Den farliga innemiljön. Kjell Andersson

Transkript

1 Den farliga innemiljön Kjell Andersson Massmedia skriver ofta om farliga ämnen i innemiljön. Är det överdrivet? Vilka vetenskapliga belägg finns för möglets farlighet? Hur hanterar man akuta miljölarm eller oro för att innemiljön skall medföra hälsorisker? Inledning Det är knappast någon dag utan att vi i dagstidningar, radio eller TV möts av alarmerande information om risker i vårt liv. Oftast gäller det vad vi äter men många gånger också om den luft vi andas in utomhus eller i våra innemiljöer. Rubriker som skriker ut att hälften av våra småhus har fuktskador, 1 miljon människor sjuka av innemiljön, mögelsjuka för livet eller sjuka hus kan medföra livslång hälsopåverkan är inte ovanliga. Det uppstår naturligtvis oro och rädsla kring dessa larm, speciellt när det gäller miljöer där barn och ungdomar vistas. Speciellt är man orolig för mögelexponering. Relevanta frågor är därvid: Är innemiljön i Sverige så dålig och hälsopåverkande som främst massmedia anger? Är det farligt att bo eller vistas i våra bostäder, skolor, förskolor och arbetsplatser? Vid den här konferensen kommer vi att beskriva hur inomhusklimatet ser ut och upplevs inom främst bostäder, skolor och förskolor på basen av flera stora inneklimatundersökningar som genomförts i landet de senaste decennierna. Förhoppningsvis kan vi ge ett rimligt svar på ovanstående frågor. I den fortsatta presentationen koncentrerar jag mig på innemiljön i bostäder. De symtom som brukar hänföras till dålig innemiljö är oftast av ospecifik natur och är dessutom vanligt förekommande i samhället. De utgör också upplevelser, vilket i sig innebär att olika människor upplever förhållandena på olika sätt. Detta gör det svårt att knyta symtomen till specifika miljöer eller miljöfaktorer eftersom det alltid finns många andra tänkbara för-

2 klarande faktorer De koncentrationer av kemiska eller biologiska ämnen man mäter är normalt mycket låga även i svårt skadade miljöer och vi känner inte till om samverkan föreligger mellan olika miljöfaktorer, vilket ytterligare förklarar svårigheterna. Boendemiljön ELIB-studien som genomfördes i början av 1990-talet bland boende i det svenska bostadsbeståndet visade att boende relaterade åtminstone ett symtom till sin boendemiljö [1]. Även i miljöer med flest rapporterade symtom (stora flerbostadshus i större städer) hänfördes en liten del av symtomen till boendemiljön. Således uppgav 17 % av flerbostadshusboende att de ofta var trötta men endast 4 % relaterade tröttheten till boendemiljön, 12 % besvärades av näsbesvär medan 5 % relaterade dessa besvär till bostaden o.s.v. (Figur 1). Boende i småhus hänförde knappast några symtom till boendemiljön och de besvärades mindre av innemiljön och rapporterade färre symtom än boende i bostadsrätter i flerbostadshus och mycket färre symtom jämfört med boende i hyresrätter i flerbostadshus, trots att de tekniska mätningarna pekade mot att inomhusklimatet snarast borde vara sämre i småhusen (Figur 2). Figur 1. Rapporterade symtomfrekvenser bland boende i småhus och flerbostadshus enligt ELIB- studien. Svarta staplar markerar andelen bostadsrelaterade symtom.

3 För att analysera denna problematik vidare genomför-des en analys av hälsoutfallet i en folkhälsostudie i Örebro kommun [2]. Även här sågs stora skillnader mellan olika boendeformer men om man kontrollerade för psykosociala faktorer, attityder och livsstilsfaktorer försvann alla signifikanta skillnader. Detta kan tolkas som att rapporterad ohälsa skiljer sig mellan olika samhällsgrupper, att vi har en uttalad bostadssegregation och att socioekonomiska faktorer starkt kan påverka utfallet i miljö- och hälsostudier. Figur 2. Boendeformens betydelse för rapporterade klagomål och symtom enligt ELIB undersökningen. Av den nedre grafen framgår ventilationsfördelningen för de olika boendeformerna. Ventilationsnormen 0.35 l/m 2 s motsvarar 0.5 luftomsättningar per timme. Även om utförda stora surveyundersökningar talar för att andelen boenderelaterade symtom är begränsad har det genom åren förekommit åtskilliga problemmiljöer. Kaseininnehållande flytspackel som användes kring 1980 medförde omfattande miljöproblem där Dalenområdet i Stockholm var mest uppmärksammat. Genom omfattande saneringsinsatser (saneringskostnader cirka 600 miljoner kronor) lyckades man normalisera förhållandena och också visa att erhållna förbättringar kvarstod över tid. Man lyckades också för första gången objektivt registrera slemhinnepåverkan genom att en ny teknik utvecklats rinostereometrin som möjliggjorde att man kunde registrera små förändringar i nässlemhinnans känslighet. Kompletterande kliniska uppföljningsstudier i Örebro visade att registrerade slemhinneförändringar reducerades efter saneringsinsatser även om det kunde ta lång tid [3].

4 Andra omskrivna problem har gällt kalla krypgrunder, där förutsättningar för kondensation och mögelväxt lätt uppstår. Aktuella problem utgör fukt/mögelskadade ytterväggar med enstegstätning och gipsskivor med växt av bland annat toxinbildande mögelarter. Generellt kan sägas att många statistiska korrelationer har visats mellan fukt/mögelskadade miljöer och ohälsa av varierande typ, men vi känner inte till vare sig vilken/vilka miljöfaktorer som förosakar problemen eller vilka biologiska mekanismer som verkar. En närmare diskssion om detta sker senare under konferensen. Vilka vetenskapliga belägg finns för möglets farlighet? Mögelförekomst i innemiljöer medför ofta oro för hälsoeffekter, speciellt när skolor och förskolor drabbas, vilket också lätt väcker massmedialt intresse. Fukt/mögelskador leder också oftast till omfattande och kostsamma saneringsåtgärder. Det är därför viktigt att försöka göra en rimlig bedömning av vilka ohälsorisker som kan förväntas och agera därefter. Det finns också vissa bakteriarter med liknande egenskaper som mögel, bl.a. vissa jordbakterier, och dessa inbegrips i den fortsatta diskussionen i detta kapitel. Man kan konstatera att mögel finns överallt och att de lever av att bryta ner organiskt material. Problem uppstår när mögelsvamparna kan växa till för då kan stora mängder sporer, mer eller mindre luktande kemikalier eller mögelgifter spridas i miljön. Det som krävs är tillräckligt med fukt. Fukt kan uppträda inomhus genom läckage, genom att fukt byggts in från början eller genom att fukt kan tränga in från grunden, genom tak eller via otätheter i konstruktionen. Mögeltillväxten kan i vissa fall ske mycket snabbt, i andra fall kan det ta månader innan påtaglig växt kan noteras. Vid höga halter av mögelsporer, i detta fall mer än 1 miljon sporer/m 3, uppstår sjukdomsentiteter som alveoliter, där tröskdammlunga utgör ett exempel. Inomhus i icke-industriella miljöer förekommer dock sällan halter som överstiger sporer/m 3. Enligt ett nyutkommet kriteriedokument i serien Arbete och Hälsa uppges att det krävs ganska höga halter (> sporer/m 3 ) för att ge luftvägsbesvär och luftvägsinflammation hos människa, något lägre halter för sensibiliserade [4]. Även om en tredjedel av våra ungdomar är sensibiliserade är enbart cirka 2 % sensibiliserade för de mögel man brukar testa mot och flertalet av

5 dessa ungdomar är multiallergiker. Detta talar för att mögel inte är särskilt starka allergen och anledningen till detta är väl antagligen att vi alltid genom evolutionen exponerats för mikroorganismer. Det finns en omfattande vetenskaplig dokumentation över samband mellan vistelse i fukt/ mögelskadade innemiljöer och ohälsa av ospecifik natur. Den olösta frågan är vad som ger upphov till besvären och i dagsläget vet vi inte detta. Vi vet inte heller vilka medicinska mekanismer som verkar. I fukt/mögelskadade miljöer emitteras kemiska ämnen, såväl från fuktiga byggnadsmaterial som från mikroorganismer. De senare brukar benämnas MVOC (lättflyktiga organiska ämnen som hänförs till emission från mögel). Primära rapporter var mycket positiva och man trodde sig kunna särskilja skadade och friska miljöer med hjälp av sådana mätningar. Detta har dock inte visat sig vara möjligt och i ett nyframtaget kriteriedokument, med bland annat professor Pasanen från Finland som författare, fastslås att inget av de 200 MVOC-ämnen som brukar inkluderas i olika sammansättningar är specifika för mikroorganismer [5]. Man menar också att det inte är möjligt att på basen av dessa mätningar avgöra om en byggnad är mögelskadad eller ej. Påvisade hälsoeffekter från enskilda MVOC-ämnen har rapporterats i halter som är flera tiopotenser högre än de man uppmäter i innemiljön. Mögelgifter kan vara mycket potenta och ett av de mest potenta är aflatoxiner. I innemiljösammanhang brukar man peka på Stachybotrys-arters mögelgifter. Stachybotrys, ofta benämnt svartmögel, tycks ha en förkärlek till fuktiga gipsskivor. Denna mögelart förekommer i åtskilliga miljöer men det är inte lätt att mäta toxiner i luftprover på grund av de extremt låga halterna. En hälsoriskbedömning har genomförts där man använt etablerad toxikologisk metodik. Man har utgått från damm ansamlat på högt liggande lister i kraftigt fuktskadade innemiljöer. Anledningen till att man använt damm från högre nivåer är att detta damm rimligen har varit luftburet men också att man inte har kunnat mäta höga halter av de aktuella toxinerna i golvdamm. Vid bedömningen har man utgått från den högsta uppmätta toxinhalten (43 ng/g damm i svenska studier). Man har förutsatt att detta damm förekommer i lufthalter som är dubbelt så höga som man normalt uppmäter i svenska skolor (100 µg/m 3 ) och antagit att toxinerna tas upp fullständigt av kroppen, dvs. ett s.k. worst case - scenario.

6 Resultatet av denna riskvärdering visar att det fortfarande finns en säkerhetsfaktor för ohälsa på cirka jämfört med vad WHO och Livsmedelsverket accepterar för exempelvis mögelgiftet aflatoxin. Bedömningen blir därför att de inomhushalter av Stachybotrystoxiner man kan räkna med i exempelvis fuktskadade moderna enstegstätade ytterfasader rimligen inte bör utgöra risk för ohälsa för de boende, speciellt inte som de olika tätskikten tycks medföra att det tar tid innan innemiljön påverkas. Det är dock viktigt att följa huvudregeln att fukt/mögelskador skall åtgärdas, men på basen av riskbedömningen tycks det inte vara nödvändigt att vidta panikåtgärder utan det viktigaste är som i allt saneringsarbete att man gör rätt saker. I annat fall är risken stor att problemen återkommer. Vid saneringen skall det aktuella området avgränsas för att förhindra spridning av olika föroreningar och de som sanerar skall ha adekvat skyddsutrustning, då det är vid dessa tillfällen som höga sporhalter kan förekomma. Min sammanfattning blir därför: Ohälsoeffekter förekommer vid höga mögelsporhalter, det är låg risk för sensibilisering mot mögel och att fuktskadan själv med kemisk exponering från såväl fuktigt byggmaterial som mikroorganismer sannolikt utgör den största orsaken till besvär/symtom i fukt/mögelskadade miljöer hos såväl allergiker som icke-allergiker. Hittills genomförda riskbedömningar talar för att förekommande toxinhalter är så låga att ohälsoeffekter inte är sannolika. Hur hanterar man akuta miljölarm eller oro för att innemiljön skall medföra hälsorisker? Som tidigare påpekats är det vanligt att problem i innemiljöer lätt utvecklas till larm med stora tidningsrubriker. En anledning är säkert den ospecifika symtombilden, osäkerhet om orsaken till att man upplever hälsopåverkan och svårigheter att få gehör för upplevda besvär. Ofta är det andra som är ansvariga för byggnaden och det finns inte samma kontaktmöjligheter som inom den egna arbetsplatsen och sist men inte minst medför miljöförbättrande åtgärder ofta stora kostnader. I många fall försöker ansvariga skjuta problemen åt sidan och på detta sätt kan det sjuda ganska länge innan det slutligen brister och då ofta med full kraft. Genom ryktesspridning och desinformation kan efterhand sitationen utvecklas till ett larm.

7 Ett vanligt problem uppstår när de ansvariga försöker vidta åtgärder. Det känns då ofta naturligt att börja mäta och få ett objektivt mått som verifierar att det är något fel på innemiljön. Tyvärr brukar denna strategi medföra att man får ett antal svårtolkbara mätresultat och förslaget från mätkonsulten brukar då vara att genomföra kompletterande mätningar. Dessa är ofta lika svårtolkbara och på det här sättet kan man fortsätta till stora kostnader. Resultatet brukar bli alltmer ökad oro bland berörda, speciellt som olika inblandade experter har olika tolkningar av vad som är fel och vilka åtgärder som bör vidtas. Tyvärr kan man ofta i de olika tekniska mätrapporterna läsa medicinska tolkningar av resultaten, som i vissa fall kan upplevas mycket skrämmande. Detta kan i sin tur medföra mindre lämpliga akutåtgärder, som när skol- eller förskolebarn placeras i baracker och lokaler, som inte är anpassade för verksamheten till stora kostnader. I många fall, där vi från Arbets- och miljömedicinska kliniken i Örebro engagerats har just detta skeende ägt rum och ofta har oron och problemen nått sådana dimensioner att också massmedia blivit intresserade. Det viktiga i dessa situationer är att snabbt försöka få en överblick. Ofta är det nödvändigt att samla in information från de berörda på ett strukturerat sätt, oftast med hjälp av standardiserade enkäter. Man kan därigenom få en uppfattning om problemens storlek och innehåll som grund för fortsättningen. Detta utgör sedan bas för val av hur man bör gå vidare. Det är viktigt att skapa en arbetsgrupp med representanter för de berörda för att hjälpa till att tolka den insamlade informationen och hjälpa till att sprida informationen på ett trovärdigt sätt till övriga berörda. I samband med informationsmöten kan man också ge möjligheter för berörda att själva skaffa sig kunskaper genom lämplig litteratur och hänvisningar på nätet. Jag brukar hänvisa till vår hemsida där det finns information om olika såväl översiktsartiklar som vetenskapliga artiklar. De förra kan som regel laddas ner som PDF-filer. Tillsammans gäller det sedan att finna ut lämpliga och praktiskt möjliga åtgärder. Denna strategi har använts med gott resultat i många fall med svåra inneklimatproblem i såväl bostadsområden som på arbetsplatser, däribland också skolor och förskolor. I de flesta fall är det också av värde att följa upp resultatet av vidtagna åtgärder.

8 Genom hela processen är det viktigt attt kommunicera på ett trovärdigt sätt. Genom att följa etablerade principer för en god riskkommunikation ökar möjligheterna att man lyckas. Referenser 1. Norlén U, Andersson K (Red.) Bostadsbeståndets inneklimat. ELIB-rapporten nr 7. Statens institut för byggnadsforskning, Forskningsrapport TN: Tillgänglig via 2. Andersson K, Fagerlund I, Ydreborg B. Betydelsen av socioekonomiska förhållanden, levnadsvanor, attityder och boendeform för registrerad och rapporterad ohälsa i olika bostadsområden. Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset Örebro, Rapport MM 11/2003. Formas och Vårdalstiftelsen. Tillgänglig via 3. Rudblad S, Andersson K, Stridh G, Bodin L, Juto JE. Nasal mucosal histamine reactivity among teachers six years after working in a moisture damaged school. Scand J Occup Environ Health, 2005;31(1): Eduard W. Fungal spores. Arbete och hälsa 139. Åtkomlig via 006_21/ 5. Pasanen A-L, Järnberg J, Korpi A. Arbete och hälsa 138. Åtkomlig via 006_13/