Att införliva barnperspektiv vid handläggning av ekonomiskt bistånd

Transkript

1 Att införliva barnperspektiv vid handläggning av ekonomiskt bistånd Förslag till arbetsverktyg och implementering Olga Sementsova FoU-dokument 2011:1 ISBN Stadskontoret

2

3 Förord Under fyra månader hösten 2009 lämnade fyra personer inom individoch familjeomsorgen i Malmö stad sina ordinarie arbetsplatser för att bedriva fördjupade studier hos forskning och utveckling (FoU Malmö) och avdelning Individ- och familj (avdelning IoF). Tanken att möjliggöra för medarbetare att belysa frågor sprungna ur det vardagliga arbetet hade diskuterats under en tid, och nu var det äntligen dags. Uppdraget formulerades som följer: generera ny kunskap till yrkesverksamma inom individ- och familjeomsorgen i Malmö, för att på så vis bidra till ett effektivare arbete med större nytta för brukarna. Det handlade således om studier där de kommande resultaten skulle vara enkla att omsätta i praktiken. Samtliga studier skulle ha ett uttalat barnperspektiv, och ämnesmässigt göra nedslag inom kärnverksamheter i Malmö stad, såsom försörjningsstöd, barn- och ungdomsvård samt missbruksvård. Det var på många sätt en spännande höst. FoU Malmö och avdelningen IoF hade ingen tidigare erfarenhet av att arbeta på just det här sättet, med en grupp yrkesverksamma som under en begränsad tid genomför självständiga undersökningar. Under processens gång har kontinuerlig handledning skett av disputerade från FoU Malmö. Därtill har medarbetarna på avdelning IoF bistått med synpunkter kopplade till nämnda verksamhetsområden. I övrigt är det emellertid fyra personer som på ett engagerat, självständigt och noggrant sätt genomfört sina uppdrag. Alla har de haft en tydlig fokusering på att studierna ska resultera i något handfast som kan bidra till kunskapsutveckling inom respektive verksamhetsområde, och arbetet med att implementera delar av de förbättringsförslag som framkommit i rapporterna har nu på olika sätt tagit vid. Resultaten från studierna har muntligen presenterats för medarbetare inom Malmö stad. Studierna har också mynnat ut i fyra separata rapporter, samtliga ingående i publikationsserien FoU Dokument. Föreliggande rapport berör försörjningsstödet. Den har författats av Olga Sementsova, socialsekreterare vid stadsdelsförvaltning Centrum, med handledning av Erik Wesser. Ett stort tack riktas till Olga som med stor kompetens genomfört studien, och till Birgitta Vilén Johansson, chef på avdelning IoF, som möjliggjorde det hela. Malmö den 28 juni 2011 Fil. dr. Annika Pfannenstill Samordnare FoU Malmö Malmö stad 1

4 2

5 Författarens tack Om någon ber mig sammanfatta mina upplevelser kring detta arbete så kommer jag att berätta om vilken tur jag har haft. Jag har fått så mycket stöd från min handledare Erik Wesser; för hans öppna inställning och djupa intresse, hans generösa hjälp med korrekturläsning och formatering av rapporten, hans ödmjukhet och vassa observationer är jag evigt tacksam. Jag vill också passa på att tacka Per Arvedson för hans ovärderliga kunskaper om Malmö stads organisation och hans stöd inför temadagens presentation, och Birgitta Vilén Johansson för hennes tro på en kunskapsbaserad praktik och inte minst för hennes tålamod. Att jobba med utveckling av det sociala arbetet med forskare och erfarna socionomer vid sin sida har varit ett stort privilegium. 3

6 4

7 Innehåll Förord... 1 Författarens tack Inledning Bakgrund Syfte Genomförande Avgränsning och disposition Arbetsverktyget tar form Utgångspunkter i lagstiftningen Omfattning Innehåll Tillvägagångssätt Tre steg i handläggningsprocessen Att komplettera befintliga arbetsverktyg Vid utredning Vid planering Vid uppföljning och fördjupad utredning Handläggningsprocessen i ärenden med och utan barn Sammanfattning inför ett första utkast på arbetsverktyg Arbetsverktyget i socialsekreterarens ögon Del 1, vid utredning Del 2, vid bedömning Del 3, vid planering Del 4, vid uppföljning Om implementering Varför implementering? Socialsekreterarnas arbetssituation: förutsättningar som finns och bör finnas Socialsekreterarna om fortsatt arbete med barnperspektiv Slutord Litteratur Bilagor...43 Bilaga 1. Förslag till arbetsverktyg...43 Bilaga 2. Förslag till implementering

8 6

9 1 Inledning 1.1 Bakgrund Den 20 november 1989 antog Förenta Nationernas generalförsamling konventionen om barnets rättigheter. Barnkonventionen avser alla barn oavsett religion och kultur och syftar till att skydda rättigheterna för alla människor som är under 18 år. För att stärka förverkligandet av barnkonventionen i socialtjänsten infördes år 1998 två bestämmelser i Socialtjänstlagen 1. Bestämmelserna tar fasta på två huvudprinciper av barnkonventionen, principen om barnets bästa och barns rätt att komma till tals (Socialstyrelsen 2003a). Drygt tjugo år efter att Sverige ratificerade barnkonventionen - och mer än tio år efter införandet av de respektive bestämmelserna i Socialtjänstlagen - har var tredje kommun i landet fortfarande svårt att leva upp till barnkonventionens mening (Barnombudsmannen 2008). Att införliva barnkonventionen är uppenbarligen inget lätt uppdrag. I Malmö stad, som är Sveriges tredje största kommun och där 17 procent av alla barn levde i familjer med ekonomiskt bistånd 2008, är utmaningen särskilt synlig (Socialstyrelsen 2009). Under de senaste åren har Malmö stads verksamhet för ekonomiskt bistånd genomgått en omorganisering genom att ekonomihandläggarna har avvecklats. De flesta socialsekreterare som idag jobbar inom ekonomiskt bistånd kombinerar olika uppdrag i sitt arbete; dels handlägger socialsekreterarna ansökan om ekonomiskt bistånd i rollen som beslutsfattare och administratör, dels ger socialsekreterarna individen stöd på väg till självförsörjning. I samband med ett ökat bidragsberoende riskerar kombinationen av socialt stödinriktat arbete och mindre kvalificerat administrativt arbete att få sina följder. Socialsekreterare kan vid perioder bli överbelastade av administrativa uppgifter och utföra dessa på bekostnad av både rättssäkerheten och det mer biståndsinriktade sociala arbetet. Att beräkningar och utbetalningar av biståndet prioriteras är givetvis förståeligt; en behövande ska inte försättas i en nödsituation. Samtidigt är det det kvalificerade utrednings-, planerings- och uppföljningsarbetet som utgör grunden för individuella bedömningar och även för en rättssäker myndighetsutövning, och kvalificerat arbete kräver utrymme för reflektion och tydlig ansvarsfördelning inom organisationen. Brister i utredningsarbetet leder till att mottagaren inte får det individuellt utformade stöd han eller hon behöver, vilket konstaterats bl a i Socialstyrelsens tillsyn (2009). Men vad händer då när mottagaren 1 Socialtjänstlagen (2001:453) 1 kap 2 samt 3 kap 5 2 stycket. 7

10 av stödet är ett barn? Till viss del finns svaret på den frågan i forskningen. Barn vars familjer lever med ekonomiskt bistånd under längre perioder löper större risk att utveckla beteendeproblem, förekommer oftare i kriminalregistret, och behöver betydligt oftare än andra ekonomiskt bistånd som vuxna (Socialdepartementet 2004). För att förebygga en negativ utveckling och främja barnens utveckling på lika villkor behöver socialsekreteraren se till det individuella behovet hos barnet i de familjer vars ekonomi varit bristfällig under längre perioder - dvs arbeta utifrån ett barnperspektiv. Häri ligger ytterligare en utmaning för socialsekreteraren - vid sidan av de som redan nämnts. När föräldrarna mår dåligt ska inte barnen bli ytterligare utsatta (Rolf 2009), vilket gör frågan än mer relevant med tanke på det rådande samhällsekonomiska läget. Ett sätt att underlätta för socialsekreteraren och samtidigt effektivisera verksamheten kan vara att utveckla hållbara arbetsverktyg som integrerar barnperspektivet vid handläggning av ekonomiskt bistånd. Utvecklingen av gemensamma arbetsverktyg kan i längden öka rättssäkerheten och göra handläggningsprocessen mer transparent för mottagaren. Att gemensamma arbetsverktyg ska finnas för alla socialsekreterare i Malmö kan ses som särskilt angeläget med avseende på kommunens storlek och indelning. 2 Malmö stad som har stadsdelsindelning och där socialtjänsten organiseras på olika sätt i olika stadsdelar möter rimligtvis större utmaningar än mindre kommuner när det gäller likabehandling inom kommunens gränser. 1.2 Syfte Det primära syftet med mitt arbete är att utforma ett förslag till ett hållbart arbetsverktyg som på ett systematiskt sätt integrerar ett barnperspektiv vid handläggning av ekonomiskt bistånd. Med arbetsverktyg menar jag redskap som används vid handläggning av ekonomiskt bistånd. 3 Att arbetsverktyget är hållbart innebär i detta sammanhang att det grundas i relevant lagstiftning. Samtidigt ska arbetsverktyget utformas så att det integreras i viktiga delar av handläggningsprocessen, dvs kan användas systematiskt. Ett syfte i sig - om än underordnat det första - är också att redogöra för sättet på vilket arbetsverktyget utformats; vad har tjänat som grund i 2 Malmö stad är indelad i 10 stadsdelar med varsin socialnämnd. Mer information: 3 Det finns olika typer arbetsverktyg som i olika grad omsätter barnperspektiv inom ekonomiskt bistånd, exempelvis frågeformulär, checklistor, skriftliga rutiner m m. Samtliga arbetsverktyg finns enbart till som stöd för handläggare och bör anpassas efter klientens individuella behov. 8

11 arbetet, och hur har dessa grunder konkretiserats i arbetsverktyget? Min tanke är att en redogörelse för denna process kan bidra till verktygets legitimitet, och samtidigt bjuda in till granskning av verktyget utifrån bl a ett rättsäkerhetsperspektiv. Under arbetets gång har det varit svårt att undvika frågan om förutsättningarna för arbetsverktygets implementering - dvs hur verktyget kan komma till konkret användning i verksamheten för ekonomiskt bistånd i Malmö stad - och framför allt då ur socialsekreterarens perspektiv. Därför har arbetet undervägs fått även ett syfte att få en uppfattning om socialsekreterarnas arbetssituation utifrån de förutsättningar som finns för arbetet med barnperspektiv, och i detta fall förutsättningar för att använda arbetsverktyget i sin vardag. 1.3 Genomförande Genomförandet av arbetet skiljer sig från en traditionell akademisk studie, då syftet inte är att empiriskt undersöka och förstå valda förhållanden eller fenomen utifrån ett teoretiskt perspektiv. Istället kan arbetet jämföras med ett projekt vars syfte är att utforma redskap för ett systematiskt arbete med barnperspektiv i en specifik kontext, dvs i Malmö stad. Redskap som införlivar barnperspektiv vid handläggning av ekonomiskt bistånd kan utvecklas på flera olika sätt. Ett sätt att skapa ett arbetsverktyg är att utgå från en metod som har ursprung i ett eller flera teoretiska perspektiv. Ett exempel på detta är Barnets Behov i Centrum (BBIC) som rekommenderas av Socialstyrelsen och i dagsläget används inom Individ- och familjeomsorgens barnavårdsutredningar i Malmö stad. Ett annat exempel är bedömningsinstrumentet Dokumentation, Uppföljning och Resultat (DUR). DUR används i flera av Malmös stadsdelar, bl a i arbetet med ekonomiskt bistånd. 4 En ambition jag haft i skapandet av arbetsverktyget är att socialsekreteraren måste kunna anpassa arbetsverktyget efter det individuella behovet i ärendet. Ytterligare en ambition är att införandet av arbetsverktyget inte ska behöva kräva stora insatser. Att ta BBIC eller DUR som utgångspunkt för utformandet av arbetsverktyget valdes bort med anledning av att båda verktygen kräver utbildning vid implementeringen. Detta ansåg jag vara till nackdel då det riskerar försvåra implementeringsprocessen och samtidigt kan visa sig vara kostsamt i längden. Vid utformningen av arbetsverktyget som jag föreslår i mitt arbete 4 Mer information om BBIC och DUR finns på och 9

12 har jag istället valt att utgå ifrån lagstiftningen. I enlighet med Riksrevisionens rekommendationer använde jag befintliga arbetsrutiner som arbetsverktygets form (Barnombudsmannen 2009). Som första steg i mitt arbete inventerade jag befintliga arbetsverktyg inom verksamheten i Malmö stad och sammanställde dem i relation till relevanta rättskällor för att få en uppfattning hur väl de uppfyller lagens intentioner. Inventeringen gjordes genom att jag lämnade förfrågan till ledningen i de tio stadsdelarna i Malmö stad. Inventeringen visade att inom verksamheten för ekonomiskt bistånd i Malmö används det genomgående så kallade mallar, dvs digitala formulär med rubriker och frågeställningar. Dessa mallar inbegrep i olika grad ett barnperspektiv men de behövde utvecklas och kompletteras. Att använda rutiner som (i alla fall delvis) är bekanta i utformningen av arbetsverktyget såg jag som en fördel. Min förhoppning var att arbetsverktyget skulle kännas bekant för användaren, dvs socialsekreteraren. Genom att komplettera befintliga mallar - istället för att utveckla nya arbetsverktyg - ökar rimligtvis legitimiteten ur socialsekreterarens perspektiv, och därigenom underlättas implementeringen. Ambitionen var också att arbetsverktyget inte ska vara mer omfattande än vad som behövs, samtidigt som det ska innehålla tillräcklig information för socialsekreteraren så att ingen särskild utbildning krävs för dess användning. För att förbättra arbetsverktygets hållbarhet inhämtade jag feedback från socialsekreterarledet; jag bad några av dem som kommer att använda arbetsverktyget i praktiken att kommentera det. Detta skedde genom att jag bjöd in socialsekreterare från samtliga stadsdelar i Malmö stad till två fokusgruppdiskussioner. Sammanlagt var det sex socialsekreterare som lämnade feedback, varav fem vid en fokusgruppdiskussion och en socialsekreterare som återberättade kommentarerna från sina stadsdelkollegor vid ett dialogmöte med mig. Även om mitt önskemål var att samtliga stadsdelar skulle bli representerade i fokusgruppdiskussionerna så var representativitetsfrågan underordnad expert- och användarperspektivet. Med detta menar jag att jag använde socialsekreterarnas kommentarer för att granska arbetsverktygets innehåll och utformning men också för att få en uppfattning om arbetsverktyget kan användas i deras vardagliga arbete. Samtliga socialsekreterare som deltog i fokusgruppen och vid dialogmötet är utbildade socionomer med relevanta arbetsuppgifter, och de kunde i detta avseende lämna feedback utifrån ett expertperspektiv. Deras fleråriga arbetslivserfarenhet inom yrket samt deras dagliga arbete med mallar av olika slag är också relevanta att nämna i sammanhanget. Utifrån det tredelade syftet användes fokusgruppen och dialogmötet dels för att förfina verktyget innehålls- och formmässigt, dels för att på 10

13 förhand fundera på möjligheter och problem vid införandet av ett sådant arbetsverktyg i verksamheten. Förhoppningen var att socialsekreterarna genom att diskutera arbetsverktyget med varandra också skulle förmedla det som är viktigt att tänka på när arbetsverktyget eventuellt införs i verksamheten. Socialsekreterarna fick också möjlighet att komma med andra förslag för det framtida arbetet med barnperspektivet inom ekonomiskt bistånd i Malmö stad. Detta tog form i följande tre punkter för diskussion som lämnades till socialsekreterarna några dagar före träffarna: 1. Feedback på mallarna 2. Barnperspektiv och din arbetssituation: förutsättningar som finns och bör finnas 3. Tankar kring hur man går vidare med barnperspektiv inom ekonomiskt bistånd i Malmö stad Under diskussionerna, som sammanlagt tog fyra och en halv timme, hade samtliga socialsekreterare som deltog en skriftlig kopia på arbetsverktyget som underlag. Under diskussionerna har jag deltagit genom att ställa frågor till socialsekreterarna som rörde mallarnas utformning, exempelvis uppfattas det som mer relevant?, vad ska finnas i mallen så att det blir tydligare, mer till hjälp?, och för att få mer fakta kring andra punkter: hur följer du upp insatser i ärenden idag?, du nämnde att du har ca 90 ärenden just nu, stämmer det?. Merparten av diskussionen i fokusgruppen skedde dock medan jag observerade. Jag upplevde att diskussionerna flöt på och att socialsekreterarna pratade gärna och mycket med varandra samt lämnade självständiga kommentarer på samtliga punkter. 1.4 Avgränsning och disposition Projektets syfte är relativt specifikt och detta speglas i innehållet i rapporten. Jag utelämnar t ex diskussionen kring löpande handläggning av ansökan om ekonomiskt bistånd från barnfamiljer och liknande. Det finns inte heller någon diskussion kring löpande beslutsfattande och gällande rättspraxis, inte heller någon fördjupad diskussion kring flera viktiga begrepp som används i arbetet såsom barnets bästa, skälig levnadsnivå o dyl. Dessa begrepp används i arbetet enbart i förhållande till lagstiftningen och handläggningsprocessen inom ekonomiskt bistånd vilket i detta avseende begränsar studiens vidd. Rapporten som arbetet har resulterat i kan läsas på två olika sätt. Å ena sidan kan läsaren välja att fokusera på något av de syften som jag haft; kring arbetsverktygets utformning, grunder respektive implementering. Å andra sidan har jag i skrivandet av rapporten försökt att sammanställa dessa två delar på ett sätt som tillåter läsaren att följa 11

14 arbetets gång i sin helhet. Utformningen av arbetsverktyget utifrån lagstiftning och med hänsyn till handläggningsprocessen redovisas i kapitel 2, Arbetsverktyget tar form, där jag först redogör för relevant lagstiftning i relation till mina utgångspunkter, men även i relation till arbetsverktygets omfattning, innehåll och användning. Jag fortsätter med att förankra barnperspektivet vid tre steg i handläggningsprocessen, och tar därefter upp intentionen med att komplettera befintliga arbetsverktyg, samt tydliggör skillnaden i handläggningsprocessen mellan ärenden med och utan barn. I rapportens tredje kapitel, Arbetsverktyget i socialsekreterarens ögon, presenterar jag det första utkastet på arbetsverktyget samt redogör för den feedback som framkom i fokusgruppen och vid dialogmötet. Därefter sammanställer jag på vilket sätt socialsekreterarens kommentarer påverkade utformningen av arbetsverktyget. Det slutliga förslaget till arbetsverktyg hittar läsaren i sin helhet i Bilaga 1. Fjärde kapitlet, Om implementering, tar upp det som kom fram under fokusgrupp- respektive dialogmötet, och som gällde andra aspekter än arbetsverktyget. Diskussionen återberättas i sina väsentligaste punkter och lämnas med anledning av arbetets syfte utan tolkning. Dessa punkter, dvs socialsekreterarnas åsikter, ligger sedan till grund för utformandet av det andra förslaget, som handlar om fortsatt arbete med barnperspektiv inom ekonomiskt bistånd och som finns i Bilaga 2. Arbetet avslutas med att jag i korthet rekapitulerar arbetets gång och kortfattat diskuterar resultaten i förhållande till studiens syften. 12

15 2 Arbetsverktyget tar form Kapitel 2 är indelat i fyra avsnitt. I första avsnittet, Utgångspunkter, redogör jag för de bestämmelser som ligger till grund för arbetsverktygets utformning. Jag redovisar kopplingen mellan rättskällor och arbetsverktygets omfattning, innehåll och användning. I kapitlets andra avsnitt redogör jag för handläggningsprocessens tre steg och syftet med varje steg utifrån vuxenperspektivet. Därefter följer ett avsnitt där jag först kortfattat sammanställer resultatet av inventeringen av befintliga arbetsverktyg och sedan utvärderar på vilket sätt dessa kan kompletteras utifrån barnperspektivet och med hänsyn till de tre stegen i handläggningsprocessen. I nästa avsnitt tar jag upp skillnader i handläggningsprocessen avseende ärenden med respektive utan barn. Andra kapitlet avslutas med en kort sammanställning av de aspekter som påverkar utformningen av arbetsverktyget. 2.1 Utgångspunkter i lagstiftningen Som jag inledningsvis nämnde syftade införandet av 1 kap. 2 och 3 kap. 5 2 st. i SoL till att skydda barns rättigheter. Att transformera barnperspektivet till ett arbetsverktyg bör på så sätt framhäva barns rättigheter framför allt i förhållande till barnets vårdnadshavare, dvs utmana vuxenperspektivet i ärendet. Med tanke på de risker som är vid handen för barn vars familjer har en kärv ekonomi under långa perioder, bör arbetsverktyget användas i förebyggande syfte. Men att lyfta barnperspektivet i ärendet kan visa sig vara en svår uppgift. En anledning till detta är att barnets intressen kan ligga i konflikt med vårdnadshavarens intressen. Medan integrering av barnperspektivet i ärendet ligger i barnets intresse kan föräldrarna ändå välja att bortse från det - exempelvis för att undvika exponering av sitt föräldraskap. I dessa fall får socialtjänsten ta hänsyn till bestämmelsen i Föräldrarbalken 6 kap. 2 2 st: Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och skall se till att barnets behov enligt 1 blir tillgodosedda. 5 Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till dess ålder, utveckling och övriga omständigheter samt skall bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning. I syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan skall vårdnadshavaren vidare svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas. 5 FB 6 kap. 1 : "Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Lag (1983:47)". 13

16 Arbetsverktyget bör på så sätt betona vikten av att få föräldrarnas samtycke innan kartläggningen av barnens situation sker. I de fall där föräldrarna inte samtycker bör arbetsverktyget uppmuntra socialsekreteraren till att anteckna detta. I anteckningen bör det också framgå i vilken del barnperspektivet med anledning av föräldrarnas ovilja inte har beaktats. I och med att barn är beroende av sina föräldrar bör arbetsverktyget uppmana socialsekreteraren att sträva efter att barnperspektivet integreras i ärendet ifall föräldrarna inte samtycker, genom att bemöta intressekonflikten mellan föräldrarna och barnet. Ett sätt att tillmötesgå lagens krav i detta avseende kan helt enkelt vara att påminna socialsekreteraren om vikten av föräldrarnas samtycke i en passus i arbetsverktyget Omfattning Utifrån Förvaltningslagen är det bestämmelsen i 7 som har relevans för utformningen av arbetsverktyget. Bestämmelsen lyder: Varje ärende där någon enskild är part skall handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Vid handläggningen skall myndigheten beakta möjligheten att själv inhämta upplysningar och yttranden från andra myndigheter, om sådana behövs. Myndigheten skall sträva efter att uttrycka sig lättbegripligt. Även på andra sätt skall myndigheten underlätta för den enskilde att ha med den att göra. Bestämmelsen ovan är relevant för utformningen av ett arbetsverktyg i den meningen att den ställer krav på hur omfattande ett arbetsverktyget bör vara. Enligt bestämmelsen skall myndighetsutövaren inte intressera sig för det som inte har med beslutet att göra. Med andra ord: handläggningsprocessen ska inte behöva vara mer komplex än nödvändigt. I relation till syftet med mitt arbete är bestämmelsen av särskild vikt då det som inte har med beslutet att göra faller utanför det som bör förekomma inom myndighetsutövning, och därför ska undvikas i arbetsverktyget Innehåll På vilket sätt ska barnperspektivet manifestera sig i ett beslut om ekonomiskt bistånd? Med andra ord: Vad är det i ett barnperspektiv som ska vara relevant för beslutsfattandet? Socialtjänstlagen ger svar på den frågan. Där hittar vi 1 kap. 2 SoL, som ligger till grund för socialtjänstens arbete med barnperspektiv inom bl a ekonomiskt bistånd: 14

17 När åtgärder rör barn skall det särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Med barn avses varje människa under 18 år. Med andra ord: för att kunna fatta ett beslut om åtgärder i de ärenden som rör barn skall socialsekreteraren ta hänsyn till det som barnets bästa kräver. Genom denna bestämmelse tvingas socialsekreteraren först skilja ut de ärenden som rör barn, sedan ta reda på vad barnets bästa är i dessa ärenden, och slutligen beakta barnets bästa vid utformandet av beslutet. Att tydliggöra vilka ärenden som rör barn, att ta reda på vad barnets bästa är, och att beakta barnets bästa i beslutsfattandet är på så sätt en del av det som har med beslutet att göra - även inom verksamheten för ekonomiskt bistånd. 6 Notera att lagen stipulerar att socialsekreteraren skall beakta barnets bästa (singularis) och inte barns bästa (pluralis). Med andra ord ställer lagen krav på en individuell bedömning av just det aktuella barnets behov och situation. Att bedöma vad som utgör barnets bästa så nära barnet som möjligt förutsätter förstås att det finns kunskap om just det barnets behov och situation. I linje med detta rekommenderar Socialstyrelsen och länsstyrelserna i sin rapport Barnperspektiv vid handläggning av ekonomiskt bistånd (2003a) att även om barnets bästa inte alltid är avgörande för vilka beslut som fattas, så bör det däremot alltid beaktas, utredas och redovisas. Det är viktigt att en bedömning av barnets bästa dokumenteras såväl vid negativa som positiva beslut. Det bör alltid ingå i utredningen att ta reda på, och dokumentera, om familjen har kontakt med någon annan enhet inom socialtjänsten. (s 38) Det innebär att i alla situationer (dvs vid alla beslut som rör barn) bör det finnas en bedömning av barnets bästa - oavsett beslutets betydelse och utfall. Denna princip bör också ligga till grund för utformningen av arbetsverktyget. Arbetsverktyget bör främja socialsekreterarens möjligheter och samtidigt uppmuntra socialsekreteraren att bedöma och dokumentera barnets bästa vid alla beslut som rör barn. 6 Se proposition 1996/97:124 Ändring av Socialtjänstlagen: Ett stärkt barnperspektiv inom socialtjänsten innebär också det omvända förhållandet. Det betyder att även barnens situation bör uppmärksammas när vuxna vänder sig till socialtjänsten med en ansökan om ekonomiskt eller annat bistånd till familjen (s 100). 15

18 2.1.3 Tillvägagångssätt Bestämmelsen i Socialtjänstlagen 3 kap. 5 2 st beskriver hur arbetet med barnperspektivet ska ske: När en åtgärd rör ett barn skall barnet få relevant information och hans eller hennes inställning så långt det är möjligt klarläggas. Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av dess ålder och mognad. Denna passus tar fasta på en av huvudprinciperna i barnkonventionen artikel 12 angående barnets rätt att komma till tals (UNICEF Sverige 2009, s 18) - och stipulerar att beslutet ska fattas så nära barnet som möjligt. För socialsekreteraren som jobbar med ekonomiskt bistånd innebär bestämmelsen att barnet ska ges möjlighet att vara delaktig vid handläggningsprocessen, dvs att handläggningsprocessen ska ske så nära barnet som möjligt med hänsyn till barnets ålder och mognad. Socialstyrelsen och länsstyrelserna (2003a) utvecklar på följande sätt ett resonemang kring det aktuella lagrummet: Att tala med föräldrarna är det vanligaste sättet att skaffa sig en bild av barnets situation och behov som underlag för beslut. Det kan också ibland vara bra att tala direkt med barnet, med beaktande av dess ålder och mognad, för att det själv ska kunna beskriva sin situation utifrån de ekonomiska förhållandena. Föräldrarna måste givetvis ställa sig positiva till detta. De kan lätt uppfatta ett önskemål från socialtjänsten om att få prata med barnen som ett krav. Det är därför viktigt att vara uppmärksam på sådana eventuella tolkningar hos föräldrarna. Det är också viktigt att handläggaren själv formulerar ett tydligt syfte med att tala med barnet. Det finns alltid föräldrar som inte vill att barnen ska involveras i deras ekonomiska problem och detta måste socialtjänsten respektera eftersom en ansökan om ekonomiskt bistånd är frivillig. (s 38) Rekommendationen innebär att socialsekreteraren som regel ska börja med att från föräldrarna samla information om barnets behov. Dock påpekas att ibland kan det vara bra att socialsekreteraren framför ett önskemål att prata med barnet i familjen. Ibland kan det vara bra är ett avsteg i förhållande till ursprungliga lagtexten och kan förklaras med att ansökan om ekonomiskt bistånd är frivillig. Vid tillämpning av den rekommendationen blir det dock uppenbart att tillämparen är tvungen att definiera när det är lämpligt att samtala med barn. Socialstyrelsen och länsstyrelserna (2003a) ger ett annat exempel på tillvägagångssätt för att ta reda på barnets bästa, nämligen hembesök: 16 Ett hembesök kan ge en bra bild av familjens och barnens situation i förhållande till den ekonomiska situationen. Det kan vara ett tillfälle att tala med föräldrar och barn om hur de ekonomiska villkoren påverkar barnen.

19 Handläggaren kan skapa sig en mer konkret bild av hur barnet har det i hemmiljön och bättre bedöma vilket bistånd familjen och barnet behöver. Det är viktigt att det finns tidmässigt [sic!] utrymme för handläggarna att kunna göra hembesök i ärenden med långvarigt ekonomiskt bistånd. (s 38) Denna rekommendation ligger i linje med lagens anda, dvs stipulerar att kartläggning av barnets bästa ska ske så nära barnets som möjligt. Samtidigt betonar Socialstyrelsen att hembesök kan vara ett bra sätt att få en uppfattning av dem ekonomiska villkoren som påverkar barnet, dvs att kartläggning av barnets behov bör ske utifrån den miljö barnet befinner sig i. Det påpekas samtidigt att ledningen bör ta sitt ansvar i frågan och lämna utrymme för socialsekreteraren att jobba med barnperspektivet nära barnet. Sammanfattningsvis bör arbetsverktyget innehålla enbart det som har med beslutet att göra. 2 kap.1 stipulerar att det som har med beslutet att göra är barnets bästa. Vidare anges det att beslutet alltid måste föranledas av ett beaktande av barnets bästa. Barnets bästa anges i singularis och förutsätter kunskap om just detta barnets behov och situation, vilket också bör framkomma i arbetsverktyget. Arbetsverktyget bör rimligtvis också främja det tillvägagångssätt som anges i 3 kap. 5 2 st. SoL genom att bedömningen av barnets bästa sker så nära barnet som är möjligt med hänsyn till barnets ålder och mognad. Socialsekreteraren bör också uppmanas att uppmärksamma eventuella intressekonflikter som kan existera mellan föräldrarna och barnet. 2.2 Tre steg i handläggningsprocessen Handläggningsprocessen i ärenden utan barn kan skilja sig avsevärt från fall till fall beroende på problematiken i ärendena. Är det huvudsakliga problemet strukturellt (t ex knutet till arbetslöshet) och personen behöver bistånd under en kortare period, så finns det förutsättningar för en enkel handläggningsprocess. I de ärenden där det däremot krävs en stor portion av socialt arbete (t ex vid annan problematik såsom missbruk, hemlöshet, psykosociala problem eller bristande förmåga att anpassa sig till arbetsmarknadens villkor) finns det rimligtvis större behov för personlig kontakt med socialsekreteraren. Vidare kan det krävas tydligare planering och uppföljningsrutiner där inte bara behovsprövning utan också insatser vid sidan om ekonomiskt bistånd skräddarsys. Oavsett problematiken i ärendet kan handläggningsprocessen 17

20 struktureras i följande tre steg: Utredning, planering och uppföljning. 7 Varje steg av handläggningsprocessen har ett specifikt syfte och en viss tidsram. Första delen av handläggningsprocessen - utredningen - syftar till att besvara frågan om rätt till ekonomiskt bistånd föreligger, dvs om behovet av ekonomiskt bistånd finns, och om det inte kan tillgodoses på annat sätt utifrån 4 kap. 1 SoL. Individuell behovsprövning i relation till den vuxne sökanden är här en naturlig del av utredningsprocessen. Utredningen ska enligt 7 Förvaltningslagen genomföras skyndsamt, dvs så snabbt som möjligt (jfr Socialstyrelsen 2008). Syftet med planeringen är att utifrån en individuell bedömning välja insatser som kan vara till stöd på väg till självförsörjning. Planeringens mål, innehåll, ansvarsfördelning och tidsramar utformas i samarbete med den enskilde och antecknas i en genomförandeplan (Socialstyrelsen 2003b). Syftet med uppföljningen är dels att följa upp planeringen, dels att göra en fördjupad utredning av individens behov. Normalt sett bör uppföljningen ske efter cirka tolv månaders löpande ekonomiskt bistånd, dvs då behovet (av ekonomiskt bistånd) bedöms som långvarigt. Uppföljningen bör kunna ge svar på frågan om varför planeringen inte resulterade i självförsörjning, och samtidigt kan den möjliggöra en fördjupad utredning av individens behov i samband med t ex förvärvat utanförskap. Som nämndes ovan används uppföljningen som underlag för en ny planering där en mer nyanserad bild av individens behov av stöd mejslas fram (jfr Socialstyrelsen 2003a). 2.3 Att komplettera befintliga arbetsverktyg Inventeringen som jag gjorde i början av mitt arbete visade att det finns flera olika utredningsmallar i Malmös olika stadsdelar. Det finns också stadsdelar som använder DUR-formulär vid nybesök. Samtidigt existerar ett förslag till en gemensam utredningsmall som under detta arbetes gång infördes i det datasystem som socialsekreterarna i Malmö stad använder (Procapita i CDS-format). Då förslaget inte var klart när jag utvecklade arbetsverktyget valde jag istället att sammanställa ett självständig komplement till denna gemensamma utredningsmall under uppbyggnad. Samtliga mallar påverkade arbetsverktygets form men inte dess innehåll. I innehållet försökte jag så långt det var möjligt att hålla mig enbart till lagstiftningen och Socialstyrelsens rekommendationer. Då det gäller planeringssteget i handläggningsprocessen så finns det sedan några år tillbaka en gemensam mall för genomförandeplaner i Malmö stad. Mallen saknar dock hänvisningar till barnperspektivet, och 7 Uppföljning resulterar i fortsatt eller ny planering som i sin tur bör följas upp. 18

21 inga skriftliga arbetsverktyg finns för uppföljningssteget i handläggningsprocessen. Som framgår ovan har inventeringen visat att det, givet att barnperspektivet ska synliggöras, finns ett behov av komplettering av gemensamma arbetsverktyg vid samtliga tre delar av handläggningsprocessen. Här nedan kommer jag att redovisa syftet med varje steg i handläggningsprocessen utifrån barnperspektivet för att tydliggöra arbetsverktygets systematiska karaktär Vid utredning Socialstyrelsen (2003a) menar att vid kortvarigt behov av ekonomiskt bistånd krävs det ingen särskild prövning av barnets behov: När någon ansöker om ekonomiskt bistånd ska socialtjänsten, utöver det självklara att ta reda på om det finns hemmavarande barn, också ta reda på om det finns andra barn. När det finns barn i familjen krävs olika förhållningssätt utifrån olika behov och förhållanden hos familjen och barnet. En familj som tillfälligt ansöker om kompletterande bistånd ger i regel inte anledning till någon särskild bedömning av barnens situation. (s 37) I vissa fall föreligger det dock behov av att titta närmare på barnets situation redan vid ansökningstillfället: Det bör dock påpekas att det inte är ovanligt att familjer levt på en mycket låg ekonomisk nivå under lång tid innan de ansöker om ekonomiskt bistånd. Ett behov som vid första kontakten verkade tillfälligt kan också visa sig bli mer långvarigt. Detta innebär att det även i dessa fall ibland kan vara motiverat att beakta barnens situation. Om en familj redan inledningsvis bedöms ha behov av ekonomiskt bistånd under en längre tid, kan det finnas anledning att redan vid första ansökan beakta barnens situation. (s 37) För att underlätta förståelsen av Socialstyrelsens och länsstyrelsens rekommendationer kan man dela in ansökan från barnfamiljer i följande två grupper: Urval Att göra Familjen bedöms behöva bistånd under en längre -att kartlägga barnets situation period och/eller familjen har levt på låg -att tydliggöra koppling mellan familjens ekonomi ekonomisk nivå under lång tid före ansökan och barnets situation Familjen har haft bra ekonomi före ansökningstillfället och familjens behov av ekonomiskt -ingen särskild bedömning av barnets situation är nödvändig bistånd bedöms vara kortvarigt vid första ansökan 19

22 Socialstyrelsen och länsstyrelserna (2003a) påpekar vidare att utredningen av barnets situation har ett särskilt syfte i de fall där behovet föreligger: Att en utredning av ekonomiskt bistånd ska ha ett barnperspektiv innebär inte att man ska göra en barnavårdsutredning. Det bör finnas en tydlig koppling till hur familjens ekonomiska villkor påverkar barnet. Att beakta barnets situation sker i samarbete med föräldrarna. Det är också viktigt att poängtera att en bedömning av vad som är barnets bästa måste avgöras av den enskilde handläggaren utifrån en helhetsbedömning av barnets behov och situation med stöd i lokala riktlinjer och policydokument, barnkonventionen och med hjälp av de kunskaper som finns om barn och barns behov. (s 37) I relation till mitt arbete innebär dessa rekommendationer att arbetsverktyget, dvs komplementet till utredningsmallen, skall utvecklas för en särskild grupp av barnfamiljer. För barnen i familjerna vars ekonomiska nivå varit låg under lång tid före ansökan, eller vars behov bedöms vara långvarigt redan vid ansökningstillfället, bör utredningsmallen innehålla en kartläggningsdel där barnets situation blir synliggjord. Den särskilda kartläggningsdelen bör - i kombination med lokala riktlinjer, barnkonventionen och annat material som finns kring barn och barns behov - möjliggöra en bedömning av barnets bästa. Slutligen bör kartläggningsdelen vara utformad på ett sätt så att den framhäver kopplingen mellan familjens ekonomi och barnets behov, dvs möjliggör en individuell behovsprövning i förhållande till barnet. Till skillnad från barnavårdsutredningar, som innefattar fler faktorer, bör kartläggningen vara av relevans för just ekonomiskt bistånd - utan att för den delen äventyra helhetsbedömningen av barnets behov Vid planering Enligt Socialstyrelsen och länsstyrelserna (2003a) ska barnperspektivet integreras även i handläggningsprocessens planeringsfas: En arbetsplan med en långsiktig strategi för hur egenförsörjning ska uppnås och där barnets situation ingår bör upprättas då biståndsbehovet bedöms bli långvarigt. (s 38) Detta är en rekommendation att inkludera barnperspektivet vid planering mot sysselsättning. Det är därför lämpligt att komplettera den gemensamma mallen för genomförandeplanen för att öka tillämpningen av barnperspektivet i planeringsstadiet. Det bör dock påpekas att Socialstyrelsen och länsstyrelserna inte tydliggör på vilket sätt barnets situation ska uppmärksammas i arbetsplanen. I förhållande till utvecklingen av arbetsverktyget, dvs den kompletterande delen av genomförandeplanen, 20

23 finns det alltså utrymme för tolkning och diskussion. Socialstyrelsen har vid flera tillfällen givit uttryck för att arbete som sker mot självförsörjning, dvs planering i ärendet, ligger i barnets bästa (2003a, 2003b, 2005). Det framgår dock inte på vilka andra sätt barnperspektivet kan inkluderas i planeringsfasen i handläggningsprocessen. Samtidigt bör det finnas en röd tråd mellan utredningen i ärendet och hur insatserna planeras. I de fall där barnets situation ska beaktas med anledning av tidigare dålig ekonomi eller utifrån familjens förväntade långvariga behov, är det rimligtvis lättare för socialsekreteraren att tolka på vilket sätt barnets situation ingår i planeringen. Då dessa familjer inte anses vara vanligt förekommande valde jag istället att ange exempel på frågeställningar som förhoppningsvis kan vara till hjälp för föräldrarna och socialsekreteraren. I en granskningsrapport från Länsstyrelsen i Gotlands län (2003) påpekas dock att arbetsplaner bör användas som instrument för att utveckla arbetet även på organisationsnivå: Arbetsplanerna har inte använts och följts upp systematiskt på organisationsnivå för att utveckla arbetet och summera resultat. Länsstyrelsen anser att arbetsplanerna bör användas av arbetsledning för att sammanställa resultat, vid dialog om goda och mindre goda erfarenheter och vid policydiskussioner. Kontinuerlig utvärdering och uppföljning av insatser som också ger röst åt för de som berörs av insatserna framstår som angelägen. (s 1) I ljuset av detta blir införandet av barnperspektivet i den gemensamma genomförandeplanen ännu mer angeläget - dels för att det möjliggör uppföljning på individnivå (dvs gentemot det individuella barnet) men också för att det på sikt ger möjlighet att planera för organisationens utveckling utifrån barnperspektivet Vid uppföljning och fördjupad utredning Socialstyrelsen betonar att det är viktigt att fokusera på barn i familjer med långvarigt ekonomiskt bistånd (2003a, 2003 b). Det påpekas att vid långvarigt ekonomiskt bistånd föreligger det risk att barnet befinner sig i en ekonomiskt utsatt situation och därför bör barnets behov uppmärksammas. Då det föreligger risk för en utsatt situation bör socialsekreteraren enligt Socialstyrelsen ha framförhållning bl a i tillvägagångssätt, dvs göra hembesök och ha samtal som inkluderar barnet. Att ta reda på barnets upplevelse av sina levnadsvillkor är av särskilt värde för socialsekreteraren då barnens upplevelse av att leva på låg nivå under längre tid i relation till andra barn i samhället riskerar leda till en rad negativa konsekvenser, bl a psykisk ohälsa (Socialdepartementet 2004). Utifrån ett verksamhetsperspektiv förefaller det därför viktigt att ha 21

24 rutiner som uppmuntrar socialsekreteraren att titta på barnets situation efter att familjen har haft ekonomiskt bistånd i tio till tolv månader. Sammantaget bör arbetsverktyget uppmuntra socialsekreteraren att först anteckna hur nära barnet behovsbedömningen har skett. Detta är viktigt med tanke på att föräldrarnas och barnets intressen inte bara kan vara olika utan även ligga i konflikt med varandra. Som framgick tidigare bör fokus ligga mellan familjens ekonomi och barnets behov, dvs i kopplingen mellan den nya familjens ekonomi och barnets situation. Detta med syfte att se om barnets situation har förändrats gentemot den situationen som fanns under utredningen, och i så fall varför. Arbetsverktyget bör i stort uppmuntra socialsekreteraren dels att titta på barnet som självständigt subjekt, dels att eventuellt fatta beslut om huruvida det finns ett behov. 2.4 Handläggningsprocessen i ärenden med och utan barn Om handläggningsprocessen i ärenden utan barn skiljer sig beroende på problematiken i ärendet, blir handläggningsprocessen än mer komplex då det finns barn i familjen; detta med anledning av att socialsekreteraren uppmanas att kartlägga och ta ställning till två perspektiv. Å ena sidan antar socialsekreteraren ett vuxenperspektiv, å andra sidan ska också barnperspektivet synliggöras: Socialstyrelsens rekommendationer pekar på att socialtjänsten har ansvaret att fånga upp barnets behov i en ekonomiskt utsatt situation (2003a). Detta är särskilt tydligt vid uppföljningssteget i handläggningsprocessen. Medan socialsekreteraren i vanliga fall förväntas reagera på ansökan om den handlar om bistånd till vuxen, så har socialsekreteraren ett betydligt större ansvar att initiera en behovsprövningsprocess 22

25 gentemot barn vars familjer har haft ekonomiskt bistånd under en längre period. Arbetsverktyget bör därför främja individuell behovsprövning och samtidigt utformas på så sätt att utsatta barns behov lyfts fram både i ärendehanteringen och på organisatorisk nivå (Socialstyrelsen 2003a). En annan aspekt som tas upp av ett antal länsstyrelser i granskningen av barnperspektivet vid handläggningen av ekonomiskt bistånd är regelbundna möten mellan familjen och socialsekreteraren (2005a, 2005b). Enligt länsstyrelserna medför regelbunden kontakt med barnfamiljer ökade möjligheter för socialsekreteraren att korrekt bedöma barnets behov, och därmed införliva barnperspektivet vid handläggningen. Detta är ytterligare en faktor som ökar mängden arbete i ärenden där barn är involverade. 2.5 Sammanfattning inför ett första utkast på arbetsverktyg Utifrån det som redovisades ovan bör arbetsverktyget innehålla enbart aspekter som är relevanta i förhållande till det eventuella beslutet. Det som utifrån lagstiftningen är relevant för beslutsfattandet är att beakta barnets bästa. Barnets bästa anges som nämnts i singularis och förutsätter att just det aktuella barnets behov är tillgodosedda. Bedömningen av barnets behov bör enligt Socialstyrelsen ske utifrån en kartläggning av just det barnets faktiska situation gentemot det som anses vara normalt för barn utifrån forskning och riktlinjer m m (2003a s 21f, jfr SOU 1999:97 s 240f). Kartläggningen av barnets situation har ett specifikt syfte i arbetet med ekonomiskt bistånd, och arbetsverktyget bör utformas på så sätt att det kan göra det möjligt för socialsekreteraren att kartlägga just det aktuella barnets faktiska situation och redovisa denna i förhållande till familjens ekonomi - dvs att se kopplingen mellan familjens ekonomi och de förhållanden som barnet befinner sig i. En sammanställning av Socialstyrelsens rekommendationer avseende syftet vid varje steg av handläggningsprocessen utifrån barnperspektivet är till hjälp vid utformningen av arbetsverktyget. Delar av arbetsverktyget bör finnas vid utredningsfasen, men även i planeringsstadiet och vid uppföljningen utifrån det som rekommenderas av Socialstyrelsen. I de befintliga mallarna i Malmö stad saknas som nämnts kartläggningsdelen för barn vars familjer har haft dålig ekonomi före ansökningstillfället eller vars familjer bedöms behöva ekonomiskt bistånd under en längre tid. Här synliggörs inte heller barnets situation vid planeringssteget i handläggningsprocessen. Dessa båda aspekter kan komplettera de mallar som redan finns och används. Det kan också finnas anledning att utforma en självständig mall som kan användas vid bedömningen även i det löpande beslutsfattandet. Uppföljningsdelen av arbetsverktyget bör utformas på så sätt att det kan lyfta barnets situation i förhållande till 23

26 familjens nya ekonomiska situation och hjälpa socialsekreteraren att uppmärksamma barnets behov vid långvarigt ekonomiskt bistånd. Sammantaget har handläggningsprocessen i ärenden med barn flera dimensioner och kräver ett digert arbete från socialsekreterarens sida. Arbetsverktyget bör rimligtvis utformas på ett sådant sätt att det underlättar för socialsekreteraren i samtliga faser av handläggningsprocessen. Förslaget till arbetsverktyg består av fyra delar (mallar). Del 1 är ett komplement till bedömningsmallen som föranleder beslutet i del 2, dvs utredningsmallen. Del 3, är ett komplement till genomförandeplanen, och del 4 är en mall för uppföljningar utifrån barnets bästa. I nästa kapitel presenterar jag det första utkastet på arbetsverktyg - mall för mall - samt redogör för hur arbetsverktyget sedan förfinats med utgångspunkt i den feedback som socialsekreterarna gav. 24

27 3 Arbetsverktyget i socialsekreterarens ögon Kapitel 3 är indelat i fyra avsnitt. Varje avsnitt börjar med att jag presenterar en del av arbetsverktyget och sedan redogör för den feedback som kommit från socialsekreterarna i fokusgruppen och vid dialogmötet. Kapitlet avslutas med en kort sammanfattning av socialsekreterarnas kommentarer i tabellform, samt en redogörelse för hur dessa kommentarer påverkat utformningen av det slutliga förslaget till arbetsverktyg. Det senare finns i sin helhet i bilaga 1 i slutet av rapporten. 3.1 Del 1, vid utredning Informera sökanden/medsökanden att syftet med frågorna är att undersöka om det finns koppling mellan familjens ekonomi och barnets behov. Låt föräldrarna bestämma vad som är relevant. Hemmavarande barn Namn, ålder; vårdnad; umgänge med den andra föräldern (om det inte finns - varför); boendet (om barnet disponerar ett eget rum eller delar rum); skolgång och barnomsorg (vilket dagis) respektive skola (årskurs); hälsa (information om eventuella sjukdomar eller funktionshinder); fritidsaktiviteter/intressen (vilka, kostnad och när de ska betalas); övriga insatser från socialtjänsten; övrigt som lyfts upp av sökanden/medsökanden av betydelse för barnet. Umgängesbarn Namn, ålder; vårdnad; umgängesform (hur ofta och var); övrigt av betydelse för umgänget med barnet. Hur familjens ekonomi påverkar barnets situation Sökandens/medsökandens uppfattning om och hur barnets behov har påverkats av familjens ekonomi. Finns det koppling mellan familjens ekonomi och barnets situation? På vilket sätt? I fokusgruppen och i dialogmötet lämnades i huvudsak följande kommentarer på första delen av mallen: samtliga frågor kändes relevanta i förhållande till barnets situation, merparten av frågorna finns med i tidigare mallar på stadsdelarna och ställs av enskilda socialsekreteraren; en del av frågorna finns med i den gemensamma utredningsmallen men inte alla; det är bra att kartlägga kostnaden för fritidsaktiviteterna redan vid utredningen för att det delvis ger insyn i barnets situation men också på sikt underlättar handläggning av eventuella ansökan för bistånd till fritidsaktiviteterna; 25

28 det känns viktigt att ställa frågor kring skolgång speciellt då barnen är större; att fråga om barnets hälsa är viktigt dels för att det kan underlätta en relation med mottagaren men också för att få en bild på familjens helhets situation. I fokusgruppen tyckte man att det var viktigt att tänka på hur mallen skulle integreras i den gemensamma utredningsmallen; detta för att skillnaden mellan två grupper av barnfamiljer ska fångas. Vid dialogmötet kom förslag att införa del 1 som ett separat dokument i verkställighet i Procapita för att ha stöd i de situationer där utredningen redan har avslutats men det ändå finns ett behov att titta på barnets situation. Det framgick att socialsekreterarna har olika erfarenhet av att ställa frågor kring barn; från visst håll upplevdes detta vara ett känsligt ämne att prata med mottagarna om. Både i fokusgruppen och vid dialogmötet framkom uppfattningen att klienter kan reagera på olika sätt - att vissa gärna delar med sig om barnets situation, medan andra klienter uppfattar detta som mindre relevant i utredningen, eller till och med uppfattar det som att socialtjänsten inte tror att de är tillräckligt bra föräldrar. Samtidigt framgick det att många klienter väntar på just dessa frågor, dvs om barnets situation. En uppfattning var att dessa klienter skulle tycka det var bra om socialsekreteraren skaffar en helhetsbild av familjens behov. En annan aspekt som kom fram i fokusgruppen var att socialsekreterare bemöter klienter på olika sätt; det kan exempelvis uppfattas som lättare att prata kring barn vid ett personligt möte än per telefon. Det kom också fram att det kan finnas ett behov på respektive stadsdel att först diskutera Socialstyrelsens rekommendationer för två grupper av barnfamiljer, och sedan också dryfta frågan om syftet med kartläggningsdelen. I och med att socialsekreterarna inte är vana vid att tänka på två grupper av barnfamiljer vid nybesök - och att frågor kring barnen kan skapa oro hos vissa klienter - så finns det enligt socialsekreterarna behov att diskutera det i gruppen för att försäkra att införandet av mallen inte får oönskade konsekvenser. I fokusgruppen togs frågan om kvalitet i utredningsarbetet upp som en viktig fråga i förhållande till såväl barnperspektivet inom ekonomiskt bistånd som rättssäkerhetsaspekten. En uppfattning var att införandet av en gemensam utredningsmall kan vara positiv dels för att den förväntas öka rättssäkerheten vid handläggningsprocessen i Malmö stad, dels för att den kan göra utredningarna bättre. På samma sätt resonerade man kring del 1 av arbetsverktyget; det uttrycktes att det vore bra att samtliga stadsdelar har likadana mallar att jobba efter och att det eventuellt kommer att öka kvaliteten i utredningsarbetet när det gäller barnperspektivet. 26