9 Teckenspråksutbildning för föräldrar

Transkript

1 9 Teckenspråksutbildning för föräldrar Av mina direktiv framgår att min uppgift är att analysera om utbildningen (både den som erbjuds av landstinget och den som erbjuds av staten) i teckenspråk för föräldrar och syskon till döva m.fl. tillgodoser de behov som finns. Förslag: Landstingens introduktionsutbildning Landstingen bör även i fortsättningen ha ansvar för genomförandet av introduktionsutbildningen i teckenspråk för föräldrar. Landstingen ska också uppmärksamma dessa föräldrars behov av utbildning och stöd i föräldraskapet samt fortlöpande erbjuda stöd i den omfattning som behövs för att behoven ska kunna tillgodoses. Statlig teckenspråksutbildning för föräldrar (TUFF) Staten ska ha fortsatt ansvar för den TUFF-utbildning om 240 timmar som erbjuds föräldrar till teckenspråkiga barn. Ny ansvarig myndighet ska vara Specialskolemyndigheten (SPM). SPM får ansvar och uppdrag att samla och samordna såväl ekonomiska resurser som den kompetens som finns inom området som kan utgöra en tillgång för genomförandet av de statliga TUFF utbildningarna. Alla föräldrar ska erbjudas den statliga teckenspråksutbildningen för föräldrar under den tid de går igenom landstingets introduktionsutbildning. Landstingen ansvarar för att föräldrarna efter samverkan med SPM får detta erbjudande. SPM ska anvisa medel och ge lämpliga förslag på utbildningsanordnare och planläggning av utbildningen så att utbildningen anpassas till föräldrarnas behov och förutsätt- 177

2 Teckenspråksutbildning för föräldrar SOU 2006:54 ningar i övrigt. Strävan ska vara att de 240 timmarna tas ut senast under barnets förskoletid. SPM bedömer och utvärderar ubildningsanordnarnas lämplighet och kvaliteten på utbildningarna. SPM har också ansvar för att utbildningsanordnarna strävar efter att TUFFutbildningarna blir likvärdiga och får en gemensam och transparant struktur. Utbildningsanordnare kan vara landsting, folkhögskolor, studiecirklar eller andra som bedöms ha nödvändig kompetens, erfarenhet och i övrigt förutsättningar att genomföra utbildningarna. Påbyggnadsutbildning Nuvarande påbyggnadsutbildning som ges inom det reguljära utbildningssystemet bör kompletteras med en IT-baserad distansundervisning i teckenspråk. Uppdraget att utveckla ett lämpligt IT-baserat utbildningsmaterial bör ges till SPM och Nationellt centrum för flexibelt lärande CFL (eller den myndighet som föreslås komma få ansvara för vuxenutbildningen) i samverkan. 9.1 Stöd till föräldrar till teckenspråkiga barn Flertalet barn (ca 95 procent) som på grund av nedsatt hörsel är beroende av teckenspråk för sin kommunikation föds i familjer där föräldrarna är hörande. Dessa föräldrar saknar i regel helt språkkunskaper i det språk som kommer att bli barnets första språk och i de allra flesta fall även kunskaper om hur det är att leva som teckenspråkig. De har därför inte samma möjligheter som andra föräldrar att stödja barnet i dess utveckling. För att de ska kunna ta det ansvar som allt föräldraskap innebär måste det allmänna ge dem stöd i sitt föräldraskap. En väsentlig del i detta stöd är utbildning i teckenspråk. Alla barn har rätt till föräldrar/vårdnadshavare som kan ge dem god vård, omsorg och vara ett stöd för deras utveckling. En förutsättning för denna grundläggande rätt är att barn och föräldrar kan kommunicera med varandra på ett språk som är funktionellt för såväl barnet som föräldrarna. 178

3 SOU 2006:54 Teckenspråksutbildning för föräldrar Föräldrar till döva, dövblinda, hörselskadade eller språkstörda barn har samma behov som andra föräldrar att bli sedda och bekräftade och att känna att de duger som föräldrar. Nästan alla som får ett barn som är beroende av teckenspråk för sin kommunikation är själva hörande har oftast ingen egen erfarenhet av teckenspråk. Det rent praktiska vårdnadsansvaret kan i en sådan situation vara nog så betungande, och dessutom ligger ofta ett stort ansvar på föräldrarna att engagera sig i barnet och sin egen språkinlärning. Föräldrarna måste ta in och hantera information om de olika möjligheter och hinder som finns utifrån såväl familjens som det egna barnets situation. Stöd till dessa föräldrar erbjuds av sjukvårdshuvudmännen dels genom medicinsk information om orsakerna till funktionshindret och vilka möjligheter som finns, dels i olika former av psykosocialt stöd. 9.2 Delat ansvar mellan stat och landsting för att erbjuda föräldrar utbildning i teckenspråk Stöd till föräldrar till barn som är beroende av teckenspråk är i dag delat mellan landstingen (sjukvårdshuvudmännen) och staten. Landstingen erbjuder en grundläggande introduktionsutbildning i teckenspråk inom ramen för sitt habilteringsansvar medan staten erbjuder en på introduktionsutbildningen följande utbildning i teckenspråk om sammanlagt 240 klocktimmar (TUFF-utbildning) Landstingens introduktionsutbildning Varje landsting beslutar om såväl omfattning som utformning av den introduktionsutbildning i teckenspråk om erbjuds föräldrar till döva, dövblinda och hörselskadade barn inom ramen för sjukvårdshuvudmannens ansvar för habilitering. Något riktat statsbidrag för verksamheten utgår inte till landstingen utan insatsen finansieras inom ramen för de medel som träffats i sjukvårdsöverkommelsen mellan staten och landstingen. Däremot erbjuder staten föräldrarna ekonomiskt stöd till föräldrar i form av vårdbidrag och i form tillfällig föräldraförsäkring enligt lagen om allmän försäkring. För att få en bild av den utbildning i teckenspråk som erbjuds föräldrar av landstingen, skrev jag i mars 2004 till samtliga sjuk- 179

4 Teckenspråksutbildning för föräldrar SOU 2006:54 vårdshuvudmän och ställde ett antal frågor om landstingens introduktionsutbildning. Svaren visar att omfattningen av den utbildning som erbjuds varierar kraftigt mellan landsting. Detsamma gäller innehåll och utformning liksom hur mycket man satsar på verksamheten. Omfattningen varierar mellan 25 och 250 timmar Omfattningen av introduktionsutbildningarna varierar mellan som mest ca 250 timmar och som minst 25 till 50 timmar. De flesta landsting erbjuder en introduktionsutbildning om timmar. Flera landsting uppger dock i sina svar, att det är behoven som styr, att omfattningen varierar mellan olika föräldrar och att det egentligen inte finns någon övre gräns för landstingens ansvar då det gäller stöd till föräldrar i form av utbildning i teckenspråk. Svaren är emellertid svårbedömda eftersom de som lämnat uppgifter inte klart definierar vad man bedömer som kunskapsnivå för att kunna gå vidare till TUFF-utbildning. Föräldrar i glesbygd tvingas vänta på utbildning De allra flesta föräldrar erbjuds utbildning så snart möjligt efter att funktionshindret konstaterats. Ambitionen hos sjukvårdshuvudmännen tycks vara att insatsen sätts in så snart som möjligt. Vanligast tycks vara att föräldrarna går igenom utbildningen när barnet är omkring ett år och åren däröver. Det finns dock en oroande tendens att föräldrar i glesbygdsområden tvingas vänta då antalet föräldrar är för litet för att motivera att en utbildning startar varje år. Detta riskerar att ge föräldrar olika förutsättningar att möta barnets behov av språkutveckling speciellt under barnets tidiga år. Fler mammor än pappor deltar i utbildning Av enkätsvaren framgår att under åren har totalt föräldrar gått igenom introduktionsutbildning i teckenspråk i landstingets regi. Antalet mammor (eller motsvarande kvinnlig vårdnadshavare) som gått igenom utbildning är högre än antalet pappor ( eller motsvarande manlig vårdnadshavare). Skillnaderna kan bero på flera olika faktorer. En sådan faktor kan vara att i sepa- 180

5 SOU 2006:54 Teckenspråksutbildning för föräldrar rerade familjer har fler mammor än pappor gått igenom utbildning. En annan faktor kan vara att man inom familjen prioriterat att mamman ska gå igenom utbildning. En tredje faktor kan vara att pappor i mindre utsträckning än mammor väljer att inte prioritera utbildning i teckenspråk vid den tidpunkt utbildning erbjuds. En fjärde faktor kan vara avsaknad av riktad ersättning för förlorad arbetsinkomst och att förlusten skulle vara större för pappor än för mammor. Först hemundervisning och sedan korta kurser Av svaren framgår att vidare att landstingen i hög grad försökt utforma introduktionsutbildningen så att den underlättar föräldrars deltagande. Utbildningen tycks i många landsting initialt erbjudas som hemundervisning för att därefter övergå i kortare kurser på kvälls- eller dagtid med inslag av veckoslutskurser. Variationerna kan här antas vara stora utifrån lokala förutsättningar som exempelvis restid och reseavstånd inom det geografiska område landstinget betjänar. Ambitionen tycks vara att utforma introduktionsutbildningen på sådant sätt att föräldrar ges möjlighet att delta och få utbildning nära hemorten. Var femte förälder hade annat modersmål än svenska år 2003 Intressant att notera är att antalet föräldrar med annat modersmål än svenska som tagit del av landstingens introduktionsutbildning i det närmaste har fördubblats under tiden och var femte förälder hade 2003 annat modersmål än svenska. Otillräcklig kompetens hos lärarna Utbildningens kvalitet är svårbedömd. Den hänger till stor del samman med de kunskaper och den kompetens som finns hos den personal som undervisar liksom med det material som används i undervisningen. I ett försök att fånga kvaliteten i introduktionsutbildningen efterfrågades därför såväl vilken språklärarkompetens som funnits hos de lärare som undervisat i introduktionsutbildningen som vilket undervisningsmaterial som använts. 181

6 Teckenspråksutbildning för föräldrar SOU 2006:54 Då det gäller lärarnas kompetens är svaren föga förvånande. Flertalet landsting uppger att de lärare som undervisar på introduktionsutbildningen har gått igenom utbildning vid Västanviks folkhögskola (teckenspråkslärare). Härutöver finns ett antal lärare kompletterat denna utbildning med universitetsutbildning i teckenspråk och med kurser i pedagogik. Svaret belyser ett grundläggande problem i all teckenspråksutbildning, nämligen avsaknaden av adekvat språklärarutbildning i teckenspråk motsvarande vad som gäller andra språklärare. Brist på anpassat utbildningsmaterial Lärarnas brist på utbildning torde påverka kvaliteten i utbildningen, inte minst genom att utbildningen i alltför stor utsträckning verkar styras av tillgängligt utbildningsmaterial istället för av vad föräldrarna efterfrågar. 1 Flertalet landsting svarar här att man i introduktionsutbildningen, förutom egenproducerat material, använt sig av steg 1 och 2 av det material som producerats för TUFF-utbildningen. Det material som tagits fram inom ramen för TUFF-utbildningen består av totalt 12 steg. Om introduktionsutbildningen ansvarat för steg 1 och 2 torde detta innebära en nedre gräns för landstingens introduktionsutbildning om 48 klocktimmar. Nöjda föräldrar önskar mer utbildning Flertalet landsting anger att föräldrarna är nöjda eller mycket nöjda med utbildningen. Vad man är nöjd eller mycket nöjd med framgår emellertid inte av svaren. Noterbart är dock att några landsting i svaren påtalar att föräldrar framfört önskemål om mera utbildning. Landstingen vet inte vad introduktionsutbildningen kostar Inget annat landsting har lyckats lämna några uppgifter om de faktiska kostnaderna för sjukvårdshuvudmännen vad gäller introduktionsutbildning i teckenspråk. De uppgifter som har lämnats är dels 1 Detta fenomen har bland annat uppmärksammats i Skolverkets utvärderingar av TUFFutbildningen. 182

7 SOU 2006:54 Teckenspråksutbildning för föräldrar bristfälliga, dels inte jämförbara sinsemellan. Detta medför att någon uppfattning om landstingens kostnader inte gått att uppbringa. Utbildning i teckenspråk utöver introduktionsutbildning i landstingens regi Uppgifter som i olika sammanhang kommit till min kännedom indikerar att landstingen förutom introduktionsutbildning även erbjuder föräldrar ytterligare utbildning i teckenspråk inom ramen för sitt habiliteringsansvar. Mot den bakgrunden frågade jag efter uppgifter om sådan efterföljande utbildning och dess omfattning. De inkomna svaren är av sådan omfattning och varierar sinsemellan i hög grad varför jag har valt att endast redovisa en sammanfattande bild. Av de lämnade svaren på enkätens fråga 11 framgår att flertalet landsting erbjuder sådan utbildning. Ambitionerna liksom omfattningen av denna utbildning varierar kraftigt mellan de olika landstingen. Flera landsting erbjuder också teckenspråksutbildning samtidigt med att föräldrarna genomgår TUFF-utbildning och efter att denna genomförts. I något landsting erbjuds föräldrar utbildning i teckenspråk upp tills barnet är 18 år. Något landsting har även utsträckt erbjudandet om utbildning i teckenspråk till att även omfatta även syskon, mor- och farföräldrar och andra närstående. Sammanfattningsvis kan jag konstatera, att sjukvårdshuvudmännen erbjuder föräldrar utbildning i teckenspråk i en omfattning som hittills inte varit allmänt känt Statlig utbildning i teckenspråk för föräldrar (TUFF) Frågor kring utbildning i teckenspråk för föräldrar till döva, dövblinda och hörselskadade barn samt andra barn med motsvarande behov av teckenspråk för sin kommunikation har senast behandlats av utredningen Om utbildning i teckenspråk för föräldrar till döva barn m.m. Utredningen beräknade att cirka 220 föräldrar per år behöver stöd i form av utbildning i teckenspråk för att kunna stödja sina teckenspråksberoende barns utveckling(sou 1996:102). TUFF, (Teckenspråks Utbildning För Föräldrar), var namnet på utredningens betänkande och är numera den vedertagna benäm- 183

8 Teckenspråksutbildning för föräldrar SOU 2006:54 ningen på en sammanhållen teckenspråksutbildning för föräldrar till döva, dövblinda och hörselskadade barn samt andra barn med motsvarande behov av teckenspråk för kommunikation. Syftet med TUFF-utbildningen skall vara att ge föräldrarna sådana färdigheter att de på ett funktionellt sätt kan använda teckenspråk i kontakt med sina barn och därmed främja barnets utveckling (prop. 1996/97:162). Utbildningens utformning Utbildningen består av påbyggbara kurser, omfattande totalt 240 timmar à 60 minuter och förutsätts bygga på den introduktion i teckenspråk som landstingen inom ramen för sitt habiliteringsansvar erbjuder föräldrar till döva och hörselskadade barn. TUFF har successivt införts sedan januari 1998 efter beslut i riksdagen och ett särskilt statsbidrag utgår till denna verksamhet enligt förordningen (1997:1158) om statsbidrag för teckenspråksutbildning för vissa föräldrar. Enligt denna förordning ska utbildningen i första hand ges till föräldrarna innan barnet nått skolåldern. Den struktur som utbildningen har antagit omfattar vanligtvis 10 kursveckor fördelade på fyra år. I förordningen (1997:1158), som följde av riksdagens beslut om införandet av teckenspråksutbildning till föräldrar, anges att utbildningen ska följa av Skolverket fastställd ramkursplan och att målen för utbildningen ska framgå av denna. Sådan ramkursplan fastställdes av Skolverket i samband med införandet av TUFF-utbildning Mot bakgrund av erfarenheterna från bland annat Skolverkets utvärderingar av utbildningen har kursplanen reviderats och ny ramkursplan fastställts (SKOLFS 1998:7). Den nya ramkursplanen trädde i kraft den 4 juni 2003 (SKOLFS 2003:19). Ansvar och genomförande Statens Institut för Handikappfrågor i skolan (SIH) som fram till och med den 30 juni 2001 administrerade statsbidraget har årligen redovisat utvecklingen av utbildningen. Av redovisningen för år 2000 framgår att utbildningen då fortfarande var under uppbyggnad. Antalet deltagare beräknades år 2001 vara ca 800, vilket var 2 3 andra stycket. 184

9 SOU 2006:54 Teckenspråksutbildning för föräldrar den omfattning som propositionens beräkningar byggde på. Ansvaret för att administrera anslaget överfördes den 1 juli 2001 till Specialpedagogiska institutet. TUFF-utbildning genomförs på uppdrag av Specialpedagogiska institutet (SIT), ursprungligen av sex utbildningsanordnare - Härnösands folkhögskola (Härnösand), Väddö folkhögskola (Danderyd), Örebro folkhögskola/stiftelsen TeckenspråksCentrum (Örebro), Nordiska folkhögskolan (Kungälv), Önnestads folkhögskola (Kristianstad) och Västanviks folkhögskola (Leksand). De fem förstnämnda utbildningsanordnarna erbjuder utbildning till föräldrar inom respektive region medan den sjätte utbildningsanordnaren har hela landet som upptagningsområde. Under 2005 har också företaget Rådahlstolkarna i Uppsala erkänts som mottagare av statsbidrag för genomförande av TUFF-utbildningar. Således är det numera två aktörer i Östra Svealandsregionen Målen för TUFF-utbildningen Ramkursplanen innehåller, i likhet med tidigare ramkursplan, två typer av mål mål att sträva mot och mål att uppnå. Dessa två mål har helt skilda adressater. Mål att sträva mot är mål för utformningen av undervisningen medan mål att uppnå anger vad den studerande förväntas uppnå. Till skillnad från annan av Skolverket kursplanebunden utbildning ges inte betyg efter genomförd TUFF-utbildning, utan enbart intyg. Skälet är att TUFF-utbildning inte är en utbildning inom ramen för det offentliga skolväsendet utan ett stöd i form av riktad utbildning i teckenspråk till föräldrar till barn beroende av detta språk för sin kommunikation. 3 Det är också viktigt att påpeka att föräldrar i den här formen av utbildning som syftar till att utveckla föräldrarnas förutsättningar att kommunicera med sina barn inte ska betygsättas. 3 Att TUFF-utbildningen inte är behörighetsgivande och eleverna därmed inte föremål för betygssättning innebär att måldokumenten för utbildningen skiljer sig från annan kursplanebunden utbildning genom att betygskriterier saknas. Här kan finnas en orsak till att man ofta möts av påståenden att föräldrar inte uppnår målen för utbildning. Vilka mål måste man fråga sig eftersom du individuella uppnåendemål inte självklart går att läsa ut av kursplanerna utan måste sättas i relation till de betygskriterier som gäller för utbildningen. 185

10 Teckenspråksutbildning för föräldrar SOU 2006: Problem Som utredare har jag och sekretariatet besökt TUFF-utbildningar och i olika sammanhang träffat föräldrar, lärare och utbildningsansvariga. Vidare har intresseorganisationerna där ibland Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn (DHB) genom en särskild skrivelse gett synpunkter på hur de utifrån sitt brukarperspektiv skulle vilja förändra TUFF. För få utbildningstimmar De flesta anser att det totalt sett är för få utbildningstimmar, vilket också bekräftas av Skolverkets utvärdering. Jag kan samtidigt konstatera att det inte är någon enhetlig bild som framstår eftersom det totala antalet timmar en förälder erbjuds varierar kraftigt beroende på omfattningen av den introduktionsutbildning som erbjudits av hemlandstinget. De enkätsvar jag tagit del av visar på en variation mellan 25 och 250 timmar. Många föräldrar uppger att de på egen hand har sökt olika ytterligare alternativ till träning och utbildning i teckenspråk men har haft varierande erfarenhet av detta. Det har bl.a. berott på att det varit svårt att se vilken nivå olika kurser ligger på och vilket innehåll kurserna har. Föräldrarna har upplevt att när de väl är på plats har de fått ta del av kursinnehåll som de redan har gått igenom och som de redan kan. Brister i kvalitet och anpassning till äldre barns språkutveckling Brister i kvalitet har också tagits upp av vissa föräldrar liksom bristande anpassning till de egna barnens nivå i språkutvecklingshänseende. Föräldrar till äldre barn uppger att de saknar möjlighet till vidareutbildning så att de kan följa med i takt med att barnen med ökad ålder också har ett mera utvecklat ordförråd. Föräldrarnas behov av att t.ex. kunna ha en dialog med sin tonåring kräver successivt helt nya språkfärdigheter. Att vara förälder till ett teckenspråkigt barn innebär oftast en helt annan språksituation än i andra flerspråkiga familjer i och med att barnet efter hand hela tiden tenderar att ligga före sina föräldrar i språkutveckling. Barnen driver föräldrarna framför sig är ett citat som väl beskriver den känsla som kan uppstå i en familj. Föräldrar har samtidigt uppgett att för att ha möjlighet till återkom- 186

11 SOU 2006:54 Teckenspråksutbildning för föräldrar mande teckenspråksutbildning när barnet blivit äldre har man försökt att hushålla med de 240 timmar som erbjuds inom ramen för TUFF. Påbyggnadsutbildning saknas efter TUFF-utbildning Eftersom jag också var särskild utredare för utredningen som ligger till grund för dagens TUFF-utbildning så kan jag konstatera att så var det aldrig tänkt. Slutsatsen att 240 timmar inte är tillräckligt för fullödigt lära sig ett helt nytt språk drogs jag redan i den utredning som hade i uppdrag att utreda frågan om stöd i form av teckenspråksutbildning för föräldrar till döva barn m.m. Jag menar dock, att 240 timmar utöver vad föräldrarna erbjudits inom ramen för landstingens introduktionsutbildning borde kunna ge förutsättningar för goda kunskaper, metoder och verktyg för att genom egen träning och tillämpning vidareutveckla språket (SOU 1996:102. s. 63). I den proposition (1996/97:162) som följde på mitt förslag sågs den föreslagna utbildningen som en del i en systematiserad utbildning i teckenspråk för föräldrar. De övriga delarna i denna systematiserade utbildning utgörs av den introduktionsutbildning i teckenspråk som erbjuds av sjukvårdshuvudmännen samt av efterföljande utbildning för att kunna möta ytterligare behov. Denna efterföljande utbildning bör, enligt propositionen, kunna ske inom ramen för redan befintliga system med indirekt statligt stöd. Exempel på sådana utbildningar som nämns i propositionen är studier genom studieförbunden, vid folkhögskolorna eller annan utbildning som erbjuds inom ramen för det offentliga skolväsendet för vuxna m.m. Jag kan konstatera att förutom några undantag har det inte funnits något egentligt utbud av påbyggnadsutbildning för de föräldrar som önskat. Därför har det i realiteten handlat om att de flesta föräldrar inte fått någon mer teckenspråksutbildning efter de 240 TUFF-timmarna. Föräldrar bör få TUFF-utbildning när barnen är små Min bedömning är att det är angeläget att de 240 timmarna TUFF utbildning som finns att tillgå kommer föräldrarna tillgodo senast 187

12 Teckenspråksutbildning för föräldrar SOU 2006:54 under förskoleåldern och gärna tidigare. Då det är föräldrarna som står för en mycket stor del av barnets språkstimulans under dess tidiga år. Möjligheter till påbyggnadsutbildning bör förbättras Det är också viktigt att det finns ökade möjligheter till påbyggnadsutbildning. De utbud som redan finns kan tas tillvara i större utsträckning och fler studieförbund, folkhögskolor etc. kan stimuleras att erbjuda teckenspråksutbildning. Ett annat alternativ är att ta vara på de möjligheter som den nya tekniken har att erbjuda. Anvisade medel har inte förbrukats Samtidigt som kraven ställs på en utökning av antalet timmar inom ramen för TUFF kan vi konstatera att de medel som anvisats för verksamheten har sedan budgetåret 2001 inte förbrukats (se tabell 9.1). År 2001 anvisades 12,2 miljoner kronor varav 1,4 miljoner återbetalades till statskassan. År 2002 höjdes anslaget med 1,8 miljoner till totalt 14 miljoner kronor. Av de anslagna medlen återbetalades 1,1 miljoner kronor till statskassan. År 2003 sänktes anslaget med 3 miljoner kronor till 11 miljoner. Trots den sänkta anslagsnivån återbetalades 1,8 miljoner kronor till statskassan. Tabell 9.1 Uppgifter redovisade av Specialpedagogiska institutet till utredningen 4 Teckenspråksutbildning för vissa föräldrar tkr Anvisade medel Ansökta medel Förbrukade medel Återbetalt Den bild som framstår vid en närmare analys av varför anvisade medel inte utnyttjats är att antalet föräldrar som efterfrågar respektive fullföljer TUFF-utbildningarna har minskat (se tabell 9.2). 4 Uppgifterna lämnade av Specialpedagogiska institutet (e-post Nina, Lundholm). 188

13 SOU 2006:54 Teckenspråksutbildning för föräldrar Tabell 9.2 Antal föräldrar som gått igenom TUFF-utbildning åren och kostnad per deltagare 5 Kostnader för teckenspråk för teckenspråksutbildning för föräldrar tkr Antal kursdeltagare (antal) Kostnad per deltagare (kr) Motsvarande minskning har inte skett när det gäller deltagandet i de introduktionsutbildningar som erbjuds av landstingen. Steget från de introduktioner som landstingens erbjuder till de fortsatta statliga påbyggnadsutbildningarna sker inte lika självklart som tidigare. Orsakerna är flera såsom praktiska problem med att kunna ta ledigt från arbete, svårigheter för båda föräldrarna att vara hemifrån samtidigt, svårigheter av ekonomisk karaktär, långa reseavstånd m.m. 9.3 Skolverkets utvärdering av TUFF-utbildningen Skolverket har sedan oktober 1999 följt utvecklingen och årligen lämnat en delutvärdering av uppdraget till regeringen. Uppdraget har slutredovisats den 29 september Enligt Skolverket bedömning föreligger problem som är förknippade med bestämmelserna i förordningen (SFS 1997:1158) om statsbidrag för teckenspråksutbildning för vissa föräldrar framför allt inom fyra områden: 1. föräldrars valfrihet att välja utbildningsanordnare, 2. antalet utbildningstimmar, 3. ersättningsbelopp vid deltagande i utbildningen och 4. ansvaret för utbildningen. 5 Uppgifterna lämnade av Specialpedagogiska institutet (e-post, Nina Lundholm). 6 Redovisning av regeringsuppdrag avseende utvärdering av teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF) Beslut , Dnr 2003:

14 Teckenspråksutbildning för föräldrar SOU 2006: Skolverkets slutsatser och förslag: Föräldrar bör få större valfrihet I utvärderingen redovisas att 46 procent av föräldrarna skulle vilja ha möjlighet att välja utbildningsanordnare. Skolverket pekar på att olika utformning av utbildningen vid de sex folkhögskolor som anordnar utbildningen har aktualiserat frågan om föräldrars valfrihet och Skolverket föreslår att valfriheten bör öka och föräldrarna ges större möjlighet att välja utbildningsanordnare. Antalet undervisningstimmar bör öka Skolverket redovisar i sin utvärdering att alla inblandade parter TUFF-ansvariga, lärare och föräldrar är helt överens om att 240 timmar är för lite. Lärares bedömning av föräldrarnas måluppfyllelse är inte uppmuntrande och intervjumaterialet visar klart att de flesta lärare anser att många föräldrar inte kan nå målen efter 240-timmar. Skolverket bedömer i utvärderingen att det är nödvändigt att antalet undervisningstimmar ökas för att målet för utbildningen ska kunna nås. Högre ersättning underlättar för föräldrar att delta Skolverket redovisar i utvärderingen att ersättningen till föräldrar för förlust av arbetsinkomst eller motsvarande uppgår till 75 kronor/timme och att beloppet inte räknats upp sedan utbildningen infördes Enligt redovisningen är det enbart 63 procent av föräldrarna som gör anspråk på denna ersättning Övriga tar antingen ut tillfällig föräldrapenning eller semester. Vidare redovisas att 67 procent av de tillfrågade föräldrarna uppger att deltagande i utbildningen inneburit vissa eller stora ekonomiska problem, medan övriga inte upplevt några sådana problem. Skolverket bedömer i sin utvärdering att en höjning av dagens inkomstersättning vore rimlig eftersom högre ersättning underlättar föräldrars möjlighet att delta i utbildningen. 190

15 SOU 2006:54 Teckenspråksutbildning för föräldrar Specialpedagogiska institutet bör få ansvar för samordning Under rubriken Ansvaret för TUFF och dess utveckling anger Skolverket att det brister i såväl samordning mellan utbildningsanordnarna och som i styrning av verksamheten. Utbildningarna uppfyller inte kravet på likvärdighet då det föreligger kvalitetsskillnader mellan de sex olika utbildningsanordnarna. Utbildningsanordnarna efterfrågar en tydligare samordning och styrning från uppdragsgivarens, Specialpedagogiska institutet (SIT), sida och pekar på behov av gemensamt utvecklingsarbete. Skolverket föreslår att SIT ska få i uppdrag att samordna och utveckla verksamheterna. Några slutsatser utöver att det brister i samordning mellan utbildningsanordnarna och i styrning av dessa redovisar inte Skolverket i sin utvärdering. Någon närmare precisering hur denna samordning och utveckling ska gå till lämnas inte. 9.4 Mina bedömningar Viktigt att barn med nedsatt hörsel blir tvåspråkiga Det är viktigt för alla parter att kunna medverka till att barn med hörselnedsättningar så långt möjligt blir tvåspråkiga, dvs. kan tillägna sig det talade språket via hörsel och tal samt kunna avläsa och teckna det svenska teckenspråket. Därmed ges barnet och senare som vuxen möjlighet ett välja det för honom eller henne mest optimala språk utifrån varje given situation och den för tillfället aktuella miljön. Statens beredning för medicinsk utveckling har i sin rapport (2006) poängterat att barn med CI ges möjlighet att förvärva teckenspråk: Med hjälp av implantatet kan barnet, utifrån individuella förutsättningar, få möjlighet att utveckla talkommunikation. Det är viktigt att kunskap i teckenspråk upprätthålls hos barnet och dess omgivning, eftersom resultaten efter implantation varierar mellan individer och då det ibland finns situationer där man inte kan använda implantatet (exempelvis när man badar eller vid ett tekniskt fel). 191

16 Teckenspråksutbildning för föräldrar SOU 2006:54 Problem när teckenspråk väljs bort eller utbildning dröjer De problem som behöver uppmärksammas har att göra med att föräldrar väljer bort att lära sig teckenspråk och sedan ångrar sig och när barn senare i livet bedöms ha nytta av att lära sig teckenspråk för att ha ökade förutsättningar att nå målen för utbildningar samt i övrigt delta i en social gemenskap. Andra problem handlar om att det för vissa har uppstått en oacceptabel väntan innan utbildningen startar. Orsaken är många gånger att det inte har funnits tillräckligt många föräldrar i den aktuella regionen för att få ett tillräckligt underlag för att skapa fungerande undervisningsgrupper och att utbudet av aktörer som kan erbjuda utbildning med önskvärd kvalitet är begränsat. Det är mycket oroande om föräldrar till teckenspråkiga/tvåspråkiga barn tvingas vänta med att lära sig teckenspråk på grund av att de inte är tillräckligt många för att bilda underlag för en undervisningsgrupp. Detta missgynnar deras barns utveckling inte bara rent språkligt utan i alla de aspekter som handlar om barns uppväxt och hälsa. Den försening i språkutveckling som blir uppenbar kan vara svår att kompensera och riskerar att ge ackumulativa effekter under många år framåt. Se över fördelning av ansvar och uppgifter Frågor med anknytning till teckenspråket tenderar att fragmentiseras, vilket inte bidrar till att stärka teckenspråkets och teckenspråkigas ställning. För att möta behoven av ökad kvalitet, större tillgänglighet och effektivare resursutnyttjande är det viktigt att se över den fördelning av ansvar och uppgifter som nu finns mellan de statliga myndigheterna Specialpedagogiska institutet och Specialskolemyndigheten. Även intresseorganisationerna har vid flera tillfällen påpekat att det behövs en översyn. Min bedömning är att Specialskolemyndigheten är den myndighet som har bäst förutsättningar att ta hela ansvaret för teckenspråksutbildningarna för föräldrar och syskon till döva barn samt barn till döva föräldrar. Specialskolemyndigheten har redan ansvaret för teckenspråksutbildning till barn inklusive hörande syskon till döva barn. 192

17 SOU 2006:54 Teckenspråksutbildning för föräldrar Skapa bra utbildning för lärare i teckenspråk Här finns det anledning till att återkomma till frågan om att lösa behovet av en fungerande nationell utbildning av lärare i teckenspråk. Staten har här ett ansvar för att utbildning av språklärare i teckenspråk sker på samma sätt som för lärare i svenska, engelska och andra språk som undervisar i våra skolor. Frågan om en utbildning för lärare i teckenspråk är i högsta grad en fråga om kvalitet vilket bör gynna kvaliteten på TUFF. Det är enligt min mening olyckligt att denna fråga inte lösts ännu. Ge föräldrar större valfrihet att välja skola men utan att det drabbar föräldrar i glesbygd Skolverket föreslår att valfriheten bör öka och föräldrarna ges större möjlighet att välja utbildningsanordnare, något som jag i princip kan ställa mig bakom. Men det får inte ske på bekostnad av att kvaliteten sjunker eller att föräldrar får vänta för att få tillgång till utbildning. Behovet av valfrihet och möjligheten till val av utbildningsanordnare får på intet sätt innebära att staten frånhänder sig ansvaret för de föräldrar som finns företrädesvis i glesbygd. Starta försöksverksamhet med integrerad Sfi och TUFF-utbildning Det finns en förhållandevis stor grupp utlandsfödda invandrade föräldrar som har döva barn. Många av dem kommer från länder som saknar beredskap för att möta döva och hörselskadades behov. Det finns också många länder som saknar nationella teckenspråk vilket innebär att i den grad föräldrarna kommuniceras med barnet så sker det inte sällan med hemmagjorda tecken. Denna grupp föräldrar kan då ha behov av att dels lära sig svenska, i talad och skriven form, genom t.ex. Sfi, dels lära sig det svenska teckenspråket som kommer att bli barnets första språk. Dessutom behöver de få allmänna kunskaper om det svenska samhället, institutioner och regelverk samt specifika kunskaper om teckenspråkigas rättigheter och möjligheter. Min bedömning är att det vore värdefullt om vi genom någon form av försöksverksamhet kunde vinna kunskaper och erfarenheter kring hur man organiserar en behovsanpassad verksamhet för gruppen utlandsfödda föräldrar med barn som kommer att ha det 193

18 Teckenspråksutbildning för föräldrar SOU 2006:54 svenska teckenspråket som första språk. Syftet med projektet bör vara att försöka erbjuda denna grupp föräldrar en utbildning som integrerar innehållen i Svenska för invandrare (Sfi) respektive TUFF och det utökade familjestödet. Ge föräldrar information och råd om fortsatt utbildning Jag har också erfarit att föräldrar har avstått från att påbörja TUFFutbildningen efter det att de gått igenom landstingets introduktion. Det finns skäl att här se till att hjälpa dessa föräldrar att hitta alternativ och lösningar redan under tiden man går introduktionsutbildningen. Ett annat behov som verkar allt mer angeläget att möta är att föräldrar efterlyser mer information, stöd och råd inför den fortsätta planeringen för barnets såväl som familjens behov och önskemål. Ge Specialskolemyndigheten resurser att erbjuda utbildning till kommunerna Enskilda kommuner kan inte förväntas ha den kompetens som krävs för att möta dessa barns behov. Därför bör det vara ett statligt ansvar att bistå kommunerna med att erbjuda teckenspråksundervisning till barnen i motsvarande familjesituation. Specialskolemyndigheten har sedan drygt tio år erfarenheter och kompetens för att möta dessa barns behov. Därför bör SPM ges resurser och ansvar för att erbjuda kommunerna en bra form av undervisning med kompetenta lärare. Det formella ansvaret bör dock ligga på kommunerna som i samråd med SPM kan finna ett lämpligt erbjudande utifrån teckenspråkiga barns behov. I dag finns det 5,3 miljoner kr som en grundresurs för detta ändamål. Eventuella ytterligare kringkostnader borde genom avtal kunna fördelas mellan kommunen och SPM. 9.5 Mina förslag Påbyggnadsutbildning i form av IT-baserad distansutbildning Det har visat sig att intentionerna i utredningen om teckenspråksutbildning för föräldrar när det gäller möjlighet till påbyggnadsutbildning (det tredje steget) inte i någon större omfattning infriats. 194

19 SOU 2006:54 Teckenspråksutbildning för föräldrar Föräldrarna själva utrycker behov av mer teckenspråksundervisning och efterlyser påbyggnadsutbildningar i takt med att barnet blir äldre och får ett mera utvecklat teckenspråk. Det behövs alltså ett alternativ till den påbyggnadsutbildning som ges främst vid folkhögskolor och i studiecirkelverksamhet. Förslaget innebär att man utnyttjar den tekniska utveckling som sker inom området och erbjuder föräldrarna ett interaktivt system med moduler med IT- baserad distansundervisning i teckenspråk. Nationellt centrum för flexibelt lärande (CFL) har bl.a. utvecklat erfarenheter på detta område, som också skulle gå att tillämpa på familjer ( barn, syskon och föräldrar), som behöver kommunicera på teckenspråk. De fördelar jag ser med att förverkliga detta alternativ till teckenspråksutbildning är följande: Föräldrar behöver inte spara av de 240 timmarna som finns i TUFF för att ha timmar kvar till senare utbildning. Hela familjen inklusive det teckenspråkiga barnet kan träna och genomföra olika kursmoment oberoende av tid, ekonomi och rum. Möjligheterna ökar att välja innehåll i träningen/utbildningen utifrån intresse och aktuella behov. Påbyggnadsutbildningen kan inledas redan när barnet är i förskoleåldern. Barnets språkutveckling gagnas ju tidigare föräldrarna skaffar sig kunskaper i teckenspråk och ju mer utvecklade deras kunskaper är. Möjligheten ökar att ta del av teckenspråkslexikon och litteratur m.m. Svar på frågor och även handledning kan byggas in i systemet, eftersom det är interaktivt. Förskollärare, barnskötare och andra som arbetar med teckenspråkiga barn eller har ett annat yrkesmässigt intresse kan ta del av distansundervisningen. Utbildningen är kostnadsbesparande eftersom det inte uppstår några kostnader för boende, resor och ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Kvaliteten kan förväntas öka då undervisningen/träningen inte blir beroende av om det finns lärare med tillräcklig kompetens på orten. 195

20 10 Samhällsstöd I mitt uppdrag har ingått att bedöma möjligheten att använda teckenspråket samt tillgången till tolk för döva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade i olika situationer, t.ex. i arbetslivet och vid samhällsstöd. Uppdraget att pröva frågan om en ny fördelningsmodell för statsbidraget till tolktjänst redovisas i kapitel 11. Bedömning: Teckenspråkigas behov av tolk för vardagstolkning i olika situationer är inte fullt ut tillgodosett. Gränserna är oklara mellan vad som ingår i den vardagstolkning som landstingen ska erbjuda samt finansiera och den tolkning som annan huvudman har ansvar för och ska finansiera. Detta är särskilt tydligt då det gäller tolk i arbetslivet utöver vad som ingår i landstingens vardagstolkning. Den tolkkostnaden ska bekostas av den som ska tillhandahålla stödet enligt den s.k. ansvars- och finansieringsprincipen. Det är inte heller alltid självklart för myndigheter m.fl. att man ska använda sig av tolk när så behövs. Förslag: Socialstyrelsen ges i uppdrag att tydliggöra vad som ingår i vardagstolkning. Arbetsmarknadsverket ges i uppdrag att redovisa de olika former av stöd, inklusive stöd i form av tolk, som myndigheten erbjuder personer som är döva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade och hur dessa stöd tillgodoser dessa personers möjligheter till information på och stöd i form av teckenspråk i arbetslivet. 197

21 Samhällsstöd SOU 2006: Inledning Människor som är beroende av teckenspråk för sin kommunikation utgör en språklig minoritet i ett samhälle där flertalet andra i sin dagliga interaktion använder ett språk som teckenspråkiga inte kan tillgodogöra sig. Till skillnad från andra språkliga minoriteter som kan lära sig det språk majoriteten talar kan teckenspråkiga inte tillägna sig och använda detta språk, eftersom deras funktionsnedsättning hindrar dem. Därför är teckenspråkiga i större omfattning än andra människor beroende av att kunna använda och få information på eget sitt språk. Möjligheterna för teckenspråkiga att använda sitt språk i kontakter med det omgivande majoritetssamhället är starkt begränsade, eftersom endast ett fåtal människor behärskar teckenspråk. Därför blir teckenspråkiga ofta avskurna från information, dialog och delaktighet i olika sammanhang. Deras rättigheter och möjlighet till full delaktighet i samhället måste därför tillgodoses genom tolk, översättningar av information till teckenspråk m.m. En förutsättning för en fullgod kommunikation är att tillgången till tolk är tillräckligt omfattande för att teckenspråkiga och de som är i behov av teckenspråk ska få samma åtkomst till samhället. Enligt FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet bör teckenspråkstolkar finnas tillgängliga för att möjliggöra kommunikation mellan döva människor och andra. Ytterst är tillgänglighet en fråga om demokrati i och med att delaktighet förutsätter lika tillgänglighet. Detta slås även fast i den nationella handlingsplanen för handikappolitik (prop. 1999/2000:79) samt i den nationella handlingsplanen för mänskliga rättigheter (regeringens skrivelse 2005/06:95). Utredningen har i tilläggsdirektiv fått i uppdrag att i målgruppen även inkludera de personer som är språkstörda och som är beroende av teckenspråk för sin kommunikation. Vad jag framöver skriver om teckenspråkstolkar gäller även för denna grupp Olika huvudmän svarar för samhällstödet Det är ett flertal myndigheter som tillsammans ska ge personer med funktionshinder möjlighet att kunna leva ett så normalt liv som möjligt och ge alla samma möjligheter till full delaktighet i samhället. 198

22 SOU 2006:54 Samhällsstöd Framför allt är det åtgärder inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten, socialförsäkrings- och arbetsmarknadsområdet som sammantaget ger förutsättningarna. De samhälleliga insatserna i form av stöd till enskilda personer med funktionshinder ges i huvudsak genom kommunen landstinget/regionen staten genom försäkringskassan och länsarbetsnämnden. Ansvaret är uppdelat enligt följande: Kommunen svarar för skola/utbildning, bostadsanpassning, äldre- och handikappomsorg samt hälso- och sjukvård upp till läkarnivå. Landstinget svarar i huvudsak för hälso- och sjukvård på alla vårdnivåer samt habilitering och rehabilitering som bl.a. innefattar tolkning för teckenspråkiga genom tolkcentralerna. Landstingen svarar även för hjälpmedel för hörselskadade. Staten svarar genom Försäkringskassan för socialförsäkringens ansvarsområde, som bland annat omfattar sjukpenning och pensionering men även vissa hjälpmedel. Genom Länsarbetsnämnden har staten ansvaret för insatser med anknytning till arbetet Grundläggande principer och lagar Här redogör jag i korthet för de lagar som reglerar rätten till och skyldigheten att tillhandahålla tolk för döva etc. Jag redogör särskilt för vilka regler som gäller för vardagstolkning, arbetsplatstolkning och utbildningstolkning. Inom vardagstolkning fokuserar jag även på barns och ungdomars syn på tolk och på behoven inom äldreomsorgen. En viktig fråga är problematiken när det gäller finansieringen av tolkkostnaden då flera olika huvudmän svarar för tolkningen inom olika områden som ibland överlappar varandra. Frågan är om tillgången av tolkar möter behoven. Den frågan diskuterar jag i kapitel 11. Frågan om tolk för förtroendevalda i politiska församlingar behandlas dock i särskilt kapitel (kapitel 12). 199

23 Samhällsstöd SOU 2006:54 Likabehandlingsprincipen Övergripande gäller principen om lika rättigheter, vilket innebär att varje individ har lika värde. Det betyder också att individens behov måste ligga till grund för samhällsplanering och att alla resurser måste användas på ett sådant sätt att det ger varje individ lika möjlighet att delta i samhället. I den nationella handlingsplanen för handikappolitiken Från patient till medborgare slås det fast att personer med funktionshinder ska ha samma möjligheter som andra att delta i samhället (prop. 1999/2000:79). Målet för handikappolitiken är en samhällsgemenskap med mångfald som grund. Alla ska ha möjlighet att ta del av information och göra sig hörda. Enligt förordningen (2001:526) om de statliga myndigheternas ansvar för genomförandet av handikappolitiken ska myndigheterna utforma och bedriva sin verksamhet med beaktande av de handikappolitiska målen. Detta innebär bl.a. att verksamhet och information ska göras tillgängliga för personer med funktionshinder. För personer som är teckenspråkiga innebär detta att information måste finnas på teckenspråk. Grundprinciper för den svenska handikappolitiken Målen för den svenska handikappolitiken baseras på FN:s standardregler om jämlikhet, full delaktighet och självbestämmande för den enskilde. Enligt regeringens skrivelse 2005/06:110 Uppföljning av den nationella handlingsplanen för handikappolitiken menar regeringen att det är angeläget att de kommande åren särskilt sätta fokus på förutsättningarna för att personer med funktionshinder ska få samma möjligheter till utbildning och arbete som andra. Regeringen avser bl.a. att tillsätta en utredning för att göra en kartläggning och en analys av de insatser samhället erbjuder. (s. 15) Personer med funktionshinder ska kunna leva ett så fullvärdigt liv som möjligt. Alla ska kunna åldras i trygghet och kunna bo kvar i sitt hem. 200

24 SOU 2006:54 Samhällsstöd Hälso- och sjukvårdslagen, vardagstolkning I samband med handikappreformen infördes en ändring i januari 1994 i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) som tydliggjorde landstingens skyldighet att organisera, finansiera och tillhandahålla tolktjänst i form av vardagstolkning för teckenspråkiga som är folkbokförda inom respektive landsting. Genom denna lagstadgade skyldighet att erbjuda tolk har riksdagen gett döva, dövblinda och hörselskadade en starkare rätt till tolk för teckenspråkiga än för andra personer med annat språk än svenska. Förvaltningslagen Förvaltningslagen (1986:223) är styrande för alla myndigheter och reglerar hur myndigheterna ska handlägga sina ärenden. Där finns bl.a. regler om hur beslut omprövas eller överklagas, hur beslut ska motiveras och vilken rätt man som part har att ta del av uppgifter. Lagen innehåller också en regel om anlitande tolk vid myndighetsutövning (8 ). Regeln är utformad som en bör -regel vilket innebär att det är myndigheten som avgör om tolk ska användas, men individens önskemål anses styrande. Förvaltningsprocesslagen samt rättegångsbalken Användandet av tolk i domstolar regleras dels i förvaltningsprocesslagen (1971:291), dels i rättegångsbalken (1942:740). I förvaltningsprocesslagen är regeln utformad som en skyldighet för domstolarna att anlita tolk om part, vittne eller annan inte behärskar svenska språket ( 50 första stycket). Det är alltså ett strängare uttryck än förvaltningslagens bör. Men även här är det alltid myndigheten, i det här fallet domstolen, som avgör när behov av tolk föreligger. Skyldigheten regleras i 5 kap. 6 i rättegångsbalken Socialtjänstlagen I socialtjänstlagen (2001:453) finns ingen bestämmelse om rätten eller skyldigheten att erbjuda tolk. Där sägs att socialtjänsten ska grunda sig på respekt för människors självbestämmanderätt och 201

25 Samhällsstöd SOU 2006:54 integritet och främja människors jämlikhet i levnadsvillkor, ekonomisk och social trygghet samt aktiva deltagande i samhällslivet. Socialtjänstlagen omfattar bl.a. äldreomsorg, missbruksvård och individ- och familjeomsorg. I socialtjänstlagen ingår dock en skyldighet för kommunerna att kartlägga kommuninvånarnas behov. Ansvars- och finaniseringsprincipen Ansvaret och kostnaden för tolkning som inte är vardagstolkning eller på annat sätt är reglerat i lag faller under den s.k. ansvars- och finasieringsprincipen. Den innebär att varje samhällssektor ska utforma och bedriva sin verksamhet så att den blir tillgänglig för alla medborgare, inklusive personer med funktionshinder. Kostnader för de nödvändiga anpassningsåtgärderna ska finansieras inom ramen för den ordinarie verksamheten (rskr 2005/06:110). Principen formulerades i slutet av 1970-talet 1. Något förenklad skulle principen kunna uttryckas så att den som anordnar en verksamhet även har ansvar för att den är tillgänglig för personer med funktionshinder. Tillgänglighet för den som är beroende av teckenspråk för kommunikation förutsätter att tolk tillhandahålls i olika situationer. Problemet är att ansvars- och finansieringsprincipen inte är tvingande, och att den ofta kringgås med hänvisning till kostnader för dess genomförande och att det inte gäller icke-offentligt finansierad verksamhet. Diskrimineringslagstiftning Fler olika lagar innehåller förbud mot diskriminering. Lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering har till syfte att motverka diskriminering som har samband med funktionshinder. Ingen får till exempel behandla den som har ett funktionshinder sämre än någon annan när han eller hon söker ett jobb eller ska starta eget, handlar i en affär, tar ett banklån eller köper en bostad m.m. Förutom denna lag finns lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder samt lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande års handikapputredning. 202

26 SOU 2006:54 Samhällsstöd behandling av barn och elever. Den sistnämnda lagen trädde i kraft 1 april Utöver att ingen får utsättas för diskriminering på grund av funktionshinder är innebörden även att ingen får diskrimineras på grund av språk. Personer som är teckenspråkiga kan således bli utsatta för diskriminering såväl på grund av funktionshinder som på grund av språk. Båda slagen av diskriminering innebär en kränkning av individen och en nedvärdering av grundläggande mänskliga värden. Universitet och högskolor Jag går inte i betänkandet närmare in på innebörden av ovanstående lagar som innehåller förbud mot diskriminering förutom lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan. Denna lag omfattar förutom högskolan även sådan högskoleutbildning som anordnad av kommuner och landsting samt av enskilda utbildningsanordnare som har rätt att utfärda examina. Lagen reglerar nämligen rätten till tolk vid högskolestudier och föreskriver att universitet och högskolor ska avsätta medel till tolkkostnaderna. Folkhögskolor Även för folkhögskolor och i samband med arbetsplatstolkning och arbetsmarknadstolkning finns vissa regler. För statligt finansierad utbildning vid folkhögskolor gäller att staten avsätter särskilda medel för stöd till undervisning, däribland tolkkostnader. Lagar inom arbetsområdet Övriga lagar av vikt är lag (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder, arbetsmiljölagen (AML), framför allt 3 i kapitel 3, hälso- och sjukvårdslagen i de delar som handlar om vardagstolkning samt Försäkringskassans förordning (1991:1046) om ersättning från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring i form av bidrag till arbetshjälpmedel. Förordning (2000:630) om särskilda insatser för per- 203