Syntaktisk beskrivning i svenska läromedel

Transkript

1 Malmö högskola Kompletterande pedagogisk utbildning Fakulteten för lärande och samhälle Examensarbete 15 hp, avancerad nivå Syntaktisk beskrivning i svenska läromedel - en granskning av definitionen av begreppen verbfras och predikat i framställningen av grammatik i svenska läromedel för gymnasiet. Description of syntax in Swedish teaching materials - An investigation of the terms verb phrase and predicate in presentations of grammar in Swedish teaching materials Arvid Werkelin Kompletterande pedagogisk utbildning 90 hp Svenska Vt 2016 Handledare: Ann-Elise Persson Examinator: Kerstin Hansson

2 Sammandrag Denna uppsats syftar till att undersöka hur svenska läromedel för gymnasiet definierar begreppen verbfraser och predikat. Följande frågeställningar har använts: Hur beskrivs verbfrasen /predikatet i aktuella läromedel? Finns det problem med beskrivningen? Problem syftar i det här fallet i första hand på beskrivningar som är tvetydiga, motstridiga, begränsade eller strider mot den vetenskapliga norm som Svenska Akademiens grammatik (SAG), i kraft av att vara det dominerande standardverket, får representera i denna uppsats. Nio aktuella läromedel som innehåller grammatikbeskrivningar för gymnasiet har undersökts. Metoden har till största del bestått i en kvantitativ innehållsanalys. Därigenom har beskrivningen i respektive läromedel kunnat presenteras med hjälp av diskreta kategorier. Dessa kategorier anger hur verbfrasen och predikatet förklaras i olika hänseenden och vilka syntaktiska beståndsdelar som beskrivs ingå i dessa. Undersökningen visar att begreppen predikat och verbfras definieras på olika sätt i de olika läromedlen. Inte sällan finns även motstridiga uppgifter om vilka delar av satsen som räknas in i verbfrasen och predikatet i en och samma lärobok. I de läromedel som beskriver båda begreppen uppstår antingen en redundant beskrivning eller två alternativa beskrivningar, vilket i båda fallen bedöms vara förvirrande i denna uppsats. De tre läromedel som inte använder begreppet verbfras har inte samma problem med krockar mellan beskrivningen av verbfrasen och predikatet. De har däremot överlag en grund beskrivning eftersom ingen av dessa heller beskriver strukturen hos andra fraser mer ingående. Slutligen föreslås två alternativa beskrivningar - en mycket platt beskrivning där verbala led anges som huvud i en sats bestående av flera verbelement som knyter olika satsdelar till sig. I en sådan platt beskrivning bedöms även dikotomin mellan subjekt och predikatsled vara onödig. Det andra förslaget på beskrivningsmodell är trogen den som presenteras i SAG. Den senare beskrivningen har ett större förklaringsvärde genom att den tydliggör verben i en verbkedjas relation till varandra men är även mer avancerad. Satsadverbialets funktion blir tydligare i denna beskrivning genom att det framgår i beskrivningen att denna enhet är överordnad verbfrasen. Förslagsvis kan denna modell presenteras som ett sätt att nyansera den tidigare modellen utan att eleverna ska vara tvungna att lära sig använda den fullt ut. I denna uppsats framhålls att ett användande av båda termerna tenderar att leda till krockar i beskrivningen. Nyckelord: Grammatik, pedagogik, syntax, predikat, verbfras ii

3 1. Inledning Syfte och frågeställningar... 1 Frågeställningar Motivering till pedagogisk relevans och avgränsning Styrdokument och grammatikens roll i skolan Uppsatsens disposition Forskningsbakgrund och begrepp Begrepp Kritik av den systematiska strukturen i läromedel Beskrivningssystem och Teoretiska utgångspunkter Beskrivningssystem Teoretiska utgångspunkter i SAG SAG som utgångspunkt Verbfrasen enligt SAG Metod och material Val av metod Val av material Resultatredovisning och analys Beskrivning av predikat i läromedlen Beskrivning av verbfrasen i läromedlen Vad utgör huvudordet i verbfrasen? Beskrivning av subjektsdel och predikatsdel Diskussion Problem med beskrivning av verbfras och predikat Konsekvenser av predikatets beskrivning Konsekvenser av verbfrasens beskrivning Beskrivningen av verbfrasens huvudord Beskrivning av subjektsdel och predikatsled Ett förslag på en mer pedagogisk beskrivning av syntaxen Avslutande kommentarer och fortsatt forskning Litteraturförteckning Bilaga 1- kodningsscheman och kodningsmanualer... iii

4 1. Inledning Har du en klar bild av vad ett predikat är? Fundera över vad som utgör predikatet i denna sats: Lisa leker. Och sedan i denna: Lisa har köpt en boll. Och denna: I dag har Lisa slagit upp ett ord i ordboken. Och slutligen denna: Lekt färdigt har Lisa redan. Var det lätt eller svårt? Hittade du ett eller flera predikat? Om du är osäker är du i gott sällskap. Att det råder delade meningar om hur begrepp ska definieras är inget nytt. Redan 1882 skrevs följande i ett betänkande beordrat av kungen för att skapa en enhetlig beskrivning inom skolgrammatiken: Synnerligen stridiga åsigter möta satsläran. Här stöter man först på den genomgående olikhet i framställningen af predikatets betydelse och uppgift [ ] (Einar, Törneblad, Calvagen, Mathesius, Sundén, & Cederschöld, 1882, ss. 7-8). Det gamla begreppet predikat, kan ståta med att vara besläktat med idéer från Aristoteles formella logik (Prawitz, 2000; Lübcke, (red.), 1988), och man kan ju därför förstå att det blir lite högfärdigt och börjar roa sig med att sätta griller i huvudet hos diverse läromedelsförfattare. Predikatet är dock inte ensamt. Det finns betydligt nyare termer som beter sig precis lika högfärdigt och ouppfostrat. Begreppet verbfras har dessutom sällat sig till skaran av bångstyriga grammatiska termer som roar sig med att göra livet surt för såväl läromedelsförfattare som i förlängningen stackars skolelever. Det gör knappast saken bättre att verbfrasen och predikatet sällan håller sams utan ständigt bråkar om att få vara med att beskriva samma sak. Det hela mynnar ut i en pedagogisk fråga. Ska vi utestänga predikatet och verbfrasen för att de inte kan bete sig i en civiliserad satslära, eller ska vi inse att de bara behöver lite mer förståelse och omsorg? 1.1 Syfte och frågeställningar Detta arbete syftar till att undersöka hur begreppen verbfras och predikat definieras i svenska läromedel som ges ut vid tiden för undersökningens genomförande. Dessa två begrepp utgör navet i den syntaktiska beskrivningen av språket och hur dessa enheter definieras avgör, i mycket, hur begriplig grammatiken blir och med vilket djup den kan beskriva språket. Därmed kommer denna undersökning även i viss utsträckning komma in på hur fenomenet syntax i stort presenteras i materialet. 1

5 Frågeställningar Nedan är fyra frågeställningar specificerade, varav två kan ses som följdfrågor till de andra. - Hur beskrivs verbfrasen i aktuella läromedel? Finns det problem med beskrivningen? - Hur beskrivs predikatet i aktuella läromedel? Finns det problem med beskrivningen? Problem syftar i det här fallet i första hand på beskrivningar som genom tvetydig eller otillräcklig framställning inte kan ge en systematiskt fungerande bild av språket, eller som ger en fungerande men mycket begränsad beskrivning av språket. I andra hand syftar problem på avvikelser i förhållande till SAG, där dessa avvikelser inte har en uppenbar pedagogisk motivering. Motivering till varför SAG ges denna status i den här undersökningen motiveras under rubrik Men aktuella läromedel avses sådana som ges ut vid tiden för undersökningens genomförande 1.2 Motivering till pedagogisk relevans och avgränsning En utvärdering av eventuella problem och motsättningar i dessa läromedel är tänkt att resultera i en analys som ska kunna användas till att förbättra beskrivningen i svenska läromedel. Med förbättring menas i det här fallet dels att öka överenstämmelsen med SAG i de fall där det inte finns tydliga skäl till avvikelser, men främst att bidra till en mer pedagogiskt tillgänglig systematisk beskrivning. Pedagogisk tillgänglighet innebär här att det system som redovisas är begripligt, konsekvent och har ett visst djup utan att förenklas till förvirring. Anledningen till att jag menar att det är viktigt att den struktur som beskrivs är konsekvent och så applicerbar som möjligt, är att detta även är en förutsättning för ett kreativt och öppet förhållningssätt till grammatiken. En icke-fungerande grammatisk beskrivning kan bara användas till en enda sak: till ett isolerat tragglande av tillrättalagda exempel. Om det system som lärs ut inte fungerar kan det inte heller appliceras på elevernas egna eller utomstående texter. Lärare tvingas stanna i den skyddade miljön av skolboksexempel eftersom den grammatik som beskrivs inte kan hantera något annat. Meningsfulla diskussioner om intressanta gränsdragningar förhindras eftersom inte ens språket mest grundläggande beskrivningar har fått en konsekvent och systematisk förklaring, utifrån tydliga kriterier. Det finns därmed inga fungerande verktyg att närma sig nya och okända fenomen med. 2

6 1.3 Styrdokument och grammatikens roll i skolan Av utrymmesskäl har jag valt att inte i någon större omfattning behandla frågan om grammatikens vara eller icke-vara eller olika argument för grammatiken. Grammatiken kan ge oss insikter om den centrala mänskliga förmåga som språket innebär, eller användas som ett verktyg, t.ex. för att lära oss andra språk. Därtill följer en rad tveksamma argument som använts för att hävda grammatikens roll i skolan som: att det är en viktig del av språkriktighetsundervisningen, att ett grammatiskt korrekt språk vittnar om bildning eller att grammatikundervisningen är en karaktärsdanande försvarsbarriär mot pedagogiskt flum (Teleman, 1987, ss. 9-10). Diskussionen om vilken roll grammatiken bör ha i skolan har jag dock inte sett som särskilt viktig för denna undersökning, eftersom det står i kursplanen för gymnasiet att den ska behandlas. Det är inget argument för att det bör vara så, men det är ett starkt argument för att det finns skäl att granska grammatikbeskrivningen. Den ska finnas på svenska gymnasier och det är därigenom relevant att den ur olika aspekter är så bra som möjligt. Följande ska behandlas enligt det centrala innehållet i kursplanen för svenska i Gy11 årskurs 2: Svenska språkets uppbyggnad, dvs. hur ord, fraser och satser är uppbyggda samt hur de samspelar i grammatiken. (Skolverket, 2012). Kunskapskraven preciseras på följande sätt. Inom hakparentesen syns skillnaden mellan beyg E,C och A i nämnd ordning: Eleven kan [översiktligt/med viss precision/med god precision] utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken. (Skolverket, 2012). Fraser och satser nämns i både kunskapskraven och det centrala innehållet vilket tydligt visar att övergripande syntax ska behandlas och inte bara ordklasser, morfologi, fonetik etc. 1.5 Uppsatsens disposition Under rubriken 2. Forskningsbakgrund och begrepp förklaras begrepp som används i uppsatsen och en genomgång görs av tidigare kritik av grammatikframställningar i läromedel. Under rubriken 3. Beskrivningssystem och Teoretiska utgångspunkter redogörs för det beskrivningssystem som används i uppsatsen för att beskriva syntax, och en genomgång görs av de framställningar i SAG som utgjort teoretiska utgångspunkter i denna uppsats. I 4. Metod och material presenteras och motiveras urvalet av de läromedel som utgjort primärmaterialet och vilken metod som använts för granskning av materialet. 3

7 I 5. Resultatredovisning och analys besvaras frågeställningarna om hur verbfrasen och predikatet beskrivs. Detta presenteras dels med hjälp av tabeller, dels i en summerande framställning som lyfter fram skillnader, likheter och potentiella problem i läromedlens beskrivningar. Under rubriken 6. Diskussion behandlas vilka problem med den systematiska strukturen som definitionen av respektive begrepp kan föra med sig. 4

8 2. Forskningsbakgrund och begrepp I 2.1. nedan görs en genomgång av begrepp som används i uppsatsen och i 2.2 presenteras forskning som tidigare kritiserat grammatikundervisning och grammatikbeskrivning ur ett pedagogiskt perspektiv. 2.1 Begrepp Här följer en kort beskrivning av begrepp som används i uppsatsen. En fras är ett huvudord tillsammans med sina icke obligatoriska bestämningar. Huvudordet kan vara hämtat från olika ordklasser och typen av fras bestäms normalt av vilken ordklass huvudordet består av som nominalfras, prepositionsfras, adverbfras mm. (Teleman, Hellberg, Andersson, & Holm, 1999c, s. 3) Verbfras är en fras med ett verb som huvudord. För en mer utförlig beskrivning se rubriken Verbfrasen enligt SAG i kapitel Predikat är ett begrepp som inte verkar användas i svenska moderna grammatiska standardverk (Andréasson M., 2007, s. 17; Teleman, Hellberg, Andersson, & Holm, 1999a, s. 210) och det är därmed svårt att ge en entydig definition av detta. Predikat anger ett verb, verbala led eller verbala led med bestämningar beroende på vilken framställning man utgår från. Se rubrik 5.1 för en mer utförlig genomgång av detta. En syntaktisk beskrivning innebär att språket beskrivs med avseende på hur ord eller fraser samspelar för att bilda satser. Begreppet valens anger normalt vilka argument ett verb tar. Ett intransitivt verb som nysa tar bara ett subjekt som argument (ngn nyser). Ett transitivt verb som hitta tar normalt två argument, ett subjekt och ett objekt (ngn hittar ngt) medan ett bitransitivt verb som ge normalt tar tre argument (ngn ger ngn ngt). I vissa fall kan man även se adverbial som valensbundna led (ngn tittar på ngt). Argumenten är alltså del i verbets valens. Jag kommer att använda begreppet verbkedja för att beteckna de verb som hänger ihop med varandra i en verb-hjälpverbsliknande relation som ska gå, kommer ha sagt, kommer att vilja se etc. Finita verb är tempusböjda verb som vanligtvis inleder en verbkedja (ex: går, gick) och infinita verb är icke-temusböjda och har normalt en mer undrordnad funktion (ex: gått, gå). Det som i denna uppsats kallas partikeladverbial är samma sak som ibland betecknas verbpartikel, eller som tillsammans med verbet betecknas som ett partikelverb. Partikeladverbial används av SAG (Teleman, Hellberg, Andersson, & Holm, 1999a, s. 207) och kan anses vara en mer rättvisande beskrivning än begreppet verbpartikel eftersom det belyser att detta är en 5

9 syntaktisk funktion istället för en ordklass 1. Övriga adverbial betecknar i denna uppsats adverbial som inte är satsadverbial eller partikeladverbial. Skolgrammatik används för att beteckna den grammatiska tradition som används i skolan. 2.2 Kritik av den systematiska strukturen i läromedel Såväl grammatikbeskrivningen i läromedel som grammatikundervisningen i allmänhet har tidigare fått kritik från såväl pedagogiskt som språkvetenskapligt håll. Flertal forskare har kritiserat att framställningen i grammatiska läromedel dels utgör en dåligt uppdaterad beskrivning utan tillräcklig koppling till modern språkforskning, och som på ett stelbent och missvisande sätt presenterar grammatiska regler (Strömqvist, 1993, s. 24; Andréasson, 2001, s. 41; Teleman, 1991, ss ; Hultman, 2000, s. 27; Brodow, 1996, s. 304). Dessutom har kritik riktats mot att skolgrammatiken inte arbetar med språk på ett sätt som väcker nyfikenhet och kreativitet, och inte sällan misslyckas med att förmedla verklig förståelse (Strömqvist, 1993, s. 28; Teleman, 1991, s. 118; Hultman, 2000, s. 27; Svensson, 1987, ss ). Många av de studier som genomförts i ämnet är något äldre (alla före Gy11) och de utgår från olika pedagogiska brister i arbetssättet brister i synen på grammatikens roll eller med den systematiska beskrivningen av denna. Ingen tidigare undersökning har hittats som specifikt inriktar sig på beskrivningen av verbfraser och predikat. I Andréassons rapport Från satsdel till satsled (2001, s. 17), om de verbala ledens beskrivning i historiska läromedel, redovisas det första belägget på att begreppet verbfras används i universitetlitteratur först Man kan anta att gymnasieläromedel varit ännu senare med detta, vilket är ett naturligt skäl till att verbfrasens beskrivning inte blivit utredd. Svensson framhåller i Den problematiska hierarkin (1987, s. 98) problem med brister i förståelse för språkets hierarkiska struktur inom skolgrammatiken. Hans uppsats ligger därmed nära den problematik som behandlas här. Svensson menar att syntaxens undanskymda plats i skolgrammatiken kan bero på svårigheter att förstå att språket har både en linjär och en hierarkisk struktur och att dessa båda sidor hänger samman med varandra. (1987, s. 98). Han framhåller att vi måste förstå hur ord kan kombineras till större enheter (som fraser) och hur dessa enheter kan kombineras till ännu större enheter (som större fraser eller satser). Att denna förståelse saknas menar han kan bero på att den skol-grammatiska beskrivningen av syntaxen är onödigt diffus (1987, s. 99) vilket får resultatet att elever aldrig får grepp om 1 Partikeladverbial kan hämtas ur flera olika ordklasser. Vanligast är dock adverbial (se upp) och prepositioner (se till). 6

10 språkets uppbyggnad även om de lyckas klara prov och tentor. Detta gäller även blivande lärare som därmed riskerar att reproducera en luddig och svårbegriplig grammatik (1987, ss ). Svensson framhåller att frasbegreppet inte används i traditionella läromedel i kontrast till ordklassbeskrivningar som ofta innefattar utförliga morfologiska förklaringar. Det finns även ofta förvirringar i läromedelsbeskrivningar kring vad som är ett huvudord och vad som är en satsdel. Ofta beskrivs huvudordet i en fras som satsdel istället för hela frasen. Detta leder till att eleven får intrycket att huvudordet i en fras är satsdelen medan bestämningarna är lösa delar som är knutna till huvudordet. Här följer ett exempel på en struktur där nominalfrasens huvudord betecknas som subjekt ( bestämning Den best. arga subjekt [hunden] Predikat bits) 2. Denna istället för att hela frasen utgör subjektet som i följande beskrivning (ex: subjekt [ best. Den best. arga HO hunden] Predikat bits). Svensson menar att en korrekt beskrivning av detta inte bara skulle bli klarare utan även i många fall kortare. Genom att etablera en fungerande systematisk terminologi kan man slippa upprepa specifika förklaringar i varje ny situation. (1987, ss ) I Svenssons framställning lyfts även fram att beskrivningen av bisatser inte tydliggör bisatsens roll som satsdel i en sats. Istället beskrivs detta på ett sätt som gör att bisatsens satsdelar ser ut att direkt ingå i huvudsatsen (s. 102). Slutligen propagerar författaren för att ett beskrivnings-system används som både gör satsens hierarkiska och linjära struktur synlig. 2 Se förklaring av beskrivningssystemet i teoridelen under rubrik

11 3. Beskrivningssystem och Teoretiska utgångspunkter I punkt 3.1 kommer det syntaktiska beskrivningssystemet som används i uppsatsen förklaras och i 3.2 beskrivs och motiveras SAG:s beskrivning som teoretisk utgångspunkt. 3.1 Beskrivningssystem Läromedlens system för beskrivning av hur satser och fraser byggs upp kommer presenteras med hjälp av hakparenteser. Beskrivningssystemet förklaras med hjälp av exempelmeningen: Jag ska inte ge bort boken i julklapp. Exempel: Subjekt [ HO Jag] NP predikatsled [ HO ska O [ge Partikelad:al/best. bort O/best. [ HO boken] NP ] infinit VP Ad:al/best. [ HO i Best. [julklapp] NP ] PP finit VP ] Beskrivningen består av klamrar som representerar fraser som är inbäddade i varandra. I exemplet ovan ser vi hur julklapp utgör en Nominalfras (NP) och som är en bestämning (best.) till huvudordet i i prepositionsfrasen (PP) i julklapp. De upphöjda bokstäverna på höger sida om klamrarna markerar vilken typ av fras det rör sig om. Partikeladverbialet bort har inte fått någon frasbeteckning eftersom dessa enheter inte har möjligheten att byggas ut till större fraser. Förkortningar som förekommer på fraser är: PP för prepositionsfras, NP för nominalfras, VP för verbfras, AdvP för adverbfras och AdjP för adjektivfras. På vänster sida om hakparentesen finns en etikett som anger frasens funktionella egenskaper. Ska har exempelvis etiketten HO eftersom det utgör huvudordet i den finita verbfrasen. Andra förkortningar för funktion som kommer att användas är: O för objekt, S för subjekt, Pr:iv för predikativ, attr. för attribut, Ad:al för adverbial, Partikeladv:al för partikeladverbial, satsad:al för satsadverbial och Best. för bestämning. Etiketten bestämning (best.) är en övergripande benämning som kommer att användas om led som beskriver ett huvudord i en fras. De innefattar funktioner som rektioner, determinerare, attriut etc. För att dessa figurer inte ska bli onödigt långa kommer bara den information som är relevant i sammanhanget presenteras. Beskrivningssystemet med hakparenteser fungerar inte lika bra med diskontinuerliga fraser. Eftersom satsadverbialet inte i jag ska inte ge bort boken i julklapp inte ska ingå i verbfrasen blir denna diskontinuerlig. I de fall där detta problem uppstår kommer jag att förklara detta i texten. 8

12 Exempel: Subjekt [ HO Jag] NP predikatsdel [ HO ska Satsad:al [inte] O [ge Partikelad:al/best. bort O/best. [ HO infinit VP boken]] Ad:al/best. [ HO i Best. dag] PP finit VP ] Här har jag skuggat syntaxens överordnade led. Dessa är de högsta beståndsdelarna i satsens hierarki. Subjektet, satsadverbialet och predikatsdelen är alltså på samma nivå och satsadverbialet är inte en del av verbfrasen. Exempel: Jag Predikatsled (?? [ predikat ( HO ska V-best. ge) V-best. bort O/V-best [boken] Ad:al/V-best. [i julklapp].] VP ) Predikatsfras? I vissa läromedel går en funktionell etikett eller frasetikett inte ihop med den övriga beskrivningen av satsens uppbyggnad. Jag har då markerat detta med en skuggning och vanliga parenteser istället för hakparenteser. I detta exempel beskrivs predikatet som huvudord i predikatsdelen och predikatet definieras som bestående av både huvudverb och hjälpverb. Samtidigt anges det finita verbet som huvudord i verbfrasen. Dessa beskrivningar samverkar inte med varandra och måste därför illustreras med hjälp av två separata system. Beteckningen?? anger att det inte framgår vilken funktion en viss språklig enhet fungerar som i syntaxen, eller vilken typ av fras den utgör. I exemplet ovan är det oklart vad beskrivningen av verbfrasen och dess huvudord fyller för funktion 3 eftersom predikatsledet med sitt huvud predikatet redan beskriver samma typ av struktur. Eftersom verbfrasen har ett huvudord medan predikatsledet har ett komplext huvud kan inte verbfrasen betraktas som en fras med funktionen predikatsled. Därför anges här i brist på annat den okonventionella beteckningen predikatsfras. 3.2 Teoretiska utgångspunkter i SAG I motiveras varför beskrivningen i SAG utgör den främsta teoretiska utgångspunkten för denna undersökning. I beskrivs hur SAG hanterar verbfrasen. SAG använder sig inte av begreppet predikat som grammatiskt begrepp (Teleman, m.fl. 1999a, s. 210) SAG som utgångspunkt Den framställning av grammatiken som ges i Svenska Akademiens grammatik (Teleman, Hellberg, Andersson, & Holm, 1999abcd) kommer i första hand utgöra utgångspunkt för utvärderingen av läromedlen i denna studie. SAG får utgöra en slags grammatisk norm gentemot läromedlen i studien, inte för att detta verk levererat slutgiltiga och säkra svar på hur 3 Alternativt vad predikatsledet och predikatet fyller för funktion. 9

13 språket beter sig och ska beskrivas utan för att det utgör ett standardverk som språkforskare förhåller sig till. SAG:s framställning syftar till att använda en traditionell begreppsapparat samtidigt som den tar hänsyn till moderna landvinningar i språkvetenskaplig forskning (Teleman m.fl, 1999a, s. 5). Även om grammatiken kan beskrivas på många olika sätt och olika forskare kan ha olika, lika intressanta men motstridiga, åsikter om detta, menar jag att beskrivningen i läromedel, om inget annat framgår, behöver stå på en gemensam och vetenskapligt standardiserad grund. Jag ser inte att något annat verk än SAG i dagsläget är lämpligt för att utgöra norm för detta. Jag är samtidigt inte främmande för att en lärobok med fördel kan ta in andra perspektiv från forskningen som konstruktionsgrammatik, samtalsanalys eller mer renodlad generativ grammatik, på samma sätt som man i fysikämnet kan diskutera stängteori eller liknande. Men detta sker i så fall som studie av en viss vetenskaplig teoribildning och inte som allmän kunskap. Den allmänna kunskapen finns naturligtvis inte i någon absolut mening men i den mån något framställs som detta bör det vara sådant som bygger på insikter som är allmänt vedertagna inom vetenskapen, alternativt som tar hänsyn till spridda åsikter inom densamma Verbfrasen enligt SAG Verbfrasen är enligt SAG en fras där ett verb är huvudord. Den kan innehålla ett ensamt verb eller ett verb med bestämningar av olika slag. Bestämningar till en verbfras kan utgöras av partikeladverbial, objekt, predikativ, predikat och egentliga subjekt. Satsled som objekt och adverbial är alltså inte element som ingår i första nivån av satsen utan är en beståndsdel i verbfrasen som i sin tur är en beståndsdel i satsen. Nedan illustreras hur objektet är en beståndsdel i verbfrasen och inte direkt i själva satsen. Den grå färgmarkeringen syftar till att göra presentationen mer lättläst. Struktur: Sats [ Subjektet Predikatsled [ HO verbar Objekt [objektet] ] VP ] Exempel: Sats [ subjekt [Vargen] NP Predikatsled [ HO äter Objekt [lammet] NP ] VP ] Yttre verbfraser med finita verb som huvudord är beskriver exakt samma enhet som predikatsledet i satsen. Denna dubbla beskrivning kan motiveras genom att predikatsledet är beskrivningen av funktionen medan verbfras är beskrivning av typ av språkligt element. Frasen är verbfras och funktionen är predikatsled precis som att Vargen i exemplet ovan har funktionen subjekt och tillhör den språkliga enheten nominalfras. (Teleman m.fl, 1999c, 10

14 ss ). En infinit verbfras har nominell funktion. Det innebär att den i första hand fungerar som objekt, subjekt eller rektion. SAG:s grammatik förklarar relationen mellan verben i en verbkedja genom att dessa verb är huvudord i verbfraser som är hierarkiskt ordnade inuti varandra. Den infinita verbfrasen blir därmed ett komplement till den infinita verbfrasen närmaren bestämt ett objekt. Exempel: Sats [ subjekt [Vargen] NP Predikatsled [Ska Objekt [ HO äta Objekt [lammet] NP ] VP ] VP ] Om verbkedjan består av två verb betraktas alltså verbfrasen med det finita verbet som huvudord som ett objekt till verbfrasen med det infinita verbet. SAG:s argument till att den inre verbfrasen betraktas som objekt är att den har vissa nominala drag. Den kan t.ex. bytas ut mot ett pronomen. Ex: Ska vargen äta lammet, Ja den ska det (äta lammet). Den kan också flyttas: Äta lammet ska vargen. Om satsen innehåller en verbkedja på fler än två verb underordnas verben varandra i ytterligare inbakade fraser. (Teleman m.fl. 1999c, s. 278). Exempel: Sats [ subjekt [Vargen] NP Predikatsled [ Objekt [hade Objekt [velat Objekt [slippa Objekt [ HO äta Objekt [lammet] NP ] VP ] ] VP ] VP ] VP ] VP Bestämningar till verbfrasen som objekt tillhör verbfrasen även om det flyttas till fundamentet, dvs. placeras först i satsen där subjektet annars brukar stå. Verbfrasen behöver alltså inte hänga ihop. Exempel: Sats [[ Objekt [ Objekt [Koppen] NP ] ] VP2 Predikatsled [ska Objekt [ VP2 ]] VP1 subjekt [jag] NP Objekt [ HO ta] VP2 innan jag glömmer det I exemplet tillhör alltså all text som står mellan klamrar med etiketten VP2 en och samma verbfras, trots att denna inte hänger ihop. Jag har valt att inte rita ut klamrar för adverbialet innan jag glömmer det eftersom det skulle utgöra en ytterligare diskotinuerlig bestämning till det finita verbet, alltså till VP1 4, vilket skulle kunna bli onödigt svårt att avläsa. Adverbialet förtydligar dock i vilka sammanhang objektet kan komma att sättas först i satsen. Den finita verbfrasen (d.v.s. den yttre verbfrasen) utgör i SAG:s beskrivning satsen tillsammans med subjektet och ett eller flera satsadverbial en finit fras. Predikatsled anges här som verbfrasens funktion i satsen. I exemplen som redovisats ovan står därför Predikatsled på 4 Andra skulle säkert argumentera för att tidsadverbialet är närmare knutet till huvudverbet. 11

15 vänster sida om frasen som funktionell etikett och VP på höger sida som etikett för frastyp (Teleman m.fl. 1999c, s. 272). 12

16 4 Metod och material 4.1 Val av metod Den huvudsakliga undersökningen i denna studie har föregåtts av en kvalitativ granskning av undersökningsmaterialet, för att hitta övergripande problem med beskrivningen i aktuella läromedel. Denna metod kan liknas vid det Bryman kallar en kvalitativ innehållsanalys med dokument som data (2011, ss ) och syftar till att hitta: bakomliggande teman i det material som analyseras, (s. 505). Genom denna granskning har begreppen verbfras och predikat identifierats som särskilt problematiska eftersom de bedöms ha haft en otydlig och ibland motstridig beskrivning. Denna inledande granskning av materialet gör sig mottaglig för typisk kritik mot kvalitativ forskning, som Bryman lyfter fram den är svårreplikerad och bygger på forskarens förutbestämda uppfattningar om vad som är relevanta problem (ss ). För att balansera upp problemen med eventuell partiskhet i identifierandet av problemområdet har själva undersökningen av dessa gjorts med en mer kvantitativ metod. Ett mer kvantitativt förhållningssätt har dessutom varit nödvändigt eftersom undersökningsmaterialet är förhållningsvis stort 9 läromedel. En fullskalig kvalitativ närläsning på hela materialet skulle bli för omfattande för att vara genomförbar inom ramen för detta arbete. Den analys som genomförts, av läromedlens beskrivning av verbfraser och predikat, liknar det som Bryman beskriver som en kvantitativ innehållsanalys. Denna metod bygger på att någon konkret del av innehållet analyseras kvantitativt och systematiskt. Detta kan t.ex. innebära att olika typer av innehåll sorteras i diskreta kategorier (Bryman, 2011, ss ). I undersökningen har beskrivningen av syntaktiska fenomen, som fraser, verbfraser, och predikat, beskrivits som diskreta svar på specifika frågor, t.ex. Räknas partikeladverbialen som en del av predikatet? Frågorna har dels valts utefter vad som är av intresse för att förstå hur en enhet definieras som: Räknas X som en beståndsdel i enhet Y (se bilaga 1, rubrik 2 och 5). Dels har frågor ställts för att undersöka hur vissa enheter beskrivs och vilka delar eller exempel som tas upp (se bilaga 1, rubrik 1,3 och 4). Dessa frågor är ställda för att ge en övergripande bild på vad begreppen verbfras och predikat har för roll i den övergripande systematiska beskrivningen. Frågorna ges ett så objektivt svar som möjligt utifrån materialet. Det innebär i praktiken att detta ämne behandlas utifrån hur det uttryckligen beskrivs i text, framställs i exempel eller framgår i facit till övningar. Om t.ex. partikeladverbial konsekvent räknas som en del av 13

17 predikatet i facit till läromedlet, betraktas det som att dessa enheter ska räknas till predikatet, oavsett om detta beskrivs eller inte. Denna undersökning är alltså inriktad på vilken syntax som försöker beskrivas snarare än i vilken grad detta förklaras tillfredställande. I vissa fall kan inget annat svar ges än att svaret på en viss fråga inte framgår. I vissa tabeller som presenteras i bilaga 1 besvaras en forskningsfråga med antingen en siffra eller ett enkelt ja, nej, ingår, tvetydigt, ingår ej etc. I de flesta fall är svaren mer utdragna och då har en kodningsmanual använts, enligt Brymans modell (2011, ss ). I kodningsmanualen nedanför tillhörande tabell anges en förklaring till vad det korta svaret innebär. I tabell 1,3 och 4 i bilaga 1 består svaret istället av en siffra som ges en förklaring i kodningsmanualen nedan. I tabell 5.1 och 5.2 i kapitel 5 i denna uppsats redovisas i tabellform hur predikatet och verbfrasen definieras med avseende på vilka beståndsdelar som räknas till dessa enheter. Detta utgör en viktig del av svaret på hur begreppen beskrivs. Där svaret tvetydigt har angetts angående om en enhet ingår i verbfrasen eller predikatet, betyder detta att det finns motstridiga uppgifter i ett och samma läromedel om huruvida en viss beståndsdel ingår i verbfrasen eller predikatet. Detta innebär att en och samma enhet räknas till verbfrasen i vissa exempel, i andra exempel inte, eller att direkta beskrivningar strider mot varandra eller andra exempel. Målet med undersökningens kvantitativa drag är att den ska vara transparent och inte förlita sig för mycket på granskarens godtycke. Därför kommer jag att i tabellerna avhålla mig från tolkningar av hur en läromedelsförfattare skulle kunna mena att klassificera en enhet, där detta inte framgår klart. Detta görs trots att det ibland kan finnas skäl att göra detta utifrån den resterande beskrivningen. Den kvantitativa innehållsanalysen syftar enligt Bryman till att vara reproducerbar och transparent vilket kräver att kategorierna hålls diskreta. De kategorier som används speglar dock [ ] forskarens intressen, och på så sätt kan det vara en produkt av subjektiva skevheter, (2011, s. 282). Däremot får inte tolkningen vara en produkt av dessa subjektiva skevheter. Att använda satsdelar utifrån de definitioner som anges i SAG innebär ett ställningstagande. Det kan t.ex. inte uteslutas att en beskrivning som betraktas som tvetydig i något läromedel följer något typ av outtalat system. Avvikelser från SAG:s system betraktas dock i princip som problem om de inte förklaras, eller om poängen är uppenbar. De resultat som framkommit från den kvantitativa innehållsanalysen används för att beskriva hur predikatet och verbfrasen fungerar i det övergripande syntaktiska systemet i läromedlet. Detta görs med hjälp av det beskrivningsformat som presenteras i kapitel 3.1. Beskrivningssystemet i sig utgör ett teoretiskt ställningstagande, där varje språklig 14

18 beståndsdel i en sats dels utgörs av en etikett som anger typ av fras och en etikett som anger funktion i den överordnade enheten, som satsdelsfunktion eller frasfunktion. De data som framkommer ur granskningen kommer sedan att analyseras på ett mer kvalitativt sätt i syfte att lyfta fram tänkbara problem och förtjänster som finns med olika typer av beskrivningar. Självmotsägelser anses naturligtvis utgöra problem men även ofullständiga beskrivningar där ett fenomen beskrivs i vissa sammanhang men inte i andra. Ett exempel på en sådan ofullständig beskrivning är att fraser anges ha ett huvudord men där det inte framgår vilket verbfrasens huvudord är. Även redundans ses som ett problem. Om man beskriver samma sak med olika begrepp utan att förklara detta, betraktas det som en otydlighet i denna uppsats, och som något som potentiellt kan försvåra förståelsen. 4.2 Val av material Syftet med materialurvalet har varit att åstadkomma en bred granskning av moderna, svenska läromedel som är aktuella för grammatikämnet för gymnasiet och som ges ut vid tiden för denna undersökning. Metoden för att hitta dessa har inledningsvis bestått i att söka på Libris ( En sökning gjordes inledningsvis på läromedel + svenska + gymnasiet. Därefter sorterades träffarna på utgivningsår, varpå alla läromedel utgivna de senaste fem åren noterades. De läromedel som framkom efter denna sökning var fördelade på fem förlag: Gleerups utbildning, Studentlitteratur, Sanoma utbildning/bonnier utbildning, Liber och Natur & kultur. Dessa fem förlag kontaktades och ombads uppge vilka läromedel som i första hand säljs i det aktuella syftet. Detta resulterade i följande lista på läromedel: Svenska timmar, Ekengrens svenska, Fixa grammatiken, Guldspår i språket, Handbok i svenska språket, Insikter i svenska, Människans texter, Svenska impulser och 2, Svenska rum. Förlagen tillfrågades även om försäljnings-statistik på dessa utgivningar men de var inte villiga att dela med sig av detta. Bedömningen har dock gjorts att alla dessa läromedel anses intressanta eftersom förlagen varit villiga att investera i att ta fram nya, eller nyanpassade upplagor av dessa. Under förutsättning att jag inte har missat någon bok på annat förlag så borde detta material utgöra ett ganska heltäckande urval av de nyutgivna läromedel som är aktuella för grammatikundervisningen i svenska gymnasieskolan idag. 15

19 5 Resultatredovisning och analys I 5.1 följer en genomgång av hur predikatet definieras i respektive läromedel varpå en motsvarande genomgång av definitionen av verbfrasen presenteras i 5.2. Kapitlet inleds med att resultaten redovisas i tabellform. 5.1 Beskrivning av predikat i läromedlen Nedan följer en presentation i tabellform av vilka delar som beskrivs ingå i predikatet enligt respektive läromedel. En exempelmening, jag ska inte ge bort boken i julklapp, ges där olika ord får representera olika typer av verb och satsdelar. Detta ska inte ses som en korrekt satslösning. Hade man följt SAG:s modell skulle t.ex. ska ge bort boken i julklapp betraktas som predikatsled och ge bort boken i julklapp som första gradens objekt. Analysen av boken som objekt och i julklapp som adverbial hade dock utgjort satslösningen av objektet som består av den infinita verbfrasen: ge bort boken i julklapp. Eftersom ingen av läromedlen presenterar en satslösning där verbfraser inordnas inuti varandra, menar jag att det ändå kan fungera förtydligande att låta orden i exempelmeningen representera olika satsdelar och verb. Tabell 5.1: Hur definieras predikatet? satsdel: subjekt finit verb Satsadverbial infinit verb Partikeladverbial objekt övrigt adverbial Läromedel Exempelmening Jag ska inte ge bort boken i julklapp. Svenska Impulser 2, Människans texter - Ingår - ingår ingår - - Guldspår i språket, Ekengrens svenska, Svenska timmar - Ingår - ingår Handbok i svenska språket - Ingår - ingår - - tvetydigt Svenska rum, Insikter i svenska - Ospecifikt Ospecifikt ingår? Fixa grammatiken Läromedlet använder inte begreppet predikat. 16

20 Tabellförklaring: Ingår Tvetydigt Det framgår att enheten räknas till predikat Det finns motstridiga uppgifter i läromedlet huruvida enheten ska ingå i predikatet eller inte. Det finns både beskrivningar som visar att enheten ska ingå i predikatet och beskrivningar som visar att de inte ska det. - Det anges inte att denna språkliga enhet ska ingå i predikat Ospecifikt Denna kategori använd särskilt till de beskrivningar som anger att en beståndsdel i predikatet är verbet utan vidare förklaring. Det innebär inte direkt en tvetydighet eftersom det inte finns motstridiga uppgifter. Det går heller inte att kategorisera det som att det inte anges i beskrivningen. Däremot finns det en brist på specificering i och med att det inte framgår om finita verb, infinita verb, verbet längst till höger 5 eller alla nämnda verb ska ingå i en och samma verbfras. Alla läromedel utom Svenska timmar och Fixa grammatiken beskriver predikatet som en semantisk kategori utan att problematisera detta. Läromedlen beskriver att predikatet: talar om vad någon, något, gör eller vad som sker i en sats. (Markstedt & Eriksson, 2012, s. 465), vad som händer eller görs i en sats (Sjöstedt & Jeppson, 2011, s. 203), vad som händer eller sker (Ekengren & Lorentzon-Ekengren, 2011, s. 147), [ ] anger vad som sker i en sats: (Jansson & Levander, 2012, s. 346), beskriver handlingen, vad som sker eller vad någon gör. (Eriksson, Heijdenberg, & Lundfall, 2013, s. 334). I två andra läromedel beskrivs predikatet indirekt semantiskt som svar på frågan vad händer här då? (Cederholm, 2014, s. 60) eller Vad är det som händer? (Harstad, 2013, s. 307). Dessa semantiska beskrivningar problematiseras inte ens i de läromedel som problematiserar beskrivningar av verbet i ordklassdelen. I Svenska timmar ges visserligen också en semantisk beskrivning av predikatet men denna beskrivning problematiseras något. Fixa Grammatiken (Stensson, Lindholm, & Sahlin, 2014) distanserar sig från beskrivningen av verbala led som predikat och benämner detta hellre som finita och infinita verb. Det finita verbet anges som den viktigaste delen i predikatsledet (s. 74). Två läromedel gör mer långtgående försök att beskriva predikatets syntaktiska roll i satsen. I Svenska Impulser 2 beskrivs att Verbfrasen fungerar som predikat. (Markstedt & Eriksson, s. 465). Det skulle kunna tolkas som att verbfras är en enhetsbeteckning medan predikat betecknar funktion, på samma sätt som SAG beskriver verbfras och predikatsled. 5 Med störst karaktär av huvudverb. 17

21 Denna tolkning är dock inte kompatibel med andra beskrivningar i läromedlet där predikat beskrivs som snävare verbala element (2012, s. 471) och verbfrasen oftast beskrivs som en större enhet i läromedlet (2012, s. 464). I Svenska timmar beskriv predikatet som huvudord i satsens predikatsdel. Samtidigt som det anges att predikatet kan bestå av flera verb (övning 19 s. 337; Waje & Skoglund, Facit). Huvudord tolkas alltså som något som kan bestå av mer än ett ord. I Människans texter, Guldspår i språket, Ekengrens svenska, Svenska timmar - Språket och Handbok i svenska språket presenteras predikatet som en kategori av verbala led av olika slag. Olika verb i verbkedjan ingår enligt alla dessa läromedel, men det variera om partikeladverbial och reflexiva pronomen ska tillhöra predikatet. Det finns dock beskrivningar som strider mot den bilden något. I Guldspår i språket anges: Typiskt för svenska meningar är att predikatet ska komma på plats 2, (Cederholm, 2014, s. 60). Denna formulering ger intrycket av att predikatet består av det finita verbet eftersom det är det som ofta kommer på andra plats, inte verbkedjan. I beskrivningen av adverbialet i Handbok i svenska språket beskrivs adverbialet inte som en av satsdelarna utan beskrivs som en bestämning till predikatet på samma sätt som attribut beskrivs som bestämningar till substantiv (Jansson & Levander, ss ). Detta måste antingen tolkas som att adverb är en del av predikatet eller att det finns en slags predikatfras som bara består av verbala led och adverb. I Insikter i svenska och Svenska rum 2 anges att predikatet är ett verb (Eriksson, Heijdenberg, & Lundfall, 2013, s. 334; Harstad, 2013, s. 302). Det framgår inte, och det ges heller inga exempel på att predikatet kan bestå av fler än ett verb. Sammanfattningsvis kan man nämna att det i inget av läromedlen framförs att predikatsbegreppet skulle vara flytande, att det råder oenighet om detta eller att det är öppet för tolkning. Ändå kan man utifrån tabell 5.1 utläsa att det i de nio aktuella läroböckerna sammanlagt finns fem olika sätt att se på vad ett predikat är. 5.2 Beskrivning av verbfrasen i läromedlen På följande sida följer en presentation i tabellform av vilka delar som beskrivs ingå i verbfrasen enligt respektive läromedel. Utformningen liknar tabell 5.1 som illustrerar predikatets definiering. Tabellens övergripande fråga väcker en naturlig följdfråga: Vilken verbfras? Som presenteras i kan exempelmeningen ses som bestående av flera verbfraser som underordnas varandra. Eftersom inga läromedel i undersökningen beskriver att verbraser underordnas varandra (förutom i bisatser) talas här om verbfrasen i bestämd form. 18

22 Tabell 5.2: Hur definieras verbfrasen? Ekengrens svenska Svenska timmar Handbok i svenska språket, Guldspår i språket, Insikter i svenska, Svenska rum Läromedel satsdel: subjekt finit verb Satsadverbiaadverbial adverbial Partikel- övrigt infinit verb objekt Exempelmening Jag ska inte ge bort boken i julklapp. Svenska Impulser 2 Fixa grammatiken Ingår ej Ingår ingår ingår ingår Tvetydigt Tvetydigt Människans texter Ingår ej Ingår Ingår ingår Ingår Ingår Ingår Tvetydigt Ospecifikt Ingår Ospecifikt Ingår Ingår Ingår Tvetydigfikt Ospeci- Ospeci- - fikt ingår ingår Tvetydigt Läromedlen använder inte begreppet verbfras. Tabellförklaring: Ingår Ingår ej Tvetydigt Det framgår att enheten räknas till verbfrasen Det framgår att enheten inte räknas till verbfrasen Det finns motstridiga uppgifter i läromedlet huruvida enheten ska ingå i verbfrasen. Se ytterligare förklaring till kategorin tvetydig i tabell Det anges inte att denna språkliga enhet ska eller inte ska ingå i verbfrasen Ospecifikt Det finns en brist på specificering i och med att det inte framgår om finita verb, infinita verb, verbet längst till höger eller alla nämnda verb ska ingå i en och samma verbfras. Se ytterligare förklaring till kategorin ospecifik i tabell 5.1. I tre av de fem läromedel som beskriver verbfrasen framgår att verben i verbkedjan ska ingå i verbfrasen. Utifrån beskrivningen i Ekengrens svenska och Svenska timmar går det inte att avgöra om flera verb ska ingå i samma verbfras, eftersom inga satser med mer än ett verb presenteras. Partikeladverbialet räknas till verbfrasen hos samtliga fem läromedel. I Ekengrens svenska, Svenska timmar och Människans texter anges att objektet ingår i verbfrasen medan det i Svenska Impulser 2 och Fixa grammatiken är genuint tvetydigt huruvida detta ska ingå eller inte. I Svenska Impulser 2 anges lyfta upp som verbfrasen i Lisa lyfte upp sin lillasyster. (Markstedt & Eriksson, 2012, s. 464). Objektet sin lillasyster ingår alltså inte. Detta är även i linje med den bild som presenteras i facit till läromedlets övningsuppgifter. Samtidigt anges 19

23 att: Även när verbet inte kräver det, ingår nämligen ofta bestämningar i verbfrasen i form av objekt eller adverbial (2012, s. 464). I Fixa grammatiken anges att predikativet (är bortsprungen) och objektet (ring ) ingår i verbfrasen. Objektet anges dock inte ingå i flera andra exempel som ges (s. 79 och 86). I facit till övningarna på sid. 85 anges även objektet både som en del i verbfrasen och inte. I Ekengrens svenska och Svenska timmar är det oklart huruvida subjektet ska ingå i verbfrasen eller inte. I beskrivningen av verbfrasen i Ekengrens svenska ger författaren exemplet motorbåten rusade fram (Ekengren & Lorentzon-Ekengren, 2011, s. 144). Och anger att nominalfrasen här är en del av verbfrasen. Detta innebär alltså att subjektet är en del av verbfrasen. På nästa sida presenterar författaren exemplet Badgästerna såg på motorbåten som rusade fram (2011, s. 145) och anger att allt utom badgästerna tillhör verbfrasen. I Svenska timmar presenteras följande exempel: Vill du läsa boken? (utbyggd med ett infinit verb + objekt) (Waje & Skoglund, 2011, s. 327). Det finita verbet vill är tydligt huvudord medan det infinta verbet och objektet utgör bestämningar i verbfrasen. Däremot framgår det inte någonstans att subjektet inte ingår i frasen och även du är kursiverad i meningen, vilket tyder på att det ska tillhöra verbfrasen. I Svenska timmar, Svenska Impulser 2 och Fixa grammatiken är det tvetydigt huruvida övriga adverbial ska ingå i verbfrasen eller inte. I Fixa grammatiken är det tydligt att verb och partikeladverbial ska ingå i verbfrasen men utifrån de exempel som ges är det oklart vad som mer ska ingå. Under rubriken verbfras presenteras tre exempel där verbfrasen består av verbkedjan + partikeladverbial men också ett exempel där ett övrigt adverbial uppges ingå i verbfrasen. Adverbialet anges här utgöra en bestämning till verbfrasen (Stensson, Lindholm, & Sahlin, 2014, s. 81). På sidan 79 och 83 (2014) ingår adverbialet på satsadverbialplats i verbfrasen men inte tidsadverbialet. Svenska timmar anger i exempel hur övriga adverbial ingår i verbfrasen Vill du läsa boken i morgon (s. 327) samtidigt som de i andra exempel inte anges ingå Sitt still i båten! (s. 327). Verbfrasen markeras här i fetstil. Svenska Impulser 2 är tvetydig i sin syn på verbfrasen i stort eftersom läromedlet å ena sidan lyfter fram att bestämningar ofta ingår i verbfrasen i form av objekt eller adverbial (Markstedt & Eriksson, 2012, s. 464). I exempel som Edvin äter smörgåsar till middag varje dag (2012, s. 464) kallas adverbialen fyllnadsled och anges utgöra bestämningar i verbfrasen (2012, s. 464). Samtidigt analyseras följande mening i facit: Idet låg i en brant sluttning vid en slalombacke (2012, s. 473). Här anges vid en slalombacke och i en brant 20

24 sluttning som adverbial medan verbfrasen här har en snäv definition: låg (VP, predikat) (2012, s. 473). Resterande övningarna i facit definieras på liknande sätt med verb utan några bestämningar. I samtliga beskrivningar ingår satsadverbialet i verbfasen förutom Svenska timmar där det inte framgår om detta ska ingå eller inte. Guldspår i språket, Handbok i svenska språket, Svenska rum och Svenska timmar använder alltså inte begreppet verbfras. I de fem läromedel som presenterar verbfrasen använder fyra olika definitioner av vad verbfrasen är. Detta om man räknar Svenska Impulser 2 och Fixa grammatiken som liknande beskrivningar, vilket är tveksamt eftersom båda är tvetydiga huruvida objekt och adverbial ska ingå eller inte Vad utgör huvudordet i verbfrasen? De läromedel som beskriver verbfraser beskriver också att en fras består av ett huvudord som de andra enheterna beskriver. I alla läromedel utom Svenska timmar, där huvudordet anges vara det finta verbet (Waje & Skoglund, 2011, s. 327), är det oklart vad huvudordet i verbfrasen är. I Människans texter Språket får man en ganska utförlig (och korrekt) bild av hur fraserna kan ingå i varandra och vilka huvudord de har. Verbet i satser med bara ett verb får här en dubbel funktion, dels som huvud i en verbfras, dels som predikat. Det framgår dock inte vad som är huvudord i verbfraser som innehåller fler än ett verb i samma verbkedja (Sjöstedt & Jeppson, 2011, s. 201) eller vilket verb som fungerar som bestämning till vilket. I Ekengrens svenska förklaras på följande sätt vad huvudordet i en verbfras är: (Ekengren & Lorentzon-Ekengren, 2011, s. 144) 6 I denna text framgår att något verb är huvudord i en verbfras, men inte vilket. Är verbet, hjälpverbet 7 eller verbpartikeln (alias partikeladverbialet) huvudord i verbfrasen? Kan alla dessa ord vara huvudord samtidigt i samma fras, eller är de huvudord i hierarkiskt uppbyggda fraser som SAG föreslår och är i så fall partikeladverbialet huvudord i en egen verbfras? Vad är det som [ ] kan innehålla flera andra fraser:, verbfrasen eller huvudordet? Dessa frågor 6 Läs gärna det inklistrade stycket ur läromedlet och försök förstå syftningarna i det. Eftersom andra meningen börjar med pronomenet den (istället för det-huvudordet) borde den syfta på verbfrasen, som är ett attribut till subjektet och därmed är en högst oväntad syftning. 7 Falsk dikotomi. 21