En bra ordningsvakt blir inte utsatt för hot eller våld, han löser situationen innan den uppstår

Transkript

1 Kriminologiska institutionen En bra ordningsvakt blir inte utsatt för hot eller våld, han löser situationen innan den uppstår En intervjustudie av hur ordningsvakter framställer sin utsatthet för hot och våld i fokusgrupp- och individuella intervjuer Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi III (30 hp) Vårterminen 2012 Anna Nybom

2

3 SAMMANFATTNING Ordningsvakters hantering av olika situationer har återkommande uppmärksammats. Bilden av den våldsamma ordningsvakten förekommer såväl i media som i olika filmklipp på internet. Ordningsvakten som offer för hot och våld förekommer dock mer sällan. Detta trots att de tillsammans med polis och socialtjänst tillhör en utsatt yrkesgrupp. Samtidigt beskrivs hot och våld som ett ökat problem som samhället skall hantera genom bland annat lagstiftning. Lagstiftaren säger att den som döms för våld mot tjänsteman skall tilldömas hårdare straff än vad som är skäligt i övriga misshandelsdomar, ordningsvakter har även ett förstärkt rättskydd. Ordningsvakter förväntas dock enligt en tingsrättsdom ha en mental beredskap för hot och våld, i domen menar man att hot och våld ingår som en del av arbetet. Hur samspelar då samhällets föreställningar om hot- och våldsproblematiken med föreställningen om att ordningsvakter skall tåla hot och våld som en del av arbetet? Studiens syfte är att försöka förstå hur ordningsvakterna i min intervjustudie framställer att de hanterar sin utsatthet och hur de handskas med förväntningen om att våld är en del av jobbet. Jag problematiserar även ordningsvakternas framställning och konstruktion av sig själva som ordningsvakter och brottsoffer samt den eventuella motsättningen där emellan. I en genomgång av tidigare forskning som gjorts på angränsande områden har jag även identifierat de centrala begrepp som jag använder som utgångspunkt i studien. Dessa begrepp är Coola offer (Åkerström, 2007), Det ideala offret (Christie, 2001) samt rollblandning (Heber, 2008). Denna kvalitativa intervjustudie består av totalt sex stycken individuella intervjuer samt en fokusgruppsintervju. Studien har en socialkonstruktivistisk inramning. Min utgångspunkt är att kunskap är något som ständigt produceras mellan människor genom samtal, möten och diskurser. Detta är sedan något vi för håller oss till genom att konstruera identiteter med tillskrivna egenskaper som även får reella konsekvenser för hur vi tolkar och uppfattar oss själva och vår omgivning. Resultatet av studien visade att de intervjuade ordningsvakterna unisont framställde utsattheten för hot och våld som omfattande. De förhöll sig till risken att hot och våld kunde förekomma som en del av arbetet genom att bygga en mental beredskap för det. Denna process skedde i huvudsak genom att tona ned våldet, både inför sig själva och inför andra. Enbart ett par av informanterna kunde identifiera sig som brottsoffer. I de fall de gjorde det hade våldet ofta varit mycket grovt eller omfattande. De framhöll en motsättning mellan att vara vakt och offer, den grundades på att de egenskaper och de förväntningar som tillskrivs och ställs på ordningsvakter i hög grad inte är förenlig med de egenskaper som tillskrivs en offeridentitet.

4

5 Innehållsförteckning SAMMANFATTNING INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING BAKGRUND Ordningsvakters befogenheter Våld i arbetslivet PROBLEMFORMULERING OCH SYFTE Forskarroll DEFINITIONER TIDIGARE FORSKNING, CENTRALA BEGREPP OCH VETENSKAPSTEORETISK UTGÅNGSPUNKT Ideala offer och icke ideala offer Rollblandning Coola offer Studiens vetenskapsteoretiska ram METOD Intervjumetod Inspelning och transkribering Urval Genomförande av de individuella intervjuerna Genomförande av fokusgruppsintervjun Etiska överväganden Validitet och reliabilitet Generaliserbarhet RESULTAT Bilden av den våldsamma ordningsvakten Man behöver ju inte ta allt som våld Definitioner av hot och våld Hantering av hot och våld Att bearbeta hot och våld i efterhand Rollblandning Anmälningsbenägenhet Resultat av individuell- kontra fokusgruppintervju ANALYS AVSLUTANDE DISKUSSION Avslutning 26 Litteraturlista och källförteckning. 28

6 Bilaga...31

7 1. INLEDNING Enskilda ordningsvakters hantering av olika situationer har återkommande uppmärksammats. Den våldsamma ordningsvakten som tillsynes oprovocerat använder sig av oproportionerligt våld förekommer såväl i media som i filmklipp på olika hemsidor på internet. Ordningsvakten som offer för hot och våld förekommer dock mer sällan. Detta trots att de tillhör en av de mest våldsutsatta yrkesgrupperna tillsammans med t.ex. polis och socialtjänst (Arbetsmiljöverket) 1. Enligt kriminalstatistiken syns en relativt stabil ökning av anmälningarna av hot och våld mot ordningsvakter, dock tycks anmälningarna ha minskat något se senaste åren (Wikman, 2012:44). Vad denna utveckling kan bero på samt i vilken mån kriminalstatistiken speglar den faktiska utsattheten bland ordningsvakter är inget jag avser utveckla närmare i den här studien. Utsattheten är så pass omfattande att den i sig är relevant att studera närmare utifrån hur ordningsvakterna själva ser på den. Det talas ofta om hot och våld som ett ökat problem som samhället skall hantera bland annat genom lagstiftning, men hur samspelar samhällets föreställningar om hot- och våldsproblematiken med föreställningen om att ordningsvakter skall tåla hot och våld som en del av jobbet och därmed inte se problemet som ett problem? Nedanstående citat är hämtat från ett domslut i Stockholms tingsrätt. Den tilltalade stod åtalad- och dömdes för våld mot tjänsteman, dock nekades ordningsvakten (felaktigt omnämnd som väktaren i domslutet) skadestånd med motiveringen att yrket skall innebära en mental beredskap för våld. Det våld som avses i det här specifika fallet var ett slag i ansiktet som orsakade en mindre sårskada. Tingsrätten konstaterar att N arbetar som väktare och att denna yrkesgrupp, enligt den praxis som finns i denna typ av mål, anses ha anledning att räkna med att mötas med visst våld och hot i arbetet och därmed ha en större mental beredskap inför detta än folk i allmänhet. Tingsrätten anser med hänsyn till det sagda att det våld som N utsatts för inte är allvarligare än vad han som väktare, med mental beredskap att mötas av visst våld, haft att räkna med i sin tjänsteutövning. N skadeståndsyrkande ska därför lämnas utan bifall. ( Stockholms tingsrätt mål nr. B ) Ordningsvakter tillhör en yrkesgrupp där hot och våld förväntas tillhöra vardagen i så pass hög utsträckning att den kräver en förhöjd mental beredskap. I en pilotstudie inför den här uppsatsen intervjuade jag två personer med stor insyn i ordningsvaktsyrket. Enligt mina intervjupersoner förekom våld och hot relativt ofta i arbetet som ordningsvakt men de framställde det inte som ett 1 Arbetsmiljöverket: 1

8 problem. Detta väckte mitt intresse. Vad är det som gör att de ordningsvakter jag talat med inte uppfattar våldet som ett problem när samhället i övrigt tycks göra det? 2. BAKGRUND Ordningsvakter och väktare har funnits sedan lång tid tillbaka med skiftande arbetsuppgifter och är således inga nya yrkeskategorier. Enligt 1964 års polisinstruktion kunde polismyndigheten ge förordnanden till personer som inte var anställda inom polismyndigheten, dessa förordnanden gick vanligtvis ut på att den som fått förordnandet (ordningsvakten) skulle bistå polisen med bland annat ordningshållning och fungera som polisens förlängda arm. I och med polisens förstatligande år 1965 blev polisens huvudsakliga uppgifter och avgränsningarna mellan dem, ordningsvakterna och väktarna tydligare. Som en följd av detta har väktar- och ordningsvaktsverksamheten utvidgats till att avse nya uppgifter då detta innebär att man kan frigöra personal med polisiärutbildning från uppgifter som kan utföras av personal utan denna utbildning (Munck, Vilgeus & Carlberg, 2005:13f.). 2.1 Ordningsvakters befogenheter En ordningsvakt får omhänderta personer som på grund av t.ex. berusning inte kan ta hand om sig själva eller utgör en fara för sig själva eller för andra. En ordningsvakt får även avvisa eller avlägsna personer som stör den allmänna ordningen eller utgör en omedelbar fara för denna, om detta inte är tillräckligt får de omhänderta personen tillfälligt. Ordningsvakten ska i första hand försöka prata folk tillrätta, men får använda våld om uppgiften bedöms olöslig på annat sätt. Det får inte vara fråga om mera våld än vad som är nödvändigt för att lösa uppgiften. Batong och handfängsel är vanlig utrustning som kan kompletteras med hund och i sällsynta fall skjutvapen (Polisen) 2. Dessa befogenheter gäller dock endast på de givna platser där ordningsvaktsförordnandet är utfärdat, detta sker av länsstyrelsen och kan t.ex. vara en galleria eller en fotbollsmatch. En väktare har inte samma befogenheter som en ordningsvakt men har dock precis som ordningsvakterna ett förstärkt rättsskydd vilket rent juridiskt innebär att våldet klassas som våld mot tjänsteman och inte misshandel om man som väktare eller ordningsvakt utsätts för våld i tjänsten (Rikspolisstyrelsen) Våld i arbetslivet De senaste åren har uppmärksamheten för våld i arbetslivet ökat kraftigt. Våld i arbetslivet beskrivs som ett samhällsproblem som fått ökad uppmärksamhet i forskning och media, både i Sverige och i 2 Polisen: 3 Rikspolisstyrelsen: 2

9 övriga Europa (Chappell & Di Martino 2006, Wikman, Estrada, Nilsson m.fl. 2010). Att arbetsrelaterat våld tycks ha ökat de senaste tio åren ser man bland annat i de offerundersökningar som genomförts sedan 1990-talet och ser man till tidigare resultat och tolkningar har de ofta pekat på flera orsaker till detta, bland annat anmälningsbenägenheten och förändringar i arbetsmiljön (Estrada, Nilsson och Wikman, 2007:15). I en skrift från justitiedepartementet (1993) står det att man Genom att straffa gärningsmannen ger staten brottsoffret upprättelse. Upprättelsen kan bestå av en rad komponenter, den kan vara känslomässig, emotionell upprättelse men även en ekonomisk upprättelse i form av skadestånd som i exemplet ovan. Därmed nekades ordningsvakten sådan upprättelse. I regeringens senaste budgetproposition ges även brottoffret ett tydligt fokus, man säger också att människor skall känna trygghet i sin vardag (Prop. 2011/12:1:11 f). Eftersom arbetet är en stor del av de flestas vardag bör denna trygghet således även innefatta trygghet på arbetsplatsen. Ser man till våra grannländer ligger Sverige högst i Skandinavien när det gäller hot och våld mot tjänsteman, betydligt högre än både Danmark, Finland och Norge. En tänkbar förklaring till detta är dock att man i Sverige även räknar in personal som arbetar inom privata bevakningsbolag (så som väktare, ordningsvakter, butikskontrollanter) vilket man inte gör i samma utsträckning i övriga nordiska länder (Kruize m.fl. 2008:44 f). Arbetarskyddsstyrelsen 4 gav årligen ut en rapport som visar att utsatthet för hot och våld inte enbart ökar risken för fysiska skador utan även för psykiska besvär och stress, däremot finns ingen mer djupgående studie gjord på detta område (Menckel, 2000). De studier som finns visar dock på ett samband mellan att utsättas för någon form av aggressivt beteende och ohälsa i form av högre ångestnivå samt depression (Björkqvist, 1994; Einarsen och Mikkelsen, 2003; Moayed, 2006). Hot och våldsamma situationer kan även orsaka en stress hos den utsatta, det är individens egen bedömning av situationen och hur pass hotfull den är som avgör hur allvarlig situationen uppfattas och hur allvarliga konsekvenser den får (Lazarus och Folkman, 1984). En viktig parameter som påverkar hur individen upplever situationen är tidsaspekten, det vill säga hur länge och hur ofta man utsätts för hot och våld, vilket även påverkar konsekvenserna av den (Ibid). Eftersom upplevelserna är så pass individuella är denna studie inriktad på hur de enskilda ordningsvakterna uppfattar sin utsatthet. En annan intressant aspekt av detta är att ordningsvakter som grupp i hög grad är utsatta för hot och våld. Forskning visar att negativa beteenden kan smitta av sig i en grupp, därmed blir konsekvenserna av ett negativt beteende mer negativa beteenden (Robinson och O Leary-Kelly, 1998 Glomb och Liao, 2003). Dessa negativa beteenden riskerar inte bara att drabba ordningsvakterna själva utan även andra i deras omgivning, därför är det viktigt att söka förstå hur de själva ser på och väljer att tala om sin utsatthet. 4 Arbetarskyddsstyrelsen ombildades 2001 till Arbetsmiljöverket. 3

10 3. PROBLEMFORMULERING OCH SYFTE Det talas det mycket om våld som ett ökat problem men sällan om dem som vi förväntar oss skall lösa problemet, i synnerhet inte om ordningsvakter. Det ligger en motsättning i att de som skall lösa problemen inte skall uppfatta problemen som problem utan att inneha en mental beredskap för dem. Denna motsättning riskerar inte enbart att drabba de enskilda ordningsvakterna utan även personer i deras omgivning, därför är det viktigt att få kunskap om hur de själva ser på och väljer att tala om sin utsatthet. Syftet med denna uppsats är att försöka förstå hur ordningsvakterna i min intervjustudie framställer att de hanterar sin utsatthet och förväntningen att våld är en del av jobbet. Jag vill även problematisera ordningsvakternas framställning och konstruktion av sig själva som ordningsvakter och brottsoffer samt motsättningen där emellan. Frågeställningar: Hur framställer ordningsvakterna att de hanterar sin utsatthet för hot och våld och att det skulle vara en del av jobbet? Hur framställer och balanserar ordningsvakterna de dubbla rollerna vakt och brottsoffer i en intervjusituation? 3.2 Forskarroll Christie menar att det inom samhällsvetenskap ofta är fruktbart att förlita sig på personliga erfarenheter och ha dem som utgångspunkt (Christie, 2007:46). Detta är något jag haft i åtanke inför mitt ämnesval, i mitt val av metod samt i min analys. Med forskarroll menar jag min relation gentemot de personer jag intervjuat. Jag har inte presenterat mig som forskare inför dem jag intervjuat men jag har genom att berätta om syftet med studien även tydliggjort min roll under samtalen, att försöka förstå och producera kunskap. Detta för att försöka bringa struktur i samtalen, få svar på mina frågor och undvika att samtalet glider in på stickspår. I intervjustudier använder forskaren sig själv som verktyg och bör således reflektera och redogöra för hur detta verktyg används, det vill säga vem jag är och hur jag har agerat i förhållande till dem jag intervjuat, samt hur dessa intervjuer genomförts (Lander, 2003:8 f). De svar jag får från mina informanter beror på hur jag ställer frågan men också på vem jag är som ställer frågan och i vilket sammanhang frågan ställs (Ibid.). Med detta perspektiv blir mina resultat och kunskapsproduktionen en del av den sociala strukturen och socialt situationell (Ibid.). Mitt val av uppsatsämne grundar sig delvis på den 4

11 förförståelse jag har efter fyra års arbete på en larmcentral. Jag anser mig veta att ordningsvakter är en utsatt yrkesgrupp och har varit med om flera våldsamma och hotfulla situationer i larmet. Däremot saknar jag kunskap om hur de själva upplever och talar om sin utsatthet. Min förförståelse bidrog till att jag utgick från att det fanns en utsatthet vilket även empiriska studier och tidigare forskning stödjer (Wikman, 2012). 4. DEFINITIONER Våld kan definieras på olika sätt och ha olika innebörd beroende på vem som definierar det (Viitasara, 2004:13). Min definition tillika utgångspunkt i studien är att de tvångsmedel en ordningsvakt kan behöva (och har befogenhet att) ta till för att upprätthålla allmän ordning kan definieras som våld, liksom det motstånd den gripne eller omhändertagne utför mot ordningsvakten. Våldet i min studie avser därmed i förstahand våldet vid ett ingripande. Våld i arbetslivet kan innebära både psykiskt och fysiskt våld, uppsåtligt eller icke uppsåtligt. I min studie har jag i stor utsträckning sökt ordningsvakternas egna definitioner av våld men även eventuella nedtoningar av det jag som utomstående definierar som våld (exempelvis slag och sprattel vid ingripanden). Definitionen av våld i arbetslivet är således bred och består av ett flertal definitioner beroende på vem som definierar det. Uppfattningarna om vad som är att betrakta som hot och våld går även isär mellan olika yrkesgrupper (Wikman, 2012:13). Fackförbundens internationella organisation (ILO) definierar hot och våld som: Varje handling, incident eller uppträdande som härrör från ett begripligt beteende och leder till att en person misshandlas, hotas eller skadas som en direkt eller indirekt konsekvens av hans eller hennes arbete (Chapell & Di Martino, 2006:3). Identitet kommer jag i studien definiera utifrån hur man identifierar sig med något. Fokus kommer dock ligga på hur intervjupersonerna konstruerar och identifierar sig som ordningsvakter och hur de förhåller sig till en identitet som brottsoffer. Brottsoffer är ett begrepp som jag avser använda i de delar jag vill påvisa hur de intervjuade ordningsvakterna förhåller sig till brottsofferdiskursen och till en offeridentitet. Begreppet utsatt för brott förekommer oftare i de delar där jag beskriver ordningsvakternas egna upplevelser. Det finns en spänning hos de intervjuade ordningsvakterna mellan att vara utsatt för brott och att vara brottsoffer. Jag anser att det finns ett värde i att bena isär dessa begrepp redan innan jag redovisar mina resultat då dessa begrepp annars kan orsaka onödig förvirring för läsaren. 5

12 5. TIDIGARE FORSKNING, CENTRALA BEGREPP OCH VETENSKAPSTEORETISK UTGÅNGSPUNKT I detta kapitel kommer jag att redogöra för tidigare forskning som anknyter till mitt forskningsområde om hur utsatthet framställs och identiteter konstrueras. I den tidigare forskningen har jag identifierat de tre centrala begreppen; ideala offer, coola offer och rollblandning. Jag kommer även redogöra för min vetenskapsteoretiska utgångspunkt för studien. Jag avser att i kapitlena resultat och analys vidare problematisera och knyta an de centrala begreppen med mina resultat. 5.1 Ideala offer och icke ideala offer Christie (2001) sammanfattar några kriterier som ett offer bör uppfylla för att omgivningen skall betrakta offret som ett äkta, idealiskt offer. Offret skall vara svagt, hon (för det idealiska offret bör vara kvinna) skall också göra något respektabelt och befinna sig på en respektabel plats då hon utsätts, detta sammantaget gör offret oklanderligt. Offret bör vara starkt men inte för starkt för att kunna föra sin talan och hävda in offerstatus (Christie, 2001:51 f). Ett icke-idealiskt offer borde rimligtvis karaktäriseras med motsatta egenskaper t.ex. stark och i motsatts till kvinna är han en man och har på något vis bidragit till sin egen utsatthet. Jag anser mina intervjuade ordningsvakter tillhöra Christies kategori icke idealiska offer då de tillskrivs en rad av de egenskaper som hans teori bygger kring (Christie, 2001:51 ff.). Icke idealiska offer har svårare att i omgivningens ögon uppnå en status som brottsoffer trots att de själva identifierar sig som brottsoffer. En omvänd problematik uppstår när människor som utsätts för hot och/eller våld inte själva definierar sig som offer. Detta kan bero på en rad olika faktorer. Personen i fråga kan känna en delaktighet i det inträffade, händelsen i sig kan tyckas för banal för att vilja iklä sig en offerroll, alla uppfattar inte våld som våld etc. (Åkerström, 2007:271 ff. Kruize m.fl. 2008:25). 5.2 Rollblandning Personer som utsätter andra för våld blir ofta själva utsatta för våld skriver Edgar, O Donnell & Martin (2003:64 ff.). Heber skriver att blandningen mellan brottsofferskap och gärningsmannaskap (den s.k. rollblandningen) ofta förklaras med livsstilsteorin, att människors val av aktiviteter påverkar i vilken utsträckning de tenderar bli utsatta för brott (Heber, 2008:180). Hon skriver vidare att det teoretiskt är mer intressant med teorier som hjälper till att förstå både offer och förövare än de som enbart riktar in sig på en av de två grupperna samt att det på många sätt kan vara betydelsefullt att lyfta fram att det inte bara är idealiska fläckfria offer som utsätts för brott (Heber, 2008). Heber uppmanar även till att utforska de olika typerna av rollblandning mellan offer och 6

13 förövare utifrån ytterliga aspekter, hon påtalar även att det finns få studier som lyfter fram hur personer som är både offer och förövare ser på sig själva och vad det kan ha för betydelse (Ibid). 5.3 Coola offer Det kan vara problematiskt att som icke-idealiskt offer att betrakta sig själv som offer och förlika sig med en offeridentitet, det framgår bl.a. av flera empiriska studier (Åkerström & Sahlin, 2001, Burcar, 2005, Åkerström, 2007,). Om offerrollen förknippas med egenskaper som personen inte kan eller vill identifiera sig med och som kan uppfattas som negativa t.ex. passivitet, svaghet och hjälplöshet uppstår en situation där offret motsätter sig offerrollen. Så beskriver Åkerström själv det motspänstiga offret (Åkerström & Sahlin, 2001, Åkerström 2007). Åkerström drar slutsatsen att identiteterna offer och unga män inte är oförenliga utan att konstruktionen av identiteterna sker med hjälp av en balansering och balansakt. 5.4 Studiens vetenskapsteoretiska ram Kvale (2009) beskriver två konstrasterande metaforer malmletaren eller resenären- som beskriver olika epistemologiska föreställningar om hur kunskap antingen samlas in eller konstrueras. I malmletarmetaforen utgår man från att det finns en begravd kunskap som malmletaren skall bringa fram i dagen medan resenärsmetaforen beskriver intervjuaren som en resenär på väg till ett avlägset land där han eller hon på vägen utforskar landets regioner, samtalar och ställer frågor till de lokala invånarna för att sedan kunna återge en berättelse vid hemkomsten (Kvale, 2009:64 f). Jag är ute efter att förstå och följa med i hur mina intervjudeltagare uppfattar och framställer sina erfarenheter därför kommer jag utifrån en epistemologisk ståndpunkt anta det metaforiska resenärsperspektivet. Jag kommer att beskriva och analysera erfarenhetsberättelser återgivna av manliga och kvinnliga ordningsvakter som arbetar i en miljö som innebär ordningshållning och en daglig kontakt med allmänheten. Min avsikt är att se hur samhällets föreställningar om hot- och våldsproblematiken samspelar med föreställningen om att ordningsvakter skall tåla hot och våld som en del av jobbet. Min teoretiska ram för studien är socialkonstruktionistisk (Sohlberg & Sohlberg, 2010:248 f). Jag kommer fokusera på vad som sägs men också hur det sägs, det vill säga hur man konstruerar offeridentitet och ordningsvaktsidentitet i förhållande till rådande föreställningar och diskurser. 6. METOD Underlaget för den här studien är sju semistrukturerade intervjuer med totalt nio stycken ordningsvakter. Två stycken orienterande intervjuer utfördes inledningsvis för att få en överblick 7

14 över kunskapsområdet. Därefter genomfördes fyra individuella intervjuer samt en fokusgruppsintervju med tre intervjudeltagare. De två första (orienterande intervjuerna) genomfördes på intervjudeltagarnas arbetsplats inom ramen för den pilotstudie jag genomförde inför uppsatsskrivandet. Resterande fem intervjuer ägde rum i bibliotekets grupprum på Stockholms universitet. Att genomföra individuella intervjuer samt en fokusgruppsintervju var ett metodologiskt val från min sida för att se om och i så fall hur konstruktionen av identiteterna vakt och offer påverkas om personen intervjuas enskild eller om det är fler som deltar. Enligt Kvale (2009:18 ff.) är den kvalitativa intervjun bäst lämpad för att försöka förstå världen utifrån den intervjuades perspektiv. Den kvalitativa metoden anser jag bäst motsvara mitt syfte och mina frågeställningar då den fokuserar och utgår från ett inifrånperspektiv Jag avser fördjupa mig i ordningsvakternas upplevelser och erfarenheter av våld och utsatthet men även gå på djupet i hur man identifierar sig och framställer sin identitet i förhållande till rådande förväntningar och diskurser, som t.ex. rådande offerdiskurs om ideala offer (Christie, 2001) men även den diskurs som rör hur man är och bör vara som ordningsvakt. Ordningsvaktsdiskursen har inslag av olika maskulinitets göranden vilket även Åkerström (2007) har som utgångspunkt när hon beskriver sina Coola offer. Då intervjuerna är relativt omfattande och till viss del komplexa i den mening att intervjupersonerna ibland kommer in på stickspår eller till en början duckar för vissa frågor angående den egna utsattheten har jag valt att använda mig av meningskoncentrering för att knyta ihop hela intervjuns centrala teman (Kvale, 2009:221 ff.). Meningskoncentrering innebär att långa uttalanden pressas samman till kortare stycken (Ibid). Detta har skett under själva intervjun i form att att jag sammanfattat och förkortat vissa uttalanden och skickat tillbaka dem till informanten för att få koncentreringen bekräftad och därmed minimera risken för missuppfattningar. Analysen sker löpande både under intervjun och i utskriften av den. Efter intervjun och transkriberingen har jag läst igenom texten för att återgå till helheten och för att verifiera enskilda teman, på så sätt kan jag formulera de teman som dominerar och utkristalliserats ur intervjuerna, jag har letat efter naturliga meningsenheter och sedan utvecklat deras huvudteman. Denna växelprocess mellan helhet och valda specifika delar återkommer jag till under rubriken intervjumetod. 6.1 Intervjumetod Mitt val att använda mig av semistrukturerade intervjuer gjordes efter en genomgång av tidigare forskning. I studier som angränsat till mitt område och som haft som syfte att undersöka konstruktioner och framställningar av identiteter har flera forskare använt sig av bland annat samtalsintervjuer (Åkerström 2001, Åkerström, 2007, Burcar, 2005). I min pilotstudie testade jag att genomföra en ostrukturerad intervju som mer kunde liknas vid ett samtal. Jag lät 8

15 intervjupersonen tala och associera helt fritt och ställde bara ett fåtal frågor. Resultatet av intervjun blev tudelat. Jag fick med mig mycket kunskap och fick den kunskapsöversikt jag ville ha inför mitt uppsatsskrivande men jag upplevde även att min intervjuperson ofta undvek att svara på de relativt känsliga ämnen jag frågade om. En förklaring till detta kan vara att jag på grund av liten erfarenhet av intervjuer inte har de verktyg som krävs för att hantera så fria och flytande former. Därmed beslutade jag mig för att återgå till en semistrukturerad intervju där de teman och frågor jag vill ha svar på ställs mer direkt till mina intervjupersoner. Jag valde dock att ha kvar det insamlade materialet från den ostrukturerade intervjun då jag anser att det utgör ett värdefullt råmaterial som i hög grad bidragit till studiens utformande. Genom att genomföra en pilotstudie har jag även vid den andra orienterande intervjun (inom ramen för pilotstudien) testat min intervjuguide och kunnat modifiera den. I de följande intervjuerna har jag haft min intervjuguide som stöd (se bilaga 1.1), den har bestått av förhållandevis specifika teman som jag velat att min intervjuperson ska tala kring. I en semistrukturerad intervju bör man låta intervjupersonen tala med stor frihet och frågorna behöver inte heller följa den ordning de har i intervjuguiden (Bryman, 2008:415). Det har även tillkommit frågor från min sida under intervjun, dels följdfrågor på intressanta och/eller oväntade svar men också frågor för att bekräfta att jag förstått min intervjuperson rätt. Mina intervjuer har fungerat som det första analysstadiet där jag tolkat in vad som sagts och hur det sagts. I det andra analysstadiet har jag bearbetat intervjuerna genom att transkribera dem ordagrant och identifierat naturliga meningsenheter och deras huvudteman. Det tredje analysstadiet består av den teoretiska analysen där jag sorterat materialet från mina intervjuer efter de huvudteman som framkommit; hantering av hot och våld samt rollblandning. Hur man som ordningsvakt framställer och hanterar sin utsatthet samt i vilken utsträckning det medför dubbla roller i att vara vakt och offer har utgjort stommen i analysen. Genom intervjuerna har jag analyserat ordningsvakternas identitetsskapande genom hur de använde språket för att beskriva sig själva, uppkomna situationer och erfarenheter. Några teman i meningsenheterna var desamma som mina på förhand givna teman i intervjuguiden. Att några teman befästes genom intervjuerna kan bero på att jag genom min förförståelse, som grundar sig på egen yrkeserfarenhet samt tidigare forskning, på förhand kunnat identifiera en del av den problematik som finns inom yrket. 6.2 Inspelning och transkribering Samtliga intervjuer har med deltagarnas godkännande spelats in med hjälp av en diktafon och sedan skrivits ut ord för ord. I den mån icke verbala men betydelsefulla uttryck förekommit har jag tagit med även dessa uttryck, men synliggjort dem inom en parantes. Att jag fått deltagarnas tillåtelse att 9

16 spela in intervjuerna har bidragit till att jag under själva intervjutillfället varit mer närvarande och uppmärksam på vad som sägs och hur det sägs. Det outtalade och det visuella i framställningarna och berättelserna har jag tolkat och analysera tillsammans med det som sägs explicit. Jag har även haft möjlighet att lyssna på intervjuerna i efterhand för att säkerställa att jag fångat upp de centrala delarna i dem. De inspelade intervjuerna har alltså även utgjort ett valideringsinstrument för mina tolkningar och analyser. Jag var medveten om att själva inspelningen kunde påverka mina intervjupersoner negativt (genom t.ex. nervositet) men att jag i så fall skulle bemöta detta med att själv utöka inledningen och redogörelsen av syftet med studien med bandspelaren på. Detta till syfte att avdramatisera inspelningsmomentet. Annars har min avsikt varit att börja inspelningen efter att syfte och etiska principer hade avhandlats. 6.3 Urval Jag har använt mig av ett bekvämlighetsurval där jag genom kontakter i bevakningsbranschen blivit tipsad om personer som kunde tänka sig att ställa upp på en orienterande intervju. Genom dessa personer har jag sedan kommit i kontakt med ytterligare personer som velat delta i studien. Bekvämlighetsurval kan vara ett alternativ när de individer man söker till sin studie är svåra att få tag i eller som i mitt fall när studiens syfte inte är att generalisera utan att göra en mer ingående analys (Bryman, 2008:194 f; 433). Via dessa inledande kontakter har jag sedan fått kontakt med fler ordningsvakter därmed blev mitt primära bekvämlighetsurval sedemera ett så kallat snöbollsurval (Bryman, 2008:196 f). När jag fått information om personer varit intresserade av att ställa upp på en intervju har jag själv tagit kontakt med dem via mail. Att kontakten skett via mail kan ha flera fördelar då personen som skall bli intervjuad på ett tydligt sätt får reda på syftet samt att all viktig information om studien och deltagandet på papper. Jag valde bort att ta kontakt med mina intervjudeltagare per telefon då detta kan upplevas mer påträngande och angeläget, jag ville inte att detta skulle påverka frivilligheten att ställa upp i studien. Jag har även prioriterat dessa val och tillvägagångssätt då jag anser dem gynna etiken och validiteten i studien. Det är totalt nio stycken ordningsvakter som medverkat i studien, de är mellan år. Samtliga arbetar i nära kontakt med allmänheten dagligen. De har olika lång arbetslivserfarenhet av ordningsvaktyrket, från ett och ett halvt upp till tjugo år. Detta har varit ett viktigt val för att både få med erfarenheter från ordningsvakter som arbetat en längre tid samt berättelser från dem som inte arbetat lika länge och om eventuellt ser arbetet ur ett annat perspektiv. Jag har strävat efter att få med ett så brett urval som möjligt eftersom ordningsvakter ofta jobbar i vitt skilda miljöer som innebär olika typer av utsatthet. De ordningsvakter jag intervjuat har bland annat erfarenhet av att 10

17 arbeta i krogmiljö, i köpcentrum, tunnelbana och som skyddsvakt 5. Sex stycken av de intervjuade ordningsvakterna är män och tre stycken är kvinnor. Jag har valt att inte utveckla eller gå på djupet över eventuella skillnader mellan män och kvinnor utan främst se till hur framställningar och konstruktioner sker i förhållande till deras yrkesroll som ordningsvakt. Att närmare studera t.ex. kvinnor i en mansdominerad yrkesgrupp är dock väl motiverat och intressant men har av olika skäl (i huvudsak utrymmes- och tidsmässiga) fått utgå i just den här studien. 6.4 Genomförande av de individuella intervjuerna Inför intervjuerna såg jag till att ha intervjuguiden nära till hands, den följdes som sagt inte helt strikt men fungerade i huvudsak som ett stöd och en säkerhet att de teman jag ville behandla kom med och att inget glömdes bort. Innan intervjutillfällena hade jag informerat mina intervjudeltagare om de forskningsetiska principerna och särskilt garanterat deras anonymitet. Jag såg även till att ha deras godkännande för bandning av intervjuerna och testade diktafonen för att säkerställa ljudupptagningen inför varje intervju. Under intervjuerna lät jag intervjupersonen få ett relativt fritt utrymme för sin berättelse. I början av intervjuerna kunde jag uppleva att intervjupersonerna var något reserverade men i samtliga fall lossnade samtalet efter några minuter och svaren blev friare och mer uttömmande. Varje intervju var unik, trots att jag utgick från samma intervjuguide och avhandlade samma teman så ställdes olika följdfrågor och tonvikten lades på olika teman för de olika intervjuerna. Vissa gemensamma nämnare identifierades och kommer redovisas i den senare resultatdelen. Att intervjuerna skiljer sig åt är med tanke på mitt metodologiska tillvägagångssätt ofrånkomligt och bidrar till en bredd och en nyansering av ämnet. Viktigt att framhålla är dock att variationen inte enbart kan tillskrivas intervjupersonerna då deras svar och framställanden kan ha påverkats av mig som intervjuare. 6.5 Genomförande av fokusgruppsintervjun Deltagarna till fokusgruppsintervjun fick jag kontakt med genom en ordningsvakt som deltog i en individuell intervju. Gruppen bestod av två kvinnor och en man som samtliga vid intervjutillfället arbetade i ett köpcentrum 6 och kände till varandra sedan tidigare. Min tanke med detta var att främja ett så öppet samtal som möjligt vilket jag ansåg lättare om de kände varandra och enbart var obekanta inför mig. Inför fokusgruppsintervjun fick samtliga intervjudeltagare samma mail som de personer jag genomförde de individuella intervjuerna med, något modifierat vad gällde tillvägagångssättet och tidsåtgången. Medan de individuella intervjuerna tagit mellan 40 minuter och en timme avsatte jag en och en halv timme till fokusgruppsintervjun. De informerades även om 5 En skyddsvakt bevakar skyddsobjekt, både militära och civila. Utöver väktarutbildning har de även utbildning för skjutvapen då det ofta ingår som en del i skyddsutrustningen. 6 En informant arbetade även extra som ordningsvakt inom krogbranschen. 11

18 de forskningsetiska principerna, att intervjun med deras godkännande skulle komma att spelas in och att intervjun skulle äga rum i ett större grupprum på Stockholms universitet. Genom att tänja lite på min metodologiska utgångspunkt och använda en annan intervjuform ville jag med fokusgruppsintervjun se hur man i grupp förhöll sig till mina teman och frågor. Jag beslutade mig för att inte ha en allt för stor fokusgrupp med tanke på att samtalet i en stor grupp riskerar att bli spretande och svårt för mig med relativt liten intervjuvana att hantera, risken med en liten grupp är dock att det inte uppstår någon gruppdynamik alls. Vissa forskare rekommenderar att antalet intervjupersoner i en fokusgrupp är minst fyra och som mest sex (Wibeck, 2002:51 f). Mitt urval till fokusgruppsintervjun blev mer begränsat då jag såg fördelarna i att de kände till varandra sedan tidigare och därmed sökte efter ordningsvakter som jobbade ihop och kunde intervjuas vid ett och samma tillfälle. Att mina intervjudeltagare var tre till antalet hade kunnat riskera att gruppdynamiken uteblev men detta anser jag vägs upp av det faktum att intervjupersonerna är arbetskollegor och därmed redan har en etablerad relation. 6.6 Etiska överväganden Eftersom jag använder mig av en intervjumetod där jag är ute efter att nå intervjupersonens egna upplevelser och tankar har många av samtalen berört både känsliga och djupa ämnen. Därmed har jag både inledningsvis och fortlöpande i studien förhållit mig till vetenskapsrådets fyra etiska principer och förklarade syftet med intervjun, informerade om att den var helt frivillig, att intervjupersonen garanterades anonymitet och att han när som helst fick avbryta eller låta bli att svara om han kände för det (Vetenskapsrådet, 2002:.7;14). Kvale, 2009:87 ff.). När jag inledningsvis övervägde hur jag skulle ta kontakt med ordningsvakter till min studie reflekterade jag över olika tillvägagångssätt. Det hade baserat på min koppling till branschen varit lättare för mig att gå via en arbetsgivare för att nå ett flertal ordningsvakter men för att undvika att arbetsgivarens position över medarbetaren styr deltagandet valde jag att använda mig av ett bekvämlighets- och snöbollsurval istället. 6.7 Validitet och Reliabilitet Med valididet ställer man sig som forskare frågan om man verkligen mäter det man avser mäta (Bryman, 2008:352). Eftersom jag i den här kvalitativa intervjustudien inte avser att i ordets faktiska bemärkelse mäta något utan är ute efter att förstå, tolka och analysera olika framställningar, konstruktioner och berättelser måste jag ändå säkerställa att jag faktiskt undersöker det jag avser undersöka (Bergström & Boréus, 2005:34). I kvalitativa och konstruktionistiska studier som grundar sig på människors erfarenheter, upplevelser och attityder kan validitetsfrågan även komma att röra forskarens tolkning av materialet och resultaten. Att vara tydlig och transparent med 12

19 tillvägagångssätt, förförståelse och tolkningar är därför viktigt för att tillgodose kraven på validitet och reliabilitet. Genom att arbeta växelvis fram och tillbaka mellan analys, tolkningar och frågeställningarna har jag försökt säkerställa att jag besvarar de frågor jag avsett att besvara. Då jag som forskare utgör ett viktigt instrument i kunskapsproduktionen tillsammans med mina informanter riskerar min brist på erfarenhet som forskare och intervjuare att ha bidragit till att en del nybörjar misstag påverkat studiens riktighet. Min förhoppning är dock att detta tillviss del balanserats upp av min erfarenhet inom bevakningsbranschen och det faktum att informanterna ofta sett mig som en kollega och därmed känns ett visst förtroende att kunna öppna sig och dela med sig av erfarenheter, tankar och känslor. Det är även en fördel att jag sedan tidigare har en insyn och kan tolka språk och uttryck som en forskare utan insyn kanske lätt missar. Den kvalitativa motsvarigheten till den kvantitativa forskningens reliabilitet kallas pålitlighet (Bryman, 2008:355). Den förutsätter att man som forskare antar ett granskande synsätt och skapar en fullständig och tillgänglig redogörelse för alla faser av forskningsprocessen (Ibid). Det kan vara svårt att få ett mått på tillförlitligheten inom kvalitativa undersökningar, jag har därför haft som avsikt att genomgående säkerställa en noggrannhet och transparens vilket skapar förutsättningar för en god tillförlitlighet. En del i detta är som jag nämnt ovan att transkriberingarna av intervjuerna skrivits ut ordagrant. Detta gjordes samma dag som respektive intervju genomfördes, detta för att på ett korrekt sätt som möjligt kunna återge intervjupersonens berättelse medan intervjun fanns färskt i minnet. I intervjustudier påverkar intervjuaren medvetet eller omdevetet den som intervjuas, detta kallas intervjuareffekt. Beroende på hur intervjupersonen påverkas kan även validitet och reliabilitet komma att påverkas både negativt och positivt. Jag har under flera intervjuer upplevt en stark konsensus kring vissa teman, detta tolkar jag som ett tecken på riktighet tillförlitlighet. 6.8 Generaliserbarhet Föreställningen om att kvalitativ forskning inte är generaliserbar stämmer inte menar Bryman (2008:369). Han menar att resultaten från kvalitativ forskning bör generaliseras till teori och inte till population. Min avsikt har varit att gå på djupet genom att intervjua relativt få personer om uppfattningar och erfarenheter. Dessa uppfattningar är subjektiva och kan inte generaliseras eller överföras till andra individer i samma kontext. Det som dock kan tala för en riktighet och en generaliserbarhet är den konsensus kring vissa teman som jag nämnde ovan. 7. RESULTAT Jag kommer i detta kapitel redogöra för de teman och kategorier som utkristalliserats och som varit centrala i intervjuerna. Dessa teman och kategoriseringar är gjorda utefter mina tolkningar och 13

20 representerar således en del av allt insamlat material. Jag avser framhålla de delar av mitt material (mina intervjuer) som bäst besvarar den här studiens specifika frågeställningar och motsvarande syfte. Efter varje redovisat tema följer en koppling till ett eller flera av de centrala begreppen, Åkerströms coola offer (Åkerström, 2007). Det ideala offret (Christie, 2001), samt rollblandning (Heber, 2008). Ja utgår från det socialkonstruktionistiska perspektivet för att få kunskap om hur ordningsvakterna framställer att de hanterar sin utsatthet och hur de framställer, balanserar och konstruerar de eventuella motsättningarna i att vara vakt och offer i förhållande till rådande förväntningar och diskurser. För att öka transparensen i min studie samt underlätta för läsaren att följa med i mina tolkningar kommer jag på de ställen jag anser det befogat använda citat och utdrag ur intervjuerna. Intervjupersonerna har fått fingerade namn och för att kunna särskilja dem har jag låtit första bokstaven i namnet få stå framför respektive citat. Den analytiska processen har pendlat mellan inläsning och analys av små valda delar och citat och övergripande analyser över helheten i det empiriska materialet. Detta tillvägagångssätt har gynnat min analys och tillåtit mig att växelvis stämma av mina tolkningar utifrån vad mina intervjupersoner har sagt och värdera dessa uttalanden mot mitt syfte och mina frågeställningar men även mot tidigare forskning. 7.1 Bilden av den våldsamma ordningsvakten Mina intervjupersoner berättar att någonting hände med vakterna inom krogbranschen efter Stureplansmorden Det gamla vaktgardet byttes ut mot en ny typ av dörrvakter som förväntades lösa problemen med diplomati istället för muskler. I utdraget som följer syns flera exempel på hur man tonar ned våldet och hoten genom att bland annat förminska hot till en småsak samt använda skratt för att avdramatisera, tona ned och distansera sig till en misshandelssituation. Denna nedtoning och avdramatisering görs även av de kvinnliga ordningsvakterna jag intervjuat. Detta tolkar jag som en del i det maskulinitetsgörande som jag ser återkommande från både de kvinnliga och manliga ordningsvakterna. Mot bakgrund av informanternas egna berättelser samt siffrorna över könsfördelningen inom yrkena ordningsvakt/väktare ser jag att det finns en normativ bild av hur man är och bör vara som ordningsvakt. Flertalet av dessa egenskaper är egenskaper som annars tillskrivs det kulturellt manliga så som t.ex. styrka och rationalitet (Pettersson, 2003:142). Vikten av att betona kontrollen är också framträdande. 14

21 Exempel S: Det blev ju en förändring där efter skjutningarna som var inne i stan mot dörrvakterna så alla dom här anabolavakterna byttes ut litegrann och det blev mer dom här diplomaterna. Machostilen försvann litegrann. Annars var det typ ta killen runt hörnet och slå på honom och kasta ut honom (skratt), jag har sett sånt också. J: Krögarna vill ha dom här som är som inte ser så farliga ut men som ändå är vassa på att slåss om det skulle behövas. E: Krögarna vill ju inte gärna att det ska bli anmälningar från krogenssida för att det är krogen som kommer få stå för det, dom har ju sitt utskänkningstillstånd att tänka på. Dom försöker ju undvika det och då blir det att i största möjliga mån föröka sopa under mattan. Men då pratar vi smågrejer hot och sånt, kommer det till skadegörelse eller liksom slagsmål då vill dom liksom då är de med på att det måste gå rätt väg. Deras berättelser innehåller även en annan typ av problematik. I en krogmiljö ställs höga krav på ordningsvakterna att upprätthålla lag och ordning samt en bra atmosfär, något som även ligger i krögarnas intresse. Upprepade våldsamheter ger myndigheter större anledning att granska verksamheten. Därmed gynnar det arbetsgivaren och verksamheten att ordningsvakterna kan lösa de situationer som uppstår på ett sofistikerat sätt. Skuggsidan av detta är enligt flera intervjuade ordningsvakter att man i högre grad låter bli att anmäla hot och våld samt att stödet från arbetsgivaren (som ofta är ett mindre bolag) är sämre än hos de stora bevakningsbolagen. Intervjupersonerna konstruera sin yrkesroll som ordningsvakt genom att framhålla egenskaper som kompetens och kontroll, något som jag återkommer till. Detta fungerar även som en motkonstruktion till bilden av den våldsamma ordningsvakten. 7.2 Man behöver ju inte ta minsta lilla för våld - Definitioner av hot och våld Samtliga intervjuade ordningsvakter framhåller att hot och våld en är den av arbetet, och dessutom ett vanligt inslag i vardagen som ordningsvakt. När jag ber dem att närmare förklara och definiera vad de uppfattar som hot respektive våld möts jag av eftertanke och inte sällan får jag intrycket av att detta inte är något man tidigare reflekterat över. Två av mina intervjupersoner svarar så här: Exempel 1.2 M: Om jag är under ett ingripande så kan jag kanske få några slag emot mig sådär, kanske någon halvknuff sådär och det kanske jag inte upplever som våld utan det ingår i själva ingripandet och jag har valt att ingripa så då kanske jag är beredd på att få en arm eller någonting som jag är förbered på Men det beror på hur mycket den andra personen vill skada mig också. Det blir ganska oklart ibland vad som kan uppfattas som våld. V: Det förändras ju fler gånger man varit med om ingripanden, man behöver ju inte ta minsta lilla för våld. Toleransen ökar och ju mer man jobbar desto mer känns det som man skiter i det. 7 De exempel som benämns som utdrag är hämtade från fokusgruppsintervjun och återges således i den följd de hade i samtalet. I de exempel jag nämner enskilda citat syftar jag till vad enskilda ordningsvakter sagt under individuella intervjuer. 15

22 Inledningsvis i citatet tolkar jag formuleringar som så kan jag kanske få några slag ( ) någon halvknuff sådär som att intervjupersonen tonar ner våldet. Personen som utdelar slagen beskrivs inte utan våldet avpersonifieras och avsändaren till slagen/knuffen ges inget utrymme. Detta sätt att förhålla sig till gärningspersonen beskriver även Åkerström (2007). I det andra citatet väger intervjupersonen in en erfarenhetsaspekt i definitionen av vad som är våld. Intervjupersonen konstruerar en bild av sig själv som erfaren och framhåller en tuffhet i att man skiter i det. Att vara selektiv i vad man benämner som våld är något som återkommer i intervjuerna. Ordningsvakterna tonar ner det lindrigare våldet och framförallt hoten, min tolkning är att de i större utsträckning har svårare att se hot som en form av våld eller utsatthet. En tanke kring detta är att ett större utrymme lämnas vid vad individer uppfattar som hot och vem som uttalar hoten. De är med andra ord svårare att definiera för att det är svårare att ta på, det lämnar inga fysiska märken och kan ibland enligt de ordningsvakter jag intervjuat låta löjliga att återberätta trots att man själv känt ett obehag både när hotet uttalades och i efterhand. Definitionerna av vad som uppfattas som hot och våld varierar men beskrivs ofta samvariera med gärningspersonens uppsåt och huruvida man som ordningsvakt tar hotet och/eller våldet personligt eller ej. Användandet av sin yrkesroll och sin uniform som ett skydd mot att inte ta hot och våld personligt beskrivs återkommande som viktigt och centralt. Jag har valt att utveckla detta under nästa rubrik. 7.3 Hantering av hot och våld De ordningsvakter jag talat med framställer sin identitet som ordningsvakt mot bakgrund av att man vill framställa sig som en kompetent yrkesperson och en stark individ samtidigt som man berättar om sin utsatthet, hotfulla och/eller våldsamma situationer. Intervjupersonen anstränger sig i mina ögon för att övertyga mig om att det är framförallt han som innehar kontrollen över situationen (de kvinnor jag intervjuat har inte betonat vikten av kontroll i samma utsträckning som männen). Kontroll och kompetens framhålls som viktiga egenskaper i konstruktionen av en bra ordningsvakt som löser situationen innan den uppstår som en av mina intervjupersoner uttryckte det. Det uttalandet fick även bli rubriken på min uppsats då jag anser att den säger mycket om bilden som ordningsvakterna i studien vill måla upp av sig själva samtidigt som den motsvarar samhällets förväntningar på dem. Den ger även tillfälle att problematisera föreställningen om dessa ordningsvakter. När ämnet våld behandlas utifrån ordningsvakternas användande av det vid olika ingripanden målas det även upp en bild av dem som yrkespersoner, de beskriver våldet i termer som nödvändigt, eller som en sista utväg. Det ger även en bakgrundsram för framställningen av själva konflikten att det 16