Jag har aldrig blivit riktigt rädd, inte än i alla fall

Transkript

1 Kriminologiska institutionen Jag har aldrig blivit riktigt rädd, inte än i alla fall En kvalitativ studie om hur sex ordningspoliser beskriver sin egen utsatthet Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi III (30 hp) Höstterminen 2008 Erica Wahlfridsson och Linnea Johnsson

2

3 Sammanfattning Andelen personer som svarat i offerundersökningar att de utsatts för arbetsrelaterat våld har ökat under den senare delen av 1990-talet. Särskilt utsatta grupper för våld och hot har visat sig vara poliser, väktare och vårdpersonal. Flera kvantitativa studier har genomförts om polisers utsatthet, dock har dessa studier inte undersökt hur ordningspoliser beskriver sin egen utsatthet, utifrån en kvalitativ ansats. Mot den bakgrunden kan denna studie ses som relevant inom kriminologisk forskning, eftersom syftet med denna studie är att undersöka ifall ordningspoliser uppfattar sig själva som brottsoffer. Vi vill med vår studie försöka få en större förståelse gällande känslor och upplevelser som kan tänkas finnas bakom informanternas erfarenheter. Frågeställningarna som studien utgick ifrån är: Uppfattar ordningspoliser sig själva som brottsoffer? Vilka skillnader/likheter kan man finna mellan män och kvinnor i denna studie? Metoden som valdes för att få fram material var semistrukturerade intervjuer, till antalet sex stycken. Urvalet bestod av tre män och tre kvinnor som arbetar inom ordningspolisen i Stockholmsområdet. Samtliga informanter var under 40 år. Den första frågeställningen har valts att förklaras utifrån denna studies bakgrund (det idealiska offret). Den andra frågeställningen som denna studie ställde, valdes att förklaras med utgångspunkt i Messerschmidts structured action theory. Tidigare forskning som denna studie har använt sig av är för det första, Burcars studie om unga män. Hon belyser i denna studie problematiken som finns mellan manlighet och den offerbild som finns i samhället. För det andra har fyra kvalitativa c-uppsatser använts som tidigare forskning. Dessa studier har belyst den problematik som kan återfinnas mellan vårdpersonal och en offerbild. De viktigaste slutsatserna som kunde dras från denna studies resultat var för det första att informanterna inte uppfattade sig själva som brottsoffer. Anledningen till denna tolkning syftar bland annat i att informanterna bagatelliserade och neutraliserade sina självupplevda händelser, genom att betona deras egen delaktighet i situationerna. För det andra visade denna studie inga markanta skillnader mellan de män och de kvinnor som intervjuats. De skillnader som dock hittades kan snarare härledas utifrån informanternas ålder och erfarenhet, vilket således hade kunnat vara en intressantare utgångspunkt för denna studie.

4

5 Innehållsförteckning 1. Inledning s Bakgrund s Syfte och frågeställningar s Avgränsningar/definitioner s.4 2. Teori s Structured action theory s Tillämpning av bakgrund och teori s.5 3. Tidigare forskning s Unga män som brottsoffer s Vårdpersonal som brottsoffer s.9 4. Metod s Semistrukturerade intervjuer s Intervjuguide s Förförståelse s Bekvämlighetsurval s Informanterna s Etik s Meningstolkning s Metoddiskussion s Forskarroll s Resultat och analys s Uppfattar ordningspoliser sig själva som brottsoffer? s Tom s Stina s Ola s Anders s Johanna s Ebba s Analys: Uppfattar ordningspoliser sig själva som brottsoffer? s Analys: Vilka skillnader och likheter kan man finna mellan kvinnorna och männen i denna studie s.25

6 6. Slutsatser s Diskussion s Referensförteckning s Litteratur s Artiklar och rapporter s Internet s.33 Bilaga 1. Intervjuguide s.34 Förkortningslista AMU Arbetsmiljöundersökningen RPS Rikspolisstyrelsen SCB Statistiska centralbyrån PL Polislagen AFS Arbetarskyddsstyrelsen författningssamling

7 1. Inledning Polisers arbete består i att främja rättvisa och öka tryggheten i samhället genom att upprätthålla allmän ordning. Det är en självklarhet, men vad får en polis egentligen stå ut med? Enligt den förförståelse som denna studie till viss del utgår ifrån, består en polis vardag av våld och hot. Hur denna utsatthet ses av poliserna själva, kommer i denna studie beskrivas utifrån sex ordningspolisers självupplevda händelser. Tidigare studier har slagit fast att det existerar en utsatthet mot poliser. I AMU:s studie om polisers utsatthet bland förbundsmedlemmar från 2007, visade det sig att 26 procent under det senaste året hade utsatts för någon form av hot eller våld i tjänsten. Både AMU och en rapport från RPS (1999) fastslog att det främst är ordningspoliser 1 som är utsatta för våld och hot (AMU 2007: 4; RPS 1999: 19). RPS rapport fastslog även att yngre poliser är mer utsatta i jämförelse med sina äldre kollegor (RPS 1999: 19). Denna studie kan därför ses som högst kriminologiskt relevant, eftersom syftet med denna studie är att ta reda på om sex ordningspolisers som arbetar i Stockholmsområdet, uppfattar sig själva som brottsoffer. Kriminologiska studier om utsatthet har haft en benägenhet att prioritera ner våld i arbetslivet, trots att offerundersökningar har visat att det är på arbetsplatser som det mesta våldet begås. En anledning till att det arbetsrelaterade våldet prioriteras ner kan tänkas vara att detta våld skiljer sig från annat våld de vill säga det grupper som utsätts för våld är inte desamma som de grupper som utsätts för gatuvåld eller våld i hemmet (Estrada, F. Jerre, K. Nilsson, A. Wikman, S. (kommande): 2). Denna komplexa bild kan därför ses som högst problematiskt i denna studie, eftersom urvalet består av en yrkesgrupp som ska symbolisera styrka och makt. En yrkesgrupp som ska skydda samhället från att bli utsatta. Hur denna yrkesgrupp kommer att beskriva sin utsatthet i termer av ifall de uppfattar sig själva som brottsoffer, kan därför ses som väldigt subjektiv, men också väldigt intressant i ett kriminologiskts syfte. Tidigare studier som genomförts om polisers utsatthet, har utgått från en kvantitativ ansats vilket denna studie inte kommer att göra. 1 Med ordningspoliser menas poliser som arbetar i yttre tjänst: närpoliser, trafikpoliser, sjöpoliser, fjällräddningen, polishundtjänsten, polisrytteriet, tunnelbanepolisen, nationella insatsstyrkan, polisflyget, piketpolisen ( ). 1

8 Historiskt sett är polisyrket en mansdominerad arbetsplats med manliga normer. Av denna anledning har denna studie även valt att undersöka om det kan finnas några skillnader/likheter mellan kvinnors och mäns beskrivningar av sin egen utsatthet. Det kan nämligen tänkas att kvinnors och mäns beskrivningar skiljer sig åt, eftersom de har uppfostrats med specifika egenskaper som anses tillhöra deras biologiska kön. Män som är verksamma i övervakning har visat sig ha en högre utsatthetsnivå än kvinnorna i motsvarande yrkesgrupper (Estrada, F. Jerre, K. Nilsson, A. Wikman, S. (kommande): 9). Därför kan de sex ordningspolisernas beskrivningar i denna studie tänkas skilja sig åt, beroende på deras erfarenheter Bakgrund Enligt Christie (2001) hör inte ett idealiskt offer samman med att en person ser sig själv som ett offer. Det handlar snarare om att personen uppfattas av andra som ett offer, i samband med att personen har blivit utsatt för brott (Christie 2001: 47). För att stämma in i rollen som ett idealiskt offer menar Christie att fem punkter måste uppfyllas (Christie 2001: 48). 1. Offret är svagt. 2. Offret är upptaget med ett respektabelt projekt. 3. Hon är på en plats som hon inte kan klandras för att vara på. 4. Gärningsmannen är stor och ond. 5. Gärningsmannen är okänd och har ingen personlig relation till offret. Christie hävdar att det idealiska offret ska vara svagt i jämförelse med gärningsmannen, helst ska brottsoffret även vara en äldre kvinna eller man. Det blir därför problematiskt när en polis ska anpassas in i formeln. Gärningsmännen som polisen möter stämmer inte alltid in på den stereotypa bilden som stor och ond. Dessutom är inte parterna alltid okända för varandra. Dessa faktorer bidrar till att det kan bli problematiskt att se en polis som ett idealiskt offer. Punkterna som polisen uppfyller i det idealiska offret är att deras yrkesutövning är ett respektabelt projekt och där med inte kan klandras för att de befinner sig på platsen. Det blir här tydligt att relationen mellan gärningsmannen och offret är avgörande i det idealiska offret. Det idealiska offret behöver därför den idealiska gärningsmannen (Christie 2001: 54). Enligt Christie (2001) är det idealiska offret inte detsamma som det verkliga offret. De verkliga offren är de som oftast utsätts för brott, där många av dem inte är rädda. De som 2

9 oftast utsätts för brott har även en mer verklig bild på hur utsatthet förhåller sig, det vill säga vilka känslor som uppstår i de utsatta situationerna (Christie 2001: 57). Det är högst troligt att polisen har bättre koll på de vanligaste typerna av brott då det är en del av deras yrkesutövning att förhindra och utreda brott (PL 2 ). Det idealiska offret ska dessutom vara tillräckligt starkt för att göra sig hörd så att hon får sympati. Men offret får inte vara så pass starkt att dennes oskuld och oförmåga att skydda sig själv kan tas ifrån henne (Christie 2001: 50f). Denna faktor bidrar även till problematiken med en polis som ett idealiskt offer. Om inte en ordningspolis kan skydda sig själv, hur ska de då kunna skydda medborgarna i samhället? Utifrån denna inledning och bakgrund utformades syfte och frågeställningar som följer nedan Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är att undersöka om de sex ordningspoliser som intervjuats, uppfattar sig själva som brottsoffer eller inte. För kan kunna besvara detta syfte bads informanterna beskriva en självupplevd utsatt händelse och känslorna kring denna. Som nämnts ovan har forskning fastslagit att det existerar en utsatthet mot ordningspoliser. Vi vill således med denna studie försöka få en större förståelse gällande de känslor och upplevelser som kan tänkas finnas bakom informanternas erfarenheter. Denna studie kommer i första hand att utgå från ett viktimologiskt perspektiv, där Christies teori om det idealiska offret kommer att belysas. Det idealiska offret kommer inte användas som en teori för detta arbete utan snarare användas som en bakgrund för att svara på frågan om de sex ordningspoliser uppfattar sig själva som brottsoffer eller inte. Valet av att använda denna teori som en bakgrund syftar till att ordningspoliser oftast inte sammankopplas med en offerroll i sitt yrkesutövande. Denna studie kommer även att utgå från ett genusperspektiv, där Messerschmidts structured action theory kommer att belysas. Anledningen till detta val syftar till att en jämförelse kommer att genomföras mellan de tre män och tre kvinnor som arbetar inom ordningspolisen, gällande hur de beskriver sin egen utsatthet. Nedan följer de frågeställningarna som valts för denna studie: 3

10 Uppfattar ordningspoliser sig själva som brottsoffer? Vilka skillnader/likheter kan man finna mellan män och kvinnor i denna studie? 1.3. Avgränsningar/ definitioner I denna studie valdes utsatthet att avgränsas till fysiskt våld och hot. En närmare förklaring av begreppet utsatthet gjordes inte, då det är problematiskt och kan uppfattas på olika sätt. Enligt Burcar (2005) kan definitionerna av utsatthet nämligen variera stort mellan individer (s. 105). Begreppen våld och hot valdes dock att definieras, utifrån Chambers och Braithwaite. Chambers (1998) beskriver våld som en handling, av fysisk eller verbal art, begången av en individ mot en annan individ som upplever obehag (s. 429ff). Braithwaite (1992) beskriver ytterligare vad hot och våld kan innebära, det kan bestå av en oönskad kroppskontakt, fasthållning, sparkar, hotelser, anspelningar, skymford och användandet av vapen eller andra tillhyggen. En problematik kring dessa förklaringar kan dock skönjas, och enligt Wikman (2007) kan olika yrkesgrupper ha skilda uppfattningar om vad som kan anses ingå i begreppet våld och hot. Det har att göra med att begreppet våld har utvidgats under de senaste åren (Estrada, Nilsson & Wikman 2007: 4). 2. Teori Inledningsvis redovisas Messerschmidt structured action theory. Slutligen kommer en redogörelse för hur denna teori och den bakgrund som nämnts ovan (se Bakgrund 1.1.) kommer att användas i denna studie. Det vill säga hur de ska tillämpas och sammankopplas till vårt empiriska material Structured action theory Den kulturella bilden om vad som anses vara manligt kallas i maskulinitetsforskningen för hegemonisk maskulinitet. Det innebär att en man ska vara stark, kunna slåss, stå på sig och inte visa rädsla beskriver Messerschmidt (Messerschmidt i Burcar 2005: 22). Hegemonisk maskulinitet kan ses som den stereotypa bilden av hur en man ska vara. Denna maskulinitet kan variera över tid och mellan samhällen. Den hegemoniska maskuliniteten kan vara i olika former men är i de flesta fall kulturellt hedrad, glorifierad och hyllad. Den bygger även på en dominans över kvinnor. Kvinnornas underordning är därför en viktig del av deras iscensättande av femininiteter. Normativ femininitet bygger på antaganden om hur en kvinna 4

11 ska vara eller inte vara och är den dominerande formen för kvinnor (Lander 2003a: 26). Enligt Conell är den hegemoniska maskuliniteten och den normativa femininiteten i ständig förändring och utmanas ständigt i samhället (Conell i Messerschmidt 2004: 42ff). Därför kan det vara intressant att se om en polisuniform kan tänkas påverka beskrivningarna av utsatthet mellan de män och kvinnor som arbetar inom ordningspolisen. Enligt Messerschmidt (2004) bestäms det tidigt i våra liv om vi är pojkar eller flickor och det följer oss oftast automatiskt genom hela livet. Genus kan således göras olika beroende på de sociala kontexterna en individ befinner sig i. Att en ordningspolis beter sig och agerar olika när de möter på ett gäng fulla ungdomar, ett gäng aktivister eller en familj som har haft inbrott är högst troligt. I vardagen kan därför inte genus ses som en klar produkt. Individer konstruerar genus i specifika sammanhang genom sig själva och genom andras sociala handlingar (Messerschmidt 2004: 38). Olika maskuliniteter och femininiteter kan därför en ordningspolis tänkas framställa, beroende på vad de tror kommer att fungera bäst i deras möten med andra människor. Det bygger i många fall på den erfarenhet de har från tidigare tillfällen. Deras bemötande och handlande kan därför inte alltid tänkas leva upp till de förväntningar som finns från samhället sida på hur en ordningspolis ska vara Tillämpning av bakgrunden och teorin Vi vill inledningsvis poängtera att vårt syfte med denna studie inte är att säga huruvida de sex ordningspoliserna stämmer överens med det idealiska offret. Denna bakgrund kommer framförallt användas för att tydliggöra att det finns en stor problematik mellan att ses som ett offer och att vara polis. Denna problematik finns framförallt för att ordningspoliser och gärningsman har gemensamma egenskaper, det vill säga att de båda ska vara stora och starka. Men också för att ordningspoliser enligt lag har rätt till ett visst våldsutövande (BrB 24:2, PL 10 ). Denna rättighet kan bidra till problem med att sammankoppla ordningspoliser med en offerroll. Andra problem som kan skönjas är att de oftast själva är delaktiga i de utsatta händelserna. Den normativa bilden som Christie (2001) redogör för i sin teori, kan därför ses som högst problematisk vid analys av grupper som inte överensstämmer med dessa krav. I analysen av intervjuerna med de sex ordningspoliserna kommer vi som forskare därför tolka informanternas beskrivningar av sin egen utsatthet, det vill säga om de uppfattar sig själva som brottsoffer. Vårt material kommer således att analyseras utifrån denna bakgrund, där Christies idealiska offer kommer användas som den normativa bilden på hur ett offer ska vara. Utgår sålunda de sex ordningspolisernas beskrivningar, i termer av en offerroll, eller i termer 5

12 av en ordningspolis, vars arbetsuppgifter förutsätter en viss utsatthet. Hur beskriver de sin egen utsatthet och hur relaterar de till de känslor som uppkommer i de utsatta händelserna. Messerschmidts structured action theory kommer att användas vid analysen av den andra frågeställningen. Där vi vill undersöka om informanternas beskrivningar kan tänkas skilja sig åt beroende på om de är män eller kvinnor. Messerschmidt beskriver de stereotypa bilderna som finns om hur en man respektive kvinna ska vara. Det vi kommer att analysera är om dessa likheter och skillnader kan härledas till informanternas biologiska kön, eller om det snarare kan kopplas till egenskaper som både män och kvinnor kan anta. I vår förförståelse menar vi att kvinnor som arbetar inom ordningspolisen kan tänkas inta manliga egenskaper, för att de arbetar inom ett mansdominerat yrke (se Förförståelse 4.3.). Andra forskare som har belyst problematiken kring de stereotypa bilderna som finns av män och kvinnor är Lenz Taguchi och Messerschmidt. De menar att när ett barn föds definieras det direkt som pojke eller flicka, vilket blir påtagligt i omgivningens behandling. Dels hur man talar till pojkar och flickor, en flicka är sällan stor och stark och en pojke liten och nätt (Messerschmidt 2004: 38; Lenz Taguchi 2004: 69). Dels genom att förväntningarna skiljer sig då pojkarna ska vara aktiva och självständiga, medan flickorna ska vara passiva och underordnade (Lenz Taguchi 2004: 33). Dessa stereotypa bilder blir således relevanta vid analysen av denna studiens andra frågeställning. Denna teori kan således medföra förväntningar på att det ska finnas skillnader mellan de sex ordningspolisernas beskrivningar. Om dessa skillnader är av subjektiv art eller biologisk art, är svårt att säga. Vi hoppas dock med denna teori få en större förståelse för om det kan vara någon av de två arterna. Analysen kommer därför att bestå i, hur informanternas biologiska kön stämmer överens med deras beskrivningar av sig egen utsatthet. Vi har dock inte uteslutit tanken om att de män som arbetar inom ordningspolisen kan tänkas inta kvinnliga egenskaper, vid beskrivandet av känslorna vid de självupplevda händelserna. Vi vill dessutom poängtera att vi är väl medvetna om att de skillnader och likheter som vi kan tänkas finnas inte behöver härledas från om informanterna är kvinna eller man, utan kan lika gärna bero på andra faktorer såsom ålder och erfarenhet. Vi är också väl medvetna om att dessa skillnader och likheter kan bero på den kontext som informanterna befinner sig i, det vill säga poliskontexten som enligt vår förförståelse bygger på manliga normer. Teorin och bakgrunden kommer således inte att samverka i någon större mening i denna studie, utan kommer endast att användas vid analys av respektive frågeställning. Teorin och 6

13 bakgrunden skulle dock kunna ses som relevanta utifrån en samvariation, dock inte i denna studie. 3. Tidigare forskning Det arbetsrelaterade våldet har fått en mycket större plats i forskningen och inom media under de senaste åren. Trots det har tidigare forskning om hur ordningspoliser beskriver sin egen utsatthet inte undersökts i någon större skala. Ett flertal kvantitativa studier om arbetsrelaterat våld har dock genomförts (se Inledning 1.). Kvantitativa studier anser vi inte vara relevanta som tidigare forskning i denna studie, eftersom vi vill undersöka hur de sex ordningspoliserna beskriver sina egna känslor och upplevelser. Därför har vi valt att använda oss av kvalitativa studier, med yrkesgruppen vårdpersonal. Vårdpersonal är en arbetsgrupp som till skillnad från ordningspoliser uppmärksammats mer inom forskningen för arbetsrelaterat våld. Vi kommer att använda oss av fyra kvalitativa c-uppsatser som belyser hur vårdpersonal beskriver sin egen utsatthet, som tidigare forskning. Slutsatserna från dessa studier kommer därför redovisas under rubriken vårdpersonal som offer. Vi använder således detta material enbart för att belysa den problematik som finns för yrkesgrupper som utsätts för fysiskt våld och hot. En annan studie som vi anser som relevant för denna studie är Burcars Gestaltningar av offererfarenheter från Burcar observerade i sin studie om den problematik som finns mellan den ideala offerbilden och de manliga stereotypa bilderna. Burcars resultat och slutsatser kan därför tänkas stämma överens med de resultat som vi kommer att finna. Vi kommer dock endast använda denna studie som tidigare forskning och inte som en förklaringsmodell Unga män som brottsoffer Burcars syfte med sin studie var att visa på den problematik som finns mellan manlighet och offerskap. Hon använde sig av både intervjuer och enkäter för att kunna besvara sitt syfte. Resultaten från hennes studie visade följande. Burcar fann att det fanns en problematik kring att vara man och offer, då de är varandras motbilder i frågan om egenskaper som de förväntas inneha (Burcar 2005: 162). Det var orsaken till att de unga männen i hennes studie inte såg sig själva som brottsoffer. En anledning till det kunde enligt Burcar (2005) bero på, att de har uppfostrats enligt manliga normer. Burcar studie visade även att de unga männen hade en förväntan på sig att klara av en situation där de blivit utsatta för brott, på ett bättre sätt än om de hade varit kvinnor. De skulle bara bita ihop och gå vidare (Burcar 2005: 111). 7

14 Åkerström är en annan forskare som belyst problematiken som finns mellan de idealiska offer bilderna. Åkerström hänvisar i sin studie till Annie, som hade kunnat passa in i bilden som en förtryckt kvinna. Men Annie beskrev sig inte som ett offer, utan snarare som kriminell. Åkerströms resultat visade att orsaken till att hon inte sågs som ett offer kan ha berott på att Annie beskrev sig själv som självständig, aktiv i sin offerroll och att hon var innehavare av makten (Åkerström 2001: 266ff). Annie uppfattas heller inte som ett offer av omgivningen, vilket gör att hon inte kan inta rollen som ett idealiskt offer. Annie uppfattas snarare som motspänstiga offer, en individ som får en offerstatus, men som inte vill ta på sig en offeridentitet (Åkerström 2001: 267). Annie är inte den enda som kan tänkas passa in i rollen som ett motspänstigt offer utan även de unga männen i Burcars studie. Resultaten i Burcars (2005) studie visade dessutom att de unga männen gärna belyste sin egen delaktighet i våldsutövandet och beskrev händelserna som ringa (s. 53f). De skrattade bort allvaret (Burcar 2005: 128). De unga männen neutraliserade även gärningsmännen och bagatelliserade dem i sina beskrivningar (Burcar 2005: 163). Att beskriva gärningsmannen på detta sätt gör att de tar ifrån gärningsmannen dess makt i händelserna hävdade Burcar (Burcar 2005: 165). Fysiskt våld var något som de unga männen såg som vanligt, men det visade sig att vid själva tillfället de blivit utsatta för fysiskt våld eller rån, sågs det som något annorlunda. Burcar förklarade det med att när de unga männen beskrev fysiskt våld som något vardagligt hade de kontroll över situationen, men när det väl inträffade var det en oväntad situation som de själva inte kunde kontrollera (Burcar 2005: 162). Burcar kom även fram till att de fördomar som finns om att män inte pratar om känslor, inte stämde. I vissa fall pratade de unga männen om känslor, som känslor och i andra fall indirekt. Burcar menade att de kunde utläsas i vissa av de kritiska kommentarer som de unga männen sa (Burcar 2005: 131, 163). Burcars resultat visade även att de unga männen sällan talade direkt om en rädsla i samband med brotten, men att det ändå framkom genom att tala om rädsla indirekt eller genom att nedtona den (Burcar 2005: 118ff). Vidare kom Burcar fram till att de unga männen snarare talade om ilska i samband med brotten, än om rädsla och oro (Burcar 2005: 128). 8

15 Avslutningsvis kom Burcar fram till att sättet de unga männen förmedlade sina känslor på, är problematiskt i ett brottsofferstödjande perspektiv, då de inte visade tecken på att vara sårade och lidande (Burcar 2005: 132) Vårdpersonal som brottsoffer Det har generellt visat sig i offerundersökningar, att andelen individer som svarat att de utsatts för arbetsrelaterat våld har ökat under den senare delen av 1990-talet. Det kan förklaras med att våld och hot på arbetsplatser har uppmärksammats mer, både i media och inom forskning (Estrada, F. Nilsson, A. Wikman, S. 2007: 2). Generellt ser våldet på arbetsplatser ut på ett annat sätt än övrigt våld, på grund av att våld och hot oftast uppfattas som en del av dessa yrkesgruppers arbete. Dessa arbetsgrupper anmäler därför i mindre utsträckning, gentemot övriga medborgare. Särskilt utsatta grupper har visat sig vara poliser, väktare och vårdpersonal (Estrada m.fl. 2007: 2f; Sarnecki 2003: 62). Våld mot vårdpersonal har således länge varit ett välkänt fenomen. De mest farliga situationerna har visat sig vara vid kontakt med individer som är påverkade av alkohol och/eller droger eller har en psykisk sjukdom (Andersson & Erikson 2005: 5). Samtliga c- uppsatserna har använt sig av intervjuer för att få in det material deras syfte efterfrågade. Vi anser att dessa kvalitativa c-uppsatser är relevanta för vår studie. Dels för att vårdpersonal i likhet med ordningspoliser är de yrkesgrupper som utsätts för mest arbetsrelaterat våld (se Inledning 1.). Dels att till skillnad från ordningspoliser har mer forskning bedrivits om vårdpersonals utsatthet, därför blir det intressant att se om de slutsatser som dessa studier har dragit, även kan finnas i denna studie. De slutsatser som dessa c-uppsatser kom fram till som kan vara relevanta i jämförandet med vår studie följer nedan. Om dessa likheter kommer att kunna skönjas, så kommer vi inte förklara detta som om det vore en teori, utan bara som en likhet med den tidigare forskningen som gjorts gällande hur utsatta grupper beskriver sin egen utsatthet. De fyra c-uppsatsers resultat visade, för det första att vårdpersonal pratar om den stress som uppkommer till följd av den ilska och oro som uppstår i hotfulla och våldsamma situationer. Denna stress uppkommer dessutom som en följd av att vårdpersonal aldrig vet när en våldsam eller hotfull situation kommer att inträffa (Andersson & Eriksson 2005: 22f; Sköld 2005: 16; Andersson 2008: 16). 9

16 För de andra visade c-uppsatserna att hot som förekommer mot personal inom vården oftast inte sågs som hot. Detta kan sammankopplas till problematiken om att hot och våld är subjektivt, det vill säga att individer kan se och uppfatta hotelser olika. Studierna visade att våld och hot ses som en del av vårdpersonalens arbete. De visade även att finns en acceptans mot vissa hotfulla och våldsamma händelser såsom från bland annat psykiskt sjuka patienter (Andersson & Eriksson 2005: 22; Andersson & Manhal- Jonsson 2008: 4f). En av c-uppsatserna utgick dessutom från ett genusperspektiv. Studien undersökte skillnader mellan hur kvinnor och män som arbetar inom vården, beskrev sin egen utsatthet. Slutsatserna från den studien visade inga skillnader mellan de två könen. Studien kom dock fram till att manlig personal kan tänkas trigga ingång hotfulla och våldsamma situationer i större utsträckning än kvinnlig vårdpersonal, på grund av att de är av det manliga könet (Andersson & Manhal- Jonsson 2008: 20). 4. Metod Denna studie utgår från en kvalitativ metod, eftersom vi vill försöka få fram en förståelse gällande hur de sex ordningspoliserna beskriver sin egen utsatthet i form av känslor och upplevelser. Enligt Kvale (1997) är detta omöjligt genom en kvantitativ ansats, eftersom syftet i dessa är att ta reda på hur mycket, hur stort och mängden av något (s. 67f). I likhet med en kvantitativ studie har vi valt att operationalisera vårt syfte, så att det ska kunna bli svarbart. Därför bads de sex ordningspoliserna beskriva en utsatt händelse de varit med om samt de känslor som uppstod vid denna händelse, detta anser vi ger svar på det syfte som denna studie ställer Semistrukturerade intervjuer Materialet införskaffades med hjälp av sex stycken semistrukturerade intervjuer, som utgick ifrån studiens intervjuguide (se Bilaga 1), den redogörs även nedan i Intervjuguide 4.2. Semistrukturerade intervjuer valdes för att informanterna skulle ha en större frihet att kunna uttrycka sina egna tankar och känslor utifrån begreppet utsatthet. Bryman (2002) hävdar att metoden kan ge en större flexibilitet och möjlighet att ställa följdfrågor om så skulle behövas (s. 127). Intervjuerna var ca en halvtimme långa. 10

17 Vi var båda närvarande vid samtliga intervjuer varav en intog en mer passiv roll. Det fanns tre anledningar till detta val. För det första hade den som var mer passiv större möjlighet att bättre kunna observera samspråket mellan den andra intervjuaren och informanten, gällande de maktrelationer som skulle kunna tänkas uppstå. För det andra kunde den passiva komma med följdfrågor och ha tankar kring informanternas svar om så skulle behövas. För det tredje kunde intervjun diskuteras i efter hand och därmed ge möjlighet till en gemensam lärdom. Att vara två forskare närvarande under intervjuerna anser vi även höjer den interna reliabiliteten i denna studie, då vi gemensamt diskuterat vad som sagt och gjorts under intervjuerna (Bryman 2002: 257). En vidare diskussion om begreppet reliabilitet återfinns under rubriken Metoddiskussion 4.7. Skrinjar (2003) för också ett resonemang om att vara två intervjuare i Forskare eller babe? Hon menar att forskare måste vara uppmärksam på den påverkan som de kan ha på informanterna (s. 110). Enligt Bryman (2002) har det riktats kritik mot att vara två intervjuare, men det är främst i samband med strukturerade intervjuer (s. 127f) Intervjuguide Studiens intervjuguide utgick ifrån en mind map, med sex stycken huvudpunkter, varav två var av relevans för denna studies frågeställningar. De fyra andra punkterna syftade till att vi som forskare skulle få en djupare förståelse, om hur ordningspolisernas utsatthet kan tänkas uppfattas av dem själva i andra kontexter. Detta bidrog till under intervjuerna att en djupare dialog kunde föras. Till mestadels bestod intervjun av öppna frågor, där informanten hade stor möjlighet att utrycka sig fritt, dock inom ramen för denna studies syfte Förförståelse Förförståelse sedan tidigare var att ordningspoliser i sin vardag möter på fysiskt våld och hot i sitt arbete. Vi har fått en bild av att poliser generellt inte anser sig ha någon offerstatus i samhället. Anledningen till det är att det fysiska våld ordningspoliser utsätts för, kan ses som något de får räkna med när de själva har valt att bli ordningspoliser. Att kvinnor och män inom polisen uppfattas som hårda, kan bero på att det i polisyrket råder manliga normer. Anledningen till det tror vi beror på att polisyrket historiskt sett varit ett manligt yrke. Normerna kan därför tänkas leva kvar än idag i såväl organisationen som i samhället. Vi har även fått en uppfattning om att kvinnor inom polisen tar på sig manliga egenskaper såsom styrka, distans och tuffhet, för att de vill bevisa att de tål lika mycket som de män som arbetar inom ordningspolisen. Kvinnorna kan på så sätt gå emot de normer som finns på hur en 11

18 kvinna ska vara. Vi vill dock understryka att vi tror att det finns undantag. Män inom ordningspolisen kan även tänkas inta kvinnliga egenskaper såsom ödmjukhet och lugn Bekvämlighetsurval En avgränsning till sex intervjuer gjordes, varav tre med kvinnor och tre med män som arbetar inom ordningspolisen. Urvalet i denna studie bestod av ett bekvämlighetsurval, något som innebär att informanterna för tillfället funnits tillgängliga. Informanterna tillfrågades genom att ta kontakt med ordningspoliser som arbetar inom ordningspolisen i Stockholmsområdet. Informanternas åldersgrupp var mellan år. Att den gruppen av informanter valdes ut byggde på resultaten från AMU:s studie från Studien visade att 63 procent av de tillfrågade ordningspoliserna hade blivit utsatta för våld eller hot under det senaste året. Att avgränsa till åldersgruppen upp till 40 år, bygger på att den gruppen stod för 60 procent av dem som hade blivit utsatta för våld och hot under det senaste året (AMU 2007: 4) Informanterna Samtliga informanter var civilklädda under intervjuerna. Intervjuerna hölls på informanternas arbetsplatser. För att läsarna skulle få en personligare relation till informanterna och av etiska skäl valde vi att ge dem fingerade namn; Tom, Stina, Ola, Anders, Johanna och Ebba. Tom, är sambo och har arbetat som polis i snart fem år. Innan arbetade han inom byggnadsbranschen. Han var avslappnad under intervjun, hade benen på bordet och gestikulerade kraftigt. Intervjun upplevdes som lättsam. Stina, har pojkvän och har varit färdig polis i snart två år. Innan arbetade hon med barn. Hon var avslappnad under intervjun och gav ett grabbigt intryck i sitt sätt att prata och gestikulera. Ola, är sambo och har arbetat som polis i snart två år. Innan arbetade han inom det militära. Han var stor, såg hård ut och bar tjänstevapen under intervjun. Under intervjun var han mjuk, pratade mycket om känslor och verkade lite nervös. Anders, har fru och barn. Han har varit polis i snart femton år och har en befälsposition. Innan det arbetade han som säljare. Han uppfattades som lugn. Det kändes att han hade en stor erfarenhet av polisyrket. Johanna, är ensamstående mamma. Hon har arbetat inom polisen i femton år. Innan arbetade hon som butiksbiträde. Hon var avslappnad och gav ett sympatiskt intryck. Ebba, singel. Hon har varit färdig polis i snart ett år och innan dess arbetade hon inom vården. Hon uppfattades som hård och inte rädd för att säga vad hon tyckte och tänkte. 12

19 4.5. Etik I denna studie har vi utgått ifrån de forskningsetiska kraven. Informanterna samtyckte till intervjuerna och inspelning av dem. Ordningspoliserna fick även vetskap om den tystnadsplikt vi som forskare har, tillika att en avidentifiering skulle ske av de inspelade intervjuerna. Namn och platser som nämndes under intervjuerna utelämnades, för att informanternas anonymitet skulle säkerhetsställas. Vidare fick informanterna vetskap om att de kunde avbryta intervjuerna när som helst, vilket kändes som extra aktuellt då utsatthet kan vara ett känsligt ämne att prata om. Vidare kan informanterna ha varit med om händelser som är jobbiga för dem att tala om, och för oss som forskare att ta del av (Kvale 1997: 104ff). Oetiskt kan det dock tyckas att vi inte informerade informanterna om vår teoretiska utgångspunkt, gällande genusperspektivet. Anledningen till detta val beror på att det kan ha påverkat informanterna, att det medvetet eller mer omedvetet kan ha intagit fler kvinnliga respektive manliga egenskaper. De transkriberade texterna kommer dessutom att bara användas till denna studies syfte Meningstolkning Intervjuerna spelades in för att kunna transkriberas ordagrant, men även för att analysen skulle bli möjlig. Analysen hade således inte varit möjligt att göra om bara anteckningar hade genomförts, eftersom en risk hade varit att något väsentligt hade glömts bort (Bryman 2002: 310f). Meningstolkning valdes som analysmetod, där de mest relevanta delarna valdes ut. Meningstolkning som analysmetod innebär att forskarna inte bara går på de sagda orden, utan utvecklar strukturer och relationer som inte har kommit fram i de transkriberade texterna. En del tolkningar som genomfördes kan därför tänkas gå emot det som informanterna svarade under intervjuerna, vilket kan tänkas påverka kvalitén i denna studie (se Metoddiskussion 4.7.). En av tyngdpunkterna utgick därför från de meningar som inte direkt kom till uttryck under intervjuerna (Kvale 1997: 182ff). Den andra tyngdpunkten blev de jämförelser som gjordes mellan informanternas sagda ord Metoddiskussion En nackdel med att använda sig av en kvalitativ forskningsansats är att vi inte kan använda oss av begreppen; validitet, reliabilitet eller generaliserbarhet på samma sätt som om det vore en kvantitativ studie. För att säkra kvaliteten i denna studie har vi försökt att applicera dessa begrepp utifrån Brymans (2002) anpassningsmodell. Resultaten i denna studie kan knappast ses som replikerbara, dels för att vi har använt oss av ett tolkande synsätt av de sex 13

20 ordningspolisernas ord och dels för att vi är kvinnor, då det kan tänkas att studien hade fått andra resultat av andra forskare (Bryman 2002: 257; Lundgren, Pettersson & Tiby 2003: 72). Som nämnts ovan under vårt val av att vara två intervjuare, har den interna reliabilitet i denna studie ökat, eftersom vi gemensamt kommit fram till hur vi ska tolka de transkriberade texterna (Bryman 2002: 257). Poängteras kan att vårt syfte med denna studie inte är att kunna generalisera våra resultat till hela populationen ordningspoliser. Vi är väl medvetna om att de sex ordningspoliserna kommer att beskriva sin egen utsatthet utifrån ett subjektivt synsätt. Informanternas beskrivningar kan därför tänkas skilja sig mellan varandra, det gör att svaren blir väldigt individuella. Individer kan sålunda tänkas uppleva och reagera olika vid en våldsam situation. En del reagerar direkt med stressreaktioner eller chocktillstånd, andra efter flera timmar eller dagar. Individers reaktioner kan således bestå av svettningar, rädsla, illamående och hjärtklappning medan andra individer förblir helt oberörda (AFS 1993: 2). Däremot kan det visa sig att andra ordningspoliser kan tänkas känna igen sig till en viss del i informanternas beskrivningar. Vi är dessutom väl medvetna om att vi inte har varit objektiva i denna studie, på grund av den förförståelse som vi hade innan denna studie tog form. Därför kan de resultat och slutsatser som denna studie förmedlar ses som bristfälliga. Vi vill ändå påpeka att vi försökt att lyfta fram det som informanterna sa under intervjuerna, på ett så objektivt sätt som möjligt. En nackdel med denna studie är att vi inte använde oss av respondentvalidering, för att öka validiteten i denna studie. Genom att vi som forskare hade gett informanterna en beskrivning av de viktigaste slutsatserna som vi hade tolkat utifrån deras ord. Informanterna hade således kunnat ge feedback på dessa tolkningar, vilket hade kunnat öka validiteten (Bryman 2002: 471). En problematik med validiteten är att vår första frågeställning kan uppfattas som obestämd, det leder i sin tur till att det är problematiskt när validiteten diskuteras i denna studie. Anledningen till det beror på att slutsatserna i denna studie utgår från våra egna tolkningar. Vår förförståelse har således påverkat våra tolkningar, trots stora försök till ett objektivt synsätt. Denna studies syfte har således kunnat besvaras genom att informanternas ord har tolkats i relation till det idealiska offret och Messerschmidts structured action theory. Syftet hade däremot inte varit möjligt att besvara om vi använt bakgrunden, det vill säga det 14

21 idealiska offret som en teori, eftersom den visade sig vara svår att tillämpa på vår urvalsgrupp. Denna teori förmedlar enligt oss en föråldrad bild över de egenskaper som ett idealiskt offer ska inneha. Yrkesgruppen ordningspoliser blir således en grupp som faller utanför denna teori, trots sin stora utsatthet i yrket. Semistrukturerade intervjuer har visat sig vara en användbar metod för denna studie. Intervjumetoden medförde således att informanterna fick möjlighet att kunna uttrycka sina egna åsikter och tankar i det belysta ämnet. Intervjuguiden fungerade tillfredställande. Istället för semistrukturerade intervjuer hade en alternativ metod kunnat vara ostrukturerade intervjuer. Metoden hade kunnat ge informanterna en ännu större frihet att uttrycka sig själva. Informanternas ord hade förmodligen då kunnat leda till svar som förmodligen inte skulle ha varit möjliga att besvara utifrån studiens frågeställningar (Bryman 2002: 301). Vi anser att det utvalda urvalet fungerade bra, då vi inte hade några större svårigheter att få tag på informanter. Sannolikhets- eller snöbollsurval är två andra urval som hade kunnat tillämpas på denna studie. Riskerna med ett snöbollsurval hade varit att anonymiteten mellan informanterna hade kunnat ifrågasättas och att sannolikhetsurvalet hade varit mer lämpligt i en kvantitativ studie (Bryman 2002: 108f, 115f). Eftersom dessa urvalsmetoder förde med sig fler nackdelar än bekvämlighetsurvalet så valdes de bort. En annan problematik som man kan skönja i kvalitativa intervjuer är den intervjuareffekt som kan tänkas uppstå, eftersom vi anser att denna problematik är väldigt viktig så har vi valt att problematisera den i ett eget stycke här nedan (Forskarroll ) Forskarroll Enligt Skrinjar (2003) har intervjuer som sker med män en viss sorts karaktär oavsett om den som intervjuer är man eller kvinna (s. 112). Anledningen till det sägs vara att mannen då får tillfälle att presentera sig som han vill uppfattas t.ex. stark, självständig mm. Problematiken för männen kommer då i samband med att intervjuaren ställer frågor som denne inte har någon möjlighet att styra över. Därför anses det vara vanligt att mannen försöker styra själva intervjun. Schwalbe och Wolkomir menar att i de fall kvinnor intervjuar män är risken stor att det sker en sexualisering av intervjuaren (Skrinjar 2003: 113). Det kan uttrycka sig på olika sätt, bland annat genom att han uppträder flörtigt och med sexanspelningar, vilket av intervjuarna kan uppfattas som oskyldigt men ha avsikten att ge mannen kontroll över 15

22 intervjun (Skrinjar 2003: 113). Att något sådant skulle ske under våra intervjuer är därför möjligt men inte för den delen självklart. Vi måste därmed hela tiden som intervjuare vara medvetna om att vi har effekter på de ordningspoliser som intervjuas. Det gäller givetvis även de tre kvinnor som intervjuats av oss. Faktorer som vi sitter inne på som har påverkan på informanterna kan vara vårt kön, etnicitet och sociala bakgrund. För att försöka minska den påverkan är det viktigt att som forskare visa sig engagerad under intervjun (Bryman 2002: 144). Att sitta ensam mot två intervjuare skulle nog av det flesta uppfattas som en obekväm situation och kan ha påverkat informanterna på ett negativt sätt. Därmed kan informanterna ha upplevt att de hamnade i underläge. Det kan bidra till att informanterna i denna studie inte vill öppna sig för oss. Det kan även vara så att den som intervjuar och informanten inte kommer bra överens och därför inte heller känner för att prata med den andra. Det kan även ha påverkat hur informanterna uttryckte sig. I intervjun med Tom märktes det av, då han gav ett intryck av att försöka imponera på oss. När Anders beskrev sin utsatta händelse använde han sig av en stor inlevelse, vilket medförde att vi rycktes med och upplevde den beskrivna händelsen som en filmatisering. Detta kan ha medfört att studiens syfte glömdes bort i intervjun med Anders, då vi båda var oerhört fascinerande över hans mod. I Ebbas fall utspelade det sig en maktkamp mellan oss. Maktkampen kan ha berott på den självsäkerhet hon utstrålade. Vi upplevde trots allt att det i vårt fall fungerade bra att vara två intervjuare, för att det medförde en diskussion om hur intervjuerna artade sig. Att vi valde att ha intervjuerna på respektive informants arbetsplats var i förhoppningen att de skulle känna sig mer bekväma i val av plats. Väl på arbetsplatserna satt vi alla tre i ett enskilt rum, så att intervjun inte skulle kunna störas av andra. Att intervjuerna hölls på informanternas arbetsplats upplevde inte vi som problematiskt från deras eller vårt håll. 5. Resultat och analys Nedanför redovisas resultaten från intervjuerna, utifrån den första frågeställningen. Efter den första frågeställningen har en analys genomförts för att underlätta för läsarens förståelse kring studiens syfte gällande ifall informanterna uppfattade sig själva som brottsoffer eller inte. Detta har genomförts utifrån informanternas beskrivningar av en självupplevd händelse och de känslor som uppstod i den situationen. Frågeställning nummer två har valts att redovisas utifrån bara en analys, för att resultaten på denna fråga redan har redovisats under den första 16

23 frågeställningen. För att tydliggöra vad informanterna sa under intervjuerna har citat använts i den löpande texten. Informanternas svar delades även in efter vad de själva sa under intervjun. För att begreppen fysiskt våld och hot ska tydliggöras i en större utsträckning, följer nedan informanternas beskrivningar av de två begreppen och vad de begreppen innebar för dem. Detta val bygger på den problematik som finns för de två begreppen, då de är subjektiva av sin karaktär. Begreppet fysiskt våld För Tom var fysiskt våld mot en polis något som är riktat och anses vara hårt. Till skillnad från vad som kan uppfattas som fysiskt våld rent generellt ligger det fysiskt våldet på en högre nivå än vad som skulle uppfattas som fysiskt våld rent juridiskt menade Tom. Enligt Stina innefattade begreppet fysiskt våld något grövre, det vill säga en händelse som inte bara innefattade en örfil eller bestod av våldsamt motstånd. Vad denna grovhet skulle bestå av kunde hon dock inte beskriva vid intervju tillfället. Ola upplevde våldsbegreppet som komplext. Från hans syn på fysiskt våld innan han blev polis, till efter han börjat läsa lagtext, till det som poliser sen utsätts för. Han menade att fysiskt våld innan bestod av knytnävsslag, för att sen sänka gränsen till något lägre i samband med att han började läsa lagtext. Han menade dock att när det sedan kommer till fysiskt våld mot polis måste det finnas en annan tanke bakom det. För Anders innebär fysiskt våld en fysisk åtgärd som blev aktuell när man inte längre kan använda sig av verbal kommunikation. Däremot ansåg han inte att små grejer kunde ses som fysiskt våld, då de bara var ringa. Enligt Johanna innefattade begreppet fysiskt våld, när en individ försöker måtta ut slag, dessa slag ansågs hon däremot som försvarligt om de skedde vid ett ingripande. Enligt Ebba innefattade begreppet fysiskt våld en handling som skulle vara medvetet riktad mot henne. Hon menade dock att fysiskt våld som orsakats mot henne utan medvetenhet t.ex. vid demonstrationer inte kunde ses som fysiskt våld. 17

24 Begreppet hot Tom menade att ett hot måste bestå av att det finns någon substans bakom orden. För att hoten ska tas på allvar bör det sägas av någon som han vet kan vara kapabel att verkställa dessa hot, något han inte ansåg var speciellt vanligt förekommande från berusade personer. Enligt Stina bestod hotbegreppet av att en individ säger något otrevligt, hon menade dock på att detta är kontextberoende och subjektivt. För Ola var hot något som riktas mot honom personligen eller mot polisen som grupp. Det ska uppfattas som att det inte är okej. Anders valde att utgå från brottsbalkens definition av hot. Det ska framkalla någon form av fruktan, det behöver inte vara verbalt utan kan även vara ett tecken, symbol eller i skrift menade han. Enligt Johanna bestod hotbegreppet av personliga hotelser som riktas mot hennes familj och nära anhöriga. Hot som dock sades mot henne i tjänsten, ansåg hon inte vara hot av samma mening. Enligt Ebba bestod hotbegreppet av i vilken kontext de uttalades i, samt beroende på vem som uttalade dessa hotelser. Hon menade dessutom att hon går på sin egen instinkt om vad som kan anses som allvarliga hot eller hot som bara sägs av ren ilska Uppfattar ordningspoliser sig själva som brottsoffer? För att kunna besvara denna första frågeställning samt en del av denna studies syfte, så bads informanterna beskriva en självupplevd händelse under intervjuerna, samt beskriva vad de kände i samband med dessa händelser. Informanternas beskrivningar redovisas under respektive namn Tom Tom berättade att han varit med olika händelser som han upplevt som hotfulla och våldsamma. Han sa aldrig att han personligen hade blivit utsatt för något utan det bara varit riktat mot polisen som grupp. Det framkom dock senare i intervjun att han själv hade fått bevakning utanför sitt hem. Orsaken till denna bevakning ville han inte gå närmare in på. Han 18

25 valde att inte berätta om en specifik händelse, utan gav istället exempel från vad han mött på i sitt arbete. Dessa exempel handlade mycket om situationer som urartat från att ha börjat med kommentarer som hora polissvin gris för att sedan gå över till ska sätta en kula i skalen på er jag känner folk som känner folk, jag ska plocka din familj. När det då blir mer personligt tas det på större allvar menade Tom. De känslor som Tom menade att han kände då var frustration. Frustrationen berodde på att han kände en maktlöshet. Han fann inget lagstöd till att göra några åtgärder mot personen. Det är bara att sitta där och ta det man kan ju inte sätta munkavel på personen eller ge personen ett slag på käften som man spontant känner att man skulle vilja. Det som spädde på Toms frustration ytterligare var att han visste att personen inte skulle få någon påföljd för sitt uppträdande utan skulle vara fri igen, samtidigt som han hade skrivit klart anmälan Stina När Stina bads att beskriva en händelse där hon upplevt en utsatthet, poängterade hon snabbt att hon inte hade blivit utsatt för något fysiskt våld i den bemärkelse som kan anses som anmärkningsvärt. Hon menade att fysiskt våld har uppkommit i samband med ingripanden, där individer som inte vill följa med i bilen tilldelar slag och sparkar. Stina ansåg att detta kan ses som förståeligt, eftersom de flesta individerna då hade en större mängd alkohol i kroppen. Hot såg Stina som mera allvarligt, då hon vid ett flertal gånger fått hot som hon inte upplevde var helt okej. När vi bad om ett exempel på ett sådant hot, beskrev hon hur en individ hade gått in i detalj på vad han skulle göra om han fick tag i henne Jag ska våldta dig och sprätta upp dig från hit till hit. Men Stina försökte dock skratta bort allvaret i denna mening och säga att det förmodligen bara var något som sades i ren ilska. När vi sedan ställde frågan om vad som hade hänt sedan, svarade hon kort att det slutade där. Det vill säga när hon lämnade arbetet den natten. När vi bad henne beskriva de känslor som uppkom i den hotfulla situationen drog hon en djup suck och menade att hon inte tänkte på någon oro, rädsla eller ilska under själva situationerna. Dessa känslor menade hon uppkom först när hon lämnat arbetsdagen bakom sig. Hon menade att dessa oroskänslor till stor del handlade om möjligheterna för den inblandade gärningsmännen att få tag på hennes namn eller liknande. Vidare menade hon att dessa oroskänslor inte hade något med direkt rädsla att göra Jag har aldrig blivit riktigt rädd, inte än i alla fall (skratt). 19

26 Ola Ola hade varit med om en del händelser men valde en som han beskrev som nått större. Han och tre kollegor hade blivit kallade till ett slagsmål mellan 60 personer. När de kom till platsen lyckades Ola och hans kollegor bryta slagsmålet, men istället för att de hela lugnade ner sig vände sig personerna sig mot dem (ordningspoliserna). Han upplevde att de blev hotade från höger till vänster. Ola beskrev känslorna han kände då som rädsla. En rädsla över att inte känna att de hade kontroll över situationen. Rädslan höll i sig när han direkt efteråt tänkte tillbaka på vad som hade kunnat hända, för vad hade hänt om de inte fått hjälp av flera patruller som sedan kom till platsen. När han nu senare tänkte tillbaka på händelsen, kände han en ilska man blir förbannad på att människor inte kan uppföra sig. Han berättade vidare att det kändes läskigt efteråt, men att man inte blir så pass rädd att man väljer att inte arbeta vidare som ordningspolis Anders En händelse som Anders varit med om utspelade sig för några år sedan. Det hela startade med att Anders grep en relativt grov kriminell för försök till mord. Anders tog honom med rykande vapen i handen och brottade ner honom. Han berättade att händelse var väldigt våldsam, något han förklarade att det fanns förståelse för, en person hade precis riktat ett vapen mot någon och försökt ta livet av en individ. Som en följd av att Anders hade gripit honom började den gripnas bekanta hota Anders och hans familj. En dag när Anders var på väg hem från arbetet upptäckte han att han var förföljd. Han valde då att köra en annan väg och på så sätt finta bort dem. Efter denna incident letade Anders upp var och en av den gripnas bekanta, för att konfrontera dem. Han ville diskutera med dem om vad de var missnöjda med istället för att de skulle gå runt och fjant hota. Hoten upphörde efter denna konfrontation. Anders beskrev sina känslor i denna situation snarare som ilska än rädsla. Anders berättade att han ändå som åtgärd har skaffat sig skyddade personuppgifter, för att det ska bli svårare att få tag i honom. Han utvecklade detta resonemang med att hänvisa till en kollega som hade varit tvungen skicka iväg sin familj till hemlig ort. Att skaffa skyddade personuppgifter ansåg han även var nödvändigt i hans fall, då vissa arbetsuppgifter är av en mycket känslig karaktär Johanna När Johanna bads beskriva en händelse där hon varit utsatt för fysiskt våld och hot, så menade hon att det aldrig förekommit när hon varit i tjänst. Det fysiska våld hon valde att 20

27 beskriva, ville hon ha poängterat bara bestod i att individerna gjorde våldsamt motstånd. Enligt henne kunde det inte ses som fysiskt våld mot henne som person utan bara mot henne som polis, det vill säga inget allvarligt. Hon beskrev två händelser där hon råkat ut för detta våldsamma motstånd. Vid det ena tillfället bröt hon fotleden, detta menade hon inte var speciellt allvarligt eftersom individen som var delaktig i händelsen inte gjorde det mot henne personligen. Känslorna vid denna händelse beskrev hon som obefintliga, hon menade dock på att känslor kan uppkomma efter arbetsdagens slut. Hon kunde inte sätta några ord på dessa känslor när vi bad henne göra det. Johanna menade att hon aldrig tänkte på innebörden av t.ex. en oroskänsla utan såg det som en del av hennes arbete, där vissa situationer händer. Den andra händelsen som hon valde beskriva bestod också av ett våldsamt motstånd, där hon och en kollega skulle gripa en person för narkotikainnehav. Hon beskrev denna individ som den starkaste människan hon någonsin stött på. Enligt hennes beskrivning reagerade han inte på något, inte ens den pepparspray som de använde. Situationen hamnade först under kontroll när förstärkningen kom till platsen. Efter denna händelse beskrev hon sig som lite mörbultad, men som nämnts ovan under den första händelsen, inte som något hon tänkte nämnvärt på efteråt Ebba När Ebba bads beskriva en händelse där hon varit utsatt för fysiskt våld och hot, så fick vi ett långt skratt tillbaka. Hon berättade att hon nog hade en hel hög av sådana händelser. Vidare berättade hon att sådana händelser glöms bort väldigt fort och man går på så sätt vidare. Att tänka på sådana situationer menade hon på bara skulle vara jobbigt. Händelsen hon valde att beskriva innehöll både fysiskt våld, hot och hot om våld. Händelsen handlade om en utvisning hon och några kollegor åkte på. Vänner och anhöriga till den utvisade försökte stoppa polisen från att ta med sig den utvisade mannen. Det hade även kommit en grupp aktivister till platsen som bara var där för att bråka berättade hon. Ebba använde sig av en målande beskrivning av denna händelse. Hon beskrev den becksvarta kvällen, polishundar som skällde i arslet på oss och hetsen från individerna runt om kring dem. Hon menade att denna hotfulla och våldsamma situation var lugn, eftersom hon kände att hon och hennes kollegor hade kontroll över situationen. Känslorna i denna situation beskrev hon först kom efteråt man var så fokuserad på vad man skulle göra när man var där. Känslor bestod inte av någon rädsla eller oro utan snarare av en medkänsla för den utvisade och dennes anhöriga som de kämpade för att få ha kvar mannen i Sverige. Hon menade även på att denna händelse väckte en frustration 21

28 i henne, över att aktivisterna som var där för att skapa bråk, när det egentligen inte behövdes enligt hennes mening Analys; Uppfattar ordningspoliserna sig själva som brottsoffer? Samtliga informanter har beskrivit en självupplev händelse. Utifrån informanternas beskrivna händelser har vi försökt att tolka det som sades direkt och indirekt. Det fysiska våld och hot som de sex ordningspoliserna möter i sitt arbete uppfattas som vardagligt och en del av deras arbete. Detta kan sammankopplas till den tidigare forskningen, då vårdpersonalen uttryckte att det fanns en viss acceptans för en del av våldet och hoten de mött på (Andersson & Eriksson 2005: 22; Andersson & Manhal- Jonsson 2008: 4f). Att informanterna ser utsatta händelser som något vardagligt, stämmer inte överens med Christies teori, då det ska vara något sällsynt. Två av informanterna kände även en förståelse för att individer gör motstånd mot ordningspolisen. Deras förståelse byggde dels på att individer är oförnuftiga i samband med berusning av olika slag, samt medkänslor i ovisshet om vad som kommer ske näst. Denna typ av tankar i form av förståelse för gärningsmannen kan man inte heller finna tecken på i det idealiska offret (jmf Christie 2001: 54). Tack vare att utsatthet är en del av arbetet menade fyra av informanterna att de inte blivit utsatta för händelser som kan ses som utsatthet i bemärkelsen allvarligt. Eftersom de menade att det inte varit riktat mot dem personligen. Personerna ordningspoliserna möter kan vara lättare att se som brottsoffer än att själva identifiera sig med en offerroll (jmf Christie 2001: 47). Intressant är att de informanter som framförde att de inte varit utsatta personligen, senare tog upp under intervjuerna att de varit utsatta för personliga hot, som de efteråt inte ansåg vara okej. Samtliga informanter bagatelliserar och neutraliserar även de händelser som de varit med om, på olika sätt. Detta utryckte sig, för det första genom skratt, en faktor som även Burcar observerade hos de unga männen, för att tona ner allvaret (s. 128). För de andra påpekade informanterna sin egen delaktighet, även det var något som de unga männen var noga med att belysa (Burcar 2005: 53f). För det tredje förekom förlöjliganden av gärningsmännen, det kan liknas med de unga männen, då de i sina beskrivningar bagatelliserade och neutraliserade gärningsmännen de mött på (Burcar 2005: 163). Att beskriva en gärningsman på detta sätt menade Burcar, var ett sätt att ta ifrån gärningsmannen dess makt (Burcar 2005: 165). Det 22

29 verkar troligt att det även var ett försök till det i vår studie. Det kan ses som en kontrast till det idealiska offret som knappast bagatelliserar eller neutraliserar gärningsmannen. Gärningsmannen agerande kan snarare överdrivas och på det sättet få ännu mer makt i förhållande till brottsoffret (jmf Christie 2001: 54). Tack vare att fysiskt våld och hot kan ses som en del av arbetet menade en av informanterna att det bara var något som glömdes bort. I Burcars (2005) studie lade hon märkte till att det fanns en förväntan på de unga männen att de skulle klara av situationen smidigt och gå vidare (s. 111). Det antagandet byggde visserligen på en jämförelse mellan hur kvinnor och män ska hantera en utsatt situation, men kan även var applicerbart här utifrån de förväntningar som finns på ordningspoliser i samhället. En viktig komponent som ibland påpekades av informanterna själva men i andra fall kan läsas mellan raderna var kontroll. Om informanterna har kontroll eller inte, var avgörande i hur de beskrev en händelse de varit med om, främst gällande känslorna i situationen. Resultaten från de fyra c-uppsatserna visade att de situationer som upplevdes som mest stressande, var att vårdpersonalen inte visste när fysiskt våld och hot kunde ske. Således var det i dessa situationer som de kände mest ilska och oro (Andersson & Eriksson 2005: 22f; Sköld 2005: 16; Andersson 2008: 16). Detta tyder på för vårdpersonal såsom för ordningspoliserna, att kontroll är en viktig faktor i deras arbete. Att uppleva att man är maktlös kan ses som att inneha kontroll eller inte. Bland de två informanterna som upplevde en maktlöshet, beskrev de känslorna som frustration. Frustration över att inte kunna påverka en individs agerande eller frustration över att de själva inte kunde göra något åt situationen. Två av informanterna hade varit med om en situation som de upplevde, att de inte hade någon kontroll över. En av de två informanterna uttryckte att de då kände en rädsla, fram till att polisen kunde återta en viss kontroll över situationen. Den andra informanten sa att hon inte hade känt något i samband med att hon arbetade, men att de kunde komma efteråt. Vad det kunde vara för känslor ville hon inte berätta. Orsaken till det är oklar men kan bero på att hon ville skydda sin integritet. Att som utsatt inte visa tecken på sårbarhet gör det mer problematiskt att ses som ett brottsoffer av andra (jmf Christie 2001: 54). En informant beskrev en händelse som han hade varit med om, som enligt honom uppfattades som att en bristande kontroll rådde. Där hot mot sig själv och sin egen familj var en faktor. Känslorna informanten uppgav var ilska. En ilska som en följd av att inte inneha kontrollen. 23

30 Att beskriva sina känslor vid de utsatta tillfällena, som ilska istället för rädsla gjorde även de unga männen (Burcar 2005: 128). Informanten gjorde således det som stod i hans makt. Att vara aktiv i sin offerroll, beskrev även Åkerström i sin berättelse om Annie. Annie såg sig själv aldrig som ett brottsoffer och uppfattades heller inte som ett av omgivningen (Åkerström 2001: 266ff). Detta kan även skönjas i denna studie, informanten kan således ses som för aktiv, då han försökte göra något själv åt saken. Informanten kan snarare uppfattas som modig av andra, vilket inte heller kan ses som synonymt med ett idealiskt brottsoffer. Den sista informanten menade att hon inte hade några känslor i samband med ingripandena. Hon upplevde att en oro uppkom till följd av att blivit utsatt för hot. Oron kunde ses som en följd av att inte ha kontroll över, om de personer som hotat henne skulle hitta henne eller inte. I det här fallet kan en likhet skönjas med Burcars studies resultat, där hon kom fram till att inte heller de unga männen pratade direkt om rädsla i samband med att de blivit utsatta för brott. Burcar (2005) fann dock att dessa känslor framkom efteråt, indirekt eller som nedtonade känslor (s. 118ff). Utifrån de känslor som framkommit i intervjuerna kan vi som forskare bara tolka det som att de gärningsmän som ordningspoliserna har mött, är en följd av deras yrkesroll. Där med kan det vara svårt att uppfatta dem som brottsoffer utan snarare som yrkesutövare. Det är ordningspoliserna själva som i sitt arbete möter personer, som i nästa skede kan bli gärningsmannen som utsätter dem för en utsatthet. Det hade varit något annat om de inte varit i tjänst. Händelserna som informanterna beskrev uppfattade vi som allvarliga och kopplade till att om informanterna inte varit ordningspoliser hade de uppfattats på ett annat sätt (jmf Christie 2001: 47). Men när är en polis privat? En polis sägs vara i tjänst dygnet runt i samband med att de är färdiga ordningspoliser, de har vissa skyldigheter, går dessa att bortse ifrån? Christie (2001) menar i sin teori att det idealiska offret är i behov av den idealiska gärningsmannen för att kunna ses som ett offer (s. 54). Detta medför en utmaning, kan en gärningsman vara starkare än en polis? Ordningspoliser har till skillnad från andra medborgare rätt till ett visst våldsutövande i sin tjänst. Det blir därför problematiskt när informanterna själva blir utsatta, då de har rätt att utöva någon form av fysiskt våld så länge det anses proportionerligt i perspektiv på det de möter i tjänst. Men om hoten och det fysiska våldet är riktade mot deras person och inte mot deras yrkesroll, är de fortfarande legitimt då? Det framkom av informanternas beskrivningar att de inte såg dessa situationer, som de varit med om, som riktade mot dem personligen utan mot dem som ordningspoliser. Att därefter se 24

31 ordningspolisen som organisation, som ett brottsoffer är till och med längre bort än att se ordningspolisen var för sig som ett brottsoffer. Att se polisorganisationen som ett brottsoffer skulle även kunna skada polisens ställning i samhället. Denna komplexa bild kan således tänkas vara orsaken till att de informanter som medverkat i denna studie inte uppfattade sig själva som brottsoffer. En brottsoffer status legitimeras av omgivningen enligt Christie (2001: 48), omgivningen i denna studie bestod av två kriminologistuderande, som trots en ökad kunskap kring olika komplexa bilder, ändå associerar yrkesgruppen (poliser) med styrka och makt. Liksom Burcars (2005) unga män är det även problematiskt för våra informanter att passa in i ett brottsofferstödjande perspektiv, på det sättet som de har förmedlat sina känslor (s. 132). De har knappast visat tecken på att vara sårade och lidande som en följd av deras utsatthet (jmf Christie 2001: 50f). Men behöver ett brottsoffer vara sårat och lidande? Analys; Vilka skillnader och likheter kan man finna mellan kvinnor och män i denna studie? I denna analysdel ska vi visa på de skillnader och likheter som kan tänkas finnas mellan ordningspoliserna beroende på om de är man eller kvinna. Det ska göras utifrån deras beskrivningar av sin egen utsatthet. Vi konstaterade väldigt fort att inga markanta skillnader fanns mellan männen och kvinnorna i deras beskrivningar. Vad som snarare kan tänkas skilja de sex ordningspoliserna åt, kan vara deras ålder och deras erfarenhet inom yrket. Den förförståelse som således fanns innan denna studies början, kan till en viss del ses som dementerad, då vi inte hittade lika mycket skillnader som vi förväntade oss göra. För att minska risken för missuppfattningar vill vi poängtera att vår avsikt med denna frågeställning, inte är att ta ställning för något av de två könen. Det vill säga att vi inte har som avsikt att säga att det ena könet skulle vara bättre som ordningspolis än det andra. Vi kommer endast att koppla den teori och tidigare forskning som valts till denna del, utifrån våra tolkningar av informanternas ord. Vi är medvetna om att vi inte innehar ett objektivt synsätt, vilket nämnts i avsnittet Metoddiskussion (4.7.), som i sin tur kan tänkas påverka denna analysdels kvalité. 25

32 Skillnader mellan männen och kvinnorna En av skillnaderna som kunde skönjas bland männen och kvinnorna, var att kvinnorna hävdade att de inte har varit med om några våldsamma och hotfulla händelser som kan ses som personliga. Kvinnorna använde sig av orden aldrig förekommit och inget anmärkningsvärt när de bads beskriva en utsatt händelse. Männen beskrev trots ett nekande till att börja med, ändå väldigt ingående händelser som kunde ses som väldigt personliga och allvarliga. Vad detta kan bero på är svårt att tolka, med det kan kanske sammankopplas med de egenskaper som en polis anses ska ha, det vill säga vara stor och stark. Eftersom polisyrket i sig kan ses utifrån manliga normer så kan det vara möjligt att kvinnorna i denna studie försökte uppnå en styrka gentemot oss som kvinnliga studenter, där de kände sig tvungna att visa på en macho attityd. Kvinnorna kan således tänkas ha intagit vissa egenskaper som är förknippade med den hegemoniska mannen, såsom inte visa rädsla (jmf Burcar 2005: 22). Denna studie har visat att när fysiskt våld och hot går över och blir personligt så ses det som mer allvarligt. Det kan i sin tur medföra att en rädsla uppkommer, då inte bara den egen tryggheten står på spel utan även ens familjemedlemmars. Detta resonemang skulle kunna sammankopplas med de egenskaper som en hegemonisk man ska inneha, det vill säga vara beskyddande mot sina nära (Burcar 2005: 22). En annan skillnad som kunde skönjas, var att det var två kvinnor som visade sympati och förståelse för de berörda i de beskrivna situationerna. Det kan sammankopplas med de egenskaper som förknippas med den normativa femininiteten, där en kvinna ska inneha egenskaper som är förknippade med en bra moder, det vill säga kunna känna sympati och medmänsklighet för andra individer (jmf Lander 2003a: 26). Både Lenz Taguchi och Messerschmidt hävdar att det tidigt i våra liv bestäms om vi ska definieras som pojkar eller flickor, vilket oftast sedan följer oss genom hela livet (Messerschmidt 2004: 38; Lenz Taguchi 2004: 69). De två kvinnorna kan därför redan tidigt i sin barndom fått lära sig att visa sympati och förståelse för andra individer, till skillnad från de informanterna som var män. När informanterna ombads beskriva de känslor som de kände vid de utsatta händelserna, skilde sig en av kvinnorna åt markant, hon beskrev sig inte känna några känslor alls när hon var i tjänst, och kunde därför heller inte sätta ord på vad det skulle kunna vara för känslor som kan tänkas uppstå. Detta kan vara ett tecken på att informanten inte vill blanda in personliga känslor i sitt arbete, att de två rollerna ses som åtskilda. Denna skillnad tolkar vi knappast som en genusskillnad utan bara som en skillnad som kan tänkas finns mellan olika individer. Alla 26

33 individer är olika, vilket gör att de ser och uppfattar saker på andra sätt. Informanternas subjektiva beskrivningar kan således ses som problematiska i försöket att förena dem och skilja dem. Detta resonemang kan härledas till Burcars resonemang om att män kan prata om känslor, vilket andra forskare har hävdat inte är möjligt vid studier om manlighet och offerskap (Burcar 2005: 131, 163). Likheter mellan männen och kvinnorna Likheterna mellan männen och kvinnorna i denna studie har redan nämnts i analysen av den första frågeställningen, men kommer även i denna del att belysas eftersom denna del utgår ifrån ett genusperspektiv. Likheter som kunde skönjas mellan männen och kvinnorna, är för det första att de naturaliserar det fysiska våldet och hoten och gör det vardagligt. De bagatelliserade således de våldsamma och hotfulla situationerna som uppstod bland annat genom skratt. Detta kan sammankopplas till att de arbetar inom ett och samma yrke. Det vill säga att vissa yrken kräver vissa egenskaper som kan tänkas påverka individernas ursprungliga egenskaper. Eftersom vår förförståelse bygger på att det råder manliga normer inom polisyrket, kan det tänkas att kvinnorna i denna studie intog egenskaper som förknippas som manliga egenskaper t ex. distanserande, hårda och inte benägna att prata om känslor (jmf Messerschmidt 2004: 44) För det andra kunde en tolkning av informanternas beskrivningar bestå av att när det fysiskt våld och hot går över och blir mer personligt, så tas det på större allvar. Det kunde skönjas bland samtliga informanter även om det inte var i direkta termer. Som nämnts ovan så skiljde sig kvinnorna i denna tolkning (se ovan under rubriken skillnader). Det kan också ha att göra med det som nämndes i stycket ovan, nämligen obenägenhet att prata om känslor, vilket enligt Messerschmidt (2004) är något som kan uppfattas som en förändring av den bild som finns om den normativa femininiteten (s. 42ff). För det tredje betonade samtliga informanter deras egen delaktighet i situationerna, genom att de också utövar fysiskt våld i en viss bemärkelse. Således verkade det finnas en viss acceptans mot vissa våldsamma och hotfulla situationer, som även kan ses ingå i yrkesrollen. I en av c- uppsatserna drogs en slutsats om att män som arbetar inom vården, kan tänkas trigga igång våldsamma och hotfulla situationer på ett annat sätt gentemot kvinnlig vårdpersonal (Andersson & Manhal- Jonsson 2008: 20). Detta skulle kunna relateras till männen i denna 27

34 studie, där en av männen valde att söka upp de personer som hotade honom och hans familj. Den hegemoniska maskuliniteten blir därför högst påtaglig i denna situation (Messerschmidt i Burcar 2005: 22). För det fjärde visade sig att ha kontroll var av största betydelse i informanternas beskrivningar. Samtliga informanter hävdade direkt eller indirekt att det är när kontrollen försvinner som det uppstår känslor som rädsla, oro och frustration. Denna faktor har visat sig stämma bra överens med det som vårdpersonalen svarade i de fyra c-uppsatser (Andersson & Eriksson 2005: 22f; Sköld 2005: 16; Andersson 2008: 16). Denna likhet kunde ses hos både kvinnorna och männen i deras beskrivningar, vilket återigen skulle kunna sammankopplas med deras yrkesroll och de normer som råder på deras arbetsplatser. I likhet med Burcars studie om de unga männen, så kan vi avslutningsvis dra en koppling till de sex ordningspoliser som intervjuats i denna studie, gällande relationen manlighet och offerskap. Burcars slutsatser, att manlighet och offerskap är varandras motsatser och därför inte är förenliga. Det skulle även kunna appliceras på denna studie, fast då med ordningspolisbrottsoffer som motsatspar till offerskap (Burcar 2005: 162). Inga direkta skillnader kunde dock upptäckas i informanternas beskrivningar. Detta kan tolkas som att problematiken i denna studie gällande hur en ordningspolis beskriver sin egen utsatthet endast utgår ifrån den yrkesroll som informanterna tog på sig vid intervjuerna. Messerschmidt (2004) nämner i sin studie om hur viktig kontexten är för hur en individ ska framföra sig och handla (s. 38). Detta kan ses som högst relevant i denna studie eftersom vår förförståelse bygger på att polisyrket bygger på manliga normer, som medför att det finns en viss poliskontext med framförallt manliga normer. Dessa manliga normer kan således tänkas styra den relation som kan ses som varandras motsatser, det vill säga polis och brottsoffer. 6. Slutsatser Samtliga informanterna uppfattade inte sig själva som brottsoffer utifrån våra tolkningar av deras egna självupplevda händelser. - Informanterna bagatelliserar och neutraliserar sina upplevelser på olika sätt. Bland annat genom att de betonade deras egen delaktighet i händelserna. Det kan ha att göra med att fysiskt våld och hot är något som kan se som vardagligt i deras arbete, så länge det inte är personligt riktat. 28

35 - Kontroll eller bristen på kontroll visade sig vara en faktor som påverkar vilka känslor informanterna använde sig av, när de beskrev sina självupplevda händelser. Känslor var något som de sällan upplevde när de väl var i situationen, utan de kom först senare, det vill säga efter arbetspasset slut. - Frustration, rädsla, oro och ilska var känslor som användes när de beskrev sin egen utsatthet. Det var dock bara två som nämnde att de kände någon form av sympati för de människor de möter i arbetet. - Ordningspolisernas relation till gärningsmannen har visat sig ha en stor betydelse i beskrivningen av deras egen utsatthet. Gärningsmannen är sällan en gärningsman mot dem, utan snarare mot andra. Inga stora skillnader upptäcktes mellan männen och kvinnorna i denna studie. Det är svårt att finna belägg på att de skillnader som hittades skulle ha något att göra med deras biologiska kön att göra, utan kan snarare bero på andra faktorer, såsom ålder och erfarenhet. - En skillnad som kunde skönjas var att kvinnorna i denna studie till skillnad från männen, inte menade att det varit utsatta för något personligt riktat mot dem. 7. Diskussion Denna studies syfte och frågeställningar anser vi ha fått tillfredställande svar på. Däremot var svaren inte de förväntade. Förförståelsen om att det skulle finnas skillnader mellan män och kvinnor inom ordningspolisen upptäcktes inte i frågan om deras egna beskrivningar av begreppet utsatthet. Slutsatsen blev att de skillnader som upptäcktes snarare kan tänkas bero på informanternas ålder och erfarenhet. Detta hade följaktligen kunnat vara en lämpligare utgångspunkt. Det vore därför intressant att gå vidare med denna utgångspunkt i kommande forskning om ordningspoliser utsatthet. Christies teori om det idealiska offret visade sig vara mer användbar som bakgrund än som teori, för att besvara den första frågeställningen i denna studie. Anledningen till det är att vi kände att denna teori, har en föråldrad bild över de egenskaper som ett offer ska inneha. Teorin blev således svår att tillämpa på den valda urvalsgruppen i denna studie, som bestod av sex ordningspoliser. Messerschmidts teori upplevde vi som mer tillfredsställande att tillämpa, tack vare att han ger exempel på hur förväntningarna skiljer sig åt mellan män och kvinnor. 29

36 Ett problem som kan återfinnas med valet av den tidigare forskningen, är att både Åkerström och Burcar snarare kan ses som teoretisk förankring. Vi har försökt att på bästa möjliga sätt att skilja teorin och bakgrunden från tidigare forskningen, vilket inte lyckades fullt ut. Det kan ha berott på att vår studie har flera likheter med Burcars studie om unga mäns utsatthet. Det vill säga att vi har använt oss av samma teorier och utgångspunkter som Burcar till en viss del. En annan problematik som kan återfinnas i den tidigare forskningen är att vi har använt oss av c-uppsatser. Orsaken till detta var att det fanns stora svårigheter att hitta tidigare forskning, som undersökt hur utsatta arbetsgrupper beskriver sin egen utsatthet med känslor. Som nämnts ovan i Tidigare forskning har kvantitativa studier varit den dominerade undersöknings ansatsen för studier med utsatta yrkesgrupper. Slutsatserna i denna studie liknar således de slutsatser, som har framkommit i Burcars studie och i de fyra c-uppsatsernas slutsatser. Att dessa likheter finns kan förmodas vara att det finns en generell bild kring hur män och ordningspoliser ser på sin egen utsatthet och hur den beskrivs. Beskrivningarna kunde snarare härledas till yrkesgruppen ordningspolis än till informanternas biologiska kön. Problematiken med vad begreppet utsatthet innebär, men även begreppen fysiskt våld och hot är svår löst. Vad som uppfattas som mildare former av fysiskt våld och hot av informanterna, sågs i våra ögon som mycket allvarliga företeelser. Vi försökte dock komma runt detta problem genom att beskriva hur informanterna såg på dessa begrepp (se under Resultat och analys 5.). Målet med detta var att läsarna skulle få en förståelse för att begreppen är väldigt subjektiva och är därför viktiga att ha i bakhuvudet vid läsningen av de självupplevda händelserna. Då deras förklaringar av begreppen inte alltid stämde överens med hur de beskrev sina egen del i de självupplevda händelserna. Utifrån det syfte som denna studie ställde och de slutsatser som resultatet och analysen visade, anser vi att denna studie kan ses som högst relevant inom kriminologisk forskning. Det behövs således mer forskning som belyser hur yrkesgrupper som i hög grad utsätts för fysiskt våld och hot upplever det hela. Dessa beskrivningar måste därför uppmärksammas för att det ökade problemet ska kunna förebyggas. 30

37 8. Referensförteckning 8.1. Litteratur Bryman, A (2002) Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber AB. Burcar, V (2005) Gestaltningar av offererfarenheter. Lund: Sociologiska institutionen, Lunds Universitet. Braithwaite, R (1992) Violence- understanding, intervention and prevention. Engelska (USA) Oxford: Radcliffe Professional Press. Christie, N (2001) Det idealiska offret. [I] Åkerström, M. & Sahlin, I (red.), Det motspänstiga offret, s Lund: Studentlitteratur. Kvale, S (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Lander, I Pettersson, T & Tiby, E (red.) (2003) Femininiteter, maskuliniteter och kriminalitet. Genusperspektiv inom svensk kriminologi. Lund: Studentlitteratur. Lander, I (2003a) Genus, normalitet och avvikelse. [I]: Lander, I Pettersson, T & Tiby, E (red.), Femininiteter, maskuliniteter och kriminalitet. Genusperspektiv inom svensk kriminologi, s Lund: Studentlitteratur. Lenz Taguchi, H (2004) In på bara benet. Stockholm: Mälartryckeriet. Lindgren, S (2001) Staten - ett brottsoffer med särställning. [I]: Åkerström, M & Sahlin, I (red.), Det motspänstiga offret, s Lund: Studentlitteratur. Messerschmidt, J. W (2004) Flesch and Blood. Adolescent Gender Diversity and Violence. Boston: Rowman & Littlefield Plublisher. Sarnecki, J (2003) Introduktion till kriminologi. Lund: Studentlitteratur. 31

38 Skrinjar, M (2003) Forskare eller babe?. [I]: Lander, I Pettersson, T & Tiby, E (red.), Femininiteter, maskuliniteter och kriminalitet. Genusperspektiv inom svensk kriminologi, s Lund: Studentlitteratur. Winther Jørgensen, M & Phillips, L (2000) Diskursanalys som teori och metod. Lund: Studentlitteratur. Åkerström, M & Sahlin, I (red.) (2001) Det motspänstiga offret. Lund: Studentlitteratur. Åkerström, M (2001) Annie- en motberättelse. [I]: Åkerström, M & Sahlin, I (red.), Det motspänstiga offret, s Lund: Studentlitteratur Artiklar och rapporter Andersson, A-M & Eriksson, A-L (2005) Sjuksköterskans upplevelser efter hot och våld i somatisk vård- en litteraturstudie. Karlstads Universitet: Institutionen för hälsa och vård. Andersson, H & Manhal- Johnsson, H (2008) Våld och hot på arbetsplatser inom vården- En kvalitativ intervjustudie om arbetsgivarnas ansvar vid förebyggande och inträffade av en hotoch våldssituation på arbetsplatsen samt hur personalen påverkas av dessa situationer ur ett genus perspektiv. Göteborgs Universitet: Institutionen för hälsa och vård. Arbetsmiljöundersökning bland poliser. En kartläggning bland polisförbundets medlemmar. (2007) Johanneshov: Exquiro Market Research. Arbetarskyddsstyrelsen författningssamling (1993: 2) Våld och hot i arbetsmiljön, Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifter om åtgärder mot våld och hot i arbetsmiljö samt allmänna råd om tillämpning av föreskrifter. Solna: Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling. Berggren, E & Pettersson, A (2008) Sjuksköterskors upplevelser av hot och våld inom akutsjukvård. Skövde Universitet: Institutionen för hälsa och vård. 32

39 Chambers, N (1998) We have to put up with it- don t we? The experience of being the registered nurse on Duty, managing a violent incident involving an elderly patient: a fenomenological study. Journal of Advanced Nursing. 27, Estrada, F Nilsson, A & Wikman, S (red.) (2007) Det ökande våldet i arbetslivet. En analys utifrån de svenska offerundersökningarna, Våld i arbetslivet ett samhällsproblems uppkomst, utveckling och struktur, s Stockholm: Kriminologiska institutionen, Stockholmsuniversitet. Estrada, F. Jerre K. Nilsson, A. Wikman, S (kommande) Violence at work the emergence and development of a new crime problem, Våld i arbetslivet ett samhällsproblems uppkomst, utveckling och struktur. Stockholm: Kriminologiska institutionen, Stockholmsuniversitet. RPS Rapport (1999) Hot mot anställda vid polisen. FK - Tryckeriet Stockholm. Sköld, A-L (2005) Vårdpersonals upplevelser av hot och våld- en litteraturstudie. Luleås tekniska Universitet: Institutionen för hälsovetenskap. Wikman, S (2007) Våld på jobbet, Våld i arbetslivet ett samhällsproblems uppkomst, utveckling och struktur. Stockholms Universitet: Kriminologiska Institutionen Internetsidor Förklaring av ordningspolisen 33

40 Bilaga 1. Intervjuguide 34