Miljömedicinsk bedömning av svavelvätelukt på förskola

Transkript

1 Miljömedicinsk bedömning av svavelvätelukt på förskola Gerd Sällsten 1:e yrkes- och miljöhygieniker, professor Göteborg den 7 maj 2013 Sahlgrenska Universitetssjukhuset Arbets- och miljömedicin Västra Götalandsregionens Miljömedicinska Centrum (VMC) ADRESS Box 414, Göteborg BESÖK Medicinaregatan 16 TELEFON E-POST gerd.sallsten@amm.gu.se HEMSIDA

2 Innehållsförteckning Bakgrund... 3 Problemet med fettavskiljaren... 3 Mätningar av svavelväte i lokalerna där barn och vuxna vistas... 5 Upplevda besvär... 5 Hälsoeffekter av inandning av svavelväte... 5 Exponerings- och hälsoriskbedömning... 6 Referenser

3 Bakgrund Västra Götalandsregionens Miljömedicinska Centrum (VMC) blev kontaktad av en av Göteborgs kommuns planeringsledare för förskolor samt av en förälder med anledning av oro för svavelvätelukt på Karduanmakaregatans förskola i Göteborg i mitten av januari Med en mätrapport som underlag träffade VMC berörda ansvariga vid ett möte den 4 mars 2013 och informerade om vårt preliminära ställningstagande om att varken barn eller vuxna utsatts för negativ hälsopåverkan till följd av svavelvätelukten. En rapport utlovades efter att förskolechefen intervjuat anställda förskolelärare om besvär i samband med lukt, speciellt ögonbesvär, och hur ofta de känt av svavellukt i lokalerna eller i utomhusmiljön. En sammanställning av de mätningar av svavelväte som gjorts i lokalerna där barn och vuxna vistas skulle också ske. Dessa har nu skickats till VMC och utgör underlag för nedanstående bedömning. 1. Uppdragsrapport. Ture Gustafsson. Luktproblematik Karduanmakaregatan. 2. Ulrika Jonsson. Besvärsintervju med anställda Problemet med fettavskiljaren Anledningen till svavelvätelukten var bildning av svavelväte i en fettavskiljare som enligt reglerna skall installeras vid denna typ av verksamhet. Fettavskiljaren är nedgrävd i marken (Figur 1) men avluftning sker via en avluftare placerad på taket till förskolan (Figur 2). Utredningar har pågått sedan maj 2012 och man har försökt åtgärda brister i konstruktionen. Figur 1. Principen för fettavskiljare samt placering i mark. Bilderna hämtade från Göteborgs Stad kretslopp. Installation av fettavskiljare. 3

4 Figur 2. Karduanmakaregatans förskola. Lokalförvaltningen har åtgärdat läckage, förlängt och placerat en snurra på avluftaren, ökat syresättningen i fettavskiljaren och förändrat tillförseln av vatten för att minska omblandning av slaggprodukter i fettavskiljaren. Man har även filmat rörsystemet och åtgärdat en ventil som inte slöt tätt och brunnar vars vattenlås var ur funktion. Trots dessa åtgärder kvarstod luktproblemen varför fettavskiljaren bortkopplades i början av februari Den topografiska omgivningen kring förskolan gör att utspädningen av luften emellanåt inte kunnat ske optimalt. Enligt förskolechefen har luktproblemen försvunnit i och kring förskolan efter att fettavskiljaren stängts av. 4

5 Mätningar av svavelväte i lokalerna där barn och vuxna vistas Mätningar av svavelväte har främst utförts vid själva föroreningskällan med ett direktvisande instrument PAC7000 (Dräger). Ovanför själva fettavskiljaren har kortvarigt halter upp till 200 ppm svavelväte uppmätts. Efter åtgärder har nivåerna sänkts till cirka 10 ppm. Dessa mätningar avspeglar dock inte barns eller personalens exponering vid vistelse i lokalerna. I lokalerna har en långtidsmätning utförts ( ) i ett förråd där luktförekomst var vanlig. Mätinstrumentet visade under mätperioden ett genomsnitt på 0 ppm och inte heller uppmättes några toppar intermittent (max-värdet var även det 0 ppm). Det innebär att halterna låg under instrumentets detektionsgräns på 0,5 ppm (0,7 mg/m 3 ). Kortvariga mätningar gjordes efter att man i början av oktober 2012 installerat ett vinklat utsläppsrör i tanken. Stickprovsmätningarna skedde då i lokalerna och på gården under 2-5 min mättid/plats och inga detekterbara halter kunde då uppmätas. Det är oklart hur många mätpunkter som mätningarna utfördes i. Under perioden från 22 oktober till 30 oktober 2012 utfördes sedan en långtidsmätning i stora lekhallen. Genomsnittshalten var då 0 ppm och maxvärdet även det 0 ppm, det vill säga under detektionsgränsen. Nivågränsvärdet i arbetslivet är 14 mg/m 3 (genomsnitt för en 8-timmars arbetsdag) och korttidsgränsvärdet är 20 mg/m 3 (genomsnittet under en 15-minutersperiod). Upplevda besvär Av totalt 12 anställda har 9 besvarat de tre frågor som förskolechefen ställde. På fråga 1 om hur ofta de upplevt den starka lukten uppger 2 att detta skett varje dag, 5 personer har upplevt det några gånger per vecka och 2 personer en gång/vecka. Vid en öppen fråga (2) om vilka besvär man upplevt så angav några illamående och huvudvärk och några angav torra ögon och en person hade känt av stickningar i ögonen. På förfrågan (3) om upplevda ögonbesvär svarade 7 att de inte känt av några ögonbesvär och två att de blivit torra i ögonen. En angav även stickningar i ögonen. Hälsoeffekter av inandning av svavelväte Svavelvätelukt liknar lukten från ruttet ägg. Luktgränsen varierar mellan vida gränser beroende på den individuella känsligheten från 0,0007 till 0,2 mg/m 3 (0,7 200 µg/m 3 ). På Island och i Nya Zeeland finns områden med naturlig förekomst av svavelväte i luften från varma källor i marken. Halterna i omgivningsmiljö ligger där på i genomsnitt µg/m 3 (Bates 2013). I Rotorua i Nya Zeeland finns bostadsområden med halter kring 100 µg/m 3 och även i själva citykärnan. Svavelvätelukt är vanligt förekommande på dessa platser. På orter med viss typ av massabruk har svavelväte kring 10 µg/m 3 uppmätts (Jaakkola 1999). Inandning av svavelväte i höga halter ( mg/m 3 ) leder till andningsstillestånd och allvarlig påverkan på hjärnan (Arbete och Hälsa 1983). Rapporter om dödsfall är 5

6 inte ovanliga. Vid halter kring mg/m 3 avtrubbas luktsinnet och vid halter kring mg/m 3 kan allvarlig ögonskada uppkomma. Exponering för 75 mg/m 3 i en timme gav en kraftig irritation i ögats bindhinna. Tröskelvärdet för ögonirritation anges till mg/m 3. Irritationseffekter i slemhinnorna uppträder således tidigare än neurologiska symptom. Halter kring 7 µg/m 3 orsakar i de flesta fall inga obehag. Exponerings- och hälsoriskbedömning På förskolan har man vid mätningar inte kunnat påvisa svavelväte i lokalerna. Vid dessa mätningar har nivåerna understigit detektionsgränsen på 0,7 mg/m 3. Endast en person av 9 har upplevt stickningar i ögonen vilket antyder att halterna med stor sannolikhet understigit korttidsgränsvärdet på 20 mg/m 3. Peronalen har upplevt luktbesvär av svavelväte relativt regelbundet men inte kontinuerligt under hela arbetsdagarna. Bedömningen blir att genomsnittsexponeringen sannolikt legat kring eller under 0,2 mg/m 3. Det finns inga bevis för hälsorisk vid exponering för svavelväte i dessa nivåer. Eftersom svavelväte kan irritera slemhinnor har man studerat förekomsten av astma och vissa luftvägssymtom i Rotorua i Nya Zeeland. Där fann man dock en minskad risk att insjukna i astma bland befolkningen som där exponeras dagligen för svavelväte (Bates 2013). Enligt nya rön produceras svavelväte endogent i kroppen och kan spela roll i vårt inflammationsförsvar. Sammanfattningsvis är vår bedömning att exponering för svavelväte inte inneburit någon hälsorisk för de anställda eller barnen som vistats på förskolan. Referenser Arbete och Hälsa. Svavelväte. Underlag för hygieniska gränsvärden. 4. Arbete och Hälsa 1983:35 Bates MN, Garrett N, Crane J, Balmes JR. Associations of ambient hydrogen sulfide exposure with self-reported asthma and asthma symptoms. Environmental Research (in press). Jaakkola JJ, Partti-Pellinen K, Marttila O, et al. Air pollution study: changes in respiratory health in relation to emission reduction of malodorous sulfur compounds from pulp mills. Arch Environ Health. 1999,54,