöd är alla aktiva företag. Därför har inte de minsta företagen rensats bort i den populationen. Jordbruksverket har tagit fram statistik på nationell, regional och kommunal nivå, men också på en mer detaljerad branschkodning. Av utrymmesskäl kan all statistik inte redovisas i denna rapport. Vid intresse av mer detaljerat material, kontakta Team företagande på Jordbruksverket. Denna rapport har tagits fram gemensamt av Team företagande, Samordningsenheten och Statistikenheten på Jordbruksverket. 1.3 Disposition Rapporten har delats upp i fyra olika kapitel: I kapitel två analyseras Sveriges företag utifrån bransch, omsättning och sysselsättning. Företagen delas upp i fyra olika populationer, dvs. stad, landsbygd, och företag som har beviljats företagsstöd i staden respektive på landsbygden. I kapitel 3 studeras företagstillväxten på landsbygden på regional nivå. Kvinnors och invandrares företagare, som är en del av de horisontella prioriteringarna i landsbygdsprogrammet, studeras vidare i kapitel 4 och 5. Rapporten avslutas med ett antal slutsatser i kapitel 6. 9 Antalet företag med en omsättning under 1 tkr uppgick år 2007 till cirka st. 5

14 2 Stad eller land, gör det någon skillnad? En uppfattning som ofta förs fram är att företagandet på landsbygden i många avseenden skiljer sig från företagandet i stadskommuner - att landsbygdens företagande är unikt. Till viss del är detta antagande helt korrekt. Företag på landsbygden måste kunna hantera avstånd, gleshet, begränsad tillgänglighet till kunder, insatser, och arbetskraft. På grund av detta möter de också stora krav på entreprenörskap, innovativt tänkande och nätverksbyggande. Samtidigt har de tillgång till värdefulla naturresurser och i många fall starka sociala nätverk. I vissa avseenden är kanske landsbygden inte så annorlunda mot stadsområdena. För att se vad som är sant och inte sant om landsbygdens företagande kommer vi dels studera vad teorierna inom den ekonomiska geografin förutspår, dels studera vad statistiken avslöjar om verkligheten. 2.1 Stad och land i den ekonomiska geografin Städernas betydelse för sin omkringliggande landsbygd har länge varit uppmärksammad. Inom forskningen hör Johan von Thünens verk från 1826 till de första och kanske mest omskrivna där en landanvändningsanalys görs med utgångspunkt från vilken roll städerna spelar. Von Thünen var själv ägare av ett lantbruk vilket i kombination med hans profession som ekonom bidrog till hans intresse för hushållningssystem för lantbruk. Med hjälp av förenklade antaganden om den geografiska ekonomin kunde von Thünen visa hur landanvändningen kunde förväntas förändras med avseende på avståndet till städerna. I analysen använder sig von Thünen av David Ricardos jordränteteori och lyfte framför allt fram betydelsen av markens läge. Von Thünens modell resulterar i ett antal koncentriska ringar inom vilka olika former av lantbruk kan antas ha olika produktionsfördelar. I området närmast staden kan vi enligt von Thünens teori förväntas oss näringar som grönsaks- och trädgårdsodling och mjölk/mejeri. Därefter följer sedan spannmål och kreatursskötsel. På längre avstånd är det naturligt att finna jakt- och skogsmarker. Grunderna i von Thünens teori för landanvändning har sedan utvecklats ytterligare inom ekonomisk geografi och nationalekonomi. Interaktionen mellan städer och regioner samt mellan stad och land är byggstenar inom den så kallade nya ekonomiska geografins teoribildning som etablerats och växt sig mycket stark under de senaste 3-4 decennierna. Både teoretisk och empirisk forskning visar att städerna, och framför allt tillgänglighet till städerna, har stor betydelse för att kunna förklara ekonomisk tillväxt. I städerna finns mötesplatser, arbetsplatser, bostäder samt handel och service samlat på koncentrerade ytor. Utbudsrikedom och stadens storlek samt täthet är något som i sig självt bidrar till att stimulera ekonomisk utveckling. Detta innebär att det finns goda möjligheter till kunskapsöverspillning mellan företag och människor, att det finns mötesplatser och att stadens miljö och stadslivet i sig själv erbjuder upplevelser som människor efterfrågar. En stor andel av alla arbetstillfällen finns inom servicesektorn (omkring tre fjärdedelar i den svenska ekonomin) och omkring hälften av alla jobb är helt eller till största delen inriktade mot efterfrågan från privatpersoner. Detta betyder att arbetstillfällen tenderar att växa fram i spåren efter befolkningen ( jobs follows people ) vilket är något som skiljer dagens service och kunskapssamhälle från industrisamhället. Landsbygdens ekonomi blir utifrån dessa utgångspunkter beroende av dess närhet till stadsekonomier, samtidigt som verksamheter i städerna är beroende av det marknadsunderlag 6

15 som den omkringliggande landsbygden erbjuder. I takt med att rörligheten räknat som genomsnittligt antal meter som en person färdas per dag har ökat (från några hundra meter till omkring 40 kilometer mellan åren 1900 och 2000) har det också blivit mer självklart att stad och land måste ses som en helhet. Hushållen i den svenska ekonomin har stor anknytning till både städer och landsbygd. Å ena sidan utgör städerna ekonomiska noder som beskrivs ovan. Å andra sidan erbjuder landsbygden möjligheter för exempelvis rekreation, friluftsliv, jakt och fiske. Inte minst växer hästsektorn fram som ett tydligt exempel där många hästägare finns i städerna men hästarna måste vara på landsbygden. En annan utgångspunkt för att se stad och land på ett integrerat sätt är att en stor andel av de svenska hushållen äger en fritidsbostad på landsbygden eller en skogs eller lantbruksfastighet. Ett välkänt förhållande är att det finns många skogsägare i städerna. Mot denna bakgrund är en viktig utgångspunkt för denna rapport att stad och landsbygd förtjänar att analyseras utifrån att de representerar två olika delar av ekonomin. Samtidigt ska vi inte bortse från att städerna (tillgänglighet till städerna) är viktiga förutsättningar för landsbygdens utveckling och att landsbygden spelar stor roll för städerna. Det finns ett ömsesidigt beroende mellan stad och land. 2.2 Stad och land i verkligheten Branschfördelning I tabell 1 nedan redovisas branschtillhörigheten för landets alla företag. En fullständig förteckning över SNI-klasserna finns i bilaga 2. I den vänstra kolumnen redovisas alla företag, även de med en omsättning under 1 tkr. Kolumnen inkluderar alltså även företag som inte är aktiva. I den högra kolumnen redovisas endast företag med en omsättning över 1 tkr. Antalet företag uppgick 2007 till cirka Om företag med en omsättning under 1 tkr rensas bort är antalet företag cirka Om andelen är högre i den högra kolumnen än i den vänstra indikerar detta att branschen innehåller relativt få inaktiva företag. Statistiken visar att fördelningen mellan olika branscher är likartad oavsett vilket urval som tillämpas. Vissa branscher har dock andelsmässigt relativt fler aktiva företag, exempelvis jordbruk, jakt och skogsbruk. Detta hänger sannolikt ihop med gårdsstödsreformen, som har bidragit till att färre företag är inaktiva. Det beror säkerligen också på branschkaraktäristika. I andra branscher finns det andelsmässigt relativt fler inaktiva företag, exempelvis i fastighet, uthyrning och företagstjänster, finans, hälso- och sjukvård, samt samhälleliga och personliga tjänster. I tabellen visas alltså utfallet för både den totala företagspopulationen, och för en population där företag med en omsättning under 1 tkr har filtrerats bort (antalet företag per bransch redovisas i bilaga 3). Båda varianterna visas för att få en mer nyanserad bild av landsbygdens företagsstruktur. Jordbruk, jakt och skogsbruk sysselsätter endast en mindre del av Sveriges befolkning, men när antalet företag studeras ser situationen helt annorlunda ut. Drygt 20 procent av landets företag återfinns i denna bransch. Samtidigt ska man ha i åtanke att lantbruksföretagen, enligt LRF:s medlems- och marknadsregister 2007, i genomsnitt bedriver drygt 3 verksamheter per gård. De vanligaste verksamheterna förutom jord- och skogsbruk är entreprenad, häst, turism, uthyrning och energi. Av medlems- och marknadsregistret framgår att LRF:s medlemmar bedömer att den största (procentuella) tillväxtpotentialen finns inom områdena energi och turism. Även områden som häst, gårdsbutiker och mat är exempel på verksamheter som med all sannolikhet kommer att växa. Det finns en växande efterfrågan på livsmedel med tydligt ursprung och lokal eller regional profil. Det finns också en stor potential för de gröna 7

16 näringarna inom området hälsa, bland annat grön rehabilitering. Men eftersom formerna och ansvaret för att betala för dessa tjänster är oklara är marknaden än så länge blygsam. Det finns också stora synergimöjligheter mellan de olika verksamheterna, till exempel mellan gårdsbutiker och landsbygdsturism. Flera av de verksamheter som nämns ovan är sådana som helt eller delvis kan räknas som nya inom landsbygdsprogrammet. Med undantag för produktion av energi är det dessutom verksamheter där andelen kvinnor är betydligt högre än i övriga verksamheter på landsbygden. Landsbygdsprogrammet är därmed en viktig del i utvecklingen av fler livskraftiga landsbygdsföretag. Tabell 1. Andel företag enligt branschfördelning 2007 för landet som helhet (baserat på antal företag) Andel totalt Andel om ftg med en omsättning <1 tkr rensats bort Jordbruk, jakt, skogsbruk 22% 25% Fiske 0% 0% Utvinning mineral 0% 0% Tillverkning 6% 7% El, gas, värme, vatten 0% 0% Byggverksamhet 8% 8% Parti-/detaljhandel, etc 13% 14% Hotell/restaurang 3% 3% Transport/kommunikation 3% 4% Finansiell verksamhet 1% 0% Fastighet/uthyrn/ftg-tjänster 26% 25% Offentlig förvaltn, försvar 0% 0% Utbildning 2% 1% Hälso/sjukvård/soc tjänster 3% 2% Samhäll/personliga tjänster 11% 9% Intern.organ/ambassader 0% 0% Ej identifierat 1% 1% Totalt 100% 100% Den allra största branschen i termer av antal företag utgörs av fastighets- och uthyrningsverksamhet inklusive företagstjänster, en bransch som även den omfattar många små företag. I gruppen inkluderas en rad olika aktiviteter, bl.a. uthyrning och förvaltning av fastigheter, uthyrning av jordbruksmaskiner, uthyrning av filmer, forskning, redovisning och bokföring, reklambyråer, uthyrning av personal och formgivning. I diagram 1 nedan visas branschfördelningen för alla stads- respektive landsbygdsföretag. Andelen företag inom jordbruk, jakt och skogsbruk är av naturliga skäl stor på landsbygden då företagandet är kopplat till naturresurserna jord och skog. Men branschen är inte heller försumbar i stadsområdena. Att dessa näringar är landsbygdsnäringar är därför en sanning med modifikation. Tillverkning, som liksom jord- och skogsbruk inte har ett stort behov av en (geografisk) närmarknad, är också andelsmässigt större på landsbygden än i staden. Däremot är parti- och 8

17 detaljhandeln, fastighets- och uthyrningsverksamhet samt andra samhälleliga och personliga tjänster mer utbredda i staden än på landet. För dessa verksamheter är närheten till marknaden avgörande. Om man ser till övriga branscher så skiljer sig inte företagandet nämnvärt åt. Jordbruk, jakt, skogsbruk Fiske Bransch Utvinning mineral Tillverkning El, gas, värme, vatten Byggverksamhet Parti-/detaljhandel, etc Hotell/restaurang Transport/kommunikation Finansiell verksamhet Fastighet/uthyrning Offentlig förvaltn, försvar Utbildning Hälso/sjukvård/soc tj Samhäll/personliga tj Intern.org/ambassader Ej identifierat Landsbygd 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40% Andel i procent Diagram 1. Andel företag enligt branschfördelning 2007 för alla företag i landsbygds- och stadskommuner (baserat på antal företag) Den svenska landsbygdens konkurrensfördelar - regionala specialiseringskvoter Då man studerar företagens branschfördelning ligger det nära till hands att också studera regionala konkurrensfördelar. Konkurrensfördelar, eller så kallade komparativa fördelar, i olika delar av landet kan uppskattas genom regionala specialiseringskvoter. Utgångspunkten för ett sådant resonemang är att om en region har en starkare specialisering inom en bransch jämfört med andra regioner så är detta ett tecken på regionens produktionsfördelar. Ett sätt att mäta sådana regionala produktionsfördelar är att relatera en regions specialisering inom en bransch med genomsnittet för övriga ekonomin (alla regioner). I analysen nedan redovisas sådana specialiseringskvoter för Sveriges alla län uppdelat på 15 branscher (för landsbygden). Det innebär att kvoten beräknas mellan andelen företag inom en viss bransch på län A:s landsbygd och motsvarande andel för hela landsbygden. När specialiseringskvoter analyseras är en intressant och viktig fråga hur stor kvoten ska vara för att kunna sägas avspegla en konkurrensfördel som är betydande. Om kvoten är 1 har länet samma andel företag på landsbygden inom en bransch som genomsnittet i ekonomin. Om kvoten är större (mindre) än 1 visar detta att länet har en högre (lägre) andel företag inom branschen än genomsnittet för alla Sveriges län. I andra studier 10 har kvotvärdet 1,3 används som gränsvärde för indikation om att en region är specialiserad. Samtidigt har gränsvärdet 0,7 använts för indikation på motsatsen. Eftersom aggregeringsgraden är förhållandevis hög när län används som regioner innebär det också att variansen mellan länen med avseende på specialisering inte blir så hög som om man skulle använda mindre regioner (exempelvis funktionella regioner eller kommuner). I tabell 2 nedan visas den regionala specialiseringsgraden för landets landsbygdskommuner år Specialiseringsgraden visar alltså hur den regionala SNI-fördelningen för landsbygden förhåller sig till landsbygdens nationella genomsnitt. Stad 10 Johansson och Forslund, 1995, Pettersson m.fl

18 Tabell 2. Regional specialiseringsgrad av landsbygdens näringsliv inom samtliga branscher år 2007 SNI-grupp AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD Jordbruk 0,5 0,9 0,6 0,9 1,2 1,3 1,1 0,9 0,9 0,8 0,9 1,0 1,3 0,8 0,7 1,1 1,0 1,1 1,2 1,5 1,1 Fiske 1,0 1,0 1,0 0,4 0,1 0,2 2,2 1,9 4,6 1,1 2,1 1,6 0,2 0,2 0,3 0,2 0,6 0,8 0,3 0,3 1,1 Utvinning mineral 0,8 0,7 0,8 1,0 1,0 2,0 0,9 0,3 0,5 0,8 0,7 0,9 1,1 1,5 1,6 1,0 1,1 0,9 1,6 0,9 1,4 Tillverkning 0,9 0,9 1,0 1,1 1,4 1,1 1,0 0,9 1,0 0,9 1,0 1,0 0,8 1,3 1,3 1,0 1,0 0,8 0,8 0,7 0,9 El, gas, värme 0,4 0,2 0,4 1,0 0,8 0,7 0,8 2,6 1,0 0,9 1,4 1,6 0,9 1,0 0,4 0,9 0,9 0,8 1,6 0,5 0,9 Byggverksamhet 2,1 1,3 1,3 1,0 0,8 0,8 0,9 1,2 0,9 1,1 1,0 1,0 0,8 1,2 1,3 1,0 1,0 0,9 0,9 0,7 0,8 Parti-/detaljhandel 1,0 1,0 1,1 1,1 1,0 0,8 0,9 0,8 1,2 1,2 1,1 1,1 0,9 1,1 1,1 0,9 1,0 1,0 0,7 0,7 0,9 Hotell/restaurang 1,0 0,9 1,1 0,9 0,7 0,7 1,2 1,6 1,1 1,1 0,9 0,9 0,9 1,1 1,1 1,1 1,1 0,9 1,6 0,9 1,0 Transport 1,6 1,1 1,0 1,0 0,6 0,8 0,8 0,9 1,1 1,1 0,9 1,0 0,9 1,1 1,2 0,7 1,0 1,1 1,1 1,2 1,3 Finans 1,1 0,9 1,2 1,4 1,0 0,9 1,2 0,9 1,4 1,2 1,4 1,0 0,6 0,9 1,3 0,6 0,8 1,4 0,9 0,4 0,8 Fastighet/uthyrning 1,5 1,1 1,7 1,1 0,9 0,7 0,9 1,1 1,1 1,3 1,1 1,0 0,7 1,1 1,1 0,9 1,0 0,9 0,7 0,6 0,9 Offentlig förvaltn 1,7 1,5 1,7 0,6 1,3 1,1 0,4 2,1 1,0 0,8 0,5 0,9 0,8 0,0 1,6 0,7 0,4 3,6 0,6 0,0 1,2 Utbildning 1,3 1,2 1,7 1,0 0,7 0,8 0,7 1,0 1,0 1,2 1,0 0,9 0,8 1,1 1,2 1,1 1,3 1,0 0,8 0,5 1,2 Hälso/sjukvård 1,3 1,0 1,7 0,9 0,8 0,7 0,9 1,1 0,9 1,2 0,9 0,9 0,8 1,4 1,2 1,0 1,3 1,0 0,8 0,6 0,9 Samhäll. tjänster 1,2 1,1 1,3 1,1 0,7 0,8 0,9 1,3 1,0 1,2 1,0 0,9 0,9 1,1 1,3 1,0 1,1 1,0 0,9 0,6 1,0 Ej identifierat 2,7 0,7 0,7 0,8 0,8 1,1 0,9 1,6 1,3 1,3 1,4 1,2 1,3 1,1 0,5 0,4 0,4 1,0 0,6 0,4 0,8 En hög specialisering (och därmed en indikerad komparativ fördel för den produktionen i det länet) är markerad med rött i tabellen ovan, medan en låg specialisering är markerad med blått. Överst i tabellen hittar vi jordbruk, jakt och skogsbruk. Endast Västernorrland indikerar en konkurrensfördel inom denna sektor, men samtidigt visar länen i norra Sverige upp de relativt högsta kvoterna inom den sektorn. Detta betyder att näringslivet på landsbygden är förhållandevis mer specialiserat mot jordbruk, jakt och skogsbruk i norra Sverige jämfört med övriga landet. Undantagen i södra och mellersta Sverige är Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län som också uppvisar en specialisering mot jordbruk, jakt och skogsbruk. Vissa län som normalt förknippas med ett utbrett jordbruk, som exempelvis Skåne, har dock ingen hög specialiseringsgrad inom den sektorn, vilket sannolikt beror på att dels andra delar av landsbygdens näringsliv är förhållandevis starkt, dels är en stor andel av jordbruket i Skåne inriktat mot mindre arbetsintensiva produktionsgrenar 11. Närheten till Malmö har sannolikt stor påverkan på företagsstrukturen i länet. Även landsbygden i Stockholms län är tydligt påverkad av närheten till en stor stad. Man har en hög specialiseringsgrad inom exempelvis transport, bygg, fastighet och offentlig förvaltning. Inom vissa sektorer finns det inget län som indikerar några konkurrensfördelar. Detta är fallet för parti- och detaljhandeln och andra samhälleliga och personliga tjänster. Det är alltså inga branscher som är starkt koncentrerad någonstans i landet. Det finns också enstaka län som inte indikerar en konkurrensfördel för någon bransch Skåne, Värmland, Dalarna och Gävleborg. 11 Mindre arbetsintensiva produktionsgrenar medför generellt sett större brukningsenheter och färre företag. 10

19 Beviljande av företagsstöd Hur företagsstöden har beviljats med hänsyn till olika branscher visas i diagram 2 och 3 nedan. Den övre stapeln visar andelen företag inom respektive bransch för landsbygdsområden respektive stadsområden. Den nedre stapeln visar andelen företag inom respektive bransch för stödpopulationen. Diagrammen avslöjar att en stor andel av stödföretagen är jordbruksföretag. Detta gäller både för stadskommuner och för landsbygdskommuner. Utfallet är inte oväntat i och med att investeringsstödet till jordbruket och diversifieringsstödet för jordbruksföretag utgör en stor del av företagsstödens budget 12. Budgeten för de jordbruksföretagsrelaterade åtgärderna är dessutom mer upparbetad än för de åtgärder som inte är jordbruksrelaterade. Jordbruk, jakt, skogsbruk Fiske Bransch Utvinning mineral Tillverkning El, gas, värme, vatten Byggverksamhet Parti-/detaljhandel, etc Hotell/restaurang Transport/kommunikation Finansiell verksamhet Fastighet/uthyrning Offentlig förvaltn, försvar Utbildning Hälso/sjukvård/soc tj Samhäll/personliga tj Intern.org/ambassader Ej identifierat Landsbygd FTG stöd land 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40% Andel i procent Diagram 2. Andel företag enligt branschfördelning 2007 för landsbygdsföretag samt för företag i landsbygdskommuner som beviljats företagsstöd (baserat på antal företag) Jordbruk, jakt, skogsbruk Fiske Bransch Utvinning mineral Tillverkning El, gas, värme, vatten Byggverksamhet Parti-/detaljhandel, etc Hotell/restaurang Transport/kommunikation Finansiell verksamhet Fastighet/uthyrning Offentlig förvaltn, försvar Utbildning Hälso/sjukvård/soc tj Samhäll/personliga tj Intern.org/ambassader Ej identifierat LAND STAD 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40% Andel i procent Diagram 3. Andel företag enligt branschfördelning 2007 för stadsföretag samt för företag i stadskommuner som beviljats företagsstöd (baserat på antal företag) Stad FTG stöd stad 74% 74% 12 Stödet till modernisering av jordbruks- och renskötselföretag och diversifiering utgjorde t.o.m. november procent av summan av allt beviljat företagsstöd. 11

20 Hotell- och restaurangverksamhet, samt tillverkning, är också branscher som uppmärksammas av naturliga skäl då landsbygdsprogrammet innehåller stöd till turism och förädling. En bransch där det inte finns några stödföretag är finansiell verksamhet. Det kan konstateras att branschfördelningen för de företag som har beviljats företagsstöd endast skiljer sig marginellt åt om man jämför stad och land, trots att det finns skillnader i branschstrukturen mellan stad och land Förändring över tid I diagram 4 nedan visas branschfördelningens förändring över tid 13. Viktigt att notera är att gruppen ej identifierat har minskat mellan 2000 och Gruppen utgjorde en relativt stor andel av företagen år 2000, närmare bestämt 13 procent eller drygt företag. Vilka branscher som företagen har överförts till går inte att utläsa av statistiken. Därför är det också en risk att företagen har fördelats ojämnt över de olika branscherna och medverkat till branschernas andelsförändringar. Bransch Jordbruk, jakt, skogsbruk Fiske Utvinning mineral Tillverkning El, gas, värme, vatten Byggverksamhet Parti-/detaljhandel, etc Hotell/restaurang Transport/kommunikation Finansiell verksamhet Fastighet/uthyrning Offentlig förvaltn, försvar Utbildning Hälso/sjukvård/soc tj Samhäll/personliga tj Ej identifierat Land Stad -20% -15% -10% -5% 0% 5% 10% Förändring i procentenheter Diagram 4. Förändring av de olika branschernas andel av det totala antalet företag i stads- och landsbygdskommuner, uttryckt som förändring i absoluta tal (procentenheter), Jordbruk, jakt och fiske är den bransch som andelsmässigt har vuxit mest, även om förändringen är starkast i landsbygdsområdena. En del av denna ökning består sannolikt av den effekt som gårdsreformen medförde Reformen bidrog till att jordbruksföretag både startades, delades och ökade i omsättning. Även byggsektorn har ökat sin andel på landsbygden. Andra branscher som vinner andelar är fastighet, uthyrning och företagstjänster, hälso- och sjukvård samt samhälleliga och personliga tjänster. Dessa branscher har dock vuxit starkast i stadsområdena. Görs en motsvarande analys för endast de företag med en omsättning över 1 tkr blir utfallet likartat, även om jordbruk, jakt och skogsbruk får en något högre andelsökning. Detta beror sannolikt på att många företag rörde sig över gränsen på 1 tkr i samband med gårdsreformen. 13 Bransch P och Q (hushållens verksamhet samt verksamhet vid internationella organisationer, utländska ambassader, o.dyl) har uteslutits på grund av deras mycket få antal företag. 12

21 I diagram 4 visades förändringen i företagens branschfördelning mellan 2000 och Mellan dessa två år har nettotillväxten av antalet företag varit 16 procent, varav antalet företag i stadskommunerna har vuxit med 20 procent och antalet företag i landsbygdskommunerna har vuxit med 10 procent. Nettotillväxten av antalet företag är således dubbelt så hög i stadskommunerna. Att företagsutvecklingen är starkare i stadsområdena än på landsbygden är inte särskilt konstigt om man ställer företagsutvecklingen i relation till befolkningsutvecklingen. En befolkningsökning kan antas driva en ökning av antalet företag. Sett ur det perspektivet, att landbygden faktiskt har tappat i befolkning enligt tabell 3 nedan, så är ökningen i antalet landsbygdsföretag tämligen stark 14. Tabell 3. Befolkningsutveckling i stads- och landsbygdskommuner ställt i relation till företagsutvecklingen Befolkning 2000 Befolkning 2007 Befolkningsförändring Företagstillväxt Stad % 20% Land % 10% Totalt % 16% Det kan vara värt att notera att flera av de branscher som andelsmässigt har vuxit mycket är sådana där andelen beviljade företagsstöd är mycket låg jämfört med hur den generella företagsstrukturen ser ut. Exempelvis branscher som hälso- och sjukvård, byggverksamhet, fastighets- och uthyrningsverksamhet inklusive företagstjänster, samt samhälleliga och personliga tjänster. Detta beror delvis på stödstrukturen men kan också bero på en ovana hos stödmyndigheterna att bedöma ansökningar från nya branscher och att information om programmet inte har nått ut till alla potentiella målgrupper Omsättning Diagram 5 nedan fördelar alla landets företag 2007 i olika omsättningsklasser (antal företag per omsättningsklass finns i bilaga 3). Även de allra minsta företagen har inkluderats, det vill säga de som har en omsättning under 1 tkr och som till stor del utgörs av inaktiva företag. Statistiken visar tydligt att de små företagen dominerar Sveriges företagsstruktur. På landsbygden finns dock en högre andel företag i den aktiva klassen tkr. Det är med all sannolikhet en effekt av att antalet jordbruk är stort i landsbygdskommunerna och att många av de små jordbruksföretagen har en omsättning som ryms i det intervallet. Jordbruket torde på grund av gårdsstödet och branschkaraktäristika ha relativt få företag som är inaktiva. Stadskommunerna har en något högre andel företag i de högre omsättningsklasserna. 14 Läsaren bör ha i åtanke att siffrorna inte är justerade för konjunkturförändringar. 13

22 Andel i procent 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Landsbygd Stad < 1 tkr tkr tkr Omsättningsklass tkr =< tkr tkr Diagram 5. Andel företag per omsättningsklass 2007 i stads- och landsbygdskommuner När det gäller företagsstödets fördelning i diagram 6 och 7 nedan finns det två intressanta saker att notera. Det ena är att relativt många beviljanden av företagsstöd, cirka 15 procent, går till företag som har en mycket låg omsättning. Detta kan delvis förklaras av att ungefär en lika stor andel av beviljade företagsstöd, dvs. 15 procent, avser startstöd. Vi vet dock att många startstöd gäller övertag av befintliga företag och avser därför inte helt nya företag med låg omsättning. Det innebär att länsstyrelserna sannolikt har satsat på nystartade företag även inom andra stödåtgärder. Det andra som är intressant att notera är att den största andelen stödföretag inte finns i någon av de lägsta omsättningsklasserna, utan i klassen tkr. Samtidigt riktar sig de flesta åtgärderna i landsbygdsprogrammet till de sysselsättningsmässigt minsta företagen. Man kan därför anta att stödföretagen i genomsnitt har en relativt hög omsättning i förhållande till antalet sysselsatta. Gruppen domineras av etablerade jordbruksföretag, som bör ha en relativt hög omsättning per anställd. LAND STAD 50% 50% A ndel i procent 40% 30% 20% Landsbygd FTG stöd land A nde l i proc e nt 40% 30% 20% Stad FTG stöd stad 10% 10% 0% 0% < 1 tkr tkr tkr < 1 tkr tkr tkr Omsättningsklass tkr =< tkr tkr Omsättningsklass tkr =< tkr tkr Diagram 6 och 7. Andel företag per omsättningsklass 2007 i stads- och landsbygdskommuner samt andel företag per omsättningsklass i stads- och landsbygdskommuner för den population som beviljats företagsstöd. 14

23 I diagram 8 nedan visas nettoförändringen av antalet företag över tiden för de olika omsättningsklasserna. Landsbygdskommunerna har en något högre tillväxt i antalet företag i de högre omsättningsklasserna än vad stadskommunerna har, medan stadsområdena har starkare tillväxt i de lägre klasserna. Antalet företag i den allra minsta omsättningsklassen har minskat på landsbygden men ökat i staden. Detta indikerar således att antalet landsbygdsföretag som är inaktiva har minskat, antingen på grund att de har avvecklats eller att de har ökat sin omsättning. 40% 30% Land Stad Förändring i procent 20% 10% 0% < 1 tkr Totalt tkr tkr tkr tkr tkr =< -10% -20% Diagram 8. Tillväxten i antalet företag i stads- och landsbygdskommuner, per omsättningsklass, Det absoluta antalet företag anges i parantes för några av omsättningsklasserna Antal sysselsatta Liksom i tidigare avsnitt visar även fördelningen mellan olika anställningsklasser i diagram 9 nedan att de små företagen utgör en större andel av företagen på landsbygden än i staden (antalet företag redovisas i bilaga 3). Av landsbygdsföretagen utgör soloföretagen hela 76 procent av alla företag. Tittar man i stället på andelen mikroföretag (dvs. företag med färre än tio anställda) är skillnaden mellan stad och land inte så stor. I landsbygdskommunerna står mikroföretagen för 96 procent av det totala antalet företag och i stadskommunerna för 95 procent. Andel i procent 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Omsättningsklass Landsbygd Stad 0 anst 1-4 anst 5-9 anst 20 anst =< anst Anställningsklass Diagram 9. Andel företag per anställningsklass 2007 för stads- och landsbygdskommuner. Företag med en omsättning under 1 tkr är bortrensade. 15

24 På landsbygden är inte bara andelen små företag högre. Antalet aktiva företag per capita är också högre 15, vilket framgår av diagram 10 nedan. Det är alltså procentuellt sett fler personer som driver egna företag på landsbygden än i staden. Detta kan bero på en rad olika faktorer. Delvis beror det på att andelen jord- och skogsbruksföretag är högre på landsbygden. Dessa företag är i hög grad beroende av naturresurserna jord och skog, vilket gör det naturligt att de i huvudsak lokaliseras till landsbygdsområden. Jordbruksföretagen är dessutom många till antalet, men har ofta få eller inga anställda. Detta medför att antalet företag per capita blir relativt högt. Rensas statistiken från jordbruks-, jakt- och skogsbruksföretag är det en lägre andel personer på landsbygden än i staden som driver eget företag (0,05 respektive 0,06). Liknande resultat har Glesbygdsverket kommit fram till, även om de har studerat andra geografiska områden och istället utgått från andelen aktiva nya företagare i förhållande till antalet sysselsatta 16. Även om jordbruk, jakt och skogsbruk rensas bort är antalet företag per capita på landsbygden i förhållande till i staden högre (84 procent) än om man studerar samma förhållande mellan antalet företag på landsbygden och i staden (68 procent). Att andelen företag per capita är högre på landsbygden kan också bero på att det finns en brist på andra anställningsmöjligheter inom rimligt pendlingsavstånd och att man därmed driver eget företag. Ett ökat egenföretagande bidrar till en företagskultur som i sig påverkar inställningen till företagande. Om en region har många företagare kan dessa också skapa gynnsamma villkor för nya företagare genom att tillhandahålla kapital och kompetens 17. En annan möjlig förklaring är att det i områden där det råder en utbredd småskalighet finns en större benägenhet att köpa tjänster från andra företag istället för att anställa, vilket bidrar till fler företag. Att växa genom samarbete blir allt vanligare och kan vara en strategi som passar landsbygdsföretag 15. Strategin att växa utan att anställa framträder också tydligt i Nuteks undersökning av företagens villkor och verklighet från , där 70 procent av företagen anger att de på tre års sikt tror att omsättningen kommer att öka, samtidigt som 50 procent av företagen inte tror att antalet anställda kommer att öka. 0,10 0,08 Företag/capita Kvot 0,06 0,04 0,02 0,00 Landsbygd Område Stad Diagram 10. Antal (aktiva) företag per capita 2007 i stads- och landsbygdskommuner. Företag med en omsättning under 1 tkr bortrensade. När det gäller den population som har fått företagsstöd, illustrerade i diagram 11 och 12 nedan, står mikroföretagen för 95 procent medan enmansföretagen endast står för 65 procent. Beviljandet av företagsstöd har alltså en förskjutning mot relativt större företag, trots att 15 Att ställa antalet företag i relation till befolkningen innebär att områden med olika arbetsmarknader jämförs med varandra. Hade antalet företag ställts i relation till antalet sysselsatta skulle däremot områden med små sysselsättningsandelar få en högre andel. 16 Glesbygdsverkets rapport från maj 2006 om Småföretagens villkor i gles- och landsbygd. 17 Jordbruksverkets rapport 2006:17, Hellerstedt och Wiklund. 18 R 2005:10. 16