Sjöar, vattendrag och kustvatten

Transkript

1 Sjöar, vattendrag och kustvatten i Värmdö kommun SAMMANSTÄLLNING OCH UTVÄRDERING AV 20 ÅRS PROVTAGNING I SJÖAR, VATTENDRAG OCH KUSTVATTEN AV VÄRMDÖ KOMMUNS MILJÖKONTOR.

2 Sjöar, vattendrag och kustvatten i Värmdö kommun SAMMANSTÄLLNING OCH UTVÄRDERING AV 20 ÅRS PROVTAGNING I SJÖAR, VATTENDRAG OCH KUSTVATTEN AV VÄRMDÖ KOMMUNS MILJÖKONTOR.

3 Innehåll Begrepp och ordförklaringar 4 Metoder 5 Exempel på avrinningsområde 6 Exempel på vegetationskarta 7 Sammanfattning 8 1. Orminge-Farstalandet Västra Farstalandet, recipient Farstaviken Baggensfjärden Östra Farstalandet, recipient Grisslingen Östra Ormingelandet, recipient Torsbyfjärden Norra Ormingelandet, recipient Lagnöviken,Långsundaviken och Skeviken 12 Karta Fosforbelastning 14 Karta Kvävelastning Ingarö Västra Ingarö, recipient Ägnöfjärden Ingaröfjärden Södra Ingarö, recipient Nämdöfjärden Mellersta södra Ingarö, recipient Säbyviken Björnöfjärden Östra Ingarö, recipient Klevsfjärden Kanholmsfjärden Nordöstra Ingarö, recipient Skenoraströmmen Tranaröfjärden Norra Ingarö, recipient Lagnöström Tranaröström Norra Ingarö, recipient Fladen- Kolström 25 Karta Fosforbelastning 26 Karta Kvävebelastning Fågelbrolandet Västra Fågelbrolandet, recipient Tranaröfjärden Sydvästra Fågelbrolandet, recipient Skenoraströmmen-Örsundet Östra Fågelbrolandet, recipient Tavastbodaviken Krysshamnsviken Norra Fågelbrolandet, recipient Brevikssundet-Stråket 34 Karta Fosforbelastning 36 Karta Kvävebelastning Djurö-Vindö Östra Djurö-Vindö, recipient Kanholmsfjärden Norra Vindö, recipient Sollenkrokafjärden Nordvästra Vindö, recipient Vindöström Älgöfjärden Sydvästra Djurö-Vindö, recipient Älgöfjärden 42 Karta Fosforbelastning 44 Karta Kvävebelastning Värmdö Sydvästra Värmdö, recipient Grisslingen Södra Värmdö, recipientskeppdalsström Återlögafjärden-Brevikssundet Östra och centrala Värmdö, recipient Vindöström Älgöfjärden Norra Värmdö, recipient Sandöfjärden östra Saxarfjärden Nordvästra Värmdö, recipient Solöfjärden Sydvästra Värmdö, recipient Torsbyfjärden 52 Karta Fosforbelastning 54 Karta Kvävebelastning 55 Värmdö miljökontor Författare: Ingegerd Örnstedt, Värmdö miljökontor Grafisk form: Birgit Wahrenberg, Värmdö Informationstjänst Bilder där ej annat anges: Leif Andersson Bild framsida: Svanar vid Djuröbron och Brevikssundet Bild baksida: Siggesta träsk mot Myttingeviken. Bild: Länsstyrelsen i Stockholms län Tryck: Q-press AB, Oskarshamn 2003 ISBN

4 Förord Våra vatten Denna genomgång och redovisning av miljö- och hälsoskyddsnämndens verksamhet med provtagning och kontroll av kommunens sjöar, instängda fjärdar och rinnande vatten sträcker sig över 20 år. De resultat som redovisas ger en klar uppfattning om hur påverkan på våra vatten ändrats över åren och hur sårbar miljön är. Alla berörda parter måste arbeta åt samma håll med en klar inriktning om att i första hand värna om vår närmiljö och inte exploatera i olämpliga lägen. Den påverkan som vissa instängda fjärdar visar med kraftigt förhöjd närsaltbelastning visar att omfattande åtgärder krävs för att återställa vattenkvaliteten till vad som är en godtagbar nivå idag. Alla som använder vårt vatten måste känna en skyldighet att tillse att man vidtar alla möjliga åtgärder för att inte förorena. Vår påverkan på miljön måste vara långsiktigt hållbar. De av riksdagen beslutade miljömålen förutsätter att vi skapar och säkerställer ett hav i balans och levande sjöar och vattendrag. Detta dokument kan ses som ett underlag som skall användas i den fortsatta planeringen i kommunen och fungera som ett styrdokument och väckarklocka samt givetvis vara ett kunskapsunderlag över tillståndet i våra vatten och dokumentet skall spridas så mycket som möjligt till alla berörda och intresserade. Gustavsberg december 2002 Agneta Ericsson Ordförande miljö- och hälsoskyddsnämnden Lennart Toresjö Miljö- och hälsoskyddschef

5 Begrepp och ordförklaring Alkalinitet Alger Algblomning Eutrof Fosfor (P) Konduktivitet Kväve (N) HCO3, vätekarbonathalt, ett mått på vattnets buffertförmåga, eller förmåga att motstå försurning. Alger ingår som en viktig beståndsdel i växtplanktonproduktionen, basfödan för sjöns djurliv. S.k blå-gröna alger är egentligen bakterier, cyanobakterier, ofta toxinbildande. Vid höga fosforhalter i förhållande till kvävehalterna gynnas cyanobakteriers tillväxt framför vanliga algers eftersom cyanobakterier är kvävefixerande, alltså kan tillgodogöra sig luftens kväve. Kraftig förökning av växtplankton vid gynnsamma förhållanden. Näringsrik Det näringsämne, närsalt, som främst reglerar växtproduktionen i sjöar och vattendrag. Näringstillståndet brukar därför anges med utgångspunkt från just fosforhalten. Hushållens BDT-avlopp är troligen den största källan till förhöjda fosforhalter i Värmdös sjöar och vattendrag. Speciellt disk-och tvättmedel kan innehålla stora mängder fosfor. Har man ett enskilt avlopp skall man tänka på att använda rengöringsmedel med så låg fosforhalt som möjligt. Ett mått på totala innehållet av lösta joner i vattnet, används ofta för att kontrollera salthalten. Det näringsämne, som reglerar växtproduktionen till havs och i vissa eutrofa sjöar. Hushållens N/P-kvot Recipient ph Toxin WC-avlopp står för en stor del av kvävetillförseln. Gödselupplag, övergödsling pga otillräckliga spridningsarealer samt atmosfäriskt nedfall är andra källor. Förhållandet mellan kväve och fosfor. Olika växter gynnas av olika kvoter. Vid N/P-kvot under 15 är tillväxten av cyanobakterier sannolik. Mottagare, här mottagande vattenområde. Ett mått på vattnets surhetsgrad, eller vätejonkoncentration. Vissa bakterier är toxiska, alltså de bildar toxiner eller gifter som kan vara mycket potenta. Många cyanobakterier eller s.k blå-gröna alger är toxiska. För t.ex djur som dricker vatten vid algblomning finns risken för insjuknande och död. Klassindelning Fosfor Havsvatten Sjöar/vattendrag 1= <14,9 µg/l <7,5 µg/l 2= 14,9 18,6 µg/l 7,5 15 µg/l 3= 18,6 23,9 µg/l µg/l 4= 23,9 31 µg/l µg/l 5= µg/l µg/l 6= >100 µg/l >100 µg/l Klassindelning Kväve Havsvatten Sjöar/vattendrag 1= 252 µg/l <300 µg/l 2= µg/l µg/l 3= µg/l µg/l 4= µg/l µg/l 5= µg/l µg/l 6= >1500 µg/l >3000 µg/l 4 BEGREPP OCH ORDFÖRKLARING

6 Metoder Denna rapport grundas på analyser av mark och vatten utförda av Värmdö kommuns miljökontor under åren Undersökningarna begränsar sig till de större öarna och indelas i följande områden: Farsta-Ormingelandet, Ingarö, Fågelbrolandet, Djurö-Vindö och Värmdölandet. De analysdata som behandlas är sjöanalyser, så kallade PULS-prover (rinnande vatten), prover från instängda fjärdar och i viss mån markprover från jordbruksmark och skogsprovytor. Kväve-och fosforhalter anges i text och karta som ett medeltal av de analyser som gjorts. Rapporten grundar sig på flera tusen analysdata, vilka finns tillgängliga på miljökontoret. Analyserna på sjövatten har utförts under åren Från vissa sjöar finns analyser varje år, från andra kanske bara ett fåtal. PULS-prover från rinnande vatten har tagits under minst ett år, varannan månad. Instängda fjärdar har provtagits under tre år, med två prover per år. Alla prover är tagna 0,5-1m över botten. Markkarteringarna har gjorts vid ett tillfälle. Klassificering av sjöar och vattendrag har gjorts enligt SNVs allmänna råd 90:4, Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag kom Bedömningsgrunder för miljökvalitet gällande kust och hav. Vid presentationen av de instängda fjärdarna har klassindelning gjorts enligt denna, trots att proverna är tagna vid botten, ej vid ytan. Fosforhalten ökar ju närmare botten proverna tas. Våra provsvar visar alltså högre halt fosfor än de skulle ha gjort om de tagits enligt de nya normerna. Eftersom alla prover är tagna på samma sätt i denna undersökning kan man här bortse från det. I en jämförelse med andra prover eller undersökningar i landet måste detta dock beaktas. Det är när det gäller fosfor inte realistiskt att jämför ytvattenprover med bottenvattenprover. Kväve förekommer däremot oftare homogent i vattenmassan. Markens fosforinnehåll har klassificerats enligt SLL1976 medd.46 Riktlinjer för kalkning och gödsling efter markkarta. Vid presentationen har stor vikt lagts vid att resultaten skall vara lätta att tolka och de har därför åskådliggjorts områdesvis på en karta. Inom de olika områdena har sedan varje vattendrag beskrivits från sjösystem med marktyp och markanvändning via vattendragen till recipienten. Vattenproverna har tagits av personal på miljökontoret där inte annat anges. Behandling av analysresultaten, beskrivning av områdena och sammanställning med kommentarer har gjorts av Ingegerd Örnstedt. Kartorna har framställts av Annelie Macias, plankontoret. Påverkan från de kommunala reningsverken och Kovikstippen dokumenteras i sina kontrollprogram och behandlas därför endast ytligt i denna rapport. METODER 5

7 Exempel på markanvändning inom ett avrinningsområde AVRINNINGSOMRÅDE HEMMESTA Karta: Miljökontoret i Värmdö 6

8 7

9 Sammanfattning är en mycket kort period i ett vattendrags historia. 20 års provtagning i Värmdös vatten kan ge ett 20år relativt bra underlag för en bedömning av sjöarnas nuvarande status, men ger i de flesta fall ingen antydan om trender eller förändringar. Materialet kan däremot vara värdefullt för framtida undersökningar. Något som saknats vid denna genomgång har varit möjligheten att kunna jämföra med tidigare data, t.ex från mitten av 1900-talet när mark- och naturanvändning var helt annorlunda än dagens. Sjöar I kommunen finns 121 sjöar. De flesta av dessa är små och grunda, endast 10 st har en yta överstigande 20 ha. Storsjön på Fågelbrolandet är störst med ytan 105 ha och ett djup på 16 m. Provtagning görs i ca 30 sjöar varje år. I ca 15 av dessa sjöar sker provtagningen årligen, medan andra provtas med längre intervaller. De slutsatser som går att dra av materialet är att naturliga förutsättningar som tillrinningsområdets berggrund, markbeskaffenhet och storlek fortfarande är det som dominerar kvaliteten i kommunens sjöar även om omgivningens markanvändning naturligtvis har satt sina spår. T.ex. har Ingarös högt belägna näringsfattiga brunvattensjöar, omgivna av svårvittrande berg, och påverkade av humussyror från omgivande våtmarker relativt sura vatten, samtidigt som de är ganska motståndskraftiga mot extern försurande påverkan. Centrala Värmdölandet har flera sjöar i områden med näringsrika sediment, lämpliga för jordbruk. Sjöns och tillrinningsområdets naturliga förutsättningar har i samspel gjort dessa sjöar näringsrika. Djurö med sina lågt liggande sjöar nyligen avsnörda från havet har en vattenkvalitet som fortfarande påminner om havsvatten med högt ph och hög alkalinitet. Påverkan av fosfor i kommunens sjöar är låg måttlig i flertalet sjöar men bedöms som mycket hög i Siggesta Träsk, Evlinge Träsk, Hemmesta Träsk, Ösbyträsk och Koviksträsk. Siggesta Träsk, Hemmesta Träsk och Koviksträsk har även kvävehalter som betecknas som mycket höga. Vattendrag Beträffande de rinnande vattnen är vattenkvaliteten förutom påverkan från sin källa starkt påverkad av avrinningsområdets markanvändning. I avrinningsområdet till de två bäckar som var mest närsaltspåverkade har förbättringar i avloppshanteringen gjort att förhållandena förbättrats under perioden. Instängda fjärdar I vissa av de instängda fjärdar som provtagits har stark påverkan från omgivande markanvändning konstaterats i de trösklade djupa fjärdarna. Låg vattenomsättning och stor påverkan har gjort att näringsvärdena är extremt höga i Fjällsviksviken, Skarpöviken och Djuröfladen på Djurö och Säbyviken och Björnöfjärden på Ingarö. På Ingarö har dessa områden nu avloppsinventerats, och markinfiltration av WC-avlopp i avrinningsområdet tillåts inte längre. Motsvarande arbete utförs nu på Djurö. Inventeringarna har visat på stora brister i avloppshanteringen och omfattande permanentning. Förbättringar av avloppen kommer förhoppningsvis att leda till att vattenkvaliteten förbättras även om det i dessa djupa vatten troligen kommer att ta lång tid. 8 SAMMANFATTNING

10 1. Orminge Farstalandet Farstaviken i Gustavsberg 1.1. Västra Farstalandet, recipient Farstaviken och Baggensfjärden Större delen av västra Farstalandet är obebyggt. Där finns ett naturreservat, Storängsudd, och ett mindre fritidshusområde, Lillängen, samt gården Beatelund. Området nyttjas som strövområde för Gustavsbergsbor, som övningsområde för Värmdö brukshundsklubb, och för ridsport. Inom området finns också små områden med jordbruksmark i träda eller använda som betesmark. De centrala delarna av området omfattar samhället Gustavsberg med Gustavsbergsfabriken. Både samhället och fabriken har i högsta grad påverkat vattenkvaliteten i Farstaviken. Utflöderna till Farstaviken utgörs av två stora dagvattendiken, varav ett utgör sista delen i flödet från Kvarnsjön. Utflödena till Baggensfjärden från Farstalandet är tre; Långträskbäcken, Våtängsbäcken och Kvarnträskbäcken. KVARNSJÖN Kvarnsjön är relativt centralt belägen på Farstalandet. Den är omgiven av oexploaterade skogsområden med en liten andel andel öppen jordbruksmark. Det s.k. Knuts hav, öster om sjön, är ett våtmarksområde med stora naturvärden. Kvarnsjön har tidigare varit vattentäkt för samhället, under senare tid har bara fabriken försörjts med detta vatten. Sjön är måttligt 1. ORMINGE FARSTALANDET 9

11 har höga både kväve- och fosforhalter trots att inte några specifika föroreningskällor har kunnat identifieras. Avrinningsområdet är i princip obebyggt med skogs- och hällmark men under 80-talet byggdes en motorväg inom området och i samband med detta gjordes relativt stora avverkningar. Inom området finns en s.k. skogsprovyta. Markprovtagning i skogsprovytan 1988 visade att både förråds- och lättlöslig fosfor förekom i mycket låga halter. VÅTÄNGSTRÄSK Avrinningen från Våtängsträsk sker först genom betesmark och sista biten genom ett mindre fritidshusområde. Närsaltshalterna vid utloppet var höga och jämförbara med de från Långträskbäcken. Vid markkartering som gjordes 1986 på jordbruksmarken var fosforhalterna i marken låga längst upp mot träsket men ökade ner mot utloppet. Vinterfiske på Långträsket. näringsrik med höga kvävehalter. Sjön avvattnas mot Farstaviken i ett flöde som starkt påverkats av både samhället och fabriken. FARSTAVIKEN Farstaviken är en trösklad vik innanför Baggensfjärden med ett största djup understigande 20 meter. Den har tidigare varit recipient för avloppsvatten från både samhället och fabriken och vattnet är mycket näringsrikt. Även bottensedimentet är mycket förorenat och syrefria förhållanden råder under hela året till cirka 12 meters djup. Flera undersökningar har gjorts om Farstaviken, både av industrin och forskarsfären. Miljökontoret har därför inte utfört några egna undersökningar här. Stockholm Vatten utför idag recipientkontroll både i Farstaviken och Baggensfjärden för Värmdö kommuns räkning. LÅNGTRÄSK Det nordligaste flödet till Baggensfjärden avvattnar den näringsfattiga sjön Långträsk. Bäcken KVARNTRÄSK Även Helvetespott och Kvarnträsk, belägna inom obebyggda, obrukade marker, är näringsfattiga sjöar, den avvattnande bäcken rinner genom Beatelunds gård med stall och ladugårdsbyggnader samt brukad mark och vid utloppet är vattnet rikt på kväve och mycket rikt på fosfor. Markkartering 1986 utförd på den brukade marken visar låga till måttliga halter av lättlöslig fosfor, och måttliga till höga halter förrådsfosfor byggdes Beatelunds gård om fullständigt, både ladugårdens och husens avlopp renoverades och ladugården försågs med ny gödselplatta. En omläggning av driften från får till köttdjur skedde i samband med detta. Det vore därför intressant att göra om analyserna i bäcken. BAGGENSFJÄRDEN Avrinningen från västra delen av Farstalandet sker mot Baggensfjärden, en djup, (50m) trösklad fjärd som också är recipient för det kommunala avloppsreningsverket i Tjustvik. Syrebrist och svavelväte på 50 meters djup gör att en frigöring av fosfor sker från bottnarna vilket ger mycket höga fosforhalter i bottenvattnen. Vid 40 m ORMINGE FARSTALANDET

12 djup har halterna sjunkit betydligt. I ytvattnet ligger fosforhalten oftast under 30 µg/l. Kvävehalterna är låga måttliga och relativt homogent fördelade i vattenmassan. Påverkan från västra Farstalandets landområden har varit liten jämfört med reningsverkets utsläpp från ca pe. Reningsverket är idag ombyggt och moderniserat och utsläppen därifrån har kraftigt minskat trots ytterligare påkopplingar. Eftersom Nacka kommun inte längre har reningsverk med utsläpp i Baggensfjärden borde på sikt en förbättring ske här Östra Farstalandet, recipient Grisslingen Östra Farstalandet, söder om Värmdövägen, var vid provtagningen, liksom västra delen sparsamt bebyggd. Inom området låg Lemshaga gård, några torp, en större båtklubb och en stenkross. Vid platsen för stenkrossen ligger idag ett industriområde. Motorvägen går genom området. Det finns fyra utflöden från området till Grisslingefjärden, två bäckar och två dagvattendiken. SÖDERSVED Vid Södersved mynnar ett dagvattendike vid gamla Ingarövägen som påverkats av trafik, husvagnsuppställning, och en liten del odlad mark. Halterna fosfor och kväve i utloppet är mycket höga. FISKARTORPET Vid Fiskartorpet mynnar en bäck som framför allt avvattnar jordbruksmarken på Lemshaga gård. Bäcken rinner genom ett våtmarksområde som efter vår provtagning grävts upp till en damm. Marken användes tidigare för konventionell spannmålsodling men har senare år ställts om till betesmark och vall. I bäckens mynning uppmättes mycket höga både fosfor och kvävehalter. Eftersom mycket omfattande markarbeten företagits i området vore det intressant med förnyad provtagning. Friskis&Svettis vid Grisslingebadet. MÖLNVIK I Mölnvik mynnar en bäck som börjar vid våtmarksområden vid Mossen, fungerar som vägdike vid Gustavsbergsvägen, rinner genom ett industriområde och vidare ner mot en relativt stor båtklubb vid utloppet. Inom nedre delen av området finns ett bostadshus och brukshundsklubbens lokaler. Motorvägen går genom området. Fosfor-och kvävehalterna i utloppsvattnet är mycket höga. KORPHOLMSDIKET Från Mölnvik-Mörtnäs längs med Värmdövägen finns ett dagvattendike, Korpholmsdiket, vilket också belastas av avlopp från enskilda fastigheters markbäddar. Detta dike mynnar i nord-västra hörnet av Grisslingen inte långt från badet. Utsläppet är mycket näringsrikt. GRISSLINGEN Mottagare för dessa fyra utflöden är Grisslingen som är en instängd, relativt grund fjärd <20 m. En mycket smal förbindelse finns med Baggensfjärden via Kolström, tröskeln är där ca 2 3 m. Via Lagnöström och Skeppdalsström, båda utgörande trösklar på 5-6 m, finns vattenvägar som mynnar i Nämdöfjärd och Kanholmsfjärden. Fjärden har provtagits i tre punkter varav två redovisas här. Utanför Grisslingebadet där fjärden är som djupast har prov tagits vid botten, m, fosforhalten var mycket hög och kvävehalten hög. 1. ORMINGE FARSTALANDET 11

13 Ösby träsk Mellan Fårholmen och Södersveds- och Lemshagautloppen finns en ca 6m djup vik där proverna visade något högre värden. Kväve/fosfor-kvoterna låg i hela Grisslingen runt 10/ Östra Ormingelandet recipient Torsbyfjärden Ösbyträsk är en sjö som delar Farstalandet och Ormingelandet. En stor del av tillrinningsområdet är bebyggt med samhället Gustavsberg som har kommunalt avlopp vilket leds till Tjustviksverket. Sjön belastas däremot hårt av flera dagvattenutsläpp. Områdena utanför bebyggelsen är skogs- och hällmark. Vid Betsede finns ett dagvattendike som börjar i våtmarksområdet norr om Ösbyträsk, följer Aspviksvägen till Baldersuddsvägen och sedan går genom Betsede till Torsbyfjärden. Bäverbesök vid Ösby träsk. ÖSBY TRÄSK Ösbyträsk är mycket näringsrik. Den korta grunda bäck som leder från Ösbyträsk till Betsedeviken dränerar inte mycket närsalter. Vattnet i bäcken är näringsfattigt, med måttliga kvävehalter. BETSEDEDIKET Betsedediket har däremot ett vatten som påminner mycket om Ösbyträskets med höga närsaltshalter. Provet är taget vid bron efter våtmarksområdet, bäcken går därefter över privata tomter och mynnar i Torsbyfjärden mellan Betsedeviken och Aspviksviken. Området håller på att anslutas till kommunalt va. Betsedeviken är en av Torsbyfjärdens otrösklade vikar. Södra stranden är oexploaterad och på norra stranden ligger bebyggelsen i Betsede. Vattnet har medelhög fosforhalt och mycket hög kvävehalt Nordöstra Ormingelandet recipient Långsundaviken och Skeviken ÖSTRA ORMINGELANDET Östra Ormingelandet har en relativt koncentrerad bebyggelse vid kusten. Detta område saknar distinkta vattendrag och påverkan på Torsbyfjär ORMINGE FARSTALANDET

14 Stens träsk, nordväst om Ekedal, får representera de många värdefulla småvatten i kommunen som inte undersökts eller beskrivits närmare i denna rapport. Långsundaviken. den sker diffust.i övriga delar av området är bebyggelsen mycket sparsam, den största arealen är hällmyr- och skogsmark med några små, tidigare odlade, marker insprängda. ASPVIKS TRÄSK Aspviksträsk är en måttligt näringsrik sjö med måttliga kvävehalter. Bäcken som avvattnar sjön rinner genom obebyggda marker ända ner till utloppet där ett fåtal hus finns. Vattnet är även vid utloppet måttligt näringsrikt. Aspviks träsk. LÅNGSUNDAVIKEN OCH LAGNÖVIKEN Långsundaviken, som är recipient för bl.a Aspviksträskbäcken, och Lagnöviken är relativt långa vikar mellan Ormingelandet och Norra Lagnö. Lagnösidan är hårt exploaterad, medan Ormingesidan i princip är obebyggd. Vattnet har mycket höga fosfor- och kvävehalter. Där Långsundaviken öppnat sig mot utanförliggande fjärd har fosforhalterna sjunkit till måttlig halt medan kvävehalten är oförändrat hög. KOVIKS TRÄSK Koviksträsk. Det är uppenbart att träsket som ligger till hälften i Nacka och till hälften i Värmdö genom åren blivit påverkad av den närbelägna soptippen. Koviksanläggningen har under många år haft ett eget kontrollprogram där vattenprovtagning i Koviksträsk ingår. Kommunen har därför inte utfört egna prover i någon större utsträckning. De prover som tagits visar på extremt höga närsaltshalter. Träskets utlopp är en bäck som rinner under vägen och sedan genom Koviks Gårds betesmarker ner mot Marsätraviken. Bäcken har vid utloppet höga närsaltshalter. 1. ORMINGE FARSTALANDET 13

15 Fosfor Orminge Farstalandet 14 FOSFOR ORMINGE FARSTALANDET

16 Kväve Orminge Farstalandet KVÄVE ORMINGE FARSTALANDET 15

17 16 Baggensfjärden.

18 2. Ingarö Idyll vid Kullaträsk 2.1. Sydvästra Ingarö, recipient Bergviks- Ägnö- och Ingaröfjärdarna. Sydvästra delen av Ingarö är till stor del en höglänt, bergig kuststräcka med hällmark som" stänger in" områden med myrar, våtmarker och sjöar. Äldre relativt glesa fritidshusområden, som under senare år delvis permanentbosatts finns, men inga större vägar, industrier eller jordbruk. Fem sjöar avvattnas via tre sjösystem till recipienten, dessutom finns tre större bäckar som avvattnar myrar och småvatten. VIDSJÖN Vidsjön är belägen i ett obebyggt område med myrmarker och skog. Sjön är näringsfattig med måttliga kvävehalter. Bäcken rinner genom samma typ av mark och mynnar via tre kvarndammar i Bergviksfjärden. Vid mynningen finns ett fåtal hus. Vattnet i bäcken har något högre fosforhalter och högre kvävehalter än vattnet i sjön. Kvävehalterna varierade kraftigt under provtagningsåret. 2. INGARÖ 17

19 Kvarndammarna i Bergvik. Bild: Miljökontoret i Värmdö. Häger vid Fiskmyrans strand. Privat bild. ABORRSJÖN FISKMYRAN DYN Abborrsjön-Fiskmyran-Dyn bildar ett sjösystem som via två bäckar mynnar i Ägnöfjärden. Abborrsjön, belägen öster om Mörtviksvägen är omgiven av gles, gammal bebyggelse, viss permanentbebyggelse har funnits sedan 40-talet. Sjön är näringsfattig med måttliga kvävehalter. Via en kortare bäck som delvis rinner på tomtmark mynnar bäcken i sydöstra delen av Fiskmyran. Bäcken håller samma kvalitet som Abborrsjön. Fiskmyrans sydligaste tillflöde sker via en bäck som avvattnar ett område med stora topografiska variationer, mycket myrmark, berg och mager skog. Området är obebyggt. Bäckens vatten är måttligt näringsrikt med höga kvävehalter. Fiskmyran är den till ytan tredje största sjön i denna sammanställning med sina 26 ha. Sjön är flikig och grund och förutom i södra delen omgiven av bebyggelse. Bebyggelsen är framför allt från talet, gles på stora tomter. Permanentbosättningar har funnits sedan tidigt 60-tal, men blir allt vanligare. Sjön kalkades 1984, en åtgärd som troligen inte varit bidragsberättigad i dag. Alkaliniteten hade inte understigit 0,2 mekv/l och ph låg runt 6,3. Skillnaden blev inte heller så märkbar som i andra kalkade sjöar på Värmdö. Alkaliniteten ligger efter kalkning runt 0,3 mekv/l och ph har stigit till ca 6,7. Värdena ser ut att vara relativt stabila. Sjön är måttligt näringsrik. Via en fördämning i sjöns nordvästra del släpps vatten ner i bäcken till Dyn, som är mycket grund och bara har en mindre öppen vattenspegel. Bäcken mellan Fiskmyran och Dyn har ett näringsfattigt vatten med måttliga kvävehalter. Från Dyn finns två bäckar som leder till Ägnöfjärden. Bägge utflödena har måttliga fosfor- och kvävehalter. MÖRTVIKEN Ett mindre myrmarksområde öster om Mörtviksvägen avvattnas från Örnbodalen via en bäck som går delvis genom tomter i området Mörtviken. Även några små vägdiken anslutes till bäcken. Bebyggelsen i Mörtviken är begränsad men relativt koncentrerad och består av blandat permanentbostäder och fritidshus från 40-talet som nu har permanentats. Vattnet i bäcken är måttligt näringsrikt. Ett extremt högt fosforvärde vid provtagning i juni-97 gör att provtagningen bör göras om INGARÖ

20 LÅNGVIKSTRÄSK Denna kuststräckas sydligaste utflöde sker från det stora,obebyggda myrmarks- skogsområdet runt Långviksträsk. Långviksträsk är en av länsstyrelsens referenssjöar, den är relativt otillgänglig och opåverkad och det finns långtgående planer på ett naturreservat runt sjön. Sjön är sur, ph <6 och alkalinitet <0,1, och näringsfattig med måttliga kvävehalter. Utflödet sker genom en bäck som rinner genom Stormossen och inte förrän nära sitt utlopp påverkas av ett fåtal hus. Enstaka prov taget på bottenvattnet i Ingaröfjärden väster om Drättsviksholmen indikerar att denna del av kusten är relativt opåverkad Södra Ingarö, recipient Nämdöfjärd Dyn på Ingarö. GRÖNSKAN VÄNDERBY VEDHAMN Fritidshusområdena Grönskan-Vänderby-Vedhamn ligger på en höglänt kustremsa som innestänger de stora, obebyggda myr- och skogsmarkerna norr om Långviksträsk. Områdena är exploaterade på 50-talet och bebyggelsen gles p.g.a. relativt stora tomter. Genom områdena går ett dagvattendike som mynnar i Ingaröfjärden vid Vedhamn. Vattnet är vid utflödet måttligt näringsrikt. Även här finns ett extremvärde från juni-97 som bör utredas. IDALEN BJÖRNÖ KLACKNÄSET Områdena Idalen Björnö Klacknäset är tätbebyggda fritidshusområden som i hög grad permanentas. Fastigheterna är anslutna till Björnö reningsverk med recipient Nämdöfjärden. Verket har tidigare haft problem med bräddningar till Björnöfjärd men fungerar nu bättre. Vid recipientprovtagning i Nämdöfjärden utanför reningsverket kan ingen mätbar påverkan visas. BJÖRNÖ NATURRESERVAT Från Björnö naturreservat finns inga större utflöden. Påverkan från bebyggelsen borde vara försumbar då endast en handfull hus finns. Området är flitigt använt av det rörliga friluftslivet och har dessutom flera båtklubbar med stora båtbryggor. I Småängsviken, som skär djupt in i Björnöhalvön finns en båtklubb med ett stort antal fritidsbåtar. Här är fosforhalten hög men kvävehalten låg. De höga fosforhalterna borde kunna hänföras till båtlivet. Disk och svabbning av båtarna i dess hemmahamn kan ge stor fosforpåverkan. Kväve/fosforkvot är alltid under 10 ibland under 5. Vattenutbytet med Nämdöfjärd sker genom en smal passage utan distinkt tröskel. 2. INGARÖ 19

21 Vid Sjöstugan varierar fosforhalten mellan µg/l och kvävehalten mellan µg/l. RAMSDALEN Ramsdalen, norr om Långvik är ett mindre, gammalt fritidshusområde sparsamt permanentbosatt. Myren vid Långviksträsk. Bild: Miljökontoret. i Värmdö Mellersta södra Ingarö, recipient Säbyviken och Björnöfjärden Säbyviken-Björnöfjärd skär djupt in i Ingarölandet och tillrinningsområdet omfattar stora delar av ön. Utflöden finns från fyra sjöar, ett myrmarksområde norr om Långviksträsk samt fyra större dagvattenutlopp. Förbindelse finns också med Torpe Infjärd som liksom Småängsviken skär djupt in i Björnöhalvön och naturreservatet. TORPE INFJÄRD Torpe Infjärd är kraftigt trösklad på ca 0,5-0,6 m, med ett djup på 6-7 m. Inga bryggor och ingen bebyggelse finns i tillrinningsområdet. Området är mindre frekventerat än det runt Småängsviken både till lands och sjöss. Vattnet är lite fosforfattigare och lite kväverikare än i Småängsviken. Kväve/fosfor kvot cirka 12. LÅNGVIK Långvik är ett stort fritidshusområde från 70-talet som nu permanentats. Avloppen leds till Björnö reningsverk och skall inte påverka Björnöfjärd. Omfattande bräddningar vid Sjöstugan och Kolbacken har tyvärr förekommit tidigare under åren och även vid provtagningen under åren har resultaten varit så varierande i de två dagvatten vägdikesutflödena att bräddning kan misstänkas. Vid Kolbacken varierar fosforhalten mellan µg/l och kvävehalten mellan µg/l. Området avvattnas via en bäck, som mynnar i Säbyviken och är förvånansvärt näringsrik. Framför allt förekommer fosfor i anmärkningsvärt höga halter. Även kvävehalterna är höga. SÄBYVIKEN Längst in i Säbyviken mynnar ett dike som avvattnar det näst största avrinningsområdet på Ingarö. Diket/bäcken börjar vid Korgmossen nordväst om Långviksträsk och rinner sedan ca 2 km genom obebyggda skogsområden fram till Björkviksvägen. Den går under vägen och avvattnar sedan jordbruksmark fram till Eknäsvägen. Ca 600 m, från något ovanför Säby Säteri rinner den som vägdike vid Eknäsvägen. Vattnet är vid utloppet mycket näringsrikt. Vid markkartering av jordbruksmarken i tillrinningsområdet hade marken måttliga halter av både lättlöslig och förråds fosfor. Det största närsaltstillskottet får vattnet under de sista 500 m. Precis före Säteriet är vattnet visserligen näringsrikt men med helt andra värden. En ombyggnad och modernisering av avloppsanläggningen i Säby Säteri har nu utförts. Förnyad provtagning kommer att ske. KVARNTRÄSK Kvarnträsk, en av Ingarös vackra skogssjöar är liten men relativt djup, högt belägen utan bebyggelse i närområdet och omgiven av en topografiskt mycket varierad natur. Tillrinningsområdet är litet och består av skogs/hällmark. Vattnet är näringsfattigt. Som övriga högt belägna småsjöar i Ingarös näringsfattiga skogsområden är den försurningskänslig och har kalkats vid flera tillfällen. Före 1985 när sjön kalkades första gången låg ph under 6 och alkaliniteten under 0,05 m.ekv/l INGARÖ

22 Provtagning i Återvalls träsk vintern Bild: Miljökontoret i Värmdö. SARVTRÄSK Öster om Kvarnsjön ligger Sarvträsk som är en mycket liten sjö omgiven av myrmark i ett obebyggt område. Sjön är inte undersökt, men med tanke på belägenheten borde den vara näringsfattig och försurad/försurningskänslig. En bäck med stor fallhöjd letar sig från Kvarnsjön ner till vägen genom i princip obebyggd mark. Ungefär halvvägs till Säbyviken rinner den ihop med bäcken från Sarvträsk. Ett tiotal hus vid mynningen och vägen är enda kända föroreningskällorna och vattnet är vid utloppet i Säbyviken måttligt näringsrikt. LUGNETRÄSK Lugneträsk är belägen öster om ovannämnda sjöar och norr om området Lugnet med en blandad fritidshus- och permanentbebyggelse. Sjön har låg fosforhalt och måttliga kvävehalter. Bäcken från sjön rinner genom Lugnetområdet ner till Eknäsvägen, fungerar under några hundra meter som vägdike och rinner sista biten genom ett våtmarksområde med kraftig vassväxt och mynnar i Säbyviken. Under sitt lopp har bäcken kraftigt påverkats av framför allt fosfor och har vid mynningen mycket höga fosforhalter. Att våtmarks-vassområdet får vara kvar är viktigt, det fungerar troligen redan i dag som ett filter för det näringsrika dagvattnet. Om området sköttes som en anlagd våtmark med slåtter, skulle kanske närsaltshalterna i utloppet kunna sänkas något mer. SKÄLSMARA OCH HANSKROKA Skälsmara och en liten del av Hanskroka avvattnas genom vägdiken som mynnar i ett stort vägdike med utlopp i Säbyviken i Skälsmara vid Östernäsvägen. Området är tätbebyggt med stort inslag av permanentbebyggelse och utloppet är extremt näringsrikt med hög kvävehalt. 2. INGARÖ 21

23 Kalkning av Långträsk Bild: Miljökontoret i Värmdö. Närsaltsläckaget från den halvö som skiljer Björnöfjärden och Säbyviken har inte undersökts eftersom större utflöden saknas, läckaget är diffust och påverkar båda fjärdarna. Bebyggelsen på halvön är relativt gammal och gles även om en viss förtätning skett (och sker). Vid nyanläggning av avlopp måste stora krav ställas för att skydda fjärdarna mot ytterligare belastning. BJÖRNÖFJÄRDEN Björnöfjärden är en kraftigt trösklad ca 20 m djup fjärd belägen mellan Säbyviken och Torpe Infjärd och med en lång, trång, och grund tröskel mot Klevsfjärden. Syrebrist och svavelväte i bottenvattnet har förekommit vid alla vattenprovtagningar. Vattnet är extremt näringsrikt med 264 µg/l P och µg/l N. N/P kvot = <5. Vid provtagning 1976 var fosforhalten 125 µg/l och kvävehalten 700 µg/l. SÄBYVIKEN Innanför Björnöfjärd och ytterligare en tröskel ligger Säbyviken, även den med förhöjda närsaltshalter 145 µg/l P och 726 µg/l N och tidvis syrebrist/svavelväteförekomst. N/P-kvot= 5. Här var fosforhalten 55 µg/l och kvävehalten 760 µg/l år1976. Vattenkvaliteten i både Björnöfjärd och Säbyviken har alltså försämrats kraftigt sedan 1970-talet. Från denna tid har en kraftig exploatering skett i tillrinningsområdena till fjärdarna och med tanke på den kraftigt ökade fosforbelastningen måste man nog dra slutsatsen att det framför allt är dåligt fungerande avlopp som belastar vattnen. I Björnöfjärd kan också pumpstationer med bräddningar vara starkt bidragande orsak. Miljö-och hälsoskyddsnämnden har i januari 1999 tagit beslut om att inventera avloppen i områdena för att kunna komma till rätta med problemet. För INGARÖ

24 att kunna rädda fjärdarna från ytterligare försämrad vattenkvalitet och döda bottnar, måste stora krav ställas på avloppsanläggningarna i tillrinningsområdet. Gemensamma lösningar vore att föredra. Inventeringen får utvisa vilka åtgärder som behövs och i vilka delområden Östra Ingarö, recipient Klevsfjärden och Nämdöfjärden Från Eknäs till Skenora består kustremsan i stort sett av en skogsklädd sluttning från höjderna i väst ner till kusten i öster, och med en stor halvö som sticker ut i Nämdöfjärden. Bebyggelsen är en relativt sparsam, äldre fritidshusbebyggelse, belägen sjönära. Fastigheterna är stora och områdena relativt glest bebyggda. Området saknar sjöar och större samlade utflöden och påverkan på kustvattnet är därför svårt att uppskatta. Med tanke på bebyggelsen borde utsläppen kunna vara relativt små och jämförbara med dem från sydöstra kusten. KLEVSFJÄRDEN Klevsfjärdens vatten innehåller 21 µg/l P och 230 µg/l N och är alltså måttligt näringsrikt. N/P=10,9 2.5 Nordöstra Ingarö, recipient Skenoraströmmen och Tranaröfjärden Här är kusten mestadels höglänt med berg i dagen och spridd diffus avrinning, ofta svår att mäta både till mängd och kvalitet. Igelträsk, Skenoraträsk och Långträsk är tre små sjöar med korta flöden mot recipienten. Utloppet till Barnviksviken från Återvallsbäckens tillrinningsområde skiljer sig markant från övriga utlopp på detta kustavsnitt då det täcker in stora delar av mellersta Ingarö och omfattar tre sjöar belägna mitt på ön. Detta utlopp och utloppet vid innersta delen av Säbyviken avvattnar tillsammans mer än halva Ingarö. IGELTRÄSK OCH SKENORATRÄSK Igelträsk är en mycket liten sjö omgiven av myrmark. Sjön har ett starkt färgat vatten med ph runt 6 och alkalinitetsvärden på 0,1-0,2. Sjön är näringsrik och har med tanke på omgivningarna förvånansvärt höga kvävehalter. Igelträsk har sin avrinning mot Skenoraträsk. Bägge sjöarna har små tillrinningsområden med sparsam bebyggelse. Vid Återvallsån. Skenora har jordbruk tidigare bedrivits. Utloppet till Skenoraviken är ett kort och rakt, troligen grävt dike genom i dag obrukad åker- eller betesmark. Vattnet i både Skenoraträsk och utloppet är näringsfattigt med måttliga kvävehalter. Skenoraträsk har acceptabla alkalinitets-och ph-värden. LÅNGTRÄSK Långträsk ligger intill ett fritidshusområde, har litet tillrinningsområde och saknar distinkt utlopp. Sjön är näringsfattig med måttliga kvävehalter. Den hade i början av 80-talet en alkalinitet som understeg 0,1 och ph värden under 6 och kalkades 2. INGARÖ 23

25 Björnträsk därför första gången Den har senare kalkats ytterligare 2 gånger. SVARTTRÄSK KULLATRÄSK ÅTERVALLSTRÄSK Svartträsk Kullaträsk Återvallsträsk är kommunens näst största sjösystem. Inom tillrinningsområdet, som omfattar stora delar av mellersta Ingarölandet, finns både skog, jordbruk, industri och bostadsbebyggelse. Svartträsket, 37 m över havet är kommunens högst belägna sjö. Den är som de flesta andra skogssjöarna på Ingarö omgivna av mager häll- och myrmark. I tillrinningsområdet finns ingen bebyggelse och vattnet i sjön är näringsfattigt med måttliga kvävehalter. Sjön, som tidigare var en av länsstyrelsens referenssjöar, hade i början av 80-talet mycket dålig alkalinitet ( 0-0,01) och ph-värden under 6. Den kalkades på privat initiativ Bäcken mellan Svartträsk och Återvallsträsk rinner bitvis genom ett äldre fritidshusområde, men behåller sjöns låga näringsvärden och vattnet är vid inloppet till Återvallsträsk obetydligt påverkat. Kullaträsk omges till största delen av samma natur som Svartträsk, med den skillnaden att Kullaträsk har ett tillflöde som delvis rinner genom tidigare brukad mark. Inom tillrinningsområdet finns tre mindre gårdar/torp där jordbruk för länge sedan bedrevs i mindre omfattning. Även Kullaträsk är en näringsfattig sjö med måttliga kvävehalter. Ett kort flöde utan nämnvärd påverkan leder till Återvallsträsk. Återvallsträsk är kommunens näst största sjö och viktigaste reservvattentäkt. I grusåsen nära sjön finns grundvattentäkter som tillsammans med Stockholmsvatten försörjer ca personer på Ingarö, Värmdö och i Gustavsberg. Vattnet i Återvallsträsk har bra hygienisk kvalitet, är måttligt näringsrikt och har stabilt ph runt 7. Sjön ingår i skyddsområde för vattentäkt. Blandad permanent- och fritidshusbebyggelse finns runt sjön och planer finns (har funnits) på ett område med ekohus. Eftersom stora delar av tillrinningsområdet ligger inom skyddsområde för vattentäkt finns restriktioner. T.ex. inom det industriområde som ligger strax norr om sjön leds allt spillvatten till slutna tankar. Från sjön leder en bäck som i början av sitt lopp rinner genom tomter, under Eknäsvägen, förbi ovan INGARÖ

26 nämnda industriområde och sedan i ett rakt grävt dike ca 1 km genom kommunens största sammanhängande öppna jordbruksmark. Prover som tagits efter detta dike visar på förvånande liten påverkan från jordbruksmarken. Före utloppet i Barnviksviken leder bäcken genom ett fritidshusområde där en mindre damm anlagts för laxodling. Tidigare gick vildlax upp i bäcken. I utloppet till Barnviksviken är närsaltshalterna måttliga Norra Ingarö, recipient Lagnöström och Tranaröström Från Barnviksnäs till Fågelvik är största delen av kusten höglänt och högexploaterad. Avrinningen sker diffust. Det finns ingen anledning att tro att närsaltsläckaget här är mindre än vid Säbyviken-Björnöfjärden, men recipienten är naturligtvis inte lika lättpåverkad eftersom utspädningen blir större Det finns en sjö inom området, Björnträsk. 2.7.Norra Ingarö, recipient Fladen och Kolström Från Fågelviks golfbana leder 2 st utlopp, det största mynnar i Fladen, mätningarna är gjorda före golfbanans utvidgning. Vattnet är vid utloppet näringsrikt. Mellan Brunn och Återvall finns ett nybyggt bostadsområde anslutet till kommunalt VA. Från detta bostadsområde, Fågelvikshöjden, och från Degermossen på andra sidan vägen, via ett mycket litet vatten, Potten, leder ett dike som också mynnar i Fladen vid en båthamn- uppläggningsplats. Vattnet är vid mynningen näringsrikt med måttliga kvävehalter. Mot Kolström saknas distinkta större flöden, påverkande bebyggelse är måttlig och andra föroreningskällor av betydelse saknas. BJÖRNTRÄSK Björnträsk är en sjö där markanvändningen i tillrinningsområdet ändrats under 1990-talet. Från att ha varit en relativt ensligt belägen skogssjö har området väster om sjön öppnats upp och beretts till golfbana. Provtagningen i sjön och dess bäck är gjord före golfbanans utvidgning mot sjön. Vattendom finns på sjön för bevattning av golfbanan. Sjön är näringsfattig med måttliga kvävehalter kalkades sjön pga låg alkalinitet, ph värdena låg dock aldrig under 6. Alkaliniteten har efter kalkningen varit stabilt bra och ytterligare kalkningsåtgärder är inte aktuella. Liksom för Fiskmyran hade troligen inte kalkningsbidrag utgått om bedömningen gjorts i dag. Utloppsbäcken är relativt kort, med ett brant flöde genom skogsmark ner till Fågelviksvägen och därefter genom en mindre våtmark, förbi ett fåtal hus och slutligen i ett forsande flöde genom tomtmark. Bäcken är vid utloppet måttligt näringsrik. Kolström. 2. INGARÖ 25

27 Fosfor Ingarö 26 FOSFOR INGARÖ

28 Kväve Ingarö KVÄVE INGARÖ 27

29 Ingaröfjärden från Vishamn. Bild: Miljökontoret i Värmdö. 28

30 3. Fågelbrolandet Strömma kanal Västra Fågelbrolandet, recipient Tranaröfjärden Tre utlopp från Fågelbrolandet leder till Tranaröfjärden. Området omfattar halvöarna Lillströmsudd och Fågelbro. Provtagningen är gjord före Fågelbros exploatering, men efter driften på Fågelbro Säteri upphört. Området var då sparsamt exploaterat med en mindre koncentration av fritidshus främst längst ut på Lillströmsudd. Naturen är varierad med berg i dagen och skog men även med stråk av mäktig lera. 3. FÅGELBROLANDET 29

31 Norrviken. Fågelbro domineras av en bred lerslätt flankerad av bergshöjder. I dag finns här en golfbana, ridstall, hotell och en omfattande bebyggelse. All bebyggelse är ansluten till ett lokalt reningsverk. NORRVIKEN Norrviken befinner sig i ett ekologiskt mycket intressant skede mellan havsvik och insjö och är belägen mellan Lillströmsuddshalvön och Fågelbro. Viken har ett mycket litet tillrinningsområde och en grund förbindelse med vattnet i Tranaröfjärden. Vattnet är relativt utsötat med en konduktivitet på ca ms/m mot Tranaröfjärdens ca 1000 ms/m. Bara enstaka prover är tagna i viken. Fosforhalten har då varit måttlig och kvävehalten hög. DIKEN FRÅN FÅGELBRO Två diken avvattnade, vid provtagningstillfället, den nedlagda jordbruksmarken runt Fågelbro Säteri. Vattnet var mycket näringsrikt med höga kvävehalter. Tranaröfjärden hade då ( ) mycket höga fosforhalter och kvävehalter. Senare provtagning (recipientprovtagning utförd av Fågelbro Säteri) tyder på något minskande fosforhalter. Fortfarande förekommer dock mycket höga fosforhalter på höstarna. N/P=kvoten oförändrad < Sydvästra Fågelbrolandet, recipient Skenoraströmmen-Örsundet Området är starkt genombrutet av vatten, både havsvikar, insjöar och övergångsstadier däremellan. Tillrinningsområdena är genomgående små, kuperade och med relativt sparsam bebyggelse. Man kan alltså räkna med en relativt låg påverkansgrad. VÅMFJÄRDEN I Våmfjärdens tillrinningsområde finns sparsam bebyggelse. Didriksdals gård med anor från 1700-talet drevs vid provtagningstillfället extensivt med får och Highland cattle-boskap samt vallodling. Utloppet till Malmafladen är en kort kanal. Pga. det minimala tillrinningsområdet och det stora djupet (>20 m) kommer troligen både de kemiska FÅGELBROLANDET

32 Malmaflden från bron på gamla landsvägen. och biologiska omvandlingsprocesserna att ta lång tid. Malmafladen belägen mellan Våmfjärden och Skenoraströmmen är omgiven av en varierande natur med berg i dagen, skog och lerslätter. En del kustnära bebyggelse finns. Fladen är grund med strandnära växtlighet och en hel del muddringar har utförts här. Pga. lersedimenten i botten, och kanske även av andra orsaker, har muddringarna orsakat omfattande, långdragna grumlingar och en hel del olägenheter både för boende och i miljön. Miljökontoret kommer därför fortsättningsvis att hänvisa alla ytterligare muddringsansökningar i Malmafladen till miljödomstolen för handläggning. STORSJÖNS SJÖSYSTEM Storsjöns sjösystem omfattar 7 sjöar: Dyppeln, Fridträsk och Mölnbäcken som mynnar i Storsjön, kommunens största sjö med sin yta på 105 ha. Storsjön mynnar via Mellansjön i Kvarnsjön som också tar emot vatten från Skepparviksträsk. Från Kvarnsjön leder en bäck ut i Skenoraström vid Kryssarklubbens anläggning på Malma. Sjösystemet är kommunens till vattenytan sett största och procenten sjö i tillrinningsområdet är också stort. (>30%) Samtliga sjöar har bra ph och alkalinitet. Bebyggelse förekommer sparsamt i tillrinningsområdet och är koncentrerad runt Fridträsk samt i ett par fritidshusområden vid norra delen av Storsjön. DYPPELN FRIDTRÄSK Dyppeln Fridträsk är små sjöar med korta flöden till Storsjön. De är belägna i norra tillflödet till Storsjön och har en hel del fritidshusbebyggelse i närområdet. Dyppeln är dåligt dokumenterade men enligt de prover som tagits i Fridträsk är vattnet näringsfattigt med måttliga kvävehalter. Bäcken mellan Fridträsk och Storsjön har något högre närsaltshalter än sjön. MÖLNBÄCKEN Mölnbäcken, öster om Storsjön, ansluter sig till sjön genom ett mycket kort flöde. Sjön är måttligt nä- 3. FÅGELBROLANDET 31

33 Storsjön. ringsrik. Flödet har förvånansvärt höga kvävehalter och ojämna fosforhalter. Många anser att Storsjön är kommunens finaste sjö. Den är utan jämförelse kommunens största sjö, och även djupet är betydande med uppskattat max djup på 16 m. Bebyggelsen i närområdet är mycket sparsam. Berg i dagen och skog på grunda sediment överväger i sjöns norra och östra tillrinningsområde. Väster och söder om sjön finns (om än måttligt) mer låglänta områden med lermarker som tidigare odlats eller betats. Storsjön är näringsfattig med måttliga kvävehalter. ph har i samtliga prover legat över 7 och alkaliniteten runt 0,8, vid ett tillfälle t.o.m. över 1. MELLANSJÖN, STORSJÖN, KVARNSJÖN Via Mellansjön leds vattnet från Storsjön till Kvarnsjön. De två sjöarna har i princip samma vattenkvalitet med hög alkalinitet, högt ph och låga-måttliga närsaltshalter. Bägge är skogssjöar med sparsam bebyggelse i tillrinningsområdet. I Kvarnsjön mynnar även Skepparviksträsk via ett grunt grävt dike, med ett vatten som påminner något om Mölnbäckens. Bägge har något sämre alkalinitet och ph och högre närsaltshalter än övriga i sjösystemet. Hela sjösystemet dräneras via ett kort distinkt flöde vid Malma kvarn. Vattnet är vid utloppet mycket näringsfattigt med måttliga kvävehalter. Den ca 100 m långa bäcken mellan Storsjön och Mellansjön går genom obebyggd mark. Vattnet i bäcken har samma sammansättning som det i sjön FÅGELBROLANDET

34 Badplats vid Kroksjön. 3.3 Östra Fågelbrolandet recipient Tavastbodaviken, Krysshamnsviken, Hölöfladen och Gammelbofladen Östra delen av Fågelbrolandet är starkt kuperad med tre djupa havsvikar omgivna av berg. Mellan Hölöfladen och Gammelbofladen finns en grund kanal vilket gör att Hölö fortfarande betraktas som en egen ö. Avrinningen till vikarna är framför allt diffus, men till Krysshamnsviken leder också bäcken som avvattnar Flåsjön och Kvarnsjön. Som på övriga Fågelbrolandet är tillrinningsområdena små. Till Hölfladen och Gammelbofladen avleds dagvatten från samhället Stavsnäs. SÅGTRÄSKET Sågträsket strax söder om innersta delen av Tavastbodaviken är en liten sjö utan distinkt utlopp. Miljökontoret har bara några enstaka prov från sjön men de indikerar något lågt ph, låg fosforhalt men relativt hög kvävehalt. FLÅSJÖN Flåsjön är en liten skogssjö belägen något högre i terrängen än övriga på Fågelbrolandet. Den är naturligt sur med alkalinitet mellan 0,1-0,2. ph understeg 6 under 1986 men ligger oftast runt 6,5. Sjön är näringsfattig men har höga kvävehalter. Sjön har ett utlopp till Kvarnsjön, men det brukar bara vara vattenförande en kortare tid av året. Kvarnsjön är en långsmal sjö, påminnande om en liten fjärd, som förutom i södra delen är omgiven av relativt tät fritidshusbebyggelse. En kort, sista biten forsande, bäck finns mellan sjön och Krysshamnsviken. Sjön är måttligt näringsrik med mycket varierade fosforhalter, kvävehalterna är däremot stabila 3. FÅGELBROLANDET 33

35 helt sjösystem och indikerar tillsammans med Storsjösystemet tydligt ett forntida vattendrag tvärs över Fågelbrolandet. Även Byträsket har sin avrinning åt detta håll. Mellan sjöarna ligger ett ca 50 ha stort våtmarksområde som delvis dräneras till Svartträsket via ett grävt dike. Fin natur inbjuder till långa promenader. och måttliga. Vattnet i bäcken är näringsfattigt med låga kvävehalter. ÖRTRÄSK På Hölö finns ett litet träsk, Örträsk, utan distinkt utlopp. Miljökontoret har inga prover på vattnet. TAVASTBODAVIKEN OCH KRYSSHAMNSVIKEN Tavastbodaviken har bra vattenkvalitet. Krysshamnsviken är omgiven av mer bebyggda stränder än Tavastbodaviken, vilket kan förklara de här höga fosfoshalterna. Kvävehalterna är jämförbara och låga i de bägge vikarna. N/P-kvot i Tavastbodaviken runt 11. N/P-kvot i Krysshamnsviken 6. Hölfladen och Gammelbofladen har tidigare belastats med både avlopp från reningsverk och dagvattenutsläpp men har trots det relativt bra vattenkvalitet med måttliga fosfor- och kvävehalter. Ingen av vikarna är trösklade Norra Fågelbrolandet, recipient Brevikssundet-Stråket Nordöstra delen av Fågelbrolandet är den mest exploaterade delen av ön. Där finns ett flertal fritidshusområden med varierande grad av permanentbosättning, men även äldre permanentbostäder i bybildningar som Barnvik och samhället Stavsnäs. En dalgång i nord-sydlig riktning från nordöstra spetsen av Storsjön till Hovnorsviken rymmer ett BYTRÄSKET Byträsket har ett tillrinningsområde med begränsad bebyggelse, och en del våtmarker på västra sidan. Sjön är lättillgänglig från vägen på nordöstra sidan och tätortsnära med Stavsnäs på gångavstånd. Sjön har ett kort, sista biten forsande, utflöde över tomtmark till Stråket. Sjön har ett vatten vars kvalitet har varierat vida mellan provtagningarna, men vattnet i utflödet från sjön har relativt stabila värden med måttliga kvävehalter och låga fosforhalter. SJÖSYSTEMET VIDSJÖN KROKSJÖN SVARTTRÄSK BARNVIKSSJÖN HOVNORSSJÖN Sjösystemet Vidsjön Kroksjön Svartträsk Barnvikssjön Hovnorssjön är beläget i dalgången mellan Hovnorsviken och Storsjön. Vidsjön är en liten relativt högt belägen sjö omgiven av skogsmark på tre sidor och gränsande mot bebyggelse på nordöstra sidan. Sjön hade före 1985 ph- värden under 5,5 och mycket låg alkalinitet. Sjön kalkades 1986 och har därefter underhållskalkats. Både ph och alkalinitet ligger numera på betryggande värden med ph över 6,5 och alkalinitet mellan 0,1-0,2. Sjön är näringsfattig med låga kvävehalter. Bara cirka 100 m norr om, men cirka 7-8 m nedanför Vidsjön ligger Kroksjön. Till Kroksjön leder dessutom ett grävt dike genom jordbruksmarken i Kroksjödal. Jordbruket är i dag nedlagt. Därefter rinner vattnet genom en våtmark sista biten mot sjön. Före dikets utlopp i Kroksjön är vattnet mycket näringsrikt. Kroksjön har stor andel fritidsbebyggelse i tillrinningsområdet, dock ingen helt strandnära. Sjön har FÅGELBROLANDET