Civilpoliser och akutsjuksköterskor

Transkript

1 Kriminologiska institutionen Civilpoliser och akutsjuksköterskor En intervjustudie om upplevelsen av utsatthet för yrkesrelaterat hot och våld ur ett genusperspektiv Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi III (30 hp) Höstterminen 2009 Mikaela Edlund

2

3 Sammanfattning Våld i arbetslivet har ökat ordentligt sedan talet. Vårdyrket och polisyrket är två yrken som ligger i riskzonen och behandlas därför i denna studie. Den största delen av tidigare forskning har varit av kvantitativt slag vilket därför gör det intressant att göra en kvalitativ studie där fokus ligger på respondenternas känslor och egna uttryck angående den upplevda utsattheten. Jag kommer med denna studie undersöka och se hur utsattheten uppfattas av civilpoliser respektive akutsjuksköterskor. Fokus ligger på genus där studien belyses av Messerschmidts structured action theory. Jag utgår från ett genusperspektiv och menar att vården är ett feminint arbete och polisen är ett maskulint arbete De frågeställningar som denna studie utgår från är Hur upplevs utsattheten för hot och våld av civilpoliser respektive akutsjuksköterskor? Finns det skillnader/likheter rörande upplevelsen av utsatthet för hot och våld mellan dessa arbeten i denna studie utifrån ett genusperspektiv? Teorin används till den jämförelse som jag tillämpar för att få en klarhet i om det finns några skillnader eller likheter mellan informanternas egen uppfattning om yrkesrelaterad utsatthet. Den tidigare forskningen utgår från olika studier genomförda på vårdpersonal och poliser var för sig och trots att dessa studier inte är gjorda ur något genusperspektiv visar den ändå på en skillnad mellan dessa grupper där vårdpersonal upplever utsatthet som ett värre fenomen än vad poliser gör. Studien utgår från en kvalitativ ansats där materialet bygger på åtta stycken semistrukturerade intervjuer, där fem intervjuer är med akutsjuksköterskor och tre intervjuer med civilpoliser. Resultatet av denna studie visar att det finns flera skillnader i hur civilpoliser respektive akutsjuksköterskor upplever utsattheten. Sköterskorna upplever utsattheten värre och har svårare att bearbeta situationen. Poliserna känner dock att utsatthet är någonting de får räkna med och att det är en del av deras arbete. Gällande likheter finns det inte lika många, men både sköterskor och poliser är överens om att utsattheten inte är riktade mot dem som personer

4

5 Innehållsförteckning 1. Inledning och bakgrund Syfte Frågeställning Avgränsningar och definition Disposition Kriminologisk relevans Teori Structured action therory Tillämpning på undersökningen Tidigare forskning Polisen Vården Metod Intervjustudien Urval Tillvägagångssätt och intervjudeltagare Validitet och reliabilitet Analysmetod Kunskapssyn Förförståelse Etiska aspekter Resultat och analys Hotbild Hur uppfattas utsattheten Fysisk/psykisk utsatthet Hämmar utsattheten dig? Analys

6 6.5.1 Skillnader mellan yrkena Likheter mellan yrkena Diskussion Framtida forskning.33 8 Litteraturlista Internetadresser.37 9 Bilaga

7 1. Inledning och bakgrund Våld och hot är idag ett ökande arbetsmiljöproblem, det visar en rapport från arbetsmiljöverket (Arbetsmiljön, 2005). Den statistik som är framtagen i samband med denna rapport visar på en stadig ökning under de senaste 10 åren (Arbetsmiljö, 2005). Under den senaste delen av talet har det i olika offerundersökningar generellt visat sig att andelen individer som svarat att de har utsatts för arbetsrelaterat våld har ökat. Denna ökning kan bland annat beskrivas utifrån att arbetsrelaterat våld blivit mer uppmärksammat både i media (Wikman, 2008) samt inom forskningen, vilket i sin tur kan ha lett till att känsligheten för våld ökat och anmälningsbenägenheten därmed blivit större (Estrada, Nilsson och Wikman, 2007: 2ff), det kan även bero på de förändringar som skett inom arbetsmiljön (Jerre, 2009). Idag är arbetsrelaterat våld en ytterst vanligt förekommande företeelse framför allt inom polis- och vårdyrket. Vi kan i en undersökning från Arbetsmiljöverket se att båda dessa yrken ligger i riskzonen gällande utsatthet i arbetet där 35% manliga poliser/25% kvinnliga poliser uppger att de varit utsatta för hot och våld under det senaste året medan 22% manliga sjuksköterskor/78% kvinnliga sjuksköterskor anger att de varit utsatta (AMU, 2003:7f). Denna skillnad av utsatthet mellan kön inom yrkena är intressant att se på. Då det är lägre andel kvinnliga än manliga poliser som upplevt utsatthet i ett yrke som anses vara maskulint och flest kvinnliga sjuksköterskor som upplever utsattheten vilket jag menar är ett feminint yrke vilket jag återkommer till genom hela studien. Generellt ser våldet på arbetsplatser ut på ett annat sätt än övrigt våld, på grund av att våld och hot oftast uppfattas som en del av polis- och vårdarbetet. Dessa arbetsgrupper anmäler därför i mindre utsträckning, jämfört med övriga medborgare. Särskilt utsatta grupper har visat sig vara poliser, väktare och vårdpersonal. Anställda inom dessa yrken är dock väl medvetna om att utsatthet som våld och hot är ett upprepande problem. (Estrada, Nilsson & Wikman, 2007: 3f, Paludi, Nydegger & Paludi 2006: 1). En undersökning av SCB (2009) stöder utlåtandet om att vården och polisen är utsatta yrken och visar genom en av deras årliga undersökningar att dessa två yrkesgrupper finns med bland de yrken där utsattheten ökar mest (SCB 2009: 67). Att arbeta inom polisen eller vården är två skilda arbeten med olika arbetsuppgifter. Polis- och vårdyrket är alltså två grupper som har det gemensamt att de ligger i topp gällande utsattheten för våld på arbetsplatsen men långt ner när det gäller anmälningsbenägenheten samt att de jobbar med människor i nöd eller med andra problem av olika slag. På grund av den ofta hotfulla arbetsmiljö som poliserna arbetar i är det ganska uppenbart att de utsätts för en hel del våld och hot. Det hör på något vis till - 5 -

8 deras arbetsuppgifter medan det faktiska våldet inom vården tidigare inte har uppfattats som ett liknande problem men har uppmärksammats mer under de senaste åren och studeras fortfarande. Men hur upplevs utsattheten av dem som arbetar inom dessa yrken? I denna studie kommer likheter och skillnader i civilpolisers respektive akutsjuksköterskors upplevelser av hot och våld i arbetslivet att jämföras ur ett genusperspektiv. Utsatthet som våld och hot är kontextuellt vilket innebär att den i många fall uppfattas annorlunda av olika yrkesgrupper beroende på vad det är man jobbar med samt vilken situation man befinner sig i. Polisen handlar i grunden ofta med ett större socialt avstånd till sina klienter tillskillnad från dem som är anställda och arbetar inom vården. Vi kan utifrån detta anta att anmälningsbenägenheten hos dessa två yrkesgrupper påverkas av den utsträckningen av närhet och kontakt de har med sina klienter. Faktorer som yrkeskultur och situationella situationer påverkar därmed uppfattningen av hur omfattande utsattheten är (Kårikstad Bjerva, 2007: 71). Kårikstad Bjerva, (2007: 72) menar även att poliserna står ut med utsattheten på ett annat sätt än vad vårdpersonal gör då de får lära sig att man får stå ut med den i viss mån. En viktig aspekt att beakta, vilket även är en stor anledning till att dessa yrken är intressanta att jämföra, är den kvalitativa skillnaden gällande erfarenhet av utsatthet mellan poliser och vårdpersonal. För polisen är utsattheten precis som Kårikstad Bjerva (2007: 72) menade en del av jobbet. För personalen i vården är utsatthet istället något som inkräktar på deras arbetsuppgifter vilket i många fall kan gå fel då de inte är vana vid att hantera dessa situationer. Poliserna är ganska överseende med utsatthet medan vårdpersonal ser det som någonting mycket störande (Waddington, Dadger & Bull, 2006: 63). På samma sätt som man ovan diskuterar upplevelsen av utsatthet inom dessa två arbeten utifrån erfarenheter är det intressant att göra detsamma utifrån ett genusperspektiv. Utifrån femininitet och maskulinitet kan man alltså se att inom polisyrket, som jag anser vara ett maskulint arbete på grund av att maskulinitet anses utstråla självsäkerhet, lugn och styrka (Burcar, 2005: 189), tar man utsattheten med en klackspark (Waddington et al, 2006: 63). Anställda inom vården å andra sidan, som istället kan ses som ett feminint yrke då femininitet innebär att vårdarbetare är ömma, empatiska och hjälpsamma (Burcar, 2005: 189), ser därför utsattheten som någonting läskigt och påfrestande (Waddington et al, 2006: 63). Jag har valt att se på civilpoliser och akutsjuksköterskor i denna studie. Anledningen till att jag har valt att se på just civilpoliser istället för ordningspoliser som arbetar i uniform är på grund av att man som civilpolis arbetar utan uniform och i de flesta fall har helt andra arbetsuppgifter än ordningspolisen. Detta leder till att de i många fall inte får stå ut med - 6 -

9 samma typ av utsatthet som ordningspoliser gör. Vilket enligt tidigare undersökningar sker genom hot och våld på gatan av yngre påverkade personer. Civilpoliserna får ta del av en helt annan typ av utsatthet då de i de flesta fall arbetar med den grövre organiserade brottsligheten där hoten riktas mer mot polisens privata sfär, samt att människor i deras omgivning löper en större risk att utsättas. Att jag har valt att endast se på akutsjuksköterskor är på grund av att de arbetar i en atmosfär bland människor de inte känner eller vet hur de kommer att reagera. Sjuksköterskor som exempelvis arbetar med äldre och sköter samma patienter under en längre tid vet ändå om vad som kan hända och hur patienterna kan reagera medan de som arbetar på akuten får in nya okända patienter hela tiden vilket kan resultera i ett stort hot mot dem. Med utgångspunkt av inledningen och denna bakgrund utformade jag det syfte och de frågeställningar som kommer att ligga i fokus under utförandet av denna undersökning. 2. Syfte Syftet med denna studie är att undersöka hur yrkesrelaterad utsatthet för hot och våld uppfattas av några anställda inom yrkesgrupperna civilpoliser och akutsjuksköterskor. För att kunna besvara syftet kommer intervjudeltagarna att få beskriva den egna uppfattningen om den utsatthet de upplever i arbetet samt om de vid något tillfälle varit med om handlingar som upplevts som utsatthet. De respondenter som ej varit med om någon påfallande utsatthet talar istället om känslan och risken för utsatthet. Jag är med denna studie intresserad av att få en bättre insikt gällande de upplevelser och känslor som kan tänkas ligga bakom intervjudeltagarnas erfarenheter av yrkesrelaterad utsatthet. Fokus på denna studie kommer att ligga på genus där studien kommer att belysas av Messerschmidts structured action theory. Det jag vill veta med hjälp av teorin är om respondenterna gör det genus som de förväntas göra i respektive arbete då de arbetar inom två genusdefinierande arbetskulturer. Jag menar som jag nämnt tidigare att vården är ett feminint arbete och polisen är ett maskulint arbete. En jämförelse kommer att genomföras mellan intervjudeltagarna för att se hur uppfattningen om utsatthet ser ut mellan dessa två arbetsgrupper angående den yrkesrelaterade utsattheten. 2.1 Frågeställningar Hur upplevs utsatthet gällande hot och våld av civilpoliser respektive akutsjuksköterskor? - 7 -

10 Finns det skillnader/likheter rörande upplevelsen av utsatthet för hot och våld mellan dessa yrken i denna studie utifrån ett genusperspektiv? Den hypotes jag har i denna studie är att de som arbetar inom vården ser på utsattheten som någonting som stör deras arbete, någonting som de är rädda för tillskillnad från poliserna som jag antar ser utsattheten som en del av deras arbetsuppgifter och att de inte uppfattar utsattheten lika skrämmande som akutsjuksköterskorna. Detta antagande gör jag utifrån den teori jag använder mig av som pekar på att maskulinitet handlar om mod och styrka medan femininitet syftar mer till öm- och mjukhet vilket jag anser passar in som beskrivningar av dessa två yrken. 2.2 Avgränsningar och Definition av utsatthet De avgränsningar som jag använder i denna undersökning är att jag endast kommer att belysa skillnaderna och eller likheterna gällande genus mellan de utvalda yrkena, civilpoliser och akutsjuksköterskor. Jag kommer dock ej kunna se på skillnader mellan könen inom de båda yrkena då urvalet består av manliga civilpoliser och kvinnliga akutsjuksköterskor (se vidare i metodavsnittet). Då jag ser på den upplevda utsattheten inom dessa yrkesgrupper syftar jag på de hot och våld de får stå ut med under sin arbetstid. Anledningen till att jag definierar begreppet utsatthet som hot och våld är på grund av att den mesta tidigare forskningen på området ser på dessa två begrepp, framförallt separat. Då begreppet utsatthet är väldigt brett, underlättar det för denna studie att begränsa utsattheten till endast hot och våld. Då även hot och våld är breda begrepp och används på olika sätt har en framstående forskare inom vårdyrket vid namn Viitasara gjort en sammanställning av olika definitioner av begreppen hot och våld där bland annat definitioner från arbetsmiljöverket finns med. De definitioner som jag kommer att använda mig av innefattar allt från mord till trakasserier i form av hot via brev eller telefon, fysiskt och psykiskt hot/våld, hotande beteende samt verbal aggression, verbala hotelser om fysikt våld och andra liknande nedvärderande personangrepp samt muntliga hot om våld (Viitasara, 2000: 50f). 2.3 Disposition Uppsatsen har inletts med en introduktion vilken följs av en presentation av studiens syfte och frågeställningar. Följande kapitel beskriver den teori som valts samt hur den kopplas ihop - 8 -

11 med det aktuella syftet vilket följs av tidigare forskning där vården och polisen beskrivs enskilt. Längre fram i arbetet kommer en beskrivning av den metod samt det material som används, där jag redovisar för tillvägagångssättet genom arbetes gång samt hur jag har samlat in det material jag har. Även sättet jag har analyserat materialet på samt för- och nackdelar med metodvalet kommer att redovisas i det kapitlet. Efter det följer ett kapitel där de resultat jag har kommit fram till redovisas samt hur dessa har analyserats i enighet med min valda teoretiska utgångspunkt. Arbetet avslutas sedan med en diskussion av mina resultat samt hur dessa skulle kunna vara relevant inför framtida forskning. 2.4 Kriminologisk relevans Då arbetsrelaterad utsatthet har varit ett hett diskussionsämne under en längre tid och är det framförallt idag anser jag att den kriminologiska relevansen är hög. Tidigare forskning påpekar att det inte finns tillräckligt med forskning inom detta område (Menckel, 2000: 7). Detta gör denna undersökning viktig i den mån att den i bästa fall kan bidra med viktig information som komplement till den forskning som idag redan finns. Om det är så att det finns några skillnader utifrån det genusperspektiv jag utgår från i denna studie kan det vara intressant att bland annat se på tolkningen av anmälningsstatistiken inom respektive yrke. Skiljer sig anmälningarna av våld och hot åt mellan dessa två yrken och vad kan det bero på? Planering av åtgärder inom de båda yrkena kan även vara ett intressant perspektiv att undersöka utifrån studien då det kan vara viktigt att veta hur anställda inom respektive yrke upplever utsattheten för att på ett effektivt sätt kunna forma åtgärder som kan få civilpoliser och akutsjuksköterskor att känna sig tryggare och mindre utsatta på arbetsplatsen. 3. Teori Inledningsvis i teoridelen beskrivs Messerschmidts teori structured action theory (Messerschmidt, 2004) vilket följs av en redogörelse för hur teorin kommer att sammankopplas med resultaten i denna studie. 3.1 Structured action theory Jag kommer inte i denna studie se på hur det biologiska könet påverkar utan jag kommer att se på det sociala könet där tanke- och handlingsmönster är socialt konstruerade i den mening att individer handlar utifrån de normer som är aktuella i samhället och den miljö de befinner sig i (Messerschmidt, 2004: 15). Messerschmidt menar att de två biologiska könen utgör en - 9 -

12 dikotomi vilket även går att säga om genus där man antingen gör maskulinitet eller femininitet. Denna dikotomi styrs av sociala mönster vilket innebär att femininitet och maskulinitet framställs genom olika faktorer som påverkar vilket genus man gör (Messerschmidt, 2004: 36). Dessa faktorer är bland annat tal, frisyr, kläder och andra fysiska attribut vilka kan skilja sig i olika kontexter vilket innebär att en person kan utstråla femininitet i en kontext och maskulinitet i en annan. Detta innebär att individer kan släppa inövade maskulinitets/femininitets tillämpningar då de känner att den ej passar in i den aktuella miljön och istället tillämpa en som de känner passar bättre (Messerschmidt, 2004: 37). Inom genusforskningen är den så kallade hegemoniska maskuliniteten den kulturella bilden om vad som anses vara manligt och den normativa feminiteten bilden om vad som anses vara kvinnligt (Messerschmidt, 2004: 42). Både den hegemoniska maskuliniteten och den normativa feminiteten varierar över tid och kontexter, då den snabbt ändras i takt med samhällets normer. Den hegemoniska maskuliniteten är enligt Connell den kulturellt prisade och hyllade maskuliniteten (Connell i Messerschmidt, 2004: 43). Den anses dominera över både andra män och kvinnor vilket leder till att kvinnornas underordning menas vara en viktig del av deras iscensättande av femininiteten (Messerschmidt, 2004: 43). Enligt Connell är den hegemoniska maskuliniteten och den normativa femininiteten i ständig förändring och utmanas ideligen i samhället gällande bland annat hur de förhåller sig till andra män och kvinnor i samhället (Connell i Messerschmidt, 2004: 42ff). Messerschmidt (2004: 44) menar även att attribut som tal, klädsel, relationer med andra är associerade med olika kontexter och är själv reglerbara av personen som utför dessa. Det kan därför vara intressant att se om det finns skillnader och likheter i sättet att beskriva utsattheten hos civilpoliserna och akutsjuksköterskorna utifrån det genus de gör. Enligt teorin påverkas alltså femininiteter och maskuliniteter av den sociala kontexten och en person antas kunna ändra genus för att bättre passa in i en speciell miljö. Att en polis beter sig och agerar olika när de möter ett gäng fulla ungdomar, ett gäng aktivister eller en familj som har haft inbrott är högst troligt, lika troligt som att sköterskor agerar olika beroende på vilken typ av patient som kommer in för behandling. I vardagen kan därför inte genus ses som en klar produkt. Individer konstruerar genus i specifika sammanhang genom sig själva och genom andras sociala handlingar (Messerschmidt, 2004: 38). Civilpoliserna och akutsjuksköterskorna kan därför tänkas framställa maskulinitet respektive femininitet, beroende på vad de tror kommer att fungera bäst i deras möten med människor inom deras yrke. Deras bemötande och handlande kan därför inte alltid tänkas leva upp till de förväntningar som finns från samhällets sida på hur dessa yrken ska vara. Civilpolisernas

13 respektive akutsjuksköterskornas genusskapande till sina klienter kan även kopplas ihop med hur de talar om upplevelsen för utsattheten. Det jag menar är att då exempelvis en akutsjuksköterska intar femininitet i denna kvinnodominerande kontext är chansen stor att hon ser utsattheten som någonting negativt då rädsla kan kopplas till femininitet och vice versa med civilpoliserna. 3.2 Tillämpning på undersökningen Teorin kommer att användas till den jämförelse som jag tillämpar för att få en klarhet i om det finns några skillnader eller likheter mellan informanternas uppfattning om yrkesrelaterad utsatthet som hot och våld. Jag menar att både kvinnor och män i de båda yrkeskategorierna kan iscensätta maskulinitet lika väl som femininitet vilket gör denna undersökning spännande då jag i syftet utgår från att vården är ett feminint arbete medan polisen är ett maskulint. Det jag menar med att dessa två yrken är feminina respektive maskulina handlar inte om ifall de är mans- eller kvinnodominerade, även om det faktiskt råkar vara så i det här fallet, utan om själva yrket som genusdefinierat och den yrkesroll de anställda håller sig till. På polisens hemsida står det att som polis handlar det om att använda sin storlek och styrka samt sitt engagemang och lugn i alla typer av situationer (Polisen.se). Detta förhåller sig till de manliga normer jag anser att poliskontexten bygger på vilket stämmer överens med Burcars definition då hon menar att den som vill uppnå den hegemoniska maskuliniteten måste vara stark, han måste kunna slåss samt stå på sig, vara lugn och inte visa någon rädsla (Burcar, 2005: 189). På sjukvårdsrådgivningens hemsida finns en handbok tillgänglig för vårdpersonalen som säger att de ska vara respektfulla, rättvisa, goda och hjälpsamma (Sjukvårdsrådgivningen). Detta stämmer även det överens med den feminina miljö jag anser att vården är utifrån Burcars definition. Burcar (2005: 189) menar att till skillnad från den hegemoniska maskuliniteten är normen för kvinnor empatiska, snälla, ömsinta samt hjälpsamma och rädda. Det kommer utifrån detta bli intressant att se hur utsattheten upplevs av det socialt konstruerade könet inom respektive arbete. Det är dock svårt att undersöka om det beror på det genus respondenterna förväntas göra i sin yrkesroll eller om det motsatta föreligger att personerna gör motsatt genus när civilpoliserna talar på ett maskulint sätt och akutsjuksköterskorna på ett feminint sätt. Utifrån teorin kommer vi kanske att se ett mönster som kan tolkas på ett visst sätt. Jag kommer framförallt att se på skillnaderna om hur respondenterna inom de båda yrkena talar om utsattheten. Messerschmidt (2004: 38) menar att barn redan då de föds placeras in i kategorier. De ses antingen som flickor eller som pojkar vilket bland annat påverkar förväntningarna på dem

14 samt hur de talas till. Detta kan i sin tur ha stor betydelse på hur de utvecklas som människor och hur de ser på sig själva. Teorin har i denna studie en nackdel då den medför att det förväntas att det ska finnas skillnader mellan femininitet och maskulinitet vilket kan påverka analysen. Jag har dock inte uteslutit tanken om att männen kan inta kvinnliga egenskaper eller kvinnorna manliga vid deras redogörelse om den upplevda utsattheten. Även min förförståelse om det maskulina samt det feminina i yrkena kommer med stor sannolikhet kunna påverka mitt resonemang och mina tolkningar vid analysen. 4. Tidigare forskning Då största delen av den forskning som finns om både vård- och polisyrket är kvantitativa och behandlar hur man kan motverka samt vilka faktorer som påverkar utsattheten har jag valt att ta upp lite sådan forskning för att få mer djup i kunskapen ifråga om den yrkesrelaterade utsattheten. Jag kommer i övrigt att granska tidigare uppsatser med liknande utgångspunkt som min studie där fokus framförallt ligger på uppfattningen av den yrkesrelaterade utsattheten. Inom vårdinstitutioner finns det många uppsatser som behandlar just sköterskornas uppfattningar om utsatthet. Jag kommer här nedan under rubriken vården att beskriva resultaten från tre sådana uppsatser. Angående den uppfattade utsattheten hos poliser har jag använt en tidigare skriven uppsats som berör det området. Jag har även sammanfattat ett par undersökningar som redogör för den ökade utsattheten under de senaste åren. 4.1 Polisen Då den svenska forskningen om polisers uppfattning angående den yrkesrelaterade utsattheten är bristfällig har jag valt att se på en del mindre undersökningar som har gjorts. Polisförbundet gör regelbundna undersökningar av sina anställda för att se om utsattheten ökar eller minskar med åren och undersöker även hur poliserna själva uppfattar sin arbetsmiljö och vad den kan utsätta dem för. I den senaste undersökningen Hot och våld mot poliser från 2008 medverkade 2024 poliser runt om i landet. I denna undersökning visade det sig att utsattheten för samtliga arbetsgrupper hade ökat med 14% enheter från föregående år då 27% svarade att de blivit utsatta under de senaste 12 månaderna medan det var hela 41% som svarade att de blivit det under 2008 (Polisförbundet, 2008: 2). Undersökningen genomförs varje år med hjälp av enkäter vilka delas ut till det urval som ska medverka. Under 2008 var det endast 67% av deltagarna som besvarade enkäten vilket ger ett stort bortfall som kan leda till ett mindre tillförlitligt resultat men den höga ökningen måste ändå tas på fullaste allvar menar

15 polisförbundets ordförande Jan Karlsen (Polisförbundet, 2008: 2). Tillskillnad från tidigare år fick respondenterna i denna undersökning från 2008 även svara på frågor om den systemhotande brottsligheten vilket innebär att hoten från den grova organiserade brottsligheten riktas mer mot polisens privata sfär, samt att människor i deras omgivning löper en större risk att utsättas (Polisförbundet, 2008: 2). Detta gör att den blir mer relevant till min undersökning då jag fokuserar på civilpolisen som inte går lika mycket på gatan som en ordningspolis utan jobbar med den grövre organiserade brottsligheten och arbetar civilt i yttre tjänst. Denna undersökning visade att 4% av de svarande poliserna blivit hotade av företrädare till hårt brottsliga organisationer och 1% har svarat att familjemedlemmar har kontaktats eller förföljts av dem men 65% av sådana händelser har ej anmälts (Polisförbundet, 2008: 20). Resultatet visade även att 55% av civilpoliserna upplevde att risken för hot och våld hade ökat under den senaste treårsperioden vilket är betydligt högre än vad exempelvis ordningspoliserna uppfattade där det var 46% som såg en ökning (Polisförbundet, 2008: 18). I frågan om hur många som blivit utsatta för hot och våld var det 53% av civilpoliserna som blivit det medan 78% av ordningspoliserna hade blivit utsatta under de senaste 12 månaderna (Polisförbundet, 2008: 10). De tre danska forskarna Kruize, Sorensen och Dreyer Lassen kom 2008 ut med undersökningen Vold mot offentligt ansatte vilken framförallt syftar till dansk forskning men tar även upp svensk statistik. I undersökningen studeras skiftningarna inom polisers utsatthet över tid och den aktuella tidsramen som undersöks här är mellan 1960 och 2006 vilket visar att utsattheten var sju gånger så hög 2006 jämfört med 1960 (Kruize, Sorensen & Dreyer Lassen, 2008: 9). Man kan tydligt se att efter 1990-talet sköt utsattheten i höjden i Danmark vilket även stämmer överens med den svenska anmälningsstatistiken som visar att det även här skedde en ökning från 1990 (Kruize, Sorensen & Dreyer Lassen, 2008: 29). Då det gäller den arbetsrelaterade utsattheten kan vi se att Sveriges utveckling av hot och våld har ökat där vi till exempel kan se att 16% av all utsatthet 1976 var hot mot tjänsteman medan det 2006 var 36% vilket kan bero på antingen en ökad utsatthet eller en ökad anmälningsbenägenhet (Kruize, Sorensen & Dreyer Lassen, 2008: 46f). Undersökningens mål är att belysa och förklara tendensen i utvecklingen av antalet polisanmälningar om våld och hot mot offentliga tjänstemän (Kruize, Sorensen & Dreyer Lassen, 2008: 11). I en c-uppsats från kriminologiska institutionen 2008 menar Sundahl, Carlsson och Elvin att poliser uppfattar den egna utsattheten som någonting de själva kan påverka i stor grad då de menar att de inte springer in i situationer de anser vara osäkra innan de tänker efter vilka risker situationen kan ha (Sundahl, Carlsson & Elivin, 2008: 17). Resultaten i uppsatsen visar

16 även att poliserna anser att fysisk utsatthet som verbala påhopp och förnedrande kränkningar är utsatthet de ofta får stå ut med vid olika ingripanden. Författarna har i denna studie sett på poliser som arbetar i yttre tjänst med uniform vilket inte gör resultaten helt jämförbara med mina. Då det kommer till psykisk utsatthet menar poliserna som intervjuats för uppsatsen att åsynen av lik samt dödshot från påverkade personer berör poliserna på ett negativt sätt (Sundahl Carlsson & Elvin, 2008: 18f). Detta kan ur ett genusperspektiv ses som en feminin sida hos poliserna då de utstrålar rädsla och vekhet vilket Lander (2003: 39) menar är typiskt feminina riktlinjer. Poliserna i uppsatsen menar även att utsattheten påverkar privatlivet då det vid flera tillfällen varit anhöriga till poliserna som blivit hotade av olika kriminella grupper, poliserna menar att denna typ av utsatthet är den som påverkar dem mest (Sundahl Carlsson & Elvin, 2008: 20). Om utsattheten påverkar dem på ett negativt sätt som går ut över deras arbete framgår dock inte. För att dra en slutsats om polisernas uppfattning om utsattheten i denna studie visar på femininitet eller maskulinitet anser jag att båda konstruktionerna finns med då de utifrån min tolkning av Burcar (2005: 189) utstrålar både styrka, mod, lugn och försiktighet vilket tyder på både hegemonisk maskulinitet och normativ femininitet. 4.2 Vården Arbetslivsinstitutet gav 2000 ut en antologi Hot och våld inom vård och omsorg vilken bygger på både svensk och utländsk forskning på området. Menckel (2002: 7) menar att 6 av 10 arbetsskadeanmälningar kommer från vårdsektorn och menar med det att det är inom dessa arbeten som hot och våld ökar mest mot de anställda. Hon menar vidare att det är de så kallade kvinnoyrkena som ligger i riskzonen för det arbetsrelaterade våldet där våldet ökar mest. All fakta om utsattheten för hot och våld i boken är sammanställt från resultat av olika intervjuer och enkäter samt bygger på uppgifter från olika databaser och register vilka har varit rikstäckande. Några av de slutsatser som framkommer i dessa olika kapitel är att kvinnor utsätts i större omfattning än män, verbala hot anses vara det vanligaste och drabbar i stort sett alla som arbetar inom vården, även övergrepp från anhöriga är vanligt förekommande för dem som arbetar i nära relation till patienter. Flera av de utsatta har upplevt olika känslomässiga reaktioner efter att ha varit med om någon typ av utsatthet, utsattheten medför även en negativ inverkan på de anställdas upplevelser av arbetsglädje (Menckel, 2002: 158f). Utifrån Menckels studie präglas hennes resultat om uppfattad utsatthet av en feminin sida där känslomässiga reaktioner och negativ påverkan tas upp vilket stämmer överens med sjukvårdsrådgivningens riktlinjer om hur en sköterska ska handla. Menckel verkar inte ha

17 uppfattat några direkt maskulint utmärkande sidor under hennes undersökning vilka skulle ha kunnat vara att vårdarbetarna hade känt att utsattheten inte påverkade deras arbetssysslor negativt utan att de tog det med en nypa salt precis som flera av poliserna som redovisades i studierna här ovan gjorde. Slutsatsen av denna antologi har fastslagits och menas vara att utsatthet inom vård och omsorg är ett allvarligt arbetsmiljöproblem och är ett stort problem som ökat kraftigt de senaste åren och verkar fortsätta öka (Menckel, 2002: 159). Två av de tre c- uppsatserna jag undersökte visade liknande resultat där de menar att vårdpersonalen bland annat inte såg allt som hot, de förfinade det som hände för att inte känna sig utsatta, vilket visar att alla uppfattar och känner utsatthet på olika sätt. Flera av respondenterna menade att hot och våld var något som hörde till arbetet och att rädsla för det inte får förstöra arbetsrutinerna vilket därmed kan bidra till att mycket våld kommer undan och aldrig anmäls vilket i sin tur gör det brottsförebyggande arbetet svårt om man ej vet hur mycket utsatthet som egentligen finns (Andersson, 2008: 11, Andersson & Eriksson, 2005: 22) Den tredje uppsatsen menade att de utsatta var riktigt rädda och ville inte vara på jobbet, de såg utsattheten som något som förstörde deras arbete då de blev otrevliga mot både patienter samt sina egna kollegor (Hellberg & Carmenholdt, 2006: 10). Utifrån min tolkning av Burcars (2005: 189) definition av maskulinitet och femininitet gör vårdpersonalen i dessa tre studier både och. De två första uppsatserna jag har återspeglat menar att rädsla inte får förstöra arbetsrutinerna samt att de ofta förfinar utsattheten vilket tyder på maskulinitet då psykisk styrka och trygghet framställs av personalen. Den tredje uppsatsen skiftar till det feminina då den menar att utsatthet förstör och medverkar till stor rädsla bland anställda inom vården vilket visar femininitet. Det framkommer dock inte i någon av uppsatserna om det både är män och kvinnor eller bara det ena könet som ingår i urvalet för studierna. Två av uppsatserna är även litteraturstudier där de inte gjort egna intervjuer med sköterskor vilket även det skiljer sig från min studie 5. Metod Detta arbete utgår från en kvalitativ metod då jag vill förstå hur akutsjuksköterskorna och civilpoliserna uppfattar sin egen utsatthet. Till denna typ av studie då jag vill undersöka känslor och upplevelser är en kvalitativ utgångspunkt ett bättre val än en kvantitativ. Den kvalitativa metoden ger även mer beskrivande och ingående svar där fokus bland annat ligger på ord, förståelse och riklig data vilket jag är intresserad av att få i denna studie. Den kvantitativa metoden syftar mer till siffror, statistik samt reliabla data vilket inte är aktuellt i

18 denna studie då möjligheten att få fram beskrivande svar är begränsad (Bryman, 2002: 272). I en kvantitativ metod är det även i de flesta fall nödvändigt att ha ett stort urval för att få ett så bra och representativt resultat som möjligt vilket inte är tanken med denna studie då jag har ett urval på åtta personer. 5.1 Intervjustudien Den metod som jag använde mig av för att få fram materialet till denna studie var med hjälp av åtta stycken semistrukturerade intervjuer. En semistrukturerad intervju är enligt Bryman (2002) en av de intervjuer som anses få fram mest information om respondenterna i denna typ av undersökning. Tillvägagångssättet i en semistrukturerad intervju är flexibelt och intervjun kan därför med positiv inverkan röra sig i olika riktningar (Bryman, 2002: 127). Semistrukturerade intervjuer går ut på att jag som intervjuare har några fasta hållpunkter som styr intervjun, men låter den i övrigt flyta på i respondentens takt. Frågorna behöver inte följa en speciell ordning utan ställs då det verkar passande (Bryman, 2002: 301). Vid semistrukturerade intervjuer finns även möjligheten att fälla in följdfrågor om det är någonting som jag som intervjuare vill att respondenten ska gå in djupare på vilket har varit en hjälpsam teknik under de genomförda intervjuerna. Den intervjuguide jag utformade inför mina intervjuer består av ett antal frågor (bilaga) som jag anser på bästa sätt ska kunna besvara mitt syfte och min frågeställning. Alla frågor i intervjuguiden var dock ej relevanta för analysen utan användes för att ge mig en bredare förståelse om hur den yrkesrelaterade utsattheten påverkar respondenterna samt deras uppfattning av den. Intervjuguiden följde jag inte till punkt och pricka genom hela intervjun då respondenterna vid flera intervjuer besvarade flera frågor på en och samma gång vilket gjorde att jag hoppade runt en hel del och ställde ytterligare följdfrågor för att få respondenterna att beröra området ytterligare. Intervjuguiden testade jag i en pilotstudie under hösten 2009 då endast en respondent deltog och då den fungerade bra då har den använts i denna studie. 5.2 Urval Gällande urvalet använde jag mig av ett så kallat snöbollsurval vilket är en typ av bekvämlighetsurval vilket innebär att urvalet består av dem som finns tillgängliga för forskaren (Bryman, 2002: 114). Ett snöbollsurval innebär att jag tog kontakt med ett par individer som jag ansåg vara relevanta till studien vilka i sin tur förde mig vidare till andra intressanta personer med liknande kompetens på området (Bryman, 2002: 115). Jag är

19 medveten om att ett snöbollsurval ger ett svagt resultat av representativitet på grund av att jag väljer respondenter som finns tillgängliga för mig och därmed inte vet vilken del av vår population stickprovet är representativt för. Detta har dock inte så stor betydelse i denna studie då målet inte är att generalisera resultatet (Bryman, 2002: 114). Urvalet har dock påverkat denna studie i det avseende att jag inte har kunnat styra över könsfördelningen på mina respondenter då jag har intervjuat fem kvinnliga akutsjuksköterskor och tre manliga civilpoliser. Detta har i sin tur påverkat vilka slutsatser jag kan dra gällande genusskillnader då jag inte kan vara säker på att det jag tolkar verkligen är det jag undersöker eller om femininiteterna och maskuliniteterna ska tolkas på något annat sätt. Tanken med denna studie var att undersöka om det finns skillnader gällande den upplevda utsattheten mellan de båda yrkena där genuskonstruktioner i yrket ligger i fokus. Det blir nu på grund av urvalet svårt att avgöra om exempelvis de kvinnliga akutsjuksköterskorna talar om utsattheten utifrån genuskonstruktioner och/eller på grund av att de arbetar i en genusdefinierad arbetsmiljö och tvärtom för civilpoliserna. Det hade varit betydligt lättare att uttala sig om genusskillnader om det hade varit en blandning av män och kvinnor då det hade varit intressant att se om/hur manliga akutsjuksköterskor/kvinnliga civilpoliser hade konstruerat femininitet/maskulinitet i sitt yrke (se vidare under diskussion 7). Nu i efterhand ser jag att ett strategiskt eller bekvämlighetsurval hade varit bättre då jag själv hade kunnat välja kön på mina respondenter (Bryman, 2002: 114), vilket hade underlättat för denna studie då syftet och en av mina huvudfrågor handlar om skillnader och likheter ur ett genusperspektiv. 5.3 Tillvägagångssätt och intervjudeltagare Jag mötte upp mina informanter på olika platser, två av poliserna träffade jag i deras hem och en av dem på hans arbetsplats. Samtliga sjuksköterskor intervjuade jag på deras arbetsplats under arbetstid vilket medförde att alla var klädda i arbetskläder. På grund av etiska skäl vilket jag återkommer till senare (se etiska aspekter 5.8) har jag använt mig av fingerade namn på mina respondenter. Intervjuerna varierade tidsmässigt och var mellan tjugo minuter långa upp till en och en halv timme. Den varierade längden på intervjuerna berodde mycket på att civilpoliserna hade många exempel och utvecklade sina svar mer än vad akutsjuksköterskorna gjorde vilka inte hade varit med om lika omfattad utsatthet som poliserna. Jag känner trots det att jag fick utförlig information vilken kommer vara till stor hjälp i analysen. Kvale (1997: 118f) menar att under de flesta intervjusituationer är det intervjuaren som besitter makten över situationen då det är intervjuaren som till största delen bestämmer hur

20 intervjuförloppet ska gå till. I mitt fall känner jag att under intervjun i pilotstudien gick jag in med en underlägsen position då jag inte visste hur jag skulle bli bemött eller hur intervjun skulle gå, men jag kände ganska snabbt att makten mellan oss var delad. Jag hade makten att ställa frågor och han hade makten att styra samtalet på sitt sätt genom att berätta vad han ansåg relevant. Känslan av att jag inte hade så mycket makt avtog ganska snabbt under mina intervjuers gång och under den tredje intervjun kände jag att jag hade full koll och visste precis hur jag skulle bete mig med mina intervjudeltagare. Genom alla intervjuer kändes det som att jag och mina intervjudeltagare låg på en ganska jämställd nivå då vi ifrågasatte varandras frågor och svar vilket Kvale menar är viktigt under en intervjusituation för att få ut så mycket av den som möjligt (Kvale, 1997: 26). Mina respondenter bestod som sagt av tre civilpoliser, Lasse, Kalle och Janne. Alla tre hade mellan års erfarenhet och har arbetat inom olika positioner, de var mellan 40 och 55 år. De fem akutsjuksköterskorna Lina, Anita, Lovisa, Gun och Anette var mellan 20 och 55 år gamla. Även de hade arbetat inom olika positioner inom vården och hade varit aktiva i vårdyrket mellan 2 till 20 år. 5.4 Validitet och reliabilitet Då jag har använt mig av en kvalitativ forskningsansats kommer jag inte att få ett resultat med lika bra, validitet och reliabilitet som jag hade fått med en kvantitativ metod. Den kvalitativa metoden bidrar även till att en generalisering av resultatet på liknande studier blir svår på grund av mitt tolkande synsätt (Bryman, 2002: 257). Då jag är ute efter den upplevda utsattheten hos mina respondenter är dock inte målet att få ett generaliserbart resultat. Validitet handlar om den undersökning som genomförs kan besvara de ställda frågeställningarna, den granskar om den valda metoden undersöker det den är avsedd att undersöka (Kvale, 1997: 214). I denna studie blir resultatet av validiteten hur väl mitt tillvägagångssätt svarar på mina formulerade frågor. Ur ett kvantitativt synsätt blir ofta den kvalitativa validiteten präglad av forskaren då kvantitativa forskare menar att förförståelsen gör att resultatet blir färgat och subjektivt påverkat. Det är utifrån detta viktigt att redovisa vilka forskningsredskap som använts samt hur dessa kan tänkas påverka undersökningen. För att validera resultaten i denna undersökning bör jag som forskare under hela processen kontrollera resultatets trovärdighet och rimlighet genom att inta en kritisk syn på mina egna tolkningar och mitt val av metod. Jag bör även ha en teoretisk förankring om vad det är som undersöks (Kvale, 1997: 218f). För att öka validiteten har jag även under mina intervjuer försökt undvika ledande frågor vilket annars sänker validiteten (Kvale, 1997: 258)

21 Någonting som kan vara en nackdel för validiteten är att jag är ensam och därmed har kommit in i denna undersökning med endast en förförståelse vilket kan öka risken för att mina egna tolkningar färgar resultatet. Genom att tydligt visa hur forskningsprocessen har förfarit och visa en genomskinlighet kan denna undersökning valideras (Winther Jørgensen & Phillips, 2000: 123). För att ge läsarna en inblick i analysen och kunna avgöra giltigheten av den är det viktigt med genomskinlighet under arbetets gång. Jag visar hur jag har tolkat och bearbetat det material jag har genom att bland annat plocka ut väsentliga citat från transkriberingarna och visar hur dessa har analyserats utifrån teorin. Även när det kommer till reliabiliteten är det viktigt att läsaren kan följa forskningens process, en undersöknings reliabilitet kan nämligen definieras som tillförlitligheten i den och således måste läsaren se hur studiens författare gått tillväga (Bryman 2002: 43). För att höja reliabiliteten under en intervjustudie är det viktigt att tänka på hur frågorna utformas och ställs under intervjun, samt att det är viktigt att göra en korrekt transkribering för att svaren ska bli så exakta och reliabla som möjligt. Även redovisningen av hur analysen har genomförts är viktigt för att göra studien tillförlitlig. 5.5 Analysmetod Efter intervjuerna transkriberade jag det material jag fått för att sedan försöka tolka och strukturera upp materialet innan jag kunde börja med analysen. Jag rensade bort det som jag inte ansåg var relevant och inte hade med syftet att göra. Efter det började jag analysarbetet där jag delade in materialet i olika teman som skulle utgöra grunden för mitt resultat. De delar som resultatavsnittet bygger på är hotbild, uppfattning av utsatthet, fysisk/psykisk utsatthet samt om utsattheten hämmar arbetet. Inom ramen för dessa teman noterade jag viktiga inslag i texten som jag kände var relevanta. De analysmetoder som stod i fokus till denna fas av studien var meningskoncentrering och meningstolkning (Kvale, 1997: 174). Meningskoncentrering innebär att man komprimerar det som sägs till en kortare och informativ berättelse där det viktigaste från intervjun beskrivs i korthet (Kvale, 1997: 177). Denna metod har framförallt använts i resultatet där respondenternas berättelser formulerats till korta uttalanden om den upplevda utsattheten. Meningstolkning å andra sidan går ut på att jag som forskare gör lite mer ingående tolkningar av det som framkommer av intervjuerna. Detta innebär att jag inte bara tolkar det som sägs utan även gör kopplingar mellan olika strukturer som jag ser i texten. Dessa kopplingar kan gå emot det som sagts och tydligt framkommer i intervjuerna vilket därmed kan påverka kvaliteten i denna studie (Kvale, 1997: 182f). Genom att transkribera intervjuerna fick jag mycket mer information än under själva

22 intervjun då jag ansåg att vissa intervjuer inte gav så mycket under den tid intervjun varade. Men under transkriberingen kände jag att jag fick ut mycket mer information som jag inte alls kände tidigare vilket i sin tur har ökat kvaliteten i analysen av denna studie. Jag belyser framförallt de meningar som inte kom till uttryck under intervjuerna. Detta gjorde jag genom att tolka uttalandena av de sköterskor som inte rakt ut medgav att de var rädda men talade trots det om utsattheten som någonting obehagligt och nedvärderande mot dem själva. Med civilpolisernas uttalanden har jag däremot inte gjort några vidare tolkningar av deras berättelse då de var väldigt tydliga med sina åsikter och hur de uppfattade utsattheten. Vidare kan denna metod ses i jämförelsen mellan respondenternas uttalanden i analysavsnittet (6.3) där jag har använt mig av en meningstolkning för att få fram skillnader och likheter mellan yrkesgrupperna utifrån teorin. 5.6 Kunskapssyn Jag utgår ifrån en hermeneutisk kunskapssyn. Då denna kunskapssyn är subjektiv innebär det att jag som uttolkare analyserar materialet utifrån min förförståelse vilket kommer att påverka mitt resultat (Kvale 1997: 25). Filosofen och hermeneutikern Gadamer betonar att utan viss förförståelse är det svårt att göra en tolkning. Det mest kända metodproblemet med hermeneutiken är den så kallade hermeneutiska cirkeln. Vilket innebär att tolkningen växer fram i en cirkulär rörelse mellan individens förförståelse och möten med nya erfarenheter och idéer, vilket leder till ny förståelse som i sin tur bildar förståelsen av helheten (Kvale 1997: 25). Problemet med det är frågan och det finns något som en korrekt tolkning vilket kan leda till ett godtycke eller en slags relativism hos den hermeneutiska metoden. Precis som Gadamer anser jag att en förförståelse är nödvändig för att kunna göra en studie med denna tidsram. Hade jag inte haft någon tanke om hur det var inom dessa arbeten skulle det ha tagit längre tid. Då jag alltså är medveten om hur förförståelsen kan påverka tolkningen av resultaten är min ambition självklart att vara uppmärksam på detta 5.7 Förförståelse Min förförståelse i detta ämne är ganska begränsad. Jag gjorde som jag nämnt tidigare en pilotstudie om civilpolisers utsatthet under hösten 2009 då jag intervjuade en person. Det är nog allmänt känt att utsatthet är en del av polisers vardag då det är detta yrke som plockar bort allt bus från gatorna vilket därmed gör utsattheten ganska självklar. Gällande utsattheten i vården hade jag inte så stor uppfattning alls innan jag började läsa om det till detta arbete. Jag

23 hade dock hört att utsatthet inom vården, omsorg och skola var de arbetsplatser där det ökade mest, men jag hade ingen aning om att det handlade om så mycket som det faktiskt gör. Den hypotes jag har under frågeställningarna är det antagande jag hade om utsattheten och hur den uppfattades inom dessa två yrken vilket kanske är negativt för min analys. Trots denna förförståelse hoppas jag kunna få fram ett intressant resultat som kommer att öka min kunskap om detta ämne. En förförståelse anses av Kvale (1997: 118) som nödvändig för att kunna tolka något på ett bra sätt, men det finns även nackdelar med den då den kan påverka en forskare negativt genom att göra studien missvisande. På grund av att jag har en förförståelse om hur maskulinitet och femininitet utspelas på respektive arbetsplats är möjligheten stor att mina tolkningar av resultaten blir subjektiva. 5.8 Etiska aspekter Vid genomförandet av en intervjustudie kan det självklart uppstå etiska problem. Vetenskapsrådet har ställt upp några viktiga etiska aspekter vilka jag följde under mina intervjuer. Informationskravet innebär att forskaren ska informera respondenten om studiens syfte och hur intervjun kommer att gå till vilket jag gjorde med alla mina respondenter som i sin tur beviljade sitt deltagande (Vetenskapsrådet, 2002: 7f). Jag berättade även om vilken typ av frågor som skulle ställas och förklarade att jag ville öka min förståelse om hur de uppfattade utsattheten i deras arbete. För att göra respondenterna extra informerade om hur själva intervjun skulle gå till berättade jag att med deras samtycke skulle spela in intervjun för att kunna vara mer deltagande samt att det skulle bli lättare att analysera deras svar. Alla respondenter gick med på detta och tyckte att det lät spännande. Jag meddelade även att de fick avbryta intervjun när de ville eller låta bli att svara på frågor som kändes obekväma. Då alla respondenter godkände detta hade jag uppfyllt vetenskapsrådets samtyckeskrav (Vetenskapsrådet, 2002: 9f). Jag garanterade även att alla respondenter skulle få vara anonyma och framställas i studien under fingerade namn vilket alla tyckte kändes skönt. Enligt konfidentialitetskravet innebär det nämligen att ingen utomstående ska kunna identifiera personen i fråga (Vetenskapsrådet, 2002: 12). Genom detta krav hoppas jag att respondenterna ska känna ett förtroende för mig och våga öppna sig så att jag kan få så mycket nyttig information som möjligt. Nyttjandekravet menar att den information jag får genom intervjuerna endast kommer att användas inom ramen för forskningen och kommer inte att spridas vidare för bland annat kommersiellt bruk (Vetenskapsrådet, 2002: 14). Då de poliser jag har intervjuat arbetar mycket under täckmantel och måste förbli anonyma är det