HTA-enheten CAMTÖ. Centre for Assessment of Medical Technology in Örebro

Transkript

1 HTA-enheten CAMTÖ Centre for Assessment of Medical Technology in Örebro

2 HTA-enheten CAMTÖ har i uppdrag att främja utvecklingen av evidensbaserad medicin och att vara rådgivande organ i frågor rörande utvärdering av medicinska metoder inom Region Örebro län. Vi ingår i Enheten för Ledningsstöd som arbetar med strategiskt och operativt stöd för verksamhetsutveckling i hela hälso- och sjukvården. HTA-enheten CAMTÖ är representerat i Rådet för Medicinsk Kunskapsstyrning som har till uppdrag att bereda ärenden för ställningstagande av vård och behandling i enlighet med senaste kunskap till Region Örebro läns ledningsgrupp. CAMTÖ är även representerat i Regionala Kunskapsstyrningsgruppen för sjukvårdsregionen Uppsala-Örebro. Verksamheten bedrivs inom följande huvudområden: Initiera processer för att föra ut slutsatser från systematiska kunskapssammanställningar i vården via Rådet för Medicinsk Kunskapsstyrning Producera systematiska kunskapsunderlag inför ställningstagande exempelvis vid införande av ny metodik, eller utförande av befintlig metodik Leda HTA-samverkan inom sjukvårdsregionen Uppsala-Örebro Samverka nationellt genom samproduktion med SBU (Alert-rapporter och Kommentarer) samt genom att delta i SBU:s HTA-nätverk Erbjuda utbildningsinsatser inom evidensbaserad medicin CAMTÖ Centrum för evidensbaserad medicin och utvärdering av medicinsk metodik i Region Örebro län HTA Health Technology Assessment SBU Statens Beredning för Utvärdering av medicinska metoder

3 Presentation av projekt Brist på evidens för hostmaskin HTA-enheten CAMTÖ har under 2014 arbetat tillsammans med SBU med att ge en kommentar på en systematisk översikt av Cochrane om hostmaskiner för personer med neuromuskulära sjukdomar ur ett svenskt perspektiv. Mekanisk in- och exsufflation (MI-E; in- och utandning), så kallad hostmaskin, används för invasiv anslutning (endotrakealtub eller trakeostomi) och icke-invasiv behandling och är ett sätt att avlägsna sekret hos personer med nedsatt hostförmåga. Personer med neuromuskulära sjukdomar, till exempel amyotrofisk lateralskleros (ALS), postpoliosyndrom (PPS), spinal muskelatrofi (SMA) och Duchennes muskeldystrofi (DMD) kan ha nedsatt hostförmåga. Hostmaskin används på barn och vuxna i både sjukhus- och hemmiljö. Det tänkta syftet med en hostmaskin är att dels förebygga lungkomplikationer, dels att underlätta andning i akuta situationer, framförallt genom att avlägsna sekret eller matrester. Behandling med hostmaskin kan utföras regelbundet eller vid behov vid upprepade tillfällen dygnet runt av fysioterapeuter, personliga assistenter, brukare och närstående. För att granska översiktens metodologiska kvalitet användes granskningsmallen AMSTAR. En uppdatering av översiktens databassökning gjordes i april Dessutom gjordes en praxis-undersökning via en enkät i mars 2014 vid en nationell konferens i Örebro för utprovare och förskrivare av hostmaskiner. Arbetets resultat visade att ingen av de fem inkluderade studierna i Cochranes översikt rapporterade några resultat av de fördefinierade utfallsmåtten (primärt mortalitet) efter sex månader. En studie rapporterade trötthet som komplikation till behandlingen. Peak cough expiratory flow (PCEF) var det vanligast förekommande utfallsmåttet men inte heller det visade några statistiskt signifikanta skillnader jämfört med andra host-tekniker. Den uppdaterade sökningen tillförde inga nya relevanta studier. Enkätundersökningen visade att hostmaskinen användes över hela Sverige och även för andra neurologiska sjukdomar som ryggmärgsskada och Multipel Skleros (MS). Effekten av MI-E, hostmaskin, för patienter med neuromuskulära sjukdomar är otillräckligt studerad. Det behövs väldesignade randomiserade kontrollerade studier med patientnära utfallsmått för att avgöra nyttan av att använda hostmaskin. Många patienter som använder hostmaskin befinner sig i en palliativ fas där mortalitet kan ifrågasättas som relevant utfallsmått. I stället skulle utfallsmått som livskvalitet och upplevelser/erfarenheter från patienter och närstående vara av större betydelse. Kvalitativa studier skulle vara ett värdefullt komplement och skulle möjliggöra en mer balanserad etisk bedömning av nyttan. I avsaknad av evidens, och då hostmaskiner redan används, rekommenderas starkt att systematiska uppföljningar av risker och nytta av behandlingen utförs. Vidare finns det ett behov av nationella och internationella riktlinjer. Referens: Ansvariga: Ann-Britt Zakrisson, Lars Berggren

4 Bildterapi som behandlingsmetod Bildterapi är vid sidan av dans-, drama- och musikterapi en konstnärlig terapiform. Den fokuserar på icke-verbal kommunikation och kreativitet i en trygg miljö i relation med en terapeut. Inom bildterapi arbetar man individuellt eller i grupp med att låta personer uttrycka sig genom att måla bilder, för att söka kunskap om sig själv och sin situation. Detta kombineras med reflekterande och bearbetande samtal. Bildterapi ska ses som ett komplement till övrig behandling och har beskrivits som en bra metod för flera diagnosgrupper. Syftet med denna översikt var att undersöka vilket vetenskapligt stöd det finns för att bildterapi har effekt för personer med psykiatrisk sjukdom (schizofreni, depression, ångest, ätstörning, trauma, sexuella övergrepp), demens, cancer, smärta eller psykosomatiska tillstånd. Två CAMTÖ-medarbetare gjorde en litteratursökning i PubMed, Cochrane Library och PsycINFO till och med mars Artiklar som inkluderades var systematiska översikter, randomiserade, kontrollerade studier (RCT) och kontrollerade studier (CT). Sökningen resulterade i 71 artiklar, varav tio RCT och två CT uppfyllde inklusionskriterierna. Artiklarna kvalitetsgranskades med SBU;s mall för kritisk granskning av interventionsartiklar. Elva artiklar bedömdes vara av låg och en artikel av medelhög studiekvalitet. Artiklarna rörde områden såsom schizofreni, sexuella övergrepp, smärta, trauma hos barn och ungdomar, cancer samt Alzheimers sjukdom. Slutsats Den kliniska erfarenheten ser ut att vara större än den vetenskapliga. Det föreligger otillräckligt med vetenskapligt underlag för att bildterapi har effekt vid ovan refererade diagnoser. Antalet ingående RCT och CT var för få och av för låg kvalitet. Nya metodologiska välgjorda studier behövs för att uttala sig om effekten för olika diagnosgrupper. Om metoden ska användas bör en noggrann, systematisk utvärdering och uppföljning ingå. Ansvariga: Fides Schückher, Ann-Britt Zakrisson

5 Diagnostisk precision och säkerhet vid temperaturmätning temporalt På begäran från Medicinsk Teknik görs en systematisk kunskapssammanställning för att bedöma noggrannhet i temperaturtagning över temporalisartären med temporalisscanner och hur säkert den klassificerar de med och utan feber jämfört med termometrar som mäter kärntemperatur, exempelvis rektalt. Studier som inkluderas innefattar både barn och vuxna. Rapporten kommer även att belysa etiska och hälsoekonomiska frågor. Ansvariga: Håkan Geijer, Georg Lohse, Ylva Nilsagård Diskussionspartner: Ronny Carlsson, LoVS MT Nevisense ett kunskapsunderlag På uppdrag från regionledningen har CAMTÖ tagit fram ett kunskapsunderlag för att bedöma det vetenskapliga underlaget för elektrisk impedansspektroskopi (Nevisense). Nevisense är ett hjälpmedel för att bedöma melanommisstänkta hudförändringar. Instrumentet uppges öka andelen korrekt positiva och minska andelen felaktigt klassificerade negativa bedömningar av melanommisstänkta hudförändringar. Instrumentet marknadsförs kommersiellt. Traditionellt ställs diagnosen genom klinisk undersökning med inspektion, dermoskopi och efterföljande excision med PAD. Nevisense har hög sensitivitet (97%) men låg specificitet (34%). Detta gör att relativt många excisioner ändå måste göras för att få tillförlitlig diagnos. Det nationella vårdprogrammet för behandling av malignt melanom anger inte Nevisense som ett hjälpmedel för diagnos. Slutsatsen är att Nevisense utgör ett komplement till rutinundersökning i vissa mer svårbedömda fall. Den kliniska undersökningen med inspektion, dermoskopi med excision utgör grunden för diagnostik. Ansvarig: Lars Berggren

6 SBU-rapporten Omhändertagande av äldre som inkommer akut till sjukhus med fokus på sköra äldre Med ökad ålder följer ett ökat behov av akut omhändertagande. Patienter över 65 år står för ungefär 40 % av alla besök på sjukhusens akutmottagningar och i många fall måste den äldre stanna kvar på sjukhuset. Rapporten konstaterar att omhändertagande för sköra äldre genom ett integrerat strukturerat omhändertagande har vetenskapligt stöd. Det innebär att en helhetsbedömning görs av ett multiprofessionellt team med direktansvar för patienten under vårdtiden. Teamet består av läkare, sjuksköterska och minst en profession till, främst med rehabiliteringskompetens. Teamet har ett interdisciplinärt synsätt, dvs. de olika yrkesgrupperna delger varandra sina bedömningar och arbetar mot ett gemensamt mål. Oftast krävs regelbundna teammöten. Metoden leder till bättre funktionsförmåga (personlig ADL) än vanlig vård. Möjligheterna att bo kvar i eget hem efter sjukhusvistelsen förbättras också. Metoden är minst lika bra som vanlig vård när det gäller minskad återinskrivning på sjukhus. När det gäller att främja komplex funktionsförmåga (instrumentell ADL), som t ex hushållsgöromål, samt för att minska dödlighet är metoden lika bra som vanlig vård. Inom Region Örebro Län finns många aktörer som berörs av rapporten då flertalet kliniker möter äldre, sköra patienter. Enligt enkätsvar om omhändertagandet framkom att det verkar främst vara geriatriska och medicinska specialiteter som arbetar enligt integrerat, strukturerat omhändertagande. De flesta yrkeskategorierna och metoderna finns för ett strukturerat omhändertagande, men de verkar inte utnyttjas optimalt på de mer organ- eller sjukdomsspecifika klinikerna. Där finns också brist på rehabiliteringsresurser. Det är organisationen av det integrerade arbetssättet som kan förbättras på kliniker, vilket innebär en strukturering av arbetssättet så att de olika yrkeskategorierna tillsammans gör en helhetsbedömning av de sköra äldre. Arbetssättet på klinikerna kommer att följas upp under hösten 2015 av områdesrepresentanterna i RMK. Ansvarig: Mia Svantesson-Sandberg

7 Medarbetare Ledningsgrupp: Ylva Nilsagård, Sjukgymnast, docent Håkan Geijer, Överläkare, docent Avd för sjukgymnastik /USÖ Röntgenkliniken / USÖ Övriga medarbetare: Lars Berggren, Överläkare, docent Lars Breimer, Överläkare, docent Georg Lohse, Sjukgymnast, MSc Iréne Pettersson, Sekreterare Fides Schückher-Ugge, Överläkare Mia Svantesson-Sandberg, Sjuksköterska, med dr Ann-Britt Zakrisson, Distriktssköterska, med dr ANIVA-kliniken / USÖ Lab.med länskliniken / USÖ Örebro Rehabcenter CAMTÖ, Region Örebro län Beroendecentrum / Örebro Utvecklingsenheten / Karlskoga lasarett Laxå vårdcentral / Laxå Kontaktperson: CAMTÖ Iréne Pettersson Box Örebro Tfn irene.pettersson@regionorebrolan.se