Alfahannar? Kriminologiska institutionen. En kvalitativ intervjustudie med tre före detta medlemmar i 1 % MC klubbar. Examensarbete 15 hp

Transkript

1 Kriminologiska institutionen Alfahannar? En kvalitativ intervjustudie med tre före detta medlemmar i 1 % MC klubbar 15 hp Kriminologi Kriminologi III (30 hp) Höstterminen 2011

2 2 Kriminologi III HT 11

3 Sammanfattning Syftet med denna uppsats har varit att undersöka och identifiera de faktorer som får individer att vända sig till, och i slutändan lämna, slutna strukturerade grupper av män i detta fall 1 procents MC klubbar, utifrån intervjuer med tre före detta medlemmar. Det har även varit mitt syfte att belysa denna slutna struktur och hur den uppmuntrar till särskilda handlingar. Min uppsats har sin utgångspunkt i socialkonstruktivismen, i och med detta valde jag att genomföra halvstrukturerade intervjuer med intervjudeltagarna där målet var att tillsammans producera kunskap om de olika temana som var viktiga för uppsatsen. De teorier som jag huvudsakligen utgått ifrån är Sampson och Laubs teori om vändpunkter (turning points) och Messerschmidts Structured action theory. Sampson och Laubs teori används för att förklara individers upphörande med kriminalitet medan Messerschmidts teori ger ett genusperspektiv på den mansdominerade världen av 1 procentsklubbarna. De centrala resultaten av studien visar på att faktorer som utanförskap skapar den gemenskap mellan medlemmarna i klubbarna och som i sin tur gör dem så attraktiva. Avgörande för intervjudeltagarnas utgång från klubbarna var bland annat stabila förhållanden utanför klubben och en rädsla för långa fängelsestraff. Det som dock var mest avgörande för intervjudeltagarnas utgång från klubbarna var längtan efter sina barn och en insikt om att brödraskapet inom klubben inte var så lojalt som de hade trott från början. En splittrad bild trädde fram ur intervjudeltagarnas berättelser. Å ena sidan framhölls längtan efter att leva i frihet från samhällets lagar och normer, å andra sidan hade klubbarna i sig regler och normer som ledde till betydligt strängare livsvillkor än samhällets. De motsägelsefulla bilderna och berättelserna som delges i uppsatsen leder in i en slutdiskussion om 1 procentsklubbarnas komplexa struktur och vad som krävs för att lämna dem. 3

4 4 Kriminologi III HT 11

5 Innehåll 1. Inledning Studiens syfte och frågeställningar Syfte Frågeställningar Definitioner Teoretiska utgångspunkter Genusteoretiskt perspektiv Tidigare forskning Metod Den kvalitativa intervjun Förförståelse Validitet och reliabilitet Genus i intervjusituationer Forskningsetiska överväganden Genomförande Analysmetod Resultat och analys Intervjudeltagarna Ingången och medlemskapet Strukturen a Maskulinitetsskapande b Kriminalitet Utgången Glorifiering av en farlig värld Slutdiskussion Litteraturförteckning Bilaga intervjuguide

6 6 Kriminologi III HT 11

7 1. Inledning I denna uppsats har jag genomfört intervjuer med tre före detta medlemmar av 1 Kriminologi III HT 11 procentsklubbar. Begreppet 1 procentsklubbar myntades utav AMA (American Motorcycle Association) för många år sedan i ett försök att ta avstånd ifrån de mer laglösa motorcykelsklubbarna som hade börjat växa fram. AMA uttryckte det som så att endast 1 % utav alla organiserade motorcykelklubbar kunde jämföras med exempelvis Hells Angels, och att Hells Angels inte var representativa för alla motorcykelklubbar. Hells Angels anammade genast begreppet och det har idag blivit en välkänd symbol för de MC klubbar som inte vill tillhöra mängden (Quinn 1987 s. 47). Det som varit av främsta intresse för denna uppsats är klubbarnas slutna, hierarkiska struktur som består uteslutande av män och hur denna struktur uppmuntrar och befäster särskilda (kriminella) handlingar. Det finns en handfull organisationer i Sverige idag som arbetar med att hjälpa individer som vill lämna liv i destruktiva gäng eller grupper. Dessa organisationer är frivilligorganisationer och drivs främst av personer som själva varit i den situationen de nu försöker hjälpa andra ur. Exit, Passus och KRIS Livsstilshus är sådana organisationer. Avsikten med denna uppsats är att belysa den slutna, hierarkiska och mansdominerade strukturen som återfinns i 1 procents motorcykelklubbar och utifrån tre före detta medlemmars erfarenheter se varför de gick med i klubbarna, och till sist lämnade dem. 2. Studiens syfte och frågeställningar 2.1 Syfte Syftet med denna uppsats är att undersöka och identifiera de faktorer som får individer att vända sig till, och i slutändan lämna, slutna strukturerade grupper av män, och att belysa denna struktur utifrån tre intervjudeltagares erfarenheter. Med faktorer menas omständigheter eller vändpunkter i en individs liv som påverkar dennes beslut. Även av intresse för uppsatsen är MC klubbarnas slutna struktur. Det är min hypotes att slutna, mansdominerade gruppers funktion är den utav en familj; de erbjuder trygghet, gemenskap och en känsla av stolthet. 2.2 Frågeställningar Vad var de avgörande faktorerna till att intervjudeltagarna gick med i klubben? 7

8 Vilken betydelse har en struktur och trygghet jämfört med ekonomiska fördelar? Vilka vändpunkter har funnits i dessa personers liv som fick dem att lämna klubbarna? 2.3 Definitioner För att särskilja mellan gäng och den massiva forskningen som gjorts om detta behövs en annan definition och en annan term för mitt arbete. Jag vill undersöka slutna, strukturerade grupper som har en viss hierarki och består uteslutande av män. 1 procentsklubbarna själva kallar sig inte heller för gäng, utan för klubbar (Hopper & Moore 1983 s. 59). Det kan ibland kännas otydligt vad som egentligen kvalificerar som ett gäng, och som jag tidigare poängterat kommer jag inte att använda mig av begreppet gäng. Jag anser dock att Curry och Deckers (1998 s. 2-6) definition utav gäng sammanfattar även vad en 1 procentsklubb är: Gäng är en grupp individer Gäng har någon typ av symboler som visar deras tillhörighet till gänget (klädesplagg, tatueringar, handtecken osv) Gäng har någon form av specifik kommunikation, som exempelvis graffiti eller speciella ord Beständighet, ett år eller längre Gäng har och försvarar ett territorium Brottslighet Alla dessa definierande element passar in på 1 procentsklubbar (Hopper & Moore 1983 s. 58ff). 3. Teoretiska utgångspunkter För att förstå varför vissa personer väljer att lämna en 1 procentsklubb använder jag mig utav Sampson och Laubs teori om vändpunkter. Enligt denna teori finns det vissa händelser i en individs liv som kan bryta ett mönster av kriminell aktivitet (Sampson & Laub 2003 s. 39). Exempel på sådana vändpunkter är giftermål, att bli förälder eller behålla ett arbete på den öppna arbetsmarknaden (Sampson & Laub 2003 s. 39). 8

9 Det som gör en vändpunkt till en vändpunkt är mängden utav tid som spenderas på den nya livsbanan; alltså stabiliteten utav förändringen (Sampson & Laub 2003 s. 39). En förklaring till varför involvering i en institution som giftermål kan leda till avhållsamhet från brott är att de förändrar de kortsiktiga situationella incitamenten till att begå brott. Det är inte giftermålet i sig som förändrar den brottsliga banan, utan snarare den emotionella investeringen som är resultatet av ett långsiktigt partnerskap. Investeringen, alltså de sociala och emotionella banden, blir bara större och mer betydelsefulla med tiden, så i takt med att dessa ökar minskar alltså incitamentet till att begå brott. Det finns helt enkelt mer att förlora (Sampson & Laub 2003 s. 41). Min avsikt är inte bara att undersöka varför man lämnar livet som klubbmedlem, utan även undersöka vad som gör strukturen så attraktiv till att börja med och hur tillvaron ser ut när man väl är medlem. För att förstå hur exempelvis våldshandlingar i klubbens namn rationaliseras utav individen måste man först se hur strukturen inom klubben ger trygghet, och hur denna trygghet endast kan uppnås genom att följa ett strikt system av regler. Enligt Campbell (1984) är våld ett sätt att uttrycka kontroll och aggressivitet hos båda könen, men hur kvinnor och män ser på detta uttryck är dock olika. Campbell hävdar att män upprätthåller kontroll genom att utöva våld, medan det för kvinnor innebär att förlora självkontrollen att använda våld (Campbell 1984). Något som är gemensamt för vit maktrörelsen så väl som 1 procentsklubbarna är brödraskapets betydelse. Du förväntas försvara din broder från fienden, eller som ett Hells Angels uttryck lyder: all on one and one on all, detta innebär att om en medlem hamnar i slagsmål så måste alla andra hoppa in och hjälpa honom (Wood 2003 s. 349). Cloward och Ohlin menar att de avvikande handlingar som medlemmar begår (våldshandlingar osv) är så pass integrerat med trygghetskänslan och stabiliteten som finns i gruppen att det ena inte kan fås utan det andra. Kort sagt: vill du ha tryggheten och strukturen så måste du göra det som förväntas av dig (Cloward & Ohlin 2000 s. 11). Jag använder dessa teoretiska utgångspunkter för att förklara och illustrera varför 1 procentsklubbarnas medlemmar begår brott. I förhållande till all on one and one on all blir till exempel våldshandlingar i form av slagsmål ett sätt att uttrycka sin lojalitet till klubben. Klubbarnas struktur uppmuntrar alltså till kriminalitet på ett sätt som samtidigt stärker banden mellan dess medlemmar. 9

10 3.1 Genusteoretiskt perspektiv Messerschmidts (2004) structured action theory understryker konstruktionen utav genus som en social, interagerande och förkroppsligande prestation. Som flicka förväntas feminina handlingar och som pojke maskulina handlingar; dessa handlingar definierar hur individen förhåller sig till världen. Messerschmidt använder sig utav termen fundamental gender project för att beskriva denna process. Kroppen är avgörande för det fundamentala genusprojektet; pojkar blir uppfostrade till att ta mer plats än flickor, som i sin tur får lära sig att vara försiktiga och inte ta för mycket plats. Kroppen är även det som vi använder för att uttrycka vår maskulinitet eller femininitet med hjälp av utseende och särskilda handlingar (Messerschmidt 2004 s ). Vissa handlingar förväntas av en flicka och vissa av en pojke, dessa förväntningar styr individens framtida valmöjligheter. Men trots de förväntningar som finns på dig som kvinna eller man kan prestationen av femininitet och maskulinitet variera beroende på den kontext du befinner dig i. Med detta menar Messerschmidt att till exempel kan en man anta feminint kodade handlingar i en viss situation utan att det ändrar hans grundläggande genusprojekt som man (Messerschmidt 2004 s. 36ff). När vi interagerar med andra individer förväntar vi oss att de ska uppvisa antingen maskulinitet eller femininitet, vi uppmuntrar detta genom att själva utöva handlingar som visar vår femininitet eller maskulinitet. Vi utövar alltså genus och vi gör detta olika beroende på vilken situation vi befinner oss i, och vilken handling som är passande för den situationen (Messerschmidt 2004 s. 38). Messerschmidt poängterar även begränsningarna i den sociala strukturen som en avgörande del utav att göra genus. Vi gör inte genus i ett vakuum, utan vi gör det i en struktur som uppstått till följd av socialt interagerande som i sin tur uppmuntrat och befäst vissa handlingar. Den sociala strukturen för hur vi bör bete oss är alltså skapad på ett sådant sätt att den uppmuntrar och begränsar oss till vissa specifika handlingar som befäster vår genustillhörighet. Men vi kan även ändra och utmana strukturen, då möjligheterna att göra genus beror på den sociala positionen. Messerschmidt poängterar alltså att vi bör tala om femininiteter och maskuliniteter, plural, eftersom genus är en process och alltså ständigt pågående (Messerschmidt 2004 s. 39ff). Viktigt för mig i denna uppsats är begreppet hegemonisk maskulinitet. Hegemonisk maskulinitet är en idé om att det finns en ideal form av maskulinitet; den ideala mannen, som 10

11 varierar beroende på den sociala kontexten (hela samhällen eller en specifik skola, eller grupp). Hegemonisk maskulinitet frodas under de ojämlika maktförhållandena mellan kvinnor och män. Dessa ojämlikheter befästs och bevaras med just hegemonisk maskulinitet (Messerschmidt 2004 s. 42ff). Tanken om den ideala mannen, hegemonisk maskulinitet, och hur detta ideal kan variera från en tid och plats till en annan är av stort intresse för mig i denna uppsats då slutna strukturerade grupper av män är centrerade kring just denna idé. Det är en struktur som har väldigt specifika normer och regler, dessa i sin tur bejakar en särskild sorts maskulinitet. Ett annat begrepp som jag kommer använda mig utav är culture of cruelty. Detta begrepp innefattar tanken att hierarki konstrueras bland pojkar och män genom att du döms baserat på hur svagt eller starkt du handlar. Som man eller pojke förväntas du vara redo och villig att vara fysiskt våldsam, även om du aldrig varit det förut eller egentligen vill vara det (Messerschmidt 2004 s. 108). 4. Tidigare forskning Då det är relativt dåligt med forskning rörande 1 procentsklubbar och framför allt intervjustudier med före detta medlemmar så har jag även tittat på intervjustudier med före detta vit maktmedlemmar. Även dessa grupper är slutna, hierarkiska, strukturerade grupper bestående av män. När det gäller anledningarna till varför individer söker sig till 1 procentsklubbar eller liknande grupper har tidigare forskning funnit att känslan av utanförskap är ett återkommande tema. Hopper och Moores artikel Hell on Wheels: The Outlaw Motorcycle Gangs konstaterar att alla bikers som ingår i en 1 procentsklubb delar en känsla av att vara utanför samhället (Hopper & Moore 1983 s. 59). Johansson och Holmberg påpekar i sin studie med avhoppade nazister att utanförskapet kan leda till ett hat mot samhället som gör det svårare för individen att hitta någon att identifiera sig med (Johansson & Holmberg 2006 s. 18). Brödraskapet i gruppen fyller alltså behovet av gemenskap och tillhörighet som samhället misslyckades med att göra. Det som tidigare forskning har funnit är att grupper som 1 procentsklubbarna och vit maktrörelsen erbjuder individen chansen att vara delaktig i något som är större än dem själva och därmed ger dem en känsla av gemenskap. Gruppen fyller även behovet utav trygghet och 11

12 ger individen likasinnade att identifiera sig med (Johansson & Holmberg 2006 s. 2). Tidigare forskning visar även att andra faktorer som lockar med medlemskapet är spänningen som livsstilen erbjuder och de ekonomiska fördelarna (Kirschon & Paymandar 2010 s. 3). Douglah och Sundesjö fann även att deras intervjudeltagare hade upplevt medlemskapet i 1 procentsklubbarna som en naturlig utveckling av deras liv, då de redan levde en kriminell livsstil (Douglah & Sundesjö 2011 s. 27). När det gäller att lämna gruppen så visar tidigare forskning på att familjen är ett starkt incitament för detta. Önskan om att ha en lugnare tillvaro och vara med familjen är ofta en förklaring till varför vissa individer lämnar 1 procentsklubbarna eller vit maktrörelsen (Douglah & Sundesjö 2011 s. 26). Men även specifika händelser, eller vändpunkter, poängteras som avgörande i en individs beslut att lämna gruppen (Douglah & Sundesjö 2011 s. 2). Det som försvårar processen att lämna en sådan grupp som 1 procentsklubbarna är bland annat att samhället ses som en fiende. I grupper som dessa uppstår det en vi mot dem - mentalitet. Denna mentalitet uppmärksammas utav flera studier och John Wood beskriver det som så att 1 procentsklubbar inte ser världen som uppbyggd av individer utan snarare grupper; dem mot alla andra (Wood 2003 s.349). En annan studie drar paralleller mellan 1 procentsklubbarna och samhället i stort; man kan säga att klubbarna är samhällen i sig då de har egna regler och egna normer (Kirschon & Paymandar 2010 s. 7). Det finns även de som går steget längre och jämför 1 procentsklubbarna med sekter i och med deras vilja att stå utanför samhället och medlemmarnas otroliga engagemang till klubbarna (Quinn 1987 s. 47). Detta engagemang går i linje med det som Joi Bay uttrycker det i sin artikel om konflikter mellan MC-klubbar: att medlemmen eller klubben är beredda att försvara sitt anseende, även om detta innebär att agera med metoder som är kriminella (Bay 1998 s. 46). Vidare menar Bay att klubbarna har en stark våldspotential i och med att det är en väldigt konkurrenspräglad miljö (Bay 1998 s. 65). Forskning om 1 procentsklubbarna på internationell nivå är relativt begränsad, och när det gäller intervjustudier med före detta medlemmar är forskningen näst intill obefintlig. Men en uppsats som återkommande citeras i samband med forskning om bikervärlden är Daniel R. Wolfs The Rebels: A Brotherhood of Outlaw Bikers. Wolf genomförde en deltagande observationsstudie utav The Rebels motorcykelklubb i Kanada. Han lyckades göra detta 12

13 genom att anta rollen utav en biker och blev en vän till klubben, men istället för att göra en dold observationsstudie så var Wolf öppen med att han var en antropologistudent. I slutändan var det faktiskt en av de andra medlemmarna som tog upp idén att Wolf skulle skriva om The Rebels. Det som gör materialet så fascinerande är det faktum att Wolf själv var en del av klubben även om han inte var en fullvärdig medlem. Detta ger en unik insikt i processen att bli medlem och hur klubbens välstrukturerade hierarki och regler påminner om en militärisk organisation, Wolf menade att det fanns en distinkt us-against-the-world -attityd inom klubben (Wolf 1991 s. 17). Han konstaterar även att klubbens medlemmar allt eftersom blir en stor del utav individens självförverkligande; de bekräftar och uppmärksammar de steg som individen tar för att anpassa sin livsstil efter klubben (Wolf 1991 s. 59). 5. Metod 5.1 Den kvalitativa intervjun Mitt intresse ligger i att beskriva 1 procentsklubbarnas struktur och processerna av hur man blir medlem och sedan går ur klubben. I den kvalitativa intervjun ligger fokus på deltagarens åsikter och ståndpunkter, deltagaren tillåts också mer frihet att ta intervjun i olika riktningar. Saker som långa, fylliga svar och flexibilitet från forskarens sida är högt värderade inom kvalitativa intervjuer (Bryman 2002 s. 300). Då jag har ett tydligt syfte med varför jag vill genomföra dessa intervjuer och vill beröra ett antal specifika teman så har jag valt att genomföra halvstrukturerade intervjuer. Halvstrukturerade intervjuer liknar vanliga samtal men de har ett syfte och en teknik; de utförs med hjälp av en intervjuguide. Detta innebär att intervjuaren utgår ifrån en intervjuguide där särskilda teman eller förslag till frågor är formulerade (Kvale & Brinkmann 2009 s. 43). Viktigt när en intervjuguide utformas är att inte göra den allt för specifik. Flexibilitet är av stor betydelse i kvalitativa intervjuer, det är därför bra att inte ha en speciell frågeföljd då denna säkerligen behöver frångås ändå under intervjun. Valet av halvstrukturerade intervjuer är genomgående bland de uppsatser jag tittat på och det är onekligen en fördelaktig metod i denna situation och verkar genomgående ha gett bra resultat i tidigare forskning. 13

14 Målet med intervjuerna var att samtalsformen skulle vara relativt avslappnad så att jag och intervjudeltagarna kunde föra diskussioner om de olika temana och därmed generera kunskap tillsammans. En fördel med att genomföra halvstrukturerade intervjuer är att man inte är låst till en specifik mall. Kunskap som genereras i den första intervjun kan alltså bäras med till nästa intervju och utforskas igen ifrån ett annat perspektiv. Jag väljer att använda mig av begreppet intervjudeltagare istället för det kanske mer vanliga intervjuperson då jag anser att jag och intervjudeltagaren skapar kunskap tillsammans under intervjusituationen. Denna skillnad i begrepp kanske inte verkar särskilt avgörande till en början men som Monica Skrinjar konstaterar i sin studie om narkotikamissbruk så är denna begreppsskillnad ett vetenskapsteoretiskt ställningstagande (Skrinjar 2005 s. 5). Min vetenskapsteoretiska utgångspunkt ligger i att våra upplevelser är subjektiva och bäst kan förstås genom att producera kunskap om upplevelsen och inte bara ställa en specifik fråga. Begreppet intervjudeltagare är därför mer passande eftersom jag ser intervjuerna som en produktion av kunskap mellan mig och den jag intervjuar. 5.2 Förförståelse Jag har personlig erfarenhet av frivilligorganisationer då jag under ett års tid har nattvandrat med United Sisters, som var en del av Fryshuset. Denna erfarenhet har gett mig kunskap om hur frivilligorganisationer fungerar så när det blev dags att hitta intervjudeltagare visste jag att det var en möjlig väg att få kontakt med intervjudeltagare genom en sådan organisation. Mina erfarenheter som nattvandrare har även hjälpt mig i intervjusituationerna. Som nattvandrare är man beredd på att möta och föra samtal med vem som helst, man lär sig också att inte vara rädd för att ställa personliga frågor. En annan kunskap man får av nattvandring är att vara uppmärksam på kroppspråk och andra signaler som kanske inte är så tydliga. Detta är bra kunskap i en intervjusituation inte bara för att läsa av den man intervjuar, men även för att vara medveten om vilka signaler man själv sänder ut. 5.3 Validitet och reliabilitet Validitet är inom samhällsvetenskapen synonymt med mäter denna metod det som den påstås mäta?. När det gäller kvalitativ forskning är dock mätning inte av särskilt stort intresse, därför är ett bredare perspektiv på begreppet validitet att föredra: undersöker du det du avser att undersöka? (Kvale & Brinkmann 2009 s. 264). Validitet bör ses som en kvalitetskontroll som ska vara ständigt närvarande under hela forskningsprocessen. I 14

15 15 Kriminologi III HT 11 förhållande till min studie ser jag validiteten som ett sätt att avgränsa det stora materialet som intervjuerna genererade och att inte tappa siktet på kärnan av uppsatsen. Reliabilitet syftar till forskningen konsistens och tillförlitlighet. Den kanske viktigaste aspekten av reliabilitet i förhållande till mitt arbete är min roll som intervjuare och risken för att ställa ledande frågor. För att undvika detta är det viktigt att vara medveten om hur man själv formulerar och för sig under intervjusituationen (Kvale & Brinkmann 2009 s. 263). 5.4 Genus i intervjusituationer Jag var medveten om genusaspekten i intervjusituationerna redan innan den första intervjun ägt rum. Min roll som intervjuare sätter mig i en automatisk ledarroll då det är jag som stämt träff, som bestämt (till en viss grad) vad vi kommer prata om och som till en viss del kommer att styra samtalet. Intervjudeltagarna är alla medelålders män med bakgrund i grupper som är mansdominerade så till den grad att kvinnor inte kan vara medlemmar överhuvudtaget. Att jag då som ung kvinna skulle ta en slags ledarroll och få intervjudeltagarna att prata om sin tid i just en sådan grupp underlättades av min erfarenhet från nattvandringen. Då jag var medveten om asymmetrin i situationen i form av genus gjorde detta att jag arbetade mycket med interaktionen i ögonblicket. Ett medvetet ställningstagande som jag gjorde var att vid varje intervjutillfälle uttrycka mitt genuina intresse för 1 procentsklubbarnas slutna struktur och den kunskap som intervjudeltagarna kunde ge mig om det. Jag höll ögonkontakt med intervjudeltagarna så mycket som möjligt under intervjusituationerna för att förmedla mitt intresse och min delaktighet i samtalet. 5.5 Forskningsetiska överväganden Att forska om människors livshistorier och sedan redovisa dem på den offentliga arenan kräver stor försiktighet. Etiska problem är kontinuerliga under en forskningsprocess och det är viktigt att visa respekt för dem man intervjuar genom att följa de etiska krav som finns. Dessa krav är informationskravet, samtyckeskravet, nyttjandekravet och konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet, ID., s. 5). Genom att informera intervjudeltagarna om uppsatsens syfte, att deras deltagande var frivilligt och att de kunde avbryta eller välja att inte svara på en fråga om de inte ville förhöll jag mig till informationskravet. Samtyckeskravet uppfylls genom att intervjudeltagarna alla själva bestämde att de ville delta i studien (Vetenskapsrådet, ID., s. 6-9). Nyttjandekravet uppfylls genom att informationen som genererades genom intervjuerna endast används i vetenskapligt syfte och inte för kommersiellt bruk (Vetenskapsrådet, ID., s. 14).

16 I mitt fall är kanske den viktigaste aspekten dock att kunna garantera anonymitet för mina intervjudeltagare, alltså att se till att jag uppfyller konfidentialitetskravet. Alltså avidentifierades intervjuerna totalt och materialet har förvarats på ett sådant sätt att ingen obehörig kunnat komma över det (Vetenskapsrådet, ID., s.12). Detta var ett krav för att de överhuvudtaget skulle ställa upp. Av ytterligare hänsyn till mina intervjudeltagare har jag på deras begäran valt att inte delge vilken specifik frivilligorganisation jag fick kontakt med dem via eller vilken stad intervjuerna genomförts i. Inte heller kommer någon information om vilken klubb respektive intervjudeltagare var medlem i att delges, detta uppgavs inte heller av någon utav intervjudeltagarna av olika anledningar, men främst eftersom det ansågs onödigt och/eller respektlöst gentemot klubben. Information om specifika klubbar, frivilligorganisationer eller städer är heller inte av intresse för denna uppsats så detta har inte lett till någon slags begränsning av materialet eller resultatet. 6. Genomförande Det allra första jag gjorde i förberedelse för intervjuerna var att utforma en intervjuguide. Intervjuguiden bestod av olika teman och inom dessa teman vissa frågor som jag ville söka svar på. Då intervjuerna var halvstrukturerade var mina förhoppningar att detta skulle skapa en samtalsform som liknade en diskussion. Jag kontaktade olika frivilligorganisationer i landet för att få tag på intervjudeltagare och fick i slutändan tag på tre män som ville ställa upp. Vi bestämde sedan att respektive intervju skulle genomföras på intervjudeltagarnas arbetsplatser. Det kan argumenteras att tre intervjudeltagare är i minsta laget för en kvalitativ studie, och allra helst hade jag velat intervjua fler. Men materialet från intervjuerna är dock så omfattande att en fjärde intervju förmodligen hade blivit överflödigt, i alla fall för denna uppsats. Samtalsformen som uppstod under intervjuerna liknade ofta ett normalt samtal i det avseendet att jag och intervjudeltagaren diskuterade olika punkter även om jag var den som ledde samtalet. Intervjudeltagarna gav överlag långa, fylliga svar och talade så vitt jag kunde märka väldigt öppet om sina erfarenheter. Jag upplevde att vi hade en bra kontakt. Totalt genomfördes tre intervjuer, alla ungefär en timma i längd. Intervjuerna spelades in på diktafon och lades sedan över på min dator när det blev dags för transkriberingen. Transkriberingarna tog ungefär en vecka i tid och resulterade i totalt 53 A4 sidor. 16

17 Efter att transkriberingarna var färdiga raderades ljudfilerna från datorn och diktafonen, de behölls bara på en extern hårddisk som endast jag har tillgång till. Att sammanställa resultatet av intervjuerna och få en tydlig överblick visade sig dock problematiskt trots att materialet nu var transkriberat. Detta ledde till att jag skapade en tabell i Word där jag förde in frågorna som jag ställt i en kolumn och sedan intervjudeltagarnas svar i kolumner bredvid. Detta gav mig en tydlig överblick och gjorde det enklare att se likheter och skillnader i svaren. 7. Analysmetod Precis som intervjuguiden var byggd runt teman Ingången, Strukturen, Maskulinitetsskapande, Kriminalitet, Utgången och Glorifiering av en farlig värld så kändes det naturligt att låta analysen följa denna uppbyggnad. Dessa teman utformades till en början för att skapa en ordning i intervjuguiden och se till att materialet var troget uppsatsens syfte, men de fyller även funktionen att belysa de områden i intervjudeltagarnas liv som förändrades när de blev medlemmar i de respektive klubbarna. Syftet är att belysa denna struktur utifrån tre intervjudeltagares erfarenheter. 8. Resultat och analys För att komma närmare intervjudeltagarnas åsikter och synsätt använder jag mig utav citat. Jag har även valt att presentera intervjudeltagarnas svar tillsammans istället för separat, detta för att ge en bättre bild av helheten och även kunna se likheterna/olikheterna i deras svar. Jag anser även att det ger en bättre inblick i varje intervjudeltagares upplevelse av livet som klubbmedlem. 8.1 Intervjudeltagarna En kort beskrivning utav varje intervjudeltagare följer nedan. Informationen om intervjudeltagarna fick jag under intervjutillfällena och syftar till att ge en generell överblick utav deras förutsättningar innan de blev medlemmar i klubbarna. Intervjudeltagarna var medlemmar i olika 1 procentsklubbar och alltså inte i samma klubb. Intervjudeltagarnas ålder är mellan år. Intervjudeltagare A: gick med i klubben när han var 24 år och var medlem i fyra år. Hade alltid haft en fascination med gängkulturen och började redan i ung ålder idolisera männen 17

18 han såg i gängfilmer. Började med kriminalitet i 11 års ålder och upplevde att han var mycket mer spänningssökande än hans vänner, han ville att något skulle hända och blev lätt uttråkad. Intervjudeltagare B: gick med i klubben när han 34 år och var medlem i fyra år. Var mer utav en ensamvarg jämfört med de andra intervjudeltagarna; han hade klarat och försörjt själv på delvis illegala vägar innan han blev medlem i 1 procentsklubben. Intervjudeltagare C: gick med i klubben när han var 28 år och var medlem i sex år. Hade ett förflutet i gängkretsar sedan han var i sena tonåren, och det var genom de vänner han skaffade i dessa kretsar som han blev introducerad till 1 procentsklubben. Såg hans ingång till 1 procentsklubben som en förlängning på den livsstil som han redan hade vid tillfället. Det blev tydligt relativt snabbt att de tre intervjudeltagarna hade vitt skilda åsikter och upplevelser om vissa aspekter av MC världen medan de var rörande överens om andra. Det visade sig att intervjudeltagarna var relativt överens om att strukturen och tryggheten som klubben erbjöd var en av de viktigaste anledningarna till att de blev medlemmar och stannade så länge som de gjorde, och att klubben inte hade kunnat fungera utan dessa saker. Det framhölls även att klubben i sig inte hade kunnat erbjuda de andra fördelarna som ekonomisk vinning eller förhöjd status utan denna trygghet och kamratkänsla. Intervjudeltagarnas anledningar till att lämna klubbarna var alla rotade i samma faktorer: längtan efter sin familj och en insikt om sin egen dödlighet. Viktiga vändpunkter identifierades utav några av intervjudeltagarna, medan det för en annan bara var som att vakna upp och inse att det var dags att lämna klubben. Gemensamt för alla intervjudeltagarna var att de alla hade upplevt att klubben blev deras primära familj och vänskapskrets då inget kunde konkurrera med klubbens krav på ständig närvaro och uppbackning. På många sätt beskrevs klubbarna som en militärisk organisation i det avseendet att det fanns strikta regler och en hierarkisk styrelse. Strukturen uppmuntrade till vissa beteenden (aggressivitet) och handlingar (kriminella) som i sin tur var en del av den hegemoniska maskuliniteten inom klubben; alltså ideal som förväntades av alla medlemmarna. På andra sätt befäste strukturen även culture of cruelty genom vissa förväntningar på sätt att handla och bete sig, som att vara redo att göra vad som krävdes för klubben oavsett om det var lagligt eller inte (Messerschmidt 2004 s. 108). 18

19 Trots att paralleller kan dras till en militärisk organisation så var det även tydligt att Kriminologi III HT 11 medlemmarna såg varandra som bröder, och brödraskapet krävde lojalitet och respekt utav varandra. Denna respekt och lojalitet är det som gör 1 procentsklubbarna starka; även om det sker interna konflikter så visar klubben alltid en enad front utåt. 8.2 Ingången och medlemskapet Under denna del av intervjuerna bad jag intervjudeltagarna att berätta om anledningarna till varför de gick med i klubbarna och hur de upplevde den första tiden som medlem. Även av intresse var hur de upplevde att deras relationer utanför klubben förändrades; relationer till familj, vänner och även arbete. Att bli medlem i en 1 procentsklubb är inget som sker över en natt, jag vill därför ge en övergripande bild av denna process innan jag går in på intervjudeltagarnas svar. Innan du får bli medlem i en 1 procentsklubb måste du gå igenom flera faser, denna information har jag fått muntligt av intervjudeltagarna. Den första av dessa faser är den minst formella: tiden som hangaround. Det här är en tid för att lära känna klubben och dess medlemmar utan att själv vara medlem. Du får vid denna tid inte bära klubbfärger eller loggor. Om klubben anser att det finns potential och en bra kemi personer emellan så är nästa steg att bli en prospect. Detta är en relativt intensiv period där du måste vara tillgänglig när som helst och villig att göra det som du blir tillsagd. Prospecttiden kan variera från klubb till klubb; det kan handla om allt från ett halvår till två år. Efter prospecttiden är över beslutas det om denna person ska få bli en fullvärdig medlem, eller full patch medlem som det även kallas. Två av de tre intervjudeltagarna gick med främst på grund av kamratskap; de var vänner med många av medlemmarna sedan tidigare och det var inte ett stort steg att gå med i en 1 procentsklubb från deras dåvarande livsstil då de redan var involverade i kriminalitet. Intervjudeltagare C uttryckte det på följande vis: (C) Ja det var ju det att jag kände samtliga i gänget, så det fanns ju en respekt för varandra, det fanns ju en lojalitet, det fanns ju samma intresse, samma mål, samma agenda liksom. Intervjudeltagare Bs motiv för att gå med i klubben skilde sig tydligt från de andra två: 19

20 (B) Jag hade en diskussion med en polis som jagat mig i många år, och vi hade en väldig dispyt och han sa vem tror du att du är egentligen? Du platsar inte i något gäng sa han till mig. Och då tänkte jag, okej liksom, för jag kände ju folk och jag blev tillfrågad sen så okej, jag ska göra det här bara för att visa honom. Faktiskt. Intervjudeltagare B tog det som polisen sa till honom som en utmaning på sätt och vis. Hans dåvarande livsstil var kriminell och han hade ytlig kontakt med medlemmar i en lokal 1 procentsklubb, så när tillfället gavs tvekade han inte utan gick med i klubben. Andra faktorer som nämndes av deltagarna som anledningar till att de gick med var spänningen och förmånerna som kom med att vara medlem. (A) Jag älskar ju spänning, kicken, pengarna, bilarna, smyckena. Det är ju det som är glorifieringen. Som man idag tycker fy fan vad töntigt (C) Du får makt, du får ekonomisk vinning, du får status, även i gänget och utanför gänget. Även om intervjudeltagarna inte var främmande för en kriminell livsstil redan innan de gick med i MC klubbarna så förändrades deras liv när de blev medlemmar. En av de främsta anledningarna till detta var klubbarnas krav på konstant tillgänglighet och uppbackning; ställde man inte upp åkte man ut. (A) Det blev väldigt stressigt, bevakande, du kan inte koppla av, man levde i tvåhundra. Sömn och sånt kom i andra hand, familjen med. Alla deltagarna beskrev även hur deras relationer utanför klubblivet förändrades och fick en sekundär roll till livet som klubbmedlem: (B) Det förändrades ju ganska mycket för klubben är ju alltid i första hand. Var jag ute med tjejen och telefonen ringde så var det ju hej då, då var jag tvungen att lämna henne. Hon fick ju aldrig fråga vad jag skulle göra eller när jag kom hem, ingenting. Något annat som påverkades av deras medlemskap var möjligheten till ett vanligt arbetsliv. (A) Man var ju arbetslös då. Även om man hade jobb så var det ju hundra procent klubben då, man gick och pratade i telefon så fort man fick ett samtal, gick hem tidigare om det skulle behövas och så (C) Jag hade till en början ett jobb, men det förstod man ju ganska så snart att det kunde man inte behålla eftersom man hade ju den här tillgängligheten 20

21 Det är ingen hemlighet att prospects måste vara tillgängliga och redo att offra sin tid för klubben, så dessa aspekter var något som intervjudeltagarna ändå var medvetna om till en viss nivå när de gick med i klubbarna. Men då aspekter som relationer och jobb utanför klubben försvann allt mer och mer så berättade deltagarna om hur klubben blev som en familj, och hur de andra medlemmarna var som bröder. (C) Ja, en familj, ett brödraskap liksom där man ställde upp för varandra i vått och torrt. Ingen var för stort eller för litet, samtidigt som du hela tiden var tvungen att bete dig väldigt ja, oempatiskt. En utav deltagarna poängterade dock vid detta tillfälle att klubben ville framstå som en familj men att det i hans åsikt inte var mer än en fasad. (B) När man väl var inne i det så var det ju så att man hade deras backning till hundra procent. Vad det än gällde. Det skulle framstå som en familj, men det är det ju inte. Detta var en åsikt eller upptäckt som alla deltagarna hade gjort i olika utsträckning. Dock anser jag det intressant att visa att deltagare B tog upp detta utan uppmaning, då det ger en bättre inblick i just hans upplevelse av klubblivet. Som tidigare forskning funnit på området av 1 procentsklubbar och grupper som vit maktrörelsen så har alltså även jag funnit att faktorer som kamratskap, känsla av samhörighet, spänningssökande och förmåner (ekonomiska eller i status) är starka incitament till att bli medlem. 8.3 Strukturen Inom detta tema bad jag intervjudeltagarna svara på frågor om vad de hade upplevt som viktigast under sin tid som medlemmar; tryggheten och/eller förmånerna i status och ekonomi. Det finns även två underrubriker till detta tema: Maskulinitetsskapande och Kriminalitet. Att maskulinitetsskapande och kriminalitet är stora delar av 1 procentsklubbarnas struktur är något som jag vill visa med denna uppsats, eftersom det är främst kriminaliteten som skiljer dessa klubbar från de övriga MC klubbarna. Kriminalitet blir alltså ett sätt för medlemmarna att visa sitt engagemang i klubben och uppvisa den sortens maskulinitet som klubben idealiserar. Kriminaliteten binder även medlemmarna till klubbarna på ett effektivt sätt genom att stärka behovet av skydd och kamratskap samtidigt som de kriminella handlingarna i sig stärker medlemmarnas maskulinitet och därigenom status inom klubben. En medlem som är 21

22 aktiv och ställer upp i farliga situationer håller upp strukturen, medan en medlem som är passiv och backar ur inte lever upp till klubbens ideal och kan skapa en obalans i strukturen. Jag frågade även om de ansåg att det fanns något gemensamt för de individer som söker sig till 1 procentsklubbar, och om klubbarna har några restriktioner för vilka som får bli medlemmar. Jag ifrågasatte även klubbarnas vilja att vara utanför samhället, men samtidigt ha egna regler som på sätt och vis är ännu strängare än samhällets. Intervjudeltagarna poängterade dock skillnaden i att leva i ett samhälle där reglerna bestämts åt dig, och ett samhälle där du är med och bestämmer reglerna. Intervjudeltagarna var överens om att strukturen och brödraskapet som uppstod mellan medlemmarna var väldigt viktig för att klubben skulle fungera. Utan tilliten och tryggheten medlemmarna emellan så kunde inte de andra delarna av verksamheten fungera. Det var även under denna tid som intervjudeltagarna blev medvetna om vad medlemskapet verkligen kostade då de blev mer och mer involverade i klubblivet. På frågan om huruvida tryggheten var viktigare än det som klubben sysslade med (kriminell aktivitet och den ekonomiska vinningen som följde, eller bara livsstilen som biker) var svaren blandade. (A) Ja det var det nog för att det var ju en trygghet strukturen och familjen, det är ju viktigast. Sen så kom det andra med på köpet så att säga. (B) Det vet jag inte det är klart att den var viktig (tryggheten). Hamnar man i en situation så jag hade femton man bakom mig, vi fixar det här. (C) Brödraskapet var inte det avgörande men det blir en bieffekt så att säga, eftersom det ena går med det andra. Brödraskapet behövs för att upprätthålla det klubben har på agendan. Jag fann denna fråga särskilt intressant då den ger en inblick i hur varje deltagare såg på klubben. Deltagare A talade i första hand om klubben som ett brödraskap och i andra hand kom de kriminella aktiviteterna på tal, nästan lite som en eftertanke ibland. Med deltagare B var det tvärtom; han betonade ofta hur det skulle framstå på ett visst sätt (som en familj) men att det absolut inte var så i verkligheten. 22

23 På frågan om huruvida de ansåg att det fanns något gemensamt för de som söker sig till sådana här grupper, och vad detta i sådana fall är, betonade en av deltagarna hur känslan av utanförskap ironiskt nog skapar en gemenskap: (C) människor som romantiserar det här med brödraskap i en form utav tillhörighet, i en form utav utanförskap man känner sig så utanför samhället, på grund utav att man har kanske inte velat delta i samhället eller att man har haft tråkiga erfarenheter av myndigheter eller dom sociala normerna. Och det gör ju att man söker sig till likasinnade eftersom man talar samma språk och har liknande erfarenheter. Och det gör ju naturligtvis att den här gemenskapen blir oerhört stark och väldigt svår att infiltrera. I linje med ovanstående citat så nämnde även intervjudeltagare B den romantiserade bilden som finns av hur livet i en sådan här klubb är: (B) Ja, folk går ju med för att det ska hända saker spänningssökande. Men sen märker man ju vilken rutten värld det är, det där brödraskapet, det är inte så. Deltagare A framhöll önskan om att ha ett värde och att synas som en gemensam faktor: (A)Ja, man vill bli nån. Man är nån, man har beskydd, man tillhör en familj Kort sagt verkar det som att egenvärde har blivit sammankopplat med tillhörande. Genom att bli medlem i en 1 procentsklubb måste man alltså verkligen vara någon, eftersom det inte är vem som helst som får gå med i klubbarna. Som medlem får du också beskydd och detta signalerar att du är värdefull. Jag var även intresserad av att ta reda på om det fanns restriktioner på vem som kunde bli medlem, och vad dessa var i sådana fall. Detta var en fråga som deltagarna alla tog olika riktningar på i sina svar; en deltagare gick in på hur tiden som prospect var ett sätt att sålla ut de oönskade: (A)Svårt att säga. Har aldrig hört det, vilka som får och inte. Men det finns ju en utgallringsprocess. Det är många som kliver av vid provmedlemskapet för det är där du ska bevisa om du är värd fullt medlemskap. Du ska ju ställa upp 24 timmar om dygnet, sju dar i veckan. Intervjudeltagare B gick rakt på sak: (B) Kvinnomisshandlare, våldtäktsmän, dom får ju inte gå med. Det funkar ju inte. Och C valde att tala utifrån ett grupperspektiv snarare än individuella fall: 23

24 (C) För det första är det ju stora skillnader på en 1 procents klubb och en vanlig MC klubb. När det gäller 1 procentsklubbarna så vill dom ju etablera en kontakt med existerande klubbar, och sen så blir man en hangaround klubb. Därefter, när man finner en gemensam agenda, verklighetsuppfattning som man delar, samma struktur, samma organisation, så blir man tillfrågad, man frågar inte. Utan man blir tillfrågad och blir en prospect klubb. Det kan handla om allt från ett år till två år som prospect, är det en pågående konflikt så går det rätt fort. En stor del av 1 procentsklubbarnas profil är att de medvetet väljer att ta avstånd ifrån samhällets lagar och normer. Eller som Quinn uttrycker det: de varken kan eller vill vara en del utav det konventionella samhället (Quinn 1987 s. 47). På frågan om deltagarna upplevde att klubben stod utanför samhället svarade intervjudeltagare A och C följande: (A)Ja det är klart. Kan inte göra nånting, alltid misstänksam samhället, eller rättsväsendet, myndigheter, alla är misstänksamma mot dig. Man står utanför samhället, sitter du på rättegång så blir du dömd hårdare för du har gängtillhörighet. Man å andra sidan kan man säga så att när du kliver in i den världen, så vill du vara utanför samhället. Du vill inte att nån ska bry sig. Bry er inte om mig för jag skiter i er. Och det är ju beroende på att ju mindre du har med samhället att göra, ju mindre vet dom. (C) Ja, det var ju en del utav idén ja, att stå utanför samhället, att göra det man vill göra. För vi såg på samhället med andra ögon, med misstro och paranoia. Just upplevelserna utav paranoia var något som deltagarna återkom till under intervjuerna; som medlem var denna paranoia riktad mot omvärlden och alla som inte var medlemmar i deras klubb. Detta är något som John Wood tar upp i sin artikel om Hells Angels från 2003; Hells Angels såg inte världen som uppbyggd utav individer, utan snarare två grupper: Hells Angels och alla andra (Wood 2003 s. 349). Intervjudeltagare B höll dock inte med om att de stod utanför samhället, och poängterade att han såg de illegala aspekterna av klubblivet som något helt naturligt; bara ett annat sätt att göra saker på: (B) Nej, det vet jag inte om jag gör det var ju helt självklara saker egentligen, fast det var olagligt. En del ringer till kronofogden. Jag såg det inte som nåt olagligt. Intervjudeltagarna var dock överens om att klubben i sig var som ett eget samhälle, A beskrev det så här: (A) Ja det är det ju. Det är ju staket och det är murar, och där inne är dom. Och vad som händer där inne det har ingen annan med att göra. 24

25 Något som jag fann motsägelsefullt var att anledningarna till att gå med i klubben från första början ofta hade att göra med en vilja att leva livet fritt ifrån samhällets regler, men samtidigt så hade klubben egna regler som i allmänhet var strängare än samhällets. Jag poängterade denna motsägelsefullhet för intervjudeltagarna och A och C förklarade det på följande vis: (A)Jo men det är regler du trivs med. Det är regler som är framarbetade av oss. Och även om det är regler så är det ju regler som står utanför samhället. (C) Det kan man tycka men många gånger kan det vara så att i det vanliga samhället blir du kanske utsatt för nån form av bestraffning när du gör fel; du hamnar i fängelse, du blir av med ditt jobb eller så här i klubben blir det så påtagligt så att det blir alltså fysisk bestraffning, vilket gör att folk håller sig au jour med sina känslor på ett helt annat sätt. Det är snarare mer likt en militärisk organisation än ett samhälle. Intervjudeltagare C gör ett mycket intressant uttalande här ovan där aspekter av klubbens struktur och dess inverkan på genusgörande blir synlig. C gör det tydligt att trots att klubbens regler är vara stränga så till den grad att fysisk bestraffning kan förekomma, så är detta ändå att föredra framför samhällets form av bestraffning. Det kan tyckas vara ett väldigt extremt ställningstagande att göra, men det kan ändå förstås inom klubbens strukturella sammanhang. Inför klubbens regler så är medlemmarna jämlika trots att det finns en hierarki. Det är regler som bestämts och godkänts utav klubben och bestraffning är densamma oavsett var du står i hierarkin. I samhället kände de inte samma jämlikhet; bestraffningarna skedde inte på deras villkor. 8.3a Maskulinitetsskapande (C)I den här världen så är det ungefär som att du slår ihop en vargflock av alfahannar som ska komma överens och fungera inom struktureringen där Enligt Messerschmidt så gör vi inte genus i ett vakuum; vi gör det i en struktur som uppstår till följd av socialt interagerande vilket i sin tur uppmuntrar och befäster särskilda beteenden (Messerschmidt 2004 s. 39ff). Klubbarna som alla deltagarna varit delaktiga i är alla slutna grupper med en fungerande hierarkisk struktur vars medlemmar uteslutande bestått utav män. Denna struktur uppmuntrar ett visst beteende och en viss slags maskulinitet. En av deltagarna beskrev den ideala medlemmen på detta vis: (C) En lojal, respektfull person som har lätt att göra med människor samtidigt som han är trevlig men ändå hård. Starka principer som inte rubbas så lätt, en övertygelse och en vision för hur klubben ska överleva. Har ett kontaktnät, driftighet, företagsanda, ledaregenskaper kan man säga. 25

26 En restriktion som jag var på det klara med redan innan jag började arbetet med uppsatsen var det faktum att kvinnor inte kan, eller får, vara medlemmar. Denna restriktion är intressant i det avseendet att den möjliggör miljön som behövs för strukturens hegemoniska maskulinitet genom att begränsa inflytandet av individer som kanske skulle motsätta sig vissa regler och ideal. Eller som jag uttryckte i början av uppsatsen i förhållande till Campbell; män ser utövandet utav våld som ett sätt att befästa kontroll medan kvinnor ser det som att förlora kontrollen (Campbell 1984). Alltså; om kvinnor fick vara jämlika medlemmar skulle klubbarna med största säkerhet se väldigt annorlunda ut. Men framför allt så finns nog denna restriktion för att männen i klubbarna söker ett brödraskap. Jag frågade intervjudeltagarna varför kvinnor inte får bli medlemmar: (A)Vet inte varför. Det är inte den världen tjejerna ska vara i, sen kanske man inte själv ska vara där heller. Säg att du har barn ihop med tjejen och det händer nånting och bägge dör nej. (C) Nej det finns inga medlemmar som är kvinnliga, men däremot så kallar man det för old ladies. Det vill säga, kvinnor som är gifta eller sambos och har varit med länge. Och dom kan finna en form utav respekt eller status inom dom kvinnliga kretsarna, även bland männen. Alla deltagarna var alltså överens om att kvinnor inte borde vara medlemmar, men när det kom till frågan om vad klubbarna hade för generell kvinnosyn var svaren långt ifrån enade: (A)Vanlig kvinnosyn. Absolut inte nedvärderande på något sätt. En kvinna ska du visa full respekt. Du ska aldrig flörta med någon annan medlems kvinna. Intervjudeltagare A var väldigt tydlig med att poängtera att kvinnosynen i hans klubb inte hade varit nedvärderande, detta förvånade mig eftersom de andra deltagarna hade så annorlunda svar: (B) Vi lever i en mansvärld, dom har ingenting där att göra. Dom fick inte vara där. (C) Tyvärr så ser man ju kvinnorna på ett annat sätt än männen. Och dom utnyttjas ju för olika syften dessvärre så dras dom ju till det och ett tag så hade vi nog mer kvinnliga besökare på klubben än vad vi hade manliga. Uttråkade kvinnor som nog innerst inne visste vad dom gav sig in på, men vägrade inse det. Som jag fick förklarat för mig av C så kan mycket kan variera från klubb till klubb, det är till exempel stor skillnad på en underklubb och en huvudklubb. I en underklubb ställs inte samma 26