1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Transkript

1 Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor. Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Norge 2010 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Norge är ett land med en lång demokratisk tradition. Respekten för mänskliga rättigheter är djupt rotad i det norska samhället och de grundläggande fri- och rättigheterna garanteras i grundlagen. Den 12 maj 2009 röstades Norge in i FN:s råd för mänskliga rättigheter (The Human Rights Council) för perioden Norge rankas högst av alla världens länder i UNDP:s Human Development Index, vars kriterium för mänsklig utveckling förutom ekonomiskt välstånd även mäter levnadsstandarden med hänsyn till livslängd, hälsa och utbildning. Kritik från FN och människorättsorganisationer gällande för långa häktningstider och att barn (15-18 år) fängslas i tvivelaktiga miljöer i Norge kvarstår, trots att norska myndigheter lägger ner arbete på att åtgärda problemen. Den 1 januari 2009 trädde den nya äktenskapslagen i kraft. Lagändringen innebär att homosexuella personer nu har rätt att ingå äktenskap i likhet med heterosexuella. Därmed blev den tidigare partnerskapslagen överflödig. I samband med lagändringen kom samkönade par även att få samma rätt som olikkönade par att bli adoptivföräldrar. Den 1 januari 2009 trädde förbudet mot köp av sexuella tjänster i kraft i Norge. I likhet med svensk lagstiftning är det endast förbjudet att köpa, inte att sälja sex.

2 Norge är ett transitland för människohandel, vilket har uppmärksammats mer och mer de senaste åren. Organiserade ligor tar in människor som tvingas till tvångsarbete, prostitution, tiggeri, stölder och narkotikahandel. Norska myndigheter ser allvarligt på problemet och har tillsatt en speciell enhet inom polisen för att förhindra människohandel. FN och människorättsorganisationer har de senaste åren kritiserat de allt hårdare asylbestämmelserna i Norge. Norsk senter för menneskerettigheter utrycker oro för att det sker en ökad generalisering och stigmatisering av asylsökande flyktingar, på grund av att representanter för norska myndigheter på sistone uttalat sig i allt hårdare ordalag om asylflyktingar. På senare år har flera incidenter och attacker kring flyktingförläggningar ägt rum. Trots att Norge är ett jämställt land kvarstår vissa ojämlikheter mellan könen. En majoritet av Stortingsrepresentanter och domare är fortfarande män, och män har fortsatt en högre genomsnittlig inkomst än vad kvinnor har. Enligt lag skall minst 40 procent av bolagsstyrelserna bestå av kvinnor. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Norge har ratificerat följande FN-konventioner: Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) samt de fakultativa protokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet. Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR). Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD). Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt. Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT). Det fakultativa protokollet om förebyggande åtgärder är underskrivet år 2003 men ej ratificerat. Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter och handel med barn. Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees samt det tillhörande protokollet från

3 Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC) samt: Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Norge har ännu inte ratificerat: Tilläggsprotokollet till tortyrkommittén, OPCAT, trots att det undertecknades redan år År 2008 bad FN:s tortyrkommitté Norge om att snarast möjligt ratificera protokollet. Enligt Norges rapport till FN:s universella granskningsmekanism (UPF) av MRsituationen i världens länder 2009 planläggs en ratificering inom en snar framtid. Konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder, Convention on the Rights of Persons with Disabilities skrevs under 30 mars Regeringen har försäkrat att ratificeringsprocessen är igång. Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the Protection of all Persons from Enforced Disappearances skrevs under 21 december Enligt en rapport den 8 september 2009 i samband med UPR-granskningen av Norge framgår det att norska myndigheter planerar att ratificera konventionen. Norge har ännu inte skrivit under: Det fakultativa tilläggsprotokollet om enskild klagorätt till International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR). Enligt norska UD är ett utredningsarbete kring konsekvenserna av protokollet igångsatt. Norsk senter för menneskerettigheter är kritiskt till att Norge överväger att inte skriva under protokollet och menar att det är viktigt att föregå med gott exempel gentemot andra länder med bristfälliga rättsystem. Norge har rapporterat till respektive konventionskommitté enligt följande: ICCPR, december 2009, nästa rapporttillfälle inte fastställt. CERD, november 2009, nästa rapporttillfälle inte fastställt. CRC, februari 2008, nästa rapporttillfälle oktober ICESCR, juni 2010, nästa rapporttillfälle inte fastställt. CEDAW, mars 2007, nästa rapporttillfälle september 2010, har ännu inte inkommit med rapporten (november 2010). CAT, december 2004, nästa rapporttillfälle december

4 Den 2 december 2009 var det Norges tur att prövas under FN:s mänskliga rättigheters råds universella granskning av respekten för mänskliga rättigheter, UPR (Universal Periodic Review). Sammanlagt fick Norge 91 uppmaningar (gällande exempelvis lagändringar och ratificeringar) och rekommendationer (om t.ex. fortsatt arbete inom specifika områden för mänskliga rättigheter) från 54 av FN:s medlemsländer. Av de 91 uppmaningarna har Norge accepterat 66 stycken varav 44 accepterades direkt på plats i Genève. 18 uppmaningar har ej accepterats av Norge, medan fem uppmaningar är delvis accepterade och två går under frivilliga åtaganden. Merparten av reaktionerna på Norges arbete för de mänskliga rättigheterna var positiva från övriga nationer. Främst var det Norges öppenhet i sin egen rapport över tillståndet i landet samt Norges bemödande om självkritik som mottogs positivt. Många talare under UPR-hearingen framhöll den framträdande roll civilsamhället hade spelat i framtagandet av Norges rapport. De norska myndigheterna har också under de senaste åren varit väldigt öppna och inkluderat civilsamhället samt berörda organisationer i de olika rapporteringsrundorna för de centrala FN-konventionerna. Norsk senter för menneskerettigheter hoppas på ännu större öppenhet och transparens i framtiden. Särskild vikt lägger man vid att civilsamhället i framtiden bör vara delaktigt även i uppföljningen av uppmaningarna från specialorganen. Norge har utfärdat en stående inbjudan till FN:s råd för mänskliga rättigheter för granskning av de mänskliga rättigheterna i landet. 4 MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Det finns inga uppgifter om av statsmakten sanktionerade politiska mord eller försvinnanden i Norge och respekten för liv och kroppslig integritet är stor. Kritik riktades i oktober 2007 mot Norge och övriga Natoländer av bland andra Amnesty International och FN:s tortyrkommitté för att de fångar som ISAF (International Security Assistance Force) lämnar över till afghanska myndigheter löper stor risk att utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling. Norska Helsingforskommittén räknar med att så många som 50 procent av fångarna, både krigsfångar och vanliga kriminella, som överlämnats till afghanska myndigheter har utsatts för tortyr eller annan kränkande behandling. Den norska regeringen har som svar på kritiken hänvisat till bilaterala avtal med Afghanistan och sagt att Norge varit inblandat i mycket få sådana fall.

5 5 I december 2010 presenterade Earth Rights International (ERI) en rapport om norska statens oljefond och dess investeringar i internationella företag som har verksamheter i Burma. Enligt rapporten har norska staten investerat 4,7 miljarder NOK i 15 företag, vars verksamhet inte är förenlig med Norges egna etiska riktlinjer för hanterandet av oljefonden. Enligt rapporten har företagen haft samröre med burmesiska myndigheter och armén vilka skall ha gjort sig skyldiga till brott mot de mänskliga rättigheterna. Övergreppen skall ha bestått i mord, tvångsarbete, tvångsförflyttning, konfiskering av landområden utan kompensation samt övergrepp på civila och politiska rättigheter. Enligt tidigare statsministern och nuvarande ledaren för Oslosenteret for fred og menneskerettigheter Kjell Magne Bondevik är det överhuvudtaget fel att investera i en militärdiktatur som Burma där, brott mot de mänskliga rättigheterna ofta förekommer. 4. Dödsstraff Dödsstraffet avskaffades i Norge år 1905 för brott begångna i fredstid och dödstraffet i krigstid avskaffades slutgiltigt Den sista avrättningen genomfördes 1948 och var en del av uppgörelsen med norska quislingar efter andra världskriget. Norge undertecknade år 2002 protokoll 13 till Europakonventionen om absolut förbud mot dödsstraff. Protokollet trädde i kraft den 1 december Norge har också skrivit under och ratificerat (1991) det andra protokollet till FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter om dödsstraffets avskaffande i fredstid. Under hösten 2010 kom frågan upp till debatt i norska medier efter att sju representanter från Fremskrittspartiet (Frp) i Tromsø kommun valt att bojkotta en Amnesty-aktion mot dödsstraffet. I samband med det har även Stortingsrepresentanter från Frp uttalat ett visst stöd för dödsstraff. Efter kritik från regeringen och övriga partier har Frp:s partistyrelse tagit avstånd från uttalandena och kungjort partiets motstånd mot dödsstraff. I samband med debatten genomfördes en opinionsmätning om attityden till dödsstraff bland Frp:s väljare. Där framgår det att 51 procent av partiets väljare är positiva till dödsstraffet. I Stortingsvalet 2009 fick partiet 22,9 procent av rösterna och har under hösten 2010 haft omkring 25 procent i opinionsmätningarna. Bland befolkningen i övrigt är motståndet mot dödsstraffet grundmurat. Som nation är Norge en av de främsta förespråkarna för ett globalt avskaffande av dödsstraffet och arbetar aktivt inom FN för att uppnå detta. Norge var ett av initiativtagarländerna till att FN:s generalförsamling den 12 november 2010

6 hade upprop om moratorium för dödsstraffet som ett steg i riktning mot ett slutligt avskaffande av straffet Rätten till frihet och personlig säkerhet Inga uppgifter om förekomst av ofrivilliga försvinnanden eller resebegränsningar finns i Norge. Norge har under flera år fått kritik från människorättsorganisationer för att ha för långa häktningstider. FN:s tortyrkommitté kom med rekommendationer 2008 efter att den 5:e periodiska rapporten examinerats i november Man begärde att Norge skulle granska ifall lagändringarna från 2002 och 2006 fungerade som det var tänkt för att begränsa häktningstiden och användandet av isolering. I juli 2009 svarade Norge på rekommendationerna från tortyrkommittén. Norska myndigheter medgav att systemet med häktningar och häktningstidernas längd fortfarande var problematiskt. Man lovade att fortsätta utreda situationen. FN:s tortyrkommitté har kritiserat Norge för att det saknades ett konkret regelverk kring interneringslägret Trandum, som tar emot frihetsberövade personer som fått avslag på sin asylansökan och befaras försvinna i väntan på utvisning. Trandum har hårdare regler angående mat, aktiviteter och liknande än norska fängelser.. Även FN:s arbetsgrupp om godtyckliga försvinnanden påpekade vikten av fungerande och heltäckande regler för Trandum. I april 2008 presenterade regeringen ett nytt lagförslag som var tänkt att förbättra omständigheterna kring Trandum. I september samma år inledde det nya tillsynsrådet sitt arbete, som går ut på att övervaka situationen på Trandum och årligen rapportera till regeringen. I slutet av 2008 besökte Sivilombudsmannen på nytt Trandum och i mars 2010 publicerades resultatet av besöket. Ombudsmannen konstaterade att de materiella förhållandena och internernas rättssäkerhet hade blivit betydligt bättre sedan det första besöket. Ombudsmannen menade dock att det fortsatt var av största vikt att löpande kontrollera att de interna reglerna och rutinerna följer gällande regelverk. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Rättssäkerheten i Norge är god. Möjlighet till fri rättshjälp finns. Domstolarna är självständiga gentemot den exekutiva makten. I en rättegång tjänstgör både lekmannadomare, som väljs av kommunstyrelsen (indirekt av folket som i sin tur väljer kommunstyrelsen), och fackdomare, vilka tillsätts av regeringen.

7 Norge är ett av de minst korrumperade länderna i världen. På Transparency Internationals rangordning över korruption i världen hamnar Norge på 10:e plats (2010). Förutom domstolar finns ett antal ombudsmannainstitutioner (bland annat barnombud och jämställdhets- och diskrimineringsombud) som allmänheten kan vända sig till för klagomål. Sivilombudsmannen ska, förutom att utöva tillsyn av den offentliga förvaltningen, även se till att myndigheterna uppfyller sina förpliktelser vad gäller mänskliga rättigheter. Till skillnad från svenska JO kan Sivilombudsmannen inte väcka åtal utan endast utfärda erinringar eller göra uttalanden, vilka dock oftast respekteras. Fängelsestraff för barn under 18 år behandlas nedan under kapitlet om barns rättigheter. 7. Straffrihet Inga rapporter om straffrihet för brott begångna inom landets gränser förekommer i Norge. I mars 2008 instiftades i den norska strafflagen brotten folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Hösten samma år användes det nya regelverket för första gången när en norsk medborgare stod åtalad i Oslo tingsrätt för krigsförbrytelser begångna i Bosnien-Hercegovina på 90-talet. Den åtalade dömdes för krigsförbrytelser. Enligt Norsk senter för menneskerettigheter krävs dock fortfarande mycket arbete, till exempel med nyrekrytering av kompetent personal på flera myndigheter, för att systemet med folkmordsparagrafen skall fungera tillfredställande och visa att Norge inte är ett land där krigsförbrytare kan komma undan och hålla sig gömda. I maj 2009 greps två norska medborgare (Tjostolv Moland och Joshua French) anställda av ett privat säkerhetsföretag baserat i Uganda för mordet på deras egen chaufför i Kongo. Båda två dömdes till döden i Kongo, men det troligaste är att de till slut kommer att avtjäna straffet i norskt fängelse. Händelsen skapade debatt i Norge om huruvida man bör förbjuda norsk militär att ta värvning som legosoldater utomlands. I juni 2009 berättade den tidigare legosoldaten Espen Lie i en tv-sänd intervju, att han dödat mellan 117 och 132 personer under sin verksamhetstid från 1970 till 90-talet. Han blev därefter polisanmäld, dock utan någon rättegång till följd. Enligt Norsk senter för menneskerettigheter går detta slags straffrihet för grova brott utomlands (som detta kan ha varit) stick i stäv med norska myndigheters internationella förpliktelser att bestraffa krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Centret uppmanar ansvariga norska myndigheter att utvärdera och ändra praxis för sådana här fall. 7

8 8 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings-, och religionsfrihet har grundlagsfäst skydd i Norge. Yttrande- och tryckfriheten, liksom förenings- och församlingsfriheten, är fast förankrade i det norska samhället. Pressen är fri och det finns en mängd oavhängiga frivilligorganisationer. Yttrandefriheten är mycket vidsträckt i Norge, vilket debatterats bland annat i relation till rasistiska uttalanden. Norska människorättsorganisationer har menat att det borde vara enklare att göra inskränkningar i yttrandefriheten för att undvika hets mot folkgrupp. Vid två tillfällen, i januari och i april 2009, använde polisen tårgas mot två demonstrationståg. Demonstrationen i januari ägde rum som en reaktion mot Israels militärattack på Gaza, och den andra demonstrationen utfördes av tamiler som ville att Norge skulle agera mer kraftfullt som fredsmäklare i konflikten på Sri Lanka. Enligt grundlagen råder religionsfrihet. Dock måste minst hälften av regeringens medlemmar vara medlemmar i den lutherskt protestantiska statskyrkan vilket även gäller kungen. Detta tas med jämna mellanrum upp som problematiskt av olika människorättsgrupper. Även USA nämner detta som problematiskt i sin landrapport rörande religionsfriheten i Norge, vilken publicerades i november I april 2008 presenterade kulturministern en parlamentarisk rapport beträffande statens och kyrkans förhållande. Rapporten, som tagit fem år att färdigställa, förordade ett bibehållande av statskyrka men med ökade demokratiska inslag. Enligt rapporten ska alla trossamfund som är erkända av konstitutionen ges möjlighet till offentlig finansiering på samma grunder som statskyrkan. I maj 2010 röstade Stortinget, på justitiedepartementets inrådan, emot förslaget att förbjuda burka och niqab i offentliga sammanhang med motiveringen att ett förbud skulle strida mot Europakonventionen om skydd för mänskliga rättigheter. Religionsundervisningen i grundskolan har ett flertal gånger kritiserats för att vara alltför inriktad på kristendomen. Fokuseringen på kristendomen har motiverats med att den så starkt har präglat den norska kulturen och etiken, vilket andra religioner inte har gjort. Religionsundervisningen i skolan är nu under förändring och meningen är att övriga religioner ska få större utrymme i undervisningen om religion och etik. Norsk senter för menneskerettigheter har även riktat kritik mot den del av den norska författningen som säger att

9 lutheraner ska uppfostra sina barn i tron, med hänvisning att det kan bryta mot konventionen om civila och politiska rättigheter. En ökande grad av antisemitism har märkts de senaste åren, till exempel har en judisk gravplats skändats med nazistsymboler i Oslo. Huruvida det finns en koppling till konflikten i Mellanöstern och Israels politik diskuteras. Kritik har riktats mot att norska staten i augusti 2009 tog initiativet till att fira 150- årsjubileet av Knut Hamsun (1920 års nobelpristagare i litteratur), som var uttalad nazisympatisör under andra världskriget. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Norge är en konstitutionell monarki med kung Harald V som statschef. Landet är en fungerande parlamentarisk demokrati med fria och hemliga val. Valsystemet är proportionellt och val till Stortinget hålls vart fjärde år. De politiska rättigheterna är tillgodosedda i Norge. Stortinget är ett enkammarparlament som, vilket är ovanligt, inte kan upplösas under valperioden. En grundlagsändring kräver 2/3 majoritet i Stortinget. Knappt 40 procent av Stortingsrepresentanterna är kvinnor. Mäns och kvinnors valdeltagande redovisas inte separat i Norge. Det finns emellertid vallokalsundersökningar från Stortingsvalet 2005 som visar att det inte längre finns några reella könsskillnader i valdeltagandet. Sedan 2009 är hälften av ministrarna i Stoltenberg II-regeringen kvinnor. Sametinget, som inrättades 1987, är ett folkvalt samiskt parlament där 19 av 39 ledamöter för närvarande är kvinnor. 9 EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Norge har ratificerat ILO-konventionerna och tillämpar dessa. Arbetsförhållandena, inklusive löne- och arbetsvillkor, är mycket goda i en internationell jämförelse. Fackföreningar har en viktig roll i förhandlingar med regeringen på sociala och ekonomiska områden. Dock sker en minskning av antalet fackligt anslutna var runt 53 procent av den norska arbetskraften fackligt ansluten (två år tidigare var siffran runt 60 procent). Arbetslösheten är mycket låg i en internationell jämförelse, c:a 3,5 procent (2010). Fortfarande råder stor ojämlikhet när det kommer till arbetslöshet. Tidningsreportage indikerar att personer med icke västerländska för- eller efternamn har betydligt svårare att få arbete. I samband med en granskning som gjordes av FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella

10 rättigheter uttrycktes oro över att invandrare, och i synnerhet invandrarkvinnor, har problem att få arbete. Högst arbetslöshet finner man bland invandrare från Afrika. 15 procent av de afrikanska invandrarna var arbetslösa under tredje kvartalet Näst högst arbetslöshet finner man bland asiatiska och östeuropeiska invandrare med runt 9 procent arbetslöshet enligt Statistisk Sentralbyrå (SSB). Bland västerländska invandrare ligger arbetslösheten nära genomsnittet i landet. 40 procent av kvinnorna arbetar deltid. I genomsnitt tjänar kvinnor cirka 85 procent av vad män tjänar. Skillnaderna mellan mäns och kvinnors löner är störst bland de högst utbildade. 40 procent av styrelseplatserna i norska aktiebolag ska enligt lag besättas av kvinnor infördes möjligheten att bestraffa företag som inte uppfyller dessa bestämmelser genom att stryka dem från börslistan. Straffmöjligheten har gett resultat och numera har så gott som alla norska aktiebolag omkring 40 procent kvinnor i styrelserna. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) spenderade Norge 8,6 procent av BNP på hälsa (2008). I statsbudgeten för 2011 ingår stora satsningar på hälsovård med utökat stöd till Helse- och Omsorgsdepartementet. Departementet får ytterligare nästan en miljard NOK jämfört med Totalt innebär budgetförslaget att Helse- och Omsorgsdepartementet erhåller 13 procent av statsbudgeten. Alla invånare har rätt till fri sjukvård. Norge har ett av det mest generösa sjukersättningssystemen i världen. Hela lönen utgår under ett år, utan någon karensdag. Statens kostnader för sjukersättning har på senare år ökat dramatiskt. Därför har åtgärder vidtagits så att personer som varit sjuka snabbare ska komma ut i arbetslivet. Tanken är att få människor att arbeta deltid efter egen förmåga under den tid de ännu inte är helt friska. 12. Rätten till utbildning Grundläggande skolgång är obligatorisk och kostnadsfri (från sex till sexton års ålder) i Norge. Skollunch serveras inte och gymnasieutbildningen är förenad med vissa kostnader för exempelvis skolböcker. Mellan 2 och 3 procent av statsbudgeten går årligen till Kunskapsdepartementet. Rätten till utbildning har diskuterats i förhållande till ett förslag om förbud av huvudplagg som täcker hela eller delar av ansiktet, exempelvis burka eller niqab. För- och nackdelar har debatterats under flera år i Norge. Argumentet för ett sådant förbud, som skulle motivera en inskränkning i religionsfriheten, är att flickor som bär sådana plagg inte kan tillgodogöra sig utbildningen på 10

11 samma sätt som andra. I maj 2010 röstade Stortinget emot förslaget att förbjuda ansiktstäckande slöjor i offentliga sammanhang med motiveringen att det skulle strida mot konventionerna om de mänskliga rättigheterna. Den 6 december 2010 inleddes dock i Stortinget diskussion i frågan om ett specifikt förbud gällande ansiktstäckande slöjor i skolan för flickor upp till 7:e klass. Det är Fremskrittspartiet som är drivande i frågan med motiveringen att barn inte bör växa upp i ett system där kvinnan är mindre värd än mannen. Ett beslut i frågan kan tidigast beräknas till Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Levnadsstandarden i Norge är, mätt i BNP per capita, en av de högsta i världen. Norge rankas också sedan flera år högst av alla världens länder i UNDP:s Human Development Index, vars kriterium för mänsklig utveckling, förutom ekonomiskt välstånd, även tar hänsyn till livslängd, hälsa och utbildning. Sedan några år finns ett speciellt handlingsprogram mot fattigdom, vilket skall fortsätta under 2011 enligt regeringens budget.. Genom satsningar på till exempel bostadsbidrag, barnomsorg, utbildning och program för drogmissbrukare vill regeringen minska den lilla andel av fattigdom som idag existerar. Hösten 2007 etablerades ett kvalificeringsprogram med inga eller mycket begränsade försäkringsersättningar för personer med väsentligt nedsatt arbetsoch försörjningsförmåga. Målgruppen är personer som annars skulle ha varit beroende av långvarigt socialbidrag. Programmet skall kombineras med rehabilitering och behandling. Målet är att så många som möjligt på sikt skall kunna försörja sig själva. 11 OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Den 19 juni 2009 blev FN:s konvention om eliminering av alla former av diskriminering av kvinnor inkorporerat i lagen om mänskliga rättigheter. Därmed gavs den företräde före annan norsk lagstiftning på området. Tidigare fick Norge kritik av bland annat FN:s kvinnokommitté för att inkorporeringen ännu inte hade genomförts.

12 Kvinnor och män har samma rättigheter enligt lag, men i praktiken finns skillnader mellan könen i Norge liksom i flertalet andra jämförbara länder, exempelvis i fråga om lön och befordringsmöjligheter. I snitt hade kvinnor NOK lägre månadslön än män år procent av personalen på de ledande positionerna inom offentlig sektor består av män. Andelen kvinnliga domare har ökat de senaste åren. I december 2010 var 135 av tingsrättens domare kvinnor, vilket motsvarar 38 procent, att jämföra med 2005 då det var 105 kvinnliga domare. I högsta domstolen är 8 av 20 domare kvinnor (2010). Den 1 januari 2009 trädde förbudet mot köp av sexuella tjänster i kraft i Norge. Avsikten med förbudet var att minska prostitutionen och framför allt marknaden för människohandel. I likhet med svensk lagär det endast förbjudet att köpa, inte att sälja sex, eftersom man inte vill kriminalisera de sårbara och utsatta kvinnor, som det ofta rör sig om. Norge är en destinationsort för människohandel, men samtidigt en av de stater som är ledande på bekämpning av sådan och som satsar mest resurser på FN:s anti-traffickingprogram runt om i världen. Från och med mars 2009 finns en speciell polisenhet kallad STOP med 14 anställda som har till huvuduppgift att arbeta mot människohandel. Norska staten samarbetar sedan en tid tillbaka med organisationer såsom ROSA-projektet, vars främsta mål är att ta hand om kvinnor som söker skydd och flyr från människohandelsrelaterade situationer. ROSA poängterar att människohandel inte enbart rör sig om prostitution. Det kan handla om en mängd omständigheter, där människor tvingas arbeta, tigga eller stjäla åt någon annan. Sedan 2003 finns ett förbud mot tvångsäktenskap införlivat i den norska strafflagen. De senaste åren har regeringen arbetat aktivt med en ny handlingsplan för att motverka tvångsäktenskap. Antalet rapporterade fall av tvångsäktenskap har ökat kraftig de senaste åren. Detta tros dock främst bero på att det nu blivit mer uppmärksammat och därmed lättare för personer att söka hjälp och inte nödvändigtvis att antalet genomförda tvångsäktenskap ökat i landet. Integrerings- och mangfaldsdirektoratet (IMDI) är ansvarigt för arbetet mot tvångsäktenskap. IMDI:s nya handlingsplan startade i juni Fram till årets slut fick man in 170 fall angående genomförda tvångsäktenskap, fruktan för eventuella tvångsäktenskap samt övriga frågor knutna till tvångsäktenskap. År 2009 hade siffran ökat till 438 fall rörande frågor och hjälp kring tvångsäktenskap. Det finns ingen statistik över exakt antal personer som är tvångsgifta i Norge. Endast en mindre del av alla våldtäkter som begås i landet klaras upp och leder till bestraffning av förövaren. En stor del av alla våldtäkter som äger rum polisanmäls aldrig och i en stor andel av de fall som anmäls läggs förundersökningar ned redan innan åtal väckts. FN:s kvinnokommission har 12

13 påpekat att norska domstolar är sena med att behandla våldtäktsmål i rätten och att åtal sällan leder till fällande dom. Regeringen har vidtagit åtgärder för att öka polisens och domstolarnas utredningsresurser. Skyddshärbärgen för hotade kvinnor har inrättats på allmänna eller privata initiativ runt om i landet. Våld mot kvinnor i nära relationer är den vanligast förekommande formen av våld mot kvinnor. 15. Barnets rättigheter Barnets rättigheter har hög prioritet i Norge och sociala skyddsnät förhindrar förekomsten av gatubarn. Barnkonventionen är inarbetad i den nationella lagstiftningen och världens första Barnombudsman etablerades Straffbarhetsåldern är 15 år.fängelse för personer under 18 år ska endast utdömas som en sista utväg. Dock visar siffror från en artikel i Dagsavisen från januari 2010 att antalet barn under 18 år som sitter i fängelse har ökat de senaste åren. Totalt fängslades 54 minderåriga år 2007, 2008 var siffran 74 och under år 2009 satt närmare 100 barn någon gång i norskt fängelse. Barne-, likestillings och inkluderingsminister Audun Lysbakken kritiserades hårt av FN:s barnkommitté under en utfrågning i Genève i början av Det man framför allt vände sig mot var att barnen sätts att dela fängelse och cell med vuxna interner, en del av dem grovt kriminella. Man menar att detta inte gagnar barnens möjligheter att kunna återgå till ett normalt liv. Besök och intervjuer med några av barnen visade att flera av dem inte fått tillgång till skolundervisning eller yrkesvägledning i fängelset. Flera var placerade i fängelse långt ifrån sin familj och hade inte haft besök av vare sig familj eller socialtjänsten. Ett av barnen hade suttit helt isolerad i sin cell i 105 dagar som en del av ett kollektivt straff efter att andra interner smugglat in narkotika på anstalten. Sådan kollektiv bestraffning är ett tydligt brott mot FN:s barnkonvention. En så kallad groomingparagraf infördes i strafflagen år Detta innebär att det numera är straffbart att stämma träff med minderåriga på Internet i syfte att begå sexuella övergrepp. SSB:s siffror visar att det under 2009 anmäldes sexuella övergrepp mot barn och ungdomar under 20 år. I juli 2009 skickade Barne-, likestillings och inkluderingsdepartementet ett förslag till lagändring i barnomsorgslagen till Stortinget. Bakgrunden var att ett flertal fall av människohandel av barn uppdagats i Norge. Barnen skickas till Norge av kriminella organisationer som utnyttjar dem till prostitution, tiggeri och narkotikahandel. Enligt lagändringsförslaget, som är under utredning, skall det bli enklare att tvångsomhänderta barn för skydd och omsorg när det föreligger misstanke om människohandel. 13

14 År 2007 uppmanades Norge av kommittén för FN:s barnkonvention angående barns inblandning i väpnade konflikter att höja lägsta åldern bland frivilliga i hemvärnet från 16 till 18 år och se till att unga frivilliga inte deltar i militär utbildning. Ingen ändring har skett fram till och med 2010, men det bör poängteras att hemvärnets ungdomsgrupp (16-18 år) överhuvudtaget inte utbildas med vapen eller i stridsrelaterade färdigheter. Värnpliktsåldern i Norge är 18 år. I december 2010 riktade Tove Wang, generalsekreterare i Redd Barna, kritik mot den norska regeringens negativa syn på en eventuell framtida ratificering av det tilläggsprotokoll till FN:s barnkonvention om klagorätt, som för närvarande diskuteras av medlemsstaterna i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Utrikesminister Jonas Gahr Støre uttalade i Stortinget att regeringen är rädd att norska rättsprövningar kan komma att överprövas och att det kan medföra stora utgifter för Norge. Samtidigt betonade han att man inte skulle motarbeta utarbetandet av tilläggsprotokollet och förstod att andra stater mycket väl kan önska en etablering av en klagomekanism. Wang menar att skepsisen som den norska regeringen visat i frågan inte stämmer överens med landets hållning till de mänskliga rättigheterna i övrigt. Samtidigt påpekade hon att det tydligt framgår i regeringsförklaringen att Norge ska vara en förkämpe för barns rättigheter världen över. Ensamkommande asylsökande barn behandlas i den här rapporten under kapitlet om flyktingars rättigheter. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk I samband med att konventionen om kvinnodiskriminering inkorporerades i lagen om mänskliga rättigheter 2009, ansåg Norsk senter för menneskerettigheter att även FN-konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (som Norge har ratificerat) borde ha införlivats i lagen samtidigt. Centret menar att det indirekt kan tolkas som att rasdiskrimineringskonventionens bestämmelser anses mindre viktiga, då den endast är inkorporerad i norsk lag via diskrimineringslagen. Även under UPR-landgenomgången av Norge uppmanades man att införliva rasdiskrimineringskonventionen i lagen om mänskliga rättigheter. Den norska regeringen menar att de FN-konventioner (däribland rasdiskrimineringskonventionen) som är inkorporerade under annan lagstiftning i landet inte är mindre värda än de som införlivats under lagen om mänskliga rättigheter. En lag om förbud mot diskriminering finns sedan några år. Lagen omfattar alla samhällsområden och förbjuder direkt och indirekt diskriminering på grund av 14

15 etnisk tillhörighet, nationellt ursprung, härstamning, hudfärg, språk, religion eller livsåskådning i övrigt. Lagen tillkom på förslag av regeringen med särskild hänvisning till kritik mot bristande rättsskydd som Norge tidigare fått av FN:s rasdiskrimineringskommitté. Kritik kvarstår dock eftersom nationalitet inte nämns i diskrimineringslagen. Sedan 2006 finns ett Jämställdhets- och diskrimineringsombud som ska arbeta för att motverka diskriminering både på grundval av etnicitet och kön. De flesta klagomålen till ombudet rör arbetslivet. Under 2009 fick ombudet 47 anmälningar om diskriminering på grund av etnicitet/hudfärg samt fyra stycken om religion. Enligt SSB:s uppgifter från 2010 bor invandrare och andragenerationsinvandrare i Norge, vilket utgör 11,4 procent av befolkningen. De senaste åren har regeringen fattat beslut om att försöka förbättra integrationen med hjälp av statligt finansierade projekt rörande norsk- och samhällskunskapsundervisning för vuxna invandrare. Jämställdhets- och diskrimineringsombudet har uttryckt kritik mot att lagstiftaren i diskussionen om arbetskraftsinvandring förbisett de grupper som står utanför arbetsmarknaden, nämligen icke-västliga invandrare och funktionshindrade. Samerna, vilka har status som urbefolkning, har en särställning i Norge. Deras rättigheter till det egna språket, kultur och samhällsliv regleras sedan 1987 i grundlagen. Enligt SSB uppgick samebefolkningen i Norge 2009 till personer. Sametinget ska garantera skyddet för gruppens språk och kulturella rättigheter. Enligt lag har samerna rätt till land och vatten i Finnmark. 15 Personer som tillhör vissa befolkningsgrupper, såsom romer eller resandefolket, upplever svårigheter och diskriminering på arbetsmarknaden och i tillgång till bostad och utbildning. Enligt Barne-, likestillings- och inkluderingsministern är resandefolket den nationella minoritetsgrupp som är minst integrerad i det norska samhället och den grupp som är mest utsatt för rasism i Norge. Speciellt svår är situationen för resandefolkets barn. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Beträffande diskriminering på grund av sexuell läggning eller transpersonlighet är situationen i Norge jämförbar med den i Sverige. En lag som förbjuder homosexuellt samliv avskaffades för trettio år sedan. Den 1 januari 2009 trädde den nya äktenskapslagen i kraft. Lagändringen innebär att homosexuella personer nu har rätt att ingå äktenskap i likhet med heterosexuella. Därmed blev den tidigare partnerskapslagen överflödig. I samband med lagändringen kom samkönade par även att få samma rätt som olikkönade par att bli adoptivföräldrar. Den norska kyrkan samt andra trossamfund har vigselrätt,

16 men inte vigselplikt. Präster som är beredda att viga samkönade par är ojämnt fördelade över landet, de flesta är stationerade i Osloregionen. Därför ingås hitintills merparten av de samkönade äktenskapen borgerligt. Förbudet mot diskriminering på grund av sexuell läggning är inte helt enhetlig i de olika lagarna, vilket kan skapa en del förvirring. Olika begrepp såsom sexuell orientering, homosexuell läggning etcetera i de olika lagarna gör att förbudets omfång och skydd kan variera från fall till fall. Jämställdhets- och diskrimineringsombudet ansvarar bland annat för bostadslagen, där det finns ett speciellt förbud mot att vägra samkönade boende. Ombudet ansvarar även för arbetsmiljölagen gällande diskrimineringar på grund av sexuell identitet, men har inte hand om strafflagen. Enligt SSB:s levnadsvillkorsundersökning från 2008 har homosexuella och bisexuella oftare psykiska problem än genomsnittet i landet. Det är dock ett av få resultat som med säkerhet kan bekräftas av undersökningen när det gäller homosexuellas levnadsvillkor. Enligt SSB är det nämligen svårt att få fram statistiska resultat av sexuell identitet. Därmed är det också svårt att få fram en exakt siffra över antalet homosexuella, bisexuella och transsexuella personer som bor i landet. 18. Flyktingars rättigheter Flyktingar har sina rättigheter skyddade i enlighet med de internationella konventioner som Norge anslutit sig till. Norska myndigheter har dock ibland intagit en relativt snäv tolkning av flyktingkonventionen och flyktingbegreppet. De senaste åren har norska myndigheter varslat om samt påbörjat åtstramningar i asyl- och invandringspolitiken. Främst vill man minska antalet asylsökande som söker på falska premisser och utan direkta behov. Till exempel sker nu frihetsberövande av personer där det föreligger risk för att de tänker gömma sig i landet efter att de fått avslag på sin ansökan eller där identiteten är oklar. Norsk senter för menneskerettigheter säger sig ha förståelse för att Norges regering vill minska antalet grundlösa asylansökningar men påpekar samtidigt vikten av att man håller sig inom ramarna för flyktingkonventionen, där det tydligt framgår att personer inte får skickas tillbaka till länder där de riskerar sitt liv eller sin frihet. I detta sammanhang har Norge blivit kritiserat av FN:s högkommissarie för flyktingar (UNHCR) rörande tvångsutlämning av 30 avvisade irakiska asylsökande till Bagdad i december I ett svarsbrev till UNHCR höll Justitieminister Knut Storberget med om att nämnda fall inte helt överensstämde med flyktingkonventionernas förordningar. 16

17 I oktober 2010 skrev tre människorättsgrupper (Norsk Helsingforskommitté, Amnesty International och Norsk organisation för asylsökande) ett öppet brev till justitieminister Storberget om ett stopp av tvångsretur av asylsökande från konfliktområdena i norra Kaukasus. Organisationerna är mycket kritiska till norsk praxis gällande tjetjenska asylärenden sedan den ändrades hösten Före praxisändringen fick cirka tre fjärdedelar av asylsökandena uppehållstillstånd till skillnad mot endast 15 procent idag. Enligt ovan nämnda organisationer visar siffror från FN att Norge har tre gånger strängare praxis gällande norra Kaukasus än genomsnittet i Europa. Norsk senter för menneskerettigheter är oroat över att det sker en ökande generalisering och stigmatisering av asylsökande i takt med att norska myndigheter och politiker uttalar sig i allt hårdare ordalag. Detta menar man gör asylsökande än mer sårbara än vad de redan är. Ett antal incidenter knutna till flyktingförläggningar har inträffat de senaste åren. Under 2008 och 2009 inträffade ett flertal attacker mot olika förläggningar, däribland en för ensamkommande flyktingbarn. Vid en av attackerna skadades 20 asylsökande, då 50 personer bröt sig in på förläggningen. Förläggningarna har även drabbats av skottlossningar, stenkastningar och nedklottrade väggar med ogästvänliga budskap och nazistsymboler. År 2008 ökade antalet asylsökande i Norge med 30 procent jämfört med föregående år. Tendensen fortsatte år 2009 med en ökning på 20 procent jämfört med år År 2010 har det dock skett en halvering av antalet asylansökningar jämfört med Detta tror man beror på de allt hårdare kraven för att få asyl i Norge de senaste åren. Under 2009 kom de flesta flyktingarna från Afghanistan, Eritrea och Somalia. De största grupperna bosatta i Norge med flyktingbakgrund är idag irakier (cirka ), somalier (cirka ) och bosnier (c:irka ). Efter påtryckningar från FN:s barnkommitté om att Norge borde ändra praxis gällande ensamkommande flyktingbarn antog Stortinget 2008 lagändringar, som förde över ansvaret för ensamkommande barn under 15 år från Migrationsverket till barnomsorgen. Norsk senter för menneskerettigheter har kraftfullt förordat att alla minderåriga (även de som är mellan 15 och 18 år) bör inkluderas under det nya systemet. I 2008 års statsbudget såg det ut som att regeringen ämnade genomföra lagändringen under Detta har nu ändrats enligt regeringens nya politiska plattform och ser inte ut att ske inom den närmaste treårsperioden. 19. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning 17

18 I jämförelse med andra europeiska länder hävdar sig Norge i dag relativt väl när det gäller lagstiftning som förbjuder diskriminering på grund av funktionshinder. Dock råder ofta stora skillnader i Norge mellan de politiska målen och den verklighet som de funktionshindrade upplever när det gäller möjligheterna att i större utsträckning delta i samhällslivet på samma villkor som den övriga befolkningen. Det är till exempel ofta mycket komplicerat för rullstolsbundna att resa med tåg och annan kollektivtrafik. De funktionshindrades rättigheter skyddas genom en stärkt lag mot diskriminering i arbetsmiljön från Den 1 januari 2009 trädde en ny lag i kraft i Norge som förbjuder all form av diskriminering av funktionshindrade inom alla samhällsområden. Lagen ska bidra till nedmontering av samhällsskapade barriärer för funktionshindrade och motverka att nya skapas. Om man anser sig diskriminerad kan man vända sig till Jämställdhets- och diskrimineringsombudet. Totalt kom det in 154 anmälningar till ombudet under Norge har varit pådrivande i FN för att konventionen om förbud mot diskriminering på grund av funktionshinder skulle antas. Norge skrev under konventionen den 30 mars 2007, men har fram till och med november 2010 ännu inte ratificerat den, trots att man under flera år försäkrat att ratificeringsprocessen är på gång. Enligt Norsk Helsingforskommitté är antalet personer som tvångsvårdas inom psykiatrin stort i Norge vid en europeisk jämförelse.. 18 ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter De enskilda MR-organisationernas möjligheter att ha en öppen dialog med regeringen är goda. En rad nationella och internationella oberoende organisationer är verksamma i Norge. Det kan dock uppstå problem med att få en heltäckande granskning av de mänskliga rättigheterna i Norge eftersom organisationerna ofta är inriktade på mer uppenbara kränkningar av rättigheterna i andra länder enligt Norsk Helsingforskommitté. Samarbetet mellan olika norska organisationer som verkar inom mänskliga rättigheter är omfattande. Flera av dem finns under samma tak där de ingår i Human Rights House Foundation. Olika oberoende organisationer används regelbundet av regeringen som remissinstanser i olika ärenden som rör mänskliga rättigheter. Norsk senter för menneskerettigheter har av regeringen tilldelats status som nationell institution för mänskliga rättigheter. Det faktum att centret tillhör

19 Oslo universitet gör dock att det inte är fullt oberoende av statsmakten vilket också påpekats av FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Det bör dock poängteras att centret på ett tydligt sätt markerat sin oavhängighet, till exempel genom att i årsrapporten för 2009 kritisera regeringen på de punkter där man anser att regeringens arbete för mänskliga rättigheter inom landet är otillräckligt. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Med undantag för den dialog som Norge har med FN:s och Europarådets konventionskommitté torde internationella och svenska MR-organisationer inte behöva bedriva nämnvärda insatser i Norge för att främja de mänskliga rättigheterna. 19