Kapitelnamn. Lars Nord och Gunnar Nygren. Präktiga massmedier. De lokala mediernas valbevakning 2006

Transkript

1 Kapitelnamn Lars Nord och Gunnar Nygren Präktiga massmedier De lokala mediernas valbevakning 2006

2 Präktiga massmedier

3 Kapitelnamn Lars Nord och Gunnar Nygren Präktiga massmedier De lokala mediernas valbevakning 2006

4 Sveriges Kommuner och Landsting Stockholm, Besök Hornsgatan 20 Tfn , Fax Sveriges Kommuner och Landsting 2007 Författare Lars Nord och Gunnar Nygren Produktion Kommentus Förlag Omslag och grafisk form Mona Rönningen Omslagsfoto Sara Danielsson/Johner Bildbyrå (tidningarna) och Mona Rönningen (TV-bilden) Tryck Bulls Graphics AB, Halmstad 2007 ISBN

5 Innehåll Förord 4 Inledning 5 1. Den viktiga valrörelsen 6 2. Valrörelser handlar om kommunikation Många valstudier få lokala mediestudier 20 En studie av den lokala valrörelsen i medierna Så bevakades valet 2006 av lokala medier 26 En omfattande bevakning 26 Genrer i valbevakningen 33 Valbevakningens journalistiska karaktär 38 De lokala valens sakfrågor 42 En arena för politiker 46 Partiskhet i mediernas bevakning? Sjukvårdsval och sverigedemokrater 60 Sverigedemokraterna i valbevakningen Valjournalistik i valet och kvalet 69 De lokala valrörelserna Ett sällsynt sakligt speglande val 77 Lokala marknader och lokal offentlighet 80 Journalistisk logik och fragmenterade publiker 86 Mer präktiga än mäktiga lokala medier 88 Litteratur 91 Bilagor 95 Bilaga 1: De undersökta kommunerna och landstingen 95 Bilaga 2: Kodschema och instruktioner för innehållsanalysen 101

6 Präktiga massmedier Förord Den 17 september 2006 genomfördes 311 val i Sverige ett riksdagsval, 20 landstingsval och 290 kommunval. Riksdagsvalet och regeringsfrågan fick av naturliga skäl den största uppmärksamheten såväl i medierna som i den allmänna debatten. Men även de lokala och regionala valen är utomordentligt viktiga. Den svenska folkstyrelsen förverkligas enligt regeringsformen genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och kommunal självstyrelse. Självstyrelsen utövas av beslutande församlingar som utses vid de 310 kommun- och landstingsvalen. Genom dessa val har människor möjlighet att välja sina företrädare, påverka politikens framtida inriktning och utkräva ansvar, precis som i riksdagsvalet. Självstyrelsen innebär att medborgarna har större närhet till beslutsfattarna och därmed bättre möjligheter att påverka besluten. Och det handlar om beslut av stor betydelse för människors vardag. Kommuner och landsting har ett vidsträckt ansvar i den svenska samhällsorganisationen, svarar för politikområden som står högt upp på medborgarnas politiska dagordning och för verksamheter som tar i anspråk mer än 20 procent av BNP och 70 procent av den offentliga konsumtionen. Medborgarna är starkt beroende av mediernas bevakning för att kunna följa den politiska processen i kommuner och landsting. Det är oerhört viktigt att medierna förmår genomföra en bevakning som underlättar medborgarnas möjligheter att göra välgrundade ställningstaganden och att utkräva ansvar. Mediernas bevakning av den nationella valrörelsen har blivit föremål för återkommande granskningar. När det gäller kommun- och landstingsvalen är tillgången på studier och analyser betydligt mindre. Sveriges Kommuner och Landsting har därför initierat och finansierat ett forskningsprojekt vid Demokratiinstitutet DEMICOM vid Mittuniversitetet i Sundsvall. Rapporten har skrivits av medieforskarna Lars Nord och Gunnar Nygren och bygger på en innehållsanalys av mediernas bevakning av de lokala respektive regionala valrörelserna i fem kommuner och fyra landsting under de tre veckor som föregick valet. Författarna svarar själva för innehållet i rapporten. Syftet är att öka kunskapen om mediernas bevakning av valrörelserna i kommuner och landsting. Det är vår förhoppning att rapporten ska inspirera till och utgöra ett underlag för diskussioner om mediernas roll i den lokala och regionala demokratin. Sveriges Kommuner och Landsting Lennart Hansson Sektionen för demokrati och styrning

7 Inledning Inledning Det finns gott om vetenskapliga studier som stärker tesen att det moderna samhället i hög grad påverkas av mäktiga massmedier. Det finns betydligt färre arbeten som mynnar ut i slutsatsen att moderna massmedier i större utsträckning karaktäriseras av att vara präktiga än att vara mäktiga. Under arbetet med den här skriften har vi vid ett flertal tillfällen fått ompröva vår egen förutvarande hållning och vårt etablerade perspektiv på mediernas funktionssätt. Gång på gång har empirin i form av den systematiska innehållsanalysen presenterat resultat som varit överraskande och tankeväckande. Det går inte att tala om att medier bevakar en valrörelse på ett visst sätt. I stället bevakar en mängd olika medier valrörelsen på flera olika sätt. När det gäller de etablerade lokala massmedierna som dagstidningar, lokalradio och regional TV vilka stått i centrum för den här analysen så är den generella bilden tydlig: Det rör sig till stor del om en statisk pliktrapportering på partiernas villkor och utan större engagemang. Avsikten med den här skriften är emellertid inte att leverera ett antal skolmästaraktigt beskäftiga påpekanden om hur journalistiken ska vara. Den frågan ställer vi oss öppna inför och hoppas i stället att med den här boken kunna initiera en viktig debatt mellan journalister, medieägare, politiker och medborgare om den lokala politiska journalistikens villkor. Det är ett viktigt ämne, alltför sällan diskuterat i vår tids storstadsdominerade medievärld. Skriften bygger på ett forskningsprojekt genomfört hösten 2006 vid Demokratiinstitutet DEMICOM vid Mittuniversitetet i Sundsvall. Projektet har initierats och finansierats av Sveriges Kommuner och Landsting. BoPer Larsson har där bistått oss med goda råd och värdefulla synpunkter på materialet under arbetets gång. Vi vill också tacka forskningsassistenterna Jeanette Lozanovska och Anna- Sara Nyberg vid Demokratiinstitutet samt Eleonore Park Edström, Jesper Falkheimer, Maria Nygren och Maria Wigur vilka samtliga gjorde mycket viktiga insatser i samband med insamlingen av det omfattande mediematerialet. Junibacken och Krampan i april 2007 Lars Nord och Gunnar Nygren

8 Präktiga massmedier 1. Den viktiga valrörelsen Tisdagen den 29 augusti 2006 var en viktig dag för de borgerliga politikerna i Landstinget i Östergötland. Det var dagen då slutspurten mot ett maktskifte i landstinget skulle inledas. De fyra allianspartierna hade skrivit ihop sig om en vison för landstinget som byggde på konkurrens inom sjukvården och utlovade god vård utan köer till alla. En ganska typisk borgerlig sjukvårdspolitik som nu skulle lanseras för väljarna. Och jordmånen tycktes god missnöjet hade under de senaste åren varit stort bland östgötarna med det s-ledda landstingets omstruktureringar i sjukvården. Den 30 augusti blev det ordentligt genomslag i tidningarna: I länets största tidning Östgöta Correspondenten presenterades visionen i en stor nyhetsartikel på de speciella valsidorna, partierna fick själva in en debattartikel som toppade debattsidan och ledarredaktionen gav dem sitt stöd i en underledare. Tidningens egen s-krönikör skrev om fromma förhoppningar. Den stora kollegan Norrköpings Tidningar (NT) fortsatte samma dag sin granskning av sjukvården med en helsida om ortopedin, och en av valsidorna dominerades av alliansens utspel (med vinkel på fördelarna för Norrköping). Även i den lilla s-tidningen Folkbladet fick visionen bra utrymme med alliansen på bild i en refererande artikel. Men i lokalradion och regional-tv blev det inget där fick alliansen vänta till de särskilda sjukvårdsdebatterna veckan innan valet för att presentera sin politik. S-majoriteten i landstinget hamnade på efterkälken. Dagen efter sammankallade de till en pressträff för att berätta hur bra sjukvården fungerar. Folkbladet presenterade det stort med bild på glada socialdemokrater, medan NT gjorde en mindre bildlös text längst ner på sidan 14. I Östgöta Correspondenten syntes inte den socialdemokratiska motattacken alls. Denna händelse var illustrativ för den lokala journalistiken i valrörelsen Sjukvården var då den i särklass största lokala valfrågan i Östergötland. Under tre veckor publicerade de lokala medierna 146 artiklar och inslag om sjukvården, och nästan hälften av allt som handlade om de lokala valen i Östergötland kretsade kring sjukvården. Publiciteten kring alliansens vision för sjukvården var bara en liten del av all denna publicitet. Men den är ett exempel på hur samspelet mellan medier och lokala politiker kan fungera ett exempel på medier som mest fungerar som arena för de lokala politikerna och där journalistiken oftast handlar om nyhetsurval och referat. Mediernas bevakning av kommunval och landstingsval i Sverige har sällan studerats på något heltäckande sätt. Forskning runt mediernas roll i valrörelser

9 1 Den viktiga valrörelsen har koncentrerats på riksdagsvalet och de stora nationella medierna samt storstädernas dagstidningar (t.ex. Strömbäck 2004; Asp 2006). Mediernas roll i de lokala valen har hamnat i skymundan, och slutsatser om hur de stora medierna bevakar riksdagsvalet har i debatten tagits som generella slutsatser som gäller alla typer av medier och valrörelser på alla nivåer. I den här skriften genomförs en systematisk undersökning av hur valen i fem kommuner och fyra landsting bevakades i dagstidningar, lokalradio och regional TV de tre sista veckorna före valet I resultaten framträder både likheter och skillnader med mediernas roll i riksdagsvalet; likheter som till exempel syns i de satsningar på egna serier och granskningar som många lokala medier gör, men kanske främst skillnader som pekar på att de lokala valrörelserna ser annorlunda ut i de lokala medierna än riksdagsvalet i de stora nationella medierna och i storstädernas dagstidningar. En gråare lokal politik? Det svenska valet den 17 september 2006 medförde stora förändringar. För första gången sedan valet 1979 skulle Sverige styras av en majoritetsregering, därtill en borgerlig sådan med moderaterna som för första gången var större än övriga koalitionspartier tillsammans. De borgerliga allianspartiernas samverkan var en nyhet och rönte stor massmedial uppmärksamhet före valet (Asp 2006). Socialdemokraternas förlust i en ekonomisk högkonjunktur men med många människor utanför arbetsmarknaden blev också omdiskuterad. I internationella medier tolkades den borgerliga valsegern som ett definitivt slut på den omtalade svenska modellen. Om rikspolitikens stora förändringar blev utförligt belysta och diskuterade i den politiska eftervalsdebatten, kan knappast detsamma sägas om de övriga val som hölls samma dag till landstingen och kommunerna. Ändå var det kanske framförallt på den regionala och lokala nivån som de politiska förändringarna i Sverige blev som allra störst efter höstens val. I ett rekordstort antal kommuner och landsting, eller 101 stycken, blev det maktskifte efter valet. I merparten av dessa maktväxlarkommuner (66 kommuner) kom borgerliga koalitioner till makten. I fem kommuner blev valutgången så oviss att det fortfarande två månader efter valet rådde ovisshet om vilken majoritet som skulle styra under den kommande mandatperioden. Aldrig har heller så många nya partier (vid sidan av de sju riksdagspartierna) haft så stora framgångar i valen. Särskilt gäller det sverigedemokraterna som före valet var representerade i ett 30- tal kommuner. Efter valet 2006 fanns sverigedemokraterna med 280 mandat i 144 kommuner, med möjlig vågmästarroll i ett 40-tal kommuner och i Region Skåne 1. I skuggan av regeringen Reinfeldts makttillträde skedde alltså mycket stora förändringar på den lokala politiska nivån 2. Det reser flera frågor kring de olika valrörelserna i svenska val. Sverige är i dag unikt bland västerländska demokratier i det att valen till nationella och lokala beslutande organ äger rum på samma dag (Kjellgren 2001:20). Den gemensamma valdagen gör att Sverige går till val mest sällan av alla länder i Europa. En svensk valrörelse är därmed något tämligen sällsynt, och det kan inte uteslutas att detta också påverkar valrörelsens karaktär 1 Det slutliga valresultatet finns på valmyndighetens webbplats: 2 I den fortsatta framställningen kommer begreppet lokal politik för enkelhetens skull att användas som en samlande beteckning för politik på kommunal nivå och landstingsnivå.

10 10 Präktiga massmedier och villkor (Nord 2006:67). Frågan är i vilken utsträckning de lokala valrörelserna påverkas av den samtidiga riksvalrörelsen och av det faktum att denna samtidiga valrörelse i princip bara består av några sensommarveckor vart fjärde år. Klart är att de mentala bilderna av politikens olika nivåer skiljer sig åt. Medan rikspolitiken inte sällan relateras till en påtaglig dramatik med fokus på partiledare och statsråd, är bilden av den lokala politiken mer statisk och inriktad på rutinfrågor. Det finns en stereotyp bild av kommunal politik som en trög, tröttsam behandling av föga upphetsande detaljfrågor. Därtill är en allmän uppfattning att dessa beslutsprocesser präglas av ett stort mått av samförstånd och en total frånvaro av ideologiskt färgade konflikter. I många kommuner har det också funnits olika former av blocköverskridande majoriteter, och det tydliga blocktänkande som präglat rikspolitiken har inte varit självklart på lokal nivå. Men det finns också undantag från regeln. I några kommuner har särskilt starka politiker kunnat profilera sig och bli kända i en vidare krets. Inte sällan har dessa politiker åtnjutit stor lokal popularitet med åtföljande valframgångar. Ibland har de stått i spetsen för helt nya partier som har utmanat de etablerade, och ibland har de lett traditionella partier och fått dessa att förknippas med politisk förnyelse. Samtidigt är det uppenbart att dessa färgstarka lokala politiska undantag också är en produkt av en gråare helhetsbild. De bilder som vi har av politikens olika nivåer och aktörer är inte statiska spegelbilder av verkligheten. Mycket få människor har i dag egen praktisk erfarenhet av politiskt arbete, mötena mellan politiker och medborgare är inte särskilt många, och få orkar skaffa sig en helhetsbild av vad partierna och deras representanter står för i politikens olika frågor. Den politiska debatten som finns i Sverige i dag är i stället dominerad av mediernas beskrivningar och tolkningar av politiken (Strömbäck 2004; Nord & Strömbäck 2004). Det moderna Sverige är i hög grad ett mediesamhälle. Medieanvändning tar en stor del av vår dagliga tid och det är därför rimligt att anta att medierna också får betydelse för vilken uppfattning människor får om politikens aktörer och om politiska beslut (McCombs 2006). Generellt sett får medierna sägas ha ett stort inflytande över hur politikens processer presenteras och lyfts fram i den allmänna debatten (Nord & Strömbäck 2004). Om valen bara handlade om de politiska sakfrågor som avgörs på de olika nivåerna vore de lokala valrörelserna mycket centrala. De sakfrågor som tydligast griper in i människors vardag, och som de flesta har konkreta erfarenheter av, avgörs på de lokala politiska nivåerna (Nord 1997; Johansson 1998). Det gäller landstingsfrågan sjukvården och de kommunala frågorna skolan, äldreomsorgen och barnomsorgen. Dessa frågor ligger av tradition mycket högt när svenska folket får svara på vilka som är de viktigaste politiska frågorna i Sverige. Detta gällde också inför valet 2006, även om sysselsättningen den gången kom allra först i väljarnas rangordning. I stort är det emellertid så att den allmänna uppfattningen om de politiska frågornas vikt talar för att de lokala valen skulle vara högintressanta och stå i centrum för den politiska debatten i vårt land. Om de inte gör det måste andra förklaringar sökas till att dessa val inte får den uppmärksamhet som det sakpolitiska innehållet motiverar.

11 1 Den viktiga valrörelsen 11 Fyra faktorer formar lokala valrörelser Hur de lokala valrörelserna i realiteten utformas och uppfattas är beroende av flera olika faktorer. Den första viktiga faktorn är de konstitutionella grunderna. Ett argument för ett valsystem med gemensam valdag har varit att det sannolikt uppmuntrar ett högre valdeltagande också i val på lägre nivåer. Denna effekt finns dokumenterad i valforskningen i flera länder, och inte minst gäller det våra nordiska grannländer (Björklund 1999). En potentiellt mer negativ effekt av den gemensamma valdagen kan däremot vara att valen på lägre nivåer uppmärksammas i mindre utsträckning än de nationella valen. En risk som ofta har påtalats har varit att lokala och regionala valrörelser kommer i skymundan av den rikspolitiska debatten (Asp 1987). Detta kan vara särskilt beklagligt med tanke på att ansvaret för viktiga politikområden finns på dessa lägre politiska nivåer. Det kommunala sambandet sätter otvivelaktigt de samtidiga valen i opinionsmässig konkurrensställning till varandra. Argumentet för att hålla dessa val samtidigt är, vid sidan av antagandet om ett högre valdeltagande generellt, av tradition i hög grad pedagogiskt politiskt: genom att beslut på olika nivåer hänger samman och det är viktigt med en helhetssyn på hur samhället ska styras är det logiskt att hålla valen till de olika politiska nivåerna på en och samma dag. Samtidigt bygger detta resonemang på en närmast idealistisk logik när det gäller offentlighet och debatt: att en allsidig belysning av alla frågor på alla nivåer ska vara möjlig och att medborgarna därmed får en tillfredsställande orientering om hur dessa olika frågor hänger ihop. Ett sådant tänkande är bara realistiskt om alla politiska aktörer lägger rimlig vikt vid alla de samtidiga valen och om alla medier ger rimligt utrymme åt dem. Så snart partier väljer att prioritera vissa politikområden eller vissa kampanjinsatser på bekostnad av andra så finns en risk att någon eller några av valrörelserna kommer i skymundan. Detsamma gäller om medierna anser att de har ett begränsat utrymme för politik, också under en högintensiv valrörelse, och därmed får välja att lyfta fram vissa perspektiv på bekostnad av andra (Nord & Strömbäck 2003). Mycket talar för att både partier och medier i praktiken gör många sådana avvägningar under en modern valrörelse och därför är konkurrensmetaforen sannolikt mer relevant än komplementmetaforen för en beskrivning av de samlade valrörelserna i Sverige Den andra faktorn av betydelse för den lokala valrörelsens karaktär är vilka insatser de politiska partierna gör i de olika valen. Om kampanjarbetet är centraliserat och styrt av valledningens initiativ finns begränsat utrymme för lokala initiativ, och då har den lokala valrörelsen svårt att etablera sig i människors medvetande. Om partierna uppfattar det kommunala sambandet som att det framför allt handlar om att vinna röster på rikspolitiken och att de andra politiska nivåerna ska följa med den valvinden, då blir det inte särskilt mycket fokus på lokala politiska frågor. Detsamma gäller sannolikt om kampanjarbetet professionaliseras med allt fler centrala kampanjexperter och moderna kampanjtekniker (Nord 2006). Även om detta kan innebära att också en lokal valrörelse kan bedrivas på ett mer effektivt och väljarorienterat sätt, så handlar oftast det politiska budskapet om moderpartiets image och centrala frågor och inte så mycket om de lokala frågorna. Om partierna på detta sätt väljer att organisatoriskt och opinionsmässigt prioritera riksdagsvalet är förutsättningarna dåliga för en vital och allsidig lokal valdebatt. Samtidigt består partierna av uppåt lokala politiska förtro-

12 12 Präktiga massmedier endevalda som i de lokala valrörelserna slåss för sina positioner i kommuner och landsting de kommande fyra åren och de har i sina lokala partiorganisationer stora möjligheter att lägga upp de lokala kampanjerna. Partiernas valrörelser kan alltså pågå samtidigt och parallellt på olika nivåer både en professionellt upplagd central kampanj och lokala valrörelser som skiljer sig mycket åt mellan olika kommuner och landsting. Den tredje faktorn att ta hänsyn till är mediebevakningen. Till skillnad från partistrukturen så är den svenska mediestrukturen i hög grad uppbyggd på både nationella och regionala/lokala medier. Det finns därmed en lokal mediearena som en självklar utgångspunkt för lokal politisk debatt vid sidan av rikspolitikens mediala arenor. Huruvida denna uppdelning sedan fungerar på detta sätt i en valrörelse är mer oklart. Inför ett val står de lokala medierna inför flera olika alternativa journalistiska förhållningssätt, alltifrån en redovisande rutinbevakning av vad som händer till en mer självständig granskning av vad som har hänt eller inte hänt och vad som kan komma att hända vid olika möjliga valresultat. En mindre ambitiös valbevakning blir lätt en spegling av de politiska aktörernas ambitioner och kampanjaktiviteter. Om dessa inte har någon lokal politisk inriktning blir också bevakningen av samma karaktär. Ett större inslag av granskning kan lyfta en lokal valdebatt men förutsätter i allmänhet rätt stora redaktionella resurser och riskerar av det skälet att inte bli av. Möjligheterna för väljarna att få ta del av en omfattande lokal valrapportering är därför i hög grad avhängiga av de vägval som de lokala medierna gör i valrörelsen. Till detta ska läggas det faktum att den lokala medienärvaron i svenska kommuner är mycket differentierad, med alltifrån välbevakade medelstora kommuner till underbevakade förorts- och glesbygdskommuner (Nygren 2005; Nord 2006). Till sist är den fjärde faktorn kommuninvånarnas roll i den lokala valrörelsen. Utifrån vad som tidigare sagts står de inför ett val som gäller de politiska sakfrågor som berör dem mest; ett val som dessutom äger rum samtidigt som ett mycket uppmärksammat riksdagsval. Detta borde vara mobiliserande för den lokala valrörelsen. Mot detta kan ställas tveksamheten rörande partiernas och mediernas prioritering av de lokala politiska frågorna i denna valrörelse. Dessa faktorer kan i motsvarande grad minska det politiska intresset och de politiska kunskaperna på de lokala politiska nivåerna. Avgörande för det lokala politiska engagemanget hos medborgarna i en valrörelse blir därför hur dessa motstridiga krafter förhåller sig till varandra. I en kommun där något parti eller någon politiker lyckas väcka uppmärksamhet i lokala medier till exempel i fråga om att rädda en välkänd skola från nedläggning, kan detta helt komma att dominera den politiska debatten i kommunen. I en annan kommun där partierna inte driver några lokala frågor och det inte finns några betydande lokala medier kan valdebatten, i den mån den existerar, framför allt komma att handla om rikspolitiska skandaler, som folkpartiets dataintrång 2006 eller moderat rasism i valstugorna Den lokala valrörelsen formas därför i ett samspel mellan väljarnas, partiernas och mediernas agerande. Trots att lokala frågor i grunden är viktiga för de flesta och att många röstar i lokala val kan kvaliteten i den lokala valrörelsen i termer av mångfald och kritisk debatt variera kraftigt.

13 1 Den viktiga valrörelsen 13 En lokal offentlighet För att ett val ska uppfattas som viktigt och angeläget räcker det förmodligen inte med att någon enskild aktör hävdar det. Enstaka politiker, journalister eller insändarskribenter kan inte påverka en valrörelses utformning och inriktning. Däremot påverkas sannolikt partier, medier och väljare av ibland välgrundade och ibland blott upplevda uppfattningar om varandras perspektiv och synsätt. Det är högst troligt att väljare, medier och partier agerar i relation till varandra och att uppfattningar om de andra aktörernas perspektiv också styr de egna föreställningarna till väsentlig del. Om någon av aktörerna antas se de lokala valen som ett andrahandsval finns det skäl för övriga aktörer att göra samma bedömning. En analytisk ram för att studera de lokala valrörelserna består därför ytterst av de strukturella betingelserna i form av existerande valsystem och den uppsättning av politiska sakfrågor som kan hänföras till den lokala politiska nivån. Inom denna ram finns dock utrymme för ett stort antal variationer när det gäller den lokala valrörelsens karaktär. Till betydande del bottnar dessa variationer i de rådande politisk-kommunikativa relationerna mellan aktörsgrupperna partier, medier och väljare. Den lokala offentlighet som uppstår i dessa relationer kan säga något om varför en lokal valrörelse ser ut som den gör (Nygren 2005; Nord 2006). Samtidigt är det viktigt att slå fast att det inte finns några naturlagar som säger att valrörelsen helt förklarar valutgången. Om ett parti har dominerat mediebevakningen helt och beskrivits i huvudsak positivt i kommunens största medier kan det förstås vara en bidragande orsak till en sällsynt stor valframgång för just detta parti, men det är sällan verkligheten är så schematisk. I stället finns otaliga exempel på mer komplexa mönster: en icke-bevakning av ett parti i medierna och en utestängning från paneldebatter kan ibland leda till sympatier och lokala valframgångar just för att partiet uppfattas som utanför det politiska och mediala etablissemanget, och den kandidat som får flest insändare publicerade kan genomgående uppfattas som mer kontroversiell och provocerat påstridig än sina medtävlare. Det finns ingen enkel logik för att förutse exakt hur en valrörelse påverkar valresultatet eftersom det senare inte enbart kan baseras på vad som händer de sista veckorna före valet. De flesta av oss har fortfarande någon form av politiska förhandsinställningar eller vedertagna verklighetsuppfattningar som bidrar till att bestämma hur vi ska rösta i olika val (Evans 2004). Däremot tyder mycket på att valrörelserna, både lokalt och nationellt, med tiden blivit viktigare för hur vi röstar (Oscarsson 2001). Av det skälet är det viktigt att granska förutsättningarna för valrörelsen och vad som kännetecknar valrörelsens viktigare aktörer.

14 12 Präktiga massmedier 2. Valrörelser handlar om kommunikation Vart fjärde år, någon vecka efter kräftkalasen och när augustimörkret sänker sig, sätter de svenska valrörelserna igång. De mest synliga tecknen är valaffischer som plötsligt dyker upp i rondeller och på lyktstolpar, och valstugor som sätts upp på torgen. Det politiska livet i kommuner och riksdag ligger nere när politiker på alla nivåer ger sig ut på gatorna i kampanjjackor och färgglada kepsar för att dela ut flygblad och broschyrer. Samtidigt fylls medierna av intervjuer och debatter med politiker och presentationer av vad partierna vill på olika områden. Det är något av en ritual över valrörelserna, som en politikens julafton när partierna försöker överträffa varandra i löften till medborgarna. Valrörelserna handlar i grunden om kommunikation, och partiernas egna kampanjer och mediernas bevakning är två former av kommunikation som samspelar med varann. I själva verket har den intensiva valrörelsemånaden förberetts i flera år som slutpunkten på en allt mer permanent och professionellt uppbyggd valkampanj. I de professionellt uppbyggda valkampanjerna ingår både mediestrategier och kampanjorganisationer som självklara delar. Utifrån opinionsmätningar och fokusgrupper av väljare lägger partierna upp sina kampanjer, och egna mediesatsningar som affischer, direktreklam och annonser ska länkas ihop med den bild som partierna försöker skapa indirekt genom de traditionella medierna. Pseudohändelser organiseras för att skapa uppmärksamhet för partiets frågor och kandidater, och experter analyserar dag för dag hur partiets politik ska kunna säljas på bästa sätt till väljarmarknaden (Nord och Strömbäck 2003). Valkampanjerna ska väcka gamla lojaliteter och aktivera de sympatier som partierna har sedan tidigare för att folk ska gå och rösta, men de ska framför allt påverka de många tveksamma väljare som ännu inte bestämt sig. Genom väljarsegmentering delas människor in i målgrupper som får sin särskilda behandling genom de kanaler som passar just dem (Nord 2006). Allt rörligare väljare Valrörelser förekommer i alla demokratiska stater, men de kan vara av varierande betydelse för valutgången. I ett politiskt system med mycket starka och stabila partisympatier spelar en valrörelse närmast rollen av en påminnelse om att det är dags att gå och rösta på det parti man brukar rösta på. I ett annat system med rörligare väljare kan i stället valrörelsen komma att bli helt avgörande för valutgången. Någonstans mellan dessa båda extremer att valrörelsen betyder allt eller inget befinner sig alla demokratier. När det gäller Sverige står det helt klart att valrörelsen är betydelsefull och att

15 2 Valrörelser handlar om kommunikation 13 den har blivit allt viktigare. Ett skäl till detta är att de politiska partiernas band till väljarna har försvagats. Allt färre svenskar är i dag medlemmar av ett politiskt parti och en allt mindre del av väljarkåren uppger att de identifierar sig med ett särskilt politiskt parti. Den minskade partiidentifikationen i Sverige är påtaglig också i en internationell jämförelse. En konsekvens av dessa ökade klyftor mellan väljare och partier är att allt färre svenskar går in i en valrörelse med en fast övertygelse om vilket parti de kommer att rösta på (Petersson et al. 2006). De svenska väljarna har blivit betydligt mer lättrörliga och bestämmer sig allt senare i valrörelsen för hur de kommer att rösta. Vid de senaste valen har ungefär en tredjedel uppgett att de bestämde sig under den allra sista veckan. Detta har medfört att valkampanjen koncentreras allt mer till den närmaste tiden före valdagen eftersom många av de mest osäkra väljarna då fortfarande går att påverka. Ett tecken på att detta förändrar det praktiska kampanjarbetet är att den borgerliga alliansen 2006 valde att genomföra aktiviteter även under valdagen. En annan konsekvens av de uppluckrade kollektiva lojaliteterna är att väljarna i större utsträckning än förr splittrar sina röster i de tre olika valen. Även om partisympatierna fortfarande generellt följs åt, så sker en betydande röstning på olika partier. Detta får till exempel som följd att det blir lättare för partier som bara finns på lokal nivå att få tillräckligt många röster för att erövra mandat i beslutande församlingar. Det innebär också att styrkan hos politiska partier varierar något mellan olika politiska nivåer. Efter valet 2006 står det till exempel klart att moderaterna är något starkare på riksplanet än i kommunerna, medan det omvända förhållandet gäller för centern. Dessa förändringar inom väljarkåren kan noteras i de flesta länder med längre demokratiska traditioner och får också konsekvenser för hur partierna bedriver sina valkampanjer. I stort handlar det om att flytta fokus från de strategiskt ointressanta kärnväljarna till de strategiskt högintressanta osäkra, men möjliga, väljarna. Med tanke på de flyktiga väljarnas dominans kan i dag ingen valrörelse bedrivas framgångsrikt utan att insatserna koncentreras mot strategiskt viktiga grupper av mittenväljare och potentiella anhängare som är möjliga att vinna. Det leder till ett allt mer avancerat målgruppstänkande och en kampanjfilosofi präglad av den politiska marknadsföringens maximer om att främst tillfredsställa de behov som uttrycks hos nyckelgrupper av väljare. Med nödvändighet innebär ett sådant sätt att bedriva valrörelse att kampanjarbetet centraliseras och att professionella insatser framför allt inriktas mot den nationella politiska nivån (Nord 2004). De lokala valen har i stort samma lättrörliga väljare som de nationella valen. De har däremot oftast inte samma partistrategiska inslag som återfinns på riksnivån. Det innebär sannolikt att den lättrörliga väljarkåren har en ännu större potential att dramatiskt förändra lokala politiska maktförhållanden på ett oväntat sätt. En medierad offentlighet Men val avgörs inte bara av partier och väljare. Sverige är i dag en medialiserad demokrati. Det innebär att medierna har blivit politikens viktigaste arena och att opinionsbildningen till största delen måste ske i den medierade offentligheten. Mediernas betydelse kommer sig av att svenskarnas tid för mediekonsumtion uppgår till nästan sex timmar per dygn. Det har blivit allt fler medier att välja på i och med den informationsteknologiska utvecklingen och digitaliseringen.

16 16 Präktiga massmedier Teknikutvecklingen har skett parallellt med en avreglering på medieområdet som gett upphov till kommersiella aktörer i radio och TV. På tidningssidan kan framför allt nämnas betydande strukturförändringar i form av gratistidningar i storstäderna och samverkan och uppköp i övriga delar av landet. De flesta s-tidningar ägs i dag av den större borgerliga konkurrenten, och det blir allt färre orter med konkurrens mellan flera lokala dagstidningar (Nord & Strömbäck 2004; Nygren 2005). Medialiseringen följer dock inte bara av mediekonsumtionen, utan i lika stor utsträckning av medieanpassningen. Då medierna ägnas så stor tid och har en så betydande publik måste också samhälleliga aktörer utanför medierna anpassa sig till mediernas sätt att arbeta för att förbättra utsikterna att få ett publicistiskt genomslag (Asp 1986). För partierna innebär detta ett behov av att tänka mediestrategiskt; paketera förslag så att de får ett nyhetsvärde, erbjuda bra och överraskande bilder på partiledaren och upprätthålla goda personliga kontakter med reportrar och redaktioner (Nord & Strömbäck 2003). Särskilt viktigt blir detta arbete i en valrörelse som till stor del utspelar sig i medierna och där många väljare sent bestämmer hur de ska rösta. Medieexpansionen innebär också att publiken fragmenteras, användningen splittras upp på allt fler olika medier och blir allt mer individualiserad. Det blir därmed allt svårare för partierna att via medierna nå en masspublik, och det är inte längre självklart att de medier som är bärare av de politiska nyheterna når alla de grupper som partierna vill nå. Särskilt markant är utvecklingen för vissa nischade kommersiella radio- och TV-stationer som i hög grad vänder sig till en ung, urban publik. I förlängningen av denna utveckling kan också skönjas ett scenario där kunskapsklyftorna i samhället ökar och där det utvecklas olika offentligheter baserade på helt olika mediekonsumtionsmönster (Nord & Strömbäck 2004; Nygren 2005). På samma sätt som när det gäller medieexpansionen kan politikens aktörer inte vara passiva gentemot mediefragmenteringen. Det kan förefalla som om fragmenteringen gör opinionspåverkan svårare eftersom människor i dag väljer bort vissa medier mer än förr. Men samtidigt kan partiernas mediestrategier bli mer effektiva i ett uppsplittrat perspektiv så länge det finns goda kunskaper om hur mediemarknaden ser ut. Med kunskap om vilka grupper som i särskilt stor utsträckning tar del av en viss TV-kanal finns ökade möjligheter att anpassa ett politiskt budskap till just den målgruppen. Varför skjuta med hagel när det finns målsökande robotar? För den lokala valrörelsen innebär den medierade demokratins villkor framför allt att gränserna mellan lokala och nationella medier har upplösts och att fler nationella och internationella medieaktörer har kommit in på den lokala mediearenan (jfr. Lang 2004). Konkurrensen om den lokala publikens uppmärksamhet har därmed ökat avsevärt, och de traditionella medier som också har bevakat lokal politik möter nu helt nya medier med ett helt annat innehåll. Ledande lokaltidningar och public service-nyheter på lokal nivå har fortfarande en betydande lokal publik, men det finns också fler lokala väljare än någonsin som inte tar del av dessa medier överhuvudtaget (jfr. Nygren 2005).

17 2 Valrörelser handlar om kommunikation 17 Internet och medier oberoende av tid och rum Samtidigt har Internet sedan mitten av 1990-talet vuxit fram som ett nytt kommunikationssystem. Ibland beskrivs Internet som ett nytt medium, men mer korrekt är att beskriva Internet som ett helt nytt system för kommunikation som inrymmer hela skalan från personlig kommunikation som e-post till traditionellt medieinnehåll via de stora medieföretagens webbplatser. Dessutom har Internet utvecklats till en viktig kanal för service och tjänster som bankärenden och försäljning. Internet förändrar villkoren för medierna och för den politiska kommunikationen på flera sätt: De traditionella medierna använder Internet som en ny distributionskanal för det innehåll som också trycks i tidningar och sänds i radio och TV. Med interaktiviteten och den ständiga tillgängligheten blir också medieinnehållet oberoende av tid och rum. Publiken kan ta fram det innehåll som intresserar dem när som helst via sin dator eller mobiltelefon. Nya medieformer som bygger på publikmedverkan växer fram och integreras i de gamla medieformerna, till exempel debattsidor och interaktiva program i radio och TV. Gränserna mellan medieformerna luckras upp när text, bild, ljud och rörlig bild förenas på webbplatser och tidningar sänder nyheter i radio och TV (Hvitfelt & Nygren 2005). Genom Internet kan de aktörer som tidigare varit beroende av de traditionella medierna skapa egna kanaler till sina publiker. Inom politiken gäller det både stat och kommuner som lägger upp webbsidor med insyn i de politiska beslutsprocesserna och de politiska partierna som kan nå särskilda grupper via nätet. I kampanjerna inför det senaste presidentvalet i USA spelade Internet en avgörande roll för flera kandidater, både för att samla pengar till kampanjen och för att föra ut politiken (Våge, Stattin & Nygren 2005). Hur partierna i Sverige använder Internet finns det ännu ganska lite forskning och kunskap om. Nya medieformer växer fram på nätet som ligger mellan det personliga och det offentliga. Det kan vara communities som byggs runt intressegemenskaper, som olika former av populärkultur, och som ger deltagarna en plattform för en virtuell gemenskap. Men det kan också vara bloggar som kan vara allt från personliga dagböcker till journalistiskt kommenterande bloggar som kan spela en politisk roll i vissa frågor. Bloggar har kunnat lyfta fram frågor och nyheter så att dessa även uppmärksammas i de stora medierna och därmed också påverkar den politiska debatten (ibid.). Internet har snabbt blivit en del av den dagliga medieanvändningen, och år 2005 var det 57 procent av alla svenskar som använde Internet så gott som dagligen. Nästan hälften av alla svenska hushåll har någon form av bredbandsuppkoppling (Harrie 2006). Detta förstärker den fragmentering av mediepubliken som också kan ses i främst användningen av etermedier.

18 18 Präktiga massmedier En politisk journalistik i förändring Till förändringarna måste också fogas förändringar av den politiska journalistikens innehåll och uttryckssätt. Politisk journalistik i Sverige har genomgått flera utvecklingsfaser som varit bestämda både av den politiska utvecklingen och av förändringar inom mediesystemet och av journalistrollen. I samband med demokratins och de moderna politiska partiernas genombrott för 100 år sedan utvecklades en politisk journalistik i samklang med partiväsendets utveckling och ökad demokratisk legitimitet. I partipressen var banden mellan partier och press tydliga i form av partiägande, partipolitiskt lojal journalistik och en inriktning mot en partiorienterad publik. Partipressystemet byggde på en yttre mångfald med balanserande pressröster. När sedan dagspressen följdes av radio och TV blev dessa nya medier snabbt föremål för politisk reglering och i praktiken monopolmedier. I en korporativistisk företagsmodell garanterades de nya mediernas saklighet och opartiskhet i avtal mellan statsmakten och programbolagen. Den politiska journalistiken i radions och televisionens barndom kan beskrivas som försiktigt redovisande och närmast devot (Hadenius & Weibull 1991; Djerf-Pierre & Weibull 2001). Under efterkrigstiden skedde en gradvis professionalisering av den politiska journalistiken och mer oberoende journalistiska ideal framträdde under inspiration från anglosaxiska mediemiljöer. Journalistyrket professionaliserades och tidningarnas band till politiska partier uttunnades gradvis. En kritisk och oberoende hållning blev vanligare i umgänget med politiska makthavare och begreppet skjutjärnsjournalistik etablerades. Utfrågningar av politiker i radio och TV blev fränare och mer ifrågasättande. Mediesystemet var, med några få undantag, i princip oförändrat men nya ideal om journalistiska arbetssätt och partipolitiskt oberoende präglade bevakningen av politiker och partier (Hadenius & Weibull 1991; Djerf-Pierre & Weibull 2001). Politiska val är fortfarande viktiga händelser för nyhetsmedierna. Valen uppfyller flera av de kriterier som styr nyhetsurvalet det är tydliga och avgränsade händelser, det handlar om elitpersoner och valet berör många av läsarna. Dessutom går valen att dramatisera och det finns enkla konflikter som oftast är lätta att förklara. En valrörelse har också en ingrediens som blivit allt viktigare på redaktionerna det är en nyhet som går att planera i förväg. Valbevakningen blir en följetong där de olika nyheterna kan haka i varandra. De bästa nyheterna är ofta de som passar in i mediernas rutiner och arbetsmetoder (Johansson 2004), och en valrörelse går utmärkt att länka in i dessa särskilt eftersom det under valrörelsen finns många källor som inget hellre vill än att finnas med i nyhetsutbudet. I samband med senare decenniers avregleringar av mediemarknaden och den allt tuffare kampen om publiken har de flesta journalistiska genrer förändrats på olika sätt för att attrahera en så stor publik som möjligt. Detta gäller förstås också den politiska journalistiken vars form förefaller ha påverkats av de nya marknadsvillkoren. Genomgångar av modern politisk journalistik i riksmedierna visar att en allt större del av artiklar och inslag domineras av ett tolkande journalistiskt förhållningssätt och gestaltningar av politiken som spel, alltså opinionsmätningar, maktspekulationer eller TV-dueller (Strömbäck 2004). I den allt hårdare konkurrensen om publiken måste också den politiska journalistiken anpassas för att få genomslag och märkas i ett allt mer underhållningsinriktat och avpolitiserat samhällsklimat. I en aktuell studie av storstadspressens bevakning av valrörelsen 2006

19 2 Valrörelser handlar om kommunikation 19 talas om en tabloidisering av den politiska nyhetsjournalistiken (Asp 2006). Förändringarna av den politiska journalistiken bör i princip också gälla för lokala medier eftersom de till största delen verkar i samma konkurrensutsatta mediemiljö. I vilken utsträckning lokal politisk journalistik i en valrörelse kännetecknas av spekulativa och spelorienterade artiklar och inslag är emellertid en öppen fråga eftersom detta inte har undersökts i Sverige. Studier av den svenska valrörelsen måste alltså beakta flera olika utvecklingstendenser som påverkar förutsättningarna för den politiska kommunikationen: Väljarna är mindre knutna till de politiska partierna och mer rörliga och osäkra om sin partipolitiska hemvist. De följer huvudsakligen valrörelsen via mediernas bevakning. Partierna får anpassa sig till båda dessa tendenser: deras strategiska kommunikation inriktas mot de möjliga osäkra väljarna och deras relation till medierna styrs av publicitetsstrategier för maximerad uppmärksamhet. I medierna är den politiska journalistiken präglad av det kommersiella mediesystemets marknadslogik, och de journalistiska uttryckssätten blir allt mer dramatiska för att locka en tillräckligt stor publik. Samtidigt växer Internet som ett nytt kommunikationssystem som omfattar alla dessa tre grupper. Partierna kan hitta nya vägar till väljarna samtidigt som medieinnehållet blir oberoende av tid och rum och även det hittar nya vägar till sina användare. Väljarna får allt större möjligheter att bli informerade, något som åtminstone inte minskar deras rörlighet. I denna skärningspunkt mellan flyktiga väljare och nervösa partier och medier skapas förutsättningar för den moderna valrörelsen. I huvudsak gäller dessa förutsättningar den nationella politiska kommunikationen, men i varierande grad är de tillämpliga också för denna lokala nivå även om forskningsläget här inte är lika klart och vi fortfarande har bristfälliga kunskaper om hur politik kommuniceras i lokala miljöer (Lang 2004:151). Lokala valrörelser med ett eget utrymme Väljarnas syn på de politiska parterna på lokal nivå skiljer sig knappast från rikspolitiken, även om undantag finns för särskilt profilerade kommunpolitiker på några håll. I det stora hela är emellertid identifikationen med partier låg också lokalt. Tillsammans med de övriga valtrenderna, sent och splittrat röstande, ökar detta ovissheten om lokala valutslag. Rikstrenden kan visserligen nästan alltid vara en indikator för valresultaten lokalt, men tendensen att splittra röstandet gynnar också partier som bara ställer upp lokalt, i synnerhet som det fortfarande är relativt ovanligt att väljare röstar på båda blocken i valet. Fler är då benägna att tilläggsrösta på ett parti utanför något block. Generellt kan det moderna väljarbeteendet därför sägas öka möjligheten till maktväxling, nya koalitioner och stora opinionsförändringar också på det lokala planet. När det gäller partier och medier är det inte lika uppenbart att det lokala uppträdandet liknar det nationella snarare finns en inbyggd motsättning. Om partier tvingas bli allt skickligare i att nå en svårfångad opinion krävs professionella kampanjkunskaper och en genomtänkt kampanjfilosofi som också bygger på en centraliserad valrörelse. Lokala valrörelser kan delvis hämta inspiration från den centrala, men det finns varierande utrymme för lokala initiativ som sätter avtryck i debatten. Partiledarens torgmöte och de centralt skrivna stommarna till insändare

20 20 Präktiga massmedier i strategiska frågor blir hörnpelarna i den lokala valrörelsen. På motsvarande sätt kan delar av landet bli nedprioriterade av kampanjledningen för att de inte är strategiskt intressanta antingen för att de uppfattas som på förhand förlorade, eller, lika gärna, självklart vunna. I valrörelsen 2006 hördes flera lokala partiföreträdare klaga över att ledande partipolitiker aldrig besökte deras region. Lokala medier har en traditionellt stark ställning i Sverige och håller en jämförelsevis hög kvalitet jämfört med många andra länder. Denna särställning är dock inte ohotad. Det nya medielandskapet med många fler aktörer och en mer individuell medieanvändning ökar konkurrensen i hela mediesystemet. De lokala medierna måste erbjuda sin publik ett innehåll som gör att tillräckligt många blir kvar och inte föredrar de nya medierna där det samhällsrelaterade innehållet är betydligt mindre omfattande. All journalistik påverkas rimligen av detta, även den som förekommer i valrörelsen. Därför kommer en och annan inbjudan till skoldebatt mellan lokala partiföreträdare att hamna i redaktionernas papperskorgar medan ingen missar reportaget om det besökande statsrådet som för första gången sätter sig i sulkyn och kör några varv på den närbelägna travbanan. Det förefaller som om de lokala valrörelserna har likheter med de nationella, men villkoren för de lokala valrörelserna kan också ge andra förutsättningar. Rörligheten i väljarkåren är stor också här, men den lokala valrörelsen uppvisar rätt stora variationer när det gäller partiernas kampanjinsatser och mediernas ambitioner att bevaka den lokala politiken. Dessa företeelser beror rimligen i hög grad på samspelet med den nationella valrörelsen och dess krav. Ju hårdare kampen blir om väljarna, desto mer professionell och centraliserad tenderar partikampanjen att bli. Ju hårdare konkurrensen blir om publiken, desto mer ytlig och spekulativ tenderar mediebevakningen av valet att bli. Många möjliga lokala valrörelser En slutsats som kan dras av detta är att det knappast finns en sorts lokal valrörelse, utan många olika varianter. Det är fullt tänkbart att både partier och medier kastar sig ut i den lokala valrörelsen med lust utan att snegla för mycket på vad som är strategiskt korrekt eller kommersiellt gångbart för stunden. I så fall finns förutsättningar för en informativ och upplysande valrörelse som berättar om skillnader mellan politiska alternativ och utkräver ansvar från dem som har makten. Men det är också möjligt att lokala partier och medier finner sig så kringskurna av krav från partiledningar och konkurrerande underhållningsmedier att de själva håller lägsta möjliga profil under valrörelsen. I det första fallet har de osäkra väljarna alla möjligheter i världen att om de så önskar navigera fram till ett eget röstbeslut. I det andra fallet lämnas samma osäkra väljare mer eller mindre i sticket, och hur de sedan kommer att rösta (vilket de allra flesta trots allt gör) blir en öppen fråga som avgörs av annat än den politiska kommunikationen via partier och medier. Den schyssta och den tysta valrörelsen utkristalliserar sig här som två idealtyper, men de allra flesta lokala valrörelser kan placeras in någonstans mellan dessa båda extremer. Det ska framhållas att karaktären på en lokal valrörelse inte kan isoleras från de aktuella opinioner och faktiska stämningslägen som råder. En intensiv valrörelse som tar mycket uppmärksamhet i offentligheten fungerar utmärkt om den förmår engagera människor och gäller de frågor som uppfattas som mest angelägna. Samma intensiva valrörelse skapar dock bara trötthet och politisk apati i en miljö där

21 2 Valrörelser handlar om kommunikation 21 människor tycker att fel frågor finns på dagordningen eller att debatten bara gäller politikers maktkamp och egenintresse. I det senare fallet kan valresultatet, trots den aktiva valrörelsen, leda fram till omfattande proteströstande eller valskolk. Den stillsamma valrörelsen präglas av samma dialektik. I en politisk miljö där väljarna inte tar politiken alltför allvarligt utan bara vill ha en grundläggande vägledning och information kan det räcka väl med några partibroschyrer i valstugan och ett jämförande uppslag av partiåsikter i lokaltidningen fredagen före valet. Väljarna efterfrågar inga stora informationsinsatser utan nöjer sig med att med minsta möjliga ansträngning överlåta politiken till dem som uppfattas som bäst att sköta den. Om det däremot är så att väljarna inte bara är osäkra och villrådiga utan vill veta betydligt mer om de politiska alternativen och framtida politik blir den torftiga lokala debatten besvärande och svarar på intet sätt mot de krav som väljarna ställer. Ett sådant opinionsmässigt vakuum lämnar större utrymme för tillfälligheter och icke-substantiella överväganden när väljarna går till vallokalen. Resonemanget öppnar för åtminstone fyra olika idealtyper av lokala valrörelser med hänsyn tagen till dess tre viktigaste aktörer: medborgare som mottagare av politiska budskap samt partier och medier som producenter och förmedlare av politiska budskap. Efterfrågan och utbudet kan här variera med tanke på den enskilda aktörens engagemang och insatser (fig1). FIGUR 1: Fyra olika sorters lokala valrörelser Litet parti- och medieintresse Stort parti- och medieintresse Litet väljarintresse Stillsam och balanserad valrörelse Överexponerad och obalanserad valrörelse Stort väljarintresse Underexponerad och obalanserad valrörelse Intensiv och balanserad valrörelse I debatten talas oftast om ett demokratiskt ideal som består i att partier och medier är ytterst aktiva för att sprida politiska budskap, ventilera olika åsikter och ställa alternativ mot varandra. Samtidigt bygger det demokratiska idealet på att medborgarna är öppna för allt detta informationsflöde och villiga att värdera det på ett rimligt sätt. Helt visst uppfyller en sådan valrörelse högt ställda demokratiska krav medan det inte är lika självklart att sådana valrörelser verkligen existerar i verkligheten. Det går också att tänka sig en valrörelse där blygsamma parti- och medieaktiviteter fungerar relativt väl om de ligger på en nivå som räcker för medborgarna för att de ska kunna orientera sig om de politiska alternativen. Ett slags grundinformation som möter de basala behoven kan räcka om inte medborgarna förväntar sig mer. Betydligt mer problematiska är då de övriga två typfallen i matrisen som antingen utmärks av att aktiva och engagerade väljare lämnas mer eller mindre i sticket av passiva partier och medier, eller en omvänd situation där i grunden mindre intresserade medborgare tröttas ut av synnerligen aktiva partier och medier. Frågan om huruvida dessa fyra typfall är representativa för dagens lokala valrörelser i Sverige är central för denna skrift. Befinner sig valrörelsens aktörer i balans eller finns det obalanser och i så fall i vilka riktningar? Eller är det så att det finns föreställningar och förhandsuppfattningar om dessa valrörelser som styr aktörernas beteende oavsett om observationerna är riktiga eller inte?